Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken ‒ Årlig tillväxtöversikt 2019: För ett starkare EU i en osäker omvärld

[COM(2018) 770 final]

(2019/C 190/04)

Föredragande: Anne DEMELENNE

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.2.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	1.2.2019
Antagande vid plenarsessionen	20.2.2019
Plenarsession nr	541
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	124/1/0

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den årliga tillväxtöversikten ger en i huvudsak positiv bedömning av tidigare ekonomiska och sociala framsteg i förhållande till ekonomisk tillväxt, investeringar och utvecklingen på arbetsmarknaden. Trots välkomna förbättringar sedan 2014 visar de uppgifter som presenteras att resultatet inte imponerar i förhållande till resultaten i andra utvecklade ekonomier.

1.2

I den årliga tillväxtöversikten nämns faror som härrör från yttre händelser, men inga lämpliga motåtgärder föreslås. Yttre hot bör lyfta fram behovet av att utarbeta stimulanspolitik för att bibehålla tillväxt- och sysselsättningsnivåerna. Detta får konsekvenser för EU:s och medlemsstaternas budgetar.

1.3

Ökad produktivitet är avgörande för att bibehålla EU:s konkurrenskraft och öka välfärden. Reformer som kan leda till ökad produktivitet bör välkomnas. Det föreligger dock ett behov av en grundlig utvärdering av tidigare politik mot bakgrund av de hittills blandade resultaten, inbegripet den långsamma ekonomiska återhämtningen, fortsatt oro rörande produktiviteten i förhållande till konkurrenterna och ökningen av osäkra anställningar.

1.4

Högre produktivitet förutsätter bättre utbildning, såsom betonas i den årliga tillväxtöversikten. Detta bör stödjas av arbetsmarknadens parter, det civila samhället och via offentliga och privata investeringar, inbegripet investeringar med stöd från EU:s strukturfonder.

1.5

Den sociala pelaren ges en välkommen framskjuten ställning. Det bör tydliggöras på vilket sätt den kommer att omsättas i praktiken, hur resurser kan göras tillgängliga genom Europeiska socialfonden och andra EU-instrument samt hur detta kommer att finansieras på EU-nivå och medlemsstatsnivå.

1.6

Det finns hänvisningar till områden där ny politik har föreslagits, inbegripet rättvis beskattning, bankunionen och euroområdets sätt att fungera. Framstegen sker väldigt långsamt och förslagen är ofta tämligen anspråkslösa. Det skulle vara fördelaktigt om arbetsmarknadens parter och det civila samhället var fullt involverade.

1.7

Vikten av att ta itu med klimatförändringarna nämns kortfattat, men med tanke på de därmed förknippade riskerna för ekonomin såsom dessa beskrivs i den globala riskrapporten (1) för Världsekonomiskt forum, behandlas ämnet rentav styvmoderligt. De externa kostnaderna av den kolbaserade ekonomin behandlas inte heller. De klimatskyddsåtgärder som hittills har vidtagits är fortfarande otillräckliga. Ett viktigt steg vore att döpa om den årliga tillväxtöversikten till den årliga översikten över hållbar tillväxt. Förutom att erkänna vikten av klimatförändringarna skulle man på så sätt också erkänna vikten av ett hållbart utnyttjande av ändliga resurser, skyddet av miljön och därmed värnandet av ekonomins och kommande generationers intressen.

1.8

På många områden är genomförandet av politiken beroende av viss privat och även offentlig finansiering. Detta skulle underlättas både genom reformer för att skapa en gynnsam miljö för privata investeringar och genom en lämplig EU-budget, samt genom ett åtagande om en ”gyllene regel” som tillåter finansiering genom medlemsstaternas budgetar för socialt och ekonomiskt produktiva investeringar som inte hotar den framtida budgetmässiga hållbarheten.

2.   Kommissionens allmänna prioriteringar i den årliga tillväxtöversikten 2019

2.1

Den årliga tillväxtöversikten 2019 ingår i ett större sammanhang av 22 på varandra följande kvartal av ekonomisk tillväxt, vilket således ger möjlighet att genomföra de reformer som krävs för att hantera ökande global osäkerhet och möjliga interna risker, med andra ord — ökade privata och offentliga investeringar i syfte att öka den totala faktorproduktiviteten, — tillhandahållande av högkvalitativa investeringar i FoU, innovation, utbildning, kompetens och infrastruktur, — ökad produktivitet, social delaktighet och institutionell kapacitet, — välfungerande och integrerade kapitalmarknader, — garantier för makroekonomisk stabilitet och sunda offentliga finanser.

