Offentliggörande av en ansökan om godkännande av en ändring, som inte är en mindre ändring, av en produktspecifikation i enlighet med artikel 50.2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(2020/C 216/15)

I enlighet med artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1) ges rätt att göra invändningar inom tre månader från dagen för detta offentliggörande.

ANSÖKAN OM GODKÄNNANDE AV EN ÄNDRING AV PRODUKTSPECIFIKATIONEN FÖR GARANTERADE TRADITIONELLA SPECIALITETER SOM INTE ÄR EN MINDRE ÄNDRING

Ansökan om godkännande av en ändring i enlighet med artikel 53.2 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012

”TRÓJNIAK STAROPOLSKI TRADYCYJNY”

EU-nr: TSG-PL-0033-AM02 – 11.1.2019

1.   Ansökande grupp och berättigat intresse

Gruppens namn: Związek Pracodawców Polska Rada Winiarstwa

Adress:	ul. Świętokrzyska 20 00–002 Warszawa POLEN
Tfn	+48 222434176
E-post:	office@zpprw.pl

Związek Pracodawców Polska Rada Winiarstwa är den största organisationen i Polen som företräder vinsektorn. Bland medlemmarna finns producenter av fermenterade produkter, inbegripet mjöd. Den är en oberoende enhet som har inrättats av medlemmarna i Krajowej Rada Winiarstwa i Miodosytnictwa przy Stowarzyszeniu Naukowo – Technicznym Inżynierów i Techników Przemysłu Spożywczego, som har ansökt om att få registrera ifrågavarande beteckning som en GTS.

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Polen

3.   Rubrik i produktspecifikationen som berörs av ändringarna

☐	Produktens namn

☒	Produktbeskrivning

☒	Produktionsmetod

☒	Annat. Beskrivning av de viktigaste faktorer som visar på produktens traditionella karaktär

4.   Typ av ändring(ar)

☒	Ändring av produktspecifikationen för en registrerad GTS som inte kan anses som en mindre ändring i enlighet med artikel 53.2 fjärde stycket i förordning (EU) nr 1151/2012.

5.   Ändringar

I punkt 3.2 ersätts meningen

med följande:

Informationen om att ordet ”trójniak” är förknippat med proportionen mellan honung och vatten i vörten rättas följaktligen till. Formuleringen införs för att ange att det är proportionen mellan vatten och honung i mjödet som är avgörande. Detta är en formell ändring som inte har någon betydelse för produktens särskilda egenskaper. Ändringen krävs eftersom enligt nationella bestämmelser från 1948 får endast sådant mjöd som framställs av en del naturlig honung och två delar vatten kallas ”trójniak”. Under tillverkningen tillsätts inte honung enbart när vörten bereds, vilket innebär att hänsyn måste tas till andelen honung i förhållande till vatten och/eller fruktsaft i det färdiga mjödet.

Produktbeskrivning

Meningen

ersätts med följande:

Detta är en formell ändring. Enligt den ursprungliga produktspecifikationen får fruktsaft tillsättas vid framställning av ”trójniak staropolski tradycyjny”, vilket gör det nödvändigt att ta hänsyn till saftens påverkan på produktens smak. Det föreslås att humle tas med i avsnittet ”Råvaror”, vilket innebär att humlens påverkan på produktens smak också bör beaktas.

Följande mening läggs till:

Det finns två sorters ”trójniak staropolski tradycyjny”: på kokt vört och på kall vört. I den ursprungliga produktspecifikationen nämns endast den kokta varianten. Syftet med den föreslagna ändringen är att ta med den typ som framställs från kall vört i produktspecifikationen. Det finns historiska källor som motiverar denna ändring. Skriftliga källor från 1800-talet (t.ex. Najdokładniejszy sposób sycenia różnych gatunków miodów, Józef Ambrożewicz, 1891; Miodosytnictwo – czyli nauka przerabiania miodu i owoców na napoje, Teofil Ciesielski, 1892) vittnar om att det fanns två metoder för att framställa mjöd: genom kokning eller utan uppvärmning. Även i Mała encyklopedia rolnicza (1964) görs en uppdelning mellan mjöd på kokt vört och mjöd på kall vört.

Att framställa mjöd på kall vört är en tradition sedan flera hundra år tillbaka, men det är tekniskt svårt eftersom vörten bereds utan uppvärmning. Metoden övergavs eftersom det finns en stor risk att den jästa vörten kontamineras, särskilt under jäsnings- och stabiliseringsfasen. Metoden har dock fått ett uppsving de senaste åren och bör därmed tas med i produktspecifikationen som likvärdig med den metod som används vid framställning av mjöd på kokt vört.

