Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Situationen för kvinnor med funktionsnedsättning

(Förberedande yttrande på begäran av Europaparlamentet)

(2018/C 367/04)

Föredragande:

Gunta ANČA

Remiss	Europaparlamentet, 3.4.2018
Rättslig grund	Artikel 29 i EUF-fördraget
Beslut av EESK:s plenarförsamling	13.3.2018
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	6.6.2018
Antagande vid plenarsessionen	11.7.2018
Plenarsession nr	536
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	187/2/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts fortfarande för flerfaldig och intersektionell diskriminering på grund av såväl sitt kön som sin funktionsnedsättning. Kvinnor med funktionsnedsättning har inte lika möjligheter att delta på samma villkor som andra i alla delar av samhället. De utesluts alltför ofta bl.a. från inkluderande utbildning, anställning, tillgång till åtgärder för fattigdomsminskning, adekvata bostäder och deltagande i det politiska och offentliga livet, och ett antal lagstiftningsakter hindrar dem från att fatta beslut om sina egna liv, inklusive sina sexuella och reproduktiva rättigheter. De hindras från att åtnjuta sina rättigheter som EU-medborgare (1).

1.2

I detta yttrande uppmanas EU, tillsammans med alla dess medlemsstater, att genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2), de rekommendationer som EU mottog 2015 från FN:s kommitté för konventionen när det gäller kvinnor och flickor med funktionsnedsättning samt FN-kommitténs allmänna kommentar nr 3 till artikel 6 i konventionen.

1.3

Vi uppmanar EU och dess medlemsstater att ta hänsyn till personer med funktionsnedsättning i sin kommande strategi och politik och sina kommande program för jämställdhet, och att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sina strategier för personer med funktionsnedsättning, bl.a. EU:s framtida handikappstrategi 2020–2030 och den europeiska pelaren för sociala rättigheter (3). I efterföljaren till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla bör man även ta hänsyn till kvinnor med funktionsnedsättning, eftersom deras ekonomiska och sociala deltagande är avgörande för Europas övergripande ekonomiska och sociala strategi (4).

1.4

På både EU-nivå och nationell nivå bör man vidta de åtgärder som krävs för att inrätta en strukturerad dialog med en fristående budgetpost som är tillräckligt stor för att garantera ett meningsfullt samråd med och deltagande av personer med funktionsnedsättning, inklusive kvinnor, flickor och pojkar med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem när det gäller genomförandet och övervakningen av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (5).

1.5

1.6

EU och dess medlemsstater bör snabbt ansluta sig till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) som ett steg i arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning (7). Dessa åtgärder bör inbegripa att kriminalisera sexuellt våld och andra former av våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, vilket inbegriper att sätta stopp för tvångssterilisering (8).

1.7

EU och medlemsstaterna bör vidta alla åtgärder som krävs för att se till att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har lika tillgång till särskilda hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktionsnedsättning, samt till allmänna tjänster. Alla kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste kunna utöva sin rättskapacitet genom att fatta sina egna beslut, med stöd om så önskas, om medicinsk och/eller terapeutisk behandling, även genom att fatta sina egna beslut om att behålla sin fertilitet och sitt reproduktiva självbestämmande (9).

2. Inledning

2.1

Kvinnor med funktionsnedsättning befinner sig fortfarande i samhällets utkant. Situationen för kvinnor med funktionsnedsättning är inte bara sämre än för kvinnor utan funktionsnedsättning, utan även sämre än för män med funktionsnedsättning (10).

2.2

Kvinnor med funktionsnedsättning utgör 16 % av det totala antalet kvinnor i Europa. Denna siffra grundar sig på att det för närvarande bor knappt 250 miljoner kvinnor i Europeiska unionen, vilket innebär att det finns cirka 40 miljoner kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i EU (11).

2.3

Antalet äldre ökar i Europa och i övriga världen, vilket innebär att antalet människor med funktionsnedsättning kommer att öka i enlighet med detta. Antalet kvinnor med funktionsnedsättning kommer att öka oproportionerligt på grund av deras längre medellivslängd (12).

