EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 4.2.2019
COM(2019) 39 final
2019/0018(NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i gemensamma EES-kommittén avseende en ändring av bilaga XI (finansiella tjänster) till EES-avtalet
[Kapitalkravsförordningen (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU]
(Text av betydelse för EES)
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
Utkastet till beslut av gemensamma EES-kommittén (som åtföljer förslaget till rådsbeslut) syftar till att ändra bilaga IX (Finansiella tjänster) till EES-avtalet i syfte att införliva kapitalkravsförordningen (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU 1 i EES-avtalet.
Anpassningarna i utkasten till det bifogade beslutet av gemensamma EES-kommittén går utöver vad som kan anses vara rent tekniska anpassningar i den mening som avses i rådets förordning 2894/94. Unionens ståndpunkt ska därför fastställas av rådet.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Genom det bifogade utkastet till beslut av gemensamma EES-kommittén utvidgas den befintliga EU-politiken till att omfatta Eftastaterna i EES (Norge, Island och Liechtenstein).
•Förenlighet med unionens politik inom andra områden
Utvidgningen av EU:s regelverk till att omfatta Eftastaterna i EES – genom att det införlivas med EES-avtalet – sker i enlighet med EES-avtalets mål och principer att upprätta ett dynamiskt och homogent europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma regler och lika konkurrensvillkor.
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Den lagstiftning som bör införlivas med EES-avtalet grundar sig på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Enligt artikel 1.3 i rådets förordning (EG) nr 2894/94 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska rådet när det gäller denna typ av beslut fastställa unionens ståndpunkt på förslag från kommissionen.
Europeiska utrikestjänsten överlämnar tillsammans med kommissionens avdelningar utkasten till beslut av gemensamma EES-kommittén till rådet för antagande som unionens ståndpunkt. Europeiska utrikestjänsten hoppas att så snart som möjligt kunna lägga fram dem i gemensamma EES-kommittén.
•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)
Förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen av följande skäl:
Målet med detta förslag, nämligen att säkerställa enhetligheten på den inre marknaden, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av förslagets verkningar, bättre uppnås på unionsnivå.
Införlivandet av EU:s regelverk med EES-avtalet sker i överensstämmelse med rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av EES-avtalet, vari det valda tillvägagångssättet bekräftas.
•Proportionalitetsprincipen
I enlighet med proportionalitetsprincipen går detta förslag inte utöver vad som är nödvändigt för att nå målet.
•Val av instrument
I enlighet med artikel 98 i EES-avtalet har ett beslut av gemensamma EES-kommittén valts som instrument. Gemensamma EES-kommittén ska säkerställa att EES-avtalet genomförs och fungerar på ett effektivt sätt. I detta syfte ska kommittén fatta beslut i de fall som anges i EES-avtalet.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
Ej tillämpligt.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Inga budgetkonsekvenser förväntas som en följd av införlivandet av ovannämnda förordning med EES-avtalet.
5.ÖVRIGA INSLAG
•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget
Bedömning av utländska tilltänkta köpare (gemensam förklaring till gemensamma EES-kommitténs beslut) i förhållande till direktiv 2013/36/EU
EES-avtalet avser i princip inte att reglera de avtalsslutande parternas förbindelser med tredje länder (se särskilt skäl 16 i ingressen till EES-avtalet). EES-avtalet innehåller inte några bestämmelser om avregleringen av kapitalflöden och föreskriver heller inte några rättigheter avseende etableringsfriheten eller kapitalandelar i företag vad gäller utländska enheter (se artiklarna 31 och 34, 40 och 124 i EES-avtalet).
I den gemensamma förklaringen till gemensamma EES-kommitténs beslut anges följaktligen att de avtalsslutande parterna är ense om tolkningen att införlivandet av direktiv 2013/36/EU i EES-avtalet inte påverkar nationella bestämmelser om en allmän tillämpning gällande granskning av utländska direktinvesteringar vad gäller säkerhet eller allmän ordning.
Undantag för vissa isländska offentliga kreditinstitut (anpassning e i förhållande till direktiv 2013/36/EU)
Enligt artikel 2.5 i direktiv 2013/36/EU är vissa offentliga institutioner undantagna från direktivets tillämpningsområde. Tre isländska institutioner ska undantas från direktiv 2013/36/EU enligt denna bestämmelse.
