11.12.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 429/268

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem

(COM(2020) 381 final)

(2020/C 429/34)

Föredragande:

Peter ScHMIDT (DE-II)

Medföredragande:

Jarmila DUBRAVSKÁ (SK-I)

Remiss

Kommissionen, 17.6.2020

Rättslig grund

Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Ansvarig sektion

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö

Antagande av sektionen

8.7.2020

Antagande vid plenarsessionen

16.9.2020

Plenarsession nr

554

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

208/4/7

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

 Meddelandet ”Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem” syftar till att stärka livsmedelssystemens ekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarhet. Covid-19-krisen har satt styrkan och motståndskraften hos det europeiska systemet för jordbruksbaserade livsmedel på prov. Testresultatet är positivt och har visat att livsmedelsförsörjningen är tryggad i EU, men också att tillhandahållandet av livsmedel ”från jord till bord” inte kan tas för givet. Man bör ta detta tillfälle i akt att förändra dynamiken i leveranskedjan och åstadkomma varaktiga förbättringar för producenter, förädlingsföretag och detaljhandlare.

1.2

 Enligt EESK bör en heltäckande livsmedelspolitik för EU leda till i) ekonomisk, miljömässig och sociokulturell hållbarhet, ii) integration mellan sektorer, politikområden och styresnivåer, iii) inkluderande beslutsprocesser och iv) en kombination av obligatoriska åtgärder (regler och skatter) och incitament (prispåslag, tillgång till krediter, resurser och försäkringar) för att påskynda omställningen till hållbara livsmedelssystem. Den föreslagna strategin återspeglar inte dessa mål i tillräcklig utsträckning.

1.3

 Den gemensamma jordbrukspolitikens budget får inte minskas eller ligga kvar på nuvarande nivå, utan bör i stället ökas, i linje med dessa mål. Nedskärningar i finansieringen av landsbygdsutveckling skulle kunna inverka negativt, med tanke på att den omfattar några av de mest relevanta verktygen för att stödja omställningen. De ytterligare 15 miljarder euro som föreslås inom ramen för paketet för återhämtning från covid-19 är välkomna och nödvändiga, men de kan inte ersätta långsiktiga åtaganden.

1.4

 Godkännandet av strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör villkoras med att medlemsstaterna antar omfattande planer för att omforma livsmedelsmiljön, där incitament för hälsosam och hållbar livsmedelsproduktion kopplas till skapandet av nya marknader för sådana produkter.

1.5

 Rättvisa livsmedelspriser (som återspeglar den verkliga produktionskostnaden för miljön och samhället) är det enda sättet att uppnå hållbara livsmedelssystem på lång sikt. EU och medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att säkerställa att priserna fritt gård förblir högre än produktionskostnaderna och att hälsosamma kostvanor blir mer lättillgängliga. För att göra detta kommer det att bli nödvändigt att använda hela uppsättningen av verktyg för offentlig förvaltning, från stränga finanspolitiska åtgärder till informationsbaserade metoder för att synliggöra de verkliga kostnaderna.

1.6

 Billig import innebär ofta höga sociala kostnader och miljökostnader i tredjeländer. Målen för strategin kan inte uppnås utan förändringar i EU:s handelspolitik. Kommittén uppmanar EU att garantera verklig ömsesidighet när det gäller standarder i förmånshandelsavtal.

1.7

 I strategin omnämns inte hållbar markförvaltning och tillgång till mark. Det är en allvarlig försummelse, med tanke på att det är ett av de största hinder som står i vägen för att en ny generation av jordbrukare ska kunna ta vid. Utan denna föryngring kommer EU:s möjligheter till ett hållbart och produktivt jordbruk att gå förlorade.

1.8

 En konsekvensbedömning bör göras för olika sätt att uppnå varje mål i strategin, med beaktande av läget i varje medlemsstat.

1.9

 Möjligheten att inrätta ett europeiskt livsmedelspolitiskt råd, vilket förespråkats i tidigare yttranden från EESK, bör utforskas (inklusive dess ekonomiska bärkraft). Livsmedelspolitiska råd finns redan på lokal nivå, där de sammanför livsmedelssystemets många olika aktörer i ett specifikt område i syfte att lösa problem, återskapa städernas koppling till livsmedelsproduktionen i närområdet och säkerställa en effektiv styrning av den lokala och regionala livsmedelspolitiken.

2.   Inledning

2.1

 Europeiska kommissionens meddelande ”Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem” är en viktig del av den europeiska gröna given. Tanken är att den ska bidra till EU:s klimatstrategi, skydda miljön och bevara den biologiska mångfalden, säkerställa jordbrukarnas och fiskarnas ställning i värdekedjan, uppmuntra till en hållbar livsmedelskonsumtion samt främja ekonomiskt överkomliga och hälsosamma livsmedel för alla utan att äventyra livsmedlens säkerhet, kvalitet och överkomlighet. Det är den första EU-strategin som gör anspråk på att omfatta hela livsmedelskedjan.