3.   Allmänna kommentarer om kommissionens rekommendationer

3.1

EESK välkomnar det fortsatta åtagandet att stödja reformer som syftar till att öka investeringar av hög kvalitet samt produktivitetstillväxt, inkludering och institutionernas kvalitet, och att fortsätta säkerställa makroekonomisk stabilitet och sunda offentliga finanser. Kommittén välkomnar erkännandet av behovet av investeringar inriktade på utbildning och den större tonvikten på behovet av att stärka EU:s sociala dimension, i syfte att hantera skillnader inom och mellan regioner och med avseende på tillgången till utbildning samt åstadkomma samordning mellan politiska instrument. Det måste dock fortfarande preciseras hur dessa mål ska uppnås, och bedömningen av de ekonomiska resultaten matchar inte de uppgifter som bifogats på alla områden. Den ger fortfarande uttryck för belåtenhet på vissa punkter, överdriver positiva inslag och innehåller i vissa fall ogrundade påståenden om de positiva konsekvenserna av tidigare strategier.

3.2

Faror och osäkerheter, inklusive förändringar i den globala ekonomin, tillskrivs den amerikanska handelspolitiken och osäkerheter rörande de framtida förbindelserna med Förenade kungariket. Risken för en recession på kort eller medellång sikt pekar på behovet av att utarbeta stimulansåtgärder för att bibehålla tillväxt- och sysselsättningsnivåerna, i enlighet med OECD:s rekommendationer (2). Därför bör man överväga att, inom ramen för EU:s budget, inrätta en funktion för makroekonomisk stabilisering som skulle göra det möjligt att öka områdets ekonomiska motståndskraft. Den kan tjäna som en buffert mot chocker och göra det möjligt för euroområdet att driva den positiva finanspolitiska inriktning som EESK efterlyst (3), även om enskilda medlemsstater inte utnyttjar sitt tillgängliga finanspolitiska utrymme i enlighet med EU:s mål.

3.3

Det finns även risker som härrör från den interna politiska utvecklingen efter de relativt nedslående ekonomiska och sociala resultaten under perioden efter 2008. Detta framhäver även vikten både av sådana reformer och av politiska åtgärder som skulle leda till såväl ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt som ett stärkande av sammanhållningen och politikens sociala dimension.

3.4   Tillväxt

3.4.1

Sedan 2014 har EU haft fem år av ekonomisk tillväxt, med nivåer som överstiger EU-genomsnittet i en rad låginkomstländer. Detta har i viss utsträckning minskat skillnaderna mellan de högsta respektive lägsta inkomsterna i EU som helhet, även om vissa länder har halkat efter, vilket har skapat nya skillnader.

3.4.2

Sedan 2017 har det för första gången sedan före krisen skett viss tillväxt i alla EU-medlemsstater. Tillväxten är emellertid fortfarande långsammare i EU som helhet än den var under perioden före krisen, och den imponerar inte när man jämför den med den senaste tidens tillväxt i andra utvecklade ekonomier. EU har även mycket att ta igen efter den exceptionellt långdragna nedgången efter 2008.

3.5   Sociala aspekter

3.5.1

Sysselsättningsnivån och sysselsättningsgraden har båda uppvisat en stark återhämtning sedan nedgången efter 2008. Såsom framgår av de uppgifter som bifogas den årliga tillväxtöversikten har dock tendensen att nya arbetstillfällen har gått i riktning mot högre kompetensnivåer åtföljts av en nedgång vad gäller kvaliteten på många av de nya arbetstillfällena.

3.5.2

De anställda har i allt större utsträckning tillfälliga anställningar och deltidsanställningar, och majoriteten av dem skulle föredra ett heltidsavtal av standardtyp (4). Andelen deltidsarbetande ökade från 16,8 % till 18,7 % av det totala antalet sysselsatta från 2008 till 2017, med högre nivåer och en större ökning när det gäller ungdomar. Även om fler personer nu arbetar var det totala antalet arbetade timmar under 2017 fortfarande aningen lägre än 2008 års nivå (5).

3.5.3

Såsom erkänns i den årliga tillväxtöversikten är antalet arbetande personer som riskerar att hamna i fattigdom stort och ökar i flera medlemsstater (2008, 8,6 %, 2017, 9,6 % av den förvärvsarbetande befolkningen (6)). En högre total sysselsättningsnivå – även om sysselsättning är att föredra framför arbetslöshet – är ingen garanti för tillväxt för alla.

3.5.4

Vissa grupper, såsom personer som uppbär funktionsnedsättningsrelaterade förmåner, tas ofta inte med i arbetslöshetssiffrorna (7). Detta bör beaktas i rekommendationerna, särskilt i syfte att erbjuda flexibilitet och säkerhet för dessa grupper för att göra det lättare att få tillträde till en öppen arbetsmarknad utan att för den skull förlora rätten till förmåner.

