Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi

[COM(2018) 236 final]

(2018/C 440/32)

Föredragande:

Martin SIECKER

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.6.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av facksektionen	6.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	121/16/34

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Informations- och yttrandefriheten är okränkbar i EU, men denna frihet används till att motarbeta unionens principer i syfte att göra debatt och kritiskt tänkande omöjligt, så att den alltså fungerar som ett vapen och inte som ett verktyg för att informera eller övertyga. Desinformation används som en extrem form av missbruk av medier, som syftar till att påverka de sociala och politiska processerna och som är särskilt effektiv när den sponsras av regeringar och används i internationella förbindelser. Aktuella akuta fall är (bland många andra) rysk statsstödd desinformation, brexitkampanjen, som enbart kan klassificeras som ett frontalangrepp på EU, och inblandningen i valet i USA. Alla dessa destabiliserande åtgärder skapar stora problem för det europeiska civila samhället.

1.2

En rad olika verktyg och metoder används för närvarande för att undergräva de europeiska värderingarna och externa EU-åtgärder, samt för att utveckla och provocera fram separatistiska och nationalistiska attityder, manipulera allmänheten och direkt påverka suveräna länders nationella politik och EU som helhet. Dessutom konstaterar vi ett ökat inflytande av offensiv it-kapacitet och en ökad användning av teknik som vapen för att uppnå politiska mål. Effekterna av sådana åtgärder underskattas ofta (1).

1.3

EESK instämmer i kommissionens krav på att de sociala medieplattformarna tar ett större ansvar. Trots att europeiska specialister under de senaste åren har tagit fram ett flertal studier och policydokument finns det i meddelandet inga praktiska, obligatoriska åtgärder för att säkerställa detta.

1.4

På grundval av den forskning som finns bör EU säkerställa och fortsätta bedriva forskning om effekterna av desinformation i Europa, bl.a. genom att bevaka européernas motståndskraft mot desinformation i framtida Eurobarometerundersökningar. Dessa undersökningar bör inte bara omfatta allmänna uppgifter om falska nyheter, utan också kartlägga den verkliga situationen när det gäller européernas immunitet mot desinformation. Kommissionens avsaknad av brådska och ambition gör att man inte tar itu med grundläggande frågor såsom stödordningarna för traditionella medier i syfte att säkerställa medborgarnas grundläggande rätt till högkvalitativ och tillförlitlig information. Man bör också undersöka om det går att inrätta offentlig-privata partnerskap som kan utveckla onlineplattformar som erbjuder säkra och överkomliga onlinetjänster mot betalning, utforska möjligheten att åstadkomma större öppenhet kring och övervakning av de algoritmer som ligger bakom dessa onlinesystem samt undersöka möjligheterna att splittra monopol för att återupprätta lika villkor för sund konkurrens, i syfte att förhindra att samhället gradvis korrumperas.

1.5

EESK beklagar att det i såväl meddelandet som högnivågruppens rapport inte nämns något om att Ryssland är den största källan till fientlig desinformation riktad mot EU. Det första steget mot att lösa ett problem är trots allt att medge att det finns ett problem.

1.6

På grundval av Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden (2) hänvisar kommissionen till EESK:s uppmaning till plikttroget genomförande av befintlig lagstiftning om onlineplattformar. Dessutom uppmanar EESK kommissionen att avsluta diskussionen om det rättsliga ansvarssystemet för onlineplattformar, och genomföra riktad reglering av onlineplattformar med avseende på deras definition och karaktär. Onlineplattformar och sociala nätverk bör förbinda sig till sådana åtgärder för att säkerställa transparensen genom att förklara hur algoritmer väljer ut de nyheter som föreslås, och de bör uppmuntras att vidta verksamma åtgärder för att förbättra synligheten för och underlätta användarnas tillgång till tillförlitliga och trovärdiga nyheter.