Byggðastofnun (det isländska regionutvecklingsinstitutet) är ett oberoende institut som ägs av isländska staten. Dess viktigaste funktion är att bidra till regional utveckling genom att genomföra regeringens regionala strategier. Verksamheten syftar till att stärka landsbygdsorter genom stöd till hållbara, långsiktiga projekt med olika ekonomiska grunder. Institutet stöder och stärker den lokala utvecklingen genom tillhandahållande av lån och andra former av ekonomiskt stöd, i syfte att förbättra de ekonomiska villkoren och levnadsförhållandena, framför allt i regioner som hotas av avfolkning. Institutet tillhandahåller ytterligare finansiellt stöd via villkorade lån till företag, enskilda och kommuner vilket möjliggör deltagande i den allmänna ekonomiska utvecklingen och stimulerar innovation. Institutets skyldigheter garanteras av den isländska staten.Íbúðalánasjóður efterträder Byggingarsjóður ríkisins, som var undantagen från tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG, i enlighet med punkt 14 a i bilaga IX till EES-avtalet.
Lánasjóður sveitarfélaga ohf. är ett kreditinstitut för särskilt ändamål. Ägandet av institutet är enligt lag begränsat till kommuner (för närvarande är 75 kommuner delägare). Institutets syfte är enligt lag begränsat till att tillhandahålla krediter till kommunerna och deras helägda institutioner, och endast i fråga om investeringar som har vid ekonomisk betydelse. Institutet är en motsvarighet till KommuneKredit i Danmark, som är undantaget från direktiv 2013/36/EU enligt artikel 2.5.5
Nationell behandling avseende filialer i tredjeland och samarbete med myndigheter i tredjeland (anpassningar g och h i förhållande till direktiv 2013/36/EU)
Enligt artikel 47.3 i direktiv 2013/36/EU får unionen sluta avtal med tredjeländer för att filialer under kreditinstitut i dessa länder ska behandlas identiskt inom unionens territorium.
De avtalsslutande parterna är eniga om att EES-avtalet, i ett EES-sammanhang, i princip inte hindrar dem från att reglera sina förbindelser med tredjeland (se särskilt skäl 16 i ingressen till EES-avtalet). Genom införlivandet av direktiv 2013/36/EU med EES-avtalet överför Eftastaterna inte någon behörighet till unionen med avseende på förhandlingar om marknadstillträde för filialer i tredjeland. Anpassning g upphäver därför artikel 47.3 med avseende på Eftastaterna, och specificerar att Eftaländerna får ingå bilaterala avtal med tredjeland om marknadstillträde för filialer.
För att främja konvergens i fråga om politiken gentemot tredjeländer mellan unionen och Eftastaterna föreskrivs även i anpassning g att de avtalsslutande parterna i EES-avtalet ska informera varandra och samråda med varandra beträffande förhandlingar om avtal med tredjeländer inom ramen för Gemensamma EES-kommittén.
Anpassning g bygger på lösningar som överenskommits mellan unionen och Eftastaterna enligt Solvens II och direktivet om marknader för finansiella instrument (se punkt 1 d och e och punkt 31ba b i bilaga IX).
Artikel 48 i direktiv 2013/36/EU innehåller bestämmelser om ingående av avtal om gruppbaserad tillsyn mellan unionen och tredjeländer. Dessa avtal bör innehålla en möjlighet för tillsynsmyndigheter i tredjeland att erhålla information från EU eller nationella behöriga myndigheter eller sektorsmyndigheter (nedan kallade nationella behöriga myndigheter) och för Europeiska bankmyndigheten (EBA) att samla in information som mottagits av nationella behöriga myndigheter i EU från tillsynsmyndigheter i tredjeland. Eftersom Europeiska unionen inte kan ingå avtal som ålägger nationella behöriga myndigheter i Eftaländer att vidarebefordra information till tillsynsmyndigheter i tredjeland upphäver anpassning h artikel 48 i direktiv 2013/36/EU (i likhet med den överenskomna lösningen vad avser artikel 75.2 och 75.3 i Emir-förordningen, se punkt 31bc zc i bilaga IX).