2.2

 På grund av covid-19-krisen är det nu mer brådskande än någonsin att göra livsmedelssystemen mer motståndskraftiga både på EU-nivå och globalt. Dessa kommer även att genomgå ytterligare prövningar i framtiden, på grund av allt ifrån klimatförändringar till nya sjukdomsutbrott och brist på arbetskraft (1). Krisen har fått oss att inse att vi inte kan ta tillhandahållandet av livsmedel ”från jord till bord” för givet och att aktörer och verksamheter inom jordbruket och hela livsmedelssystemet är sammanlänkade. Det innebär att det behövs både krisstöd och insatser som garanterar återhämtning och återuppbyggnad på längre sikt. Både i meddelandet om från jord till bord-strategin och i EU:s strategi för biologisk mångfald erkänns med rätta att vi måste bygga upp motståndskraften efter covid-19 genom att göra livsmedelssystemen mer ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara. Det är nu av avgörande betydelse att dessa strategier omvandlas till meningsfulla och omgående åtgärder.

2.3

 Över hela EU har jordbrukare redan vidtagit åtgärder för att öka hållbarheten och ytterligare förbättra standarderna. Jordbrukare och arbetstagare inom livsmedelssystemet (inom jordbruk, bearbetning och distribution) har befunnit sig i frontlinjen under covid-19-krisen och har säkerställt en oavbruten försörjning av livsmedel till alla EU-medborgare. De axlar systematiskt riskerna, men får bara behålla en liten del av det mervärde som skapas i livsmedelssystemet. Under alla omständigheter kommer jordbrukarna även i framtiden att förväntas göra mycket mer än hittills för att öka hållbarheten och motståndskraften. Med tanke på den svåra ekonomiska situation som det stora flertalet jordbrukare för närvarande befinner sig i kan sådana nödvändiga grundläggande förändringar bara äga rum om rätt politiska och ekonomiska incitament ges. EESK anser inte att förslagen till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är ändamålsenliga i detta avseende. Det är därför absolut nödvändigt att skapa väsentligt bättre förutsättningar för att livsmedel som produceras lokalt och på ett hållbart sätt i EU (2) ska vara konkurrenskraftiga i förhållande till importerade varor, samt inte bara att omställningens kostnader och fördelar fördelas rättvist (mellan olika sociala grupper, sektorer och regioner samt mellan nuvarande och framtida generationer) utan också att medlen används för att stödja hållbart jordbruk. Från jord till bord-strategin måste ses som en möjlighet att förändra dynamiken i leveranskedjan i grunden och åstadkomma varaktiga förbättringar i fråga om jordbrukarnas inkomster och försörjningsmöjligheter. Kommittén upprepar att den europeiska gröna given måste vara en grön och social giv i alla sina delar.

2.4

 Vad gäller import av jordbruksråvaror och livsmedel skulle EESK ha förväntat sig att från jord till bord-strategin skulle ha omfattat ett lika tydligt uttalande som det som kommissionen gjorde när den tillkännagav en koldioxidjustering vid gränserna för industriprodukter, eftersom våra jordbrukare (och konsumenter) måste skyddas mot import som inte uppfyller EU:s hållbarhetskriterier. Detta gäller i ännu högre grad som det står klart att våra gällande standarder måste höjas. Här misslyckas dock från jord till bord-strategin fullständigt.

2.5

 EESK välkomnar offentliggörandet av från jord till bord-strategin, som utgör en oerhört viktig möjlighet att uppnå de mål som beskrivs ovan. I detta yttrande identifierar kommittén vissa luckor i meddelandet om och handlingsplanen för från jord till bord-strategin (i förhållande till ambitionerna i den europeiska gröna given och kommitténs egna förslag till en heltäckande livsmedelspolitik (3)). Vägledning ges också för hur det fortsatta arbetet med från jord till bord-strategin kan utformas och hur den kan omsättas i en ändamålsenlig färdplan för omställning.

3.   Grunden till en ändamålsenlig från jord till bord-strategi: styrning, ansvarsskyldighet, mål och resurser

3.1

 Sedan 2016 har EESK efterlyst en heltäckande livsmedelspolitik för EU, med målet att tillhandahålla hälsosam kost från hållbara livsmedelssystem, koppla samman jordbruk med nutritions- och ekosystemtjänster och säkerställa leveranskedjor som värnar folkhälsan för alla delar av det europeiska samhället (4). En bred civilsamhälleskoalition har också bildats för att gemensamt utarbeta en detaljerad plan för en gemensam livsmedelspolitik för EU, i en treårig process under ledning av IPES-Food (5).

3.2

 I linje med rekommendationerna i ovannämnda texter bör en heltäckande livsmedelspolitik för EU leda till i) ekonomisk, miljömässig och sociokulturell hållbarhet, ii) integration mellan sektorer, politikområden och styresnivåer, iii) inkluderande beslutsprocesser och iv) en kombination av obligatoriska åtgärder (regler och skatter) och incitament (prispåslag, tillgång till krediter, resurser och försäkringar) för att påskynda omställningen till hållbara livsmedelssystem. Den bör påskynda utvecklingen av en cirkulär ekonomi och minska livsmedelsbearbetnings- och detaljhandelssektorernas miljöpåverkan genom åtgärder på områdena transporter, förvaring, förpackning och matsvinn. Den bör också vara anpassad till den nya situationen efter covid-19, i synnerhet när det gäller att förbättra krishanteringen och se till att arbetsvillkoren i hela livsmedelskedjan är säkra och rättvisa.

