MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL REKOMMENDATIONEN

I vår globaliserade värld blir den grova brottsligheten och terrorismen alltmer internationell och mångskiftande. Brottsbekämpande och rättsliga myndigheter bör ges fullständiga möjligheter att samarbeta med externa partner för att garantera medborgarnas säkerhet. Eurojust bör därför kunna samarbeta och utbyta personuppgifter med de rättsliga myndigheterna i tredjeländer i den mån detta är nödvändigt för att Eurojust ska kunna utföra sina uppgifter. För närvarande har Eurojust samarbetsavtal som möjliggör utbyte av personuppgifter med Montenegro, Ukraina, Moldavien, Liechtenstein, Schweiz, Nordmakedonien, USA, Island, Norge, Georgien, Albanien och Serbien. Enligt artikel 80.5 i förordning 2018/1727 1 (Eurojustförordningen) förblir dessa samarbetsavtal giltiga.

Sedan Eurojustförordningen trädde i kraft den 12 december 2019 och i enlighet med fördraget ansvarar kommissionen på unionens vägnar för att förhandla fram internationella avtal med tredjeländer om samarbete och utbyte av personuppgifter med Eurojust. I den utsträckning som krävs för fullgörandet av sina uppgifter får Eurojust, i enlighet med kapitel V i Eurojustförordningen, upprätta och upprätthålla samarbetsförbindelser med externa partner genom samarbetsavtal. Dessa kan dock inte i sig utgöra en rättslig grund för utbyte av personuppgifter.

Med beaktande av den politiska strategin, de rättsliga myndigheternas operativa behov i hela EU och de potentiella fördelarna med ett närmare samarbete på detta område, anser kommissionen att det är nödvändigt att på kort sikt inleda förhandlingar med tio tredjeländer för att reglera hur Eurojust kan samarbeta med dessa.

Kommissionen har fastställt vilka länder som bör prioriteras utifrån Eurojusts operativa behov. I utkastet till Eurojusts strategi för yttre förbindelser som överlämnats till kommissionen för översyn anges att Eurojust har fastställt att det finns ett särskilt operativt behov av samarbete med Demokratiska folkrepubliken Algeriet, Republiken Argentina, Bosnien och Hercegovina, Republiken Colombia, Arabrepubliken Egypten, Staten Israel, Hashemitiska konungariket Jordanien, Republiken Libanon, Konungariket Marocko, Republiken Tunisien och Republiken Turkiet. Andra prioriterade tredjestater som identifierats av Eurojust är Förbundsrepubliken Brasilien, Folkrepubliken Kina, Kanada, Förenade Arabemiraten, Förbundsrepubliken Nigeria, Republiken Panama, Mexikos förenta stater och Ryska federationen.

Kommissionen inser att dessa operativa behov finns, men det råder inget tvivel om att behoven är olika stora. Den nuvarande samarbetsnivån beror på olika faktorer, till exempel tillgången till en Eurojust-kontaktpunkt i det berörda landet. Med tanke på de begränsade resurserna är det inte möjligt för kommissionen att samtidigt inleda förhandlingar med alla dessa tredjestater och därför anses en ytterligare prioritering vara nödvändig. För kommissionen bör den första prioriteringen vara att förbättra samarbetet med kandidatländer och potentiella kandidatländer, eftersom dessa tredjeländer bör vara bäst förberedda för straffrättsligt samarbete på hög nivå om straffrättsliga frågor som en fråga som berör EU:s regelverk. Kommissionens åsikter i fråga om Bosnien och Hercegovina samt Turkiet återfinns i kommissionens återkommande rapporter från 2020 2 . I bägge fallen är ingåendet av ett internationellt avtal som möjliggör utbyte av personuppgifter med Eurojust villkorat av att bägge länderna genomför nödvändiga ändringar av sin dataskyddslagstiftning.

Den andra prioriteringen bör vara att förbättra samarbetet med andra tredjeländer som inte ansökt om EU-medlemskap, men som av geografiska skäl, exempelvis länder i Mellanöstern och Nordafrika, potentiellt kan påverka säkerheten i hög grad i Europa. Som anges ovan är länderna i denna region av operativa skäl alla högprioriterade tredjeländer för Eurojust. Detta val ligger också i linje med den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik 3 .