2.4

I detta yttrande uppmanas EU, tillsammans med alla dess medlemsstater, att genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (13), de rekommendationer som EU mottog 2015 från konventionen när det gäller kvinnor och flickor med funktionsnedsättning samt FN-kommitténs allmänna kommentar nr 3 till artikel 6 i konventionen. EU och dess medlemsstater bör omedelbart ta fram en handlingsplan, en tidsram och resurser för genomförandet av konventionen.

3. Allmänna kommentarer

Internationell och europeisk rättslig ram

3.1

EU är en av konventionsstaterna i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, tillsammans med EU:s 28 medlemsstater. De är nu bundna till konventionen genom internationell rätt, vilket innebär att de åtagit sig att gemensamt främja, skydda och garantera de rättigheter för personer med funktionsnedsättning som fastställs i konventionen, däribland för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. EU och dess medlemsstater bör föregå med gott exempel eftersom EU är den enda organisation för regional integration i världen som är en part i konventionen och eftersom unionen har en unik möjlighet att säkerställa harmoniserat och lika skydd för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning runtom i Europa.

3.2

I artikel 6 i konventionen anges följande: ”Konventionsstaterna erkänner att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är utsatta för flerfaldig diskriminering och ska därför vidta åtgärder för att säkerställa att de fullt och likaberättigat åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att kvinnor fullt ut utvecklas, gör framsteg och stärker den egna förmågan i syfte att garantera att de kan utöva och åtnjuta de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som anges i denna konvention”.

3.3

År 2015 mottog kommissionen viktiga rekommendationer från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om hur situationen skulle kunna förbättras för personer, inklusive kvinnor och flickor, med funktionsnedsättning i Europeiska unionen.

3.4

År 2016 antog FN-kommittén sin allmänna kommentar nr 3 till artikel 6 i konventionen, där det betonas att konventionsstaterna, däribland EU, bör vidta ovannämnda åtgärder för att främja rättigheterna för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

3.5

Alla EU-medlemsstater är också parter i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som är det mest omfattande internationella rättsliga instrumentet för att främja ömsesidigt erkännande, åtnjutande och utövande av alla mänskliga rättigheter för kvinnor på de politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och medborgerliga områdena och i hemmet. Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning bör också fullt ut kunna åtnjuta och omfattas av de nationella insatserna för att genomföra konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

3.6

Enligt artiklarna 10 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, och genom att anta lämpliga åtgärder. I artikel 8 i EUF-fördraget föreskrivs att unionen i all sin verksamhet ska ”syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem”.

3.7

I artiklarna 20 och 26 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuds diskriminering på grund av funktionshinder och erkänns rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet. I stadgan hänvisas också till principen om jämställdhet mellan kvinnor och män och icke-diskriminering på en rad olika grunder – inklusive kön.

4. Allmänna rekommendationer

4.1

Trots det som anges i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, EUF-fördraget och stadgan har Europeiska unionen varken integrerat beaktandet av personer med funktionsnedsättning i all sin jämställdhetspolitik eller i sina program och strategier för jämställdhet, eller anlagt ett jämställdhetsperspektiv på sina strategier för personer med funktionsnedsättning. EU och dess medlemsstater saknar för närvarande en stark rättslig ram för att skydda, främja och garantera alla mänskliga rättigheter för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Vi uppmanar EU och dess medlemsstater att ta hänsyn till personer med funktionsnedsättning i sin kommande strategi och politik och sina kommande program för jämställdhet, och att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sina strategier för personer med funktionsnedsättning, bl.a. EU:s framtida handikappstrategi 2020–2030 och den europeiska pelaren för sociala rättigheter. I efterföljaren till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla bör man även ta hänsyn till kvinnor med funktionsnedsättning, eftersom deras ekonomiska och sociala deltagande är avgörande för Europas övergripande ekonomiska och sociala strategi (14).

