Den 5 juni 2019 gjorde kommissionen, i sin rapport enligt artikel 126.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt 1 , bedömningen att Italien under 2018 inte hade uppfyllt fördragets skuldkriterium och drog slutsatsen att ett skuldbaserat förfarande vid alltför stora underskott (nedan kallat underskottsförfarande) var motiverat för Italien.

Slutsatsen baserades på följande element:

·Slutliga data för 2018 visade att Italiens offentliga skuldkvot ökade från 131,4 % 2017 till 132,2 % 2018.

·Italiens strukturella saldo försämrades 2018 med 0,1 % av BNP och väntades försämras ytterligare med 0,2 % av BNP 2019 baserat på kommissionens vårprognos 2019. Sålunda hade Italien ett avstånd till (övergripande) överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del på 0,4 % av BNP 2018 och 0,3 % av BNP 2019.

·Kommissionens vårprognos 2019 visade på ett samlat underskott över referensvärdet på 3 % av BNP 2020 om den momshöjning som regeringen beslutat som en skyddsklausul inte skulle aktiveras eller inte ersättas med alternativa finansieringssätt.

Slutsatsen i kommissionens rapport fick stöd av ekonomiska och finansiella kommittén i dess yttrande antaget den 11 juni 2019 i enlighet med artikel 126.4 i fördraget. Ekonomiska och finansiella kommittén uppmanade också Italien att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten följs i enlighet med förfarandet vid alltför stora underskott, och tillade att kommissionen och kommittén skulle kunna ta hänsyn till ytterligare element som läggs fram av Italien.

Den 1 juli 2019 antog den italienska regeringen, i sin reviderade budget för 2019, en finanspolitisk korrigering för 2019 som sammanlagt uppgick till 7,6 miljarder euro eller 0,42 % av BNP i nominella termer och 8,2 miljarder euro eller 0,45 % av BNP i strukturella termer 2 . Dessa åtgärder, som förbättrar Italiens efterlevnad av den förebyggande delen 2019, utgörs främst av större intäkter 3 och mindre offentliga utgifter än väntat från genomförandet av budgeten 2019, och de minskade utgifterna garanteras ytterligare genom en nyligen införd klausul om frysning av utgifter (värd 1,5 miljarder euro eller 0,08 % av BNP) som ska aktiveras senast den 15 september 2019 om det nya finanspolitiska målet inte nås.

Sammantaget säkerställer budgetjusteringen och den nya klausulen om frysning av utgifter att de högre intäkter och mindre utgifter som materialiserats hittills används för minska underskottet och skulden och inte går till andra åtgärder under 2019. En ändrad lagstiftning om medborgarlön och förtidspension, som tar bort möjligheten att oanvända resurser som öronmärkts för dessa två åtgärder överförs mellan de båda systemen och mellan olika budgetår, ger ytterligare säkerhet i detta avseende.

Med dessa åtgärder väntas Italiens samlade underskott att uppgå till 2,04 % av BNP 2019 (jämfört med 2,5 % i kommissions vårprognos 2019), vilket överensstämmer med det underskottsmål som parlamentet antog i december 2018 genom budgeten för 2019, trots den betydande försämring av de makroekonomiska utsikterna som skett sedan dess.

Detta skulle motsvara en strukturell förbättring på ca 0,2 % av BNP (jämfört med en försämring på 0,2 % i kommissions vårprognos 2019). Således väntas Italien i stort sett fullgöra de insatser som krävs enligt stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del för 2019 genom att överbrygga det underskott på 0,3 % av BNP som beräknats på grundval av kommissionens vårprognos 2019. Den ytterligare finanspolitiska insats som regeringen gjort för 2019 kompenserar också delvis för försämringen av det strukturella saldot under 2018.

När det gäller 2020 har den italienska regeringen, i en skrivelse som skickades till kommissionen den 2 juli, åtagit sig att uppnå en strukturell förbättring i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens krav, genom att säkerställa att den momshöjning som beslutats som en säkerhetsklausul för det året ersätts fullt ut genom kompenserande finanspolitiska åtgärder, däribland en utgiftsöversyn och en översyn av skatteutgifterna.

Vidare har den italienska regeringen, i samma skrivelse, åtagit sig att genomföra den finanspolitiska konsolideringen parallellt med strukturreformer som syftar till att förbättra tillväxtpotentialen i den italienska ekonomin, i linje med de landsspecifika rekommendationer som kommissionen föreslog i samband med den europeiska planeringsterminen den 5 juni. Regeringen anger att reformerna särskilt ska syfta till att förbättra effektiviteten inom den offentliga sektorn och rättsväsendet samt till att stärka humankapital och produktivitet.

Sammantaget anser kommissionen att detta paket är tillräckligt betydande för att man inte ska föreslå rådet att i detta skede inleda ett underskottsförfarande för Italiens bristande efterlevnad av skuldkriteriet under 2018. Kommissionen kommer att övervaka att paketet faktiskt genomförs. Den kommer att noga övervaka genomförandet av 2019 års budget och bedöma om utkastet till budgetplan för 2020 är förenligt med stabilitets- och tillväxtpakten. Dessutom kommer framsteg i fråga om de strukturreformer som ingår i de landsspecifika rekommendationerna att vara avgörande för att säkerställa högre tillväxt och därigenom bidra till en minskning av skuldkvoten. Kommissionen kommer att bedöma genomförandet av dessa reformer inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

(1)

Rapport från kommissionen COM(2019) 532 final, Italien, Rapport upprättad i enlighet med artikel 126.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, Bryssel den 5 juni 2019.

(2)

Skillnaden beror på att skatteamnestin (rottamazione) gav lägre engångsinkomster än väntat, cirka 0,6 miljarder euro, vilket är negativt för det finanspolitiska målet i nominella men inte strukturella termer. Den avvikelse på 0,18 % av BNP som tillfälligt beviljats Italien för ”ovanliga händelser” som Morandibrons kollaps och hydrogeologiska risker har ännu inte beaktats i dessa beräkningar, eftersom den kommer att behöva bekräftas i efterhand på grundval av utfallet för 2019.

(3)

Ytterligare inkomster uppgår till ca 6,2 miljarder euro, varav högre skatteintäkter utgör 2,9 miljarder euro, högre socialförsäkringsavgifter 0,6 miljarder euro och andra inkomster, däribland högre utdelningar från Italiens centralbank och Cassa Depositi e Prestiti, 2,7 miljarder euro. De högre skatteintäkterna på 2,9 miljarder euro är en följd av i) bättre utveckling än väntat av inkomstskatt för privatpersoner (IRPEF) på ca 0,4 miljarder euro, ii) högre momsintäkter på ca 0,35 miljarder euro, iii) högre inkomster från lotterier och spel på ca 0,2 miljarder euro, iv) betalningen av tidigare skatteskulder från ett stort italienskt företag (Kering Group – Gucci) på ca 1 miljard euro, v) andra inkomster (t.ex. från koldioxidauktioner) på ca 0,95 miljarder euro.