—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 43,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (2),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (4), särskilt artikel 77,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 av den 17 maj 2017 om upprättande av en unionsram för insamling, förvaltning och användning av data inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskaplig rådgivning rörande den gemensamma fiskeripolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 199/2008 (5), särskilt artikel 5,

—

med beaktande av studien Marine recreational and semi-subsistence fishing – its value and its impact on fish stocks, offentliggjord av utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik i juli 2017,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0191/2018), och av följande skäl:

A.

Internationella havsforskningsrådet definierade 2013 fritidsfiske som fångst eller försök till fångst av levande akvatiska resurser på fritiden huvudsakligen för rekreation och/eller för egen konsumtion. Detta omfattar aktiva fiskemetoder, däribland fiske med rev, ljuster och strandfiske, och passiva fiskemetoder, däribland fiske med nät, tinor och fällor samt linor. Med beaktande av att det i artikel 55.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 fastställs att ”saluföring av fångster från fritidsfiske ska vara förbjuden”behövs det en tydlig definition av fritidsfiske och fritidsfiske till havs.

B.

Det är viktigt att förstå skillnaden mellan fritidsfiske och fiske som bidrar till självförsörjning, eftersom dessa två bör utvärderas och regleras separat, och det bör klargöras att fritidsfiske inte är fiske som bidrar till självförsörjning. Förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken innehåller inte någon hänvisning till den senare. Dessa två fisken borde därför utvärderas och regleras separat.

C.

EU:s lagstiftning fungerar enligt ett system med två fiskekategorier som omfattar fritidsfiske och kommersiellt fiske, och som således inte erkänner fiske som bidrar till självförsörjning eller semikommersiellt fiske.

D.

På grund av sin stora omfattning kan fritidsfisket ha en stor inverkan på fiskbestånden, men regleringen av denna fråga omfattas huvudsakligen av medlemsstaternas behörighet.

E.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation har definierat fiske som bidrar till självförsörjning som fiske som i väsentlig grad bidrar till att tillmötesgå en enskild persons eller en familjs näringsbehov.

F.

Utan en tydlig juridisk skillnad mellan fritidsfiske, fiske som bidrar till självförsörjning och semikommersiellt fiske kan vissa olagliga, orapporterade och oreglerade fiskeaktiviteter (IUU-fiske) gå oupptäckta genom att de inte räknas eller regleras på ett korrekt sätt.

G.

Det finns ingen enskild överenskommen och klar definition av fritidsfiske på EU-nivå, vilket gör att det är mycket svårt att kontrollera fritidsfiske och samla in uppgifter samt bedöma fritidsfiskets effekter på fiskbestånd och miljö eller dess ekonomiska betydelse.

H.

För en god förvaltning av alla typer av fiske, däribland fritidsfiske, behövs det regelbundna och tillförlitliga uppgifter och tidsserier för att bedöma effekterna på fiskbestånd eller andra marina organismer och miljö, men för närvarande saknas det sådana uppgifter eller så är uppgifterna ofullständiga. Frånsett fritidsfiskets direkta påverkan på fiskbestånden har inte fritidsfiskets ytterligare miljöpåverkan undersökts i tillräcklig utsträckning.

I.

Studier har visat att en betydande mängd av spårbart plastavfall i hav, sjöar och floder härstammar från vattenbaserade fritidsaktiviteter såsom segling, turism och fiske. Skräp i form av förlorade fritidsfiskeredskap kan orsaka en allvarlig försämring av livsmiljöer och ekologiska skador.

J.

Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) ger ekonomiskt stöd för insamling av uppgifter, också i fråga om fritidsfiske.

K.

Målen i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013 hänvisar till vikten av att uppnå ekonomiska, sociala och sysselsättningsmässiga fördelar, och att återställa och bevara fiskbestånd och bestånd av andra marina organismer över nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag.

L.

Enligt en färsk studie som beställdes av Europaparlamentet kan effekterna av fritidsfisket variera mellan olika fiskbestånd, och utgöra 2 procent (makrill) – 43 procent (lyrtorsk) av den totala fångsten.