4.2

EU och dess medlemsstater samråder inte i tillräckligt hög grad med och finansierar organisationer som företräder kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. På både EU-nivå och nationell nivå bör man vidta de åtgärder som krävs för att inrätta en strukturerad dialog med en fristående budgetpost som är tillräckligt stor för att garantera ett meningsfullt samråd med och deltagande av personer med funktionsnedsättning, inklusive kvinnor, flickor och pojkar med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem när det gäller genomförandet och övervakningen av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (15).

4.3

Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning befinner sig fortfarande i utkanten av alla människorättsorganisationer. De regelbundna rapporterna från Europeiska unionens och medlemsstaternas berörda konventionsorgan för mänskliga rättigheter måste per automatik innehålla information om kvinnor med funktionsnedsättning. Denna praxis bör utsträckas till alla institutioner som främjar mänskliga rättigheter på både EU-nivå och nationell nivå, inklusive organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning och deras familjer, kvinnor i allmänhet och kvinnor med funktionsnedsättning (16).

4.4

EU och dess medlemsstater saknar enhetliga och jämförbara data och indikatorer avseende mänskliga rättigheter för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och det saknas även forskning om situationen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i EU (17). EESK rekommenderar EU-byråerna, särskilt Eurofound, Cedefop, FRA och EIGE, att gå mer systematiskt till väga i sitt arbete beträffande personer med funktionsnedsättning och deras situation på arbetsmarknaden och i samhället. I detta bör man särskilt ta hänsyn till situationen för kvinnor och till att intersektionalitet kan leda till flera olika former av diskriminering. EESK rekommenderar också att denna fråga tydligt ska ingå i deras arbetsprogram. På både EU-nivå och nationell nivå bör frågorna om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning införlivas i insamlingen av data och statistik om kön och ålder samt i befintliga statistikserier och undersökningar i enlighet med principerna för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En mekanism bör inrättas för att övervaka framstegen och finansiera datainsamling, studier och forskning om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och den intersektionella diskriminering som de utsätts förr, bl.a. av de mest marginaliserade grupperna i samhället såsom etniska och religiösa minoriteter, i syfte att vägleda den politiska planeringen. All forskning om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bör ta hänsyn till könsperspektivet, och forskningen om kvinnor och flickor bör ta hänsyn till personer med funktionsnedsättning.

4.5

EU:s befintliga och framtida finansieringsinstrument, särskilt strukturfonderna och Europeiska socialfonden, bör användas som viktiga verktyg för att bistå medlemsstaterna i främjandet av tillgänglighet och icke-diskriminering för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning (18) och för att öka medvetenheten om och i högre grad synliggöra möjligheterna att finansiera sådana insatser i programmen efter 2020. Organisationer för personer med funktionsnedsättning bör få lättillgänglig information och stöd i fråga om tillgång till finansieringsmöjligheter.

4.6

Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av flerfaldig och intersektionell diskriminering i Europa. Skärningspunkten mellan ras, etniskt ursprung, social klass, ålder, sexuell läggning, nationalitet, religion, kön, funktionsnedsättning, ställning som flykting eller migrant osv. har en multiplikatoreffekt som ökar den diskriminering som drabbar kvinnor och flickor med funktionsnedsättning (19). Denna diskriminering uppstår till följd av det sätt på vilket människor konstruerar deras identitet, eftersom de inte erkänner den mångfald som finns bland kvinnor med funktionsnedsättning och eftersom de tenderar att dra alla kvinnor med funktionsnedsättning i alla sociala rum över en kam och se deras villkor ur ett uteslutande perspektiv (20). EU och dess medlemsstater bör upphäva all diskriminerande lagstiftning, politik och praxis och förbjuda all diskriminering på grund av kön och funktionsnedsättning och dess intersektionella former, bl.a. genom att anta en stark och bred EU-lagstiftning som skyddar kvinnor med funktionsnedsättning från intersektionell diskriminering på alla områden i livet (21).

