EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 22.10.2019

COM(2019) 499 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om Rumäniens framsteg inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen

{SWD(2019) 393 final}

1.    INLEDNING

Samarbets- och kontrollmekanismen (nedan kallad mekanismen) inrättades vid Rumäniens anslutning till Europeiska unionen 2007 som en övergångsåtgärd för att underlätta Rumäniens fortsatta ansträngningar att reformera rättsväsendet och intensifiera kampen mot korruption 1 . Den är ett gemensamt åtagande från Rumäniens och EU:s sida. I enlighet med beslutet om inrättande av mekanismen och enligt rådets uttalanden ska mekanismen avslutas när alla de riktmärken som gäller för Rumänien är uppfyllda på ett tillfredsställande sätt 2 . 

Mekanismen har funnits sedan 2007 för att uppmuntra och följa reformprocessen på dessa områden. I januari 2017 gjorde kommissionen en helhetsbedömning av de framsteg som gjorts under de tio år som gått sedan mekanismen inrättades 3 . Detta gav en tydligare bild av de betydande framsteg som gjorts sedan anslutningen, och kommissionen har kunnat fastställa tolv rekommendationer vars förverkligande skulle räcka för att avsluta processen inom ramen för mekanismen, och som skulle kunna förverkligas under den sittande kommissionens mandatperiod. För att mekanismen ska kunna avslutas måste rekommendationerna vara förverkligade på ett oåterkalleligt sätt, men situationen får inte heller förändras på ett sätt som tydligt visar att den positiva utvecklingen tydligt har gått tillbaka.

Sedan dess har kommissionen utfört två bedömningar av de framsteg som gjorts för att följa rekommendationerna. I november 2017 4 noterade kommissionen framsteg med ett antal rekommendationer, men också att reformerna gått i stå under 2017. Kommissionen varnade för risken att åter ta upp frågor som hade ansetts vara avklarade i rapporten från januari 2017. Rådet instämde i farhågorna 5 .

I rapporten från november 2018 6 konstaterade kommissionen att utvecklingen gått bakåt eller att framstegens oåterkallelighet kunde ifrågasättas. Som en följd av detta var de tolv rekommendationerna i rapporten från januari 2017 inte längre tillräckliga för att avsluta mekanismen, utan åtta ytterligare rekommendationer fick utfärdas. I rapporten uppmanades de viktigaste institutionerna i Rumänien att visa ett starkt engagemang för rättsväsendets oberoende och kampen mot korruption som omistliga hörnstenar, medan nationella skyddsåtgärder, kontroller och motvikter borde återinföras för att motverka risken för ett steg tillbaka. Både Europaparlamentet och rådet ställde sig bakom denna ståndpunkt. Europaparlamentet antog en resolution där man efterlyste samarbete och nämnde risken för rättsstatsprincipen 7 . Rådet uppmanade i sina slutsatser från december 2018 Rumänien att genomföra de ytterligare rekommendationerna 8 .

I denna rapport bedöms situationen sedan november 2018. Under den tiden har kommissionen varit föranledd att ta upp rättstatlighetsfrågor ett antal gånger, och särskilt uttryckt oro över att tidigare uppnådda framsteg går om intet. Under större delen av den tiden har de rumänska myndigheterna varit föga villiga eller direkt ovilliga att följa de ytterligare rekommendationerna från november 2018, eller för den delen rekommendationerna från Venedigkommissionen och Europarådets grupp av stater mot korruption 9 . De som ansträngt sig för att bryta den negativa utvecklingen – inte bara politiker utan även civilsamhälle och domstolstjänstemän – har inte fått gehör för sina krav. Detta ledde till att det rådde grundläggande tvivel om huruvida de former för demokratisk kontroll som togs upp i rapporten från januari 2017 fungerade. I maj 2019 skickade kommissionen en skrivelse till de rumänska myndigheterna om hur den senaste tidens utveckling ytterligare förvärrat de befintliga problemen med respekten för rättsstatsprincipen i allmänhet. Kommissionen ansåg att om läget inte förbättrades skulle den behöva agera inom EU-ramen för rättsstatsprincipen 10 . Vid ett möte med kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och förste vice ordförande Frans Timmermans i juni 2019 åtog sig Rumäniens premiärminister att inte fortsätta med de kontroversiella rättsliga reformerna och omedelbart återuppta dialogen inom mekanismen för att göra framsteg med reformerna av rättsväsendet och kampen mot korruption. Detta ändrade synsätt överensstämde också med resultatet av folkomröstningen i maj 2019, utlyst av Rumäniens president, där en överväldigande majoritet av de rumänska väljarna stödde förslag om att stärka garantierna mot korruption och godtycklig användning av undantagsförordningar 11 .

Liksom under tidigare år är rapporten ett resultat av de noggranna analyser som kommissionen gjort i nära samarbete med de rumänska institutionerna, och av synpunkter från andra medlemsstater, det civila samhället och andra berörda parter.

2.    LÄGESRAPPORT

I rapporten från januari 2017 noterades det att det fanns mer övergripande sociala, rättsliga och politiska faktorer som, trots att de ligger utanför mekanismens tillämpningsområde och inte omfattas av dess rekommendationer, direkt påverkar ”förmågan att genomföra reformerna” och framför allt har ”försvårat för Rumänien att visa att reformen har etablerats permanent”. Bland dessa faktorer noterades avsaknaden av principer om bättre lagstiftning i lagstiftningsarbetet, en stridslysten attityd mellan olika statliga aktörer samt situationen för medierna. I senare rapporter har det bekräftats att dessa faktorer har en tydlig negativ inverkan på reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption.

Sedan den senaste rapporten har det på nytt visat sig att omfattande lagändringar, även utanför rättsväsendet, som drivits igenom med skyndsamma förfaranden med ett minimum av samråd har skadat både lagstiftningens kvalitet och allmänhetens förtroende för det politiska beslutsfattandet. Domare och åklagare har fortsatt att utsättas för vilseledande rapportering och otillbörliga personangrepp i medierna, och rutinerna för genmäle är bristfälliga, vilket i slutändan påverkar hela rättssystemets anseende och trovärdighet. Olika grenar av staten har än en gång hamnat i konflikt, och dessa motsättningar utspelas i allt större utsträckning i Författningsdomstolen, vilket ytterligare ökar spänningarna och visar att det lojala samarbetet kommer till korta.

Debatten om samarbetsavtalen mellan rättsväsendets institutioner och de rumänska underrättelsetjänsterna (de s.k. hemliga protokollen) 12 fortsätter att bidra till splittringen. Ett beslut i Författningsdomstolen har banat väg för domstolarna att handlägga pågående och framtida ärenden, men det råder fortfarande osäkerhet om de faktiska konsekvenserna. Kommissionen kan inte annat än upprepa att målet bör vara att fastställa en ram så att underrättelsetjänsterna står under vederbörlig folkvald tillsyn, så att brott effektivt kan utredas och beivras samtidigt som de grundläggande rättigheterna respekteras fullt ut och så att allmänheten kan lita på rättsväsendets oberoende. Kommissionen erinrar om sitt tidigare påpekande att expertis från andra medlemsstater kan vara värdefull när man ska skapa ett starkare system för teknisk övervakning som används av åklagarmyndigheterna och för det samarbete mellan underrättelsetjänsterna och åklagarmyndigheterna som är av avgörande betydelse för kampen mot grov brottslighet såsom terrorism och it-brottslighet 13 .

