Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Bindande FN-fördrag om företag och mänskliga rättigheter

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 97/02)

Föredragande:

Thomas WAGNSONNER

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Yttre förbindelser
Antagande av sektionen	28.11.2019
Antagande vid plenarsessionen	11.12.2019
Plenarsession nr	548
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	136/23/12

1. Slutsatser och rekommendationer

Slutsatser

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder till fullo mänskliga rättigheter som en universell och oförytterlig, odelbar, ömsesidigt beroende, sammanlänkad och därmed obligatorisk grund för allt samhällsengagemang. De mänskliga rättigheterna ligger till grund för Europas välstånd och ett fredligt liv. EESK betonar att alla sociala och politiska mänskliga rättigheter ska garantera världens alla människor ett anständigt liv och att kränkningar av dessa inte får leda till omotiverade vinster.

1.2

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna kan enklare förhindras om det finns en internationellt överenskommen bindande standard som är utformad för att genomföras och skyddas av staterna. EESK välkomnar en strategi som slår fast att det är staters skyldighet att skydda, främja och fullgöra de mänskliga rättigheterna och att företag ska respektera dessa rättigheter.

1.3

EESK välkomnar att det nuvarande utkastet till text har beaktat väsentliga frågor som EU har föreslagit, t.ex. dess rekommendationer om att tillämpningsområdet ska omfatta alla företag samt om en tydligare konceptuell anpassning till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Bestämmelserna ska utformas i samklang med befintliga system för tillbörlig aktsamhet, i synnerhet FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, i syfte att underlätta för enklare genomförande och undvika redundans.

1.4

Eftersom tillämpningsområdet för utkastet till fördrag, som baseras på EU:s rekommendationer, nu omfattar all affärsverksamhet, generellt sett oavsett storlek, uppmanar EESK EU och dess medlemsstater att vidta åtgärder för att bistå företag med genomförandet av deras förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter, som skulle kunna baseras på deras befintliga, frivilliga engagemang i företagens sociala ansvar, i synnerhet med avseende på internationell verksamhet. EESK noterar svårigheterna för små och medelstora företag att tillämpa de åtgärder som planeras inom ramen för ett sådant fördrag, och uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att beslutsamt stödja små och medelstora företag och underlätta för praktiska ramverk så att företagen kan säkerställa att de respekterar de mänskliga rättigheterna i sina verksamheter.

1.5

EESK betonar att icke bindande och bindande åtgärder inte utesluter varandra, utan i stället ska komplettera varandra.

1.6

System som t.ex. OECD:s riktlinjer för multinationella företag och rapporteringsstandarderna inom ramen för FN:s vägledande principer visar att det redan finns praktiska sätt att genomföra strikta standarder avseende företags agerande när det gäller mänskliga rättigheter. Företag som redan har förbundit sig till dessa standarder bör inte ådra sig ytterligare bördor. För att undvika att det skapas redundans ska det fakultativa protokoll som planeras i genomförandemekanismen beakta systemet med OECD:s nationella kontaktpunkter, som skulle behöva anpassas så att det stöder bindande bestämmelser, eller andra befintliga nationella människorättsinstitutioner.

1.7

Trots stora framsteg som är varmt välkomna, i synnerhet i Europa, i förhållande till icke bindande riktlinjer för respekt för de mänskliga rättigheterna i affärssammanhang (t.ex. FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag) är ett bindande fördrag viktigt för de företag som ännu inte tar sitt ansvar på allvar. På så vis kommer världsomfattande, enhetliga människorättsnormer, domstols behörighet och tillämplig lagstiftning samt rättvis och faktisk tillgång till rättslig prövning att säkerställas för offer för företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Detta kommer även att bidra till att skapa mer lika villkor för företag, skapa rättssäkerhet samt en mer rättvis global konkurrens.

1.8

EESK rekommenderar att ett forum (1) som bedriver rättvisa förfaranden bör ha domsrätt, i synnerhet när det är oklart huruvida ett moderbolag, ett av dess dotterbolag eller en leverantör potentiellt bär ansvaret, även om företagen finns i olika länder. EESK betonar att forumshopping kan undvikas genom stränga bestämmelser om ömsesidig rättslig hjälp.

1.9

EESK anser att den öppna mellanstatliga arbetsgruppens arbete bör fortsätta. Följaktligen är EESK redo att bidra i egenskap av det organiserade civila samhällets röst. EESK bekräftar att social dialog, arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället på ett väsentligt sätt bidrar till respekten för de mänskliga rättigheterna.