För att möjliggöra överföring till EBA av information som nationella behöriga myndigheter i Eftaländer mottagit från tillsynsmyndigheter i tredjeland, när detta krävs för att EBA ska kunna utföra sina tekniska uppgifter med avseende på Eftastaterna, föreskrivs även enligt anpassning h att Eftastaterna också ska sträva efter att införa klausuler i tillsynsavtalen som gör det möjligt för deras nationella behöriga myndigheter att vidarebefordra relevant information till EBA.
Reservation angående framtida unionslagstiftning (anpassning k och o) i förhållande till direktiv 2013/36/EU)
I enlighet med artikel 7 i EES-avtalet ska endast de rättsakter som har införlivats med EES-avtalet vara bindande för Eftastaterna i EES. Anpassning k anpassar därför ordalydelsen i artikel 89.5 i direktiv 2013/36/EU för att avspegla att artikel 89, i ett EES-sammanhang, ska upphöra att gälla endast när ny unionslagstiftning om krav på offentliggörande blir tillämplig inom EES.
Anpassning o anpassar på samma sätt ordalydelsen i artikel 151.1 för att avspegla att övergångsbestämmelserna i kapitel 1 i avdelning XI i direktiv 2013/36/EU endast gäller till dess att ett beslut av gemensamma EES-kommittén som införlivar den delegerade akt som antagits i enlighet med artikel 460 i förordning (EU) nr 575/2013 blir tillämpligt.
Behörighet att godkänna systemriskbuffertar (anpassning n i förhållande till direktiv 2013/36/EU)
Enligt artikel 133.14 i direktiv 2013/36/EU måste nationella behöriga myndigheter i EU i vissa fall invänta kommissionens yttrande innan de vidtar åtgärder som fastställer eller ändrar en systemriskbuffert. Om yttrandet är negativt ska de nationella konkurrensmyndigheterna antingen rätta sig efter yttrandet eller förklara varför de inte gör det.
Enligt artikel 133.15 i direktiv 2013/36/EU ska kommissionen, om den är övertygad om att systemriskbufferten inte medför några oproportionella negativa effekter på det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen och på grundval av ett yttrande från Europeiska systemrisknämnden (ESRB), anta en genomförandeakt som ger den nationella behöriga myndigheten befogenhet att anta systemriskbufferten. EBA får också avge yttrande till kommissionen.
Inom ramen för det system som inrättats genom punkt 31 f och 31 g i bilaga IX till EES-avtalet får ESRB och EBA utfärda rekommendationer i fråga om situationer i Eftastaterna, och EBA får även utföra icke-bindande medling i enlighet med artikel 19 i EBA-förordningen i tvister där en Eftastat är inblandad. Det är Eftas övervakningsmyndighet som har befogenhet att anta bindande beslut inom Eftapelaren enligt artikel 19 i EBA-förordningen.
Kommissionens funktioner när den verifierar eller godkänner att åtgärder som vidtagits av Eftastaterna överensstämmer med reglerna i EES-avtalet ska dock utföras av en enhet inom Eftapelaren i enlighet med punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet. Med tanke på hur viktiga och komplicerade besluten om systemriskbuffertar är, ska denna behörighet, med avseende på Eftastaterna, utövas av Eftastaternas ständiga kommitté.
I anpassning n fastställs därför för tydlighetens skull den behörighet som tillkommer Eftastaternas ständiga kommitté vad gäller utfärdande av yttranden eller rekommendationer (eftersom dessa befogenheter inte är klart och tydligt fördelade i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet), samtidigt som det även framgår att ESRB och EBA bör överlämna sina bedömningar enligt punkt 14 och 15 i artikel 133 i direktiv 2013/36/EU, i tillämpliga fall, till den ständiga kommittén.
Definition av begreppet ”bostadsfastighet” i Norge (anpassning e i förhållande till förordning (EU) nr 575/2013)
Bostadsrätter är en vanlig boendeform i Norge. Andelsägare förvärvar en andel i ett kooperativ som äger eller kontrollerar byggnader och fastigheter som de bor i. Varje andelsägare har rätt att inneha en särskild enhet.
En borgenärs skydd vad avser en bostatsrättslägenhet i Norge tolkas generellt som likvärdigt med ett direkt innehav. För rättssäkerhetens skull bör det klargöras att rätten att bebo en lägenhet i bostadsrättsföreningar i Norge ingår i definitionen av bostadsfastighet i kapitalkravsförordningen. Anpassning e anpassar därför ordalydelsen i artikel 4.1.75 som avser Sverige, för att inbegripa situationen i Norge.