3.5.5

Uppmärksamhet bör även fästas vid att se till att anställda med otrygga och atypiska anställningsavtal, såsom egenföretagare, deltidsanställda eller personer som är anställda via en plattform, har tillgång till ett lämpligt socialt skydd. En annan bekymmersam grupp är personer som på grund av utgifter med koppling till ett bakomliggande hälsotillstånd eller en funktionsnedsättning omöjligen får sin ekonomi att gå ihop, och som ibland förlorar tillgången till väsentligt ekonomiskt stöd till relaterade utgifter när de får betald anställning.

3.5.6

Kommissionen föreslår en anpassning av det sociala skyddet som grundar sig på nya anställningsformer. Det medges att nya finansieringskällor måste hittas, men vägen framåt är en återgång till högkvalitativa arbetstillfällen som avspeglar arbetsmarknadens behov, och till hållbara anställningskontrakt, som ger människor rätt till tillräckligt socialt skydd. Det kommer även att vara nödvändigt att bekämpa diskriminering på arbetsmarknaden av vissa grupper – äldre, personer av utländsk härkomst, personer med funktionsnedsättning, unga och kvinnor – varav många ofta är högkvalificerade.

3.5.7

Hänvisningar till ökad tillgång till högkvalitativa tjänster och förbättring av föräldrars (och särskilt kvinnors) tillgång till arbetsmarknaden bör välkomnas på grund av de positiva effekter de medför när det gäller att motverka social utestängning och även att förbättra arbetskraftsutbudet. Politik till stöd för invandrares integration bör på samma sätt främjas som en del av en migrationspolitik som speglar de europeiska värderingarna solidaritet, tolerans och respekt för de mänskliga rättigheterna.

3.6   Löner och produktivitet

3.6.1

Löneökningarna har varit väldigt blygsamma och skillnaderna mellan länder, även när det gäller samma arbete, är fortsatt stora. Löneökningarna i EU som helhet är fortfarande lägre än produktivitetstillväxten.

3.6.2

Detta innebär att lönerna står för en lägre andel av nationalinkomsten. Det varierar mellan medlemsstaterna i vilken utsträckning fördelarna med en högre produktivitet fördelas jämnt, beroende på utrymmet för framgångsrika förhandlingar om kollektivavtal och politik som stimulerar löneökningar. Även om högre produktivitet normalt sett bör anses vara en nödvändig förutsättning, om än inte den enda, för högre löner, bör det systematiska sambandet mellan produktivitet (som även är beroende av investeringar) och löner inte skymma de ökade levnadskostnaderna när det gäller lönesättningen. Detta skulle annars kunna leda till stora sociala spänningar.

3.6.3

Låga löner är även ett hinder för högre produktivitet i låginkomstländer, och uppmuntrar de mest kvalificerade personerna att söka arbete någon annanstans. Arbetskraftsrörlighet bör välkomnas när den återspeglar människors förstahandsval. Dessutom möjliggör den förvärvandet av färdigheter och erfarenheter som kan tas med tillbaka till hemlandet. Utflyttning av de mest kvalificerade har också avskräckt investeringar i verksamheter som kräver hög kompetens, vilket har förhindrat låglöneländer från att utveckla särskilt krävande ekonomiska verksamheter.

3.6.4

Höjda lönenivåer i flera medlemsstater (mestadels i Öst- och Centraleuropa) har följt på höjda minimilöner och högre löner inom den offentliga sektorn. Ökad konsumtion har bidragit till högre BNP. På samma sätt kan åtgärder för att garantera en minimilön och minimiinkomst, som ett led i en social konvergensprocess inom EU, utgöra ett viktigt inslag i det sociala skyddet och uppnåendet av en skälig levnadsstandard i alla länder och samtidigt bidra till att främja tillväxten.

3.7   Produktivitet och kompetens

3.7.1

En eftersläpning av produktivitetstillväxten i förhållande till de stora globala konkurrenterna följde på en långdragen nedgång efter 2008, vilket visas i diagram 3 (8). Eftersläpningen har varit särskilt framträdande i euroområdet. Om denna klyfta ska minska krävs det ett klimat som är gynnsamt för ökade privata investeringar och för tillämpningen av forskning och innovation. Det kommer även att krävas att den fulla potentialen hos EU:s befolkning utnyttjas och att utestängning från arbetsmarknaden och samhället minimeras, samt att man investerar i åtgärder för att stödja rekrytering av långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden.

3.7.2

Att förbättra kunskaper, kompetens, kvalifikationer, attityder och kreativitet är fortfarande en nödvändig förutsättning för ökad produktivitet. Det bidrar också till demokrati och hållbar utveckling. I den årliga tillväxtöversikten betonas med rätta vikten av att investera i kompetensutveckling, utbildning och livslångt lärande. Av arbetsgivarna rapporterar 40 % att de har svårt att rekrytera tillräckligt kvalificerad personal. Många potentiella anställda anser det även vara svårt att få användning för sina kvalifikationer i hemlandet.