En tredje prioritering bör vara att säkerställa största möjliga konsekvens i RIF-byråernas förbindelser med tredjeländer, särskilt mellan Europol och Eurojust, för att på så sätt säkerställa en möjlig uppföljning mellan brottsbekämpning och rättsligt samarbete. För närvarande strävar kommissionen – på Europols vägnar – efter att ingå avtal med åtta av de tio ovannämnda länderna. Kommissionen anser att det är värdefullt att, så långt det är möjligt, sträva efter att låta både Eurojust och Europol delta i dessa framtida förhandlingar, vilket också kan göra dem mer attraktiva för de berörda tredjeländerna.

Mot denna bakgrund rekommenderar kommissionen därför rådet att som ett första steg ge kommissionen mandat att förhandla med följande tredjestater: Armenien, Algeriet, Bosnien och Hercegovina, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien och Turkiet. Armenien gav nyligen uttryck för sin önskan att inleda samarbetsförbindelser med Eurojust.

Politisk bakgrund

Armenien

Armenien, som är strategiskt beläget i Sydkaukasien, är en viktig partner för EU inom det östliga partnerskapet. År 2017 undertecknade Armenien ett omfattande och fördjupat partnerskapsavtal med EU, som omfattar tillnärmning av lagstiftningen inom viktiga sektorer som miljö, energi, transport och konsumentskydd. Armenien och EU undertecknade 2012 ett avtal om förenklade viseringsförfaranden och ett återtagandeavtal 2013. Efter en fredlig demokratisk revolution 2018 inledde Armenien en reformering för att förbättra rättsstatsprincipen och levnadsstandarden, bland annat genom att reformera rättsväsendet och kämpa mot korruption. Den nya regeringen betonade de gemensamma värderingarna med EU och betecknade avtalet med EU som en plan för inhemska reformer. Armenien är medlem i den ryskledda Eurasiska ekonomiska unionen och Organisationen för det kollektiva säkerhetsfördraget. EU stöder genomförandet av reformerna av rättsväsendet och korruptionsbekämpningen inom ramen för den politiska dialogen mellan EU och Armenien om rättsliga frågor. Som ett resultat av detta antogs reformstrategier 2019 i linje med europeiska standarder. Ett program på 30 miljoner euro inom ramen för 2020 års budgetanslag kommer att stödja genomförandet av strategierna.

Algeriet

Algeriet är en partner av strategisk betydelse för EU, både på grund av landets läge i Nordafrika och den roll som landet spelar i regionen och i Afrikanska unionen. Ur strategisk synvinkel är Algeriet en brännpunkt i Medelhavsområdet och en nyckelaktör vad gäller stabilisering av Sahara-Sahelregionen. Landet bekämpar terrorism mycket aktivt inom sitt territorium.

De prioriteringar för partnerskapet mellan EU och Algeriet som antogs i mars 2017 omfattar bland andra migration och säkerhet. I oktober 2017 inledde EU och Algeriet en informell dialog på hög nivå om terrorismbekämpning och regional säkerhet och uttryckte sin beredvillighet att stärka det bilaterala samarbetet på säkerhetsområdet och i kampen mot terrorism. I synnerhet har följande kritiska områden med stor potential för samarbete ringats in: Motverkande av radikalisering. Samarbete mellan Europol och Algeriet. Kampen mot organiserad brottslighet, inbegripet olaglig handel med skjutvapen och it-brottslighet. Åtgärder mot terrorismfinansiering. Kriminaltekniska undersökningar.

EU och Algeriet är medlemmar av det globala forumet för terroristbekämpning. Ett av de EU-finansierade regionala kompetenscentrumen för CBRN-frågor (kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära risker) är placerat i Alger.

Bosnien och Hercegovina

Bosnien och Hercegovina är en viktig partner för Europeiska unionen. Tillsammans med andra länder på västra Balkan identifierades Bosnien och Hercegovina som en potentiell kandidat för EU-medlemskap vid Europeiska rådets toppmöte i Thessaloniki i juni 2003.