Rekommendationer

1.10

För att främja och gynna mänskliga rättigheter och skapa lika villkor för företagen på grundval av enhetliga och strikta globala standarder uppmanar EESK EU-institutionerna, särskilt kommissionen och Europeiska rådet samt medlemsstaterna, att stödja det pågående arbetet med fördraget och på ett konstruktivt sätt delta i förhandlingarna.

1.11

Det nuvarande utkastet kan förbättras väsentligt på en rad områden. Kommissionen behöver ett tydligt mandat för att samordna det europeiska engagemang som krävs.

1.12

EESK rekommenderar att det även ska finnas bestämmelser som möjliggör flexibilitet mellan proportionerliga men inte överbelastande regler för små och medelstora företag, å ena sidan, och striktare regler för högriskbranscher, å den andra. Dessutom ska EU erbjuda särskilda stödinstrument för att hjälpa de små och medelstora företagen att hantera utmaningarna med ett sådant fördrag (t.ex. en byrå, stöd till peer learning).

1.13

EESK ställer sig helt bakom de resolutioner som Europaparlamentet antagit (2), i synnerhet dess efterlysningar av ett fullständigt åtagande i fråga om utarbetandet av ett bindande instrument och särskilt behovet av en internationell klagomåls- och övervakningsmekanism. EESK noterar att det finns internationella system, t.ex. ILO:s klagomålsförfarande, som kan fungera som en modell för mer ambitiös internationell efterlevnad, eftersom bindande regler inte kommer att vara effektiva utan staters fasta engagemang och efterlevnadsmekanismer.

1.14

I händelse av att nationella handlingsplaner inte redan har utarbetats ska sådana upprättas för att genomföra tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet, och det ska även finnas en europeisk handlingsplan. Vid utarbetandet, genomförandet och verkställandet av handlingsplanerna måste det organiserade civila samhället involveras.

1.15

EESK rekommenderar att kommissionen undersöker genomförbarheten av ett ”offentligt EU-värderingsorgan” för mänskliga rättigheter i en företagskontext.

1.16

EESK rekommenderar att det ska finnas en stark internationell övervaknings- och efterlevnadsmekanism som inbegriper möjligheten att lämna in klagomål till en internationell kommitté. Vidare ska det finnas en oberoende FN-handläggare (ombudsperson) för offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som utreder och ger stöd åt rättsanspråk, där så krävs, och som på ett självständigt sätt följer upp de påstådda kränkningarna för att uppmärksamma kommittén på dem.

1.17

Utkastet innehåller en mycket bred definition av mänskliga rättigheter. De ska ingå i en hänvisning i ingressen till utkastet till fördrag till ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik, eftersom de är grundläggande för tolkningen av det. I synnerhet måste hänvisningen till och inkluderingen av mänskliga rättigheter – t.ex. rätten till en hälsosam miljö, utbildning och dataskydd – bli mer uttrycklig inom fördragets tillämpningsområde.

1.18

I utkastet föreskrivs redan ett val av behöriga domstolar, men denna del bör finslipas ytterligare. När ett företag är involverat med sin verksamhet i gränsöverskridande distributionskedjor anser EESK därför att det ska säkerställas att domstols behörighet kan hävdas i den stat där företaget har sin skatterättsliga hemvist. Det ska även klargöras att talan kan väckas mot lokala dotterbolag och leverantörer eller åtminstone att de kan anslutas till anspråk i den stat där moderbolaget eller det mottagande bolaget har sin skatterättsliga hemvist.

1.19

EESK noterar betydelsen av vittnen och den roll som visselblåsare spelar, och välkomnar de bestämmelser om skydd som inkluderas i det nuvarande utkastet till text. Icke-statliga organisationer som arbetar inom detta område ska stödjas.

1.20

EESK rekommenderar att det bör göras ett förtydligande avseende samspelet mellan tillbörlig aktsamhet och ansvarsskyldighet, inbegripet tydliga och praktiska bestämmelser i syfte att säkerställa att tillbörlig aktsamhet omfattar löpande övervakning i distributionskedjorna, tillsammans med respektive ansvarsskyldighet, om detta inte genomförs. Ett ytterligare förtydligande ska bygga vidare på de koncept som redan utarbetats för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

1.21

EESK rekommenderar att det ska föreligga straffrättsligt ansvar i händelse av grov vårdslöshet. När det gäller mindre allvarliga överträdelser, t.ex. försummande av skyldigheten att rapportera regelbundet, ska förvaltningsrättsligt ansvar föreskrivas.

