P8_TA(2018)0441

EU:s utvecklingsbistånd inom utbildning

Europaparlamentets resolution av den 13 november 2018 om EU:s utvecklingsbistånd inom utbildning (2018/2081(INI))

(2020/C 363/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna enligt vilken ”Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna”,

—	med beaktande av dokumentet Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs den 25 september 2015 av FN:s generalförsamling och i vilket det konstateras att rättvisa, inkludering och jämställdhet hänger tätt samman med utbildning för alla,

—

med beaktande av målen för hållbar utveckling, särskilt mål nr 4 – ”säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla” – samt Incheondeklarationen och åtgärdsramen för genomförandet av mål nr 4 för hållbar utveckling, enligt vilken ”jämställdhet inte kan skiljas från rätten till utbildning för alla”,

—	med beaktande av rekommendation nr 36 (2017) från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor om flickors och kvinnors rätt till utbildning,

—	med beaktande av Addis Abeba-handlingsplanen om utvecklingsfinansiering som antogs den 27 juli 2015 av FN:s generalförsamling,

—	med beaktande av resolution 35/L 2 av den 22 juni 2017 från FN:s råd för mänskliga rättigheter med titeln Rätten till utbildning: uppföljning av resolution 8/4 från rådet för mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av kommissionens meddelande från 2002 Utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen i utvecklingsländerna (COM(2002)0116),

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument från 2010 More and Better Education in Developing Countries (mer och bättre utbildning i utvecklingsländer) (SEC(2010)0121),

—	med beaktande av kommissionens meddelande från 2018 Utbildning i nödsituationer och utdragna kriser (COM(2018)0304),

—	med beaktande av Charlevoix-förklaringen om utbildning av hög kvalitet för flickor, tonårsflickor och kvinnor i utvecklingsländerna, som antogs av G7 den 9 juni 2018,

—	med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling och EU:s uppförandekod om arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken, (COM(2007)0072),

—	med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna (SWD(2015)0182) – Jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv med hjälp av EU:s yttre förbindelser 2016–2020 (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om en mer hållbar skuldsättning för utvecklingsländerna (2),

—	med beaktande av Unescos globala övervakningsrapport om utbildning som offentliggjordes 2017, Accountability in Education: meeting our commitments,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0327/2018), och av följande skäl:

Utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet med avgörande betydelse för att samtliga mål för hållbar utveckling ska uppnås. Utbildning förhindrar att fattigdom förs vidare från en generation till nästa och spelar en avgörande roll för jämställdhet och kvinnors egenmakt. Som det rättighetsområde utbildning är handlar det inte bara om en rent numerär jämställdhet utan om att främja faktisk jämställdhet mellan könen inom och via utbildning.

B.	Kommissionens senaste meddelande om utbildning i utvecklingsländerna är från 2002 och har inte uppdaterats förrän i ett arbetsdokument 2010.

C.	Utbildningsstöd utgjorde 8,3 % av det totala utvecklingsbiståndet 2009. Denna andel sjönk till 6,2 % 2015. Under samma period sjönk andelen från 11 % till 7,6 % i EU och dess medlemsstater.

D.	Stödet till grundutbildning i EU och dess medlemsstater har sjunkit med 33,9 % mellan 2009 och 2015, vilket är mer än stödet till utbildning i allmänhet (15,2 %).

E.	264 miljoner barn och ungdomar som var i grundskole- och gymnasieåldern 2015 gick inte i skolan.

I slutet av 2017 fanns det över 25,4 miljoner flyktingar i världen. 7,4 miljoner var barn i grundskoleåldern, men av dessa saknade 4 miljoner helt tillgång till utbildning. I länder drabbade av instabilitet och konflikter är det 37 % fler flickor än pojkar som inte går i grundskola, och i länder som inte är konfliktdrabbade är det nästan 90 % vanligare för unga kvinnor än för unga män att inte gå någon gymnasieutbildning.

G.	Enligt 2017 års rapport om FN:s mål för hållbar utveckling hade 2011 endast runt en fjärdedel av skolorna i Afrika söder om Sahara tillgång till el och mindre än hälften tillgång till dricksvatten. Afrika söder om Sahara har den minsta andelen kvalificerade grundskole- och gymnasielärare.

