EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 27.9.2019

COM(2019) 438 final

2019/0205(NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar
i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring av protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna

[Utvidgat klimatsamarbete EU – Island – Norge]

(Text av betydelse för EES)

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Den lagstiftning som ska införlivas med EES-avtalet grundar sig på artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt jämförd med artikel 218.9 i samma fördrag.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

•Proportionalitetsprincipen

•Val av instrument

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

4.BUDGETKONSEKVENSER

5.ÖVRIGA INSLAG

Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

5.1.Införande i protokoll 31

Direktiv 2003/87/EG har införlivats med bilaga XX till EES-avtalet och ändringsdirektiv (EU) 2018/410 kommer att införlivas med bilagan genom ett separat beslut av gemensamma kommittén.

I förordningarna (EU) 2018/841 och 2018/842 fastställs varje stats tillåtna utsläppsnivåer. I dessa förordningar regleras även staternas tillgång till flexibilitetsmekanismer i samband med efterlevnaden av staternas materiella skyldigheter och fastställs hur redovisning ska ske av utsläpp av växthusgaser och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. De innehåller inte några föreskrifter om hur angivna mål ska uppnås, och inför heller inte några rättigheter eller skyldigheter för ekonomiska aktörer.

Island och Norge har för avsikt att uppfylla sina målsättningar för minskade utsläpp av växthusgaser fram till 2030 genom att inom ramen för EES-avtalet tillämpa och effektivt genomföra förordningarna (EU) 2018/841 och 2018/842 samt direktiv 2003/87. I enlighet med del VI i EES-avtalet, och även artikel 78 i EES-avtalet, utgör protokoll 31 till EES-avtalet lämplig ram för denna typ av samarbete utanför de fyra friheterna mellan unionen och EES-länder.

Om förordningarna (EU) 2018/841 och 2018/842 införlivas med EES-regelverket genom ändring av protokoll 31 till EES-avtalet skapar detta samma typ av rättsliga skyldigheter som om det hade införlivats genom en bilaga till EES-avtalet. Om de avtalsslutande parterna kommer överens om detta kan Eftas övervakningsmyndighet och Eftadomstolen övervaka och driva igenom efterlevnaden av rättsakterna och bestämmelserna i protokoll 31 i samma utsträckning som om de hade införlivats med en bilaga. Av denna anledning föreslås tillämpning av del VII i EES-avtalet, dvs. ordinarie förfaranden för övervakning och tvistlösning i EES-avtalet.

Någon skyldighet skapas dock inte att införliva efterföljande rättsakter. Denna åtskillnad är viktig för Island och Norge, eftersom detta samarbetsbeslut faller utanför de områden som de avtalsslutande parterna i EES-avtalet är skyldiga att införliva med EES-regelverket.

De rättsakter och bestämmelser som ingår ska inte gälla Liechtenstein.

5.2.Motiveringar och förslag till lösningar – förordning (EU) 2018/841

Artikel 6.2 – konverteringsperiod:

Motivering:

För Islands del har en 50-årig konverteringsperiod konsekvent använts för bokföring av beskogad mark inom ramen för UNFCCC och vederbörligen motiverats och granskats på grundval av IPCC:s riktlinjer.

Artikel 8.7 – process och tidsfrister för de nationella bokföringsplanerna för skogsbruket:

Motivering:

Som en följd av införandet av artikel 8.7–8.8 i förordning (EU) 2018/841 och de allmänna anpassningarna vad gäller tillämpningen av EES-avtalets del VII och protokoll 1, ska Eftastaterna föreslå referensnivåer och utse experter till Eftas övervakningsmyndighet, men först sedan den gemensamma kommitténs beslut har trätt i kraft. Av detta och av den föreslagna allmänna anpassningen gällande expertsamråd följer att Europeiska kommissionen och Eftas övervakningsmyndighet ska samråda med de utsedda experterna på samma sätt som kommissionen samråder med experter från EU:s medlemsstater.

Eftas övervakningsmyndighet och Europeiska kommissionen ska samarbeta, utbyta information och samråda med varandra i enlighet med artikel 109 i och protokoll 1till EES-avtalet. Om så behövs ska Eftastaterna, på grundval av de tekniska bedömningarna och de tekniska rekommendationer som följer av detta förfarande, meddela Eftas övervakningsmyndighet sina reviderade förslag till referensnivåer för skog. Eftastaternas referensnivåer för skog till följd av detta förfarande kommer att fastställas av Eftas övervakningsmyndighet och inlemmas i protokoll 31 till EES-avtalet genom beslut av gemensamma kommittén i form av anpassningar av kommissionens delegerade akter i kraft av artikel 8.8 i förordning (EU) 2018/841. Eftersom detta förfarande inte formellt kommer att inledas förrän föreliggande beslut av gemensamma kommittén har trätt i kraft, och eftersom förfarandet enligt artikel 8.6–8.7 tar flera månader i anspråk, måste tidsfristen i artikel 8.7 för reviderade föreslagna referensnivåer anpassas så att också Eftastaterna och Eftas övervakningsmyndighet i nära samarbete med Europeiska kommissionen ska ha tillräcklig tid att slutföra detta förfarande även med avseende på referensnivåer för skog i Eftastaterna.