3.3

 I meddelandet om och handlingsplanen för från jord till bord-strategin identifieras visserligen många relevanta verktyg, men de saknar effektiva styrningsmekanismer. För det första måste åtgärderna delas in i grupper som alla omfattas av en uppsättning mål som är övergripande och målorienterade och som beskriver de livsmedelssystem som EU hoppas kunna bygga upp på medellång och lång sikt (6). I stället för att vara inriktade på specifika delar av livsmedelskedjan måste målen vara övergripande (7). Det är av stor vikt för att i) betona behovet av strategier som omfattar hela livsmedelskedjan och en rättvis kostnadsfördelning för att ta itu med utmaningarna inom jordbruket, ii) tillåta att olika lösningar prioriteras och undvika en strategi där man kan välja mellan många olika lösningar varav vissa är oförenliga, iii) säkerställa att alternativa åtgärder (med likvärdiga effekter) införs om de åtgärder som man ursprungligen planerat försenas eller slutar att fungera, iv) säkerställa att kvantitativa och kvalitativa mål åtföljs av alla de åtgärder som krävs för att uppnå dem (och att de därmed är genomförbara) och lägga till ytterligare delmål om det krävs för att det fastställda målet ska kunna uppnås samt v) tillhandahålla en gedigen grund för att säkerställa att olika politikområden (t.ex. den gemensamma jordbrukspolitiken, handel, miljö, hälsoutveckling samt livsmedelssäkerhet) är förenliga med från jord till bord-strategin.

3.4

 För att vara ändamålsenlig måste från jord till bord-strategin åtföljas av en tydlig ram med mål, indikatorer och en robust övervakningsmekanism, dock utan att öka den administrativa bördan. EESK har redan rekommenderat att en EU-resultattavla för hållbara livsmedel ska tas fram. Det skulle göra det möjligt att ta itu med utmaningar inom livsmedelssystem genom en flerårig strategi och därigenom främja samordning av politiken på olika styresnivåer. Resultattavlan skulle omfatta indikatorer och sålunda uppmuntra till och utgöra ett verktyg för övervakning av uppnåendet av de fastställda målen (8).

3.5

 En ändamålsenlig från jord till bord-strategi bör minska jordbrukets kostsamma externa effekter och säkerställa att alla jordbrukare får skälig ersättning från marknaderna. Den kommer därför att vara mycket kostnadseffektiv på längre sikt. Omställningen till hållbara och konkurrenskraftiga livsmedelssystem kräver dock omgående investeringar. I synnerhet krävs stora ansträngningar och kapitalinvesteringar för att uppnå de nivåer i fråga om klimat- och miljöåtgärder som fastställs i den europeiska gröna given och för att hjälpa jordbrukarna att införa hållbara metoder. Dessa mål kan inte uppnås om det uppstår störningar i de viktigaste finansieringsflödena. Nedskärningar i finansieringen av landsbygdsutveckling skulle kunna inverka negativt, med tanke på att den omfattar några av de mest relevanta verktygen för att stödja omställningen, vilket också konstateras i meddelandet om från jord till bord-strategin. Kommittén erinrar även om vikten av att öronmärka 10 miljarder euro för forskning om jordbruk, landsbygdsutveckling och bioekonomin, i enlighet med kommissionens förslag om den fleråriga budgetramen 2021–2027. De ytterligare 15 miljarder euro för landsbygdsutveckling och forskning om jordbruksbaserade livsmedel som föreslås i paketet för återhämtning från covid-19 är visserligen välkomna och nödvändiga, men de kan inte ersätta långsiktiga åtaganden.

3.6

 Ett brett spektrum av intressenter i livsmedelssystemen har en roll att spela när det gäller att övervaka utvecklingen och genomförandet av från jord till bord-strategin. Samtidigt som ett förbättrat samarbete mellan befintliga organ bör prioriteras kommer det att krävas en särskild struktur för flerpartsstyrning. När man undersöker olika alternativ bör man säkerställa att den nya styrningsstrukturen i) tillämpar demokratiska och inkluderande strategier i linje med bästa praxis i nuvarande organ, i synnerhet flerpartsplattformen för målen för hållbar utveckling, ii) har ett tydligt mandat som inbegriper att ta hänsyn till hur väl sektorspolitik såsom den gemensamma jordbrukspolitiken samordnas med från jord till bord-strategin och iii) omfattar en stark och mångsidig representation av jordbruksgrupper, det civila samhället (inbegripet organisationer inom EU, nationella organisationer och gräsrotsorganisationer) och aktörer i leveranskedjan. En situation där jordbruksintressen enbart engagerar sig i den gemensamma jordbrukspolitiken och det civila samhället enbart engagerar sig i från jord till bord-strategin måste undvikas. Spänningar måste avhjälpas och samtliga aktörer måste komma överens om hur man ska genomföra omställningen.