I februari 2016 ansökte Bosnien och Hercegovina om EU-medlemskap och i september 2016 uppmanade Europeiska rådet Europeiska kommissionen att lägga fram ett yttrande om Bosnien och Hercegovinas ansökan. I maj 2019 antog kommissionen sitt yttrande och åtföljande analytiska rapport om Bosnien och Hercegovinas ansökan om EU-medlemskap 4 . I yttrandet fastställs 14 nyckelprioriteringar som Bosnien och Hercegovina ska uppfylla för att kunna rekommenderas för att inleda anslutningsförhandlingar. Det gäller områdena demokrati/funktionalitet, rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter och reform av den offentliga förvaltningen.

Bosnien och Hercegovina undertecknade 2018 EU:s och västra Balkans gemensamma handlingsplan för terrorismbekämpning, som innehåller konkreta åtgärder för ökat samarbete för att bekämpa terrorism och förebygga radikalisering under de kommande två åren 5 . I detta sammanhang förs regelbundet en politisk dialog om terrorismbekämpning mellan EU och Bosnien och Hercegovina. Den är inriktad på genomförandet av den strategiska ramen och den interna samordningen – och då särskilt i fråga om förebyggande av våldsbejakande extremism, lämpliga domar mot utländska terroriststridande och deras efterföljande sociala återintegrering, vapenhandel, gränskontroll, finansiering av terrorism samt regionalt och internationellt samarbete om ett fullständigt genomförande av avtalet med Europol samt ingående av ett avtal med Eurojust.

Bosnien och Hercegovina inrättade först kontaktpunkter för Eurojust 2014 för att inleda förhandlingar om ingående av ett samarbetsavtal. Därefter inrättades också en expertgrupp för förberedelse av arbetet under fasen inför förhandlingar om samarbetsavtalet. I april 2020, efter det att den nya Eurojustförordningen trädde i kraft i december 2019, skickade de bosniska myndigheterna en skrivelse till Eurojust där de uttryckte sin avsikt att inleda formaliseringen av sitt samarbete genom ett samarbetsavtal.

Egypten

Egypten är en viktig partner för EU och landet skulle kunna få en avgörande roll vad gäller att främja fred, välstånd och stabilitet i det södra grannskapet. Den allmänna ramen för samarbetet mellan EU och Egypten är det associeringsavtal som är i kraft sedan 2004. I de gemensamt överenskomna prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Egypten 2017–2020 fastställs de viktigaste samarbetsområdena. Dessa omfattar bland annat 1) utveckling av en hållbar och modern ekonomi och social utveckling för Egypten, 2) förstärkt utrikespolitiskt samarbete, 3) utökat samarbetet i stabiliseringsprocessen, särskilt när det gäller god samhällsstyrning, mänskliga rättigheter, säkerhet och migration 6 .

Partnerskapsprioriteringarna handlar om en möjlig utveckling av samarbetet på de straffrättsliga och civilrättsliga områdena. Vid det sjunde mötet i underkommittén för rättsliga frågor och säkerhet i november 2019 förde de båda parterna en omfattande dialog som omfattade flera frågor av gemensamt intresse, särskilt rättsligt samarbete, kampen mot terrorism och kampen mot narkotika och organiserad brottslighet 7 . Vid det andra mötet i migrationsdialogen mellan EU och Egypten i juli 2019 identifierade Eurojust människosmuggling som ett potentiellt område för samarbete med Egyptens rättsliga och brottsbekämpande myndigheter.

EU erkänner Egyptens nyckelroll för regional säkerhet och stabilitet, hantering av migration och insatser för att bekämpa terrorism och erinrar om behovet av att ta itu med den med full respekt för internationell människorättslagstiftning. Vid mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 10 mars 2020 erinrade EU om vikten av att respektera yttrande-, medie-, mötes- och föreningsfriheten online och offline i Egypten och behovet av att stoppa otillbörligt begränsande av utrymmet för det civila samhället, bland annat genom frysning av tillgångar, reseförbud och långa perioder av frihetsberövande före rättegång 8 .

