(-1)

Området med fri rörlighet för personer över de inre gränserna är en av unionens största landvinningar. Att detta område, som bygger på förtroende och solidaritet, fungerar som det ska och förstärks bör vara ett gemensamt mål för unionen och de medlemsstater som har kommit överens om att delta i det. Det är också nödvändigt att gemensamt bemöta situationer som allvarligt påverkar den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i detta område, eller delar av det, genom att ge möjlighet till ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter och som en sista utväg, samtidigt som samarbetet mellan de berörda medlemsstaterna stärks.

(1)

Återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna bör förbli en exceptionell åtgärd inom ett område med fri rörlighet för personer. Beslut om att återinföra inre gränskontroll bör fattas endast som en sista utväg, för en begränsad tidsperiod och i den mån kontrollerna är nödvändiga och proportionerliga i förhållande till de konstaterade allvarliga hoten mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

(1)

Återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna bör förbli en exceptionell åtgärd inom ett område med fri rörlighet för personer. Eftersom den fria rörligheten för personer påverkas av ett tillfälligt återinförande av inre gränskontroll bör detta återinföras endast som en sista utväg, för en begränsad tidsperiod och i den mån kontrollerna är nödvändiga och proportionerliga i förhållande till de konstaterade allvarliga hoten mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Alla sådana åtgärder bör dras tillbaka så snart som de bakomliggande skälen för åtgärden inte längre föreligger.

(1a)

Migration och det faktum att ett stort antal tredjelandsmedborgare passerar de yttre gränserna bör inte i sig betraktas som ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

(2)

De konstaterade allvarliga hoten kan hanteras genom olika åtgärder, beroende på deras art och omfattning. Medlemsstaterna förfogar även över polisiära befogenheter, som avses i artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (8) och de kan, på vissa villkor, användas i gränsområden. Kommissionens rekommendation om proportionella poliskontroller och polissamarbete i Schengenområdet (9) ger medlemsstaterna riktlinjer i denna fråga.

(2)

De konstaterade allvarliga hoten kan hanteras genom olika åtgärder, beroende på deras art och omfattning. Även om det fortfarande står klart att polisiära befogenheter skiljer sig från gränskontroll i fråga om art och syfte förfogar medlemsstaterna över dessa polisiära befogenheter, enligt vad som avses i artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (8), och de kan, på vissa villkor, användas i gränsområden. Kommissionens rekommendation om proportionella poliskontroller och polissamarbete i Schengenområdet (9) ger medlemsstaterna riktlinjer i denna fråga.

(2a)

Innan ett återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna tillgrips bör medlemsstaterna ge företräde åt alternativa åtgärder. I synnerhet bör den berörda medlemsstaten, när det är nödvändigt och motiverat, överväga att använda sig av poliskontroller på ett effektivare sätt eller intensifiera dessa inom sitt territorium, inbegripet i gränsområden och på större transportvägar, på grundval av en riskbedömning, samtidigt som det säkerställs att dessa poliskontroller inte syftar till gränskontroll. Modern teknik är avgörande för att bemöta hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Medlemsstaterna bör bedöma om situationen kan hanteras lämpligt genom ett förstärkt gränsöverskridande samarbete, såväl ur ett operativt perspektiv som i fråga om informationsutbyte mellan polis och underrättelsetjänst.

(4)

Det har dock visat sig att vissa allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kan kvarstå mycket längre än dessa perioder , t.ex. gränsöverskridande terroristhot eller särskilda fall av irreguljära migranters sekundära förflyttningar inom unionen vilka motiverar återinförande av gränskontroller . Det är därför nödvändigt och motiverat att anpassa de tidsbegränsningar som tillämpas för tillfälligt återinförande av gränskontroll till de nuvarande behoven samtidigt som man säkerställer att denna åtgärd inte missbrukas och förblir ett undantag som endast används som en sista utväg. I detta syfte bör den allmänna tidsbegränsningen enligt artikel 25 i kodexen om Schengengränserna förlängas till ett år.

(4)

Erfarenheten har dock visat att det sällan finns ett behov att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna för perioder längre än två månader. Endast under exceptionella omständigheter kan vissa allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kvarstå längre än de längsta perioder på sex månader som för närvarande är tillåtna för återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna . Det är därför nödvändigt att anpassa de tidsbegränsningar som tillämpas på tillfälligt återinförande av gränskontroll, samtidigt som man säkerställer att denna åtgärd inte missbrukas och förblir ett undantag som används endast som en sista utväg.

(4a)

Varje undantag från den grundläggande principen om fri rörlighet för personer bör tolkas strikt, och ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen måste föreligga för att få hänvisa till begreppet allmän ordning.