1.22

Utkastet till text inkluderar en bestämmelse om omvänd bevisbörda i mål som rör skadeståndsansvar, vilken ska förtydligas för att se till att den tillämpas på ett konsekvent sätt i olika jurisdiktioner och att offer kan lita på att den tillämpas vid behov.

1.23

Med avseende på handels- och investeringsavtal ska det förtydligas att genomförandeåtgärder för ett fördrag om företag och mänskliga rättigheter är motiverade och inte kan kringgås genom lösning av investeringstvister (3).

1.24

Enligt det nuvarande utkastet ska det gå att välja att delta i ett tvistlösningssystem. Detta ska omprövas för att få till en bättre anpassning till befintliga ramar, eftersom ramarna för de nio centrala människorättsinstrumenten med tvistlösning inbegriper en bestämmelse om att dra sig ur.

1.25

EESK välkomnar det faktum att man i det nuvarande utkastet till text tar upp frågor om ömsesidigt bistånd. Bestämmelserna om kostnaden för förfaranden har dock genomgått betydande ändringar. Med undantag för fall av oseriösa yrkanden ska offer inte behöva stå för kostnaden för förfaranden.

1.26

EESK stöder ett rättsligt bindande instrument om företag och mänskliga rättigheter, men uppmuntrar med kraft till ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället.

2. Bakgrund

2.1

Målen för hållbar utveckling är på olika sätt inriktade på förbättringar av anställningsförhållanden, ansvarsfull produktion och konsumtion samt fasta åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna. Ett bindande fördrag kan i hög grad underlätta detta arbete genom att upprätta en internationell ram för ansvar.

2.2

Bland de internationella riktlinjerna för företag och mänskliga rättigheter finns FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och Global Compact-initiativet, samt riktlinjer som tagits fram vid OECD (OECD:s riktlinjer för multinationella företag) som ger multinationella företag en ram för strategier för företagens sociala ansvar samt rättsligt genomförande genom strukturering av deras kontrakt när de bedriver verksamhet utomlands och utnyttjar globala distributionskedjor. OECD tillhandahåller även vägledningsdokument för ett antal sektorer. Deras uppmuntrande inverkan på genomförandet av aktsamhet i distributionskedjorna (4) visar att det är möjligt att hantera risker och genomföra strikta normer med avseende på kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

2.3

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna påverkar människors liv, deras samhällen, miljön och deras egendom. EESK har därför välkomnat sådana här initiativ (5) och betonar att det är viktigt att det civila samhället och fackföreningarna deltar i förfaranden för tillbörlig aktsamhet. Företagen har börjat bedriva ansvarsfullt företagande. Det civila samhället och fackföreningarna ser att företagen vidtar åtgärder för att bredda det praktiska genomförandet av mänskliga rättigheter och förbättra sitt uppförande. I de pågående diskussionerna om fördraget betonar företagsrepresentanterna betydelsen av att de globala mänskliga rättigheterna tillämpas på alla arbetstagare, att ILO-standarderna verkligen genomförs och att det finns arbetsmiljöregler. Rapporter om företagens sociala ansvar är inte marknadsföringsverktyg utan ett sätt att visa att man åtar sig ansvaret. EESK uppmanar medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att genomföra sin människorättspolitik och stödja företagens frivilliga engagemang i sitt sociala ansvar, i synnerhet med avseende på internationell verksamhet.

2.4

Frivilliga åtgärder kan dock inte förhindra alla kränkningar av rättigheter (6). Bindande åtgärder och lämpliga påföljder skulle säkerställa att en rättslig minimistandard efterlevs, även av de företag som inte tar sitt moraliska ansvar på lika stort allvar som de som genomför högt ställda normer för mänskliga rättigheter, t.ex. på grundval av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Bindande bestämmelser ska utformas i samklang med befintliga system för tillbörlig aktsamhet, i synnerhet de vägledande principerna för företag och mänskliga rättigheter, i syfte att underlätta för enklare genomförande och undvika redundans. Frivilliga och bindande åtgärder utesluter inte varandra, utan kompletterar varandra.

2.5

EESK konstaterar att de flesta företag, i synnerhet i EU, har åtagit sig att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Enligt statistik från ILO genererar dock tvångsarbete globalt sett inom bygg-, tillverknings-, gruv- och jordbrukssektorn samt sektorn för allmännyttiga tjänster vinster på 43 miljarder US-dollar för de företag som inte förbundit sig tillräckligt att genomföra mänskliga rättigheter i sin värdekedja.