M.

För att nå målen för den gemensamma fiskeripolitiken (GJP) bör fiskbestånd och fiskeverksamhet förvaltas och balanseras. Dessa mål kan inte uppnås om en del av uppgifterna om fångsterna och om den ekonomiska betydelsen av fiskeverksamheten, däribland fritidsfisket, saknas.

N.

Medlemsstaterna är skyldiga att samla in uppgifter, t.ex. uppskattningar av antalet fritidsfiskefångster och utkast av arter som finns förtecknade i förordning (EU) 2017/1004, som så småningom tas med i de fleråriga förvaltningsplanerna. Det är dock endast ett fåtal medlemsstater som förfogar över uttömmande uppgifter om det fritidsfiske som bedrivs inom deras territorium.

O.

Trots att ett stort antal arter fångas under fritidsfiske till havs tillämpas obligatorisk uppgiftsinsamling endast på ett fåtal arter, och därför behövs det mer landsspecifika undersökningar och analyser. Fritidsfiskefångster bör inbegripas i uppskattningen av den totala fiskedödligheten och biomassan.

P.

Tillgången till uppgifter om fritidsfisket varierar från region till region, med bättre information att tillgå om fritidsfisket till havs i Nordsjön och Östersjön än om fisket i Medelhavet, Svarta havet och Atlanten.

Q.

Det uppskattade antalet personer som utövar fritidsfiske till havs i Europa uppgår till mellan 8,7 och 9 miljoner personer, dvs. 1,6 procent av Europas befolkning, vilka fiskar uppskattningsvis 77 miljoner dagar per år.

R.

Med tanke på att fiskare enligt artikel 3.2.6 i förordning (EU) nr 508/2014 om EHFF definieras som ”varje person som bedriver kommersiell fiskeverksamhet, av det slag som erkänns av medlemsstaten”är det nödvändigt att hitta en annan definition som också omfattar personer som ägnar sig åt fritidsfiske i den mening som avses i skäl A.

S.

De ekonomiska verkningarna av fritidsfisket till havs i Europa (utan värdet av turistmässig fiskeverksamhet) beräknas uppgå till 10,5 miljarder euro, vilket omfattar 5,1 miljarder direkta, 2,3 miljarder indirekta och 3,2 miljarder framkallade utgifter. Bara i EU beräknas beloppet uppgå till 8,4 miljarder euro (vilket omfattar 4,2 miljarder direkta, 1,8 miljarder indirekta och 2,5 miljarder framkallade utgifter).

T.

Det finns en direkt koppling mellan å ena sidan fiskbeståndens storlek/struktur och tillgång till fiskemöjligheter, å andra sidan sysselsättningsmässiga, ekonomiska och socioekonomiska effekter som detta medför. För att man ska kunna anta förvaltningsåtgärder som bidrar till att både det miljömässiga målet och ekonomiska mål uppnås är det viktigt att man utvärderar både effekterna av all fiskeverksamhet på ett visst bestånd och dess ekonomiska värde.

U.

Fritidsfisket till havs stöder uppskattningsvis 99 000 heltidsarbeten i Europa, vilket inbegriper 57 000 direkta, 18 000 indirekta och 24 000 sekundära arbeten, och medför ett genomsnittligt ekonomiskt mervärde på 49 000 euro per år per heltidsarbete. Bara i EU beräknas antalet vara 84 000 heltidsarbeten (50 000 direkta, 15 000 indirekta och 20 000 sekundära arbeten.

V.

Turistmässigt fritidsfiske till havs samt andra former av turistmässigt fiske har visat sig vara av stor betydelse för många regioners och länders ekonomi, och bör därför analyseras för att man bättre ska kunna bedöma dess värde, inverkan och utvecklingspotential.

W.

Alla typer av fritidsfiske har större ekonomiska och sociala effekter på lokal och regional nivå än på nationell nivå i och med att de stöder lokala samhällen och kustsamhällen genom turism, produktion, detaljhandel med och uthyrning av utrustning, och andra tjänster i samband med fritidsfiske.

