EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 31.3.2020
COM(2020) 124 final
2020/0048(NLE)
Förslag till
RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT
om bemyndigande för Italien att tillämpa en särskild åtgärd som avviker från artikel 285 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt
MOTIVERING
Enligt artikel 395.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt 1 (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i det direktivet, för att förenkla uppbörden av mervärdesskatt eller för att förhindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt.
Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 26 juli 2019 ansökte Italien om att få fortsätta att fram till och med den 31 december 2022 tillämpa skattebefrielse för beskattningsbara personer vars årsomsättning understiger ett visst tröskelvärde, såsom föreskrivs i artikel 285 i mervärdesskattedirektivet, för att höja detta tröskelvärde från 65 000 euro till 100 000 euro och, parallellt, tillämpa ett obligatoriskt elektroniskt faktureringssystem för de berörda beskattningsbara personerna och höja tröskelvärdet för frivilliga organisationer och föreningar för sociala framsteg upp till 130 000 euro.
Genom en skrivelse av den 20 september 2019 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 395.2 i mervärdesskattedirektivet, övriga medlemsstater om Italiens begäran. Genom en skrivelse av den 23 september 2019 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att behandla begäran.
Efter informella diskussioner med kommissionens behöriga avdelningar och ytterligare politiska bedömningar på nationell nivå beslutade Italien därefter att ändra sin ursprungliga ansökan genom en skrivelse som sändes den 26 november 2019 och registrerades hos kommissionen den 5 december 2019.
Genom denna skrivelse bad Italien om att få dra tillbaka sin ansökan om att få höja tröskelvärdet för skattebefrielse från 65 000 euro till 100 000 euro och förklarade att denna ansökan grundades på en nationell regel som höll på att upphävas. I stället uttryckte Italien sin önskan att få behålla det nuvarande tröskelvärdet på 65 000 euro, vilket ligger i linje med ordningen för schablonbeskattning av skattebetalare på området direkta skatter. Italien har dessutom begärt att få dra tillbaka sin begäran om ett tröskelvärde på 130 000 euro för frivilligorganisationer och föreningar för sociala framsteg, eftersom det är kopplat till direkta skatteåtgärder som ännu inte trätt i kraft. Italien förbehåller sig rätten att på nytt lämna in en sådan begäran så snart de övergripande åtgärderna i fråga träder i kraft. Efter en överenskommelse mellan medlemsstaterna vid Ekofinrådets möte den 8 november 2019 om kommissionens förslag om nya regler om förenkling av mervärdesskatt för små företag 2 , som antogs den 18 februari 2020 3 och träder i kraft den 1 januari 2025, begärde Italien vidare att förlängningen av den avvikande åtgärden skulle löpa ut den 31 december 2024.
Genom en skrivelse av den 10 december 2019 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 395.2 i mervärdesskattedirektivet, övriga medlemsstater om Italiens begäran. Genom en skrivelse av den 11 december 2019 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att behandla begäran.
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
Bestämmelserna i avdelning XII kapitel 1 i mervärdesskattedirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att tillämpa en särskild ordning för små företag, bland annat möjligheten att befria beskattningsbara personer vars årsomsättning understiger ett visst tröskelvärde från mervärdesskatt. Beskattningsbara personer som omfattas av detta undantag behöver inte ta ut mervärdesskatt på sina leveranser och har följaktligen inte rätt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt.
Möjligheten att tillämpa särskilda mervärdesskatteregler, inklusive skattebefrielse eller graderade skattelättnader för små företag, infördes först genom artikel 14 i rådets direktiv 67/228/EEG 4 . De medlemsstater som inte utnyttjade den möjlighet som den bestämmelsen gav får, i enlighet med artikel 24.2 b i direktiv 77/388/EEG 5 , numera artikel 285 första stycket i mervärdesskattedirektivet, emellertid bara befria beskattningsbara personer vars årsomsättning uppgår till högst 5 000 euro från mervärdesskatt eller motsvarande värde i nationell valuta.