3.7

 Möjligheten att inrätta ett europeiskt livsmedelspolitiskt råd (9), vilket förespråkats i tidigare yttranden från EESK, bör utforskas (inklusive dess ekonomiska bärkraft). Ett europeiskt livsmedelspolitiskt råd bör rådfrågas om genomförandet av från jord till bord-strategin. Det bör inrättas så snart som möjligt. Livsmedelspolitiska råd finns redan på lokal nivå, där de sammanför livsmedelssystemets många olika aktörer i ett visst område i syfte att lösa problem, återskapa städernas koppling till livsmedelsproduktionen i närområdet och säkerställa en effektiv styrning av den lokala och regionala livsmedelspolitiken (10). Såsom covid-19-krisen har visat är motståndskraftiga leveranskedjor beroende av att det vidtas effektiva åtgärder på lokal nivå, där det civila samhället kan samarbeta med offentliga och kommersiella partner för att täppa till luckor i tillhandahållandet av livsmedel (11). Ett europeiskt livsmedelspolitiskt råd skulle påskynda samordningen av politiken på europeisk, nationell och lokal nivå (dvs. flernivåstyre). Det skulle sammanföra företrädare för lokala livsmedelspolitiska råd och intressenter från det civila samhället och hela leveranskedjan (inklusive jordbrukare, arbetstagare och konsumenter), fungera som en plattform där intressenter kan lära av varandra genom utbyte av god praxis, säkerställa att alla synpunkter från de olika sektorerna beaktas samt identifiera hinder som står i vägen för främjande av hållbara livsmedel på lokal nivå.

4.   Viktiga områden där det krävs ytterligare åtgärder

4.1   Hälsosamma och hållbara kostvanor

4.1.1

 Hälsosamma och hållbara kostvanor är en central del av en heltäckande livsmedelspolitik, eftersom vi har ett brådskande behov av att ge våra kostvanor en ny inriktning som gör att de förbättrar såväl ekosystemens välmående som allmänhetens hälsa och livskraften i landsbygdsområdena (12). I meddelandet om från jord till bord-strategin erkänns behovet av att säkerställa att hälsosamma och hållbara alternativ är de enklaste alternativen för konsumenterna (dvs. allmänt tillgängliga och överkomliga för alla). Där konstateras även att ”livsmedelsmiljöer” formar människors val.

4.1.2

 Från jord till bord-strategin skulle kunna erbjuda en unik möjlighet att omforma livsmedelsmiljöer. Det förutsätter att ett antal olika politikområden samordnas när det gäller utbud och efterfrågan samt på europeisk, nationell och lokal nivå. Bland annat måste man i) ta itu med ohälsosam marknadsföring och reklam genom lagstiftningsåtgärder, ii) säkerställa lättanvänd, tillförlitlig och oberoende näringsinformation för konsumenterna, iii) införa prissättningsstrategier som stöder hälsosamma val, iv) stödja offentlig upphandling av hållbara livsmedel, v) främja en hälsosam sammansättning av produkter/ändra befintliga produkters sammansättning, vi) skapa hälsosamma detaljhandels-, restaurang-, stads- och skolmiljöer samt vii) satsa på konsumentupplysning. Dessa steg måste kompletteras med socialpolitik för att säkerställa att låginkomsttagare och missgynnade grupper lättare kan tillägna sig hälsosamma och hållbara kostvanor.

4.1.3

 I meddelandet om och handlingsplanen för från jord till bord-strategin beskrivs emellertid inte några övergripande åtgärder på dessa politikområden. I stället förlitar man sig på uppförandekoder, åtaganden och andra självregleringsverktyg (13) som hittills visat sig vara ineffektiva. Kommissionens plan att utfärda rekommendationer till medlemsstaterna (inom ramen för de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken) om hur målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och från jord till bord-strategin, inklusive hälsomål, ska uppnås är välkommen. Åtgärder som rör kostvanor kan emellertid inte vara valfria. Godkännandet av strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör villkoras med att medlemsstaterna antar omfattande planer för att omforma livsmedelsmiljön, där incitament för hälsosam och hållbar livsmedelsproduktion kopplas till skapandet av nya marknader för sådana produkter. Det skulle också vara i linje med kommissionens åtagande att främja produktion och konsumtion av ekologiska livsmedel.

4.1.4

 När det gäller tillhandahållande av tillförlitlig näringsinformation och vägledning har EESK efterlyst utveckling av nya riktlinjer för hållbara kostvanor som tar hänsyn till kulturella och geografiska skillnader mellan och inom medlemsstaterna. Riktlinjer för hållbara kostvanor skulle bidra till att skapa en tydligare riktning för jordbruk, förädlingsföretag, återförsäljare och cateringsektorn. Systemet för jordbruksbaserade livsmedel skulle också gynnas av en ny ram för produktion, bearbetning, distribution och försäljning av hälsosammare och mer hållbara livsmedel till ett mer rättvist pris (14).