Eftas övervakningsmyndighets skyldighet att offentliggöra föreslagna referensnivåer för skog som anmälts av Eftastaterna följer inte uttryckligen av skyldigheterna enligt artikel 109 i och protokoll 1 till EES-avtalet och anges därför uttryckligen i den föreslagna anpassningen.

Artikel 13.2 a – hänvisning till förordning (EU) nr 525/2013:

Motivering:

Enligt artikel 13.2 a i förordning (EU) 2018/841 ska EU:s medlemsstater i sin strategi - inlämnad i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) nr 525/2013 - inkludera pågående eller planerade specifika åtgärder för att säkerställa att sänkor och reservoarer i skogar i förekommande fall bevaras eller förbättras, för att de ska kunna delta i den flexibilitet som möjliggörs för brukad skogsmark enligt samma artikel. Eftersom gemensamma kommitténs beslut endast rör utsläppsminskningsmålen fram till 2030, kommer artikel 4 i förordning (EU) nr 525/2013 inte att gälla för Eftastaterna. För att Eftastaterna ska delta i flexibiliteten för brukad skogsmark på samma villkor som medlemsstaterna införs genom den föreslagna anpassningen kravet att Eftastaterna ska lägga fram särskilda strategier för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

Artikel 15.2 – information till Eftas övervakningsmyndighet från den centrala förvaltaren:

Motivering:

Genom den föreslagna anpassningen klargörs Eftas övervakningsmyndighets roll i förhållande till den centrala förvaltaren i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 om ett unionsregister, såsom denna införlivats och anpassats för EES-ändamål i punkt 21ana i bilaga XX till EES-avtalet. Av dessa anpassningar följer att Eftas övervakningsmyndighet ska involveras när det gäller bokföring som omfattas av en Eftastats jurisdiktion. Den föreslagna anpassningen är också förenlig med Eftas övervakningsmyndighets roll i kraft av de allmänna anpassningarna i föreliggande beslut av gemensamma kommittén om tillämpningen av del VII i och protokoll 1 till EES-avtalet.

Bilagorna II, III, IV och VII – tabeller:

Motivering:

Relevant information om Island och Norge bör inlemmas i bilagorna II, III och VII.

Enligt led g i avsnitt A i bilaga IV krävs överensstämmelse mellan de referensnivåer och prognoser för skog som rapporterats inom ramen för förordning (EU) nr 525/2013. Eftersom förordning (EU) nr 525/2013 inte är införlivad med EES-avtalet har Island och Norge inte varit skyldiga att rapportera prognoser i enlighet med den förordningen. Prognoser har dock på frivillig basis rapporterats till Europeiska miljöbyrån och, vad gäller Island, även i enlighet med det bilaterala avtalet mellan Island och Europeiska unionen och dess medlemsstater rörande Islands deltagande i det gemensamma fullgörandet av Europeiska unionens, dess medlemsstaters och Islands åtaganden under den andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar 2 . Detta klargörs i den föreslagna anpassningen till bilagan.

För perioden 2026–2030 behövs inte någon liknande anpassning, eftersom Norge och Island kommer att rapportera prognoser i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2018/1999.

5.3.Motiveringar och förslag till lösningar – förordning (EU) 2018/842

Artikel 4.3 – fastställande av basåret 2005 för beräkning av slutpunkten år 2030 för förloppet i absoluta utsläppstilldelningar:

Motivering:

Minskningen av växthusgasutsläppen fram till 2030 bör fastställas i förhållande till nivån på 2005 års granskade utsläpp av växthusgaser som omfattas av förordning (EU) 2018/842, med undantag för utsläpp av växthusgaser från verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG (EU:s utsläppshandelssystem) samt verifierade utsläpp från anläggningar som var i drift 2005 och som inlemmades i EU:s utsläppshandelssystem först efter 2005. Enligt skäl 18 i förordning (EU) 2018/842 bör tillvägagångssättet i beslut 406/2009/EG fortsätta, vilket kräver den årliga utsläppstilldelningen för 2020 som en typ av indata. Norge och Island har inte någon sådan, varför deras årliga utsläppstilldelning fram till 2030 inte kan beräknas med hjälp av samma metod som för EU:s medlemsstater. Artikel 4.3 bör därför anpassas för att klargöra metoden att fastställa utsläppen under basåret 2005 för Norge och Island, med beaktande av de ETS-utsläppsvärden som redan inlemmats i avtalet. Detta förenklar även införlivandet av genomförandeakter vari årliga utsläppstilldelningar för åren 2021–2030 beräknas och fastställs.

I gemensamma EES-kommitténs beslut nr 152/2012 om EU:s system för handel med utsläppsrätter ingår Eftastaternas värden för 2005 års stationära utsläpp inom utsläppshandelssystemets räckvidd från och med 2013. Dessa siffror kan användas för att beräkna 2005 års utsläpp från sektorer som omfattas av direktivet om handel med utsläppsrätter där detta är relevant för förordningen om ansvarsfördelning.

För Eftastaterna anges 2005 års siffror inom utsläppshandelssystemet, som ska beaktas vid fastställandet av den årliga utsläppstilldelningen för 2030 enligt artikel 4.3, i ett tillägg som ska fogas efter bilaga IV.

