P9_TA(2020)0282

Framtiden för utbildningen i Europa mot bakgrund av covid-19

Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2020 om den europeiska utbildningens framtid i samband med covid-19 (2020/2760(RSP))

(2021/C 404/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

—	med beaktande av artikel 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av den interinstitutionella proklamationen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter (1),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020Achieving the European Education Area by 2025 (COM(2020)0625) (ej översatt till svenska),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020Handlingsplan för digital utbildning 2021–2027: en omställning till den digitala tidsåldern COM(2020)0624),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juli 2020Europeisk kompetensagenda för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (COM(2020)0274),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 januari 2018 om handlingsplanen för digital utbildning (COM(2018)0022),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2017Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (COM(2017)0673),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 december 2018 om utbildning i den digitala eran: utmaningar, möjligheter och lärdomar för utformningen av EU:s politik (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2018 om modernisering av utbildningen i EU (4),

—	med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om den europeiska utbildningens framtid i samband med covid-19 (O-000052/2020 – B9-0020/2020 och O-000053/2020 – B9-0021/2020),

—	med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för kultur och utbildning, och av följande skäl:

Enligt den europeiska pelaren för sociala rättigheter är tillgången till god och inkluderande utbildning och livslångt lärande en grundläggande mänsklig rättighet som är väsentlig för att man ska kunna tillägna sig färdigheter och bibehålla dem, liksom också för att man fullt ut ska kunna delta i samhällslivet och framgångsrikt klara övergångar i arbetslivet.

Enligt Unesco påverkades nästan 1,6 miljarder inlärare i fler än 190 länder – 94 % av alla inlärare i världen – av stängningen av utbildningsinstitutioner när covid-19-krisen var som värst. Mer än 60 % av världens inlärare påverkas fortfarande. Färre än 25 % av låginkomstländerna har erbjudit någon form av lärande på distans. I de högst utvecklade länderna var tillgången till digital utbildning omkring 90 %, vilket innebar att 10 % av eleverna likväl lämnades utanför (5).

Det finns fortfarande betydande skillnader på EU-nivå, i och med att uppemot 32 % av eleverna i vissa medlemsstater under flera månaders tid saknade tillgång till utbildning. För många inlärare berodde detta på avsaknad av digital utrustning, otillräckliga digitala färdigheter eller nackdelar som förelegat redan tidigare. Till och med om inlärarna hade tillgång till digital utbildning blev de ofta tvungna att sköta inlärningen utan stöd från lärare, kamrater eller hem, ibland i en instabil hemmiljö.

Covid-19-pandemin har orsakat historiens kanske allvarligaste störning i utbildningssystemen globalt, hotar att medföra en förlust av lärande för en hel generation studerande, och kan omintetgöra årtionden av framsteg. Denna förlust av lärande kommer sannolikt att sänka den berörda generationens framtida inkomstnivåer, och potentiellt även ha en negativ inverkan på arbetsproduktivitetstillväxten och konkurrenskraften för unionen som helhet. Samma generation står inför ett inträde på en arbetsmarknad som påverkats kraftigt av den ekonomiska kris som underblåses av covid-19.

Utbildningsanstalterna har en mycket bredare social och själavårdande roll och bidrar till inlärarnas fysiska och psykiska hälsa. Det påvisades att bristen på direkt växelverkan mellan lärare och elev ofta påverkar inlärarnas välbefinnande och psykiska hälsa. Pandemin har understrukit vilken utslagsgivande roll som lärarna spelar inom utbildning och samhälle. Lärare och annan undervisningspersonal har ofta blivit överansträngda, vilket visar att de behöver mera stöd och mera erkänsla för sitt arbete.

Krisen har påskyndat omställningen till digitalt lärande och stimulerat innovation inom utbildningssektorn, exempelvis genom förbättrade möjligheter till e-lärande. De senaste årens investeringar i företag för utbildningsteknik har gett oss bättre lösningar för nätbaserat lärande och e-lärande. Offentlig-privata partnerskap mellan företag och utbildningsanstalter främjar innovationer i utbildningssektorn. Utbildningsanstalterna bör ha sista ordet i fråga om utbildningsinnehållet.

