(1)

Gräsrotsfinansiering är en finansteknisk lösning som ger små och medelstora företag, och i synnerhet uppstartsföretag och expansionsbenägna företag, alternativ tillgång till finansiering, i syfte att främja innovativt företagande och därmed stärka kapitalmarknadsunionen . Detta bidrar i sin tur till ett mer diversifierat finansiellt system som är mindre beroende av bankfinansiering och därmed begränsar system- och koncentrationsriskerna. Andra fördelar med att främja innovativt företagande genom gräsrotsfinansiering är att frigöra fryst kapital för investeringar i nya och innovativa projekt, att påskynda en effektiv resursallokering och att diversifiera tillgångarna.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX/XXX (3) kan juridiska personer välja att ansöka hos den nationella behöriga myndigheten om en auktorisation som leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster.

(3)

I förordning (EU) XXX/XXXX [förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster] fastställs enhetliga, proportionella och direkt tillämpliga krav för auktorisation av och tillsyn över leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster ▌.

(4)

För att skapa rättssäkerhet när det gäller vilka personer och verksamheter som omfattats av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXX/XXXX och direktiv 2014/65/EU (4) och för att undvika att samma verksamhet är föremål för olika auktorisationer inom unionen bör juridiska personer som har auktoriserats som leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster enligt förordning (EU) XXX/XXXX [förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster] undantas från tillämpningsområdet för direktiv 2014/65/EU.

(5)

Eftersom den ändring som föreskrivs i detta direktiv är direkt kopplad till förordning (EU) XXX/XXXX [förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster] bör det datum från vilket medlemsstaterna tillämpar nationella bestämmelser som införlivar denna ändring uppskjutas för att sammanfalla med den dag för tillämpning som anges i den förordningen.

(5a)

Virtuella valutor används av många icke-professionella investerare som substitut för andra tillgångar. Till skillnad från andra finansiella instrument är virtuella valutor i princip oreglerade i nuläget. Som en följd av detta kan marknader för virtuella valutor sakna transparens, vara utsatta för marknadsmissbruk och lida brist på grundläggande investerarskydd. Kommissionen bör hålla virtuella valutor under bevakning och föreslå tydliga riktlinjer för hur virtuella valutor skulle kunna klassificeras som finansiella instrument och vid behov lägga till virtuella valutor, som en ny kategori, i förteckningen över finansiella instrument. Om kommissionen kommer fram till att det är lämpligt att reglera virtuella valutor bör den lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.