Artikel 6.1 – antal utsläppsrätter som ska annulleras för efterlevnad av ansvarsfördelningsförordningen:

Motivering:

Enligt artikel 6.1 kan maximalt 100 miljoner EU-utsläppsrätter annulleras som kollektivt ska beaktas för efterlevnaden av förordning (EG) 2018/842. De maximala siffrorna för Island och Norge bör läggas till, se den föreslagna anpassningen vi.

Artikel 12.2 – information till Eftas övervakningsmyndighet från den centrala förvaltaren:

Motivering:

Genom den föreslagna anpassningen klargörs Eftas övervakningsmyndighets roll i förhållande till den centrala förvaltaren i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 om ett unionsregister, såsom denna införlivats och anpassats för EES-ändamål i punkt 21ana i bilaga XX till EES-avtalet. Av dessa anpassningar följer att Eftas övervakningsmyndighet ska involveras när det gäller bokföring som omfattas av en Eftastats jurisdiktion. Den föreslagna anpassningen är också förenlig med Eftas övervakningsmyndighets roll i kraft av de allmänna anpassningarna i föreliggande beslut av gemensamma kommittén om tillämpningen av del VII i och protokoll 1 till EES-avtalet.

Bilagorna I, II och III:

Motivering:

Relevant information om Island och Norge bör inlemmas i bilagorna I, II och III. Detta grundar sig på principen om likabehandling med EU:s medlemsstater och ligger i linje med kommissionens resonemang i förslaget till förordning (EU) 2018/842 (COM(2016) 482 final, s. 3) och den understödjande konsekvensbedömningen.

5.4.Motiveringar och förslag till lösningar – förordning (EU) 2018/1999

Anpassning i–ii – relevanta artiklar och deras tillämpning:

Motivering:

I förordning (EU) 2018/1999 fastställs en styrningsmekanism för att uppnå målsättningarna och målen för energiunionen för 2030 och på längre sikt i linje med Parisavtalet om klimatförändringar. Förordning (EU) 2018/1999 är en del av paketet ”Ren energi för alla i EU”. I vilken mån förordning (EU) 2018/1999 är relevant för EES kommer att bedömas i enlighet med de standardiserade EES-förfarandena. Detta kommer att göras som en del av utvärderingen av hela paketet Ren energi för alla i EU.

Förordning (EU) 2018/1999 innehåller planerings- och rapporteringskrav rörande åtagandena i förordning (EU) 2018/841 och förordning (EU) 2018/842. Dessa krav ersätter bland annat förordning (EU) nr 525/2013, som inte har införlivats med EES-avtalet.

Tillämpningsområdet för gemensamma kommitténs beslut är begränsat till den lagstiftning som är relevant för genomförandet av respektive utsläppsminskningsmål för 2030 för Island och Norge. Förordning (EU) 2018/1999 innehåller bestämmelser om integrerade nationella energi- och klimatplaner och integrerade lägesrapporter om energi och klimat. Dessa bestämmelser går utöver tillämpningsområdet för gemensamma EES-kommitténs beslut eftersom de även omfattar planering och rapportering av energimålen och andra mål inom energiunionens fem dimensioner. Dessa bestämmelser ingår därför inte i gemensamma EES-kommitténs beslut.

Island och Norge åtar sig dock frivilligt att ta fram nationella planer för att fastställa strategier och åtgärder för att uppfylla de skyldigheter som fastställs i förordning (EU) 2018/841 och förordning (EU) 2018/842 och som införs i protokoll 31 genom gemensamma EES-kommitténs beslut. Planerna kommer att meddelas EU:s medlemsstater, kommissionen och Eftas övervakningsmyndighet senast den 31 december 2019. Detta anges i Islands och Norges förklaring om nationella planer avseende gemensamma EES-kommitténs beslut nr [detta beslut].

För att inrätta ett system för öppen och konsekvent övervakning, rapportering och efterlevnad av de skyldigheter som följer av gemensamma kommitténs beslut föreslås ett inlemmande av de bestämmelser i förordning (EU) 2018/1999 som är nödvändiga för genomförandet av förordningarna (EU) 2018/841 och 2018/842. Detta inlemmande påverkar inte bedömningen av i vilken mån förordning (EU) 2018/1999 är relevant för EES. De viktigaste bestämmelserna från förordning (EU) 2018/1999 måste inlemmas på ett begripligt och juridiskt korrekt sätt. Enligt förslag bör detta ske på sätt liknande det som kom till användning när bestämmelser om handel med vin från EU-rättsakter om en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter inlemmades i protokoll 47 till avtalet. Detta innebär att en förteckning upprättas över de artiklar i förordning (EU) 2018/1999 som ska gälla. Vissa bestämmelser kommer att kräva en del anpassningar för att kunna omfattas av tillämpningsområdet för gemensamma kommitténs beslut, medan andra kan införlivas utan några anpassningar.

Genom de inlemmade artiklarna kommer fullständig rapportering om växthusgasinventeringar, åtgärder rörande växthusgaser och prognoser att säkerställas.

Viktiga artiklar om utförandet av omfattande översyn i enlighet med förordningarna (EU) 2018/841 och 2018/842 medtas för att säkerställa efterlevnaden.