Samtidigt har den plötsliga massövergången till nätbaserat lärande och distansstudier som påskyndats av krisen avslöjat enorma klyftor inom EU och bland medlemsstaterna, när det gäller utformning och genomförande av politik för digital utbildning. Av krisen har det också framgått att det behövs starkare samarbete och samordning mellan medlemsstaterna inom utbildningspolitiken.

Den plötsliga digitala omställningen skedde i ett läge där 43 % av européerna saknar grundläggande digitala färdigheter (6). Människors digitala kompetens korrelerar direkt med deras bosättningsmedlemsstat och boningsort i den medlemsstaten, samt socioekonomiska status, ålder, inkomst, utbildningsnivå och sysselsättning. Den digitala omställningen och de konsekvenser som användningen av ny teknik får för arbetsmarknaden ställer krav på högre digital kompetens.

I.	Pandemin ger en chans till omtänk i fråga om utbildningens framtid.

J.	Kommissionen ämnar inrätta ett europeiskt utbildningsområde senast 2025.

Den politiska överenskommelsen som Europeiska rådet nådde fram till kring den fleråriga budgetramen 2021–2027 skulle medföra kraftiga nedskärningar i sådana flaggskeppsprogram på området utbildning som Erasmus+. Parlamentet har flera gånger uppmanat till en ambitiös budget för utbildningsprogrammen. Den rådande ekonomiska krisen bör inte leda till nedskärningar i de offentliga utgifterna för utbildning.

L.	I enlighet med subsidiaritetsprincipen faller utbildningspolitiken under medlemsstaternas exklusiva behörighet, medan unionen spelar en stödjande och samordnande roll.

Europaparlamentet välkomnar den kreativitet och uppfinningsrikedom som utbildningsinstitutioner, i synnerhet deras lärarkårer och undervisande personal, samt de studerande och deras föräldrar, visat prov på när det gäller att anpassa sig till nätbaserat lärande och distansstudier, särskilt i osäkra tider med snabba förändringar. Parlamentet hälsar likaså med glädje hur medborgare, det civila samhället och tillhandahållare av icke-formell utbildning föregått med gott exempel genom att anpassa sin undervisningspraxis och ta initiativ som möjliggjort fortsatt lärande. Parlamentet yrkar på ökade insatser för att effektiva initiativ ska byggas ut och synas bättre, och för främjande av bästa praxis inom alla sektorer av utbildningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ställa en plattform för delning av god praxis till förfogande för medlemsstaterna och se efter vilka nya initiativ som kanske kan tas inom detta område, såsom att det inrättas ett europeiskt internetbaserat universitet.

Europaparlamentet understryker dock att den plötsliga digitala omställningen inom utbildningen också avslöjat en digital klyfta vad gäller tillgången till digital infrastruktur och digitala komponenter, kvaliteten på distansundervisningen samt studerandes, lärares och utbildares färdigheter.

Europaparlamentet beklagar djupt att det fortfarande finns elever och studerande i Europa som inte har tillgång till digital utbildning. Parlamentet framhåller än en gång behovet dels av att förbättra konnektiviteten på EU-nivå, i synnerhet i landsbygdsområden och avlägsna områden, dels av att öka tillgången till digital utrustning. Parlamentet påpekar att det finns förstklassiga europeiska innovationer inom området datorer, pekdatorer och programvara för utbildningsändamål.

Europaparlamentet oroar sig över klyftorna i fråga om lärares och elevers digitala färdigheter, vilka hindrar effektiv digital utbildning. Parlamentet påminner därför om att det behövs investeringar i kompetensutveckling och möjligheter till yrkesutveckling för lärare överallt i Europa, så att det säkerställs, inte bara att de har digitala färdigheter utan också att de kan lära ut dem åt andra. Parlamentet påpekar värdet av rörlighet för lärare och kunskapsdelning, eftersom de är viktiga verktyg i detta sammanhang, och uppmanar kommissionen att ytterligare stödja sådan verksamhet.