4.2   En rättvis livsmedelskedja med rättvisa priser

4.2.1

 EESK har redan efterlyst ett förbud mot alla otillbörliga handelsmetoder (15). Livsmedelskedjan är särskilt sårbar för otillbörliga handelsmetoder på grund av de kraftiga obalanserna mellan små och stora aktörer och mellan producenter med långsiktiga åtaganden och mer flexibla handlare. Genom reglering och en rättslig ram med ändamålsenliga och robusta tillsynsmekanismer kan man effektivt få bukt med otillbörliga handelsmetoder på EU-nivå.

4.2.2

 I meddelandet om från jord till bord-strategin erkänns med rätta det viktiga arbete som jordbrukarna och arbetstagarna i hela livsmedelskedjan utför (inbegripet de som arbetar under otrygga anställningsformer) och behovet av att säkerställa deras hälsa och säkerhet i linje med åtagandena inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Kommittén beklagar dock att detta inte åtföljs av konkreta steg i handlingsplanen. EESK beklagar även underlåtenheten att koppla rättvisa villkor till rättvisa livsmedelspriser, och anser att rättvisa livsmedelspriser (som återspeglar den verkliga produktionskostnaden för miljön och samhället) är det enda sättet att uppnå hållbara och rättvisa livsmedelssystem på lång sikt. För närvarande gör stora detaljhandelsföretag och multinationella förädlingsföretag de största vinsterna, samtidigt som priserna fritt gård är för låga för att garantera jordbrukarnas försörjning och anständiga arbetsvillkor, och ofta täcker de inte ens produktionskostnaderna. Andelen av värdet i EU:s livsmedelskedja som går till jordbrukare minskade från 31 % 1995 till 24 % 2005 (16) och har på senare tid uppskattats till omkring 21 % (17). Priserna fritt gården har också kunnat pressas genom en snäv tolkning av EU:s konkurrenslagstiftning, där konsumenternas bästa likställs med lägsta möjliga pris. Detta måste ändras, även i EU-fördragen.

4.2.3

 Inom ramen för från jord till bord-strategin bör EU och medlemsstaterna vidta omfattande åtgärder för att säkerställa att priserna fritt gården förblir högre än produktionskostnaderna och att hälsosamma och hållbara kostvanor relativt sett blir mer överkomliga och tillgängliga. För att göra detta kommer det att bli nödvändigt att använda hela uppsättningen av verktyg för offentlig förvaltning, från stränga finanspolitiska åtgärder till informationsbaserade metoder för att synliggöra de verkliga kostnaderna, med utgångspunkt i de bästa framväxande metoderna för redovisning av de verkliga kostnaderna (18). EESK upprepar att det är viktigt att investera i utbildning om hållbara kostvanor från tidig ålder för att hjälpa unga att uppskatta värdet av livsmedel och rättvisa priser. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot utsatta grupper, särskilt äldre och låginkomsttagare. Nya former av märkning som visar hur stor andel av värdet som går till jordbrukare bör också undersökas. Alla steg som påverkar priserna bör följa en strikt turordning för att undvika snabba förändringar och åtföljas av övervakning av inverkan på låginkomstfamiljer (19) för att säkerställa att politiska åtgärder leder till att de får bättre – inte sämre – möjligheter till hälsosamma kostvanor.

4.2.4

 Bondemarknader, andelsjordbruk, konsumentkooperativ och andra initiativ för korta leveranskedjor ger jordbrukarna en avgörande möjlighet att öka mervärdet och få rimlig ersättning, särskilt de som bedriver ekologiskt jordbruk eller använder andra miljövänliga metoder som inte omfattas av en märkning. Ofta är lokala och regionala myndigheter involverade genom att de upprättar lokala styrningssystem för livsmedel som samlar de olika berörda parterna och, i synnerhet, främjar användningen av lokala produkter i storkök. EESK beklagar att dess tidigare yttranden inte har följts upp av kommissionen i detta avseende.

4.2.5

 Sådan omlokalisering främjar arbetstillfällen och lokal dynamik. Den ökar också motståndskraften, vilket framgår av hanteringen av covid-19 på alla nivåer i leveranskedjan (producenter, förädlingsföretag och detaljhandlare). Landsbygdsområden är exempel på platser där konsumentkooperativ vanligtvis är den sista kvarvarande aktören. För konsumenterna är korta leveranskedjor en källa till färska, högkvalitativa produkter som berikas av sin historia och de mänskliga förbindelserna i samband med dessa. De bidrar till att öka intresset för och utbilda människor om livsmedels värde och återskapar förtroendet för livsmedelssystemen (20). Solidaritetsbaserade kooperativa initiativ spelar också en viktig roll i utarbetandet av utbildningsmaterial för skolor och kraftfulla medvetandehöjande insatser för att motverka matsvinn och fetma, särskilt hos barn. I meddelandet om från jord till bord-strategin erkänns fördelarna med korta leveranskedjor. Det krävs emellertid konkreta åtgärder och finansiering (inbegripet i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken) för att vidareutveckla dessa leveranskedjor och undanröja alla hinder som står i vägen för att de ska blomstra i hela EU.