Kommissionens behörighet att godta gränser för stora exponeringar, och rådets att tillåta striktare nationella åtgärder i händelse av makrotillsynsrisker eller systemrisker (anpassningarna i och j i förhållande till förordning (EU) nr 575/2013)
Enligt artikel 395 i kapitalkravsförordningen måste nationella behöriga myndigheter i EU i vissa fall erhålla tillstånd från kommissionen innan de vidtar strukturåtgärder som medför att kreditinstitut som har tillstånd i den medlemsstaten åläggs att minska sina exponeringar mot olika juridiska personer. Kommissionen får, på grundval av ett yttrande från EBA, endast avvisa en nationell åtgärd om den medför oproportionella negativa effekter på det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen.
Enligt artikel 458 i kapitalkravsförordningen ska medlemsstaterna i vissa fall få godkännande av rådet innan de antar vissa strängare nationella åtgärder som syftar till att motverka makrotillsynsrisker och systemrisker som har inverkan på det nationella finansiella systemet och realekonomin. Kommissionen har i uppgift att föreslå ett utkast till åtgärd varefter rådet godkänner eller avvisar den nationella åtgärden. Rådet ska enbart avvisa de nationella åtgärderna under ett begränsat antal omständigheter, under beaktande av yttranden från ESRB och EBA. Andra medlemsstater kan erkänna nationella genomförandeåtgärder som antagits enligt artikel 458 i kapitalkravsförordningen och tillämpa dem på filialer som är belägna inom den medlemsstat som fått tillstånd.
Inom ramen för det system som inrättas genom punkt 31 f och 31 g i bilaga IX till EES-avtalet får ESRB och EBA avge yttranden om situationer i Eftastaterna.
Kommissionens funktioner när den verifierar eller godkänner att åtgärder som vidtagits av Eftastaterna överensstämmer med reglerna i EES-avtalet ska dock utföras av en enhet inom Eftapelaren i enlighet med punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet. Med tanke på hur viktiga och komplicerade besluten om strukturåtgärder som begränsar stora exponeringar enligt artikel 395 är, ska denna behörighet, med avseende på Eftastaterna, utövas av Eftastaternas ständiga kommitté.
På samma sätt ska de befogenheter som tilldelats rådet enligt artikel 458 i kapitalkravsförordningen, vad avser Eftastaterna, utövas av Eftastaternas ständiga kommitté. Detta beslut bör dock grundas på ett förslag från Eftas övervakningsmyndighet, som avspeglar den regelram som är tillämplig i EU.
För tydlighetens skull fastställs därför i anpassningar i, ii och j ii behörigheten för Eftastaternas ständiga kommitté att fatta sådana beslut (eftersom dessa befogenheter inte är klart och tydligt fördelade inom Eftapelaren i punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet), samtidigt som det även framgår att EBA, och, i tillämpliga fall ESRB, bör överlämna sina bedömningar enligt artiklarna 395.8 och 458.4 i kapitalkravsförordningen till Eftastaternas ständiga kommitté (anpassningarna i iii och j iii).
Tillämpning av Basel I-golvets övergångsbestämmelser (skäl 6 i ingressen i förhållande till förordning (EU) nr 575/2013)
Genom artikel 500 i kapitalkravsförordningen genomförs det så kallade Basel I-golvet, som inrättades i del 2–1-C (punkterna 45–47) av Basel II-överenskommelsen. Denna artikel upphörde att gälla i slutet av 2017. Genom artikel 152 i direktiv 2006/48/EG, som har fått en fortsättning i artikel 500 i förordning (EU) nr 575/2013, har möjligheterna till omotiverade minskningar av kapitalbasen genom användning av interna modeller begränsats. Även om artikel 500 har upphört att gälla, måste den behöriga myndigheten fortfarande hantera modellrisken.
I skäl 6 i ingressen erinras om flera bestämmelser i regelramen som tillåter behöriga myndigheter att hantera samma fråga, däribland möjligheten till åtgärder för att motverka omotiverade minskningar av riskvägda exponeringsbelopp och för att införa försiktiga och konservativa marginaler vid kalibreringen av interna modeller.
2019/0018 (NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i gemensamma EES-kommittén avseende en ändring av bilaga XI (finansiella tjänster) till EES-avtalet
[Kapitalkravsförordningen (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU]
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114 jämförd med artikel 218.9,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 2 , särskilt artikel 1.3,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 3 (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994.