Israel

Den rättsliga ramen för förbindelserna mellan EU och Israel fastställs i associeringsavtalet mellan EU och Israel 9 , som har varit i kraft sedan år 2000. Handlingsplanen EU-Israel, som omfattar alla samarbetsområden, härrör från 2005 och ett enhälligt rådsbeslut förnyade den i slutet av 2018 10 .

Både EU och Israel anser att man måste prioritera att motverka säkerhetshot och att i sin dialog uttrycka ett ömsesidigt intresse av ett effektivt samarbete. Ett viktigt samarbetsområde är terrorismbekämpning där tre dialoger om terrorismbekämpning och säkerhet mellan EU och Israel ägde rum redan i mars 2015, september 2016 och juni 2018. Vid dessa dialoger enades parterna om att samarbeta på ett antal områden för att motverka våldsam extremism, finansiering av terrorism, icke-konventionell terrorism och it-brottslighet, samt för att främja luftfarts- och transportsäkerhet.

Israel uttryckte intresse av att stärka samarbetet med EU:s organ på området rättsliga och inrikes frågor. EU och Israel diskuterar civil- och straffrättsligt samarbete inom ramen för den årliga underkommittén för rättsliga och inrikes frågor. Det senaste mötet i kommittén hölls i december 2019.

Israel ingår i den fyraåriga samarbetsstrategi som Eurojust har utarbetat med beaktande av byråns operativa behov. I sin dialog med EU upprepade Israel sin ståndpunkt att Eurojustnätverket är ett mycket viktigt verktyg.

I enlighet med rådets slutsatser från 2012 11 ska det i alla avtal som undertecknas med Israel införas en ”territoriell klausul” som uttryckligen begränsar tillämpningsområdet till Israel själv och utesluter de ockuperade territorierna: ”Alla avtal mellan Staten Israel och EU måste otvetydigt och uttryckligen ange att de inte är tillämpliga på de territorier som Israel ockuperade 1967.” 12

Jordanien

Jordanien är en mycket viktig partner för EU, särskilt i arbetet med att främja stabilitet, måttfullhet och religiös tolerans i Mellanöstern. Jordanien står inför stora ekonomiska, sociala och säkerhetsrelaterade problem. I Jordanien finns fler än 650 000 registrerade syriska flyktingar (vilket motsvarar cirka 10 % av den jordanska befolkningen före krisen i Syrien) och andra flyktinggrupper.

EU och Jordanien har ett starkt partnerskap som omfattar många områden och är sedan 2002 förenade genom ett associeringsavtal (med avancerad status för Jordanien sedan 2010).

EU och Jordanien antog i december 2016 prioriteringar för partnerskapet EU–Jordanien, som är ett politiskt ramverk som gäller till och med den 31 december 2020, och EU–Jordanien-pakten för 2016–2018 13 . Genom prioriteringarna för partnerskapet har EU och Jordanien bekräftat ambitionen och gjort framsteg när det gäller att stärka samarbetet inom tre huvudpelare av ömsesidigt intresse: 1) Utrikes- och säkerhetspolitik, inbegripet kampen mot terrorism och förebyggande av våldsbejakande extremism. 2) Det ekonomiska området, för att upprätthålla Jordaniens makroekonomiska stabilitet och stärka dess sociala och ekonomiska utveckling. 3) Stärka samhällsstyrningen, rättsstatsprincipen, demokratiska reformer och mänskliga rättigheter. Mötet i underkommittén EU-Jordanien om rättvisa och säkerhet som hölls den 15 februari 2018 i Amman gav tillfälle att ytterligare diskutera möjligheterna att stärka det rättsliga samarbetet mellan EU och Jordanien.

EU-Jordanien-pakten inbegriper ömsesidiga åtaganden genom vilka båda parter uppfyller de löften som de avlade vid givarkonferensen för Syrien och dess grannländer i London i februari 2016. Åtagandena bekräftades vid givarkonferensen för Syriens och dess grannländers framtid i Bryssel den 5 april 2017, även för att stärka Jordanien med tanke på hur krisen i Syrien slår mot grannländerna 14 .

Jordanien förblir en viktig partner för EU i Mellanöstern och det är viktigt att Jordanien fortsätter att spela en konstruktiv roll för stabiliteten i regionen. Landet står konstant under hårt tryck på många områden, bland andra de regionala, ekonomiska och sociala, och har under en längre period tagit emot ett stort antal syriska flyktingar. Covid-19-pandemin har ökat trycket på hälso- och sjukvårdssektorn och medför ytterligare betydande socioekonomiska utmaningar.