H.	Stödet till utbildning i utvecklingsländer fokuserade tidigare alltför mycket på antalet inskrivna studerande och inte på undervisningens kvalitet. Mål nr 4 för hållbar utveckling syftar till att alla ska ha tillgång till utbildning av hög kvalitet senast 2030.

I.	Vissa företag i utvecklingsländer har svårt att hitta arbetskraft med kvalifikationer som motsvarar deras behov.

J.	De lovvärda ansträngningar som gjorts sedan 2016 har dock inte räckt till för att hämta in den ackumulerade eftersläpningen och bör därför fortsätta och utvidgas.

Enligt Unesco bör utbildningsstödet till låginkomstländer och länder med lägre medelinkomst sexfaldigas för att uppfylla utvecklingsmål nr 4 fram till 2030. Enligt den internationella kommissionen för finansiering av utbildningsmöjligheter i världen bör stödet till utbildning uppgå till 89 miljarder dollar 2030, i jämförelse med dagens 12 miljarder.

Sätta utbildning i fokus för utveckling

Europaparlamentet är övertygat om att stödet till utbildning bör prioriteras eftersom utbildning är en grundläggande rättighet men även för att den är viktig för genomförandet av andra mål för hållbar utveckling: ekonomisk utveckling och minskad ojämlikhet, jämställdhet, kvinnors och flickors egenmakt, social inkludering av personer med funktionsnedsättning, hälsa, demokrati och rättsstatlighet samt konfliktförebyggande.

Europaparlamentet beklagar därför att stöd till utbildning inte prioriteras av internationella bidragsgivare. Parlamentet begär att utbildning utan dröjsmål sätts i centrum för EU:s och dess medlemsstaters utvecklingspolitik.

Europaparlamentet bekräftar att det krävs massiva investeringar i utbildningssystemen för att uppnå utvecklingsmål nr 4. Parlamentet betonar att denna investering först och främst bör genomföras av utvecklingsländerna, men att internationellt bistånd förblir nödvändigt för att åtgärda bristen på finansiering.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sitt meddelande om utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen i utvecklingsländerna från 2002, samt arbetsdokumentet från 2010. Parlamentet påpekar att det nya meddelandet måste planera sätten på vilka utvecklingsmål nr 4 ska nås fram till 2030.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att avsätta 10 % av sitt offentliga utvecklingsbistånd till utbildning senast år 2024 och 15 % år 2030.

Europaparlamentet påminner om att den nödvändiga intensifieringen av utvecklingsländernas ansträngningar att främja rättvisa skattesystem och bekämpa olagliga finansiella flöden och den oumbärliga ökningen av det offentliga utvecklingsbiståndet inte kommer att räcka för att åtgärda bristen på finansiering. Parlamentet efterlyser därför innovativa finansieringssätt som kan fungera som hävstång och anpassas till befintliga finansieringsmekanismer och -initiativ för att stärka de nationella utbildningssystemen.

Europaparlamentet följer med intresse förslaget från den internationella kommissionen för finansiering av utbildningsmöjligheter i världen om att skapa ett internationellt finansieringsinstrument för utbildning (IFFEd), under förutsättning att det verkligen kommer att komplettera, och inte ersätta, de nuvarande ansträngningarna. Parlamentet anser att detta initiativ bör drivas i samverkan med insatserna i det globala partnerskapet för utbildning. Parlamentet påpekar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de stödberättigade ländernas skuldsättningskapacitet innan finansiering påbörjas.

Europaparlamentet konstaterar att målet att 20 % av EU:s offentliga utvecklingsbistånd ska gå till social inkludering och mänsklig utveckling, som omfattar grundläggande sociala tjänster, däribland hälsa och utbildning, är vagt och hindrar en adekvat uppföljning av utgifterna. Parlamentet vill i nästa fleråriga budgetram se kvantifierade mål.

Tillgodose prioriteringar

Europaparlamentet påminner om att grundläggande utbildning, även digital kompetens, är en förutsättning för kompetensutveckling och integrering på arbetsmarknaden, att flickors utbildning är en hävstång med avgörande betydelse för att nå målen för hållbar utveckling, för hälsa och välmående samt för att skapa fredliga samhällen, och att de minst utvecklade länderna är de mest utsatta för bristen på finansiering samtidigt som det är i de länderna som investeringar genererar den största mänskliga, sociala, ekonomiska och hälsomässiga vinningen.

10.