(2)Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bland annat bilaga IX till EES-avtalet som innehåller bestämmelser om finansiella tjänster.
(3)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 4 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU 5 bör införlivas med EES-avtalet.
(4)Bilaga ΙΧ till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta.
(5)Unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det bifogade utkastet till beslut av gemensamma EES-kommittén.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande den föreslagna ändringen av bilaga IX (Finansiella tjänster) till EES-avtalet ska baseras på det utkast till gemensamma EES-kommitténs beslut som åtföljer det här beslutet.
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 4.2.2019
COM(2019) 39 final
BILAGA
till
förslag till rådets beslut
om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i gemensamma EES-kommittén avseende en ändring av bilaga XI (finansiella tjänster) till EES-avtalet
(Kapitalkravsförordningen (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU)
BILAGA
GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉNS BESLUT
nr
av den 0.0.0
om ändring av bilaga IX (Finansiella tjänster) till EES-avtalet
GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artikel 98, och
av följande skäl:
(1)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 1 , rättad i EUT L 208, 2.8.2013, s. 68, EUT L 321, 30.11.2013, s. 6 och EUT L 20, 25.1.2017, s. 2, bör införlivas med EES-avtalet.
(2)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2395 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller övergångsarrangemang för att mildra inverkan på kapitalbasen av införandet av IFRS 9 och för hanteringen av vissa av den offentliga sektorns exponeringar uttryckta i en medlemsstats nationella valuta som stora exponeringar 2 , bör införlivas med EES-avtalet.
(3)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG 3 , rättat i EUT L 208, 2.8.2013, s. 73 och EUT L 20, 25.1.2017, s. 1, bör införlivas med EES-avtalet.
(4)I förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU hänvisas till ”moderinstitut inom EU”, ”finansiella moderholdingföretag inom EU” och ”blandade finansiella moderholdingföretag inom EU”, som i EES-avtalssammanhang ska förstås som en hänvisning till enheter som uppfyller relevanta definitioner som anges i förordningen som är etablerade hos en avtalsslutande part och som inte är dotterföretag till ett annat institut hos en annan avtalsslutande part.
(5)Genom direktiv 2013/36/EU upphävs Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG 4 och 2006/49/EG 5 , vilka är införlivade med EES-avtalet och följaktligen bör utgå ur EES-avtalet.
(6)Möjligheten till omotiverade minskningar av kapitalbaskraven med användning av interna modeller har bland annat begränsats genom nationell lagstiftning som genomför artikel 152 i direktiv 2006/48/EG, som vid utgången av 2017 ersattes av artikel 500 i förordning (EU) nr 575/2013. Det finns dock fortfarande flera andra bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU som gör det möjligt för behöriga myndigheter att hantera samma fråga, däribland möjligheten till åtgärder för att motverka omotiverade minskningar av riskvägda exponeringsbelopp, se t.ex. artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, och för att införa försiktiga och konservativa marginaler i kalibreringen av interna modeller, se t.ex. artikel 144 i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 101 i direktiv 2013/36/EU.
(7)Bilaga ΙΧ till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga IX till EES-avtalet ska ändras på följande sätt:
1.Texten i punkt 14 (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG) ska ersättas med följande:
”32013 L 0036: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338), rättat i EUT L 208, 2.8.2013, s. 73 och EUT L 20, 25.1.2017, s. 1.
Bestämmelserna i direktivet ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:
a)Utan hinder av bestämmelserna i protokoll 1 till detta avtal, och såvida inte annat föreskrivs i detta avtal, ska ”medlemsstat(er)” och ”behöriga myndigheter”, utöver deras innebörd i förordningen, anses inbegripa Eftastaterna och deras respektive behöriga myndigheter.
b)Hänvisningar till ”ECBS-centralbanker” eller till ”centralbanker” ska, utöver ordens innebörd i direktivet, anses inbegripa de nationella centralbankerna i Eftastaterna.
c)Hänvisningar till andra rättsakter i direktivet ska gälla i den mån och i den form som rättsakterna är införlivade i detta avtal.
d)Hänvisningar till EBA:s befogenheter i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 i direktivet ska tolkas så, att det bland de fall som föreskrivs i och i enlighet med punkt 31g i denna bilaga, hänvisar till Eftas övervakningsmyndigheters befogenheter när det gäller Eftastaterna.