Skillnaden i produktionsmetod mellan de båda mjödsorterna har enbart att göra med hur vörten bereds. Vid framställning av mjöd från kall vört sker ingen uppvärmning, medan vörten kokas vid framställning av mjöd på kokt vört. De efterföljande stegen i tillverkningen är desamma för båda typerna.

Produktionsmetod

I avsnittet ”Råvaror” ersätts strecksatsen

med följande:

Syftet med den föreslagna ändringen är att öppna för fler kryddor (utöver de fyra som nämns i den ursprungliga produktspecifikationen) och tillåta tillsats av humle. Detta är motiverat av historiska skäl, eftersom humle och en stor mängd kryddor nämns i publikationer på området från 1800-talet och framåt. Enligt de nationella bestämmelserna från 1948 var det tillåtet att tillsätta en rad ingredienser, vilket är i linje med den föreslagna ändringen.

Följande strecksats läggs till: ”Vin- eller citronsyra.”

Användning av vin- eller citronsyra bör nämnas av tekniska skäl. Sådan användning är motiverad av historiska skäl, eftersom det var tillåtet redan enligt 1948 års nationella bestämmelser.

Under ”Steg 1” i avsnittet ”Produktionsmetod” ersätts meningen

med följande:

Den föreslagna ändringen tar hänsyn till skillnaderna i vörtberedningen mellan mjöd på kokt respektive kall vört; i det sistnämnda fallet bereds vörten genom att honung löses upp i ljummet vatten.

Formuleringen om betydelsen av proportionen mellan honung och vatten i vörten har tagits bort, i linje med ändringen av punkt 3.2.

Möjligheten att tillsätta humle såväl som kryddor har nu tagits med (se sista meningen). Ändringen görs eftersom listan över tillåtna råvaror utökas.

Meningarna

ersätts med följande:

Information har lagts till för att klargöra att detta gäller mjöd på kokt vört. Vörtpannor försedda med en ångmantel behöver inte användas vid framställning av mjöd på kall vört, eftersom sockret inte smälter när vörten bereds vid låga temperaturer.

Under ”Steg 2” i avsnittet ”Produktionsmetod” ersätts meningen

med följande:

Syftet med ändringen är att tydliggöra att vörten kyls ned vid framställning av mjöd på kokt vört. Detta behövs inte för mjöd på kall vört, eftersom vörten tillreds vid en låg temperatur.

Under ”Steg 5” i avsnittet ”Produktionsmetod” har formuleringen

”Odciąg odfermentowanego nastawu znad osadu drożdżowego.” (Omtappning av den jästa vörten.)

rättats till på polska och är numera följande:

”Obciąg odfermentowanego nastawu znad osadu drożdżowego.”

Ordet ”odciąg” har ersatts med det korrekta ordet för processen i fråga: ”obciąg” (omtappning). Under ”Steg 7” i avsnittet ”Produktionsmetod” har formuleringen ändrats så att den innefattar humle och vin- eller citronsyra, i linje med tilläggen på listan över tillåtna råvaror.

Strecksatsen

ersätts med

Följande strecksats läggs till:

Beskrivning av de viktigaste faktorer som visar på produktens traditionella karaktär

I avsnittet om produktens särskilda egenskaper ersätts meningen

med följande:

Genom den ändrade ordalydelsen anges att det är proportionen mellan vatten och honung i mjödet, snarare än i vörten, som är avgörande. Detta överensstämmer med de ändringar som gjorts i punkt 3.2.

Under ”Fysikalisk-kemiska och organoleptiska egenskaper” i avsnittet om produktens särskilda egenskaper ersätts strecksatsen

”–	Reducerande socker efter inversion: > 65–120 g/l.”

med följande:

”–	Reducerande socker efter inversion: 65–120 g/l.”

Detta är en formell rättelse. Efter denna rättelse (borttagandet av det överflödiga tecknet) överensstämmer värdena med de fysikalisk-kemiska indikatorer som anges som typiska för ”trójniak staropolski tradycyjny” i produktspecifikationen.

Beskrivningen av de faktorer som visar på produktens traditionella karaktär har kompletterats med citat som dokumenterar den traditionella karaktären hos de båda vörtberedningsmetoder som används för framställning av mjöd på kokt respektive kall vört.

Rättelser har även gjorts av namnet: ordet ”trójniak” har, där så är lämpligt, ersatts med produktnamnet, det vill säga ”trójniak staropolski tradycyjny”.