Europaparlamentet påminner om att egenmakt för utsatta grupper är en nödvändighet för att stävja fattigdom. Parlamentet framhåller att alla personer oavsett kön, etnisk tillhörighet, språk, religion samt politiska och andra åsikter, liksom personer med funktionsnedsättning, migranter och ursprungsbefolkningar, måste ha möjligheter till utbildning och livslångt lärande på ett inkluderande och rättvist sätt.

11.

Europaparlamentet anser därför att EU:s utbildningsstöd främst bör tillgodose två prioriteringar: att främja en högkvalitativ och inkluderande grundutbildning och att stärka stödet till de minst utvecklade länderna.

12.

Europaparlamentet framhåller särskilt utvecklingsmål nr 4.1, som avser en avgiftsfri och högkvalitativ grundskole- och gymnasieutbildning på tolv år för alla. Parlamentet upprepar att detta bör vara en grundbult i partnerskapet mellan EU och Afrika i linje med de strategiska prioriteringar som godkändes vid EU–AU-toppmötet 2017. Parlamentet påpekar att avgiftsfriheten inte bara ska gälla skolgången utan även dolda avgifter, t.ex. för skolmateriel, transport och mat. Parlamentet anser att staterna bör överväga stipendiesystem för att göra det möjligt för de mest missgynnade barnen att gå i skolan. Parlamentet påminner om vikten av att garantera mångfald och valfrihet för föräldrarna. Parlamentet föreskriver ändå att EU och medlemsstaterna, i enlighet med mål utvecklingsmål nr 4.1 och artikel 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, inte ska använda offentligt utvecklingsbistånd för att stödja kommersiell, vinstdrivande skolverksamhet, som inte respekterar unionens principer och värden.

13.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att avsätta minst hälften av sitt utbildningsstöd till grundutbildning senast 2030.

14.

Europaparlamentet vill även till att minst 40 % av EU:s och medlemsstaternas utbildningsstöd ska gå till de minst utvecklade länderna.

15.

Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt jämställdhet mellan flickor och pojkar, en nödvändighet för hållbar utveckling och principen om att ingen får överges. Unionen uppmanas att främja en inkluderande utbildning av hög kvalitet för att undanröja hindren för flickor att få tillgång till utbildning, delta i skolan och fullfölja sina studier. Parlamentet påminner om målet att 85 % av EU:s nya program ska ha jämställdhet som huvudsakligt eller framträdande mål senast 2020. Parlamentet efterlyser slutligen stöd till inrättande av utbildningssystem som tillgodoser behoven hos funktionsnedsatta studerande samt andra minoriteter och utsatta grupper, med beaktande av lokala särdrag.

16.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens antagande av meddelandet om utbildning i nödsituationer och utdragna kriser och målet att avsätta 10 % av EU:s humanitära insatser till utbildning från och med 2019.

17.

Europaparlamentet påminner om att utbildning för barn som är flyktingar eller internflyktingar måstes betraktas som en prioritering redan från början. Parlamentet framhåller betydelsen av att stödja länder som är drabbade av instabilitet och konflikter för att stärka motståndskraften i deras system och garantera tillgång till utbildning – även gymnasieutbildning – av hög kvalitet för flyktingbarn och andra unga flyktingar, internflyktingar och deras värdsamhällen.

18.

Europaparlamentet understryker behovet av ett mer integrerat, snabbt, systematiskt och effektivt svar – som inbegriper alla berörda parter – på behovet av utbildning i nödsituationer, i enlighet med principen om koppling mellan katastrofhjälp, rehabilitering och utveckling.

19.

Europaparlamentet konstaterar att vissa målländer inte kan eller vill tillgodose befolkningens grundläggande behov, däribland dess utbildningsbehov. Parlamentet vill att den mest lämpade civilsamhällespartnern ska identifieras och att bästa praxis från icke-statliga organisationer och andra aktörer ska stärkas och utvidgas.

20.

Europaparlamentet påminner om att gymnasieutbildning, teknisk utbildning och yrkesutbildning är av stor betydelse för ungas anställbarhet och för hållbar utveckling. Parlamentet anser att de två sistnämnda faktorerna bör leda fram till anständiga arbetstillfällen och riktas mot landets utvecklingsbehov och företagens behov, i samordning med företagen och i möjligaste mån genom att finansieras av dessa. Parlamentet riktar uppmärksamheten på projekt som kopplar samman den privata sektorn med utbildningscentrum, och uppmanar kommissionen att undersöka hur utvecklingen av sådana initiativ kan stödjas ekonomiskt. Parlamentet påpekar att unionens externa investeringsplan skulle kunna tas i anspråk för att nå dessa mål och vill se ett strategiskt deltagande från civilsamhällesorganisationernas sida vid planering och genomförande på detta område.