2.6

”Corporate Human Rights Benchmark” (riktmärkning för mänskliga rättigheter för företag) skapades av professionella investerare tillsammans med icke-statliga människorättsorganisationer (7). Jämförelsen är utformad som ett verktyg som hjälper investerare att identifiera ansvarsfulla företag, så det ligger i företagens eget intresse att uppvisa goda resultat. Det visar att genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter är svagt med avseende på många jämförda företag. Det är särskilt värt att notera aktiva företag världen över, t.ex. McDonalds och Starbucks, som är särskilt aktiva i Europa, och som rankas lågt när det gäller genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Om och om igen uppnår internationella, icke-europeiska företag fördelar framför europeiska företag som förbundit sig att iaktta mänskliga rättigheter. Över 40 % av de jämförda företagen får inga poäng alls inom tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet och två tredjedelar av de jämförda företagen har genomfört mindre än 30 % av FN:s vägledande principer, och detta inkluderar även europeiska företag.

2.7

Även om en stor majoritet av företagen känner ett åtagande för de mänskliga rättigheterna kränks de mänskliga rättigheterna upprepade gånger inom ramen för affärsverksamheten. Ett bindande fördrag skulle försäkra offer om att världsomspännande, enhetliga människorättsliga normer, en tillämplig lagstiftning samt rättvis tillgång till myndigheter och domstolar kommer att garanteras. Detta skulle även bidra till att skapa mer lika villkor för företag och skapa rättssäkerhet och en mer rättvis global konkurrens.

2.8

EU har en agenda för att främja och sprida mänskliga rättigheter inom sin externa politik. EU:s förordning om konfliktmineraler, direktivet om icke-finansiell rapportering och timmerförordningen är exempel där den tillbörliga aktsamheten på människorättsområdet har förstärkts. Klausuler i frihandelsavtal inbegriper åtaganden för att skydda dessa rättigheter. Vissa av EU:s medlemsstater – främst Frankrike, men även Förenade kungariket och Nederländerna – har antagit lagstiftning som stärker företagens ansvarsskyldighet samt striktare ramar för tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet. Byrån för mänskliga rättigheter (FRA) har undersökt befogenheterna inom Europa avseende företag och mänskliga rättigheter och kommit fram till att det finns välgrundade skäl till att både EU och medlemsstaterna har befogenheter (8). Följaktligen förespråkar den en öppen samordningsmetod. Behörighetsfrågorna måste förtydligas innan konventionen ratificeras formellt, men i princip ska en gemensam behörighet antas. Förfaranden mot företags kränkningar av de grundläggande rättigheterna hanteras indirekt genom förvaltningsrätt, civilrätt eller straffrätt. De berör internationell privaträtt och internationell straffrätt (bolagsrätt), rättsliga frågor som i viss utsträckning har harmoniserats inom EU.

2.9

Europaparlamentet har antagit ett antal resolutioner i ämnet och har varit en stark förespråkare för aktivt deltagande i förhandlingarna om ett bindande rättsligt instrument. Parlamentet har även begärt en studie om Access to legal remedies for victims of corporate human rights abuses in third countries (9) där det formuleras konkreta rekommendationer till EU:s institutioner för att förbättra sådan tillgång.

2.10

Rådet har begärt ett yttrande från FRA om Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level. I detta yttrande konstaterades att det finns betydande förbättringsmöjligheter.

2.11

År 2014 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter resolution 26/9, där man beslutade att inrätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp med uppdraget att utarbeta ett internationellt rättsligt bindande instrument för att i internationell människorättslagstiftning reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet. Resolutionen stöddes av ett stort antal utvecklingsländer. Det nuvarande utkastet lades fram i juli 2019.

2.12

EU har deltagit i arbetsgruppen, men har nyligen tagit avstånd från resultaten av arbetsgruppens sammankomst i oktober 2018 med hänvisning till en rad problem. De viktigaste problemen tycks röra tillämpligheten på alla företag, inte bara transnationella företag, närmare anslutning till FN:s vägledande principer och en öppnare process. I det nuvarande utkastet till text i dess befintliga form verkar väsentliga problem som EU påpekat ha beaktats. Med tanke på de rättsliga problemen med anknytning till harmonisering bör EU delta aktivt i processen, med ett officiellt förhandlingsmandat, i syfte att företräda EU:s och dess medlemsstaters intressen.