1.7

Ett av problemen med desinformation är att det är omöjligt att kontrollera identiteten på de källor som sprider desinformation över internet. Det är alltför enkelt att verka i cyberrymden med falsk identitet – och detta är i allmänhet exakt vad de personer gör som är verksamma på nätet med ont uppsåt. Kommissionen lägger fram flera förslag, vilka beskrivs i det gemensamma meddelandet om cybersäkerhet som offentliggjordes i september 2017. Problemet är att dessa förslag inte är obligatoriska. Om vi verkligen vill göra en insats i kampen mot desinformation kan det komma att behövas strängare åtgärder för identifiering när människor agerar proaktivt på internet. Detta är trots allt hur kvalitetsmedier fungerar, i enlighet med Bordeauxkoden från 1954, som utarbetades av Internationella journalistfederationen och som innehåller väldigt tydliga och strikta principer för hur man arbetar med källor. Redaktionen måste alltid känna till källornas namn och adress.

1.8

EESK håller med kommissionen om att den gemenskap som arbetar med faktagranskning bör ha ett nära samarbete. Liknande nätverk finns redan, däribland ett inom den övergripande ramen för arbetsgruppen East Stratcom. Problemet är att de behöver tillräcklig finansiering, vilket för närvarande saknas. EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut stödja East Stratcoms arbete. Detta bör inte bara omfatta en ordentlig budget utan också ett aktivt deltagande av alla medlemsstater i dess arbete, i form av utstationering av experter vid East StratCom och inrättande av kontaktpunkter. Den webbplats där arbetsgruppens resultat presenteras (3) bör göras känd på ett mer proaktivt sätt i syfte att öka den allmänna medvetenheten i EU om hoten.

2.   Sammanfattning av kommissionens meddelande

2.1

Ett välfungerande, fritt och pluralistiskt informationsekosystem som baseras på höga yrkesmässiga standarder är oumbärligt för en sund demokratisk diskussion. Kommissionen uppmärksammar det hot som desinformation utgör mot våra öppna och demokratiska samhällen.

2.2

Kommissionen avser att lägga fram en övergripande strategi som syftar till att bemöta dessa hot genom att främja digitala ekosystem (4) som bygger på insyn och prioritering av information av hög kvalitet, för att ge allmänheten de verktyg den behöver för att stå emot desinformation och att skydda våra demokratier och beslutsprocesser.

2.3

Kommissionen uppmanar alla berörda aktörer att avsevärt öka sina ansträngningar för att på lämpligt sätt ta itu med problemet med desinformation. Den anser att de föreslagna åtgärderna, om de genomförs effektivt, på ett konkret sätt kommer att bidra till att motverka desinformation online.

2.4

Kommissionen ser tre huvudorsaker till problemet (skapande av desinformation, förstärkning genom sociala medier och andra onlinemedier, spridning via användare av onlineplattformar) och lägger fram ett antal förslag för att lösa det, på fem politikområden: — Inrättande av ett mer transparent, tillförlitligt och ansvarstagande ekosystem online. — Säkra och motståndskraftiga valprocesser. — Främjande av utbildning och mediekompetens. — Stöd till kvalitetsjournalistik som ett grundläggande inslag i ett demokratiskt samhälle. — Motverkande av interna och externa desinformationshot genom strategisk kommunikation.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Ökningen av organiserad desinformation från diverse statliga och icke-statliga aktörer utgör ett verkligt hot mot demokratin. Till dessa destabiliserande krafter hör regeringar i nationer som är större än någon av EU:s medlemsstater. EU är den part som bör agera om unionen vill motverka detta hot eftersom unionen, till skillnad från enskilda medlemsstater, har den kritiska massa och de resurser som gör den unikt lämpad att utarbeta och genomföra strategier och politik för att ta itu med detta komplexa problem.

3.2

En välfungerande demokrati är beroende av välinformerade medborgare som kan fatta välgrundade beslut utifrån tillförlitliga fakta och betrodda åsikter. För detta är det helt avgörande att det finns ett system med oberoende, tillförlitliga och transparenta medieföretag med en särskild ställning för public service-företag, som sysselsätter ett större antal professionella medarbetare som samlar in, kontrollerar, bedömer, analyserar och tolkar nyhetskällor för att säkerställa att de nyheter som publiceras utmärks av en viss kvalitet och korrekthet.