Italien har aldrig nyttjat den möjlighet som ges i artikel 14 i rådets direktiv 67/228/EEG. År 2007 ansökte Italien om tillstånd att få avvika från artikel 285 första stycket genom att befria beskattningsbara personer vars årsomsättning inte översteg 30 000 euro från mervärdesskatt. Denna begäran föranleddes av den italienska ekonomiska strukturen, som till stor del bestod av mikroföretag med ett mycket begränsat antal anställda, och Italiens önskan att förenkla mervärdesskatteskyldigheterna för små företag och underlätta uppbörden av mervärdesskatt för den nationella skatteförvaltningen. Den avvikande åtgärden godkändes till och med den 31 december 2010 genom rådets beslut 2008/737/EG 6 . Åtgärden var frivillig, vilket gör det möjligt för små företag att välja de normala mervärdesskattereglerna.
Italien bemyndigades, genom rådets genomförandebeslut 2010/688/EU 7 , att förlänga giltighetstiden för den avvikande åtgärden till och med den 31 december 2013 och därefter, genom rådets genomförandebeslut 2013/678/EU 8 , till och med den 31 december 2016, varigenom det högsta tröskelvärdet också höjdes från 30 000 euro till 65 000 euro, och förlängdes slutligen genom rådets genomförandebeslut (EU) 2016/1988 9 till och med den 31 december 2019.
Den nuvarande (reviderade) begäran från Italien att få förlänga giltighetstiden för den avvikande åtgärden fram till och med den 31 december 2024, utan att höja det nuvarande tröskelvärdet på 65 000 euro (eller ett högre värde som motsvarar det tröskelvärdet i reala termer), grundas på samma orsaker som de tidigare framställningarna.
Italien hävdar att små och medelstora företag, särskilt mikroföretag, spelar en framträdande roll inom den icke-finansiella företagssektorn i landet, både vad gäller mervärde och sysselsättning. Med tanke på de oproportionerliga kostnader för efterlevnad av mervärdesskattereglerna som sådana företag har jämfört med stora företag, och det faktum att de fortfarande påverkas av den ekonomiska krisen, uppger Italien att den avvikande åtgärden utgör ett betydande incitament för nystartade företag och en konsolidering av deras ekonomiska verksamhet.
I detta avseende betonas det att effekten av den avvikande åtgärden på skatteintäkter som uppbärs i det sista konsumtionsledet kommer att bli försumbar, medan dess inverkan kommer att bli betydande när det gäller att förenkla såväl de berörda beskattningsbara personernas skatteskyldigheter som förfarandet för uppbörd av mervärdesskatt för skatteförvaltningen. Det bör noteras att åtgärden påverkar 1 332 000 beskattningsbara personer, som utgör 25 % av de potentiellt berättigade beskattningsbara personerna. Italien uppskattar det totala beloppet för intäktsminskningen till 385,7 miljoner euro.
På grundval av de uppgifter som Italien lämnat framgår det att syftet med ansökan om förlängning av den avvikande åtgärden är att befria små företag från många av mervärdesskatteskyldigheterna enligt de normala mervärdesskattereglerna samt minska skatteförvaltningarnas börda när det gäller skatteuppbörd och revision av små företag. Detta skulle kunna göra det möjligt för skatteförvaltningen att inrikta sin kontrollverksamhet mot större beskattningsbara personer. Den avvikande åtgärden är således förenlig med artikel 395.1 första stycket i mervärdesskattedirektivet, enligt vilken medlemsstaterna får införa särskilda åtgärder som avviker från dess bestämmelser för att förenkla förfarandet för uppbörd av mervärdesskatt. I detta sammanhang upprepas att åtgärden är och kommer att förbli frivillig för beskattningsbara personer, som har rätt att välja de normala mervärdesskattereglerna.
Italien har visat att den avvikande åtgärden inte förväntas inverka på det totala beloppet av de skatteintäkter som uppbärs i det sista konsumtionsledet eller inverka menligt på de av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt. Avvikelsen förefaller därför vara förenlig med artikel 395.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet.
Mot bakgrund av vad som anges ovan och med tanke på att EU:s rättsliga ram och den faktiska situationen inte har ändrats förefaller ansökan om förlängning av giltighetstiden för den avvikande åtgärden vara motiverad. Det föreslås därför att Italiens ansökan beviljas.