4.3   Förstärkning av från jord till bord-strategins externa dimension

4.3.1

 Målen för från jord till bord-strategin kan inte uppnås utan förändringar i EU:s handelspolitik. Meddelandet om och handlingsplanen för från jord till bord-strategin innehåller viktiga steg för att stärka hållbarhetsbestämmelserna i EU:s bilaterala frihandelsavtal och tillsynen av dessa regler. Såsom de franska och nederländska myndigheterna påpekat (21) kan man emellertid göra mer för att säkerställa efterlevnad av internationella avtal och för att förenkla förfarandena för att anmäla och agera mot överträdelser av hållbarhetsåtaganden. Kommittén uppmanar också med kraft EU att se till att standarderna i förmånshandelsavtal är verkligt ömsesidiga, särskilt när det gäller välbefinnande, hållbarhet och spårbarhet från jord till bord, och att bygga vidare på och integrera det som har uppnåtts i vissa nyligen antagna bilaterala bestämmelser (22). En gränsskatt på koldioxid, i enlighet med uppdragsbeskrivningen för den tillträdande verkställande vice ordföranden med ansvar för den europeiska gröna given (23), är fortfarande nödvändig för att förhindra att EU:s jordbrukare och livsmedelsföretag konkurreras ut av import från länder som inte tar begränsning av klimatförändringarna på allvar. Tystnaden när det gäller en gränsskatt på koldioxid, koldioxidprissättning och övervakning av växthusgaser från import är därför beklaglig och undergräver allvarligt ambitionerna i från jord till bord-strategin och den gröna given.

4.3.2

 I meddelandet om från jord till bord-strategin nämns varken den effekt som export från EU har på småskaliga producenter i utvecklingsländer eller hur de EU-baserade multinationella företagen bidrar till ohållbara metoder runtom i världen. Ny tillsynskapacitet måste först och främst inriktas på EU-baserade företag, som måste hållas ansvariga när det gäller att se till att deras leveranskedjor är fria från avskogning, markrofferi och kränkningar av rättigheter. EESK välkomnar därför det åtagande som Didier Reynders, kommissionsledamot med ansvar för rättsliga frågor, gjort om att införa bindande krav på tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och miljö för företag i EU. Kommittén anser att ytterligare sektorsspecifika åtgärder bör övervägas inom ramen för från jord till bord-strategin. Såsom Europaparlamentet har påpekat (24) är det särskilt viktigt att skyldigheter vad gäller tillbörlig aktsamhet snarast införs för aktörer som deltar i leveranskedjor för råvaror förenade med skogsrelaterade risker (t.ex. nötkött, soja och palmolja).

4.3.3

 Framför allt tas i från jord till bord-strategin inte hänsyn till de globala jordbruksmarknadernas cirkularitet och de ömsesidiga effekter som handelsvolymerna får på både import- och exportlandet. Den utgör en oerhört viktig möjlighet att återställa EU:s externa mål, i linje med ambitionerna i kommissionens meddelande ”Handel för alla” (25). Detta långsiktiga övervägande saknas i meddelandet om från jord till bord-strategin. Frihandelsavtal fortsätter att driva på ohållbar konsumtionstillväxt, med en enorm miljöpåverkan i tredjeländer – särskilt i fråga om avskogning (26). Det är nödvändigt att ifrågasätta den fortsatta utvidgningen av handelsvolymerna som slutmålet för EU:s politik (särskilt inom sektorer med stora växthusgasutsläpp och inom de strategiska sektorer som kräver många olika robusta leveranskedjor i kölvattnet av covid-19). Det är också viktigt att hitta nya sätt att höja standarderna, främja hållbara metoder och se till att småskaliga jordbrukare i EU och i utvecklingsländer kan utnyttja nya möjligheter till hållbar produktion. Dessa reflektioner bör äga rum i multilaterala forum såsom FN:s kommitté för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) och Codex Alimentarius, i stället för att begränsas till bilaterala förhandlingar, där jordbrukarnas och det civila samhällets deltagande är begränsat, maktobalanserna är betydande och handelsliberalisering förblir slutmålet. Den planerade rättsliga ramen för hållbara livsmedelssystem kan utgöra en utgångspunkt. Först och främst måste det i denna fastställas en tydlig definition av hållbara livsmedelssystem, i linje med befintliga EU-definitioner av miljömässig hållbarhet (27).

4.4   Stöd till jordbrukare för omställning till motståndskraftiga, diversifierade, agroekologiska system

4.4.1

 Meddelandet om från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald innehåller viktiga steg för återställning och skydd av mark och jordbruksekosystem, särskilt målen för jordbruksareal med landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald (10 %) och jordbruksmark som brukas ekologiskt (25 %). Utgångsläget i olika medlemsstater bör dock beaktas. I meddelandet om från jord till bord-strategin omnämns inte hållbar markförvaltning och tillgång till mark. Det är en allvarlig försummelse, med tanke på att det är ett av de största hinder som står i vägen för att en ny generation av jordbrukare ska kunna ta vid. Utan denna föryngring kommer EU:s möjligheter till ett hållbart och produktivt jordbruk att gå förlorade. EESK har föreslagit en EU-ram för att skydda jordbruksmark som är värdefull för livsmedelsproduktion i medlemsstaterna (28). Dessa lovvärda initiativ kräver dock tillräckligt ekonomiskt stöd, vilket saknas i de nuvarande budgetförslagen. I meddelandet ges inte heller någon vägledning beträffande hur efterfrågan på ekologiska produkter bör ökas ytterligare. Målet för landskapselementen kommer att bli mycket kostsamt att uppnå för vissa jordbrukare. EESK efterlyser en konsekvensbedömning av genomförandet av detta mål.