3.7.3

Det är avgörande att strategier utvecklas för att förutse framtida kompetenskrav, tillsammans med ordentliga system för validering av kompetens, och för att säkerställa att utbildningen matchar anställningsbehoven. Det bör även säkerställas att arbetsgivarna får hjälp med att hitta tillgängliga anställda med lämplig kompetens och lämpliga kvalifikationer genom investeringar i stödtjänster för att förhindra att elever lämnar skolan i förtid, i synnerhet när det gäller diskriminerade grupper såsom personer med funktionsnedsättning eller personer med migrantbakgrund, samt för att stödja fortsatt högre utbildning (9). Arbetsgivarna har ett viktigt ansvar när det gäller att möjliggöra och främja förbättring av kompetens och kvalifikationer, ett område där det finns enorma skillnader mellan medlemsstaterna. Utveckling och genomförande av framgångsrika strategier är otänkbara utan ett fullständigt deltagande av arbetsmarknadens parter, det civila samhället, utbildningsinstitutioner och utbildningsföretag. I den årliga tillväxtöversikten anges även att ”tillräckliga investeringar [är] en förutsättning” för säkerställandet av lika tillgång till utbildning av hög kvalitet, vilket bör inbegripa offentliga investeringar som stöds av EU via landsspecifika rekommendationer och lämpliga bidrag från strukturfonderna och investeringsplanen.

3.8   Klimatutmaningen

3.8.1

Resultaten i den årliga tillväxtöversikten är mycket vaga och alldeles för svaga när det gäller de faror som klimatförändringarna innebär och när det gäller EU:s framsteg i arbetet för att nå Parisavtalets mål. Om man jämför med den globala riskrapport (10) som lades fram för deltagarna i Världsekonomiskt forum i januari 2019 behandlas klimatförändringarnas betydelse för tillväxten och ekonomin rentav som en bisak. Den globala riskrapporten visar däremot att de tre (!) största hoten mot den globala ekonomin hänger samman med klimatförändringarna och de alldeles för försiktiga politiska åtgärderna för att fasa ut fossila bränslen i ekonomin. Klimatskyddet är därför inte längre en fråga om miljöskydd utan en förutsättning för ekonomins fortlevnad. Återkommande rapporter från Bloomberg NEF visar att investeringarna i ren energi har minskat sedan 2011 (11). EU kan inte påstå sig vara världsledande på detta område eller inom innovationer som leder till minskade växthusgasutsläpp.

3.8.2

I rapporten från FN:s klimatpanel betonas hur brådskande det är med åtgärder mot klimatförändringarna, som kan bli oåterkalleliga inom tre år. Budgetar bör även göras tillgängliga på alla förvaltningsnivåer (såväl offentliga som privata investeringar) för att modernisera och minska koldioxidutsläppen inom industri, transport och energi.

3.8.3

Detta är också att rekommendera ur ett finanspolitiskt perspektiv med tanke på de ytterst höga externa kostnaderna för dagens ekonomi. I den årliga tillväxtöversikten förbigås dock denna fråga i stor utsträckning, trots att kommissionen nästan samtidigt med den årliga tillväxtöversikten offentliggjorde siffror om detta: Enligt dessa vållades under 2017 kostnader motsvarande 283 miljarder euro enbart av väderbetingade katastrofer (12). EESK har upprepade gånger framhållit att Internationella valutafonden uppskattar de direkta och indirekta subventionerna till kolbaserad energiproduktion i EU till 330 miljarder US-dollar per år. Det är därför en svaghet i den årliga tillväxtöversikten att frågan om internalisering av externa kostnader och debatten om ”bortom BNP” inte behandlas.

3.9   Investeringar

3.9.1

Investeringar är ytterst viktiga för ökad produktivitet. Detta är en brådskande fråga för EU, mot bakgrund av att unionen ligger efter sina huvudkonkurrenter inom mycket viktiga delar av den modernaste tekniken samt inom utvecklingen av koldioxidsnål teknik. En ekonomi som kontinuerligt förbättras är en avgörande grund för finansieringen av sociala trygghetsförmåner och hälso- och sjukvårdsförmåner på den nivå som EU-medborgarna önskar. Främjandet av välfärd, sammanhållning och social rättvisa är fullt förenligt med ekonomisk tillväxt och produktivitetstillväxt (13).

3.9.2

EESK upprepar sin hållning att kommissionen och medlemsstaterna bör anstränga sig hårdare för att undanröja flaskhalsarna för investeringar och skapa ett gynnsamt investeringsklimat. Fullbordandet av energiunionen, strategin för den digitala inre marknaden och handlingsplanen för den cirkulära ekonomin skulle samtliga kunna skapa möjligheter till investeringar. Dessutom måste nya möjligheter till gröna investeringar för att bekämpa klimatförändringarna beaktas.