e)I artikel 2.5 ska följande punkt införas:
”(11a)I Island ”Byggðastofnun”, ”Íbúðalánasjóður” och ”Lánasjóður sveitarfélaga ohf.”;”
f)I artikel 6 ska följande stycke läggas till i led a:
”Eftastaternas behöriga myndigheter samarbetar i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, särskilt i arbetet med att säkerställa att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och andra parter i ESFS och med Eftas övervakningsmyndighet. Behöriga myndigheter i EU:s medlemsstater ska samarbeta med de behöriga myndigheterna i Eftastaterna på samma sätt.”
g)Artikel 47.3 ska inte gälla för Eftastaterna. En Eftastat får sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland ges identisk behandling på den Eftastatens territorium.
De avtalsslutande parterna ska underrätta varandra och samråda med varandra innan de ingår avtal med tredjeländer på grundval av artikel 47.3 eller första stycket i denna punkt, i förekommande fall.
När Europeiska unionen förhandlar med ett eller flera tredjeländer om att ingå avtal på grundval av artikel 47.3, och ett sådant avtal avser att få till stånd nationell behandling eller effektivt marknadstillträde för filialer till kreditinstitut i de berörda tredjeländerna, som har sitt huvudkontor i en av Europeiska unionens medlemsstater, ska unionen sträva efter att uppnå lika behandling för filialer till kreditinstitut som har sitt huvudkontor i en Eftastat.
h)Artikel 48 ska inte tillämpas. När en Eftastat ingår avtal med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva gruppbaserad tillsyn över institut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland, och institut som är belägna i tredjeland och vars moderföretag, antingen detta är ett institut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor i den Eftastaten ska avtalet syfta till att säkerställa att EBA från behörig myndighet i denna Eftastat kan få information som mottagits från nationella myndigheter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.
i)I artikel 53.2 ska orden ”eller, allt efter omständigheterna, Eftas övervakningsmyndighet” införas före orden ”i enlighet med detta direktiv”.
j)I artikel 58.1 d ska orden ”eller, allt efter omständigheterna, Eftas övervakningsmyndighet” införas efter ordet ”Esma”.
k)I artikel 89.5 ska orden ”framtida lagstiftningsakter i unionen om krav på offentliggörande” ersättas med orden ”framtida lagstiftningsakter, tillämpliga enligt EES-avtalet, föreskriver krav på offentliggörande som”.
l)I artikel 114.1 ska, när det gäller Liechtenstein, orden ”en ESCB-centralbank” ersättas med orden ”den behöriga myndigheten”.
m)I punkt 117.1 andra stycket ska orden ”eller Eftas övervakningsmyndighet, allt efter omständigheterna,” införas efter ”EBA”.
n)I artikel 133.14 och 133.15 ska orden ”eller, vad avser Eftaländerna, Eftastaternas ständiga kommitté” införas efter ”kommissionen”.
o)I punkterna 151.1 ska, när det gäller Eftastaterna, orden ”ett beslut av gemensamma EES-kommittén som innehåller” införas efter ”i enlighet med”.
2.Följande ska införas efter punkt 14 (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU):
”14a32013 R 0575: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1), rättad i EUT L 208, 2.8.2013, s. 68, EUT L 321, 30.11.2013, s. 6 och EUT L 20, 25.1.2017, s. 2, i dess ändrade lydelse enligt:
-32017 R 2395: Rådets och Europaparlamentets förordning (EU) nr 2017/2395 av den 12 december 2017 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 27).
Bestämmelserna i förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:
a)Utan hinder av bestämmelserna i protokoll 1 till detta avtal, och såvida inte annat föreskrivs i detta avtal, ska ”medlemsstat(er)” och ”behöriga myndigheter”, utöver deras innebörd i förordningen, anses inbegripa Eftastaterna och deras respektive behöriga myndigheter.
b)Hänvisningar till ”ECBS-centralbanker” eller till ”centralbanker” ska, utöver ordens innebörd i förordningen, anses inbegripa de nationella centralbankerna i Eftastaterna.
c)Hänvisningar till andra rättsakter i förordningen ska betraktas som relevanta i den mån och i den form som rättsakterna är införlivade i detta avtal.