4.7

Historia, attityder och fördomar i samhället, även inom familjekretsen, har lett till negativa stereotyper om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, vilket bidrar till deras sociala isolering och utestängning. De ignoreras nästan helt av medierna och när de förekommer betraktas kvinnor med funktionsnedsättning ur ett asexuellt medicinskt perspektiv, och man bortser från deras kompetens och deras bidrag till den omgivande miljön (22). Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är inte tillräckligt medvetna om sina rättigheter enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och enligt EU:s lagstiftning. EU och dess medlemsstater bör utarbeta en omfattande kampanj för att öka medvetenheten om de båda konventionerna, synliggöra situationen för kvinnor med funktionsnedsättning och bekämpa fördomar mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning (23). Medierna bör uppmuntras att samråda med och involvera kvinnor med funktionsnedsättning, som helst bör utses av sina organisationer, vilka också bör delta i presentationer och övervaka program. Organisationer för personer med funktionsnedsättning bör få den finansiering som krävs för att informera och utbilda kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och deras familjer om deras rättigheter enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

4.8

Som en offentlig förvaltning är EU skyldigt att genomföra konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning internt inom sina institutioner. EU bör säkerställa att frågor som rör kvinnor och flickor med funktionsnedsättning fullt ut inkluderas och respekteras i dess evenemang och möten, kommunikation, information och samråd samt i politiken för social trygghet och sysselsättning, och bör anstränga sig för att se till att dess budgetar är lyhörda för jämställdhetsfrågor. Särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa att kvinnor med funktionsnedsättning kan delta på samma villkor som andra i arbetet och verksamheten i EU:s institutioner.

5. Särskilda kommentarer

5.1 Våld

5.1.1

Kvinnor med funktionsnedsättning löper större risk att utsättas för våld och övergrepp, och att utnyttjas, än andra kvinnor. Våldet kan vara mellanmänskligt, institutionellt och/eller strukturellt. Institutionellt och/eller strukturellt våld är alla former av strukturell ojämlikhet eller institutionell diskriminering som gör att en kvinna hålls kvar i en underordnad ställning, fysiskt eller ideologiskt, jämfört med andra personer i hennes familj, hushåll eller gemenskap (24). I en undersökning från 2014 av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter uppskattas det att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning löper tre till fem gånger högre risk att bli offer för våld, särskilt våld i hemmet (25).

5.1.2

I EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning om förebyggande av utnyttjande, våld och övergrepp saknas det ofta en inriktning på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. EU bör vidta de åtgärder som krävs för att integrera funktionsnedsättningsfrågorna i all lagstiftning, alla åtgärder och alla strategier för att bekämpa våld, övergrepp och utnyttjande (26). Våld mot kvinnor bör straffbeläggas. Man bör vidta alla lämpliga lagstiftningsmässiga, administrativa, sociala, utbildningsrelaterade och andra åtgärder för att skydda kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, såväl inom som utom hemmet, mot alla former av utnyttjande, våld och övergrepp och för att underlätta deras tillgång till rättslig prövning genom att tillhandahålla lämplig lokal assistans och stöd, med beaktande av deras specifika behov, även av hjälpmedel, i syfte att undvika utestängning och isolering i hemmet (27).

5.1.3

EU och dess medlemsstater bör snabbt ansluta sig till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) som ett steg i arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Dessa åtgärder bör inbegripa att kriminalisera sexuellt våld och andra former av våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, vilket inbegriper att sätta stopp för tvångssterilisering (28).

5.2 Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive respekt för hem och familj

5.2.1

Felaktiga stereotyper kopplade till funktionsnedsättning och kön är en form av diskriminering som har en särskilt allvarlig inverkan på åtnjutandet av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och rätten att bilda familj. Till de skadliga stereotyperna om kvinnor med funktionsnedsättning hör bl.a. föreställningen att de är asexuella, inkapabla, irrationella och/eller är hypersexuella (29).