X.

I vissa fall utgör fångster från fritidsfiske en betydande andel av den totala fiskedödligheten för beståndet, och bör därför beaktas när fiskemöjligheterna fastställs. Enligt en färsk rapport som beställdes av Europaparlamentet kan den uppskattade procentuella andelen av totalfångsterna inom fritidsfisket till havs variera kraftigt beroende på målart – från 2 procent för makrill till 43 procent för lyrtorsk.

Y.

Det är viktigt att enskilt bedöma de olika metoderna för fritidsfiske eller de segment som beskrivs i Ices definition från 2013.

Z.

Bedömningen av fritidsfiskets påverkan på fiskbestånden inbegriper lagring av fångster och dödlighetstal för frisläppt fisk. Överlevnadsgraden för fisk som fångats med spö och lina (fånga och släppa tillbaka) är i de flesta fall högre än för motsvarande andel fisk som fångas med andra redskap och andra metoder, vilket bör beaktas i dessa fall. Det behövs ytterligare information om de redskap som huvudsakligen används inom fritidsfisket till havs så att man kan jämföra överlevnadsmöjligheterna för utkast inom det kommersiella fisket och fisk som släpps tillbaka inom fritidsfisket.

AA.

Fritidsfisket omfattar en rad olika redskap och metoder med varierande effekter på bestånden och miljön, och bör därför utvärderas och regleras i enlighet med detta.

AB.

På grund av den dåliga situationen för det nordliga beståndet av havsabborre och torsk i västra Östersjön har begränsningar för fritidsfisket införts på EU-nivå, där man fastställt gränser för antalet fångster eller förbud av fångst (havsabborre) för att hjälpa dessa fiskbestånd att återhämta sig. De brådskande förvaltningsåtgärder som vidtas när man anser att tillståndet för ett bestånd påverkas av fritidsfisket erbjuder inte den synlighet som sektorn behöver.

AC.

En del av fritidsfiskarna är inriktade på diadroma arter såsom lax, forell och ål. Insamlingen av uppgifter om dessa arter bör göras både i sötvatten och i saltvatten, så att man kan utvärdera hur fiskbestånden förändras över tiden.

AD.

Kustområdena är de områden som är lättast tillgängliga för de flesta fritidsfiskare, och där fångas utöver fisk ofta även ryggradslösa djur och alger, vilka spelar en nyckelroll för ekologin i dessa områden. Effekterna av dessa arters fångster måste också bedömas, inte bara när det gäller de berörda bestånden utan också när det gäller de ekosystem som de ingår i.

AE.

Laxen återvänder till sina födelsevatten och borde helst endast fångas i sådana flodsystem där effektiv kontroll och tillsyn är möjlig. Vid fångst av lax till havs tas laxen dock ut godtyckligt både från friska och utsatta populationer.

AF.

Fritidsfisket kan vara en viktig orsak till fiskedödlighet, men samtidigt bedömer man att fritidsfiskets största miljöpåverkan i sötvatten kan vara främmande arter som införs i ekosystemet, medan det för fritidsfiske till havs endast finns en liten sådan inverkan.

AG.

Den gemensamma fiskeripolitiken infördes för att förvalta kommersiellt fiske, utan någon hänsyn till fritidsfisket, dess särdrag och behovet av särskilda förvaltningsinstrument och planering.

AH.

Fritidsfisket medför en annan typ av miljöpåverkan än påverkan på grund av fiskuttag, men bristen på tydliga uppgifter gör det svårt att skilja dessa från andra antropogena källor.

AI.

Med tanke på hur viktigt fritidsfisket till havs är för Storbritannien, och dess betydelse för gemensamt utnyttjade fiskbestånd, bör landets utträde ur unionen beaktas vid den framtida förvaltningen av denna verksamhet.

AJ.

Fritidsfisket har många sociala och allmänna hälsofördelar, t.ex. genom att det ökar deltagarnas livskvalitet, uppmuntrar samspelet bland ungdomar och utbildar människor i fråga om miljön och vikten av dess hållbarhet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.