d)Hänvisningar till EBA:s befogenheter i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 i förordningen ska tolkas så, att det bland de fall som föreskrivs i och i enlighet med punkt 31g i denna bilaga, hänvisar till Eftas övervakningsmyndigheters befogenheter när det gäller Eftastaterna.
e)I punkt 75 i artikel 4.1 ska orden ”Norge och” införas före ordet ”Sverige”.
f)I artikel 31.1 b ska, när det gäller Eftastaterna, ”kommissionen” förstås som ”Eftas övervakningsmyndighet”.
g)I artikel 80.1 och 80.2 ska orden ”eller, om en Eftastat berörs, Eftas övervakningsmyndighet” införas efter ordet ”kommissionen”.
h)I artiklarna 329.4, 344.2, 352.6, 358.4 och 416.5 ska, när det gäller Eftastaterna, orden ”beslut av gemensamma EES-kommittén som innehåller” införas efter ”ikraftträdande av”.
i)I artikel 395:
i)I punkterna 7 och 8 ska, när det gäller Eftastaterna, ordet ”rådet”, inte vara tillämpligt.
ii)Det första stycket i punkt 8 ska, när det gäller Eftastaterna, ha följande lydelse:
”Befogenheten att anta beslut om att godkänna eller avvisa de föreslagna nationella åtgärder som avses i punkt 7 ska tilldelas Eftastaternas ständiga kommitté.”
iii)Punkt 8 andra stycket första meningen ska ersättas med följande:
”Inom en månad efter mottagandet av den underrättelse som avses i punkt 7 ska EBA överlämna sitt yttrande om de frågor som nämns i den punkten till rådet, kommissionen och den berörda medlemsstaten eller, om yttrandet avser nationella åtgärder som föreslås av en Eftastat, till Eftas ständiga kommitté och den berörda Eftastaten.”
j)I artikel 458:
i)Det första stycket i punkt 2 ska, när det gäller Eftastaterna, ha följande lydelse:
”Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1 identifierar förändringar i intensiteten i makrotillsynsrisker eller systemrisker i det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och realekonomin i en särskild Eftastat och som enligt den myndigheten bör hanteras genom strängare nationella åtgärder, ska den underrätta Eftas ständiga kommitté, Eftas övervakningsmyndighet, ESRB och EBA om detta och överlämna relevanta kvantitativa eller kvalitativa belägg om följande:”
ii)Det första stycket i punkt 4 ska, när det gäller Eftastaterna, ha följande lydelse:
”Befogenheten att anta en genomförandeakt för att avvisa de föreslagna nationella åtgärder som avses i punkt 2 ska tilldelas Eftastaternas ständiga kommitté, på förslag av Eftas övervakningsmyndighet.”
iii)I punkt 4 andra stycket ska följande läggas till:
”Om deras yttranden avser föreslagna nationella åtgärder från en Eftastat ska ESRB och EBA överlämna sina yttranden till Eftastaternas ständiga kommitté, Eftas övervakningsmyndighet och den berörda Eftastaten.”
iv)Det tredje till åttonde stycket i punkt 4 ska, när det gäller Eftastaterna, ha följande lydelse:
”Med största beaktande av de yttranden som avses i andra stycket får Eftas övervakningsmyndighet, om det föreligger robusta, starka och detaljerade bevis för att åtgärden kommer att ha en negativ inverkan på den inre marknaden som uppväger de effekter för den finansiella stabiliteten som blir resultatet av en minskad makrotillsynsrisk eller systemrisk, inom en månad föreslå Eftastaternas ständiga kommitté en genomförandeakt som avvisar de föreslagna nationella åtgärderna.
Om Eftas övervakningsmyndighet inte lägger fram ett förslag inom perioden på en månad, får den berörda Eftastaten omedelbart anta de föreslagna nationella åtgärderna för en period på upp till två år eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att existera, om detta sker tidigare.
Eftastaternas ständiga kommitté ska, på förslag av Eftas övervakningsmyndighet, fatta beslut inom en månad efter det att förslaget mottagits och redovisa skälen till att de föreslagna nationella åtgärderna avvisas eller ej.