Artikel 2 innehåller en förteckning över de definitioner som ska gälla för förordning (EU) 2018/1999. De definitioner som medtas är de som är relevanta för genomförandet av förordningarna (EU) 2018/841 och 2018/842. Vissa av definitionerna hänvisar också till ämnen som inte omfattas av beslutet. Anpassningen begränsar tillämpningen av definitionerna till tillämpningsområdet för föreliggande beslut av gemensamma kommittén.

Artikel 26.4 – data från växthusgasinventering:

Motivering:

I artikel 26.4 fastställs en skyldighet för medlemsstaterna att lämna en nationell inventeringsrapport enligt UNFCCC. Inlämnandet av sådana rapporter är en skyldighet inom ramen för UNFCCC. Island och Norge är oberoende parter i UNFCCC. Island och Norge kommer, i enlighet med sina respektive åtaganden inom ramen för UNFCCC, att lämna in nationella inventeringsrapporter.

Eftersom de slutliga inventeringsuppgifterna om växthusgaser som rapporteras inom ramen för UNFCCC senast den 15 april varje år är väsentliga för efterlevnaden av förordningarna (EU) 2018/841 och 2018/842, säkerställer anpassningen att Island och Norge lämnar en kopia av de rapporterade uppgifterna till Eftas övervakningsmyndighet samma dag som medlemsstaterna.

Artikel 41 – samarbete mellan medlemsstaterna och Europeiska unionen:

Motivering:

I artikel 41 regleras samarbetet mellan medlemsstaterna och unionen vad gäller det fullständiga räckvidden för de skyldigheter som omfattas av förordning (EU) 2018/1999. Anpassningen säkerställer att detta samarbete begränsas till tillämpningsområdet för gemensamma kommitténs beslut.

Artikel 42 - bistånd från Europeiska miljöbyrån:

Motivering:

Enligt artikel 42 ska Europeiska miljöbyrån bistå kommissionen i dess arbete med avseende på artiklarna 15–21, 26, 28–29, 37–39 och 41. Anpassningen säkerställer att detta bistånd begränsas till tillämpningsområdet för gemensamma kommitténs beslut.

5.5.Motiveringar och förslag till lösningar – förordning (EU) nr 525/2013

Artikel 7 och artiklarna 19.1 och 19.3 – Inventeringsdata och omfattande översyn:

Motivering:

För att under 2020 genomföra den omfattande översyn som avses i artikel 4.3 i förordning (EU) 2018/842 finns behov av att inlemma delar av två artiklar från förordning (EU) nr 525/2013. Förordning (EU) 2018/1999 kommer från och med den 1 januari 2021att upphäva förordning (EU) nr 525/2013 varför rapporteringskraven enligt förordning (EU) 2018/1999 inte kommer att gälla för Island och Norge före 2021. Det är därför nödvändigt att inlemma delar av två artiklar från förordning (EU) nr 525/2013 för att fastställa en skyldighet att tillhandahålla nödvändiga inventeringsuppgifter och att genomgå den omfattande översynen 2020.

De aktuella artiklarna ingår i gemensamma kommitténs beslut genom en förteckning som anger vilka artiklar som ska vara tillämpliga. Endast de delar av artiklarna som rör genomförandet av förordning (EU) 2018/842 kommer att gälla. Island och Norge kommer att vara skyldiga att avseende 2020 tillhandahålla relevanta uppgifter för den omfattande översyn som avses i artikel 4.3 i förordning (EU) 2018/842. Dessutom kommer inlemmandet av artikel 19.1 och 19.3 att säkerställa att den övergripande översynen genomförs i enlighet med de förfaranden som anges i dessa punkter.

Bestämmelserna ska endast gälla i den mån de rör genomförandet av förordning (EU) 2018/842.

5.6.Motiveringar och förslag till lösningar – genomförandeförordning (EG) 749/2014

Artiklarna 3–5, 7–10, 12–14, 16, 29, 32–34, 36–37 och bilagorna I–VIII, tabell 2 i bilaga XVI:

Motivering:

Eftersom artiklarna 7 och 19.1 och 19.3 från förordning (EU) nr 525/2013 inlemmas för genomförandet av den omfattande översynen i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EU) 2018/842, finns även behov av att inlemma genomförandeartiklarna från genomförandeförordning 749/2014 om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med förordning (EU) nr 525/2013.

Bestämmelserna ska endast gälla i den mån de rör genomförandet av förordning (EU) 2018/842.

5.7.Motivering och förslag till lösningar – allmänna anpassningar (tillämpning av del VII i och protokoll 1 till EES-avtalet, hänvisningar till EU-rättsakter, kommittédeltagande, samråd med experter, bistånd från Europeiska miljöbyrån och icke-tillämpning vad avser Liechtenstein)

Motivering:

Eftersom det följer av artikel 79.3 att del VII (Institutionella bestämmelser) i EES-avtalet endast är tillämplig på del VI i och protokoll 31 till EES-avtalet när så särskilt föreskrivs, och eftersom det endast är tillämpningen av bestämmelserna om beslutsfattande som särskilt föreskrivs (jfr artikel 98), föreslås en anpassning b för att säkerställa tillämpningen av del VII och således säkra Eftas övervakningsmyndighets och Eftadomstolens övervakning och verkställighet såsom ovan förklaras med avseende på inlemmandet i protokoll 31.