3.9.3

Internationella handelsavtal kan också erbjuda utsikter till att stimulera den ekonomiska tillväxten. Problemet är särskilt brådskande i ljuset av de risker som är förknippade med Förenade kungarikets eventuella utträde ur EU och handelskonflikter som inbegriper Förenta staterna. EU bör stödja ett regelbaserat system för internationella ekonomiska förbindelser som kompletteras av förhandlingar om frihandelsavtal. Dessa bör sträva efter minimala tullnivåer och vederbörligen beakta de mänskliga rättigheterna, ILO:s normer och staternas rätt att lagstifta i allmänhetens intresse.

3.9.4

I den årliga tillväxtöversikten uttrycks ingen oro över investeringsnivåerna, och det antyds att man i det närmaste har kommit till rätta med den klyfta som konstaterats efter 2008. Investeringar (i betydelsen fasta bruttoinvesteringar) förväntades uppgå till 20,6 % av BNP under 2018 jämfört med 22,5 % år 2007 och 19,4 % år 2014 (14). Investeringsgapet, mätt på detta sätt, har därför minskat något men inte försvunnit.

3.9.5

Investeringarna ligger kvar på en låg nivå jämfört med Förenta staterna och Sydkorea, som är några av EU:s naturliga konkurrenter på innovationsområdet. Nivåerna är fortfarande särskilt återhållsamma i ett antal låginkomstländer och i länder där nedgången efter 2008 var särskilt stor.

3.9.6

I den årliga tillväxtöversikten framhävs en rad områden för sociala investeringar, däribland hälso- och sjukvård, långtidsvård och subventionerade boenden. EESK har framhållit de många positiva effekterna av välplanerade, effektiva, ändamålsenliga och framtidsinriktade sociala investeringar som inte bör ses som en kostnad utan som en investering i Europas tillväxt- och sysselsättningspotential (15). Genomförandet av dessa mål kräver utrymme för offentliga utgifter.

3.9.7

Investeringsplanen för Europa välkomnas som ett verktyg för att stödja investeringar som är inriktade på EU:s politiska prioriteringar. De medel som ställts till förfogande har dock varit begränsade och har sammantaget endast räckt till för att bibehålla, men inte öka, EIB:s totala krediter (16). Dessa låg år 2017 i själva verket 7 % under genomsnittet för perioden 2013–2016 (17).

3.9.8

Det krävs en strategi som tillhandahåller ett investeringsprogram med lämplig finansiering, som inbegriper resurser från EU:s budget och med finansiellt stöd från medlemsstaternas budgetar. Detta kommer att ge EU bättre möjligheter att genomföra sina uttalade mål om att stödja de små och medelstora företagens utveckling, investeringar i ny teknik som främjar den eftersträvade gröna omvandlingen, investeringar i förbättrad utbildning och stärkt kompetens samt i förbättrade sociala förhållanden. EESK har tidigare hävdat att den flexibilitet som för närvarande medges i stabilitets- och tillväxtpakten inte är tillräcklig och att diskussioner bör inledas på EU-nivå om en fullvärdig bestämmelse som utesluter mervärdesskapande offentliga investeringar från stabilitets- och tillväxtpaktens tillämpningsområde, den så kallade ”gyllene regeln” (18), så att hållbar skuldsättning kan garanteras.

3.10   Skulder

3.10.1

I linje med sitt tidigare yttrande (19) instämmer EESK i de farhågor som framförs i den årliga tillväxtöversikten om att höga nivåer av offentlig och privat skuldsättning är ständiga källor till sårbarhet, särskilt i euroområdet. Den offentliga bruttoskulden har sjunkit från toppnivån på 88,1 % av BNP 2014 till 81,4 % av BNP 2018, vilket fortfarande är långt över 2008 års nivå och långt över målsättningen om 60 % av BNP. Internationella jämförelser visar dock att offentlig skuldsättning över 60 % av BNP inte nödvändigtvis har något samband med långsammare ekonomisk tillväxt. Det verkar enklast att minska den offentliga skuldsättningen där det sker en mycket snabb ekonomisk tillväxt. Det bästa skyddet mot de faror som är förknippade med höga skuldnivåer är därför ett fullständigt återställande av den ekonomiska tillväxten med hjälp av konjunkturdämpande makroekonomiska strategier. Tillväxtstimulerande budgetkonsolidering i goda tider kan dessutom bidra till att förebygga negativa reaktioner på marknaden i dåliga tider.

3.10.2

Den privata skuldsättningen har minskat de senaste åren, men ligger i de flesta av EU:s medlemsstater fortfarande över nivån före införandet av euron. Hushållens och företagens skuldsanering är mindre utdragen och smärtsam när den ekonomiska tillväxten är stark. Destabiliseringen av euroområdets ekonomier till följd av en konjunkturförstärkande bostadsmarknad måste övervakas noga och undvikas genom regleringsåtgärder med syftet att förebygga ekonomiska kriser.