EU:s hållning i rättstatlighetsfrågor, inte bara inom mekanismen, påverkar även de mer övergripande förhållandena på EU-nivå. Ett effektivt domstolsskydd i oberoende domstolar krävs enligt artikel 19.1 i EU-fördraget som ett konkret uttryck för rättsstatsprincipens värde, vilket också bekräftas i EU-domstolens aktuella rättspraxis. I kommissionens meddelande från juli 2019 14 finns konkreta åtgärder för att stärka unionens förmåga att främja och upprätthålla rättsstatsprincipen, förebygga att rättsstatlighetsproblem uppkommer genom en ny övervakningscykel för utvecklingen i medlemsstaterna samt reagera på ett ändamålsenligt sätt. I nästa kommissions politiska riktlinjer anges avsikten att införa en omfattande europeisk rättsstatlighetsmekanism med en EU-omfattande räckvidd och en objektiv rapportering om alla medlemsstater 15 . Fördjupning av sådana övergripande processer för övervakning av rättsstatsprincipen i alla medlemsstater och en eventuell vidareutveckling av dem visar mekanismens särskilda karaktär som en begränsad övervakningsprocess både i fråga om vilka medlemsstater som ingår och vilka frågor som omfattas. Sådana övergripande processer för övervakning av rättsstatsprincipen i alla medlemsstater kan tjäna som underlag för ytterligare EU-stöd till reformer i Rumänien, så snart kommissionen konstaterar att framstegen är tillräckliga för att uppfylla de åtaganden som landet gjorde när det gick med i EU. Under tiden kan frågor av betydelse för rättsstatsprincipen som inte omfattas av mekanismen hanteras inom ramen för den nya processen.

3.    BEDÖMNING AV I VILKEN UTSTRÄCKNING REKOMMENDATIONERNA FÖLJTS

I detta avsnitt bedöms de framsteg som gjorts när det gäller att följa de tolv rekommendationerna från januari 2017 och de åtta ytterligare rekommendationerna från november 2018. Att förverkliga dessa ytterligare rekommendationer är en förutsättning för att få reformprocessen på rätt spår igen, motverka de negativa konsekvenserna av de bakslag som noterades i november 2017 och november 2018 och återuppta framstegen mot att avsluta mekanismen.

3.1    Första riktmärket: Rättsväsendets oberoende och reformen av rättsväsendet

3.1.1    Rekommendationerna från november 2018: få reformprocessen på rätt spår igen

Lagarna om rättsväsendet och rättsliga garantier för rättsväsendets oberoende

I rapporten från november 2018 konstaterades att de ändrade lagarna om rättsväsendet, som trädde i kraft i juli och oktober 2018, kunde leda till påtryckningar på domare och åklagare och i förlängningen undergräva rättsväsendets oberoende, effektivitet och kvalitet. I stället för att lösa de problem som nämndes i tidigare rapporter inom mekanismen innebär lagarna nya risker, särskilt Specialsektionen som utreder domstolstjänstemän samt disciplin- och ansvarsreglerna. Till följd av detta konstaterade kommissionen att lagarna utgjorde ett bakslag i förhållande till den bedömning som gjordes i januari 2017, och föreslog en paus för eftertanke genom en frysning av ändringarna.

I rapporten från november 2018 rekommenderades följande: •Att omedelbart avbryta genomförandet av lagarna om rättsväsendet och efterföljande undantagsförordningar. •Att se över lagarna om rättsväsendet med fullt beaktande av de rekommendationer som utfärdats inom mekanismen samt av Venedigkommissionen och Greco.

Dessa rekommendationer följdes inte av de rumänska myndigheterna, som också ansåg att lagarna om rättsväsendet hade juridiska konsekvenser som inte kunde stoppas.

Rekommendationen var inriktad på sakinnehållet i de problem som lagarna skapade, och de efterföljande åtgärderna förvärrade problemen. Förutom de tre undantagsförordningar som antogs i september och oktober 2018 antog regeringen i början av 2019 ytterligare två undantagsförordningar om ändring av lagarna om rättsväsendet 16 . Liksom i de tidigare ärendena har det snabba antagandet, avsaknaden av samråd och de oklara skälen till dessa undantagsförordningar påverkat domstolsprocessernas rättssäkerhet och förutsebarhet. Ändringarna för att påskynda inrättandet av Specialsektionen, som ska utreda brott som begåtts av domstolstjänstemän, och utvidga dess behörighet, de successiva ändringarna av kraven och formerna för utnämnande av åklagare (inbegripet på ledningsnivå) vid det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning (DNA) har fördjupat farhågorna och bristen på förtroende för ändringarna 17 . Några av ändringarna förefaller även ha syftat till att ändra lagen i enskilda personers intresse 18 ., 19  Dessa undantagsförordningar föranledde mycket negativa reaktioner, vilket bidrog till allmänhetens val i folkomröstningen den 26 maj 2019 om ändringar av lagarna om rättsväsendet genom undantagsförordningar.

Den praktiska tillämpningen av de ändrade lagarna om rättsväsendet bekräftar också novemberrapportens farhågor när det gäller skadan för rättsväsendet. Särskilt har Specialsektionens verksamhet vid utredning av brott begångna av domstolstjänstemän bekräftat de farhågor som framförts i och utanför Rumänien om att Specialsektionen kan användas som ett politiskt påtryckningsmedel 20 . Det finns flera exempel på att Specialsektionen använt sin makt att ändra brottsutredningars inriktning på ett sätt som föranleder allvarliga tvivel om dess objektivitet 21 . Exemplen inbegriper fall där Specialsektionen inlett utredningar av domare och åklagare som motsatt sig de aktuella ändringarna av rättsväsendet och den plötsligt ändrade hållningen i pågående ärenden, t.ex. tillbakadragandet av överklaganden som DNA tidigare ingett i ärenden om korruption på hög nivå 22 . Utnämningar av ledningen vid Specialsektionen har också orsakat kontroverser. Många berörda parter i Rumänien har därför begärt att Specialsektionen ska upplösas 23 .

Venedigkommissionen antog i juni 2019 ett yttrande om undantagsförordningarna 24 , där man bekräftade de ytterligare farhågor de nya ändringarna 25 och Specialsektionens verksamhet gett upphov till. Greco uttryckte liknande farhågor i två nya rapporter i juni 2019 26 .

I juli 2019 sade sig justitieministern vara villig att finna lämpliga rättsliga lösningar i samråd med domstolarna och parlamentet, som ett led i en ny process med strukturerade samråd 27 . Enligt senare uttalanden från regeringens ledning skulle dock inga ändringar av Specialsektionen föreslås. De frågor som tagits upp av Europeiska kommissionen, Venedigkommissionen och Greco har därför inte lett till några ytterligare ändringar.

Utnämningar inom domstolsväsendet och påtryckningar på domstolarna

Utvecklingen sedan november 2018 har bekräftat relevansen i mekanismens sedan länge utestående rekommendation om ett mer robust och oberoende utnämningsförfarande. I rapporten för 2018 nämndes farhågor om de pågående förfarandena om uppsägning och utnämning av riksåklagaren och chefsåklagaren vid det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning.