Eftersom protokoll 1 (Övergripande anpassning) till EES-avtalet i början bara är tillämpligt på bestämmelserna i de rättsakter som avses i bilagorna till EES-avtalet, föreslås en anpassning c som gör det tillämpligt även på bestämmelserna i de rättsakter som avses i protokoll 31 genom att de införs genom beslutet av gemensamma kommittén.

Bestämmelserna i rättsakter som via gemensamma kommitténs beslut ingår i protokoll 31 avser även lagstiftning, akter, regler, politik och åtgärder på europeisk nivå eller EU-nivå som inte ingår i EES-avtalet. En anpassning d föreslås för att klargöra att de endast är tillämpliga i den utsträckning och i den form de är införlivade med avtalet.

Deltagande från Eftastaternas sida i kommittén för klimatförändringar och samråd med experter från Eftastaterna på samma grundval som experter från EU:s medlemsstater behövs för att samarbetet som föreskrivs i gemensamma kommitténs beslut ska kunna fungera. Såsom anförts ovan vad avser den föreslagna anpassningen av artikel 8.7 i förordning (EU) 2018/841 (LULUCF) rörande fastställandet av nationella bokföringsplaner för skogsbruket och referensnivåer för skog, krävs exempelvis samråd med experter från Eftastaterna för att säkra nödvändiga uppgifter, samråd och samarbete och därigenom enhetligt genomförande och enhetlig tillämpning av bestämmelserna i de rättsakter som genom föreliggande beslut av gemensamma kommitté inlemmas i protokoll 31. Genom de föreslagna anpassningarna e och f säkerställs sådant deltagande och samråd i detta avseende.

Eftersom bestämmelserna i del VII i EES-avtalet kommer att vara tillämpliga kommer Eftas övervakningsmyndighet att övervaka Islands och Norges fullgörande av sina skyldigheter i kraft av gemensamma EES-kommitténs beslut. Den föreslagna anpassningen g säkerställer att Europeiska miljöbyrån bistår Eftas övervakningsmyndighet i arbetet med att fullgöra skyldigheterna enligt beslutet, t.ex. att genomföra den omfattande översynen och utföra kvalitetssäkring av den information som rapporteras av Island och Norge.

Eftersom endast Island och Norge kommer att delta i det utvidgade samarbete som föreskrivs i gemensamma EES-kommitténs beslut, föreslås genom anpassning h att det inte ska gälla Liechtenstein.

2019/0205 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar
i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring av protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna

[Utvidgat klimatsamarbete EU – Island – Norge]

(Text av betydelse för EES)

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 191 jämförd med artikel 218.9,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 1.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 3 (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994.

(2)Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bland annat protokoll 31 till EES-avtalet.

(3)Protokoll 31 till EES-avtalet omfattar särskilda bestämmelser om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna.

(4)Samarbetet med de avtalsslutande parterna i EES-avtalet i samband med unionens åtgärder bör lämpligen utvidgas till att omfatta förordning (EU) 2018/841 och förordning (EU) 2018/842 och därtill relaterade bestämmelser i förordning (EU) 2018/1999, förordning (EU) nr 525/2013 och genomförandeförordning (EU) nr 794/2014.

(5)Protokoll 31 till EES-avtalet bör därför ändras för att möjliggöra detta utvidgade samarbete.

(6)Unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer det här beslutet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande den föreslagna ändringen av protokoll 31 till EES-avtalet, om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna, ska grunda sig på det utkast till beslut av gemensamma EES-kommittén som åtföljer det här beslutet.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den

(1)    EGT L 305, 30.11.1994, s. 6.

(2)    EUT L 207, 4.8.2015, s. 1.

(3)    EUT L 1, 3.1.1994, s. 3.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 27.9.2019

COM(2019) 438 final

BILAGA

till

förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar


i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring av protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna





[Utvidgat klimatsamarbete EU – Island – Norge]

BILAGA

GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉNS BESLUT

nr [...]

av den [...]

om ändring av protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna

GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artiklarna 86 och 98, och

av följande skäl:

(1)Europeiska unionen, Island och Norge har åtagit sig att minska sina totala utsläpp av växthusgaser i syfte att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen betydligt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå.

(2)Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU 1 .

(3)Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 2 .

(4)Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 3 , vilka är väsentliga för genomförandet av förordningarna (EU) 2018/841 och (EU) 2018/842.

(5)Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG 4 , vilka är väsentliga för genomförandet av förordning (EU) 2018/842.

(6)Samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet bör lämpligen utvidgas till att omfatta vissa bestämmelser i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 av den 30 juni 2014 om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 5 , vilka är väsentliga för genomförandet av förordning (EU) 2018/842.

(7)Genom detta beslut vidtar Island och Norge åtgärder för att senast 2030 uppnå sina utsläppsminskningsmål på minst 40 % minskning av växthusgasutsläppen jämfört med 1990 års nivåer

(8)Detta beslut påverkar inte hur EU, Island och Norge genomför Parisavtalet.

(9)Budgetfrågor ingår inte i EES-avtalet. Tillämpningen av artikel 5.6 i förordning (EU) 2018/842 påverkar därför inte EES-avtalets tillämpningsområde.

(10)Eftas övervakningsmyndighet bör verka i nära samordning med kommissionen närhelst den i kraft av detta beslut anmodas att utföra arbetsuppgifter som rör Island och Norge.