2.13

Det finns stora ekonomier som för tillfället inte deltar aktivt, t.ex. Förenta staterna, eller som inte verkar särskilt djupt engagerade, t.ex. Kina, i fördragsprocessen. Genom att se till att fördraget får ett brett tillämpningsområde kommer ansvarsfullt företagande att främjas, också inom företag från dessa stora ekonomier. Även om de inte ratificerar det bindande fördraget kommer deras verksamheters inträde på EU:s gemensamma marknad att göra dem potentiellt ansvariga i EU, i enlighet med det bindande fördraget. Dessa länder skulle vara tvungna att införa striktare regler om tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet, om de vill dra fortsatt nytta av de europeiska marknaderna.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK stöder till fullo mänskliga rättigheter som en universell och oförytterlig, odelbar, ömsesidigt beroende, sammanlänkad och därmed obligatorisk grund för allt samhällsengagemang, vare sig detta gäller politik, internationellt samarbete, social dialog, ekonomi eller näringsliv. De mänskliga rättigheterna ligger till grund för Europas välstånd och ett fredligt liv på vår kontinent. Utöver detta har de mänskliga rättigheterna och den europeiska välfärdsstatsmodellen, inbegripet universella utbildningssystem, säkerställt ekonomisk utveckling och materiellt välstånd. EESK betonar att alla sociala och politiska mänskliga rättigheter ska garantera världens alla människor ett anständigt liv och att överträdelser av dessa inte får leda till omotiverade vinster.

3.2

EESK anser att det främsta syftet med ett bindande fördrag bör vara att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Om det finns en internationellt lägsta bindande standard för företagande behöver företagen ännu mer stöd och vägledning vid genomförandet av åtgärder och EU och medlemsstaterna måste inse sitt ansvar när det gäller att säkerställa att ansvarsfullt företagande inte leder till illojal konkurrens.

3.3

EESK ställer sig helt bakom de resolutioner som Europaparlamentet antagit, och upprepar efterlysningen av ett fullständigt åtagande gentemot och aktivt deltagande i processen i Genève för utarbetandet av ett bindande instrument, bl.a. det krav på en klagomålsmekanism som framförs i resolutionerna. Kommissionen bör handla på grundval av dessa resolutioner och visa ett beslutsamt åtagande.

3.4

EESK ställer sig dessutom bakom det nödvändiga innehåll i ett bindande fördrag som räknas upp av Europaparlamentet, nämligen följande:

—	Det ska bygga på den ram som FN:s vägledande principer utgör.

—	Fastställande av obligatoriska skyldigheter vad gäller tillbörlig aktsamhet för transnationella bolag och andra företag, inbegripet deras dotterbolag.

—	Erkännande av staters skyldigheter när det gäller extraterritoriella mänskliga rättigheter och antagande av lagstiftningsåtgärder för detta syfte.

—	Erkännande av straffrättsligt ansvar för juridiska personer.

—	Mekanismer för samordning av och samarbete mellan stater när det gäller utredning, åtal och genomförande av gränsöverskridande ärenden.

—	Inrättande av internationella rättsliga och icke-rättsliga mekanismer för tillsyn och efterlevnad.

3.5

EESK delar också Europaparlamentets uppfattning att staterna uppmuntras att införa strikta regler och rättvisa rättssystem för att hålla mål inom sina jurisdiktioner, om sökandena har möjlighet att välja domstol. Efterlevnadsmekanismerna bör dock säkerställa att det ligger i staternas bästa intresse att lagstifta om obligatorisk tillbörlig aktsamhet när det gäller företag och mänskliga rättigheter. Det finns internationella system, t.ex. ILO:s klagomålsförfarande, som kan fungera som en modell för mer ambitiös internationell efterlevnad.

3.6

Bindande regler får inte leda till att företag som bedriver ansvarsfullt företagande utsätts för oseriösa yrkanden. Det måste tydligt fastställas i vilken utsträckning en bindande rättsakt gör företag ansvariga för kränkningar. Följaktligen kan kränkningar av rättigheterna enklare förhindras om det finns en internationellt överenskommen bindande standard som genomförs och skyddas av staterna. Detta återspeglas i utkastets nuvarande strategi, som inte innebär direkta skyldigheter för företagen, utan förpliktigar staterna att genomföra en överenskommen standard inom ramen för sina egna rättssystem.

3.7

I Europaparlamentets studie och FRA:s yttrande, vilka nämnts ovan, behandlas särskilda frågor som ofta tas upp när talan väcks vid europeiska domstolar om kränkningar av de mänskliga rättigheterna av företag, deras dotterbolag eller inom företagens distributionskedja.