Libanon

EU och Libanon står inför gemensamma utmaningar i samband med utdragna kriser och instabilitet i regionen. Partnerskapet mellan EU och Libanon är starkt och spänner över ett stort antal sektorer, i enlighet med det associeringsavtal som är i kraft sedan 2006 15 . Libanon står inför allvarliga politiska, ekonomiska, sociala och säkerhetsrelaterade svårigheter, särskilt en ekonomisk och finansiell kris utan motstycke som förvärrats av covid-19-pandemin. Utöver systematiska brister fortsätter den nio år gamla konflikten i Syrien att sätta press på Libanons institutioner och infrastruktur och inverka negativt på landets socioekonomiska stabilitet. Libanon hyser mer än en miljon registrerade syriska flyktingar utöver de omkring 300 000 palestinska flyktingar som redan fanns i landet och är därför det land som har den högsta andelen flyktingar per capita i världen.

2016 undertecknade EU och Libanon också en pakt med ömsesidiga åtaganden och prioriterade åtgärder för att förbättra levnadsvillkoren för både syriska flyktingar och värdsamhällen, i linje med avsiktsförklaringen från Londonkonferensen 2016 16 . De förnyade åtaganden som gjordes vid de därpå följande konferenserna i Bryssel (2017–2020) om stöd till Syriens och dess grannländers framtid stärkte dessa delade åtaganden när det gäller att hantera konsekvenserna av krisen i Syrien. Partnerskapet mellan EU och Libanon är starkt och spänner över ett stort antal samarbetssektorer som definieras i associeringsavtalet. Den 11 november 2016 antog EU och Libanon prioriteringarna för partnerskapet som fastställer ett politiskt ramverk för åren 2016–2020 17 .

I prioriteringarna betonades åtagandet att fördjupa förbindelserna på grundval av tre huvudpelare av ömsesidigt intresse och med gemensamma problemområden: 1) Säkerhet och kampen mot terrorism. 2) Samhällsstyrning och rättsstatsprincipen. 3) Främjande av tillväxt och arbetstillfällen. Vid klustermötet för säkerhet och rättvisa mellan EU och Libanon, som hölls den 3 oktober 2018 i Beirut, erinrades om vikten av säkerhetsfrågor och rättsliga frågor som en integrerad del av partnerskapet mellan EU och Libanon. Man enades om att främja det rättsliga samarbetet och även undersöka möjligheterna att stärka samarbetet med Eurojust i detta syfte.

Libanon står för närvarande inför allvarliga socioekonomiska svårigheter, som förvärras av konflikten i Syrien och covid-19-pandemin.

Marocko

Marocko är en viktig granne och EU-partner. I en alltmer instabil region är Marocko något av en stabiliserande faktor i Nordafrika och kan utgöra en bro mellan Europa och Afrika söder om Sahara. I mer än femtio år har EU och Marocko byggt upp ett långsiktigt partnerskap som bygger på ett antal politiska och ekonomiska avtal. Marocko och EU undertecknade 1996 ett Europa-Medelhavsavtal om associering, som trädde i kraft år 2000 18 . Marocko och EU stärkte de bilaterala förbindelserna på ett antal områden, bland annat politiskt samarbete och säkerhetssamarbete, ekonomiska och finansiella förbindelser samt sociala och mänskliga förbindelser. Marocko har gynnats av statusen framskjuten ställning inom den europeiska grannskapspolitiken sedan 2008. Handlingsplanen för 2013–2017 för genomförandet av den framskjutna ställningen, som utvidgades 2018 och 2019, omfattar flera samarbetsområden, bland annat samarbete i rättsliga och inrikes frågor, såsom kampen mot organiserade kriminella nätverk, gränsförvaltning eller rättsligt och polisiärt samarbete.