Europaparlamentet konstaterar att krisen påverkat olika utbildningssektorer i olika stor utsträckning, i och med att institutioner för högre utbildning ofta klarat sig bättre, tack vare sin befintliga infrastruktur, sina resurser och sin erfarenhet av digitala verktyg. Parlamentet framhåller att avbrotten i förskoleverksamheten, skolutbildningen, yrkesutbildningen, vuxenutbildningen och den informella utbildningen har varit mera kännbara och vill därför att man ska göra mera för att få till stånd effektivt distanslärande inom dessa sektorer. Parlamentet påminner om att här behövs det lämpligt ekonomiskt stöd.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att insamla, bedöma och offentliggöra uppgifter från medlemsstaterna om hur pandemin påverkat inlärarnas deltagande i distansundervisning, varvid tyngdpunkten särskilt ska förläggas till sådana fall där deltagandet omöjliggjorts till följd av brist på digitala resurser. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att samla in uppgifter om lärarnas digitala färdigheter i medlemsstaterna.

Europaparlamentet noterar med bestörtning att klyftorna i fråga om digital utbildning har förvärrat de befintliga jämlikhetsbristerna – både mellan och inom medlemsstaterna – och fått oproportionerliga konsekvenser för personer som redan var missgynnade, socialt och ekonomiskt sett eller i andra hänseenden, studerande med inlärningssvårigheter, liksom personer från andra utsatta grupper och minoritetsgrupper. Parlamentet betonar att utjämnandet av den digitala klyftan måste bli en omedelbar prioritet.

Europaparlamentet påminner om att skolor och andra utbildningsanstalter spelar en livsviktig roll i samhället, till exempel genom att erbjuda regelbundna måltider och själavårdsstöd. Parlamentet framhåller nedstängningsåtgärdernas negativa effekter för de studerandes psykiska hälsa och välbefinnande, i förening med den stress som kommit att omge bedömningen och betygssättningen av eleverna, samt med isoleringen från kamraterna.

Europaparlamentet välkomnar därför de insatser som gjorts av yrkesfolk inom utbildningen och av medlemsstaterna för att säkerställa att den personliga undervisningen kan återupptas i en covid-19-säker miljö. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att göra det som krävs för att alla ska tillförsäkras personlig undervisning. Parlamentet understryker vilken utmaning det innebär att öppna utbildningsanstalterna på nytt och beklagar djupt bristen på samordning och utbyte av bästa praxis på europeisk nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att nära samarbeta för att minimera hälsoriskerna för personal och inlärare och maximera möjligheterna till fortsatt personlig undervisning. Parlamentet anser samtidigt att utbildningsanstalterna, i händelse av en ny nedstängning, måste utrustas för att kunna erbjuda digitalt lärande av god kvalitet åt alla inlärare och att åtgärda frågor om psykisk hälsa och välbefinnande i samarbete med föräldrar och andra relevanta berörda parter.

10.

Europaparlamentet betonar att social och utbildningsmässig ojämlikhet ofta slår rot i tidig barndom och tenderar att breddas genom vuxenlivet eftersom lägre utbildningsnivå vanligtvis medför sämre sysselsättningsutsikter, vilket i sin tur tenderar att minska tillgången till arbetsplatsbaserad fortbildning och utvecklingsmöjligheter.

11.

Europaparlamentet är oroat över de ojämna nivåerna av digital analfabetism som framhävts av krisen, med många människor som har svårigheter med frågor om grundläggande dataskydd på nätet, it-säkerhet och informationskunnighet. Parlamentet framhåller vilken särskild utmaning som desinformation och falska nyheter här innebär. Parlamentet poängterar hur viktigt det är med utlärning av grundläggande färdigheter i digital kompetens och informationskunnighet med hjälp av ett tillvägagångssätt som verkligen grundar sig på livslångt lärande, och understryker att äldre personer och personer från missgynnade grupper måste få bättre tillgång till undervisning i digitala färdigheter. Parlamentet efterlyser storskaliga europeiska initiativ till förmån för digital kompetens, vilka ska förankras i den reviderade handlingsplanen för digital utbildning.

12.

Europaparlamentet anser att den främsta lärdomen från krisen är att inkludering och lika möjligheter, både i termer av tillgång och kvalitet, måste stå i centrum för unionens framtida utbildningspolitik.