I rapporten från november 2018 rekommenderades följande: •Att omedelbart avbryta alla pågående utnämningar och uppsägningar av högt uppsatta åklagare. •Att återuppta processen för att utse en chefsåklagare vid DNA med styrkt erfarenhet av lagföring av korruptionsrelaterade brott och med ett tydligt mandat för DNA att fortsätta med professionella, oberoende och opartiska utredningar av korruption. •Att respektera negativa yttranden från Högsta rådet om utnämningar och uppsägningar av åklagare på ledande poster, till dess att en ny rättslig ram finns på plats i enlighet med rekommendation 1 från januari 2017.

Inledningsvis följdes de här rekommendationerna inte upp. Den dåvarande justitieministern stod fast vid sin kandidat till posten som chefsåklagare vid DNA. Rumäniens president vägrade att utse denna kandidat en andra gång i januari 2019. Sedan dess har ärendet i praktiken lagts på is, och DNA leds på interimistisk grund. Den dåvarande justitieministern fortsatte även uppsägningsförfarandet mot riksåklagaren, trots ett negativt yttrande från Högsta rättsrådet. Rumäniens president vägrade i januari 2019 att godta uppsägningen. Eftersom tjänsten emellertid skulle utlysas igen i maj 2019 anordnade justitieministern ett utnämningsförfarande i april. Precis som i ärendet med DNA:s chefsåklagare i juli 2018 avvisade ministern alla kandidater som olämpliga, trots att många var tjänstgörande högre åklagare, däribland den sittande riksåklagaren. Till följd av detta beslutade riksåklagaren att gå i pension och denna tjänst innehas nu också på interimistisk grund 28 . Den dåvarande justitieministern inledde ett nytt utnämningsförfarande för posten som riksåklagare, men det drogs tillbaka av den nya justitieministern, som tillträdde i april 2019. Den nuvarande justitieministerns hållning har lett till att ytterligare försämringar av läget har kunnat undvikas och handläggningen har förbättrats. Den rumänska regeringen bör prioritera detta, eftersom de senaste årens erfarenheter visar hur politiskt inflytande riskerar att försämra utnämningarnas kvalitet och att det behövs en lösning som är hållbar på längre sikt.

Domstolsinspektionen har stor betydelse för att säkerställa allmänhetens förtroende för rättsväsendets oberoende, professionalism och integritet. Efter flera år av positiva bedömningar uttrycktes det i rapporten från november 2018 stor oro när det gäller domstolsinspektionen: man såg bland annat ett tydligt mönster av disciplinärenden mot domstolstjänstemän som offentligt motsatt sig reformen av rättsväsendet, dokument som sedan användes av politiker för att angripa rättsväsendets institutioner läcktes, och regeringen förlängde ledningsgruppens förordnande.

I rapporten från november 2018 rekommenderades följande: •Att Högsta rättsrådet omedelbart utnämner en interimsgrupp för ledning av inspektionsenheten och inom tre månader utnämner en ny ledningsgrupp för inspektionsenheten genom ett uttagningsförfarande.

Högsta rättsrådet utnämnde inte någon ny interimistisk ledningsgrupp, varför chefsinspektören kvarstod interimistiskt till maj 2019, när rättsrådet utnämnde chefsinspektören på nytt trots kontroverserna. Samtidigt har mönstret fortsatt sedan den senaste rapporten, med dokumentläckor och disciplinärenden mot domstolstjänstemän 29 , inbegripet domstolschefer, som motsätter sig reformerna av rättsväsendet 30 . Rekommendationen från november 2018 är därför överspelad, men de bakomliggande problemen är fortfarande fullt aktuella.

I flera på varandra följande rapporter enligt mekanismen har det påpekats att domstolstjänstemän och domstolar utsätts för påtryckningar i form av offentliga angrepp från politiker och medier. Sedan början av 2018 har sten lagts på börda av de myndigheter som ansvarar för disciplinära och straffrättsliga utredningar av domstolstjänstemän. Det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning har länge varit särskilt utsatt för sådana påtryckningar, liksom riksåklagarämbetet. Under referensperioden trappades dessutom trycket upp på Högsta kassationsdomstolen, som är behörig i många mål om korruption på hög nivå. Regeringen väckte två gånger talan mot Högsta kassationsdomstolen om dess tolkning av formreglerna för tillsättning av domarpaneler i brottmål 31 ., 32  Vidare ingav domstolsinspektionen ett disciplinklagomål mot domstolspresidenten, medan domarsektionen inom Högsta rättsrådet menade att hon borde avgå. Dessa åtgärder förefaller vid en samlad bedömning ha syftat till att utöva påtryckningar på Högsta kassationsdomstolen, och när presidenten tillkännagav sin avsikt att inte ansöka om ett andra förordnande gjorde hon klart att det var anledningen 33 .

Högsta rättsrådet utsåg nyligen en ny president för Högsta kassationsdomstolen. Det kommer att vara särskilt viktigt att Högsta kassationsdomstolen upprätthåller sitt oberoende och sin höga grad av professionalism, bl.a. i kampen mot korruption på hög nivå, under det nya ledarskapet.

Denna utveckling bekräftar den bedömning som kommissionen gjorde i sin rapport från november 2018, nämligen att Högsta rättsrådet inte fullgör sin uppgift att sörja för maktbalans och försvara oberoendet hos de rättsliga institutioner som utsätts för påtryckningar (se rekommendation 7).

Straffrätt

I juli 2018 antog det rumänska parlamentet med ett skyndsamt förfarande ändringar av strafflagen och straffprocesslagen. Skarp kritik riktades mot ändringarna av bl.a. Europeiska kommissionen och Venedigkommissionen 34 . Särskilt oroväckande var den plötsliga ändringen av avvägningen mellan den anklagades rättigheter, offrens rättigheter och statens skyldighet att effektivt beivra brott. Ändringarna stod helt klart i strid med rekommendationen enligt mekanismen om att förbättra lagarnas stabilitet och endast ändra dem när det är direkt nödvändigt på grund av Författningsdomstolens beslut och införlivande av EU-direktiv. Många ändringar förefaller oförenliga med EU:s lagstiftning eller Rumäniens internationella åtaganden. I oktober 2018 fann Författningsdomstolen att många av ändringarna var författningsstridiga.

I rapporten från november 2018 rekommenderades följande: •Att stoppa ikraftträdandet av ändringarna av strafflagen och straffprocesslagen. •Att åter ta upp översynen av strafflagen och straffprocesslagen med fullt beaktande av behovet av förenlighet med EU:s lagstiftning och internationella anti-korruptionsinstrument, samt med rekommendationerna inom mekanismen och yttrandet från Venedigkommissionen.

Dessa rekommendationer följdes inte. Ett uppehåll gjordes, men farhågorna vidgicks inte och uppehållet användes inte för fördjupade diskussioner och samråd. I april antog parlamentet nya ändringar av de två lagarna, liksom speciallagen om korruption, med ett skyndsamt förfarande. Många ändringar fortsätter att inge betänkligheter på grund av den inverkan de har på polisens och domstolarnas förmåga att utreda och bestraffa brott i allmänhet och korruptionsrelaterade brott i synnerhet. Den motivering som gavs av den majoritet som stödde ändringarna i parlamentet var att man bara stod fast vid de ändringar som inte befanns vara författningsstridiga enligt Författningsdomstolens beslut i oktober 2018. Oppositionspartierna och Rumäniens president ifrågasatte ändringarna i Författningsdomstolen, som i juli 2019 fann att ändringarna som helhet är författningsstridiga och inte överensstämmer med Författningsdomstolens tidigare beslut 35 .