(5)

För att garantera att dessa kontroller vid de inre gränserna förblir ett undantag bör medlemsstaterna lägga fram en riskbedömning av det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen av gränskontroll . Riskbedömningen bör framför allt bedöma hur länge det konstaterade hotet förväntas kvarstå och vilka avsnitt av de inre gränserna som påverkas, visa att förlängningen av gränskontroll är en sista utväg och förklara hur gränskontroll skulle bidra till att komma till rätta med det konstaterade hotet. Ifall den inre gränskontrollen pågår längre än sex månader bör riskbedömningen också i efterhand visa hur effektiv den återinförda gränskontrollen har varit för att avvärja det konstaterade hotet och förklara i detalj hur varje angränsande medlemsstat som påverkas av en sådan förlängning har rådfrågats och involverats i fastställandet av de minst betungande arbetsformerna.

(5)

För att garantera att dessa kontroller vid de inre gränserna är en sista utväg och förblir ett undantag bör medlemsstaterna lägga fram en riskbedömning beträffande en planerad förlängning av gränskontroll utöver två månader . Riskbedömningen bör framför allt bedöma hur länge det konstaterade hotet förväntas kvarstå och vilka avsnitt av de inre gränserna som påverkas, visa att förlängningen av gränskontroll är en sista utväg, i synnerhet genom att visa att alternativa åtgärder har visat sig vara eller bedöms vara otillräckliga, och förklara hur gränskontroll skulle bidra till att komma till rätta med det konstaterade hotet. Riskbedömningen bör också i efterhand visa hur effektiv och ändamålsenlig den återinförda gränskontrollen har varit för att avvärja det konstaterade hotet och förklara i detalj hur varje angränsande medlemsstat som påverkas av en sådan förlängning har rådfrågats och involverats i fastställandet av de minst betungande arbetsformerna. Medlemsstaterna bör behålla möjligheten att vid behov säkerhetsskyddsklassificera alla eller delar av de uppgifter som lämnats.

(5a)

Om återinförandet av inre gränskontroll föreslås för särskilda planerade evenemang av exceptionell natur och varaktighet, såsom idrottsaktiviteter, bör kontrollernas varaktighet vara mycket exakt, begränsad och kopplad till evenemangets faktiska varaktighet.

(6)

Kvaliteten på den riskbedömning som medlemsstaten lämnar in kommer att vara mycket viktig för bedömningen av behovet av och proportionaliteten hos det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen av gränskontroll. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och Europol bör delta i denna bedömning.

(6)

Kvaliteten på den riskbedömning som medlemsstaten lämnar in kommer att vara mycket viktig för bedömningen av behovet av och proportionaliteten hos det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen av gränskontroll. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europol , Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa samt Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör delta i denna bedömning.

(7)

Kommissionens befogenhet att avge ett yttrande enligt artikel 27.4 i kodexen om Schengengränserna bör ändras för att återspegla medlemsstaternas nya skyldigheter i fråga om riskbedömningen, även samarbetet med berörda medlemsstater. När gränskontroll utförs vid de inre gränserna längre än sex månader bör kommissionen vara skyldig att avge ett yttrande. Även samrådsförfarandet enligt artikel 27.5 i kodexen om Schengengränserna bör ändras för att återspegla byråernas roll (Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och Europol) och fokusera på det praktiska genomförandet av olika aspekter av samarbetet mellan medlemsstaterna , bland annat samordningen av olika åtgärder på båda sidor av gränsen i tillämpliga fall .

(7)

Samrådsförfarandet enligt artikel 27.5 i kodexen om Schengengränserna bör ändras för att återspegla unionsbyråernas roll och fokusera på det praktiska genomförandet av olika aspekter av samarbetet mellan medlemsstaterna.

(8)

För att bättre anpassa de reviderade reglerna till utmaningarna i samband med ihållande allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten bör man införa en särskild möjlighet att förlänga inre gränskontroller utöver ett år . En sådan förlängning bör åtfölja proportionerliga nationella undantagsåtgärder som också vidtagits inom territoriet för att avvärja hotet, såsom undantagstillstånd. I alla händelser bör en sådan möjlighet inte leda till ytterligare en förlängning av tillfälliga gränskontroller utöver två år.

(8)

För att bättre anpassa de reviderade reglerna till utmaningarna i samband med ihållande allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten bör man införa en särskild möjlighet att i undantagsfall förlänga inre gränskontroller utöver sex månader . En sådan förlängning bör åtfölja proportionerliga nationella undantagsåtgärder som också vidtagits inom territoriet för att avvärja hotet, såsom undantagstillstånd. I alla händelser bör en sådan möjlighet inte leda till ytterligare en förlängning av tillfälliga gränskontroller utöver ett år.

(8a)

Behovet av och proportionaliteten hos återinförandet av inre gränskontroll bör vägas mot det hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten som föranledde behovet av ett sådant återinförande, vilket även bör ske i fråga om alternativa åtgärder som kan vidtas på nationell nivå eller unionsnivå, eller bådadera, liksom inverkan av denna kontroll på den fria rörligheten för personer inom området utan inre gränskontroll.

(9)

Hänvisningen till artikel 29 i artikel 25.4 bör ändras för att klargöra förhållandet mellan de tidsbegränsningar som är tillämpliga enligt artiklarna 29 och 25 i kodexen om Schengengränserna.