3.10.3

Skuldminskningen underlättas av institutioner av hög kvalitet, på samma nivå som de bäst fungerande ekonomierna. De säkerställer effektivitet när det gäller produkter, tjänster, finans- och arbetsmarknader, bidrar till att uppnå en fullgod kvalitet i den offentliga förvaltningen och stöder lämpliga pensions-, konkurrens- och skattestrategier.

3.11   Bankunionen

3.11.1

Om de aktuella förslagen med avseende på bankunionen omsattes i praktiken skulle de vara otillräckliga i ljuset av erfarenheterna från tidigare finanskriser. Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att växande kapitalmarknader står under ordentlig tillsyn för att undvika att man tillåter skadliga värdepapperiserade produkter på de europeiska kapitalmarknaderna som riskerar att bidra till en ny finanskris. Tillsynsmyndigheterna i EU måste säkerställa att en kapitalmarknadsunion inte leder till en allt snabbare kapitalflykt från enskilda medlemsstater vid oro på finansmarknaderna. För att säkerställa gynnsamma finansieringsvillkor för realekonomin bör den negativa återverkan mellan banker och statsräntenivåer försvagas. Två viktiga faktorer för att uppnå detta är ett europeiskt insättningsgarantisystem och tillhandahållandet av en lämplig säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden som ska tillhandahållas av Europeiska stabilitetsmekanismen. Innan ett europeiskt insättningsgarantisystem införs bör nödlidande lån räknas av från de deltagande bankernas balansräkningar i så stor utsträckning som är praktiskt genomförbart och möjligt.

3.12   Reformer inom euroområdet

3.12.1

En fördjupad ekonomisk och monetär union (EMU) bör eftersträvas med större fantasi och energi. Förslagen till reform av EMU och dess förvaltning är för närvarande inte tillräckliga som skydd mot riskerna för asymmetriska chocker. Den tidigare ensidiga ombalanseringen i fråga om bytesbalanser, som enbart omfattar gäldenärer, har inverkat negativt på euroområdets totala BNP och bidragit till den långsamma återhämtningen efter 2008. För att länder som tidigare haft bytesbalansunderskott ska få större utrymme att utvidga sina ekonomier (med avseende på deras skattemässiga och externa balans) bör länder med överskott i bytesbalansen inte enbart ges incitament att investera mer, utan även att höja lönerna och öka de sociala trygghetsförmånerna för att stimulera den privata konsumtionen.

3.12.2

EESK uppmanar EU:s ledare att påskynda reformerna avseende EMU, bankunionen och kapitalmarknadsunionen. Så länge euroområdet saknar en gemensam budget som kan skapa en positiv finanspolitisk inriktning för hela euroområdet kommer det dock att krävas penningpolitisk stimulans vid eventuella framtida recessioner. I och med att ECB:s program för köp av tillgångar planeras upphöra i slutet av 2018 rekommenderar vi att ECB överväger ett program för köp av tillgångar som kan aktiveras snabbt vid en recession i händelse av att den finanspolitiska stimulansen inte kommer till stånd. Programmet bör inriktas på realekonomin och klimatvänliga investeringar.

3.13   Rättvis beskattning

3.13.1

EESK noterar diskussionerna inom kommissionen om att beskattning skulle kunna bli föremål för omröstning med kvalificerad majoritet, och stöder fortsatt en betoning av politik för rättvis beskattning, dvs. att man tar hänsyn till varje enskild persons förmåga att bidra. EESK stöder, i linje med tidigare yttranden, utvecklingen av en allmänt accepterad gemensam konsoliderad bolagsskattebas som ett sätt att stärka den inre marknaden genom att förenkla större företags skatteärenden och bekämpa aggressiv skatteplanering (20). Kommittén välkomnar även initiativ i fråga om beskattning av den digitala ekonomin och anser det vara mycket viktigt att utveckla nya och allmänt accepterade principer för hur företagsvinster i linje med värdeskapandet ska hänföras till ett EU-land och beskattas (21). EESK välkomnar också den vikt som i den årliga tillväxtöversikten fästs vid bekämpning av skattebedrägerier, skatteflykt och aggressiv skatteplanering, i linje med tidigare EESK-yttranden (22).