PRODUKTSPECIFIKATION FÖR EN GARANTERAD TRADITIONELL SPECIALITET

”TRÓJNIAK STAROPOLSKI TRADYCYJNY”

EU-nr: TSG-PL-0033-AM02 – 11.1.2019

Polen

1.   Namn

2.   Produkttyp

Klass 1.8 Övriga produkter i bilaga I till fördraget (kryddor etc.)

3.   Skäl till registreringen

3.1   Det rör sig om en produkt som

☒	är resultatet av en viss produktions- eller bearbetningsmetod eller har en viss sammansättning som överensstämmer med traditionell praxis för produkten eller livsmedlet i fråga,

☐	är framställd av råvaror och ingredienser som används traditionellt.

Mjöd har framställts i Polen i över 1 000 år, vilket många historiska källor bekräftar. De första skriftliga dokumenten härrör från 900-talet, och i publikationer från 1600- och 1700-talen finns information om olika sorters mjöd. Endast mindre förändringar har gjorts av den uråldriga tillverkningsmetoden. ”Trójniak staropolski tradycyjny” är en av fyra mjödsorter. Mjödet framställs enligt traditionella recept och uppfyller strikta krav på föreskrivna proportioner mellan honung och vatten.

3.2   Det rör sig om ett namn som

☒	traditionellt har använts för att benämna den specifika produkten,

☒	avser produktens traditionella karaktär eller särskilda egenskaper.

Ordet ”trójniak” härstammar från siffran ”3” (PL: ”trzy”) och är direkt förknippat med den historiska sammansättningen och metoden för framställning av ”trójniak” – mjödet ska bestå av en del honung och två delar vatten. Benämningen uttrycker således särarten hos produkten. Eftersom ”trójniak” enbart används för att beteckna en särskild typ av mjöd bör beteckningen också anses ha en särart i sig.

4.   Beskrivning

4.1   Beskrivning av den produkt som namnet i punkt 1 avser, inbegripet dess huvudsakliga fysiska, kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egenskaper, som visar på produktens särskilda egenskaper (artikel 7.2 i denna förordning)

”Trójniak staropolski tradycyjny” är ett mjöd, en klar dryck av jäst vört som kännetecknas av sin karaktäristiska honungsarom och smaken av de råvaror som använts.

Smaken på ”trójniak staropolski tradycyjny” kan berikas med de kryddor, den humle och den fruktsaft som används. Färgen på ”trójniak staropolski tradycyjny” varierar från gyllengul till mörkt bärnstensfärgad, beroende på vilken typ av honung som använts vid framställningen.

Det finns två typer av ”trójniak staropolski tradycyjny”: på kokt vört och på kall vört, beroende på vilken metod som används för att bereda vörten.

Följande fysikalisk-kemiska indikatorer är typiska för ”trójniak staropolski tradycyjny”:

—	Alkoholhalt: 12–15 volymprocent.

—	Reducerande socker efter inversion: 65–120 g/l.

—	Total syra uttryckt som äppelsyra: 3,5–8 g/l.

—	Flyktig syra uttryckt som ättiksyra: högst 1,4 g/l.

—	Total sockerhalt (g) plus verklig alkoholhalt (volymprocent) multiplicerat med 18: minst 323.

—	Andra extrakt än socker: inte mindre än — 20 g/l, — 25 g/l för fruktmjöd (melomel).

—	Aska: minst 1,3 g/l för fruktmjöd.

Det är inte tillåtet att använda konserveringsmedel, konsistensgivare eller konstgjorda färg- eller smakämnen vid framställningen av ”trójniak staropolski tradycyjny”.

4.2   Beskrivning av den produktionsmetod som producenterna ska använda för att framställa den produkt som namnet i punkt 1 avser, inbegripet, om det är lämpligt, typ av råvaror och egenskaper hos de råvaror eller ingredienser som används samt den metod som används vid beredningen av produkten (artikel 7.2 i denna förordning)

Råvaror:

—	Naturlig honung med följande egenskaper: — Vattenhalt: högst 20 % (m/m). — Reducerande socker: minst 70 % (m/m). — Sackaros och melezitos i kombination: högst 5 % (m/m). — Total syra – 1 mol/l NaOH-lösning per 100 g honung: 1–5 ml. — 5-hydroxy-metyl-furfurol (HMF): högst 4,0 mg per 100 g honung.

—	Särskild mjödjäst för överjäsning, lämplig för att göra koncentrerade extrakt i jäst vört mer lättflytande.

—	Kryddor eller humle.

—	Naturlig fruktsaft eller färsk frukt.

—	Vin- eller citronsyra.

Produktionsmetod:

Steg 1

Beredning av vörten:

För att framställa mjöd på kall vört löses honungen upp i ljummet vatten med en temperatur på 20–30 °C.

