Sammanfattning av kommissionens beslut

av den 22 januari 2019

om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet

(AT.40049 – Mastercard II)

[delgivet med nr C(2019) 241 final]

(Endast den engelska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2019/C 185/07)

Den 22 januari 2019 antog kommissionen ett beslut rörande ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet. I enlighet med bestämmelserna i artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) offentliggör kommissionen härmed parternas namn och huvuddragen i beslutet, inbegripet ålagda påföljder, med beaktande av företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

1. INLEDNING

(1)

Beslutet riktar sig till Mastercard Incorporated, Mastercard International Incorporated och Mastercard Europe SA (nedan gemensamt kallade Mastercard), som driver kortbetalningssystemet Mastercard.

(2)

Mastercard Incorporated har sitt säte i delstaten Delaware (Förenta staterna) och är holdingbolag för de helägda dotterbolagen Mastercard International Incorporated och Mastercard Europe SA. Mastercard International Incorporated är ett företag (s.k. membership corporation) vars kontor finns i Wilmington, delstaten Delaware, Förenta staterna. Dess medlemmar är banker och betaltjänstleverantörer som är kortinlösare eller kortutgivare, eller bådadera. Mastercard Europe SA är ett fullständigt konsoliderat dotterbolag till Mastercard Incorporated.

(3)

I beslutet fastställs att Mastercards gränsöverskridande inlösensregler utgjorde en överträdelse av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet).

2. BESKRIVNING AV ÄRENDET

2.1 Förfarande

(4)

Den 9 april 2013 inledde kommissionen ett förfarande mot Mastercard.

(5)

Den 9 juli 2015 antog kommissionen ett meddelande om invändningar som Mastercard skriftligen besvarade den 21 april 2016. Den 6 maj 2016 lämnade Mastercard ett uppdaterat svar.

(6)

Den 31 maj 2016 ägde ett muntligt hörande rum under vilket Mastercard lade fram sina synpunkter.

(7)

Den 3 december 2018 lämnade Mastercard in en undertecknad förlikningsinlaga där man medgav överträdelsen och ansvaret för den period beslutet omfattar.

(8)

Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgav ett positivt yttrande den 17 januari 2019.

(9)

Kommissionen antog beslutet den 22 januari 2019.

2.2 Mottagare och varaktighet

(10)

Mastercard Europe SA, Mastercard Incorporated och Mastercard International Incorporated har begått en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet genom att anta beslut som reglerar den tillämpliga multilaterala förmedlingsavgiften avseende gränsöverskridande inlösen inom kortbetalningssektorn inom EES.

(11)

Med beaktande av kommissionens beslut om Visa Europe 2014 (2) om bindande åtaganden för Visa Europe, konstaterar kommissionen att en överträdelse har begåtts i detta ärende från och med den 27 februari 2014. Kommissionen konstaterar att överträdelsens sista dag var den 8 december 2015 eftersom Mastercards ändring av sina regler om gränsöverskridande inlösen trädde i kraft den 9 december 2015. Den period som omfattas av föreliggande beslut är därför från och med den 27 februari 2014 till och med den 8 december 2015.

2.3 Sammanfattning av överträdelsen

(12)

Mastercard har upprätthållit en uppsättning regler om gränsöverskridande inlösen, vilket skapade ett hinder för gränsöverskridande handel med inlösentjänster inom EES. Gränsöverskridande inlösen äger rum när den inlösande banken (”förvärvaren”) är belägen i ett annat land än näringsidkaren. Enligt Mastercards regler ger en kortbetalningstransaktion som har clearats och avvecklats upphov till en ”förmedlingsavgift” som förvärvaren ska betala till kortinnehavarens bank (”kortutgivaren”). I Mastercards regler slogs det fast att en gränsöverskridande förvärvare var skyldig att tillämpa en inhemsk multilateral förmedlingsavgift som var tillämplig på näringsidkarnas land om förvärvaren inte bilateralt hade kommit överens med kortutgivaren om förmedlingsavgiften.