3.14   Strukturreformer

3.14.1

I den årliga tillväxtöversikten betonas återigen vikten av strukturreformer, som betraktas som fördelaktiga för att skapa sysselsättning och minska skuldnivåerna. Det är dock fortsatt oklart vad som avses med ”strukturreform”, vilket gör det svårt att tolka påståenden om att tidigare reformer bevisligen har fått positiva effekter. EESK har i tidigare yttranden förespråkat strukturreformer som syftar till social och ekonomisk utveckling: fler och bättre arbetstillfällen, förbättrad tillgång till arbetsmarknaden, utbildning, förvärvande av utbildning och kompetens, hållbar tillväxt, administrativ och institutionell kvalitet och miljömässig hållbarhet (23). Kommittén har påpekat att sådana reformer bör vara landspecifika, förenliga med de nationella reformprogrammen för att förbättra välfärden och ha demokratiskt stöd, och att man bör undvika att tillämpa samma strategi för alla medlemsstater (24).

3.14.2

Den senaste tidens blygsamma tillväxt, och utvecklingen på arbetsmarknaden, väcker frågor rörande fördelarna med vissa tidigare strategier som infördes under benämningen ”strukturreform”. Antalet sysselsatta har ökat, i takt med den ökande efterfrågan, men ofta i kombination med försämring av arbetets kvalitet och ökad segmentering på arbetsmarknaden.

3.14.3

Resultaten av tidigare ”strukturreformer” är fortfarande en kontroversiell fråga. Vissa bedömningar har varit positiva, och det har angetts att arbetsgivarna har uttryckt en viss tillfredsställelse med reformerna på arbetsmarknaden (25). Det finns dock omfattande litteratur som väcker starka tvivel kring kommissionens tidigare arbetsmarknadspolitiska rekommendationer (26). I OECD:s senaste jobbstrategi anges nu, med hänvisning till nya belägg, att länder med strategier och institutioner som främjar arbetets kvalitet, antalet arbetstillfällen och ökat deltagande presterar bättre än de länder där fokus främst ligger på att öka (eller upprätthålla) flexibiliteten på arbetsmarknaden (27).

3.14.4

EESK upprepar sin observation att en viss reformåtgärds framgång eller misslyckande ofta visar sig efter mer än fem år (28). En bedömning bör göras av konsekvenserna av tidigare strategier som lanserats under beteckningen ”strukturreformer”. Denna bör vara faktabaserad och ha ett fullständigt deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhället, som en grund för framtida politiska rekommendationer (29).

3.15   Den europeiska pelaren för sociala rättigheter

3.15.1

EESK välkomnar erkännandet av den sociala pelarens betydelse, och upprepar att det är brådskande att omsätta den i praktiken, mot bakgrund av de otillfredsställande ekonomiska och sociala resultaten i många länder sedan 2008.

3.15.2

Den sociala pelaren bör integreras fullt ut i den europeiska planeringsterminen. Den bör inte enbart finnas med i form av en bilaga. Den åtföljande resultattavlan pekar på vidden av den uppgift som väntar om EU ska uppnå ett ”socialt AAA-betyg”. Det står klart att alla medlemsstater inte har lyckats uppnå en godtagbar nivå när det gäller inkomster, levnadsstandard, social trygghet, välfärd, utbildningsresultat och digital tillgång (30).

3.15.3

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör användas som ett sätt att mäta rekommendationerna till medlemsstaterna. Pelarens 20 principer bör användas som markörer för bedömning av länders framgångar när det gäller att integrera sitt åtagande i fråga om den sociala pelaren i sin ekonomiska politik.

3.15.4

Detta lyfter även fram behovet av lämplig finansiering, inklusive bidrag från EU-nivån. Både EU:s investeringsplan, om denna finansieras tillräckligt, och EU:s sammanhållningspolitik kan bidra, i samordning med landspecifika rekommendationer. Detta förutsätter vederbörlig flexibilitet inom stabilitets- och tillväxtpakten. Såsom hävdats i ett tidigare yttrande kräver det även fortsatt tillräcklig finansiering för sammanhållningspolitiken från EU:s budget (31).

3.15.5

Man bör dessutom noga beakta det förslag om en europeisk arbetsmyndighet som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker lade fram i sitt tal om tillståndet i unionen 2017. En sådan skulle kunna bidra till att säkerställa ett effektivt genomförande av arbetstagarrättigheter och rättigheter i fråga om social trygghet inom EU, samt bekämpa osund konkurrens.

3.15.6

Resultattavlan som bifogas den sociala pelaren bör, utöver att användas som en riktlinje för politiska rekommendationer, användas som en förebild för liknande analyser av enskilda länders resultat i förhållande till miljöpolitiken och klimatförändringspolitiken, så att de kan bedömas med samma noggrannhet.

3.15.7

Med hänsyn till vikten av att främja hållbar tillväxt, i betydelsen ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar, bör titeln ”årlig tillväxtöversikt” ändras till ”årlig översikt över hållbar tillväxt”.