Vanligtvis beviljas avvikelser för en begränsad tidsperiod för att man ska kunna göra en bedömning av om den avvikande åtgärden är lämplig och ändamålsenlig. Dessutom är, som tidigare nämnts, bestämmelserna i artiklarna 281–294 i mervärdesskattedirektivet om en särskild ordning för små företag för närvarande föremål för en översyn. I det nya direktivet om enklare mervärdesskatteregler för små företag 10 krävs att medlemsstaterna senast den 31 december 2024 antar och offentliggör de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa de nya reglerna. Medlemsstaterna måste tillämpa dessa nationella bestämmelser från och med den 1 januari 2025.
Italien bör därför bemyndigas att få fortsätta att tillämpa den avvikande åtgärden fram till och med den 31 december 2024. Eftersom kommissionens beslut om att godkänna den avvikande åtgärden kommer att fattas efter det att rådets genomförandebeslut (EU) 2016/1988 har upphört att gälla (dvs. efter den 31 december 2019), kan detta förslag emellertid inte förlänga giltighetstiden för den avvikande åtgärd som godkänns genom det beslutet.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Den avvikande åtgärden ligger i linje med filosofin i det nya direktivet om ändring av artiklarna 281–294 i mervärdesskattedirektivet om en särskild ordning för små företag, som antogs den 18 februari 2020, till följd av handlingsplanen för mervärdesskatt 11 och syftar till att skapa ett modernt, förenklat system för dessa företag. Den syftar särskilt till att minska kostnaderna för efterlevnad av mervärdesskattereglerna och snedvridning av konkurrensen både på den inhemska marknaden och på EU-nivå, minska tröskelvärdets negativa effekter och underlätta företagens efterlevnad av reglerna och skatteförvaltningarnas övervakning.
Tröskelvärdet på 65 000 euro är dessutom förenligt med det nya direktivet, eftersom det gör det möjligt för medlemsstaterna att fastställa det tröskelvärde för årsomsättning som krävs för att undantas från mervärdesskatt på en nivå som inte överstiger 85 000 euro (eller motsvarande värde i nationell valuta).
Liknande avvikelser som befriar beskattningsbara personer vars årsomsättning understiger ett visst tröskelvärde från mervärdesskatt, såsom föreskrivs i artikel 285 i mervärdesskattedirektivet, har beviljats andra medlemsstater. Malta 12 har beviljats ett tröskelvärde på 20 000 euro. Nederländerna 13 har ett tröskelvärde på 25 000 euro. Luxemburg har ett tröskelvärde på 35 000 euro 14 . Polen 15 , Estland 16 och Lettland 17 har beviljats ett tröskelvärde på 40 000 euro. Kroatien 18 och Litauen 19 har ett tröskelvärde på 45 000 euro. Ungern har ett tröskelvärde på 48 000 euro 20 . Slovenien 21 har ett tröskelvärde på 50 000 euro och Rumänien 22 har ett tröskelvärde på 88 500 euro.
Som tidigare nämnts bör avvikelser från mervärdesskattedirektivet alltid vara tidsbegränsade så att deras effekter kan utvärderas. Italiens begäran om förlängning av giltighetstiden för den avvikande åtgärden till och med den 31 december 2024 överensstämmer med kraven i det nya direktivet om enklare mervärdesskatteregler för små och medelstora företag. I detta direktiv föreskrivs att medlemsstaterna från och med den 1 januari 2025 ska tillämpa de nationella bestämmelser som de ska anta för att följa direktivet.
Den föreslagna åtgärden är därför förenlig med bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet.
Förenlighet med unionens politik inom andra områden
Kommissionen har i sina årliga arbetsprogram konsekvent framhållit behovet av enklare regler för små företag. I detta avseende hänvisar kommissionens arbetsprogram för 2020 23 till ”en särskild strategi för små och medelstora företag som kommer att göra det lättare för små och medelstora företag att verka, växa och expandera”. Den avvikande åtgärden ligger i linje med dessa mål, i den mån finanspolitiska regler avses. Åtgärden ligger i linje med kommissionens arbetsprogram för 2017 24 , som uttryckligen hänvisade till mervärdesskatt, där det påpekas att den administrativa bördan för efterlevnaden av mervärdesskattereglerna för små företag är hög och att tekniska innovationer innebär nya utmaningar för en effektiv skatteuppbörd och där man betonar behovet av att förenkla mervärdesskatten för mindre företag.