(10)

Möjligheten att utföra tillfälliga kontroller vid de inre gränserna som svar på ett specifikt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten vilket kvarstår längre än ett år bör vara föremål för ett särskilt förfarande.

(10)

Möjligheten att utföra tillfälliga kontroller vid de inre gränserna som svar på ett specifikt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten vilket kvarstår längre än sex månader bör vara föremål för ett särskilt förfarande som kräver en rekommendation från rådet .

(11)

För detta ändamål bör kommissionen avge ett yttrande om behovet av och proportionaliteten hos en sådan förlängning och, i tillämpliga fall, om samarbete med angränsande medlemsstater.

(11)

För detta ändamål bör kommissionen avge ett yttrande om behovet av och proportionaliteten hos en sådan förlängning . Europaparlamentet bör omedelbart underrättas om den föreslagna förlängningen. De medlemsstater som påverkas bör ha möjlighet att lämna synpunkter till kommissionen innan denna avger sitt yttrande .

(13)

Rådet får, med beaktande av kommissionens yttrande, rekommendera en sådan extraordinär ytterligare förlängning och i tillämpliga fall fastställa villkoren för samarbete mellan de berörda medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att det är en undantagsåtgärd som endast gäller för så lång tid som är nödvändig och motiverad och som är enhetlig med de åtgärder som också vidtagits på nationell nivå inom territoriet för att hantera samma specifika hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Rådets rekommendation bör vara en förutsättning för en eventuell ytterligare förlängning utöver ettårsperioden och därmed vara av samma art som den som redan föreskrivs i artikel 29 .

(13)

Rådet får, med beaktande av kommissionens yttrande, rekommendera en sådan extraordinär ytterligare förlängning och i tillämpliga fall ange villkoren för samarbete mellan de berörda medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att det är en undantagsåtgärd som införs endast för så lång tid som är nödvändig och motiverad och som är konsekvent med de åtgärder som också vidtagits på nationell nivå inom territoriet för att hantera samma specifika hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Rådets rekommendation bör vara en förutsättning för en eventuell ytterligare förlängning utöver perioden på sex månader . Rådets rekommendation bör omedelbart vidarebefordras till Europaparlamentet.

(13a)

Åtgärder som vidtas enligt det särskilda förfarandet vid exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll bör inte förlängas i kraft av, eller kombineras med, åtgärder som vidtas enligt ett annat förfarande för att återinföra eller förlänga inre gränskontroll enligt förordning (EU) 2016/399.

(13b)

Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt fördragen bör den, i egenskap av fördragens väktare som övervakar tillämpningen av unionsrätten, vidta lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bland annat att föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol.

(1a)

a)

huruvida det kan anses sannolikt att det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna i tillräcklig utsträckning kommer att avhjälpa hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten,

b)

huruvida andra åtgärder än det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna sannolikt kommer att avhjälpa hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i tillräcklig utsträckning,

c)

om det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna står i proportion till hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, särskilt genom att beakta följande:

a)

Den sannolika effekten av eventuella hot mot dess allmänna ordning eller dess inre säkerhet, inbegripet till följd av terroristhändelser eller terroristhot och inbegripet de som kommer från organiserad brottslighet.

b)

Den sannolika effekten av en sådan åtgärd på fri rörlighet för personer inom området utan inre gränskontroll.

-i)

Rubriken ska ersättas med följande:

-ia)

I artikel 27 ska följande nya punkt införas före punkt 1:

-ib)

I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:

i)

I punkt 1 ska följande led läggas till som led aa:

ia)

I punkt 1 ska följande införas som led ab:

e)

I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga medlemsstater och som har överenskommits före det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de berörda inre gränserna.”

e)

I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga medlemsstater och som har överenskommits före det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de relevanta inre gränserna.”

iiia)

Följande ska införas som punkt 1a:

iiib)

Följande ska införas som punkt 1b:

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 för att komplettera denna förordning genom att anta metoderna för riskbedömningen.”

iiic)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

iiid)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

i)

gemensamma möten mellan den medlemsstat som planerar att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna , övriga medlemsstater, särskilt de som direkt påverkas av sådana åtgärder, och med kommissionen, vilka ska hållas i syfte att vid behov organisera ömsesidigt samarbete mellan medlemsstaterna och att granska om åtgärderna står i proportion till de händelser som föranleder återinförandet av gränskontroll, inklusive eventuella alternativa åtgärder, liksom hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten,

ii)

oanmälda platsbesök av kommissionen vid de berörda inre gränserna där så är lämpligt, vid behov med bistånd av experter från medlemsstaterna och byrån, Europol eller andra relevanta unionsorgan eller unionsbyråer, för att bedöma gränskontrollernas ändamålsenlighet vid dessa inre gränser och efterlevnaden av denna förordning; rapporterna från sådana oanmälda platsbesök ska översändas till Europaparlamentet .

(3a)

(3b)

3c)

”De kriterier som anges i artikel 30 ska beaktas varje gång ett beslut om tillfälligt återinförande eller tillfällig förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna övervägs i enlighet med denna artikel.”

(3d)