Författningsdomstolens ingripande har visserligen satt punkt för denna lagstiftningsprocess och innebär att ändringarna inte kommer att träda i kraft på grund av bristande författningsenlighet, men Europeiska kommissionens och många andra iakttagares farhågor byggde på de politiska lösningar som valts i ändringsförslagen. Det är därför fortfarande oroväckande att den politiska lösning som valts inte uttryckligen har avvisats 36 .

3.1.2    Rekommendationerna från januari 2017: Rättsväsendets oberoende och reformen av rättsväsendet

3.1.2.1    Rättsväsendets oberoende

Utnämningar

I januari 2017 upprepade kommissionen sin rekommendation om att det borde införas ett system för öppna och förtjänstbaserade utnämningar av högt uppsatta åklagare för att ge tillräckligt skydd mot politisering. I rapporten från november 2018 konstaterades att läget hade förvärrats och tendensen har fortsatt (se ovan) 37 .

Insynen i processen har ökat, särskilt genom att justitieministeriet offentliggör urvals- och bedömningskriterier. Den nuvarande justitieministern har erkänt behovet av ytterligare förbättringar. Det faktum att fyra ändringar gjorts på mindre än sex månader visar dock att lämpliga förbättringar på kort sikt inte är samma sak som en långsiktig lösning. Som konstaterats i tidigare rapporter enligt mekanismen har problemen funnits så länge att man måste hitta förändringar som är brett förankrade och lagfästa. Det bästa sättet att få till en avvägning mellan regeringen och domstolarna som kan vinna allmänhetens förtroende är fortfarande att involvera Venedigkommissionen.

Uppförandekoder

Under rapporteringsperioden har rättssystemet och enskilda domstolstjänstemän i hög utsträckning kritiserats i media och av företrädare för regeringen och parlamentet.

En uppförandekod för parlamentsledamöter infördes i slutet av 2017. I rapporten från november 2018 konstaterades emellertid att bristen på uttryckliga bestämmelser om respekt för rättsväsendets oberoende gjorde att koden ännu inte fyllde sin funktion. Sedan rapporten från november 2018 har deputeradekammaren i vissa ärenden beslutat om sanktioner för överträdelser av koden, men dessa ärenden verkar inte gälla kritik av domstolsväsendet som sannolikt skulle undergräva dess oberoende.  38  

Kommissionen har också påpekat att det vore lämpligt att ha en uppförandekod för ministrarna, och i april 2019 ändrade regeringen ministrarnas uppförandekod med ett uttryckligt omnämnande av behovet av att respektera rättsväsendets oberoende. Det är ännu inte klart om den här koden fungerar som ett effektivt verktyg för ansvarsutkrävande.

3.1.2.2    Reform av rättsväsendet

Lagen om civilrättsliga förfaranden

Rekommendation 3 går ut på att slutföra reformen av lagen om civilrättsliga förfaranden, som införde steget med rådskammare i civilrättsliga förfaranden. Den här reformen skrinlades 2018 39 . Detta innebär att ett steg som syftar till effektivisera civilprocesserna inte längre ska äga rum, men detta bör öppna för en period av stabilitet i denna gren av rättsväsendet.

Insyn och förutsägbarhet i lagstiftningsförfarandet vad gäller lagstiftningen om reformen av rättsväsendet och korruptionsbekämpning (vad gäller strafflagen, se ovan)

I rapporten från januari 2017 klargjordes att den process som används för att lagstifta har betydelse i sig. Detta har fortsatt att föranleda betänkligheter. Processen att ändra lagarna om rättsväsendet med en rad undantagsförordningar fick skarp kritik av Venedigkommissionen 40 , på grund av processens inverkan på lagstiftningens kvalitet, rättssäkerheten, de yttre kontrollerna av regeringen och maktdelningsprincipen 41 . Som sägs ovan tog även lagstiftningsförfarandet i parlamentet i april 2019, om ändring av strafflagen och straffprocesslagen och den särskilda lagen om korruption, endast en vecka.

Detta var en viktig punkt i kommissionens skrivelse i maj 2019 där den uttryckte sin oro för rättsstatsprincipen. Denna oro återspeglades också i folkomröstningen i maj, där väljarna starkt stödde en process under mer ordnade former. Premiärministern tillkännagav att regeringen avsåg att följa resultatet och avhålla sig från att anta undantagsförordningar om rättsväsendet. I september 2019 upplöstes även det särskilda parlamentsutskottet för systematisering, enande och säkerställande av den rättsliga stabiliteten inom rättsväsendet, som var ansvarigt för några av de mest abrupta förfarandena.

Sedan rapporten från november 2018 lades fram har utvecklingen av integritetslagstiftningen föranlett liknande farhågor. Upprepade ändringar av integritetslagstiftningen har avsevärt ökat bristen på klarhet och rättssäkerhet (se det andra riktmärket).

Respekt för domstolsbeslut

Den rumänska regeringen godkände den 3 april 2019 en promemoria om åtgärder för att säkerställa verkställighet av domar mot en offentlig gäldenär, i enlighet med Europadomstolens rättspraxis om utebliven eller försenad verkställighet av domar som meddelats mot en offentlig gäldenär. Detta är en uppföljning av de olika målen i gruppen Săcăleanu mot Rumänien i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna 42 .

De förslag som ingår i promemorian, däribland nödvändig lagstiftning, håller nu på att analyseras av de rumänska myndigheterna innan de genomförs. Justitieministeriet och Högsta rättsrådet håller just nu på att slutföra utvecklingen av it-tillämpningen Ecris, som ska användas för att kartlägga antalet lagakraftvunna domar där offentliga institutioner är gäldenärer eller borgenärer 43 . 

Strukturella reformer av rättsväsendet

Den strategiska rättsliga förvaltningen har inte fungerat på avsett sätt under större delen av referensperioden 44 . Mötena återupptogs i september 2019 med stöd av nya samordningsmekanismer och satsningar på dialog med domarkåren, yrkesorganisationerna och det civila samhället 45 . Med tanke på de utmaningar som är för handen är det viktigt att den strategiska rättsliga förvaltningen utvecklas till ett forum som kan ta upp frågor av stor strategisk betydelse för rättsväsendet. Den kan på så sätt fungera som ett sätt att återupprätta förtroendet mellan de viktigaste rättsliga och statliga institutionerna. Det faktum att grundläggande förändringar av rättsväsendets funktion och organisation har genomförts genom undantagsförordningar snarare än genom enhälliga beslut från den strategiska rättsliga förvaltningen, kan endast minska dessa förändringars effektivitet och hållbarhet 46 .