Åtgärden är också förenlig med 2015 års strategi för den inre marknaden 25 , där kommissionen har föresatt sig att hjälpa små och medelstora företag att växa, bland annat genom att minska de administrativa bördor som hindrar dem från att fullt ut nyttja fördelarna med den inre marknaden. Den följer också filosofin i kommissionens meddelande från 2013 ”Handlingsplan för företagande 2020: Stärka företagarandan i EU 26 , som underströk behovet av att förenkla skattelagstiftningen för små företag.
Slutligen är åtgärden i linje med unionens mål för små och medelstora företag som beskrivs i kommissionens meddelande från 2016 om uppstartsföretag 27 och 2008 års meddelande Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa 28 , där medlemsstaterna uppmanas att beakta de särskilda egenskaperna hos små och medelstora företag när de utformar lagstiftningen och att förenkla befintlig lagstiftning.
2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Artikel 395 i mervärdesskattedirektivet är den enda möjliga rättsliga grunden.
•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)
Med tanke på den bestämmelse i mervärdesskattedirektivet som ligger till grund för förslaget avser detta ett område där Europeiska unionen har exklusiv befogenhet. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.
•Proportionalitetsprincipen
Beslutet avser ett bemyndigande som beviljas en medlemsstat på dess egen begäran och utgör därför ingen förpliktelse.
På grund av avvikelsens begränsade tillämpningsområde står den särskilda åtgärden i proportion till det mål som eftersträvas, dvs. att förenkla skatteuppbörden för beskattningsbara personer med låg omsättning samt skatteförvaltningen.
•Val av instrument
Föreslaget instrument är rådets genomförandebeslut.
I enlighet med artikel 395 i mervärdesskattedirektivet är en avvikelse från de gemensamma mervärdesskattereglerna bara möjlig om rådet ger ett enhälligt bemyndigande på grundval av ett förslag från kommissionen. Ett rådets genomförandebeslut är det lämpligaste instrumentet, eftersom det kan riktas till en enskild medlemsstat.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•Samråd med berörda parter
Det har inte genomförts något samråd med berörda parter. Detta förslag grundar sig på en begäran från Italien och berör bara denna medlemsstat.
•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden
Det har inte behövts några externa sakkunnigutlåtanden.
•Konsekvensbedömning
Förslaget till rådets genomförandebeslut syftar till att förlänga en förenklingsåtgärd som avlägsnar många av mervärdesskatteskyldigheterna för företag som har en årsomsättning på högst 65 000 euro. Detta skulle kunna ha en potentiellt positiv inverkan på minskningen av den administrativa bördan för omkring 1 332 000 små företag (som uppgår till 25 % av de potentiellt berättigade beskattningsbara personerna) under 2017 samt för skatteförvaltningen. Den avvikande åtgärden är och kommer att förbli frivillig för beskattningsbara personer. Beskattningsbara personer kommer fortfarande att kunna välja de normala mervärdesskattereglerna i enlighet med artikel 290 i direktiv 2006/112/EG. Italien uppskattar budgetkonsekvenserna i form av mervärdesskatteintäkter för 2019 till 385,7 miljoner euro, vilket anses försumbart.
•Grundläggande rättigheter
Förslaget har inga konsekvenser för skyddet av de grundläggande rättigheterna.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Förslaget påverkar inte EU-budgeten, eftersom Italien kommer att genomföra en kompensationsberäkning i enlighet med artikel 6 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
2020/0048 (NLE)
Förslag till
RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT
om bemyndigande för Italien att tillämpa en särskild åtgärd som avviker från artikel 285 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt 29 , särskilt artikel 395.1 första stycket,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)Enligt artikel 285 första stycket i direktiv 2006/112/EG får medlemsstater som inte har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 14 i rådets direktiv 67/228/EEG 30 tillämpa befrielse från mervärdesskatt för beskattningsbara personer vars årsomsättning är högst 5 000 euro eller motsvarande belopp i nationell valuta.
(2)Genom rådets beslut 2008/737/EG 31 bemyndigades Italien att tillämpa en särskild åtgärd som avviker från artikel 285 i direktiv 2006/112/EG (nedan kallad den avvikande åtgärden), för att befria beskattningsbara personer vars årsomsättning uppgår till högst 30 000 euro från mervärdesskatt. Den avvikande åtgärden bemyndigades till och med den 31 december 2010.