Efter en avmattning i de bilaterala förbindelserna till följd av domstolens dom i december 2015 19 om associeringsavtalets geografiska tillämpningsområde, omförhandlade EU och Marocko de berörda rättsliga instrumenten mot bakgrund av domstolens rättspraxis och enades om att återuppta sitt partnerskap i början av 2019. Detta återupptagande godkändes officiellt vid det 14:e mötet i associeringsrådet den 27 juni 2019, då en ambitiös gemensam politisk förklaring antogs 20 . I den gemensamma förklaringen fastställs ett antal nyckelområden där Marocko och EU avser att stärka sitt samarbete under kommande år. Dessa omfattar särskilt fyra strategiska områden: Värderingar. Ekonomisk och social sammanhållning. Kunskap. Säkerhet. Samt två viktiga horisontella axlar (rörlighet/migration och klimat/miljö).

Återupptagandet av förbindelserna har också gjort det möjligt att återuppta de strukturer för dialog som härrör från associeringsavtalet, vars underkommittéer särskilt omfattar dialog på flera områden, exempelvis rättvisa och säkerhet eller politiskt samarbete. Samtidigt har det operativa samarbetet på områden som rör säkerhet och gränsförvaltning, inbegripet kampen mot människosmuggling, människohandel och andra kriminella nätverk, stärkts avsevärt. Marocko har dessutom utvecklat ett nära bilateralt samarbete om terrorismbekämpning med EU-medlemsstater. Marocko är medlem i den globala koalitionen mot Islamiska staten och är sedan 2016 medordförande för det globala forumet för terroristbekämpning. Marocko är också värd för ett av de EU-finansierade regionala kompetenscentrumen för CBRN-frågor (kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära risker).

Tunisien

Tunisien är en viktig partner för EU, och är ett exempel på övergång till demokrati och en stabil pelare i regionen. Förbindelserna mellan EU och Tunisien går tillbaka till 1976 och intensifierades avsevärt när Tunisien och EU undertecknade ett associeringsavtal 1995, genom vilket närmare förbindelser etablerades inom alla samarbetssektorer 21 . Efter revolutionen 2011 ingick EU och Tunisien ett privilegierat partnerskap (2012) som omfattar ökad ekonomisk och handelsrelaterad integration och ett partnerskap för rörlighet 22 . Sedan 2011 har EU gett Tunisien betydande stöd både politiskt och genom att dubbla det finansiella stödet, vilket gör Tunisien till en av de första mottagarna av EU-stöd per capita. EU stöder helhjärtat konsolideringen av övergången till demokrati i Tunisien och genomförandet av relevanta pågående politiska och ekonomiska reformer.

Säkerhetsläget är dock fortfarande osäkert, inte minst på grund av det instabila läget i regionen. EU har åtagit sig att stärka sitt omfattande samarbete med Tunisien på säkerhetsområdet, i kampen mot terrorism och förebyggande av våldsinriktad radikalisering och våldsbejakande extremism, bland annat genom att fördjupa Tunisiens samarbete med relevanta EU-organ, framförallt Europol. Två operativa/strategiska partnerskap har utvecklats under de senaste åren, det första mellan Tunisiens nationalgarde och Europeiska gendarmeristyrkan (EGF) om kapacitet för terrorismbekämpning. Det andra mellan polisakademin i Carthage Salamboand och EU:s byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol).

Den organiserade människosmugglingen har ökat sedan 2017. Att driva rättsliga förfaranden mot människosmugglare/människohandlare är oerhört viktigt, och EU håller fast vid sitt åtagande att erbjuda specialiststöd från Eurojust och Europol. Utbyte av information och analyser är därför fortfarande viktigt. Dessutom är samarbete i fråga om dokumentförfalskning, ett brottsområde med koppling till människosmuggling, en sektor där ett fördjupat samarbete också skulle vara till stor nytta.

Turkiet

Turkiet är en viktig partner för Europeiska unionen. I december 1999 beviljade Europeiska rådet Turkiet status som kandidatland och associeringsförhandlingar inleddes i oktober 2005 23 .