4.4.2

 EESK anser att agroekologin är det mål som den europeiska jordbruksproduktionen bör röra sig mot (29). Det kräver ett paradigmskifte som ökar diversifieringen på alla nivåer (arter, gårdar, landskap och försörjningssätt). Inom agroekologin som vetenskap, metod och social rörelse betraktas livsmedelssystemet utifrån ett övergripande perspektiv, i syfte att föra producenten närmare sin omgivning genom att bevara och till och med återupprätta komplexiteten och rikedomen i det ekologiska och sociala jordbrukssystemet. I meddelandet om från jord till bord-strategin behandlas dock fortfarande agroekologi som ett nischalternativ, som ska stödjas på samma sätt som andra alternativ genom forskningspolitik och miljösystem inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Man misslyckas således att identifiera behovet av att omgestalta jordbruket i hela EU och göra det mer diversifierat, trots att en sådan omställning krävs om man ska kunna uppnå de mål som fastställs i från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald (inklusive målen om att minska användningen av bekämpningsmedel, gödselmedel och antibiotika).

4.4.3

 Utöver den ovan beskrivna utvecklingen av det ekologiska jordbruket insisterar EESK också på att man i högre grad bör undersöka och främja andra jordbruksmetoder som leder till ökad biologisk mångfald och minskad användning av insatsvaror. Detta kan också omfatta främjande av precisionsjordbruk, varvid man bör betänka de höga investeringskostnaderna. Enbart dessa kommer inte att kunna uppbringas av många små och medelstora jordbruksföretag. Resurs-, mark- och miljövänliga jordbruksmetoders potential kan förverkligas genom integrering av uppgifter om mark, gödselmedel, bekämpningsmedel och avkastning, vilket bland annat kräver bättre tillgång till uppgifter i nationella databaser, större rörlighet och större användarvänlighet. Användningen av informations- och kommunikationsteknik bör främjas.

4.4.4

 Mot bakgrund av covid-19 är det mer brådskande än någonsin att djuruppfödningssektorn omstruktureras på ett sätt som gör den mindre sårbar och som minskar dess inverkan på arbetstagare, miljö och djurskydd. Från jord till bord-strategin kommer inte alls att kunna möta denna utmaning. Den borde utforma och inbegripa åtgärder för att minska beroendet av importerat proteinfoder och återintegrera boskap i blandade agroekologiska system. I Europa har man i åratal i politiska kretsar filosoferat om en ”europeisk proteinstrategi”, men ingenting har hänt. Även här innehåller från jord till bord-strategin alldeles för få och alldeles för icke-bindande formuleringar. Man underlåter helt att fundera på vad den ofta prisade principen om cirkulär ekonomi skulle innebära för det europeiska jordbruket. EESK undrar till exempel hur de enorma mängder foder som importeras från t.ex. Sydamerika, och som bidrar till den katastrofala avskogningen av regnskogen, är förenliga med principen om cirkularitet.

4.4.5

 Meddelandet om från jord till bord-strategin innehåller inte tillräckligt detaljerad information om hur jordbrukarna kommer att få hjälp att ändra sina metoder. Medan omställningsbaserat stöd inom ramen för miljösystem skulle kräva betydande finansiering för att de nya ambitionerna ska kunna uppfyllas, är inkomststödfunktionen hos utbetalningarna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken av avgörande betydelse och kommer att förbli det i många år framöver, detta även om åtgärder vidtas för att säkerställa att livsmedelspriserna återspeglar de verkliga kostnaderna (se punkt 4.2). Rådgivningstjänster måste ges tillräckliga resurser för att kunna hjälpa jordbrukare som vill ställa om sin produktion på ett omfattande sätt. Om målen för den europeiska gröna given och från jord till bord-strategin ska kunna uppnås får den gemensamma jordbrukspolitikens budget inte minskas eller ligga kvar på nuvarande nivå. Den bör i stället ökas, i linje med dessa mål. Kostnaderna i samband med målen för den europeiska gröna given sträcker sig mycket längre än till den nuvarande programperioden. Det bör förtydligas vilka finansiella krav som kommer att ställas på framtida nationella budgetar för att åtgärderna i den europeiska gröna given ska kunna genomföras och för att målen/indikatorerna i den europeiska gröna given ska kunna uppnås.