21.

Europaparlamentet uttrycker oro över kunskapsflykt. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater lägger mer än hälften av sitt utbildningsstöd på skolavgifter inom landets territorium. Utökat utbildningsstöd måste innebära att denna andel minskar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforska och tillämpa bästa praxis och erfarenheter såsom universitets- och yrkesutbyten. Parlamentet anser att viseringar för flera inresor skulle göra det möjligt för dessa studerande att uppdatera sina kunskaper samt gynna den cirkulära rörligheten. Parlament vill samtidigt se incitament eller åtgärder som uppmuntrar studerande att under en minimiperiod arbeta inom ekonomi eller den statliga sektorn i sina ursprungsländer efter hemkomsten för att låta sina nyvunna kunskaper huvudsakligen komma partnerländerna till godo.

22.

Europaparlamentet konstaterar att utbildningens kvalitet är väsentlig för lärande. Det är oroväckande att konstatera att lärarutbildningarnas kvalitet och tillgänglighet fortsatt är ett stort problem, särskilt i Afrika söder om Sahara. Parlamentet framhåller att det behövs grund- och fortbildningsinsatser för lärare med fokus på pedagogisk kunskap och kompetens och på lärarnas rekrytering, lön och anställningsvillkor, bland annat för att uppmuntra dem att stanna kvar och föra över sina kunskaper till nya generationer. Parlamentet efterlyser fler utbytesprogram för lärare mellan utvecklingsländer och EU:s medlemsstater, exempelvis genom Erasmus+-programmet.

23.

Europaparlamentet noterar de enorma investeringar som måste göras i skolinfrastruktur och skolmateriel, inte minst på landsbygden och i glesbefolkade områden, för att säkerställa allas lika tillgång till utbildning utan diskriminering.

24.

Europaparlamentet understryker den nya teknikens betydelse för att förbättra tillgången till utbildning och utbildningens kvalitet, särskilt vad gäller kunskapsspridning samt utbildning, pedagogik och utveckling av lärare och förvaltning av utbildningsinstitutioner. Det gäller att gripa den möjlighet som den digitala omvandlingen innebär för att moderna kunskaper och undervisningsmetoder ska kunna få fäste i utvecklingsländer. Parlamentet framhåller att den nya tekniken ska vara ett stöd till utbildningsinsatserna och inte ersätta dem eller sänka den pedagogiska standarden. Parlamentet efterlyser bättre utvärdering av teknikinvesteringarnas inverkan på utbildningsresultaten. Dessutom anser parlamentet att den digitala kompetensen måste stärkas för att främja kvinnors och flickors egenmakt.

25.

Europaparlamentet efterlyser utökade insatser för att ta itu med de utmaningar som följer av digital utestängning, i form av utbildning i grundläggande digitala färdigheter och initiativ för att främja användningen av IKT. Parlamentet vill vidare att digital kompetens ska läggs till som läroämne på samtliga utbildningsnivåer i utvecklingsländer, så att eleverna kan förvärva de färdigheter som krävs för att lättare komma åt information.

26.

Europaparlamentet konstaterar att utbildningen måste göra det möjligt för nästa generation att leva fullt produktiva liv i en värld som förändras genom robotisering och automatisering. För att leva upp till förväntningarna både från de arbetssökande och från företagen måste utbildningarna verkligen ge yrkesfärdigheter, och därför får partnerskap med den privata sektorn på yrkesutbildningsområdet inte uteslutas. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av flexibilitet och kompetens men även av livskunskap och social kompetens inom utbildningen. Parlamentet är övertygat om att barn utöver teoretiska skolkunskaper även måste förvärva förmågan att reflektera för att kunna ifrågasätta och kreativa färdigheter för att kunna omsätta idéer i handling och att livslångt lärande måste realiseras genom livslånga handlingar.

27.