3.3

Falska nyheter och desinformation är inte samma sak. Falska nyheter har funnits genom hela historien: det är ett övergripande begrepp som omfattar rykten, krigspropaganda, hatpropaganda, sensationsjournalistik, lögner, selektiv användning av fakta osv. När tryckpressen uppfanns på 1400-talet blev det möjligt att distribuera (falska) nyheter i större skala, och deras geografiska räckvidd ökade ännu mer efter att frimärket infördes 1840. Digital teknik och internet har undanröjt de sista hindren för obegränsad distribution.

3.4

Desinformation definieras som information som kan bekräftas vara falsk eller missvisande och som skapas, presenteras och sprids för ekonomisk vinning, eller för att avsiktligen vilseleda allmänheten, vilket kan skada de demokratiska processerna och påverka val, och utgör ett allvarligt hot mot samhället (5).

3.5

Det finns många parter i desinformationskedjan: de som skapar desinformationen, de som konsumerar den samt onlineplattformar som spelar en övergripande roll i hela processen genom att underlätta spridning. De som skapar den (bl.a. regeringar, religiösa institutioner, företagskonglomerat, politiska partier, ideologiska organisationer) gör detta av olika anledningar (för att påverka och manipulera folkopinionen, bekräfta sin förmodade överlägsenhet, göra eller öka vinst, vinna makt, skapa hat, rättfärdiga utestängning osv.). De som distribuerar den (särskilt onlineplattformar, men också traditionella medier) har olika motiv, inbegripet ekonomiska fördelar eller avsiktlig manipulering. De som konsumerar den (internetanvändarna) är ofta inte tillräckligt kritiska konsumenter och manipuleras avsiktligt av onlineplattformar. Förmedlande teknikföretag som Twitter, Google och Facebook (för att bara nämna några) underlättar obegränsad och okontrollerad spridning av innehåll på onlineplattformar i utbyte mot insamling av personuppgifter som gör det möjligt för dessa plattformar att skapa enorma vinster genom precisionsriktade annonser som skickar skräddarsydda kommersiella meddelanden till strikt definierade målgrupper. Konsumenternas okunnighet om digitalt egenskydd bidrar till problemets tillväxt.

3.6

De berörda teknikföretagen har en del av ansvaret eftersom de spelar en övergripande roll i processen. De identifierar inte sig själva som förläggare utan ”bara” som onlineplattformar som distribuerar information och annat innehåll som skapats av de etablerade medierna utan att behöva betala kostnaden för skapandet av innehåll i form av redaktionspersonal. Innehållet distribueras från andra källor utan kontroll, bedömning, analys eller tolkning av det material de publicerar. ”Google är inte ’bara’ en plattform. Företaget skänker ett sammanhang åt, formar och snedvrider det sätt på vilket vi betraktar världen”. Detta var en av slutsatserna i artikeln ”The great Brexit robbery: how our democracy was hijacked” som publicerades av The Guardian, och som analyserade hur en ”ljusskygg, global operation genomförd av […] de olika krafterna i ’Lämna’-kampanjen påverkade resultatet av folkomröstningen om EU”. Eftersom desinformation och tillförlitliga nyheter presenteras på ett sådant sätt att de inte går att skilja från varandra är det svårt för användarna att göra just detta. Teknikföretagen bör därför göra transparensen kring regler och data till en prioritet. Det är särskilt viktigt hur transparenta kopplingarna är mellan plattformarnas reklamintäktsstrategier och spridningen av desinformation. (I detta avseende bör man noga övervaka de pågående förhandlingarna om den uppförandekod om desinformation som borde ha offentliggjorts i slutet av juli 2018.)