(13)

Mastercards gränsöverskridande regler om inlösen innebar att förvärvare som erbjöd tjänster i medlemsstater där den inhemska multilaterala förmedlingsavgiften var lägre förhindrades att erbjuda billigare tjänster på grundval av de multilaterala förmedlingsavgifterna i sina ”hemländer” till näringsidkare baserade i de medlemsstater där de inhemska multilaterala förmedlingsavgifterna var högre. Näringsidkarna förhindrades också att utnyttja den inre marknaden och dra nytta av billigare tjänster från kortinlösare som var etablerade i medlemsstater där den multilaterala förmedlingsavgiften var lägre. Därför skapade Mastercards regler för gränsöverskridande inlösen ett hinder för den gränsöverskridande handeln på marknaden för inlösen av kortbetalningstransaktioner inom EES.

(14)

Mastercard och dess medlemmar utgjorde en företagssammanslutning och dess beslut avseende de gränsöverskridande reglerna om inlösen utgjorde beslut av en företagssammanslutning i den mening som avses i artikel 101.1 i fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

2.4 Korrigerande åtgärder

(15)

I beslutet tillämpas 2006 års riktlinjer om böter (3).

2.4.1 Grundläggande bötesbelopp

(16)

Vid fastställandet av böterna beaktade kommissionen värdet av Mastercards inlösande medlemmars försäljning, eftersom Mastercard fortsatte att utgöra ett permanent organ i en företagssammanslutning och överträdelsen var kopplad till de inlösande medlemmarnas verksamhet. Eftersom överträdelsen varade från och med den 27 februari 2014 till och med den 8 december 2015 tog kommissionen hänsyn till den omsättning som genererades under överträdelseperioden (nedan kallad den faktiska försäljningen) för att skapa ett representativt helt räkenskapsår.

(17)

Kommissionen beaktade det faktum att de gränsöverskridande reglerna om inlösen var resultatet av ett beslut av en företagssammanslutning, begränsade den gränsöverskridande handeln, hindrade fullbordandet av den inre marknaden, täckte hela EES och utgjorde en allvarlig överträdelse av artikel 101 i fördraget. Med hänsyn till dessa faktorer och Mastercards marknadsställning fastställdes den andel av försäljningsvärdet som beaktades till 11 %.

(18)

Kommissionen tog hänsyn till överträdelsens varaktighet enligt ovan (se punkt 11).

2.4.2 Justering av grundbeloppet

(19)

Kommissionen ansåg att en försvårande omständighet förelåg och höjde grundbeloppet för böterna med 50 % för att beakta Mastercards återfall. Detta beror på att kommissionen den 19 december 2007 antog ett beslut om förbud enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1/2003 som riktade sig till Mastercard vad gäller att intraregionala multilaterala förmedlingsavgifter stred mot artikel 101 i fördraget. Beslutet bekräftades av unionens domstolar.

2.4.3 Tillämpning av gränsen på 10 % av omsättningen

(20)

Böterna överstiger inte 10 % av den totala omsättningen för Mastercards inlösande medlemmar som är verksamma inom EES.

2.4.4 Nedsättning med anledning av samarbete

(21)

Kommissionen har kommit fram till att, för att återspegla att Mastercard har samarbetat effektivt med kommissionen i en omfattning som går utöver dess lagstadgade skyldighet att göra detta, bör de böter som annars skulle ha ålagts, i enlighet med punkt 37 i riktlinjerna om böter, sättas ned med 10 %.

3. SLUTSATS

(22)

Mot bakgrund av det ovanstående uppgår det slutliga bötesbelopp som åläggs Mastercard i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 till 570 566 000 euro.

(1) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.

(2) Kommissionens beslut av den 26 februari 2014 i ärende COMP/39.398 – Visa MIF (EUT C 79, 12.3.2011, s. 8).

(3) EUT C 210, 1.9.2006, s. 2.