Högsta rättsrådets öppenhet och redovisningsskyldighet 

Även om Högsta rättsrådet uppger att man fortsatt att genomföra prioriteringarna inom sitt mandat 47 , har tiden sedan novemberrapporten 2018 kännetecknats av splittring och kontroverser i rättsrådet. Dessutom förbigicks rättsrådet ofta, i det att viktiga beslut om rättsväsendets organisation och funktion fattades av regeringen eller parlamentet. Högsta rättsrådets ståndpunkter i frågor av grundläggande betydelse för det rumänska rättssystemets funktionssätt, t.ex. om Specialsektionens befogenhet att utreda domstolstjänstemän eller viktiga utnämningar och om försvar av rättsväsendets oberoende, ger upphov till oro när det gäller dess institutionella oberoende och auktoritet. Detta har förvärrats genom ändringar av lagar om rättsväsendet som möjliggjorde beslut i viktiga frågor av endast ett fåtal ledamöter av Högsta rättsrådet (se ovan). Ett annat tecken på detta är uttalanden gjorda för Högsta rättsrådets räkning som bara en del av ledamöterna ställt sig bakom. Detta mönster illustreras också av bristande stöd från yrkesorganisationer och bristande samråd med domstolstjänstemän vid domstolar och åklagarmyndigheter. Högsta rättsrådet var delat när det gäller rekommendationerna från Europeiska kommissionen, Venedigkommissionen och Greco, och mer allmänt när det gäller att agera för att försvara rättsväsendets oberoende, eftersom Högsta rättsrådets nuvarande ordförande och några av dess ledamöter fortsätter att försvara lagarna om rättsväsendet i den nuvarande formen. Högsta rättsrådet har reagerat på vissa klagomål som den fått kännedom om när det gäller försvaret av domstolstjänstemännens oberoende, anseende och oväld, men reaktionen verkar ganska blygsamt i förhållande till problemets omfattning. När Högsta rättsrådet tagit upp rättsväsendets oberoende har det ibland också nämnt problem med eventuell politisk partiskhet.  48  

Framstegen har fortsatt med det första riktmärket när det gäller rekommendation 5 (verkställighet av domar) och rekommendation 3 (bara vad gäller lagen om civilrättsliga förfaranden). Rekommendationerna 1, 3 och 4 har inte genomförts. När det gäller rekommendationerna 2, 6 och 7 har inga framsteg mot meningsfulla resultat gjorts. När det gäller de ytterligare rekommendationerna från november 2018 förvärrades läget, och en nyare positiv strategi har ännu inte resulterat i konkreta åtgärder för att åtgärda situationen. Farhågorna för rättsväsendets effektivitet och oberoende har bekräftats. Därför konstaterar kommissionen att det första riktmärket inte kan anses vara uppfyllt och att de rumänska myndigheterna behöver vidta åtgärder för att följa alla rekommendationer från januari 2017 och november 2018.

3.2    Andra riktmärket: Integritetsbestämmelser och den nationella integritetsbyrån

Integritetslagstiftningens förutsebarhet och rättssäkerhet

I tidigare rapporter enligt mekanismen belystes de fortsatta problemen med integritetslagstiftningen och behovet av stabilitet och tydlighet. Under de senaste två och ett halvt åren har det antagits fem förslag om ändring av integritetslagstiftningen. Förutom att försvaga vissa bestämmelser och den nationella integritetsbyråns (ANI) förmåga att fortsätta sitt arbete har dessa ständiga ändringar ytterligare bidragit till ett splittrat rättslandskap.

Två förslag som trädde i kraft 2019 är särskilt oroväckande. Det första fastställer en preskriptionstid på tre år för handlingar som innebär intressekonflikter eller oförenligheter. Detta har för det första konkret inverkan på pågående ärenden, då ANI räknar med att behöva avsluta nästan 200 utredningar före årsslutet. För det andra uppstår en oförenlighet med andra bestämmelser i integritetslagstiftningen, vilket får till följd att det nu är oklart om sanktioner fortfarande kan påföras efter en lagakraftvunnen dom, om domen (till skillnad från ANI-rapporten) meddelas efter treårsperioden. Det andra förslaget ändrar sanktionssystemet för intressekonflikter för förtroendevalda på lokalnivå, och ett nytt system med förvaltningsrättsliga sanktioner införs. Detta är mindre krävande än det nuvarande systemet, och ANI anser att det inte möjliggör avskräckande sanktioner. Tillräckligt avskräckande sanktioner för oförenlighet och intressekonflikter är viktigt för att förebygga korruption. Dessa två förslag ökar rättsosäkerheten när det gäller vilka integritetsregler som är tillämpliga och skapar en risk för bakslag i fråga om det andra riktmärket, om avskräckande sanktioner inte längre kan påföras (trots en lagakraftvunnen dom).

Systemet Prevent

Denna rekommendation ansågs vara förverkligad i rapporten från november 2018. Systemet Prevent fungerar fortfarande fullt ut och ANI rapporterar positiva resultat. Mer allmänt har ANI:s resultat vad gäller utredningar av oförenligheter och administrativa intressekonflikter legat stabila 49 . 

Uppföljning av domstolsbeslut avseende parlamentsledamöter

I rapporten från november 2018 konstaterades förseningar och vad som föreföll vara inkonsekvent tillämpning av sanktioner för parlamentsledamöter som i en lagakraftvunnen dom på grundval av en rapport från ANI befunnits inneha oförenliga uppdrag eller vara i intressekonflikt. Samtidigt belystes en eventuell avvikande regeltolkning (särskilt när integritetsincidenten avsåg ett tidigare uppdrag eller en tidigare tjänst). I rapporten påpekades behovet av tydliga bestämmelser om oförenligheter och intressekonflikter på ett sätt som uppfyller riktmärket i mekanismen för att säkerställa ”obligatoriska beslut på grundval av vilka avskräckande sanktioner kan vidtas”. Sedan rapporten från november 2018 har det inte hänt något i detta avseende. I juli 2019 föreslog justitieministern att ett möte skulle anordnas med alla berörda myndigheter för att ta itu med frågan. Det kan vara ett lämpligt första steg. Målet bör vara en långsiktig lösning som skapar den nödvändiga klarheten.

Rekommendation 8 är fortfarande uppfylld. Framsteg vad gäller rekommendation 9 kräver att den nuvarande bristen på klarhet om reglerna löses. Integritetslagstiftningen måste förtydligas för att undvika risken att avskräckande sanktioner inte längre kan påföras efter en lagakraftvunnen dom, vilket skulle innebära ett bakslag för det andra riktmärket. Det andra riktmärket är alltså ännu inte uppfyllt.

3.3    Tredje riktmärket: Kampen mot korruption på hög nivå

Långsiktigheten i det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning och varaktigheten i kampen mot korruption

Sedan rapporten från november 2018 har de korruptionsbekämpande institutionerna, trots mycket svåra omständigheter, fortsatt att utreda anklagelser och beivra korruption på hög nivå.

I rapporten från november 2018 noterades påtryckningar på de viktigaste korruptionsbekämpande institutionerna, särskilt DNA och Högsta kassationsdomstolen, och växande farhågor över deras förmåga att fortsätta att fullgöra sina uppgifter, något som påverkar korruptionsbekämpningens oåterkallelighet. Även om resultaten fortfarande är starka finns det tecken på att de ständiga påtryckningarna på de här institutionerna har haft skadlig inverkan.

De ändrade lagarna om rättsväsendet innebar bl.a. tvära kast när det gäller krav på antal tjänsteår, vilket påverkat DNA:s förmåga att fungera. En effektiv handläggning av ärenden om korruption på hög nivå har också påverkats negativt av att ansvaret för många ärenden överförts till Specialsektionen, som inte bara har behörighet att utreda brott begångna av domstolstjänstemän utan även relaterade brott som begås av andra personer. Risken för att Specialsektionen skulle kunna användas som ett sätt att ändra inriktningen på utredningar av högnivåkorruption och för att utöva påtryckningar på domstolstjänstemän (som konstaterades i november 2018) har blivit verklighet (se det första riktmärket). I och med att utnämningsförfarandet avbrutits har DNA fortfarande inte någon chefsåklagare. Även om det nuvarande interimistiska ledarskapet fullgjort sitt uppdrag med förtjänst, tillför ändå dess tidsbegränsade karaktär ett inslag av osäkerhet och sårbarhet.