Europaparlamentet framhåller kopplingen mellan utbildning och hälsa. Skolhälsovård och undervisning i hälsa främjar inte bara lärandet utan gör det även möjligt att nå ut till de breda samhällslagren. Parlamentet vill se ett integrerat helhetsgrepp på sexualundervisning för flickor och pojkar, som tar upp hälsofrågor som hiv, familjeplanering och graviditet och som även bidrar till förverkligandet av mer övergripande mål, som att förbättra flickors tillgång till utbildning. Parlamentet inser vårdgivares betydelse för att ge psykosocialt stöd, i synnerhet i konfliktdrabbade länder, och öka barns motståndskraft.

28.

Europaparlamentet uppmuntrar länderna att införa åtminstone ett gratis förskoleår i enlighet med utvecklingsmål nr 4.2.

29.

Europaparlamentet upprepar att utbildning av god kvalitet endast är möjlig i en gynnsam miljö, vilket inbegriper delaktiga föräldrar, näringsmässiga aspekter, säkerhet samt tillgång till el, vatten och lämpliga sanitära anläggningar, så att pojkar och flickor verkligen ska kunna tillgodogöra sig skolan och fler ska kunna gå ut skolan, särskilt grundskolan.

Förbättra stödets kvalitet

30.

Europaparlamentet anser att utvärderingar av utbildningssystemen, även vid icke-statlig utbildning, och av utbildningens kvalitet och läranderesultaten är en förutsättning för att effektivisera stödet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera forskning, insamling av data samt tillförlitliga, icke-diskriminerande och oberoende tekniska utvärderingsverktyg.

31.

Europaparlamentet ser det som nödvändigt med bättre samordning mellan finansiärer inom lokala utbildningsgrupper för att undvika dubbelarbete eller situationer där stödinsatserna står i konflikt med varandra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer systematiskt tillämpa gemensam programplanering och att delegera. Parlamentet påminner om att utvecklingsstöd inte bör användas till strategier för att utöva inflytande.

32.

Europaparlamentet understryker att regeringarna är skyldiga att garantera sina medborgare utbildning. Parlamentet belyser därför nödvändigheten av att se till att de ansvariga på alla nivåer har kapacitet att erbjuda tjänster för alla och att inrätta institutioner, strategier och planer för utbildning på nationell nivå som är rättvisa, tillgängliga och icke-diskriminerande med ett reellt egenansvar och utarbetade i meningsfullt samråd och strategiskt samarbete med viktiga berörda parter, däribland civilsamhället, tillsammans med specifika mål och mekanismer för uppföljning, utvärdering och regelbundna kontroller, en klar och öppen avgränsning av ansvarsområden och en resurstilldelning som omfattas av oberoende kontroller. Parlamentet uppmuntrar tillämpning av nationella regelverk för att skapa fungerande utbildningstjänster.

33.

Europaparlamentet betonar stödets förutsägbarhet och partnerländernas egenansvar. Parlamentet påpekar i detta avseende att budgetstöd och stöd från multilaterala organisationer bäst uppfyller dessa krav.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera sektorsspecifikt budgetstöd när så är möjligt, med strikta kriterier – däribland god förvaltning – och omfattande kontroller, särskilt för att undvika korruption. Parlamentet påminner om att stödmottagande tredjeländer förbinder sig att betala tillbaka pengar vid allvarliga missförhållanden. Parlamentet anser att det civila samhället bör göras delaktigt i uppföljningen av finansieringsavtal. Parlamentet framhåller behovet av en uppföljningsmekanism som gör det möjligt att kontrollera om utvecklingsbiståndet har missbrukats och att tillämpa sanktioner om så är fallet, bland annat genom omfördelning av de ekonomiska resurserna, för att öka stödet till länder som har bättre rutiner på området.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja de lokala myndigheternas och civilsamhällesorganisationernas roll i förberedelserna och genomförandet av utbildningsstödprogram, även i samband med budgetstöd.

36.

Europaparlamentet noterar att endast en tredjedel av utbildningsstödet går genom multilaterala organisationer, jämfört med två tredjedelar på hälsoområdet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att öka finansieringen av det globala partnerskapet för utbildning och fonden Education cannot wait. Parlamentet anser att det globala partnerskapet i sin nästa strategiska plan för perioden efter 2020 bör ges möjlighet att förlänga sin programplaneringstid från tre till sex år för att möjliggöra en stabilare och mer förutsägbar finansiering, vilket är särskilt viktigt för att stärka de nationella utbildningssystemen.

o o

37.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0239.

(2) Antagna texter, P8_TA(2018)0104.