Vid toppmötet mellan EU och Turkiet den 29 november 2015 enades man om att utöka och intensifiera den politiska dialogen på alla områden, inklusive utrikes- och säkerhetspolitik, migration och terrorismbekämpning 24 . Turkiet och EU har upprepat sitt åtagande att bekämpa det hot som utgörs av Islamiska staten och det hot som PKK fortfarande utgör 25 . Uttalandet från EU och Turkiet, som man enades om den 18 mars 2016, tog upp migrationskrisen 26 . Den 9 mars 2020 träffade Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande Turkiets president för att stärka genomförandet av uttalandet från EU och Turkiet 27 .

Ett fördjupat samarbete med Eurojust är relevant i fråga om att uppfylla de återstående kraven i färdplanen för viseringsliberalisering. Europeiska unionen inledde den 16 december 2013 en dialog om viseringsliberalisering med Turkiet. Dialogen om viseringsliberalisering grundas på en färdplan i vilken det anges vilka krav som Turkiet måste uppfylla för att tas upp i förteckningen över viseringsbefriade länder.

Under tiden har Turkiet och Eurojust inrättat kontaktpunkter för att underlätta utbytet av icke-känslig information. De turkiska kontaktpunkterna deltar också i det europeiska rättsliga nätverkets möten. Eurojust och de turkiska myndigheterna har utväxlat skrivelser om ytterligare praktiskt samarbete. De turkiska myndigheterna skrev till Eurojust den 2 maj 2016 för att formellt bekräfta sin avsikt att så snart som möjligt ingå ett samarbetsavtal och att under tiden utöka det praktiska samarbetet. Det kommer att vara av avgörande betydelse att de turkiska kontaktpunkterna svarar snabbt och följer upp begäranden om information och samarbete som skickas till dem via Eurojust och att de deltar i strategiska möten om organiserad brottslighet och terrorism. Den 3 maj 2016 svarade Eurojust de turkiska myndigheterna med en inbjudan till Eurojusts taktiska möten om terrorism och föreslog ett aktivt deltagande från turkiska domare och åklagare i Eurojusts sammanträden om ökat straffrättsligt samarbete och utbyte av information och bästa praxis. Under de senaste åren gjorde samtalen inga framsteg, men kontakterna återupptogs 2019.

2.REKOMMENDATIONENS RÄTTSLIGA UTFORMNING

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) fastställs den rättsliga ramen för Europol, framförallt dess mål, uppgifter, behörighetsområde, dataskyddsbestämmelser och hur Eurojust kan samarbeta med externa partner.

Denna rekommendation är förenlig med bestämmelserna i Eurojustförordningen.

Syftet med denna rekommendation är att från rådet erhålla ett bemyndigande för kommissionen att förhandla fram framtida avtal på EU:s vägnar. Den rättsliga grunden för rådets bemyndigande att inleda förhandlingar är artikel 218.3 och 218.4 i EUF-fördraget.

I enlighet med artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska kommissionen utses till unionens förhandlare vid förhandlingarna om avtalen mellan Europeiska unionen och de tredjeländer som anges i denna rekommendation om samarbete mellan Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och de behöriga myndigheterna för straffrättsligt samarbete i dessa tredjeländer.

Rekommendation till

RÅDETS BESLUT

om bemyndigande att inleda förhandlingar om avtal mellan Europeiska unionen och Algeriet, Armenien, Bosnien och Hercegovina, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien och Turkiet om samarbete mellan Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och de behöriga myndigheterna för straffrättsligt samarbete i dessa tredjeländer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 218.3 och 218.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 28 antogs den 14 november 2019 och började tillämpas den 12 december 2019.

(2)I den förordningen, särskilt i artikel 56, fastställs allmänna principer för överföring av personuppgifter från Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) till tredjeländer och internationella organisationer. Eurojust får föra över personuppgifter till ett tredjeland på grundval av ett internationellt avtal som ingåtts mellan unionen och tredjelandet i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, och som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder med hänsyn till integritetsskydd och grundläggande fri- och rättigheter för enskilda.

(3)Förhandlingar bör inledas i syfte att ingå sådana avtal mellan Europeiska unionen och Algeriet, Armenien, Bosnien och Hercegovina, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien och Turkiet.

(4)Vid behov bör kommissionen kunna samråda med Europeiska datatillsynsmannen även under förhandlingarna om avtalen och, under alla omständigheter, innan avtalen ingås.