3.7.1

De europeiska domstolarnas behörighet begränsar sig normalt sett till europeiska svarande. Detta innebär att talan kan väckas i en europeisk domstol mot ett företag som är baserat i Europa, men att talan mot dess dotterbolag, som är baserat i landet där skadan uppstod, i normalfallet inte kan väckas. Leverantörer och mellanhänder i distributionskedjan är ännu längre bort från det berörda europeiska företaget. EESK noterar att det måste säkerställas att offer för företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som en människorättslig princip, garanteras tillgång till rättvisa förfaranden, domstolar och myndigheter. Särskilt när det råder oklarhet om huruvida moderbolaget, ett av dess dotterbolag eller en av dess leverantörer är potentiellt ansvarig ska det finnas ett enda behörigt forum som tillämpar rättvisa förfaranden.

3.7.2

I Europaparlamentets studie nämns även medlingsförfaranden som offer kan använda för att framföra sina anspråk. EESK välkomnar uttryckligen sådana värdefulla frivilliga förfaranden som blivit populära genom OECD, FN:s vägledande principer och Global Compact-initiativet, men noterar att dessa förfaranden inte löser frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås av företag som inte tillämpar de människorättsliga aspekterna av företagens sociala ansvar. Därför krävs även formella åtal.

3.7.3

Av praktiska skäl är det ofta svårt för sökande att samla bevis. Målen inbegriper ofta ett stort antal människor samt språkliga hinder. Samtidigt som det ofta är enkelt att bevisa att ett lokalt företag är ett dotterbolag eller leverantör till ett europeiskt företag är det mycket svårt för offer att bevisa omfattningen av den kontroll som utövas. När en europeisk jurisdiktion kan konstateras kan kostnaderna för förfarandena vara extrema, till och med när offren för kränkningarna vinner målen. Det finns stort utrymme för förbättringar inom det internationella rättsliga samarbetet. EESK välkomnar att man i det nuvarande utkastet till text tar upp frågor om ömsesidigt bistånd, men efterlyser att offer inte ska behöva bära kostnaderna för förfarandena, med undantag av fall av oseriösa yrkanden.

3.8

När EU:s medlemsstater enskilt börjar föreskriva striktare obligatoriska ramar för tillbörlig aktsamhet kommer detta att leda till en obalans mellan sådana standarder inom EU. Företag i sådana EU-medlemsstater som har striktare krav på tillbörlig aktsamhet får inte konkurreras ut av dem som inte har lika strikta krav. EESK noterar att företagen ska ha lika villkor och rättssäkerhet, samt ett tydligt ansvar.

3.9

EESK anser därför att det är avgörande att EU:s företrädare är aktivt engagerade och deltar i det kommande arbetet. Det kan inte ligga i EU:s och dess medlemsstaters intresse att inte delta aktivt i utarbetandet av ett fördrag om de mänskliga rättigheterna med potentiellt betydande konsekvenser för det internationella handelssystemet (10). Det nuvarande utkastet kan förbättras väsentligt på en rad områden. EU:s institutioner och medlemsstaterna måste delta aktivt, och kommissionen behöver ett tydligt mandat för att kunna samordna det europeiska deltagandet.

3.10

Eftersom det kommer att åligga medlemsstaterna och EU att genomföra och kontrollera efterlevnaden av fördraget ska nationella handlingsplaner, där sådana ännu inte utarbetats, tas fram i medlemsstaterna för hur tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet ska genomföras. Det ska även finnas en europeisk handlingsplan i syfte att säkerställa att alla europeiska styresnivåer deltar i enlighet med sina befogenheter. Vid utarbetandet, genomförandet och verkställandet av handlingsplanerna måste det organiserade civila samhället involveras.

3.11

Kommissionen ska undersöka om det är möjligt att inrätta ett ”offentligt EU-värderingsorgan” för mänskliga rättigheter i en företagskontext, och utveckla ett system i vilket revisionsbyråer kan certifieras och regelbundet kontrolleras (kriterier, övervakning). Ett sådant organ skulle kunna stödja företagen (särskilt små och medelstora företag) genom att fastställa och förbättra deras insatser på människorättsområdet, med gynnsamma effekter för företagen i ansvarsfrågor. Denna idé skulle kunna behandlas i ett efterföljande yttrande.

3.12

Människorättsansvar bör bli ett obligatoriskt ämne inom ekonomi- och handelsrelaterade läroplaner och utbildningar, och en sådan utbildningsinriktning skulle kunna främjas genom EU:s utbildningsprogram.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Fördraget utarbetas av en arbetsgrupp vid UNHRC, som ansvarar för genomförandet av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Eftersom fördragets huvudsakliga mottagare är stater och inte enskilda (t.ex. företag eller personer som är offer för kränkningar) är det rimligt att inrätta en sådan arbetsgrupp vid FN:s råd för mänskliga rättigheter rimlig, samtidigt som andra organisationer, t.ex. ILO och WTO, enkelt kan göras delaktiga. EESK anser att den förutsättningslösa mellanstatliga arbetsgruppens arbete bör fortsätta.