(11)Eftas övervakningsmyndighets och Efta-domstolens befogenheter är i kraft av detta beslut begränsade till de skyldigheter som härmed fullgörs.

(12)Protokoll 31 till EES-avtalet bör därför ändras så att detta utvidgade samarbete kan äga rum.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande punkt ska införas efter punkt 7 i artikel 3 (Miljö) i protokoll 31 till EES-avtalet:

”8. a) Island och Norge kommer att uppfylla sina respektive mål för minskade växthusgasutsläpp för perioden 1 januari 2021–31 december 2030 i enlighet med följande rättsakter:

-32018 R 0841: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).

Förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:

i)I artikel 6.2 ska orden ”30 år” för Island läsas som ”50 år”.

ii)Följande ska läggas till i artikel 8.7:

”Eftastaterna ska meddela Eftas övervakningsmyndighet sina reviderade föreslagna referensnivåer för skog senast nio månader efter ikraftträdandet av gemensamma EES-kommitténs beslut nr xx av den xx/xxxx [detta beslut ] för perioden 2021–2025. Eftas övervakningsmyndighet ska offentliggöra de föreslagna referensnivåer för skog som anmälts av Eftastaterna.”

iii)Artikel 13.2 a ska för Eftastaternas del läsas som följer:

”Eftastaten har lagt fram en strategi enligt nedan för sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk med ett tidsperspektiv på minst 30 år, som innefattar pågående eller planerade särskilda åtgärder för att säkerställa bevarande eller, i förekommande fall, förbättring av skogssänkor och skogsreservoarer.

1. Senast den 1 januari 2020 ska varje Eftastat utarbeta och till Eftas övervakningsmyndighet inlämna sin strategi för sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, med ett tidsperspektiv på minst 30 år. Eftastaterna bör vid behov uppdatera dessa strategier senast den 1 januari 2025.

2. Eftastaternas strategier ska bidra till att

a) uppfylla Eftastaternas åtaganden enligt UNFCCC och Parisavtalet om att minska de antropogena utsläppen av växthusgaser och öka upptaget i sänkor, samt främja ökad koldioxidbindning,

b) uppfylla Parisavtalets mål om att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen betydligt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå,

c) uppnå långsiktiga minskningar av utsläppen av växthusgaser och förbättringar av upptag i sänkor i en utsträckning som är relevant för sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i enlighet med målet, i samband med nödvändiga minskningar enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), för att på ett kostnadseffektivt sätt minska Eftastaternas växthusgasutsläpp och förbättra upptagen i sänkor, såsom ett led i strävan att uppnå Parisavtalets temperaturmål, för att så snart som möjligt inom unionen uppnå balans mellan antropogena utsläpp från olika källor och upptag av växthusgaser i sänkor under andra hälften av detta sekel, på grundval av principen om rättvisa och inom ramen för en hållbar utveckling och ansträngningar för att utrota fattigdom.

3. Eftastaternas strategier ska omfatta

a) utsläppsminskningar och förbättringar av upptag i markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, med beaktande av bioenergi och biomaterial från denna sektor.

b) I den mån det är relevant för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, kopplingar till andra nationella långsiktiga mål, planering och andra politiska strategier och åtgärder.

4. Eftastaterna ska genast informera och offentliggöra sina respektive strategier och uppdateringar av dessa.

5. Eftas övervakningsmyndighet ska bedöma om Eftastaternas strategier är tillräckliga som dokumentation av att de fullgör kraven i denna artikel.

6. Eftastaternas strategier för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk bör innehålla följande:

A. ÖVERSIKT OCH FÖRFARANDE FÖR UTVECKLING AV STRATEGIERNA

A.1. Sammanfattning

A.2. Rättsligt och politiskt sammanhang, inbegripet, i förekommande fall, vägledande delmål för 2040 och 2050

B. INNEHÅLL

B.1. MARKANVÄNDNING, FÖRÄNDRAD MARKANVÄNDNING OCH SKOGSBRUK (LULUCF)

B.1.1. Förväntade utsläppsminskningar och ökade upptag i sänkor fram till 2050

B.1.2 I den utsträckning det är möjligt, förväntade utsläpp per källa och per enskild växthusgas

B.1.3. Planerade alternativ för utsläppsminskning och alternativ för förbättring av sänkor

B.1.4. I den utsträckning det är relevant för bevarande eller förbättring, beroende på vad som är lämpligt, av skogssänkor och skogsreservoarer, styrmedel och åtgärder för anpassning

B.1.5 Aspekter relaterade till marknadsefterfrågan på skogsbiomassa och påverkan på skörden

B.1.6. Uppgifter, beroende på vad som är nödvändigt, om modeller (inklusive antaganden), analyser, indikatorer osv.”

iv)I artikel 15.2 ska följande läggas till:

”Den centrala förvaltaren ska vara behörig att utföra de uppgifter som avses i denna artikel när Eftastaterna berörs. Eftas övervakningsmyndighet ska underrättas om den centrala förvaltaren blockerar en transaktion som berör eller genomförs av Eftastaterna.”

v)Följande ska läggas till i tabellen i bilaga II:

”Island 0,5102

Norge 0,110 5”

vi)I tabellen i bilagan ska följande läggas till bilaga III:

”Island1990

Norge1990”

vii) Följande ska läggas till i led g i avsnitt A i bilaga IV:

6 ”För Eftastaternas del ska referensnivån för perioden 2021–2025 överensstämma med de prognoser som på frivillig basis rapporterats till Europeiska miljöbyrån i enlighet med förordning (EU) nr 525/2013 och, för Island, också i enlighet med det bilaterala avtalet mellan Island och Europeiska unionen och dess medlemsstater rörande Islands deltagande i det gemensamma fullgörandet av Europeiska unionens, dess medlemsstaters och Islands åtaganden under den andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.”

viii)I tabellen i bilaga VII ska följande läggas till:

”Island-0,0224 -0,0045

Norge-29,6-35,5”

-32018 R 0842: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).

Förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:

i)Följande ska, för Eftastaternas del läggas till i artikel 4.3:

”Vad gäller Eftastaterna kommer, vid fastställandet av de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2021–2030 uttryckta i ton koldioxidekvivalenter enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel, 2005 års basår för utsläppstilldelningen 2030 att bygga på skillnaden mellan de totala växthusgasutsläppen 2005, som följer av den omfattande översynen där koldioxidutsläpp från luftfart räknas som noll, och de stationära utsläppen 2005 inom EU:s utsläppshandelssystem enligt utsläppshandelssystemets omfattning 2013, såsom den rapporterats i del B i tillägget till gemensamma EES-kommitténs beslut nr 152/2012 av den 26 juli 2012 7 , anpassad efter de värden för global uppvärmningspotential som antagits i den delegerade akt som avses i artikel 26.6 b i förordning (EU) 2018/1999 eller de som angetts i den fjärde utvärderingsrapporten (AR4) från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar till dess att den delegerade akten blir tillämplig. De stationära utsläppen 2005 enligt EU:s utsläppshandelssystem som rapporteras i gemensamma EES-kommitténs beslut nr 152/2012 (AR2) och samma siffror med uppdaterade värden för global uppvärmningspotential (AR4) som ska beaktas vid fastställandet av de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2021–2030 i enlighet med denna artikel anges i tillägget.”

ii)Följande ska läggas till efter bilaga IV:

”Tillägg

Eftastaternas stationära utsläpp 2005 enligt EU:s utsläppshandelssystem som rapporteras i gemensamma EES-kommitténs beslut nr 152/2012 (AR2) och samma siffror med uppdaterade värden för global uppvärmningspotential (AR4) som ska beaktas vid fastställandet av de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2021–2030 i enlighet med artikel 4.3.”

Tabell 1: 2005 års ETS-utsläpp för Norge:

Växthusgas (ton)	CO2-eq (AR2)	CO2-eq (AR4)	N2O/PFC
CO2	23 090 000	23 090 000
N2O	1 955 000	1 880 000	6 308
PFC	829 000	955 000
CF4			116,698
C2F6			7,616
Totalt	25 874 000	25 925 000

Tabell 2: 2005 års ETS-utsläpp för Island:

Växthusgas (ton)	CO2-eq (AR2)	CO2-eq (AR4)	N2O/PFC
CO2	909 132	909 132
PFC	26 709	31 105
CF4			3,508
C2F6			0,424
Totalt	935 841	940 237

iii)I artikel 6.1 ska ”100 miljoner EU-utsläppsrätter” ersättas med ”107 miljoner EU-utsläppsrätter”.

iv)I artikel 12.2 ska följande läggas till:

”Den centrala förvaltaren ska vara behörig att utföra de uppgifter som avses i denna artikel när Eftastaterna berörs. Eftas övervakningsmyndighet ska underrättas om den centrala förvaltaren blockerar en transaktion som berör eller genomförs av Eftastaterna.”

v)Följande ska läggas till i tabellen i bilaga I:

”Island    - 29 %

Norge    - 40 %”

vi)Följande ska läggas till i tabellen i bilaga II:

”Island        4 %

Norge        2 %”

vii)Tabellen i bilaga III ska ändras på följande sätt:

(a)Tabellen ska kompletteras med följande text:

”Island        0,2

Norge        1,6”

(b)Siffran ”280” för maximal totalsumma ska läsas som ”281,8”.

-32018 R 1999: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).”

De tillämpliga bestämmelserna i denna förordning förtecknas nedan, och ska, inom ramen för detta avtal, läsas med följande anpassningar:

i)Endast följande bestämmelser i förordningen ska tillämpas:

Artiklarna 2.1-2.10, 2.12–2.13, 2.15–2.17, 18, 26.2–26.7, 29.5 b, 37–42, 44.1 a, 44.2–44.3 och 44.6, 57–58 samt bilagorna V–VII och XII–XIII.

ii)Artikel 2.1–2.10 och 2.12–2.13 och 2.15–2.17 ska vid tillämpningen av denna punkt endast gälla Eftastaterna i den mån de avser genomförandet av förordningarna (EU) 2018/841 och (EU) 2018/842.

iii)Artikel 26.4 ska för Eftastaternas del läsas som följer:

”Island och Norge ska senast den 15 april varje år till Eftas övervakningsmyndighet inlämna en kopia av slutgiltiga data från växthusgasinventeringen som rapporterats enligt UNFCCC i enlighet med punkt 3.”

iv)Artikel 41 ska för Eftastaternas del endast tillämpas i den mån som bestämmelserna eller delar av dem som nämns i artikeln hänvisas till eller fastställs i [detta beslut].

v)Följande mening ska för Eftastaternas del läggas till efter den första meningen i artikel 42:

”Europeiska miljöbyrån ska endast bistå Eftas övervakningsmyndighet i dess arbete avseende artiklarna 18, 26.2–26.7, 29.5 b, 37–39 och 41.”