13.

Europaparlamentet understryker att krisen har påvisat behovet av en samskapande flerpartsstrategi för utbildningspolitiken, där lärare, utbildare, inlärare, tillhandahållare av icke-formell utbildning, föräldrar, företag, det civila samhället, fackföreningar och lokala myndigheter medverkar vid såväl utformning som tillhandahållande. Parlamentet påminner om att lärande äger rum i såväl formella som informella och icke-formella miljöer, och att politiken måste vara inriktad på detta mångsidiga tillvägagångssätt.

14.

Europaparlamentet är övertygat om att krisen ger möjlighet till ingående reflexion kring utbildningspolitikens framtida inriktning och dess ställning inom återhämtningsarbetet efter pandemin i bredare bemärkelse. Parlamentet understryker vilken central roll utbildningen spelar med tanke på den gröna och digitala omställningen. Parlamentet påminner om att i den europeiska gröna given erkänns skolornas, utbildningsinstitutionernas och universitetens viktiga roll som förändringsdrivkraft.

15.

Europaparlamentet anser dessutom att nu är det på plats dels med ett omtänk och en modernisering av läroplaner och inlärningsmetoder, dels med ett snabbare förändringstempo. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta till sig digitalisering och innovation och på ett smart, elevcentrerat sätt i sina utbildningssystem bygga in ny och framväxande teknik, såsom artificiell intelligens, blockkedjeteknik, lösningar för adaptivt lärande och spelifiering. Parlamentet understryker att man måste undersöka hur den innovativa tekniken påverkar utbildningen och främja exempel på bästa praxis på EU-nivå. Parlamentet påminner om vikten av de rättsliga och etiska principer som ligger till grund för immateriella rättigheter i samband med digitalt utbildningsinnehåll. Parlamentet betonar att användningen av digital teknik bör byggas in i utbildningen från en så tidig ålder som möjligt, under vederbörlig uppsikt från vuxna personers och yrkesfolks sida och med striktaste tänkbara normer för dataskydd och upphovsrättsligt skydd.

16.

Europaparlamentet betonar att inget kan ersätta den direkta växelverkan mellan lärare och inlärare samt att förvärvet av social kompetens och sociala färdigheter kan säkerställas endast med hjälp av personlig undervisning. Parlamentet anser därför att fastän pandemin sannolikt kommer att medföra en övergång till en mera hybridbetonad undervisningsmodell, där personlig klassrumsundervisning förenas med lösningar för e-lärande, måste dock personlig undervisning stå i centrum för all utbildning. Parlamentet erinrar om vikten av att studera humaniora, och anser att sådana studier är väsentliga, i och med att de kompletterar naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt entreprenörsfärdigheter.

17.

Europaparlamentet anser att bättre samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, liksom en mer ambitiös unionspolitik för utbildning, skulle ha gjort insatserna mot covid-19-krisen mer effektiva, och uppmanar med kraft unionen att spela en mer aktivt samordnande roll längre fram.

18.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå en djärv politisk ram för framtidens europeiska utbildningspolitik, som omvandlar det europeiska utbildningsområdet från en abstrakt vision baserad på svepande principer till ett konkret arbetsprogram med en uppsättning mätbara mål, däribland att förverkliga det automatiska ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer, examensbevis och studieperioder utomlands senast 2025 i unionen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta ett motsvarande djärvt grepp på den uppgraderade handlingsplanen för digital utbildning, och övergå från en samling lösryckta åtgärder till en fullskalig strategi för digitala färdigheter och utbildning. Parlamentet håller fast vid att kommissionen aktivt ska låta parlamentet medverka under alla skeden av uppläggningen av politiken.

19.

Europaparlamentet håller fast vid att framtidens europeiska utbildningspolitik måste byggas upp kring en gemensam politisk ram som säkerställer att de relevanta politiska initiativen såsom den europeiska kompetensagendan, det europeiska området för utbildning, handlingsplanen för digital utbildning, ungdomsgarantin och barngarantin, kompletterar varandra och stöder tydliga mål inom den övergripande politiken. Parlamentet anser att utbildningsdimensionen bör ingå i dialogen med medborgarna, exempelvis inom ramen för den kommande konferensen om Europas framtid.

20.

Europaparlamentet noterar att betydligt större framsteg gjorts mot det europeiska området för högre utbildning än inom liknande processer i andra utbildningssektorer. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att inrikta större insatser mot andra utbildningssektorer, i synnerhet förskoleverksamheten, skolutbildningen, vuxenutbildningen och yrkesutbildningen, genom synsättet om livslångt lärande.

21.

Europaparlamentet påminner om att Erasmus+-programmet är det primära finansieringsinstrumentet för att stödja uppbyggnaden av det europeiska utbildningsområdet. Parlamentet understryker att verktyg som utvecklats med stöd från Erasmus+ är värdefulla för framtagningen och delningen av undervisningsresurser, till exempel genom e-Twinning, samt för utvecklingen av utbildningsmoduler för lärare, till exempel genom School Education Gateway. Parlamentet anser att sådana verktyg bör uppgraderas, få bättre finansiering och aktivt främjas inom utbildningsväsendet, för att de ska kunna få distansundervisning och distanslärande att framstå som något i verklig särklass. Parlamentet påminner om sitt stöd till att Erasmus+-programmet med hjälp av virtuella inlärnings- och samarbetsverktyg ska komplettera rörligheten men inte ersätta den. Parlamentet påpekar det värdefulla bidraget från en rad utbildningsanknutna pilotprojekt och förberedande åtgärder som föreslagits av parlamentet och vill att framgångsrika pilotprojekt och förberedande åtgärder tas med i olika strategier och program.

22.

Europaparlamentet betonar dessutom det bidrag som yrkeskunskapscentrumen, initiativet DiscoverEU och initiativet med Europauniversitet kan ge till det europeiska utbildningsområdet. Parlamentet beklagar dock djupt att kommissionens förslag från maj 2020 till reviderad flerårig budgetram, vars anslag ytterligare minskades av Europeiska rådet i juli 2020, resulterar i att Erasmus+-programmet saknar den finansiering som krävs för att dessa flaggskeppsinitiativ ska kunna genomföras utan att det påverkar centrala delar av programmet, i synnerhet utvidgningen av möjligheterna till rörlighet i utbildningssyfte och arbetet med att göra programmet mer inkluderande.

23.

Europaparlamentet påpekar att en rad av unionens finansieringsprogram kan stödja utbildningspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera riktade investeringar i digital infrastruktur och digital utrustning för utbildningsanstalter och inlärare för att möjliggöra distansstudier och nätbaserat lärande, och därvid särskilt uppmärksamma frågor om digitala komponenter och tillgång till internet i avlägsna områden och på landsbygden. Parlamentet understryker att Fonden för ett sammanlänkat Europa, faciliteten för återhämtning och resiliens och Europeiska regionala utvecklingsfonden bör användas för detta ändamål.

24.

Europaparlamentet understryker att utbildningssystem med god kvalitet lägger grunden för EU:s globala konkurrenskraft och påminner om att välfungerande utbildningssystem kräver höga nivåer av offentliga investeringar. Parlamentet framhåller här att ambitiös politik utan motsvarande finansiering saknar trovärdighet. Parlamentet beklagar djupt att bland de program som blivit föremål för budgetnedskärningar i den politiska överenskommelsen om nästa fleråriga budgetram som ingicks vid Europeiska rådets möte i juli märks just sådana program som stöder utbildningspolitik – i synnerhet Erasmus+, Horisont Europa och Europeiska socialfonden+. Parlamentet yrkar än en gång på en tredubblad budget för Erasmus+ i förhållande till den fleråriga budgetramen 2014–2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ambitiöst använda tillbudsstående medel i återhämtningsplanen till investeringar i utbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsevärt öka de offentliga utläggen för utbildning.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 428, 13.12.2017, s. 10.

(2) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0485.

(4) EUT C 28, 27.1.2020, s. 8.

(5) Brookings Institution, april 2020.

(6) Index för digital ekonomi och digitalt samhälle 2019.