4.2

Arbetsgruppens underliggande mandat är inriktat på transnationella situationer. Näringslivsorganisationer och fackföreningar har förespråkat ett vidare tillämpningsområde som omfattar alla företag (t.ex. statsägda företag och inhemska affärsrörelser). EESK välkomnar det faktum att man i det reviderade utkastet till text i princip har beaktat dessa krav. Utkastet till text behöver dock förtydligas ytterligare. I detta avseende efterlyser EESK att EU:s institutioner deltar aktivt.

4.3

Det ska finnas en stark internationell övervaknings- och efterlevnadsmekanism som inbegriper möjligheten att lämna in enskilda klagomål till den internationella kommittén. Därutöver ska det finnas en oberoende FN-handläggare (ombudsperson) för offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som utreder och ger stöd åt rättsanspråk, när så krävs, och som på ett självständigt sätt följer upp de påstådda kränkningarna för att uppmärksamma kommittén på dem.

4.4

Utkastet bygger på en mycket bred definition av mänskliga rättigheter. EESK välkomnar att ILO-konvention 190 införlivats i ingressen. ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik inbegriper dock även en heltäckande förteckning över förklaringar och rättigheter som avser multinationella företag och arbete, vilken även uttryckligen innehåller konventionerna och rekommendationerna på arbetsmiljöområdet. Den senaste tidens utveckling inom de mänskliga rättigheterna har även lagt större tonvikt vid rätten till en hälsosam miljö och till dataskydd och ska beaktas. Ovanstående dokument och rättigheter ingår i en grundläggande samling mänskliga rättigheter, som är tillämpliga över hela världen och därför ska anses ligga inom fördragets tillämpningsområde. EESK välkomnar det faktum att jämställdhetsaspekten av människorättskränkningar, som ofta förbises, har förankrats starkare i det bindande fördragets del om förebyggande.

4.5

Utkastet föreskriver redan i princip ett val av behöriga domstolar, men denna del måste finslipas ytterligare. När ett företag är involverat med sin verksamhet i gränsöverskridande distributionskedjor (t.ex. mottagande av varor eller resurser) ska det säkerställas att domstols behörighet kan hävdas i den stat där företaget har sin skatterättsliga hemvist. Det ska även klargöras att talan kan väckas mot lokala dotterbolag och leverantörer eller åtminstone att de kan anslutas till anspråk i den stat där moderbolaget eller det mottagande bolaget har sin skatterättsliga hemvist.

4.6

Det ska göras ett ytterligare förtydligande avseende samspelet mellan tillbörlig aktsamhet och ansvarsskyldighet, inbegripet tydliga och praktiska bestämmelser i syfte att säkerställa att tillbörlig aktsamhet omfattar löpande övervakning – i form av ett system med stickprov och kontroller – i distributionskedjorna, tillsammans med ansvarsskyldighet, om detta ej genomförs. Engelsk rättspraxis har utvecklat en standard för moderbolags kontroll när det gäller kränkningar från deras dotterbolags sida (11), vilken skulle kunna fungera som förebild för en tydligare ansvarsbestämmelse för dotterbolag. Det nuvarande utkastet till text är inriktat på avtalsförhållanden, vilket kan göra det svårt att på ett tillförlitligt sätt kartlägga ansvarsskyldigheten längs globala värdekedjor, eftersom affärsförbindelser kan anta olika former längs dessa kedjor. Det finns potential att förbättra den nuvarande texten, och ett ytterligare förtydligande ska bygga vidare på de koncept som redan utarbetats för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och som EU ska prioritera.

4.7

Eftersom tillämpningsområdet nu omfattar alla affärsverksamheter, och inte enbart transnationella sådana, ska det även finnas bestämmelser som möjliggör flexibilitet mellan proportionerliga men inte överbelastande regler för små och medelstora företag, å ena sidan, och striktare regler för högriskverksamhet, å den andra. Dessutom ska EU erbjuda särskilda stödinstrument för att hjälpa de små och medelstora företagen att hantera utmaningarna med ett sådant fördrag (t.ex. en byrå, stöd till peer learning).