-32013 R 0525: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

De tillämpliga bestämmelserna i denna förordning förtecknas nedan, och ska, inom ramen för detta avtal, läsas med följande anpassningar:

i)Endast följande bestämmelser i förordningen ska tillämpas:

Artiklarna 7, 19.1 och 19.3.

ii)Artiklarna 7, 19.1 och 19.3 ska vid tillämpningen av denna punkt endast gälla Eftastaterna i den mån de avser genomförandet av förordning (EU) 2018/842.

-32014 R 0749: Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 av den 30 juni 2014 om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 203, 11.7.2014, s. 23).

De tillämpliga bestämmelserna i denna förordning förtecknas nedan, och ska, inom ramen för detta avtal, läsas med följande anpassningar:

i)Endast följande bestämmelser i förordningen ska tillämpas:

Artiklarna 3–5, 7–10, 12–14, 16, 29, 32–34, 36–37 och bilagorna I-VIII och tabell 2 i bilaga XVI.

ii)Artiklarna 3–5, 7–10, 12–14, 16, 29, 32–34, 36–37 och bilagorna I-VIII och tabell 2 i bilaga XVI ska, vid tillämpningen av denna punkt, endast gälla Eftastaterna i den mån de avser genomförandet av förordning (EU) 2018/842.

b)I kraft av artikel 79.3 i EES-avtalet ska bestämmelserna i del VII (Institutionella bestämmelser) i avtalet gälla för denna punkt.

c)Protokoll 1 till EES-avtalet (Horisontella anpassningar) ska i tillämpliga delar gälla för denna punkt.

d)Hänvisningar till unionens lagstiftning, akter, regler, politik och åtgärder i de akter och bestämmelser som avses eller fastställs i denna punkt ska tillämpas i den mån och i den form som relevant lagstiftning, akter, politik och åtgärder är införlivade i detta avtal.

e)Island och Norge ska till fullo delta i arbetet i kommittén för klimatförändringar i enlighet med de akter och bestämmelser som avses eller ingår i denna punkt, men ska inte ha rösträtt.

f) När kommissionen samråder med experter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med de akter och bestämmelser som avses eller ingår i denna punkt, ska den på samma grundval samråda med experter som utsetts av Eftastaterna.

g)Europeiska miljöbyrån ska bistå Eftas övervakningsmyndighet i dess arbete i enlighet med förordningarna (EU) 2018/841 och (EU) 2018/842.

h)Denna punkt ska inte tillämpas på Liechtenstein.”

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den […] under förutsättning att alla anmälningar enligt artikel 103.1 i EES-avtalet har gjorts 8*.

Artikel 3

Detta beslut ska offentliggöras i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den […].

   På gemensamma EES-kommitténs vägnar

   Ordförande

   […]

   Sekreterarna

   för EES-kommittén

   […]

Förklaring från Island och Norge

om nationella planer avseende gemensamma EES-kommitténs beslut nr [detta beslut]

Island och Norge kommer på frivillig basis att utarbeta nationella planer som beskriver hur Island och Norge har för avsikt att fullgöra sina åtaganden genom att inlemma följande akter i protokoll 31 till EES-avtalet:

-Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU

-Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013

Island och Norge kommer att utarbeta sina respektive nationella planer och göra dem tillgängliga för EU:s medlemsstater, Europeiska kommissionen, Eftas övervakningsmyndighet och allmänheten senast den 31 december 2019.

Planerna kommer att innehålla följande huvudinslag:

· En sammanfattning av planen.

·En översikt över den nuvarande nationella klimatpolitiken.

·En beskrivning av det nationella ansvarsfördelningsmålet och åtagandet om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

·En beskrivning av de viktigaste befintliga och politiska strategier och åtgärder som planeras för att uppnå ansvarsfördelningsmålet och åtagandet om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

·En beskrivning av nuvarande nationella utsläpp och upptag av växthusgaser samt prognoser för ansvarsfördelningsmålet och åtagandet om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk på grundval av redan befintliga strategier och åtgärder.

·En bedömning av de planerade nationella strategiernas och åtgärdernas effekter för uppnåendet av ansvarsfördelningsmålet och åtagandet om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, varvid en jämförelse sker med prognoser som bygger på nuvarande strategier och åtgärder och en beskrivning görs av samspelet mellan nuvarande och planerade politiska strategier och åtgärder.

(1)    EUT L 156, 19.6.2018, s. 1.

(2)    EUT L 156, 19.6.2018, s. 26.

(3)    EUT L 328, 21.12.2018, s. 1.

(4)    EUT L 165, 18.6.2013, s. 13.

(5)    EUT L 203, 11.7.2014, s. 23.

(6)    EUT L 207, 4.8.2015, s. 1.

(7)    EUT L 309, 8.11.2012, s. 38.

(8) *    [Inga konstitutionella krav angivna.] [Konstitutionella krav finns angivna.]