För att framställa mjöd på kokt vört värms vörten upp till (eller kokas vid) en temperatur på 95–105 °C.

I ”trójniak” måste proportionen mellan honung och vatten vara en del honung och två delar vatten (eller vatten blandat med fruktsaft), samt eventuellt kryddor eller humle. För fruktmjöd ersätts minst 30 % av vattnet med fruktsaft.

När det gäller mjöd på kokt vört används en vörtpanna försedd med ångmantel för att uppfylla strikta krav på att proportionen mellan vatten och honung är korrekt och framställa det extrakt som behövs. Genom denna bryggmetod hindras sockret från att smälta.

Steg 2

När det gäller mjöd på kokt vört kyls vörten ned till 20–22 °C, vilket är den optimala temperaturen för jästtillväxt. Vörten måste kylas ned under produktionsdagen, och nedkylningstiden beror på kylfunktionens effektivitet. Genom nedkylningen garanteras vörtens mikrobiologiska säkerhet.

Steg 3

Jästning – tillsättning av jästlösning till vörten i en jästank.

Steg 4

A. Överjäsning – 6–10 dagar. En temperatur på högst 28 °C garanterar att jäsningsprocessen fungerar på rätt sätt.

B. Underjäsning – 3–6 veckor. Perioden för underjäsning garanterar att de rätta fysikalisk-kemiska egenskaperna erhålls.

Steg 5

Omtappning av den jästa vörten.

Efter att alkoholhalten uppnått minst 12 volymprocent bör omtappning göras före lagring. Därigenom garanteras att mjödet får de rätta fysikalisk-kemiska och organoleptiska egenskaperna. Om jäst vört lämnas med bottensatsen efter underjäsningen påverkas de organoleptiska egenskaperna negativt på grund av jästens autolys.

Steg 6

Lagring (mognad) och tappning (dekantering) – dessa moment upprepas efter behov för att oönskade processer inte ska kunna äga rum i bottensatsen (jästens autolys). Under lagringen kan till exempel pastörisering och filtrering ske. Detta steg är avgörande för att produkten ska få de rätta organoleptiska egenskaperna.

Den kortaste lagringstiden för ”trójniak staropolski tradycyjny” är ett år.

Steg 7

Smakanpassning (sammansättning) – under detta steg skapas slutprodukten, med de fysikalisk-kemiska och organoleptiska egenskaper som kännetecknar ”trójniak staropolski tradycyjny”. Med hänsyn till de angivna indikatorerna får de organoleptiska och fysikalisk-kemiska egenskaperna justeras genom tillsättning av

—	honung för att göra mjödet sötare,

—	kryddor eller humle,

—	vin- eller citronsyra.

Syftet med detta steg är att skapa en produkt med de karaktäristiska egenskaperna för ”trójniak staropolski tradycyjny”.

Steg 8

Fyllning i behållare vid en temperatur på 55–60 °C. Det rekommenderas att ”trójniak staropolski tradycyjny” erbjuds i traditionell förpackning, t.ex. damejeanne, keramikkärl eller ekfat.

4.3   Beskrivning av de viktigaste faktorer som visar på produktens traditionella karaktär (artikel 7.2 i denna förordning)

Särarten hos produkten:

Särarten hos ”trójniak staropolski tradycyjny” beror på

—	hur vörten bereds (råvarornas sammansättning och proportioner),

—	lagring och mognad,

—	dess fysikalisk-kemiska och organoleptiska egenskaper.

Hur vörten bereds (råvarornas sammansättning och proportioner):

Särarten hos ”trójniak staropolski tradycyjny” bygger framför allt på att den fastställda proportionen en del honung och två delar vatten respekteras noggrant i mjödet. Denna proportion är en avgörande faktor i alla senare steg vid framställningen av ”trójniak staropolski tradycyjny” som ger drycken dess unika egenskaper.

Lagring och mognad:

Enligt det traditionella gamla polska receptet är produktens karaktär en följd av att den lagras och får mogna under en viss tid. Denna tid är för ”trójniak staropolski tradycyjny” minst ett år.

Fysikalisk-kemiska och organoleptiska egenskaper:

Genom att alla de produktionssteg som anges i produktspecifikationen tillämpas ser man till att en produkt med unik smak och arom erhålls. Den unika smaken och doften hos ”trójniak staropolski tradycyjny” är en följd av ett lämpligt socker- och alkoholinnehåll enligt följande:

—	Reducerande socker efter inversion: 65–120 g/l.

—	Total sockerhalt (g) plus verklig alkoholhalt (volymprocent) multiplicerat med 18: minst 323.