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Trots mångfalden av meddelanden, kanaler, verktyg, nivåer, ambitioner och taktiska mål och trots dess snabbt föränderliga natur är det strategiska målet med en desinformationskampanj att undergräva den liberala demokratin, att så och förstärka misstron till trovärdiga informationskällor, till ett lands geopolitiska riktning och till mellanstatliga organisationers arbete. Desinformation används för att utnyttja och stärka motsättningar mellan olika socioekonomiska grupper på grundval av nation, ras, inkomst, ålder, utbildning och yrke. Vid sidan av väl kända former såsom nyhetskanaler, användning av onlineplattformar, massutskick av e-postmeddelanden m.m. tar den en rad olika former, t.ex. PR-företag, lobbyister, tankesmedjor, icke-statliga organisationer, opinionsbildare på hög nivå, partipolitik, experter, kulturell verksamhet och europeiska höger- och vänsterextrema rörelser, som i gengäld erhåller betalning genom olika ”oberoende” offentliga truster, offshore-konton m.m.

4.2

Den ryska regeringen använder sig av en lång rad olika verktyg och instrument i desinformationskampanjer, vilket har konstaterats av Europaparlamentet (6), kommissionen (7) och Europeiska rådet (8). Dessa desinformationskampanjer bör tas på största allvar. De ingår i den ryska militärdoktrinen och godkänns av högsta ledningen för Rysslands viktigaste statsägda medier. Dessa kampanjer är direkt inriktade på att skada den liberala demokratin, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna och på att tysta ned de institutioner, mellanstatliga organisationer, politiker och enskilda personer som försvarar dem (9).

4.3

Vi lever i en tidsålder som präglas av starkt polariserade politiska och demokratiska förhållanden. Enligt tankesmedjor som Freedom House, The Economist Intelligence Unit m.fl. har demokratin utsatts för allt större påfrestningar sedan den globala finanskrisen 2008. En av följderna av detta är en ny typ av politiskt ledarskap som kännetecknas av att det bryter med den demokratiska tradition som vi har byggt upp i Europa under de senaste 70 åren. I stället för demokratiskt valda liberala ledare ser vi allt fler ”starka män” vars val omgärdas av inträngande frågor om valprocessernas integritet. Vi var väl förtrogna med denna typ av ledare utanför EU:s inflytelsesfär, t.ex. i Ryssland och Kina. Men med företrädare som Trump, Erdogan och folkvalda ”icke-liberala demokrater” i EU:s medlemsstater – som alla har gjort sig kända genom sin förkärlek för desinformation, sitt förakt för demokratin och sin ansträngda relation till rättsstatsprincipen – håller denna företeelse på att bli extremt högljudd och komma otroligt nära inpå.

4.4

En välfungerande demokrati är beroende av välinformerade medborgare som kan fatta välgrundade beslut utifrån tillförlitliga fakta och betrodda åsikter, men ”tillförlitliga” och ”betrodda” är begrepp som inte längre är självklara i dagens samhälle. I denna typ av mycket polariserat samhällsklimat, och med ett överflöd av information, är människor väldigt sårbara för desinformation, vilket gör det relativt enkelt att manipulera deras beteende. Vi har sett sådana mycket framgångsrika destabiliseringsoperationer i allmänna val i olika medlemsstater, och även vid andra händelser som t.ex. brexitkampanjen, desinformationskampanjer avseende anfallen mot Krim och Ukraina och 2014 års attack med en missil som ingick i den ryska militärens Buk-system mot Malaysian Airlines flyg MH 17, där samtliga 298 personer ombord på planet omkom. Kommissionen uppmanas att söka mer proaktiva sätt att upplysa allmänheten om hotet från desinformationskampanjer, it-angrepp och den samlade effekten av utländsk påverkan på samhället, till exempel genom att följa vad som händer i andra länder samt tillhandahålla lättillgänglig och nyttig information till medborgarna om angelägna it-säkerhetsfrågor med tips och bästa praxis om hur man bäst skyddar sin dagliga digitala miljö.

4.5

EESK håller med kommissionen om att alla politiska motåtgärder, på grund av sakens komplexitet och den snabba utvecklingen i den digitala miljön, bör vara övergripande och inbegripa en fortlöpande bedömning av företeelsen desinformation och en anpassning av de politiska målen i takt med dess utveckling. Det finns ingen enskild lösning som tar itu med alla utmaningar, men passivitet är inget alternativ. Kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning, men vi måste göra mer och göra det bättre. Öppenhet, mångfald, trovärdighet och delaktighet bör vara vägledande för åtgärder mot desinformation, samtidigt som yttrandefriheten och andra grundläggande rättigheter skyddas.