De kraftigt ökade påtryckningarna på Högsta kassationsdomstolen (se det första riktmärket) har också påverkat rättsväsendets ändamålsenlighet i mål om korruption på hög nivå. Närmare bestämts drogs Högsta kassationsdomstolen inför Författningsdomstolen i två författningsmål som regeringen inledde och som rörde tolkningen av de processuella reglerna för tillsättning av överklagandepaneler med fem domare och tillsättning av paneler med tre domare i första instans. Även om Författningsdomstolens utslag inte är tillämpliga på avslutade mål har uppföljningen av domen om femdomarspanelerna förorsakat stor osäkerhet. I början av 2019 övervägde man att anta en undantagsförordning som, om den hade antagits, skulle ha gjort det möjligt att återuppta alla mål om högnivåkorruption som avslutats sedan 2014 med en lagakraftvunnen kassationsdom meddelad av en femdomarspanel. Visserligen bidrog inhemsk och internationell kritik mot undantagsförordningen till att den inte antogs, men det är viktigt att de rumänska myndigheterna avstår från att eftersträva det mål som undantagsförordningen syftade till och tydligt slå fast att lagstiftning som påverkar tidigare ärenden inte behövs, efter Författningsdomstolens avgöranden. de rumänska myndigheterna behöver också upprepa sin fasta vilja att verkningsfullt bekämpa korruption.

Författningsdomstolens avgöranden har direkta konsekvenser för pågående ärenden om korruption på hög nivå, leder till förseningar och omtagna rättegångar, och har gjort det möjligt att på vissa villkor återuppta flera avslutade ärenden. Alla konsekvenser kan ännu inte överblickas. Dessa tydliga spridningseffekter på rättvisans gång har också föranlett mer allmänna tvivel om långsiktigheten i de framsteg som Rumänien hittills gjort i kampen mot korruption, särskilt som detta sker samtidigt med ändringarna av strafflagen och straffprocesslagen, som inte beaktade rekommendationen från november 2018 om behovet av förenlighet med EU:s lagstiftning och internationella antikorruptionsinstrument (se även det första riktmärket).

Rekommendation 10: Objektiva kriterier bör antas för beslut om och motiveringar av hävd immunitet för parlamentsledamöter, för att säkerställa att immuniteten inte används för att undvika utredning och åtal för korruptionsbrott. Regeringen kan också överväga att ändra lagstiftningen för att begränsa immuniteten för ministrarna till deras mandatperiod. Dessa åtgärder skulle kunna få stöd från Venedigkommissionen och Greco. Parlamentet bör inrätta ett system för att regelbundet rapportera om beslut som fattas av dess kammare om hävande av immunitet och skulle kunna anordna en offentlig debatt så att Högsta rättsrådet och det civila samhället kan komma med synpunkter.

Rekommendation 10 rör parlamentets ansvar vid beslut om krav från åklagarmyndigheten om att tillåta åtgärder som husrannsakningar eller gripanden och om att tillåta utredningar av parlamentsledamöter som även är eller har varit ministrar. Avsaknaden av förklaringar till parlamentets beslut, liksom antalet tillfällen då parlamentet inte tillät någon utredning, har föranlett oro över de här beslutens objektivitet.

Den 5 juni 2019 ändrade deputeradekammaren sin arbetsordning i fråga om åtal mot nuvarande eller tidigare ministrar som också är ledamöter av deputeradekammaren. Det hänvisades särskilt till kriterierna i Venedigkommissionens rapport om den parlamentariska immunitetens syfte och undantag från den 50 . Denna ändring bör välkomnas och kommissionen ser fram emot att den genomförs effektivt, även mot bakgrund av rekommendationen att involvera domstolarna och det civila samhället i debatten.

Senaten uppmanas anta liknande regler. I början av juni avslogs åklagarmyndighetens begäran om att upphäva senatsordförandens immunitet. I september avslog senaten en begäran om åtal mot en senator som tidigare var hälso- och sjukvårdsminister.

Kommissionen upprepar sitt konstaterande från november 2018 om att grunden för den positiva bedömningen av det tredje riktmärket i januari 2017 har rivits upp av Rumänien. Trots att både DNA och Högsta kassationsdomstolen har fortsatt att utreda och sanktionera korruption på hög nivå och uppvisat professionalism under mycket svåra omständigheter, väcker angreppen på deras verksamhet, de successiva ändringarna av lagstiftningen och möjligheten att ifrågasätta lagakraftvunna domar frågor om långsiktigheten i Rumäniens framsteg i kampen mot korruption på hög nivå. Rekommendation 10 kan därför, trots viss positiv utveckling på senare tid, inte längre anses vara tillräckligt förverkligad för att riktmärket ska kunna avslutas.

3.4    Fjärde riktmärket: Kampen mot korruption på alla nivåer

Den nationella strategin mot korruption

Den nationella strategin mot korruption har fortsatt att genomföras på teknisk nivå. Korruptionsförebyggande åtgärder, t.ex. de interna revisionerna av var och en av de deltagande offentliga institutionerna och de expertutvärderingar som planerades 2018, genomfördes både i centrala institutioner och på lokal nivå (regionalt och kommunalt). De interinstitutionella samarbetsplattformarna träffades i april 2019. Myndigheterna rapporterar också om fortsatta korruptionsförebyggande åtgärder och verksamhet i centrala ministerier och offentliga institutioner på utsatta områden, bl.a. utbildning, inrikesministeriet och finans. Förebyggande av korruption har dock inte ansetts vara en viktig politisk prioritering.

Ett av strategins mål är att förbättra resultaten i kampen mot korruption genom straffrättsliga och administrativa sanktioner. Sedan rapporten i november 2018 har den allmänna åklagarmyndigheten verkningsfullt beivrat korruptionsbrott som DNA inte är ansvarigt för 51 . Påtryckningarna på dessa viktiga institutioner (se ovan) 52 och de lagändringar som trätt i kraft eller antagits av parlamentet har ofrånkomligen påverkat kampen mot korruption på ett negativt sätt, inte minst genom att detta sänder motsägelsefulla signaler om det politiska stödet för fortsatta insatser för att förebygga och beivra korruption. Detta inbegriper ändringarna av strafflagen och integritetslagstiftningen, med risk för konsekvenser på alla nivåer av den offentliga förvaltningen.

Nationella byrån för förvaltning av tillgångar som beslagtagits

Nationella byrån för förvaltning av tillgångar som beslagtagits (Anabi) är nu i full drift och har fortsatt att utveckla sitt arbete, vilket den tydligt redovisar i sina årsrapporter. Detta är ett positivt exempel på hur god praxis i andra medlemsstater (Belgien, Frankrike, Italien och Nederländerna) och andra länder bidragit till ett framgångsrikt upplägg.

På grundval av en analys av det fjärde riktmärket, bekräftar kommissionen sina slutsatser från november 2018 att mer arbete krävs för att nå riktmärket. Förebyggandet av korruption hämmas av den politiska utvecklingen, vilket undergräver framstegens trovärdighet (rekommendation 11). Vad gäller rekommendation 12 bekräftar kommissionen att denna rekommendation är förverkligad.