Eftastaternas ständiga kommitté ska enbart avvisa de föreslagna nationella åtgärderna, om den anser att ett eller flera av följande villkor inte är uppfyllt:
a)Förändringarna i intensiteten i makrotillsynsriskerna eller systemriskerna är av sådan karaktär att de utgör en risk för den finansiella stabiliteten på nationell nivå.
b)Artiklarna 124 och 164 i denna förordning och artiklarna 101, 103, 104, 105, 133 och 136 i direktiv 2013/36/EU inte är lämpliga för att hantera de identifierade makrotillsynsriskerna eller systemriskerna med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet.
c)De föreslagna nationella åtgärderna är ett lämpligare sätt att hantera de identifierade makrotillsynsriskerna eller systemriskerna och inte medför oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av avtalsslutande parternas finansiella system eller i EES som helhet, som på så sätt skulle utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.
d)Frågan berör endast en Eftastat.
e)Riskerna inte redan har hanterats genom andra åtgärder i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.
Eftastaternas ständiga kommitté ska i sin bedömning beakta ESRB:s och EBA:s yttranden och grunda sig på de belägg som lagts fram i enlighet med punkt 2 av den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1.
Om Eftastaternas ständiga kommitté inte fattar beslut om att avvisa de föreslagna nationella åtgärderna inom en månad efter det att förslaget mottagits av Eftas övervakningsmyndighet får Eftastaterna anta åtgärderna och tillämpa dem i en period på upp till två år eller till dess makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör, om detta sker tidigare.”
v)Punkt 6 ska, när det gäller Eftastaterna, ha följande lydelse:
”Om en Eftastat erkänner de åtgärder som fastställts i enlighet med denna artikel ska den underrätta Eftastaternas ständiga kommitté, Eftas övervakningsmyndighet, EBA, ESRB och den avtalsslutande part i EES-avtalet som har fått tillstånd att tillämpa åtgärderna.”
k)I artikel 467.2 ska, med när det gäller Eftastaterna, orden ”kommissionen har antagit en förordning” förstås som ”ikraftträdandet av ett beslut av gemensamma EES-kommittén som innehåller en antagen förordning”.
l)I artikel 497 ska följande ändringar göras när det gäller Eftastaterna:
i)I punkterna 1 och 2 ska orden ”de sista besluten av gemensamma EES-kommittén som innehåller” införas efter orden ”ikraftträdandet av”.
ii)I punkt 1 ska orden ”har antagits” förstås som ”tillämpas inom EES”.
3.I punkt 31bc (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012):
a)Följande strecksats ska läggas till:
”-32013 R 0575: Europaparlamentets och rådets förordning 2013/575/EU av den 26 juni 2013 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1), rättat i EUT L 208, 2.8.2013, s. 68, EUT L 321, 30.11.2013, s. 6 och EUT L 20, 25.1.2017, s. 2.”.
b)I anpassning zh ska följande läggas till:
”v)I punkt 5a ska, när det gäller Eftastaterna, orden ”de sista besluten av gemensamma EES-kommittén som innehåller” införas efter ”ikraftträdandet av”.
4.Följande strecksats ska läggas till i punkt 31ea (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG):
”-32013 L 0036: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338), rättat i EUT L 208, 2.8.2013, s. 73 och EUT L 20, 25.1.2017, s. 1”.
5.Ordalydelsen i punkt 31 (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG) ska utgå.
Artikel 2
Texterna till förordningarna (EU) nr 575/2013, rättad i EUT L 208, 2.8.2013, s. 68, EUT L 321, 30.11.2013, s. 6, och EUT L 20, 25.1.2017, s. 2, och (EU) 2017/2395 samt direktiv 2013/36/EU, rättat i EUT L 208, 2.8.2013, s. 73, och i EUT L 20, 25.1.2017, s. 1, på isländska och norska, som ska offentliggöras i EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning, ska vara giltig.
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft den […] under förutsättning att alla anmälningar enligt artikel 103.1 i EES-avtalet har gjorts 6*.
Artikel 4
Detta beslut ska offentliggöras i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den ...
På gemensamma EES-kommitténs vägnar
Ordförande
Gemensamma
EES-kommitténs sekreterare
Gemensam förklaring av de avtalsslutande parterna
till beslut nr […] om införlivande av direktiv 2013/36/EG med EES-avtalet
[för antagande av beslutet och för offentliggörande i EUT]
De avtalsslutande parterna är eniga om att införlivandet med EES-avtalet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG inte påverkar nationella bestämmelser om en allmän tillämpning gällande granskning av utländska direktinvesteringar vad gäller säkerhet eller allmän ordning.