4.6

Ryssland förefaller vara särskilt aktivt på området desinformation och hybridkrigföring mot väst, med fokus på EU. För att motverka detta behöver vi omgående ett mer öppet, tillförlitligt och ansvarstagande ekosystem online. EESK rekommenderar att man använder Pragmanualen, en studie som finansierats av det nederländska utrikesministeriet och International Visegrad Fund, och som ger en tydlig översikt över fientlig, rysk omstörtande verksamhet i EU och över det hot mot demokratin som detta utgör. Även om det finns medlemsstater som fortfarande betvivlar att något sådant hot föreligger, eller som rentav bidrar till att det sprids, är studien mycket tydlig i sin bedömning att det är absolut nödvändigt att EU vidtar åtgärder. I studien lämnas konkreta förslag om hur strategier mot fientlig och omstörtande påverkan kan utformas och genomföras.

4.7

Onlineplattformarnas roll har varit moraliskt klandervärd i förhållande till desinformation. På relativt kort tid har dessa plattformar i allt väsentligt utvecklat en sorts allmännyttig funktion, liknande den som telefonföretag, sändningsföretag och dagstidningar tidigare har haft. För att ”kostnadsfritt” kunna använda onlineplattformars tjänster måste användarna betala med sina personuppgifter, vilket gör det möjligt för dessa plattformar att sälja enorma mängder precisionsriktad annonsering, något som illustreras av fallet Cambridge Analytica. Denna skeva (vad gäller integritet) intäktsmodell är alltför lukrativ för att dessa plattformar ska överge den frivilligt. Det har föreslagits att plattformar som t.ex. Facebook även bör erbjuda en trovärdig och välfungerande Facebook-liknande tjänst, där användarna får betala ett överkomligt belopp i utbyte mot en garanti om att deras integritet respekteras. Frågan är om potentiella användare fortfarande har tillräckligt med förtroende för och tillit till trovärdigheten och integriteten hos portaler som exempelvis Facebook, efter det sätt på vilket företaget bakom portalen redogjorde för sitt agerande inför den amerikanska senaten. För att öka allmänhetens förtroende för onlineplattformar och skydda medborgarna mot denna form av övergrepp, inklusive missbruk och spridning av personuppgifter, måste dessa plattformar regleras, vilket redan har visats genom uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet från 2016, den allmänna dataskyddsförordningen samt NIS-direktiven. Den självreglering som föreslås av kommissionen är dock bara ett första steg, och bör åtföljas av ytterligare åtgärder från kommissionens sida.

4.8

Andrew Keen, en brittisk entreprenör och författare som är känd som ”internets antikrist”, har publicerat fyra mycket kritiska böcker om internets utveckling. Han är inte emot internet eller sociala medier, men anser att de stora teknikföretagens verksamhet, som syftar till insamling av känsliga uppgifter om personer, utgör problemets kärna. Den personliga integriteten är en mycket värdefull tillgång, som definierar vem vi är. Den så kallade kostnadsfria affärsmodellen – där vi inte betalar med pengar utan genom att avstå från vår personliga integritet – kommer att förstöra vår integritet. Keen drar paralleller till 1800-talet, då den industriella revolutionen ledde till förändringar i en omfattning som kan jämföras med de förändringar som den digitala revolutionen ger upphov till just nu. Om förändring definieras som en revolution åtföljs den vanligtvis av väldiga problem. Under 1800-talet lyckades vi lösa dessa problem med verktyg som innovation, reglering, konsumentval, medborgerliga åtgärder och utbildning. Hans budskap är att den mänskliga intelligensen – inte artificiell intelligens – kan klara av det igen och att vi måste utnyttja alla de resurser vi använde för att bemästra den föregående revolutionen för att kontrollera den digitala revolutionen och förhindra att den får makt över oss.