(5)Avtalen bör vara förenliga med de grundläggande rättigheterna och följa de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till privatliv och familjeliv i artikel 7 i stadgan, rätten till skydd av personuppgifter i artikel 8 i stadgan och rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol i artikel 47 i stadgan. Avtalen bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(6)Avtalen bör inte påverka, och bör inte föregripa, överföringar av personuppgifter eller andra former av samarbete mellan myndigheter som ansvarar för att garantera den nationella säkerheten.

(7)Irland är bundet av förordning (EU) 2018/1727 och deltar därför i antagandet av detta beslut.

(8)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(9)Samråd har skett med Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsstyrelsen om detta beslut och bilagan till detta och de avgav ett yttrande den (datum).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

(1)Kommissionen bemyndigas härmed att inleda förhandlingar om avtal mellan Europeiska unionen och Algeriet, Armenien, Bosnien och Hercegovina, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien och Turkiet om samarbete mellan Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och dessa tredjestaters behöriga myndigheter för straffrättsligt samarbete.

(2)Förhandlingarna ska föras på grundval av rådets förhandlingsdirektiv som återges i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Kommissionen utses härmed till unionens förhandlare.

Artikel 3

Förhandlingarna ska föras i samråd med relevant arbetsgrupp från rådet och i enlighet med direktiven i bilagan, med förbehåll för eventuella direktiv som rådet senare utfärdar till kommissionen.

Kommissionen ska regelbundet rapportera till rådets arbetsgrupp om framstegen i förhandlingarna och ska överlämna alla förhandlingsdokument till denna utan dröjsmål.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till kommissionen.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Förordning (EU) 2018/1727 av den 14 november 2018, EUT L 295, s. 138, 21.11.2018.

(2) Bryssel, 6.10.2020 COM(2020) 660 final 2020 Communication on EU enlargement policy.

(3) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/eugs_review_web_0.pdf

(4) https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/sites/near/files/20190529-bosnia-and-herzegovina-opinion.pdf

(5) https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/news/docs/20181005_joint-action-plan-counter-terrorism-western-balkans.pdf

(6) https://www.consilium.europa.eu/media/23942/eu-egypt.pdf

(7)

https://eeas.europa.eu/delegations/egypt/71267/eu-egypt-stability-and-social-development-7th-cluster-meeting_en

(8) https://eeas.europa.eu/delegations/un-geneva/75884/hrc43-item-4-human-rights-situations-require-councils-attention-eu-statement_en

(9) http://www.eeas.europa.eu/archives/delegations/israel/documents/eu_israel/asso_agree_en.pdf

(10) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32019D0105&qid=1604493096855

(11) https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/en/foraff/130195.pdf

(12) https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/134152.pdf

(13) https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12384-2016-ADD-1/en/pdf

(14) https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2017/04/05/syria-conference-co-chairs-declaration/

(15) https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/neighbourhood/countries/lebanon_en#:~:text=The%20partnership%20between%20the%20European,and%20economically%20strong%20neighbouring%20country.

(16) http://www.businessnews.com.lb/download/LondonConferenceLebanonStatementOfIntent4Feb2016.pdf

(17) https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/11/15/eu-lebanon-partnership/

(18) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:22000A0318(01)&from=SV

(19) http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?docid=172870&doclang=SV

(20) https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2019/06/27/joint-declaration-by-the-european-union-and-the-kingdom-of-morocco-for-the-fourteenth-meeting-of-the-association-council/

(21) https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:d3eef257-9b3f-4adb-a4ed-941203546998.0008.02/DOC_4&format=PDF

(22) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/plan_action_tunisie_ue_2013_2017_fr_0.pdf

(23) https://www.consilium.europa.eu/media/21048/europeiska-r%C3%A5det-i-helsingfors-ordf%C3%B6randeskapets-slutsatser.pdf

(24) https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2015/11/29/eu-turkey-meeting-statement/

(25) Kurdistans arbetarparti (på kurdiska: Partiya Karkerên Kurdistanê)‎.

(26) https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/03/18/eu-turkey-statement/

(27) https://www.consilium.europa.eu/sv/meetings/international-summit/2020/03/09/

(28) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF, EUT L 295, 21.11.2018, s. 138.