(3)Genom rådets genomförandebeslut 2010/688/EU 32 bemyndigades Italien att få fortsätta att tillämpa den avvikande åtgärden fram till och med den 31 december 2013.
(4)Genom rådets genomförandebeslut 2013/678/EU 33 bemyndigades Italien att få fortsätta att tillämpa den avvikande åtgärden fram till och med den 31 december 2016. Tröskelvärdet för årsomsättningen höjdes till 65 000 euro.
(5)Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2016/1988 34 förlängdes giltighetstiden för bemyndigandet att tillämpa avvikande åtgärder fram till och med den 31 december 2019, eller fram till ikraftträdandet av ett direktiv om ändring av artiklarna 281–294 i direktiv 2006/112/EG om en särskild ordning för små företag, beroende på vilket som inträffar först. Den 18 februari 2020 antog rådet direktiv (EU) 2020/285 35 om ändring av artiklarna 281–294 i direktiv 2006/112/EG vad gäller den särskilda ordningen för små företag .
(6)Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 26 juli 2019 ansökte Italien om bemyndigande att få fortsätta att tillämpa den avvikande åtgärden efter den 31 december 2019 samt att få höja tröskelvärdet och skattebefrielsens tillämpningsområde.
(7)Genom en skrivelse av den 20 september 2019 underrättade kommissionen övriga medlemsstater i enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG om Italiens begäran. Genom en skrivelse av den 23 september 2019 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att behandla begäran.
(8)Italien ändrade sin begäran genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 5 december 2019, där Italien endast begärde tillstånd att få fortsätta att tillämpa den avvikande åtgärden fram till och med den 31 december 2024.
(9)Genom en skrivelse av den 10 december 2019 underrättade kommissionen övriga medlemsstater i enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG om Italiens reviderade begäran. Genom en skrivelse av den 11 december 2019 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att behandla den reviderade begäran.
(10)Av de uppgifter som Italien lämnat framgår att motiveringen till den avvikande åtgärden i stort sett är oförändrad. Den avvikande åtgärden minskar den administrativa bördan och kostnaderna för efterlevnad av mervärdesskattereglerna för både små företag och skatteförvaltningar och bidrar därför till att förenkla förfarandet för uppbörd av mervärdesskatt.
(11)Den avvikande åtgärden är och kommer att förbli frivillig för beskattningsbara personer. Beskattningsbara personer kommer fortfarande att kunna välja de normala mervärdesskattereglerna i enlighet med artikel 290 i direktiv 2006/112/EG.
(12)Enligt uppgifterna från Italien framgår det att den avvikande åtgärden bara kommer få en försumbar effekt på Italiens totala skatteintäkter som tas ut i det sista konsumtionsledet.
(13)Förslaget har ingen negativ inverkan på de delar av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt, eftersom Italien kommer att genomföra en kompensationsberäkning i enlighet med artikel 6 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 36 .
(14)Med tanke på den avvikande åtgärdens potentiella positiva effekter för att minska den administrativa bördan och kostnaderna för efterlevnad av mervärdesskattereglerna för små företag, samt för skatteförvaltningarna och att de totala intäkterna från mervärdesskatt inte får någon större inverkan, bör Italien bemyndigas att få tillämpa den avvikande åtgärden under ytterligare en period.
(15)Bemyndigandet att tillämpa den avvikande åtgärden bör vara tidsbegränsad. Tidsfristen bör vara tillräcklig för att göra det möjligt att bedöma om tröskelvärdet är effektivt och ändamålsenligt. Enligt direktiv (EU) 2020/285 ska medlemsstaterna dessutom senast den 31 december 2024 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1 i det direktivet och tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2025. Italien bör därför bemyndigas att få fortsätta att tillämpa den avvikande åtgärden fram till och med den 31 december 2024.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Genom avvikelse från artikel 285 i direktiv 2006/112/EG bemyndigas Italien att befria beskattningsbara personer vars årsomsättning inte överstiger 65 000 euro från mervärdesskatt.
Italien får höja tröskelvärdet i syfte att bibehålla skattebefrielsens reala värde.
Artikel 2
Detta beslut ska tillämpas till och med den 31 december 2024.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande