EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 10.6.2020
COM(2020) 237 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
KONVERGENSRAPPORT 2019
(sammanställd i enlighet med artikel 140.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt)
{SWD(2020) 107 final}
RAPPORTENS SYFTE
Euron är tänkt att vara hela EU:s gemensamma valuta. Den används i nuläget varje dag av omkring 342 miljoner människor i 19 medlemsstater i euroområdet. De praktiska fördelarna med euron är prisstabilitet, lägre transaktionskostnader för medborgare och företag, mer öppna och konkurrenskraftiga marknader och en ökad handel inom EU och internationellt. Euron är dessutom den näst mest använda valutan i världen.
Enligt artikel 140.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) minst en gång vartannat år, eller på begäran av en medlemsstat med undantag 1 , rapportera till rådet om hur medlemsstaterna med undantag fullgör sina förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen. De senaste konvergensrapporterna från kommissionen och ECB antogs i maj 2018.
Konvergensrapporten 2020 omfattar följande sju medlemsstater med undantag: Bulgarien, Kroatien, Polen, Rumänien, Sverige, Tjeckien och Ungern 2 . En mer ingående bedömning av konvergenssituationen i dessa medlemsstater finns i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer denna rapport 3 .
Enligt artikel 140.1 i EUF-fördraget ska rapporterna omfatta en granskning av i vilken utsträckning ett lands nationella lagstiftning, inklusive stadgan för dess centralbank, är förenlig med artiklarna 130 och 131 i EUF-fördraget och stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS/ECB-stadgan). I rapporterna ska också granskas om en hög grad av varaktig konvergens har uppnåtts i den berörda medlemsstaten sett till konvergenskriterierna (prisstabilitet, offentliga finanser, växelkursstabilitet, långfristiga räntesatser), och med beaktande av ett flertal andra faktorer som anges i artikel 140.1 sista stycket i EUF-fördraget. De fyra konvergenskriterierna utvecklas ytterligare i ett protokoll som är fogat till fördraget (protokoll nr 13 om konvergenskriterier).
Den finansiella och ekonomiska krisen 2008–2009 tillsammans med statsskuldkrisen i euroområdet visade att det fanns vissa brister i systemet för ekonomisk styrning i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) och att dess befintliga instrument behövde användas på ett mer heltäckande sätt. En allmän skärpning av den ekonomiska styrningen i unionen ägde rum, med målet att säkerställa en varaktigt fungerande ekonomisk och monetär union. Konvergensbedömningen är således kopplad till den bredare ”europeiska planeringsterminen”, som är en integrerad metod för att analysera de ekonomi- och sysselsättningspolitiska problem som EMU måste hantera för att säkerställa finanspolitisk hållbarhet, konkurrenskraft, stabilitet på finansmarknaderna, ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning. De viktigaste reformerna av styrningen, som innebär en förstärkt bedömning av varje medlemsstats konvergensframsteg och deras hållbarhet, innefattade bland annat den skärpning av förfarandet vid alltför stora underskott som skedde genom 2011 års reform av stabilitets- och tillväxtpakten och de nya instrumenten inom området för övervakning av makroekonomiska obalanser. I denna rapport beaktas i synnerhet de resultat som framkom inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser 4 .
Dessa kriser ledde också till att problematiska kopplingar uppdagades mellan de nationella banksektorerna och deras respektive stater och till att krafter med starkt fragmenterande effekt utlöstes på finansmarknaderna. Bankunionen inrättades för att upplösa dessa kopplingar och vända fragmenteringsutvecklingen, samt för att åstadkomma en bättre riskspridning mellan medlemsstaterna och säkerställa att unionens ekonomi kan finansiera sig i tillräcklig utsträckning. Flera avgörande delar av bankunionen finns nu på plats, till exempel det enhetliga regelverket, den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsfonden. De medlemsstater som inför euron kommer också att delta i bankunionen. Förfarandet för att gå med i bankunionen är åtskilt från den bedömning av konvergenskriterierna som görs i den här rapporten.
Konvergenskriterierna
Granskningen av huruvida den nationella lagstiftningen, inklusive stadgarna för de nationella centralbankerna i medlemsstater med undantag, överensstämmer med artikel 130 och med kravet på överensstämmelse i artikel 131 i EUF-fördraget omfattar en bedömning av efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering (artikel 123) och förbudet mot positiv särbehandling (artikel 124), förenligheten med Europeiska centralbankssystemets mål (artikel 127.1 i EUF-fördraget) och uppgifter (artikel 127.2 i EUF-fördraget) och andra aspekter som avser integreringen av de nationella centralbankerna i Europeiska centralbankssystemet.
Prisstabilitetskriteriet definieras enligt följande i artikel 140.1 första strecksatsen i EUF-fördraget: ”En hög grad av prisstabilitet; detta ska framgå av att inflationstakten ligger nära den i de högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet.
I artikel 1 i protokollet om konvergenskriterier anges vidare att ”[k]riteriet om prisstabilitet […] innebär att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen ska uppvisa en hållbar prisutveckling och en genomsnittlig inflationstakt som inte med mer än 1,5 procentenheter överstiger inflationstakten i de, högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Inflationen ska mätas med hjälp av konsumentprisindex på en jämförbar grund, med beaktande av skillnader i nationella definitioner” 5 .
Hållbarhetskravet innebär att en tillfredsställande inflationstakt framför allt måste kunna kopplas till insatskostnader och andra faktorer som påverkar prisutvecklingen i strukturellt hänseende, snarare än till tillfälliga faktorers inverkan. I konvergensgranskningen ingår därför en bedömning av de faktorer som inverkar på inflationsutsikterna och den kompletteras av en hänvisning till kommissionens senaste inflationsprognos 6 . En bedömning görs också i rapporten av huruvida landet de närmaste månaderna verkar kunna uppnå referensvärdet.
Inflationens referensvärde beräknades i mars 2020 till 1,8 % och Portugal, Cypern och Italien var de tre ”medlemsstater som hade uppnått bäst resultat” i fråga om prisstabilitet 7 .
Konvergenskriteriet avseende de offentliga finanserna definieras i artikel 140.1 andra strecksatsen i EUF-fördraget som ”[e]n hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn; detta ska framgå av att den offentliga sektorns finanser inte uppvisar ett alltför stort underskott enligt bestämmelserna i artikel 126.6”.
Dessutom anges det i artikel 2 i protokollet om konvergenskriterier att kriteriet innebär att ”medlemsstaten vid tidpunkten för granskningen inte får vara föremål för något beslut av rådet enligt artikel 126.6 i nämnda fördrag om att ett alltför stort underskott föreligger”.
I artikel 140.1 tredje strecksatsen i EUF-fördraget anges växelkurskriteriet som ”iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till euron”.
I artikel 3 i protokollet om konvergenskriterier föreskrivs följande: ”Kriteriet om deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism […] innebär att kursrörelserna för en medlemsstats valuta ska ha legat inom det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism, utan att allvarliga spänningar har uppstått, under minst de senaste två åren före granskningen. Särskilt ska medlemsstaten inte på eget initiativ ha devalverat sin valutas bilaterala centralkurs i förhållande till euron under denna period.” 8
Den aktuella tvåårsperioden för bedömning av växelkursstabiliteten i den här rapporten sträcker sig från och med den 24 april 2018 till och med den 23 april 2020. I sin bedömning av växelkursens stabilitet tar kommissionen hänsyn till utvecklingen för hjälpindikatorer som valutareserven och kortfristiga räntesatser samt den roll som politiska åtgärder, däribland valutamarknadsinterventioner och i relevanta fall internationellt ekonomiskt stöd, har spelat för att upprätthålla växelkursstabiliteten. För närvarande deltar ingen av de medlemsstater med undantag som bedöms i denna konvergensrapport i ERM2. Anslutning till ERM2 beslutas efter inkommen begäran från en medlemsstat genom ömsesidig överenskommelse av alla ERM2‑medlemmar 9 . Denna rapport handlar inte om processen för anslutning till ERM2 och ingen bedömning görs av en medlemsstats kapacitet att ansluta sig till denna.
Enligt artikel 140.1 fjärde strecksatsen i EUF-fördraget krävs ”varaktighet i den konvergens som en medlemsstat med undantag har uppnått och i dess deltagande i växelkursmekanismen, såsom det kommer till uttryck i den långfristiga räntenivån”. I artikel 4 i protokollet om konvergenskriterier anges också att ”[k]riteriet om konvergens i räntesatserna […] innebär att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen ska ha haft en genomsnittlig långfristig nominell räntesats som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntesats i de, högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Räntesatserna ska beräknas på grundval av långfristiga statsobligationer eller jämförbara värdepapper, med beaktande av skillnader i nationella definitioner”.
Referensvärdet för räntenivån beräknades till 2,9 % i mars 2020 10 .
I enlighet med artikel 140.1 i EUF-fördraget ska också ytterligare faktorer som är relevanta för ekonomisk integration och konvergens granskas. Bland dessa ytterligare faktorer ingår integreringen av marknader, utvecklingen av bytesbalansen samt utvecklingen av enhetsarbetskostnader och andra prisindex. De senare omfattas av bedömningen av prisstabilitet. Dessa ytterligare faktorer som ska beaktas är viktiga indikatorer på att integreringen av en medlemsstat i euroområdet skulle kunna fungera utan svårigheter och vidgar bilden av konvergensens varaktighet.
Covid-19-pandemin utgör en allvarlig chock som orsakar stora störningar i EU:s och medlemsstaternas ekonomier. Den kan således få en betydande påverkan på indikatorerna på ekonomisk konvergens, vilket gör det svårare att bedöma konvergensens varaktighet. Covid-19-pandemin får en begränsad påverkan på de tidigare uppgifter som användes i konvergensrapporten 2020. Detta beror främst på de begränsningar som det sista datumet (den 23 april) innebär, vilket tillsammans med de i fördraget fastställda beräkningsmetoderna för kriterierna om prisstabilitet och långfristiga räntesatser (dvs. att ettåriga genomsnitt måste användas) betyder att de motsvarande uppgifterna i stort sett fortfarande kommer att återspegla situationen före covid-19-pandemin. Dessutom gjorde kommissionen sin senaste bedömning av makroekonomiska obalanser före pandemin (se fotnot 3).
Hänsyn tas till covid-19-pandemins konsekvenser för rapportens framåtriktade inslag genom bidrag från kommissionens vårprognos 2020, det vill säga genom att använda senast tillgängliga prognos från kommissionen. Denna prognos är kommissionens första omfattande bedömning av covid-19-krisens troliga effekter under 2020 och 2021 och därmed är den förknippad med en större osäkerhet än vanligt 11 . Den 20 maj 2020 föreslog kommissionen dessutom politiska riktlinjer för varje medlemsstat i form av rekommendationer till landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen 12 . I dessa återspeglas det bland annat att kommissionen den 19 mars 2020 gav uttryck för sin åsikt att villkoren för att unionens institutioner ska få aktivera den allmänna undantagsklausulen för EU:s budgetramverk var uppfyllda. Medlemsstaternas finansministrar reagerade positivt på detta den 23 mars 2020, vilket gör det lättare att vidta de budgetåtgärder som krävs för att ta itu med de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen. Aktiveringen av den allmänna undantagsklausulen medger en tillfällig avvikelse från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet, förutsatt att detta inte äventyrar hållbarheten i de offentliga finanserna på medellång sikt 13 .
1.BULGARIEN
Mot bakgrund av bedömningen av lagstiftningens förenlighet och av om konvergenskriterierna uppnåtts, samt med beaktande av de ytterligare relevanta faktorerna, anser kommissionen att Bulgarien inte uppfyller villkoren för införande av euron.
Bulgariens lagstiftning – särskilt lagen om den Bulgariska nationalbanken – är inte helt förenlig med kravet på överensstämmelse i artikel 131 i EUF-fördraget. Det finns oförenligheter och brister när det gäller centralbankens oberoende, förbudet mot monetär finansiering och centralbankens integrering i ECBS vid tidpunkten för införande av euron med avseende på de uppgifter som anges i artikel 127.2 i EUF-fördraget och artikel 3 i ECBS/ECB-stadgan.
Bulgarien uppfyller inte prisstabilitetskriteriet. Under tolvmånadersperioden till och med mars 2020 låg inflationen i Bulgarien på 2,6 %, vilket ligger över referensvärdet på 1,8 %. Den förväntas dock närma sig referensvärdet under de kommande månaderna.
Den årliga HIKP-inflationen steg från 1,7 % i april 2018 till 3,7 % i augusti och sjönk igen till 2,3 % i slutet av 2018. Den steg till 3,1 % i april 2019, varpå den sjönk till 1,6 % i september. Därefter började den stiga igen och uppgick till 3,4 % i januari 2020. Den fluktuerande inflationen berodde mestadels på priserna på energi och oförädlade livsmedel. Tjänsteinflationen var stark, delvis på grund av snabbt stigande enhetsarbetskostnader. Priserna på förädlade livsmedel bidrog i allt högre grad till en total inflation, medan industrivaror utom energi hade en dämpande effekt. Den årliga inflationen minskade i januari 2020 och uppgick till 2,4 % i mars 2020.
Enligt kommissionens vårprognos 2020 kommer inflationen att minska till 1,1 % under 2020 och förbli på samma nivå 2021. Den totala inflationen förväntas minska betydligt under 2020, till följd av fallande energipriser och en kraftigt minskad tjänsteinflation på grund av en minskad efterfrågan inom de tjänstesektorer som påverkas av covid-19-pandemin. Den relativt låga prisnivån i Bulgarien (cirka 49 % av genomsnittet i euroområdet 2018) tyder på att det finns ett betydande utrymme för priskonvergens på lång sikt.
Bulgarien uppfyller kriteriet om den offentliga sektorns finanser. Bulgarien omfattas inte av något rådsbeslut om alltför stora underskott. Överskottet i de offentliga finanserna ökade från 1,1 % av BNP 2017 till 2,0 % av BNP 2018 och till 2,1 % av BNP 2019. Enligt kommissionens vårprognos 2020 beräknas saldot i de offentliga finanserna, vid oförändrad politik, att bli negativt och utgöra –2,8 % av BNP 2020 på grund av de negativa effekterna av covid-19-pandemin och –1,8 % av BNP 2021. Den bulgariska regeringen beräknar dock ett underskott i de offentliga finanserna på strax över 3 %. Den 20 maj 2020 antog kommissionen en rapport i enlighet med artikel 126.3 i EUF-fördraget till följd av en planerad överträdelse av det fördragsenliga referensvärdet på 3 % av BNP. I rapporten konstaterades att underskottskriteriet inom stabilitets- och tillväxtpakten är uppfyllt och att Bulgarien är det enda EU-land som är i den situationen 2020. Den offentliga bruttoskuldkvoten minskade från cirka 25 % av BNP 2017 till 20,4 % av BNP under 2019 men beräknas öka till 25,5 % av BNP under 2020 och stanna kvar vid 25,4 % av BNP under 2021. Bulgarien har förstärkt sitt finanspolitiska ramverk de senaste åren och är bunden till finanspaktsbestämmelserna i det mellanstatliga fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen.
Bulgarien uppfyller inte växelkurskriteriet. Den bulgariska leven är inte ansluten till ERM2. I juli 2018 meddelade Bulgarien sin avsikt att göra det som krävs för att valutan ska anslutas till ERM2. För att säkerställa en smidig övergång till och ett deltagande i ERM2 förband Bulgarien sig att genomföra ett antal åtgärder (dvs. förhandsåtaganden) före anslutningen till ERM2 på följande sex politiska områden: banktillsyn, ramverk för makroprudentiell tillsyn, tillsyn av finanssektorn utanför banksektorn, insolvensram, ramverk mot penningtvätt och styrning av statsägda företag. Bulgarien arbetar för närvarande med att fullgöra dessa förhandsåtaganden, i nära samarbete med kommissionen och ECB som övervakar landets framsteg. Bulgariska nationalbanken (BNP) prioriterar främst prisstabilitet genom förankring av växelkursen i ett sedelfondssystem. Bulgarien införde sitt sedelfondssystem 1997, där den bulgariska leven knöts till den tyska marken och senare till euron. Under den tvååriga bedömningsperioden var den bulgariska leven helt stabil i förhållande till euron, i linje med sedelfondssystemets funktion.
Bulgarien uppfyller kriteriet för konvergens i de långfristiga räntesatserna. Den genomsnittliga långfristiga räntenivån låg under tolvmånadersperioden fram till och med mars 2020 på 0,3 %, vilket är långt under referensvärdet 2,9 %. De långfristiga räntesatserna i Bulgarien minskade från 1,1 % i maj 2018 till 0,1 % i februari 2020. Differensen i förhållande till den tyska referensobligationen låg mestadels runt 60 punkter, med betydligt lägre differenser runt oktober 2018 och högre differenser runt augusti 2019. Differensen låg på cirka 70 punkter i mars 2020.
Ytterligare faktorer har också granskats, däribland utvecklingen av betalningsbalansen och marknadsintegreringen. Bulgarien har noterat stora externa överskott de senaste åren. Bulgariens ekonomi är väl integrerad med euroområdet genom handel och investeringar. Om man ser till vissa utvalda indikatorer för företagsklimatet presterar Bulgarien sämre än många medlemsstater inom euroområdet. Det finns också utmaningar när det gäller det institutionella ramverket, inklusive korruption och ineffektivitet i den offentliga förvaltningen. Åtgärder vidtas dock för att förbättra företagsklimatet, särskilt när det gäller insolvensreglerna och styrningen av statsägda företag. Framsteg har också gjorts med att skärpa tillsynen över finanssektorn och lösa kvarvarande regleringsproblem. Bulgariens finanssektor är väl integrerad med EU:s finanssektor, särskilt genom ett stort utländskt ägande i landets banksystem. Inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser bedömdes det finnas skäl att företa en ingående granskning av Bulgarien. I den senare konstaterades att Bulgarien inte har makroekonomiska obalanser (varpå en revidering gjordes av den tidigare slutsatsen om makroekonomiska obalanser).
2.TJECKIEN
Mot bakgrund av sin bedömning av lagstiftningens förenlighet och uppnåendet av konvergenskriterierna, samt med beaktande av relevanta ytterligare faktorer, anser kommissionen att Tjeckien inte uppfyller villkoren för införande av euron.
Tjeckiens lagstiftning – särskilt det tjeckiska nationalrådets lag nr 6/1993 Coll. om Tjeckiens centralbank Česká národní banka (nedan kallad ČNB-lagen) – är inte helt förenlig med kravet på överensstämmelse i artikel 131 i EUF-fördraget. Oförenligheterna rör centralbankens oberoende och integrering i ECBS vid tidpunkten för införande av euron med avseende på centralbankens mål och ECBS:s uppgifter enligt artikel 127.2 i EUF-fördraget och artikel 3 i ECBS/ECB-stadgan. ČNB-lagen uppvisar också brister i fråga om förbudet mot monetär finansiering och ECBS:s uppgifter.
Tjeckien uppfyller inte prisstabilitetskriteriet. Under tolvmånadersperioden till och med mars 2020 låg den genomsnittliga inflationen i Tjeckien på 2,9 %, vilket är långt över referensvärdet 1,8 %. Den förväntas förbli långt över referensvärdet under de kommande månaderna.
Den årliga HIKP-inflationen ökade från 1,6 % vid den senaste bedömningen i mars 2018 till 2,4 % i augusti 2018. Efter att ha minskat till 1,6 % i december 2018 ökade HIKP-inflationen stadigt under hela 2019. Den årliga HIKP-inflationen är således beräknad till i genomsnitt 2,0 % och 2,6 % under 2018 respektive 2019. Uppgången i den årliga inflationen under hela 2019 avspeglade större inflationsbidrag från livsmedels- och energipriser samt högre prisökningar i tjänstesektorn. Den årliga inflationen gick upp markant i slutet av 2019 och förblev hög i början av 2020, främst till följd av höjda livsmedelspriser, stigande reglerade priser och ändrade indirekta skatter. I mars 2020 låg den årliga HIKP-inflationen på 3,6 %.
I kommissionens vårprognos 2020 beräknas den årliga HIKP-inflationen att vara i genomsnitt 2,3 % under 2020 och 1,9 % under 2021, på grund av en minskad efterfrågan i samband med covid-19-pandemin, en uppluckrad arbetsmarknad och sjunkande oljepriser. Prisnivån i Tjeckien (ca 69 % av genomsnittet i euroområdet 2018) tyder på att det finns utrymme för ytterligare priskonvergens på lång sikt.
Tjeckien uppfyller kriteriet om den offentliga sektorns finanser. Tjeckien omfattas inte av något rådsbeslut om alltför stora underskott. Saldot i de offentliga finanserna under 2019 visade ett överskott på 0,3 procent av BNP. Enligt kommissionens vårprognos 2020 väntas saldot i de offentliga finanserna bli –6,7 % av BNP under 2020 och, under antagande om oförändrad politik, –4 % av BNP under 2021, till följd av covid-19-krisen. Den 20 maj 2020 antog kommissionen en rapport i enlighet med artikel 126.3 i EUF-fördraget till följd av den planerade överträdelsen av det fördragsenliga referensvärdet på 3 % av BNP. I rapporten drogs slutsatsen att stabilitets- och tillväxtpaktens underskottskriterium inte är uppfyllt. Mot bakgrund av den nuvarande situationen anser kommissionen att inget beslut bör fattas i detta läge om huruvida Tjeckien ska bli föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott. Den offentliga bruttoskuldkvoten minskade till under 31 % av BNP under 2019. Den förväntas öka till 39 % av BNP 2020 och till 40 % 2021. Tjeckien har ett välutvecklat nationellt finanspolitiskt ramverk. Mot bakgrund av covid-19-pandemin snabbehandlade parlamentet nyligen en lagstiftningsändring för att höja taket för strukturella underskott under 2021 från 1 % till 4 % av BNP och ändra anpassningsbanan fram till 2027.
Tjeckien uppfyller inte växelkurskriteriet. Den tjeckiska korunan är inte ansluten till ERM2. Tjeckien tillämpar ett system med flytande växelkurs där centralbanken har möjlighet att göra interventioner på valutamarknaden. Korunan handlades för omkring 25,6 CZK/EUR i maj 2018 och apprecierades endast tillfälligt efter att CNP hade höjt styrräntan fyra gånger under andra halvåret 2018. Från och med 2019 fluktuerade korunan inom ett relativt snävt band kring 25,7 CZK/EUR innan den sjönk till 25,9 CZK/EUR i september 2019 (dvs. med cirka 1 %). Därefter apprecierades korunan stegvis och uppgick till 25,1 CZK/EUR i februari. Efter de isoleringsåtgärder som vidtogs till följd av covid-19-pandemin deprecierades korunan kraftigt och uppgick till mer än 26,6 CZK/EUR i mars 2020. De kortfristiga räntedifferenserna gentemot euroområdet ökade från cirka 120 punkter i maj 2018 till cirka 240 punkter i mars 2020. Under den tvååriga granskningsperioden deprecierades korunan i förhållande till euron med 4,3 %.
Tjeckien uppfyller kriteriet för konvergens i de långfristiga räntesatserna. Den genomsnittliga långfristiga räntesatsen i Tjeckien låg under tolvmånadersperioden fram till och med mars 2020 på 1,5 %, vilket är under referensvärdet 2,9 %. Den långfristiga räntesatsen i Tjeckien ökade något från 1,9 % i maj till 2,1 % i juni 2018. Den låg kvar på 2,1 % fram till oktober 2018 och minskade stadigt till 1,4 % under första halvåret 2019. Den sjönk tillfälligt till 1 % i augusti 2019, varpå den ökade igen och uppgick till 1,6 % i januari 2020. Nyligen sjönk den, och i mars 2020 uppgick den till 1,3 %. Differensen i förhållande till den tyska referensobligationen rörde sig kring 190 punkter i början av 2020.
Ytterligare faktorer har också granskats, däribland utvecklingen av betalningsbalansen och marknadsintegreringen. Tjeckien uppvisade ett positivt utrikessaldo på 0,6 % av BNP 2018 och 0,5 % av BNP 2019. Tjeckiens ekonomi är i hög grad integrerad med euroområdet genom handel och investeringar. På grundval av utvalda indikatorer avseende affärsmiljön ligger Tjeckiens prestanda runt genomsnittet för medlemsstater i euroområdet. Tjeckiens finanssektor är väl integrerad i EU:s finanssektor, särskilt genom ett stort utländskt ägande i landets finansiella intermediärer.
3.KROATIEN
Mot bakgrund av sin bedömning av lagstiftningens förenlighet och uppnåendet av konvergenskriterierna, samt med beaktande av relevanta ytterligare faktorer, anser kommissionen att Kroatien inte uppfyller villkoren för införande av euron.
Kroatiens lagstiftning är helt förenlig med kravet på överensstämmelse i artikel 131 i EUF-fördraget.
Kroatien uppfyller prisstabilitetskriteriet. Den genomsnittliga inflationstakten i Kroatien under de tolv månaderna fram till och med mars 2020 var 0,9 %, vilket ligger under referensvärdet 1,8 %. Den beräknas ligga under referensvärdet under kommande månader.
Efter att ha nått en toppnivå på 2,2 % i juli 2018 till följd av stigande priser på energi, tjänster och oförädlade livsmedel avtog den årliga inflationstakten och nådde en bottennotering på 0,5 % i juni 2019. Den sänkta momsen på utvalda oförädlade livsmedel pressade ned HIKP-inflationen under första halvåret 2019, medan inflationen på energi började avta redan mot slutet av 2018 och förblev låg under hela 2019. Spridningseffekterna av den ändrade momssatsen ledde till att den årliga inflationstakten ökade successivt under sista kvartalet 2019. Efter att ha nått en toppnivå på 1,8 % i januari 2020 minskade den markant på grund av kraftigt fallande energipriser under de följande två månaderna och uppgick till 0,5 % i mars 2020.
Enligt kommissionens vårprognos 2020 väntas HIKP-inflationen minska till 0,4 % under 2020 innan den ökar något till 0,9 % under 2021, på grund av en svagare allmän efterfrågan och de fallande oljepriserna under första kvartalet 2020. Prisnivån i Kroatien var cirka 66 % av genomsnittet i euroområdet 2018 och tyder på att det finns utrymme för ytterligare priskonvergens på lång sikt.
Kroatien uppfyller kriteriet i fråga om offentliga finanser. Kroatien omfattas inte av något rådsbeslut om alltför stora underskott. Saldot i de offentliga finanserna var något positivt och uppgick till +0,2 % av BNP under 2018. Under 2019 förbättrades det ännu något mer och uppgick till +0,4 % av BNP, trots uppkomsten av betydande eventualförpliktelser kopplade till enskilda varv. Enligt kommissionens vårprognos 2020 väntas saldot i de offentliga finanserna minska till –7,1 % under 2020, som ett resultat av betydligt sämre makroekonomiska förutsättningar och ett omfattande finanspolitiskt paket som syftar till att stödja sysselsättningen och de företag som fått mycket lägre intäkter till följd av covid-19-pandemin. Under 2021 borde saldot i de offentliga balanserna stiga till -2,2 % av BNP, under antagande om oförändrad politik. Den 20 maj 2020 antog kommissionen en rapport i enlighet med artikel 126.3 i EUF-fördraget till följd av den planerade överträdelsen av det fördragsenliga referensvärdet på 3 % av BNP. I rapporten drogs slutsatsen att stabilitets- och tillväxtpaktens underskottskriterium inte är uppfyllt. Mot bakgrund av den nuvarande situationen anser kommissionen att inget beslut bör fattas i detta läge om huruvida Kroatien ska bli föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott. Den offentliga bruttoskuldkvoten väntas öka till nästan 89 % av BNP under 2020 innan den går nedåt igen och understiger 84 % 2021. Kroatiens finanspolitiska ramverk är fortfarande relativt svagt, vilket kräver ytterligare lagstiftningsåtgärder och genomförandeinsatser.
Kroatien uppfyller inte växelkurskriteriet. Den kroatiska kunan är inte ansluten till ERM2. I juli 2019 meddelade Kroatien sin avsikt att göra det som krävs för att valutan ska anslutas till ERM2. För att säkerställa en smidig övergång till och ett deltagande i ERM2 förband Kroatien sig att genomföra ett antal åtgärder (dvs. förhandsåtaganden) före anslutningen till ERM2 på följande fem politiska områden: banktillsyn, ramverk för makroprudentiell tillsyn, penningtvättsstatistik, styrning i den offentliga sektorn och företagsklimat. Kroatien arbetar för närvarande med att fullgöra dessa förhandsåtaganden, i nära samarbete med kommissionen och ECB som övervakar landets framsteg. Kroatiens centralbank tillämpar ett system med strikt kontrollerad flytande växelkurs och använder växelkursen som ett nominellt ankare för att uppnå det primära målet prisstabilitet. Mellan i början av 2018 och i början av 2020 var kunan mestadels stabil i förhållande till euron och fluktuerade något kring 7,44 HRK/EUR. Vidare uppvisade den ett säsongsbundet mönster med en tillfällig och begränsad appreciering under sommarmånaderna på grund av det inflöde av utländsk valuta som genereras av turismsektorn. Kunan deprecierades under en kort period i mars 2020 mot bakgrund av covid-19-pandemin, då den försvagades till cirka 7,60 HRK/EUR, vilket var cirka 2 % lägre än två år tidigare.
Kroatien uppfyller kriteriet för konvergens i de långfristiga räntesatserna. Den genomsnittliga långfristiga räntesatsen i Kroatien låg på 0,9 % i mars 2020, vilket är långt under referensvärdet 2,9 %. Kroatiens långfristiga räntesats sänktes successivt under 2018. Den fortsatte nedåt i snabbare takt under första halvåret 2019 och var till och med något under 0,50 % i september 2019, då Kroatiens statsskuld fick en kreditvärdighet med utsikter till en positiv utveckling. Efter att ha fluktuerat strax över 0,50 % under de följande månaderna ökade den markant till nästan 1 % i mars 2020 mot bakgrund av covid-19-utbrottet, samtidigt som differensen gentemot den tyska långsiktiga referensobligationen ökade till 150 punkter.
Ytterligare faktorer har också granskats, däribland utvecklingen av betalningsbalansen och marknadsintegreringen. Kroatiens externa överskott ökade från 3,3 % av BNP 2018 till 4,5 % av BNP 2019, med en förbättring av balansen mellan kapital och löpande transfereringar. Kroatiens ekonomi är väl integrerad med euroområdet genom handel och investeringar. Om man ser till vissa utvalda indikatorer för företagsklimatet presterar Kroatien sämre än många medlemsstater inom euroområdet. Det finns också utmaningar när det gäller det institutionella ramverket, inklusive regelverkets kvalitet. Nya försök att förbättra företagsklimatet har gjorts, däribland att minska den administrativa bördan och de rättsliga restriktionerna. Finanssektorn är väl integrerad i EU:s finanssystem, särskilt genom ett stort utländskt ägande i landets finansiella intermediärer. Inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser bedömdes det finnas skäl att företa en ingående granskning av Kroatien. Trots att det konstaterades i den senare att Kroatien fortfarande har makroekonomiska obalanser har stockobalanserna minskat de senaste åren, till följd av en förnyad tillväxt och en förståndig finanspolitik. De kvarvarande sårbarheterna är särskilt kopplade till hög offentlig och privat skuldsättning och hög utlandsskuld samt låg potentiell tillväxt.
4.UNGERN
Mot bakgrund av sin bedömning av lagstiftningens förenlighet och uppnåendet av konvergenskriterierna, samt med beaktande av relevanta ytterligare faktorer, anser kommissionen att Ungern inte uppfyller villkoren för införande av euron.
Ungerns lagstiftning – särskilt lagen om centralbanken Magyar Nemzeti Bank – är inte helt förenlig med kravet på överensstämmelse i artikel 131 i EUF-fördraget. Det finns oförenligheter särskilt när det gäller centralbankens oberoende, förbudet mot monetär finansiering och centralbankens integrering i ECBS vid tidpunkten för införande av euron med avseende på ECBS:s uppgifter enligt artikel 127.2 i EUF‑fördraget och artikel 3 i ECBS/ECB-stadgan. Lagen om centralbanken innehåller dessutom ytterligare brister i fråga om centralbankens integrering i ECBS.
Ungern uppfyller inte prisstabilitetskriteriet. Under tolvmånadersperioden till och med mars 2020 låg den genomsnittliga inflationen i Ungern på 3,7 %, vilket är långt över referensvärdet 1,8 %. Den förväntas förbli långt över referensvärdet under de kommande månaderna.
Den årliga HIKP-inflationen i Ungern har ökat de två senaste åren till följd av omfattande prishöjningar, vilket återspeglar en ökande efterfrågan och stigande enhetsarbetskostnader. Priserna på oförädlade livsmedel och energi bidrog till en volatil genomsnittssiffra. Inflationen steg till 3,9 % i oktober 2018, innan den sjönk till 2,8 % i slutet av 2018. Den ökade till 4 % i maj 2019 och minskade till 2,9 % i september, varpå den återigen steg till 4,1 % i december. Den årliga HIKP‑inflationen är således beräknad till i genomsnitt 2,9 % under 2018 och 3,4 % under 2019. Den ökade ytterligare fram till januari 2020, till följd av en snabb prishöjning på oförädlade livsmedel och energi, och låg på 3,9 % i mars 2020.
Enligt kommissionens vårprognos 2020 väntas inflationen minska till cirka 3,0 % under 2020 och 2,7 % under 2021, eftersom oljepriserna sjunker och covid‑19‑recessionen väntas minska kärninflationen. Den relativt låga prisnivån i Ungern (ca 61 % av genomsnittet i euroområdet 2018) tyder på att det finns utrymme för ytterligare priskonvergens på lång sikt.
Ungern uppfyller kriteriet om den offentliga sektorns finanser. Ungern omfattas inte av något rådsbeslut om alltför stora underskott. Ungern har omfattats av förfaranden vid betydande avvikelse sedan juni 2018. Underskottet i den offentliga sektorns finanser minskade till 2,1 % av BNP 2018, jämfört med 2,5 % 2017, för att sedan minska ytterligare till 2,0 % 2019. Enligt kommissionens vårprognos 2020 beräknas det, vid oförändrad politik, öka till 5,2 % av BNP under 2020 till följd av covid-19-krisen, för att sedan minska till 4,0 % av BNP under 2021. Den 20 maj 2020 antog kommissionen en rapport i enlighet med artikel 126.3 i EUF-fördraget till följd av den planerade överträdelsen av det fördragsenliga referensvärdet på 3 % av BNP. I rapporten drogs slutsatsen att stabilitets- och tillväxtpaktens underskottskriterium inte är uppfyllt. Mot bakgrund av den nuvarande situationen anser kommissionen att inget beslut bör fattas i detta läge om huruvida Ungern ska bli föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott. Den offentliga bruttoskuldkvoten minskade till 66,3 % av BNP under 2019 och beräknas öka till 75,0 % av BNP under 2020 och uppgå till 73,5 % av BNP under 2021. Ungern har ett välutvecklat finanspolitiskt ramverk med strikta regler och förfaranden för skuldkontroll på samtliga myndighetsnivåer. Det finanspolitiska rådet har dock en obetydlig roll i granskningen och utformningen av finanspolitiken.
Ungern uppfyller inte växelkurskriteriet. Den ungerska forinten är inte ansluten till ERM2. Ungern tillämpar ett system med flytande växelkurs, där centralbanken har möjlighet att göra interventioner på valutamarknaden. Den ungerska forinten handlades för cirka 317 HUF/EUR i maj 2018, innan den sjönk till 325 HUF/EUR till september 2018. Den apprecierades sedan och uppgick till 316 HUF/EUR i mars 2019. Därefter deprecierades forinten gentemot euron, eftersom centralbanken meddelade sin avsikt att fortsätta med en mindre stram penningpolitik längre än andra regionala centralbanker och inflationen översteg målet. Forinten försvagades ytterligare i mars 2020, mot bakgrund av covid‑19‑utbrottet. De kortfristiga räntedifferenserna gentemot euroområdet ökade från cirka 40 punkter i maj 2018 till cirka 100 punkter i mars 2020. I mars 2020 var forinten cirka 10 % svagare i förhållande till euron än två år tidigare.
Ungern uppfyller kriteriet för konvergens i de långfristiga räntesatserna. Den genomsnittliga långfristiga räntenivån under året till och med mars 2020 låg på 2,3 %, vilket är under referensvärdet 2,9 %. Den månatliga genomsnittliga långfristiga räntesatsen ökade från cirka 2,9 % i maj 2018 till cirka 3,7 % i oktober 2018, eftersom man räknade med en högre valutarisk för forinten. Därefter började den minska igen och uppgick till 1,9 % i december 2019, vilket återspeglar ett nytt internationellt sökande efter avkastning, eftersom större centralbanker införde fler penningpolitiska lättnader. I takt med att den långfristiga räntesatsen ökade till 2,4 % i mars 2020, mot bakgrund av den utökade covid-19-krisen, uppgick den långfristiga differensen gentemot den tyska referensobligationen till runt 300 punkter.
Ytterligare faktorer har också granskats, däribland utvecklingen av betalningsbalansen och integreringen av marknader. Utrikessaldot försämrades under de två sista åren, främst till följd av en kraftigt ökad varuimport, men uppvisade fortfarande ett visst överskott. Ungerns ekonomi är i hög grad integrerad med euroområdet genom handel och investeringar. Om man ser till vissa utvalda indikatorer för företagsklimatet presterar Ungern sämre än många medlemsstater inom euroområdet. Landets finanssektor är väl integrerad i EU:s finanssystem.
5.POLEN
Mot bakgrund av sin bedömning av lagstiftningens förenlighet och uppnåendet av konvergenskriterierna, samt med beaktande av relevanta ytterligare faktorer, anser kommissionen att Polen inte uppfyller villkoren för införande av euron.
Polens lagstiftning – särskilt lagen om Polens centralbank Narodowy Bank Polski och Republiken Polens grundlag – är inte helt förenlig med kravet på överensstämmelse i artikel 131 i EUF-fördraget. Oförenligheterna rör centralbankens oberoende, förbudet mot monetär finansiering och centralbankens integrering i ECBS vid tidpunkten för införande av euron. Lagen om centralbanken innehåller dessutom vissa brister avseende centralbankens oberoende och integrering i ECBS vid tidpunkten för införande av euron.
Polen uppfyller inte prisstabilitetskriteriet. Under tolvmånadersperioden till och med mars 2020 låg den genomsnittliga inflationen i Polen på 2,8 %, vilket är långt över referensvärdet 1,8 %. Den förväntas förbli långt över referensvärdet under de kommande månaderna.
Den årliga HIKP-inflationen steg till 1,5 % i september 2018, innan den återigen sjönk till 0,6 % i januari 2019. Den ökade till 2,1 % i april 2019 och ökade igen till 2,4 % i november, främst till följd av en stigande tjänsteinflation, som delvis berodde på stigande enhetsarbetskostnader. Den årliga inflationen steg kraftigt igen i slutet av 2019 och i början av 2020, och uppgick till 3,8 % i januari 2020. Förklaringen till detta överlag volatila mönster är stora prissvängningar när det gäller energi och obearbetade livsmedel. I mars 2020 låg den årliga HIKP-inflationen på 3,9 %.
Enligt kommissionens vårprognos 2020 beräknas inflationen stiga från 2,1 % under 2019 till 2,5 % under 2020 och till 2,8 % under 2021, i huvudsak till följd av de höjda livsmedelspriserna under 2020 och den ekonomiska återhämtningen under 2021. Den relativt låga prisnivån i Polen (56 % av genomsnittet i euroområdet 2018) tyder på att det finns ett betydande utrymme för priskonvergens på lång sikt.
Polen uppfyller kriteriet om den offentliga sektorns finanser. Polen omfattas inte av något rådsbeslut om alltför stora underskott. Det offentliga underskottet minskade från 1,5 % av BNP 2017 till 0,2 % 2018. Underskottet i förhållande till BNP försämrades och uppgick till 0,7 % under 2019, och enligt kommissionens vårprognos 2020 beräknas det uppgå till 9,5 % under 2020 och, vid oförändrad politik, till 3,8 % under 2020. Detta beror främst på covid-19-pandemins inverkan på verksamheter och åtgärder för att stödja ekonomin. Den 20 maj 2020 antog kommissionen en rapport i enlighet med artikel 126.3 i EUF-fördraget till följd av den planerade överträdelsen av det fördragsenliga referensvärdet på 3 % av BNP. I rapporten drogs slutsatsen att stabilitets- och tillväxtpaktens underskottskriterium inte är uppfyllt. Mot bakgrund av den nuvarande situationen anser kommissionen att inget beslut bör fattas i detta läge om huruvida Polen ska bli föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott. Den offentliga skuldkvoten beräknas öka kraftigt från 46 % av BNP under 2019 till mer än 58 % av BNP under 2021. Polens inhemska finanspolitiska ramverk är generellt sett starkt, med svagheter främst på områdena budgetplanering och budgetförfaranden samt oberoende övervakning.
Polen uppfyller inte växelkurskriteriet. Den polska zlotyn är inte ansluten till ERM2. Polen tillämpar ett system med flytande växelkurs där centralbanken har möjlighet att göra interventioner på valutamarknaden. Zlotyn handlades inom ett ganska snävt spann gentemot euron på cirka 4,3 under de två senaste åren. Zlotyn var relativt svag under en kort period i juli 2018 och mellan augusti och september 2019 (4,35 PLN/EUR), mot bakgrund av tecken på en konjunkturavmattning. Detta åtföljdes av en period av styrka, där den genomsnittliga växelkursen uppgick till 4,25 PLN/EUR i januari 2020, efter penningpolitiska lättnader i vissa stora utvecklade ekonomier. Covid-19-krisen resulterade i en depreciering av zlotyn till i genomsnitt 4,4 PLN/EUR i mars 2020. De kortfristiga räntedifferenserna gentemot euroområdet ökade från cirka 200 till omkring 210 punkter i juli 2019 men minskade till ett genomsnitt på cirka 190 punkter i mars 2020. I mars 2020 var zlotyn cirka 5 % svagare i förhållande till euron än två år tidigare.
Polen uppfyller kriteriet för konvergens i de långfristiga räntesatserna. Den genomsnittliga långfristiga räntenivån under året till och med mars 2020 låg på 2,2 %, vilket är under referensvärdet 2,9 %. Den månatliga genomsnittliga långfristiga räntesatsen var på cirka 3,2 % mellan maj och november 2018, innan den steg till 2,7 % i början av 2019. Den minskade ytterligare till cirka 2 % under sommaren 2019 och uppgick till omkring 1,8 % i mars 2020. Den långfristiga räntedifferensen gentemot den tyska referensobligationen låg på runt 230 punkter i mars 2020.
Ytterligare faktorer har också granskats, däribland utvecklingen av betalningsbalansen och marknadsintegreringen. Polens utrikessaldo förblev positivt, till följd av en bättre tjänstehandelsbalans under de två föregående åren. Polens ekonomi är väl integrerad med euroområdet genom handel och investeringar. På grundval av utvalda indikatorer avseende affärsmiljön ligger Polens prestanda runt genomsnittet för medlemsstater i euroområdet. Landets finanssektor är väl integrerad i EU:s finanssektor.
6.RUMÄNIEN
Mot bakgrund av sin bedömning av lagstiftningens förenlighet och uppnåendet av konvergenskriterierna, samt med beaktande av relevanta ytterligare faktorer, anser kommissionen att Rumänien inte uppfyller villkoren för införande av euron.
Rumäniens lagstiftning – särskilt lag nr 312 om stadgan för Rumäniens centralbank (BNR-lagen) – är inte helt förenlig med kravet på överensstämmelse i artikel 131 i EUF-fördraget. Oförenligheterna rör centralbankens oberoende, förbudet mot monetär finansiering och centralbankens integrering i ECBS vid tidpunkten för införandet av euron. Dessutom innehåller BNR-lagen brister när det gäller centralbankens oberoende och integrering i ECBS vid tidpunkten för införandet av euron med avseende på centralbankens mål och ECBS:s uppgifter enligt artikel 127.2 i EUF‑fördraget och artikel 3 i ECBS/ECB-stadgan.
Rumänien uppfyller inte prisstabilitetskriteriet. Under tolvmånadersperioden till och med mars 2020 låg den genomsnittliga inflationen i Rumänien på 3,7 %, vilket är långt över referensvärdet 1,8 %. Den förväntas förbli långt över referensvärdet under de kommande månaderna.
Den årliga HIKP-inflationen i Rumänien ökade till 4,1 % under 2018 och förblev relativt hög under 2019 med ett genomsnitt på 3,9 %, till följd av en stor konsumentefterfrågan. Inflationen nådde en toppnivå på 4,7 % i september 2018, när effekten av tidigare momssänkningar avtog, de globala oljepriserna gick upp och punktskattesänkningen i januari 2017 upphävdes. Den minskade till 3,0 % i slutet av 2018, bland annat på grund av ett kraftigt minskat internationellt råoljepris under fjärde kvartalet 2018. Efter att ha stigit till 4,4 % i april 2019 sjönk den till 3,2 % i oktober 2019, varpå den återigen steg till 4 % i december 2019. Inflationen sjönk under de första tre månaderna 2020 och uppgick till 2,7 % i mars 2020.
Enligt kommissionens vårprognos 2020 beräknas den årliga genomsnittliga inflationstakten minska till 2,5 % under 2020 och uppgå till 3,1 % under 2021. Den relativt låga prisnivån i Rumänien (cirka 50 % av genomsnittet i euroområdet 2018) tyder på att det finns ett betydande utrymme för priskonvergens på lång sikt.
Rumänien uppfyller inte kriteriet i fråga om offentliga finanser. Till följd av överträdelsen 2019 av det i fördraget fastställda tröskelvärdet för underskott inledde rådet ett förfarande vid alltför stora underskott mot Rumänien den 4 april 2020, där 2022 fastställdes som tidsfrist för att korrigera det alltför stora underskottet. Rumänien hade omfattats av förfaranden vid betydande avvikelse sedan juni 2017 men vidtog inga effektiva åtgärder. Följaktligen ökade det offentliga underskottet från 2,9 % under 2018 till 4,3 % under 2019, till följd av ökade löpande utgifter och en uppgång i kapitalkostnaderna från de föregående årens rekordlåga nivåer. Enligt kommissionens vårprognos 2020 beräknas det offentliga underskottet öka ytterligare, vid oförändrad politik, till cirka 9,2 % av BNP under 2020 och till cirka 11,4 % av BNP under 2021. Denna ökningstrend, som till stor del beror på lagstiftade pensionshöjningar, kommer att förstärkas av covid-19-krisens effekter. Den offentliga skuldkvoten förväntas öka från 35,2 % av BNP under 2019 till cirka 46,2 % under 2020 och 54,7 % under 2021. Trots att ett lämpligt regelsystem finns har genomförandet av Rumäniens finanspolitiska ramverk varit bristfälligt generellt sett och inte förbättrats sedan den senaste rapporten. Skälet till detta är att myndigheterna fortsatte att kringgå de nationella finanspolitiska reglerna, vilket gjorde dem verkningslösa.
Rumänien uppfyller inte växelkurskriteriet. Den rumänska leun är inte ansluten till ERM2. Rumänien tillämpar ett system med flytande växelkurs där centralbanken har möjlighet att göra interventioner på valutamarknaden. Leun låg i genomsnitt på 4,65 RON/EUR under 2018. Efter en försvagning i förhållande till euron med cirka 1 % mellan januari och maj 2019 apprecierades leun måttligt under en kort period sommaren 2019, men efter oktober 2019 fortsatte den fallande trenden så smått. Mitt under covid-19-utbrottet deprecierades leun med cirka 1,1 % mellan mitten av februari och slutet av mars 2020. Den tre månader långa räntedifferensen gentemot euron låg på runt 325 punkter i mars 2020 jämfört med toppnoteringen på 370 punkter i juli 2018. I mars 2020 var leun cirka 3 % svagare i förhållande till euron än två år tidigare.
Rumänien uppfyller inte konvergenskriteriet om långfristiga räntenivåer. Den genomsnittliga långfristiga räntesatsen i Rumänien var 4,4 % under året fram till mars 2020, det vill säga översteg referensvärdet 2,9 %. De långfristiga räntesatserna ökade successivt från cirka 4,5 % i april 2018 till 5,1 % i juli 2018. Efter att ha legat på en stabil nivå på cirka 4,8 % i genomsnitt mellan augusti 2018 och maj 2019 började de långfristiga räntesatserna att minska och uppgick till 4,3 % i november 2019. Minskningen återspeglade de större centralbankernas mindre strama penningpolitik som ledde till lägre avkastning på lång sikt. I takt med att covid‑19‑krisen förvärrades ökade den långfristiga räntesatsen till 4,6 % i mars 2020, och den långsiktiga differensen gentemot den tyska referensobligationen uppgick till 510 punkter denna månad.
Ytterligare faktorer har också granskats, däribland utvecklingen av betalningsbalansen och integreringen av marknader. Rumäniens utrikessaldo blev negativt 2017 för första gången på fem år och minskade ytterligare till –3,2 % av BNP under 2018 och till –3,3 % av BNP under 2019, vilket gör att landet ligger sämst till av de länder som analyserats i rapporten. Om man ser till vissa utvalda indikatorer för företagsklimatet presterar Rumänien sämre än många medlemsstater inom euroområdet. Den ständiga ovissheten kring vilka regler som gäller har varit en av de huvudfaktorer som har påverkat företagsklimatet negativt de senaste åren. Rumäniens finanssektor är väl integrerad med EU:s finanssektor, särskilt genom ett stort utländskt ägande i landets banksystem. Inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser bedömdes det finnas skäl att företa en ingående granskning av Rumänien. I den senare fastställdes att Rumänien fortfarande har makroekonomiska obalanser. Bytesbalansunderskottet ökade under 2019, samtidigt som riskerna kopplade till kostnadsrelaterad konkurrenskraft hopade sig i samband med en expansiv finanspolitik och ett oförutsägbart företagsklimat.
7.SVERIGE
Mot bakgrund av sin bedömning av lagstiftningens förenlighet och uppnåendet av konvergenskriterierna, samt med beaktande av relevanta ytterligare faktorer, anser kommissionen att Sverige inte uppfyller villkoren för införande av euron.
Sveriges lagstiftning – särskilt lagen om Sveriges riksbank, regeringsformen och lagen om valuta- och kreditreglering – är inte helt förenlig med kravet på överensstämmelse i artikel 131 i EUF-fördraget. Det finns oförenligheter och brister när det gäller Riksbankens oberoende, förbudet mot monetär finansiering och Riksbankens integrering i ECBS vid tidpunkten för införande av euron.
Sverige uppfyller prisstabilitetskriteriet. Under tolvmånadersperioden fram till mars 2020 var den genomsnittliga inflationstakten i Sverige 1,6 %, vilket ligger under referensvärdet 1,8 %. Den beräknas ligga under referensvärdet under kommande månader.
Sveriges genomsnittliga inflationstakt sjönk från 2,0 % under 2018 till 1,7 % under 2019. Efter att under en kort period ha legat på 2,1 % i april och maj 2019 sjönk inflationen till 1,3 % i september. Efter en kortvarig uppgång till 1,8 % i november avtog den igen till följd av avmattningen i den ekonomiska tillväxten och kraftigt minskade energipriser. I mars 2020 låg den årliga HIKP-inflationen på 0,8 %.
Oljepriserna beräknas pressa ned det harmoniserade konsumentprisindexet under 2020 och löneökningen väntas förbli måttlig, vilket bör uppväga effekterna av den förväntade deprecieringen av kronan och mer därtill. Enligt kommissionens vårprognos 2020 beräknas således den årliga genomsnittliga inflationen uppgå till 0,4 % under 2020 och 1,1 % under 2021. Prisnivån i Sverige är relativt hög (ca 116 % av genomsnittet i euroområdet 2018).
Sverige uppfyller kriteriet i fråga om offentliga finanser. Sverige omfattas inte av något rådsbeslut om alltför stora underskott. Överskottet i de offentliga finanserna minskade något, från 0,8 % av BNP under 2018 till 0,5 % av BNP under 2019, vilket särskilt avspeglar lägre intäktsresultat till följd av en minskad real BNP-tillväxt. Enligt kommissionens vårprognos 2020 väntas saldot i de offentliga finanserna uppgå till –5,6 % av BNP under 2020 och till –2,2 % under 2021 som ett resultat av covid-19-krisen. Den 20 maj 2020 antog kommissionen en rapport i enlighet med artikel 126.3 i EUF-fördraget till följd av den planerade överträdelsen av det fördragsenliga referensvärdet på 3 % av BNP. I rapporten drogs slutsatsen att stabilitets- och tillväxtpaktens underskottskriterium inte är uppfyllt. Mot bakgrund av den nuvarande situationen anser kommissionen att inget beslut bör fattas i detta läge om huruvida Sverige ska bli föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott. Den offentliga skuldkvoten i förhållande till BNP minskade till 35,1 % under 2019 och beräknas gradvis minska till 42,6 % av BNP under 2020 och till 42,5 % av BNP under 2021. Sverige har ett robust finanspolitiskt ramverk, som blev föremål för en reform 2019 där man bevarade huvuddelarna i den tidigare strukturen och förstärkte den med nya delar (t.ex. ett skuldankare på 35 % av BNP).
Sverige uppfyller inte växelkurskriteriet. Den svenska kronan är inte ansluten till ERM2. Sverige tillämpar ett system med flytande växelkurs där centralbanken har möjlighet att göra interventioner på valutamarknaden. Under 2018 och 2019 fortsatte kronans fallande trend gentemot euron. Deprecieringen skedde trots en viss penningpolitisk åtstramning (jämfört med euroområdet) och en ökande differens mellan tremånaders STIBOR och tremånaders EURIBOR under 2019, där den senare i genomsnitt uppgick till –7 punkter under 2018 och 33 under 2019. I mars 2020 låg differensen på cirka 65 punkter. Deprecieringen var inte konstant under den period som rapporten omfattar, i och med att euron nådde en toppnotering på 10,80 SEK/EUR i oktober 2019, varpå den sjönk något till ett spann på 10,5–10,6 mellan december 2019 och februari 2020. Covid-19-krisen resulterade i att den starka kronan sjönk tillfälligt. Under två år före mars 2020 var den genomsnittliga SEK/EUR-kursen 10,5, och kronan deprecierade med ungefär 7 % i förhållande till euron.
Sverige uppfyller kriteriet för konvergens i de långfristiga räntesatserna. Under tolvmånadersperioden fram till och med mars 2020 var den genomsnittliga långfristiga räntesatsen i Sverige –0,1 %, vilket var långt under referensvärdet 2,9 %. De svenska långsiktiga räntesatserna på månadsbasis nådde nya rekordlåga nivåer i augusti 2019 på –0,36. Efter att ha varit positiv i november förra året blev räntesatsen återigen negativ i februari 2020 och uppgick till –0,17 % i mars 2020, mot bakgrund av covid-19-krisen. Differensen i förhållande till den tyska referensobligationen förblev liten, även om den ökade något under 2019 efter att ha minskat under 2018. I mars 2020 låg den på 37 punkter.
Ytterligare faktorer har också granskats, däribland utvecklingen av betalningsbalansen och marknadsintegreringen. Sveriges utrikessaldo förblev positivt, och uppgick till 1,7 % av BNP under 2018 och till 3,9 % under 2019. Sveriges ekonomi är väl integrerad med euroområdet genom handel och investeringar. Om man ser till vissa utvalda indikatorer för företagsklimatet presterar Sverige bättre än de flesta medlemsstater inom euroområdet. Landets finanssektor är väl integrerad i EU:s finanssektor. Inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser bedömdes det finnas skäl att företa en mer ingående granskning av Sverige. Denna granskning gav vid handen att Sverige har fortsatta makroekonomiska obalanser där en övervärderad bostadsmarknad i kombination med ökande skuldsättning för hushållen riskerar att sluta i en okontrollerad korrigering.