4.9

På grundval av den forskning som finns bör EU säkerställa och fortsätta bedriva forskning om effekterna av desinformation i Europa, bl.a. genom att bevaka européernas motståndskraft mot desinformation i framtida Eurobarometerundersökningar. Dessa undersökningar bör inte bara omfatta allmänna uppgifter om falska nyheter, utan också kartlägga den verkliga situationen när det gäller européernas immunitet mot desinformation. Kommissionens avsaknad av brådska och ambition gör att man inte tar itu med grundläggande frågor såsom stödordningarna för traditionella medier i syfte att säkerställa medborgarnas grundläggande rätt till högkvalitativ och tillförlitlig information. Man bör också undersöka om det går att inrätta offentlig–privata partnerskap som kan utveckla onlineplattformar som erbjuder säkra och överkomliga onlinetjänster mot betalning, utforska möjligheten att åstadkomma större öppenhet kring och övervakning av de algoritmer som ligger bakom dessa onlinesystem samt undersöka möjligheterna att splittra monopol för att återupprätta lika villkor för sund konkurrens, i syfte att förhindra att samhället gradvis korrumperas.

4.10

Det skulle t.ex. kunna vara värdefullt att titta på möjligheten att skapa en onlineplattform som baseras på ett offentlig–privat partnerskap som garanterar användarnas integritet. En europeisk plattform av detta slag, med kommissionen som samfinansierande offentlig partner, skulle kunna vara ett mycket attraktivt och lovande förslag som alternativ till Mark Zuckerbergs manipulationsmaskin och andra stora privata och kommersiella monopol från USA och Kina. En sådan plattform bör garantera respekten för användarnas personliga integritet.

4.11

I en marknadsekonomi måste ett pris betalas för allting, men med detta alternativ skulle valutan vara pengar i stället för personlig integritet. Huvuddelen av budgeten för denna halvoffentliga tjänst skulle kunna finansieras med skattemedel, vilket gäller för alla offentliga tjänster. När det gäller resten av budgeten skulle användarna behöva betala ett relativt litet belopp för att skydda sin personliga integritet mot de nuvarande ”sociala” plattformarnas omättliga hunger efter personuppgifter. Om EU och medlemsstaternas regeringar officiellt tillkännager att en sådan plattform är en prioriterad partner, och använder den som ett alternativ till de nuvarande dataslukande rovdjuren, skulle den ha de ekonomiska muskler som krävs för att ha chans att konkurrera med de nuvarande marknadsaktörerna. EU skulle även kunna använda befintliga sökmotorer som garanterar fullständig integritet som prioriterade partner, installera dem som förvalda applikationer på alla datorer som används vid EU:s institutioner och rekommendera dem som standardtillämpningar för medlemsstaternas statliga institutioner. Kommissionen skulle också kunna inta en mer proaktiv roll och undersöka de rättsliga möjligheterna avseende algoritmer och splittring av monopol.

4.12

Även om faktagranskning inte är lösningen på problemet är den ändå av stor vikt. Den fungerar som ett första steg mot att förstå, exponera och analysera desinformation, vilket är nödvändigt innan ytterligare motåtgärder kan utformas. Det kräver även stora ansträngningar för att få allmänhetens uppmärksamhet, eftersom inte alla använder sociala medieplattformar eller ens internet. Invånare i avlägsna regioner kan vara särskilt svåra att nå. Det är viktigt att synas i medierna. Tv är fortfarande människors vanligaste informationskälla, och regelbundna program som förklarar fall av desinformation på de nationella språken kan på ett betydande sätt bidra till allmänhetens medvetenhet om problemet. Det är av vikt att faktagranskningen utförs av yrkespersoner, för att undvika de misstag som präglade kommissionens första försök nyligen. Samarbete med förlag och medieorganisationer vars journalister arbetar med faktagranskning kan förhindra sådana problem.

4.13

Ett av problemen med desinformation är att det är omöjligt att kontrollera identiteten på de källor som sprider desinformation över internet. Det är alltför enkelt att verka i cyberrymden med falsk identitet – och detta är i allmänhet exakt vad de personer gör som är verksamma på nätet med ont uppsåt. Kommissionen lägger fram flera förslag, vilka beskrivs i det gemensamma meddelandet om cybersäkerhet som offentliggjordes i september 2017. Problemet är att förslagen inte är obligatoriska: användarna kan välja att endast ha kontakt på onlineplattformar med andra som har identifierat sig. Kommissionen kommer att främja användningen av frivilliga onlinesystem som gör det möjligt att identifiera leverantörer av information osv. Det finns givetvis en potentiell intressekonflikt mellan integritet och full kontroll och det bör vara möjligt att vara anonym när man passivt surfar på internet. Om vi verkligen vill göra en insats i kampen mot desinformation kan det dock hända att vi behöver strängare åtgärder för identifiering när människor agerar proaktivt på internet. Det är trots allt så kvalitetsmedier fungerar, i enlighet med Bordeauxkoden från 1954, som utarbetades av Internationella journalistfederationen och som innehåller mycket tydliga och strikta principer för hur man arbetar med källor. Det finns ibland giltiga skäl till att traditionella vederhäftiga nyhetsorganisationer publicerar nyheter med anonyma källor, men de inkluderar alltid en uppgift om att redaktionen känner till källans namn och adress.

4.14

Tekniken är varken ”god” eller ”ond” i sig – den är neutral. Den kan användas på bra eller dåliga sätt, men detta beror på de val som görs av de människor som använder den. Ny, framväxande teknik som t.ex. den som nu används för desinformation kan även spela en central roll i att ta itu med desinformation. EESK välkomnar därför kommissionens avsikt att dra full nytta av arbetsprogrammet för Horisont 2020 och dess efterföljare Horisont Europa för att utnyttja forskning och teknik såsom artificiell intelligens, blockkedjeteknik och algoritmer för att bättre identifiera källor, kontrollera informationens tillförlitlighet och bedöma uppgiftskällornas kvalitet och noggrannhet i framtiden. Det är dock viktigt att närmare analysera andra finansieringsmöjligheter för att bekämpa desinformation eftersom de flesta av initiativen inte är tillämpliga på Horisont-programmen.

4.15

Säkra och motståndskraftiga valprocesser är grunden till demokrati i EU, men dessa processers säkerhet och motståndskraft är inte längre garanterade. Under de senaste åren har manipulerings- och desinformationsmetoder online upptäckts i samband med val i minst 18 länder och desinformationstaktiken har bidragit till att internetfriheten totalt sett sjunkit för sjunde året i rad. EESK välkomnar de initiativ som kommissionen tagit för att fastställa bästa praxis för identifiering, minskning och hantering av risker för valprocessen i form av cyberangrepp och desinformation inför 2019 års val till Europaparlamentet.

4.16

Mediekompetens och digital kompetens samt medborgarutbildning är avgörande byggstenar för att öka samhällets motståndskraft, i synnerhet med tanke på att unga människor, som ofta uppehåller sig på onlineplattformar, är mycket mottagliga för desinformation. Utbildningspolitik är statens ansvar, och det är därför en uppgift för nationella regeringar att organisera detta på alla nivåer inom de nationella utbildningssystemen samt att utbilda lärare i ämnet. Dessvärre försummar regeringar ofta att ge utbildning i medie- och informationskompetens inom sina nationella utbildningssystem en framträdande plats på sin politiska agenda. Detta bör förbättras i första hand, men medie- och informationskompetens är inte bara en fråga för utbildningssystemen. Den behöver främjas och förbättras bland alla samhällsgrupper, oavsett ålder. Här bör icke-statliga organisationer göra en insats. Många av dessa organisationer arbetar redan över hela Europa, men de flesta av dem verkar i liten skala och har inte den räckvidd som krävs. Initiativ för nationellt samarbete mellan icke-statliga organisationer och nationella regeringar skulle kunna fylla detta tomrum.

4.17

Nyhetsrapportering av god kvalitet och tillförlitlig journalistik spelar en avgörande roll i att förse allmänheten med välgrundad och allsidig information. Dessa traditionella medier har ekonomiska problem, eftersom plattformarna distribuerar innehåll som tagits fram av traditionella medier utan att ersätta dem för deras kostnader och sedan tar inkomsterna från dessa medier genom att sälja annonser. För att förbättra ställningen för förläggare, och garantera att rättighetsinnehavare ersätts för sitt arbete om andra utnyttjar resultatet av deras ansträngningar för kommersiella ändamål, skulle en snabb överenskommelse om EU:s upphovsrättsreform vara välkommen. Dessutom rekommenderas det att man söker efter lösningar för att utvidga det initiativ som Europaparlamentet tillkännagav i september 2018 om europeisk finansiering för att stödja framför allt undersökande journalistik i EU. En stark och tillförlitlig press ger en motståndskraftig och försvarbar demokrati där värdena sanning och ansvarsskyldighet består. Finansiering är särskilt viktigt för mindre mediekanaler, som ofta ställs inför rättsprocesser och okynnestalan som syftar till att stänga ned dem.

4.18

För att motverka interna och externa desinformationshot inrättade kommissionen 2015 arbetsgruppen East Stratcom, som skulle fokusera på proaktiv strategisk kommunikation om EU:s politik i syfte att motverka ryska destabiliseringsförsök. EESK skulle välkomna om kommissionen kunde vara mer proaktiv när det gäller att göra det arbete som East Stratcom utför känt bland allmänheten, och vägleda denna till den information som finns på arbetsgruppens webbplats i syfte att öka allmänhetens medvetenhet om hoten mot vår demokrati och öka motståndet mot dessa hot. Arbetsgruppens budget måste också ökas. En budget på 1 000 000 euro godkändes av Europaparlamentet i oktober 2017. Denna budget är knappast jämförbar med de finansiella resurser som investeras av andra aktörer, t.ex. Ryska federationen. (USA:s utrikesdepartement uppskattar att Kremls sofistikerade kampanj för att utöva inflytande innefattar en organisation för intern och extern propaganda med en årsbudget på 1,4 miljarder US-dollar, som påstår sig nå cirka 600 miljoner människor i 130 länder och på 30 språk).

4.19

Vid sidan av andra åtgärder uppmanas kommissionen att fästa sin uppmärksamhet på att de nationella institutionerna och föreskrifterna för informationssäkerhet i medlemsstaterna ofta är underutvecklade. Regleringsmiljön är föråldrad, vilket hindrar de berörda tillsynsmyndigheterna från att på vederbörligt sätt granska desinformationskanalernas överensstämmelse med de rättsliga normerna. Det interinstitutionella samarbetet är otillräckligt, och det finns en tydlig brist på nationella långsiktiga strategier för att bekämpa desinformationskampanjer som styrs från utlandet och producera sammanhängande budskap gentemot sårbara befolkningsgrupper. Det är också viktigt med en grundlig översyn av EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster, som för närvarande gör det möjligt för en mediekanal att vara registrerad i vilken EU-medlemsstat som helst så länge som en av medlemmarna av mediebolagets styrelse är bosatt i det landet – vilket gör det möjligt att nå en publik i europeiska länder och samtidigt utnyttja kryphål i EU:s lagstiftning.

---

(1)  Informationsrapport REX/432 ”Hur medierna används för att påverka de sociala och politiska processerna i EU och de östliga grannländerna”.

(2)  2016/2276 (INI).

(3)  https://euvsdisinfo.eu

(4)  I sitt dokument använder kommissionen ordet ”ekosystem”. Ordet ”infrastruktur” skulle kunna vara lämpligare i detta sammanhang.

(5)  Kommissionens meddelande COM(2018) 236 final.

(6)  http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+TA+P8-TA-2017-0272+0+DOC+PDF+V0//SV

(7)  http://ec.europa.eu/newsroom/dae/document.cfm?doc_id=50271http://ec.europa.eu/newsroom/dae/document.cfm?doc_id=50271

(8)  http://www.consilium.europa.eu/sv/meetings/european-council/2015/03/19-20/, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-1-2018-INIT/sv/pdf, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9-2018-INIT/sv/pdf

(9)  ”The Strategy and Tactics of the Pro-Kremlin Disinformation Campaign”, Europeiska utrikestjänsten.