—	Alkoholhalt: 12–15 volymprocent.

Tack vare de strikt fastställda proportionerna för ingredienserna vid framställningen av ”trójniak staropolski tradycyjny” har drycken en karaktäristiskt tjockflytande och rinnande konsistens vilket särskiljer den från andra typer av mjöd.

Traditionell produktionsmetodmetod:

Mjödtillverkningen i Polen är en tradition som sträcker sig mer än tusen år tillbaka i tiden och som kännetecknas av stor mångfald. Utveckling och förbättring av tillverkningsmetoderna har under århundradena gett upphov till många typer av mjöd. Mjödtillverkningens historia sträcker sig tillbaka till Polens första steg som självständig stat. Den spanske diplomaten, handelsmannen och resenären Ibrahim ibn Yaqub skrev år 966 följande: ”Förutom mat, kött och land för plöjning finns i Mieszko I:s land ett överflöd av mjöd, vilket är vad de slaviska vinerna och rusdryckerna kallas” (Mieszko I var den första historiska härskaren i Polen). Den krönika som författades av Gallus Anonymus, som nedtecknade den polska historien i slutet av 1000-talet och början av 1100-talet, innehåller också många referenser till tillverkningen av mjöd.

Det polska verseposet Pan Tadeusz av Adam Mickiewicz, som återspeglar adelssamhällets historia under 1811 och 1812, innehåller mycket information om framställningen, konsumtionen och de olika typerna av mjöd. Mjödet omnämns också i Tomasz Zans poesi (1796–1855) och i Henryk Sienkiewicz trilogi som beskriver händelserna i Polen under 1600-talet (Ogniem i mieczem, publicerad 1884, Potop, publicerad 1886 och Pan Wołodyjowski, publicerad 1887 och 1888).

Källmaterial med beskrivningar av polska mattraditioner från 1600- och 1700-talen innehåller inte bara allmänna referenser till mjöd, utan också hänvisningar till olika typer av mjöd. Beroende på tillverkningsmetod kallades dessa för ”półtorak”, ”dwójniak”, ”trójniak” och ”czwórniak”. Dessa namn avser olika typer av mjöd som framställts med olika proportioner honung och vatten eller fruktsaft, och med olika lång lagringstid. Tillverkningsmetoden för ”trójniak” har, med smärre modifikationer, använts under århundraden.

Traditionell sammansättning:

Den traditionella klassificeringen av mjöd i ”półtorak”, ”dwójniak”, ”trójniak” och ”czwórniak” har funnits i Polen under århundraden och finns även i dag i konsumenternas medvetande. Efter andra världskriget gjordes försök att reglera den traditionella uppdelningen av mjöd i fyra kategorier. Uppdelningen fastställdes slutligen i polsk lag 1948 genom lagen om tillverkning av vin, druvmust och mjöd och om handel med sådana produkter (Polens officiella tidning av den 18 november 1948). Denna lag innehåller regler för framställning av mjöd, med specifikationer av proportionerna mellan honung och vatten och de tekniska kraven. Andelen vatten och honung i ”trójniak” är som följer: Endast sådant mjöd som framställts av en del naturlig honung och två delar vatten får kallas ”trójniak”.

Två metoder för beredning av vörten:

Vört som används för att framställa traditionellt mjöd kan beredas på två sätt: genom kokning (uppvärmning) eller genom att utelämna detta steg. Åtskillnad har gjorts mellan dessa båda framställningsmetoder i flera skriftliga källor, till exempel

—	Najdokładniejszy sposób sycenia różnych gatunków miodów, fader Józef Ambrożewicz, Warszawa, 1891. I detta arbete beskrivs två mjödtillverkningsmetoder. ”Vi kan göra mjöd på honung på två olika sätt: 1) Med eld, det vill säga genom kokning. 2) Utan eld, det vill säga utan kokning.”

—	Miodosytnictwo – czyli nauka przerabiania miodu i owoców na napoje av Teofil Ciesielski, publicerad i Lviv 1892, där mjöd klassificeras utifrån hur vörten bereds för jäsning: ”Vi kan göra honung till en dryck på två olika sätt: a) Med eld, det vill säga genom kokning. b) Med den kalla metoden.”

—	Mała encyklopedia rolnicza, publicerad av Państwowe Wydawnictwa Rolnicze i Leśne, Warszawa, 1964, där en beskrivning ges på sida 410 av uppdelningen av mjöd i kategorier:

”Beroende på vilken metod som används för att bereda vörten finns mjöd på kall vört, som framställs från vört som inte har värmts upp, och mjöd på kokt vört, som framställs från vört som har värmts upp (kokats).”

---

(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.