3.16   Arbetsmarknadens parters roll när det gäller den europeiska planeringsterminen

3.16.1

Medlemsstaternas regeringar, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer måste enas om viktiga nationella reformer som på bästa sätt kommer att göra det möjligt för deras ekonomier att upprätthålla eller förbättra medborgarnas levnadsstandard. Bidrag från lokala tjänstemän som arbetar med den europeiska planeringsterminen, nationella finanspolitiska råd, nationella produktivitetsnämnder och nationella ekonomiska och sociala råd bör därför beaktas. EESK:s ledamöter kan också spela en roll på detta område.

---

(1)  WEF Global Risks Report 2019.

(2)  ”OECD Economic Outlook”, november 2018: chefsekonomens ledare och ” General Assessment of the Macroeconomic Situation”, s. 43–46.

(3)  EESK:s tilläggsyttrande om ”Den ekonomiska politiken i euroområdet 2018”( EUT C 62, 15.2.2019, s. 312 ).

(4)  COM(2018) 761 final, s. 14.

(5)  COM(2018) 761 final, s. 14.

(6)  COM(2018) 761 final, s. 41.

(7)  Av den gemensamma sysselsättningsrapporten från kommissionen 2018 framgår att endast 47,4 % av personerna i arbetsför ålder med funktionsnedsättning i EU har ett arbete.

(8)  COM(2018) 770 final, s. 6.

(9)  I anges att det är 10,3 procentenheter mer sannolikt att personer med funktionsnedsättning har högst grundskoleutbildning än personer utan funktionsnedsättning (baserat på siffror från 2015) och att det är 13,6 procentenheter mindre sannolikt att de slutför högskoleutbildning än personer utan funktionsnedsättning (baserat på siffror från 2015).

(10)  WEF Global Risks Report 2019.

(11)  BloombergNEF – Clean Energy Investment Trends, 3Q 2018.

(12)  COM(2018) 773 final.

(13)  EESK:s yttrande om ”Den ekonomiska politiken i euroområdet (2017)” ( EUT C 173, 31.5.2017, s. 33 ).

(14)  Databasen AMECO.

(15)  EESK:s yttrande om ”Finansieringen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter” ( EUT C 262, 25.7.2018, s. 1 ).

(16)  Europeiska revisionsrättens yttrande ”Efsi: ett tidigt förslag om förlängning och utvidgning” , s. 21.

(17)  EIB, ”Statistical Report 2017”.

(18)  EESK:s yttrande om ”Den ekonomiska politiken i euroområdet (2017)”, punkt 3.4 ( EUT C 81, 2.3.2018, s. 216.).

(19)  EESK:s yttrande om ”Den ekonomiska politiken i euroområdet 2018”( EUT C 197, 8.6.2018, s. 33 ).

(20)  EESK:s yttrande om ”En gemensam (konsoliderad) bolagsskattebas”( EUT C 434, 15.12.2017, s. 58 ).

(21)  EESK:s yttrande om ”Beskattning av multinationella företags vinster i den digitala ekonomin”( EUT C 367, 10.10.2018, s. 73 ).

(22)  EESK:s yttrande om ”Ett skattesystem för konkurrens/tillväxt” ( EUT C 434, 15.12.2017, s. 18 ).

(23)  Exempelvis att förbättra företagsklimatet, finansieringen av företag och FoU-utgifter; öka företagens, sektorernas och ekonomiernas produktivitet; främja skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen med högre löner och samtidigt minska andelen tillfälliga och otrygga arbetstillfällen med låga löner; stärka de kollektiva förhandlingarna och självständigheten för de arbetsmarknadsparter som deltar i dem samt den sociala dialogen på lokal, regional, nationell och europeisk nivå; reformera offentliga förvaltningar för att göra dem både effektivare med tanke på ekonomisk och social utveckling och mer öppna för allmänheten; främja kvaliteten på utbildningssystemen för arbetstagare för att uppnå lika möjligheter och resultat när det gäller alla samhällsgrupper.

(24)  EESK:s yttrande om ”Finansieringen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter” ( EUT C 262, 25.7.2018, s. 1 ), punkt 2.5.

(25)  ECB, ”Structural policies in the euro area”

(26)  A. Piasna & M. Myant (red.): ”Myths of Employment Deregulation: How it neither creates jobs nor reduces labour market segmentation”, Bryssel, ETUI, 2017.

(27)  ”Good Jobs for All in a Changing World of Work, The OECD Jobs Strategy” , s. 8.

(28)  EESK:s yttrande om ”Reformstödsprogrammet” ( EUT C 62, 15.2.2019, s. 121 ).

(29)  EESK:s yttrande om ”Reformstödsprogrammet”( EUT C 62, 15.2.2019, s. 121 ).

(30)  EESK:s yttrande om ”Finansieringen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter” ( EUT C 262, 25.7.2018, s. 1 ).

(31)  EESK:s yttrande om ”Den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020” ( EUT C 440, 6.12.2018, s. 106 ).