4.8

EESK noterar reglerna om ömsesidig rättslig hjälp och internationellt samarbete i det nuvarande utkastet. Sådan verksamhet kan eventuellt främjas genom de internationella kontoren tillhörande den FN-ombudsperson som anges ovan.

4.9

Utkastet till text inkluderar en bestämmelse om omvänd bevisbörda i mål som rör skadeståndsansvar, vilken ska förtydligas i syfte att säkerställa att den tillämpas på ett konsekvent sätt i olika jurisdiktioner och säkerställa att offer kan lita på att den tillämpas vid behov. Detta skulle åtminstone innebära att sökande i mål rörande kränkningar av de mänskliga rättigheterna enbart ska bevisa förekomsten av en definitiv koppling mellan den som begått kränkningen (t.ex. en leverantör eller ett dotterbolag) och (det mottagande) bolaget eller moderbolaget, som i sin tur på ett trovärdigt sätt ska förklara att kränkningen låg utom dess kontroll. EESK betvivlar att en överlämning av omvänd bevisbörda till domstolarna, i stället för lagstiftning, kommer att gynna rättssäkerheten och konsekvent tillämpning.

4.10

4.11

Det ska föreligga straffrättsligt ansvar i händelse av grov vårdslöshet. När det gäller mindre allvarliga överträdelser, t.ex. försummande av skyldigheten att rapportera regelbundet, ska förvaltningsrättsligt ansvar föreskrivas.

4.12

EESK välkomnar att en bestämmelse om överensstämmelse med andra bilaterala och multilaterala avtal inbegrips. Med avseende på handels- och investeringsavtal ska det dock förtydligas att genomförandeåtgärder för ett fördrag om företag och mänskliga rättigheter är motiverade och inte kan kringgås genom lösning av investeringstvister.

4.13

Det ska vara möjligt för stater att verkställa genomförandet av ett bindande fördrag. Det finns redan förfaranden som kan utgöra inspiration för sådana möjligheter, t.ex. klagomålsförfaranden inom ramen för ILO:s stadgar, som gör det möjligt för arbetsmarknadens parter och stater att lämna in klagomål mot underlåtenhet att följa ILO-konventionerna. Om stater kan lämna in klagomål mot varandra kan ett globalt genomförande verkställas. Ansvariga företag skulle bättre skyddas mot otillbörlig konkurrens. Även arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt icke-statliga organisationer ska kunna lämna in sådana klagomål. Om ett sådant system upprättas oberoende av ILO:s förfaranden ska det fungera utan att påverka ILO:s system och dess bestämmelser.

4.14

4.15

Det reviderade utkastet omfattar färre bestämmelser om preskriptionstider och tillämplig lagstiftning jämfört med ”det första utkastet”. Eftersom dessa bestämmelser innehåller viktiga processuella rättigheter för offer rekommenderar EESK att man går tillbaka till texten i det första utkastet.

4.16

Företrädare för det organiserade civila samhället, särskilt företagsrepresentanter, har påpekat att utkast görs tillgängliga och offentliggörs sent i det pågående fördragsarbetet i Genève. Detta måste förbättras för att möjliggöra välbalanserad och konstruktiv feedback. Insyn måste säkerställas för alla deltagare i alla steg av processen.

4.17

Bryssel den 11 december 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Oxford Dictionary of law (7 uppl.) – den plats eller det land där ett fall prövas.

(2) Bl.a. Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2018 (2018/2763(RSP)).

(3) EUT C 110, 22.3.2019, s. 145.

(4) http://www.oecd.org/daf/inv/mne/oecd-portal-for-supply-chain-risk-information.htm

(5) EUT C 303, 19.8.2016, s. 17.

(6) Några av de mest aktuella exemplen: hasselnötsplockare i Turkiet, https://www.nytimes.com/2019/04/29/business/syrian-refugees-turkey-hazelnut-farms.html; gravstenar som tillverkas med hjälp av barnarbete, https://kurier.at/politik/ausland/blutige-grabsteine-was-friedhoefe-mit-kinderarbeit-zu-tun-haben/400477447; mineralbrytning för elbilsbatterier https://www.dw.com/de/kinderarbeit-f%C3%BCr-elektro-autos/a-40151803.

(7) https://www.corporatebenchmark.org/

(8) FRA:s yttrande Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level s. 62.

(9) EP/EXPO/B/DROI/FWC/2013-08/Lot4/07, februari 2019 – PE 603.475.

(10) EESK noterade betydelsen av ett bindande FN-fördrag (EUT C 110, 22.3.2019, s. 145), punkt 2.19.

(11) Se fotnot 9, s. 40.