4.    SLUTSATSER

Sedan den senaste rapporten har kommissionen ofta nödgats konstatera att utvecklingen i Rumänien gått bakåt när det gäller reform av rättsväsendet och kamp mot korruption. Vid samtliga dessa tillfällen har kommissionen noterat fortsatta avsteg från de framsteg som gjorts under tidigare år, vilket redovisas i rapporten från november 2018.

Händelseutvecklingen de första månaderna 2019 var alarmerande. Till följd av detta såg sig kommissionen föranledd att i maj 2019 meddela de rumänska myndigheterna att om de nödvändiga förbättringarna inte gjordes inom kort, eller om ytterligare negativa åtgärder vidtogs, skulle kommissionen agera inom rättsstatlighetsramen, som föreskriver en dialog i frågor som rör rättsstatsprincipen (och som därför kan sträcka sig längre än mekanismen).

Kommissionen välkomnade det faktum att den rumänska regeringen i juni uttryckte en önskan om att lägga om kursen, och att ansträngningar gjorts med nya samrådsmekanismer och dialog med rättsväsendet. Kommissionen hoppas att de behöriga rumänska myndigheterna omsätter denna politiska vilja i konkret lagstiftning och andra åtgärder. Framsteg förutsätter påtagliga rättsliga och administrativa steg för att följa de rekommendationer som sammanfattas i den här rapporten. Rumäniens viktigaste institutioner behöver kollektivt visa ett starkt engagemang för rättsväsendets oberoende och kampen mot korruption som omistliga hörnstenar, medan kapaciteten i nationella skyddsåtgärder, kontroller och motvikter bör säkerställas.

Kommissionen kommer att fortsätta att följa utvecklingen noga genom mekanismen. Kommissionen beklagar att Rumänien inte följde rekommendationerna från november 2018, som helt överensstämde med de andra EU-institutionernas hållning. Dessa rekommendationer måste följas om reformprocessen ska komma in på rätt spår igen, och mekanismen ska kunna avslutas, i enlighet med rapporten från januari 2017. Kommissionen är övertygad om att Rumänien har den drivkraft som krävs för att nå mekanismens mål och den står redo att hjälpa de rumänska myndigheterna i detta syfte.

(1)

     Efter rådets slutsatser av den 17 oktober 2006 (13339/06) inrättades mekanismen genom kommissionens beslut av den 13 december 2006 (K(2006) 6569).

(2)

     Rådets slutsatser om samarbets- och kontrollmekanismen av den 12 december 2017, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-15587-2017-INIT/sv/pdf . De fyra riktmärkena för Rumänien anges i den åtföljande tekniska rapporten, s. 1.

(3)

         COM (2017) 44 - https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1542634669859&uri=CELEX:52017DC0044  

(4)

         COM(2017) 751 - https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1571124344689&uri=CELEX:52017DC0751

(5)

         Rådets slutsatser om samarbets- och kontrollmekanismen av den 12 december 2017, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-15587-2017-INIT/sv/pdf

(6)

     COM(2018) 851 final - https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52018DC0851&qid=1571992503709&from=SV  

(7)

    Europaparlamentets resolution av den 13 november 2018 om rättsstatsprincipen i Rumänien, P8_TA-PROV(2018)0446. I resolutionen uppmanar Europaparlamentet det rumänska parlamentet och den rumänska regeringen att till fullo genomföra alla rekommendationer från kommissionen, gruppen av stater mot korruption (Greco) och Venedigkommissionen, och att avstå från reformer som skulle äventyra respekten för rättsstatsprincipen, och även rättsväsendets oberoende.

(8)

     I rådets slutsatser av den 12 december 2018 uppmanas Rumänien att ”återställa reformernas positiva dynamik och vidta snabba åtgärder, särskilt vad gäller de nya viktiga rekommendationer som fastställts av kommissionen avseende rättsväsendets oberoende och reformen av rättsväsendet samt kampen mot korruption på alla nivåer, liksom vad gäller andra integritetsärenden som uppmärksammas i rapporten” ( http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-15187-2018-INIT/sv/pdf )

(9)

     Särskilt Venedigkommissionens yttrande 924/2018 om ändringarna av lagarna om rättsväsendet och yttrande 930/2018 om ändringarna av strafflagen. Greco AdHocRep(2018) 2 om ändringarna av lagarna om rättsväsendet. Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) inrättades 1999 av Europarådet för att övervaka efterlevnaden av organisationens standarder för korruptionsbekämpning.

(10)

     EU-ramen för rättsstatsprincipen inrättades 2014 av kommissionen för att förebygga systemomfattande hot mot rättsstatsprincipen, i vilket fall förfarandet enligt artikel 7 i EU-fördraget skulle behöva tillgripas. Den omfattar en stegvis dialog med en medlemsstat, strukturerad genom yttranden och rekommendationer från kommissionen. Ramen för rättsstatsprincipen har ett bredare tillämpningsområde än mekanismens riktmärken och omfattar alla aspekter av rättsstatsprincipen.

(11)

     Den folkomröstning om rättsväsendet som Rumäniens president utlyste ägde rum den 26 maj med ett valdeltagande på över 40 %. Över 80 % av väljarna röstade för ett förbud mot amnesti och benådning vid korruptionsbrott, och 81 % röstade för att förbjuda regeringen att anta undantagsförordningar inom brott, straff och domstolarnas organisation, och ville dessutom utöka rätten att överklaga förordningar direkt till Författningsdomstolen.

(12)

     Se lägesrapporten för 2018, s. 2.

(13)

   Underrättelsetjänsternas verksamhet är inte en fråga för EU och omfattas inte av de riktmärken som fastställts i mekanismen.

(14)

         Att stärka rättsstatsprincipen inom unionen En åtgärdsplan, COM(2019) 343 final. Detta ska komplettera EU:s ram för rättsstatsprincipen från 2014.

(15)

         Politiska riktlinjer för nästa kommission (2019–2024): En ambitiösare union: Min agenda för Europa, s. 14-15, se https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/political-guidelines-next-commission_sv.pdf  

(16)

   Undantagsförordningar nr 7/2019 av den 20 februari 2019 och nr 12/2019 av den 5 mars 2019.

(17)

Mer information om ändringarna finns i den tekniska rapporten.

(18)

   Några exempel: retroaktiv ökning av kraven på tjänsteår för åklagare så att vissa personer utestängdes från vissa befattningar, lägre krav och ändrade rutiner för att utse ledningen vid Specialsektionen så att vissa personer kunde utses, tillstyrkande av nominerade höga åklagare av domarkårens högsta råd i plenum så att ett negativt yttrande från Högsta rättsrådet undveks.

(19)

   Venedigkommissionens yttrande nr 950/2019, punkt 49.