4.4.6

 I meddelandet om från jord till bord-strategin framhålls med rätta behovet av att ta hänsyn till medlemsstaternas olika utgångspunkter. Metoderna varierar stort när det gäller jordbruksintensiteten per hektar, djurtätheten per hektar, användningen av bekämpningsmedel, gödselmedel och antibiotika per hektar och per djur samt djurskydd. En konsekvensbedömning bör göras för varje mål i den europeiska gröna given och från jord till bord-strategin, med beaktande av de olika förhållandena i medlemsstaterna. EESK understryker dock även behovet av lika villkor mellan medlemsstaterna och efterlyser större klarhet om hur risken för avvikande standarder kommer att hanteras genom genomförandet av från jord till bord-strategin och de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken, samt inom vilka tidsramar. Kommittén anser att skräddarsydda strategier bör tillämpas för omställningstakten, men inte för de slutmål som ska uppnås.

Bryssel den 16 september 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1)  ”COVID-19 and the crisis in food systems: Symptoms, causes, and potential solutions”. Kommuniké från IPES-Food, april 2020.

(2)  ”För att en heltäckande europeisk livsmedelspolitik verkligen ska vara relevant för de europeiska konsumenterna är det […] viktigt att livsmedel som produceras på ett hållbart sätt i EU är konkurrenskraftiga. Detta innebär att den europeiska jordbruksbaserade livsmedelssektorn kan leverera livsmedel till konsumenter till priser som inkluderar extra kostnader för sådana kriterier som hållbarhet, djurskydd, livsmedelssäkerhet och näring, men också en rimlig avkastning för jordbrukarna, samtidigt som den behåller sin ställning som det alternativ som föredras av de allra flesta konsumenterna.” Yttrandet ”Det civila samhällets bidrag till utvecklingen av en heltäckande livsmedelspolitik i EU”, punkt 5.8 (EUT C 129, 11.4.2018, s. 18).

(3)  EUT C 129, 11.4.2018, s. 18.

(4)  Se fotnot 3.

(5)  IPES-Food, ”Towards a Common Food Policy for the European Union”, Bryssel, IPES-Food, 2019.

(6)  De särskilda mål som är relevanta för en heltäckande strategi och de slags åtgärder som krävs för att uppnå dem beskrivs nedan, med utgångspunkt i EESK:s yttranden.

(7)  Ett undantag i från jord till bord-strategin är hänvisningen till att uppnå ”hälsosamma och hållbara kostvanor”. Detta mål är visserligen målorienterat, men man lämnar det upp till konsumenterna själva att åstadkomma detta, i stället för att betona behovet av att ta itu med denna fråga i hela livsmedelskedjan.

(8)  Se fotnot 3.

(9)  Detta nya organ skulle fungera som en plattform som drivs av befintliga institutioner.

(10)  Processer för att återskapa kopplingen mellan städer och närbelägna livsmedelsproduktionsområden pågår på många platser (t.ex. Milano i Italien, Montpellier i Frankrike, Gent, Bryssel och Liège i Belgien samt Toronto i Kanada) och kommer sannolikt att påskyndas till följd av covid-19.

(11)  ”COVID-19 and the crisis in food systems: Symptoms, causes, and potential solutions”. Kommuniké från IPES-Food, april 2020.

(12)  EUT C 190, 5.6.2019, s. 9.

(13)  I meddelandet om från jord till bord-strategin sägs det att kommissionen kommer att ”verka för att livsmedelsföretagen och livsmedelsorganisationerna ska åta sig att genomföra konkreta åtgärder för hälsa och hållbarhet”.

(14)  Se fotnot 12.

(15)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 165.

(16)  Europaparlamentets betänkande om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa, 2009/2237(INI), 2009, http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A7-2010-0225&language=SV.

(17)  Europaparlamentet, parlamentsfrågor – svar från Phil Hogan på kommissionens vägnar, den 27 februari 2015, http://www.europarl.europa.eu/doceo/document/E-8-2015-000521-ASW_EN.html?redirect.

(18)  http://www.fao.org/nr/sustainability/full-cost-accounting/

(19)  Se fotnot 12.

(20)  EUT C 353, 18.10.2019, s. 65.

(21)  ”Non-paper from the Netherlands and France authorities on trade, social economic effects and sustainable development”.

(22)  Exempelvis villkorades för första gången tullfritt tillträde till EU:s marknader för ägg med en anpassning till EU:s djurskyddsnormer för höns i frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur: https://www.theguardian.com/environment/2019/oct/02/eu-imposes-hen-welfare-standards-on-egg-imports-for-first-time

(23)  https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/mission-letter-frans-timmermans-2019_en.pdf?fbclid=IwAR3MP8zmxW1jBVJhtBUtP2PKkEct5ibFjKVJTCoaxgRX6thxcdsylXhTPIk

(24)  Europaparlamentets resolution av den 11 september 2018 om transparent och ansvarsfull förvaltning av naturresurser i utvecklingsländer: skogarna 2018/2003(INI).

(25)  https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2016/january/tradoc_154142.pdf

(26)  https://ec.europa.eu/environment/forests/impact_deforestation.htm

(27)  Denna definition kan bygga på och anpassas till definitionen av miljömässig hållbarhet i kommissionens handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt.

(28)  ”Markanvändning för hållbar livsmedelsproduktion och ekosystemtjänster” (EUT C 81, 2.3.2018, s. 72).

(29)  Se fotnot 20.