(20)

   I det här sammanhanget bör det påpekas att Specialsektionen inledde en brottsutredning mot flera ledamöter av kommissionen och dess personal efter ett klagomål den 30 januari 2019 där de anklagades för tjänstefel, förfalskning och för att bedriva organiserad brottslighet i samband med utarbetandet av rapporten om mekanismen i november 2018. Utredningen riktades också mot den dåvarande riksåklagaren. Kommissionen erinrar om att kommissionens ledamöter och personal inom varje medlemsstats territorium är immuna från rättsliga förfaranden för handlingar i tjänsten, i enlighet med protokollet om immunitet och privilegier som är fogat till fördragen. Trots de rumänska myndigheternas bristande behörighet i dessa ärenden inleddes ärendet den 11 februari och lades inte ned förrän den 27 mars på grund av brist på bevis. http://www.mpublic.ro/ro/content/c_28-03-2019-13-03

(21)

   Ett viktigt exempel är brottmålet mot den f.d. chefsåklagaren vid det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning när hon var kandidat till europeisk åklagare. Tidpunkten för inledandet av det brottmålet och tidsplanen för kallelser föreföll särskilt utformad för att sabotera hennes kandidatur, och enligt ett beslut av Högsta kassationsdomstolen var de förebyggande åtgärder som vidtogs i ärendet olagliga. Det faktum att ett annat ärende inleddes mot riksåklagaren tycktes bekräfta mönstret av åtgärder som vidtagits mot högt uppsatta domstolstjänstemän som kritiserar Specialsektionen.

(22)

Se den tekniska rapporten för exempel och detaljer.

(23)

Det är bl.a. fråga om domarförbunden, det civila samhällets organisationer och oppositionspartierna.

(24)

     Yttrande om nödförordningarna Geo nr 7 och Geo nr. 12 om ändring av lagarna om rättsväsendet, CDL-AD(2019)014, 21-22 juni 2019) - https://www.venice.coe.int/webforms/documents/?pdf=CDL-AD(2019)014-e  

(25)

   I yttrandet uttrycks allvarliga tvivel om några av ändringarnas rimlighet och motiveringarna av dem.

(26)

   GRECO AdHocRep(2019)1 och GRECO RC4(2019)11.

(27)

   En arbetsgrupp vid justitieministeriet arbetar i samråd med alla domstolar och yrkessammanslutningar för domstolstjänstemän med en bedömning. Den 17 september 2019 tillkännagav justitieministern att arbetsgruppens preliminära resultat gav vid handen att Specialsektionen inte bör fortsätta sin verksamhet i sin nuvarande form.

(28)

Den 2 oktober 2019 avgick chefsåklagaren vid DIICOT, myndigheten för utredningar av organiserad brottslighet och terrorism, efter skandaler i samband med pågående utredningar och politiska påtryckningar. Alla de högsta åklagarämbetena innehas nu på interimistisk grund.

(29)

Exempel på disciplinärenden i samband med offentlig kritik av de pågående reformerna:

https://www.csm1909.ro/ViewFile.ashx?guid=2be852a5-365b-44e2-990d-47696231789a|InfoCSM ,

https://www.csm1909.ro/ViewFile.ashx?guid=38b70eb6-641a-4794-9109-e6805dfd778e|InfoCSM ,

http://www.inspectiajudiciara.ro/Download.aspx?guid=7c561595-2efe-4ce4-abd7-3150b5d52274|InfoCSM,

         http://portal.just.ro/36/SitePages/Dosar.aspx?id_dosar=200000000361685&id_inst=36,

https://cursdeguvernare.ro/asociatia-initiativa-pentru-justitie-inspectia-judiciara-incearca-sa-i-intimideze-pe-magistratii-care-lupta-pentru-apararea-independentei-justitiei.html

(30)

     Ett exempel från den senaste tiden rör domstolsinspektionens rapport om samarbetet mellan åklagare och underrättelsetjänster för avlyssning. Rapporten läcktes till medierna innan Högsta rättsrådet kunde ta ställning till den.

(31)

   Dessa mål hänsköts till Författningsdomstolen av regeringen, med hänvisning till en konflikt mellan parlamentet (i dess egenskap av lagstiftare) och Högsta kassationsdomstolen där det gjordes gällande att Högsta kassationsdomstolen överskridit sin författningsfästa behörighet att tolka lagen och ställt sig själv i lagstiftarens ställe.

(32)

Det ifrågasattes om det var Författningsdomstolens sak att bedöma Högsta kassationsdomstolens rättstolkning.

(33)

https://www.mediafax.ro/social/tarcea-despre-refuzul-de-a-mai-candida-la-inalta-curte-m-a-facut-sa-imi-fie-dor-sa-traiesc-printre-oameni-cu-bun-simt-18218170

(34)

     Venedigkommissionens yttrande 930/2018.

(35)

      Motiveringarna till dessa avgöranden har ännu inte offentliggjorts.

(36)

I augusti 2019 röstade parlamentet formellt ned en lag om amnesti och nåd från februari 2017, som hade stått kvar på parlamentets dagordning.

(37)

     COM(2018) 851 och SWD(2018) 551. Jfr även Venedigkommissionens yttrande nr 924/2018 av den 20 oktober 2018.

(38)

      http://www.cdep.ro/pls/dic/site2015.page?id=1046  

(39)

     Lagändringarna trädde i kraft i december 2018. Lag 310/2018, av den 17 december 2018 om ändring och komplettering av lag 134/2010 om civilrättsliga förfaranden.

(40)

   Venedigkommissionens yttrande 950/2019.

(41)

I yttrandet konstateras att det mest oroväckande är att regeringen fortsätter att ändra lagen med hjälp av undantagsförordningar. Fastän det tydligt sägs i konstitutionen att detta bör vara en exceptionell åtgärd, blev lagstiftning med hjälp av undantagsförordningar rutin. Grundläggande regler om centrala statliga institutioners funktion ändras för snabbt och för ofta, utan förberedelser och samråd, vilket väcker legitima frågor om huruvida resultaten av ändringarna är lämpliga och vilka de verkliga motiven bakom vissa av dem är. De lagtexter som blir resultatet av detta är inte tydliga. Denna process försvagar de externa kontrollerna av regeringen, strider mot principen om maktdelning och inverkar negativt på rättssäkerheten.

(42)

     Handlingsplanen för Săcăleanu-ärendena finns på

https://rm.coe.int/CoERMPublicCommonSearchServices/DisplayDCTMContent?documentId=09000016806dda63  

(43)

         Se den tekniska rapporten, rekommendation 5.

(44)

Den strategiska rättsliga förvaltningen omfattar justitieministern, Högsta rättsrådet, Högsta kassationsdomstolen och riksåklagaren. Den inrättades 2016 som ett forum för att underlätta diskussioner och beslutsfattande i samförstånd om strategiska riktlinjer och resurser för rättsväsendet. Den övervakar också genomförandet av strategin för utveckling av rättsväsendet.

(45)

   Rådet för strategisk förvaltning sammanträdde den 17 september. Den nuvarande justitieministern planerar att hålla sammanträden var sjätte vecka. Samtidigt har arbetsgrupper sammanträtt och samråd skett om strafflagen och Specialsektionen, som utreder brott som begåtts av domstolstjänstemän.

(46)

         T.ex. undantagsförordningarna om ändring av lagarna om rättsväsendet, som antogs mellan september 2018 och mars 2019.

(47)

Perioden 2017–2022.

(48)

   Exempelvis fördömanden av Europaparlamentets talmans kritik mot Specialsektionens förebyggande åtgärder om utredning av domstolstjänstemän, vilket hindrade kandidaten till europeisk åklagare från att närvara vid Europaparlamentets utfrågning, och den rumänska presidentens avvisande av den kandidat till justitieministerposten som premiärministern lade fram i augusti 2019.

(49)

     Se också den tekniska rapporten, det andra riktmärket.

(50)

     CDL-AD (2014) 011.

(51)

     Institutionernas resultat redovisas närmare i den tekniska rapporten.

(52)

Se det första och det tredje riktmärket.