5.2.2

De val som görs av kvinnor med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor med psykosocial eller psykisk funktionsnedsättning, ignoreras ofta och deras beslut ersätts ofta med beslut som fattas av tredje parter, bl.a. rättsliga företrädare, tjänsteleverantörer, förmyndare och familjemedlemmar, vilket är en kränkning av deras rättigheter enligt artikel 12 i konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (30). Alltför ofta tvingas kvinnor och flickor med funktionsnedsättning genomgå sterilisering och abort, eller utsätts för andra former av kontroll över sin fertilitet. EU och medlemsstaterna bör vidta alla åtgärder som krävs för att se till att alla kvinnor med funktionsnedsättning kan utöva sin rättskapacitet genom att fatta sina egna beslut, med stöd om så önskas, om medicinsk och/eller terapeutisk behandling, även genom att fatta sina egna beslut om att behålla sin fertilitet och sitt reproduktiva självbestämmande, utöva sin rätt att välja antalet barn och antalet år mellan dem, besluta i frågor som rör sin sexualitet och utöva sin rätt att inleda relationer. Detta bör ske utan tvång, diskriminering och våld. Tvångssterilisering och tvångsabort är en form av våld mot kvinnor som bör kriminaliseras enligt artikel 39 i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (31).

5.2.3

Kvinnor med funktionsnedsättning kan också nekas tillgång till information, kommunikation och utbildning om sexuell och reproduktiv hälsovård och rättigheter, på grundval av negativa stereotyper om att de är asexuella och därför inte har behov av någon sådan information på samma villkor som andra. Det kan också hända att det inte finns information i lättillgängliga format. Hälso- och sjukvårdsinrättningar och -utrustning, inklusive mammografiapparater och gynekologiska sjukhusbritsar, är ofta fysiskt oåtkomliga för kvinnor med funktionsnedsättning (32). EU och medlemsstaterna bör vidta alla åtgärder som krävs för att se till att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har lika tillgång till särskilda hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktionsnedsättning, samt till allmänna tjänster såsom tand- och ögonvård, hälso- och sjukvårdstjänster och förebyggande tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive gynekologiska konsultationer, läkarundersökningar, familjeplanering och anpassat stöd under graviditeten.

5.2.4

Nödvändiga åtgärder bör vidtas när det gäller utbildning av fackfolk, framför allt hälso- och sjukvårdspersonal och de som arbetar på det rättsliga området, för att säkerställa att de lyssnar på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning under rättsliga utredningar och förfaranden. Dessa åtgärder bör vidtas i nära samarbete med organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning.

5.3 Utbildning

5.3.1

Skadliga stereotyper om kön och funktionsnedsättning eldar tillsammans på diskriminerande attityder, strategier och praxis, som att t.ex. använda utbildningsmaterial som bekräftar felaktiga stereotyper om kön och funktionsnedsättning, ägna sig åt könsbaserade aktiviteter i familjen, ge kvinnor och flickor vårdgivande roller och på vissa områden ge större värde åt utbildning av pojkar än flickor, uppmuntra barnäktenskap för flickor med funktionsnedsättning och inte tillhandahålla tillgängliga sanitetsanläggningar i skolor för att säkra menstruationshygien. De leder i sin tur till högre nivåer av analfabetism, misslyckad skolgång, ojämn skolnärvaro, skolkning och avhopp från skolan (33).

5.3.2

En jämförande analys av EU visade att under 2011 endast 27 % av alla personer med funktionsnedsättning i åldern 30–34 hade fullföljt eftergymnasial eller motsvarande utbildning i EU (34). Det finns dock inga specifika data om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. I Europas skolor och i olika EU-medlemsstater saknar många kvinnor och flickor med funktionsnedsättning den tillgång till inkluderande utbildning av hög kvalitet som föreskrivs i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det har visats att den finansiella krisen har inverkat negativt på insatserna för inkluderande undervisning.

5.3.3

Inkluderande grundläggande utbildning för flickor och kvinnor med funktionsnedsättning måste ses i ett paradigm av högkvalitativ utbildning, lika möjligheter, stöd och skälig anpassning (35) samt tillgänglighet för alla under hela livet, för att garantera att kvinnor med funktionsnedsättning bereds tillgång till fortbildning som ett sätt att förbättra deras personliga självständighet, fria personliga utveckling och sociala inkludering, samtidigt som de permanent kan utöva rätten att själva bestämma och välja livsstil. Föräldrar till elever med funktionsnedsättning bör ges nödvändig information om fördelarna med en inkluderande grundläggande utbildning.

5.3.4

EU och medlemsstaterna bör utvärdera den rådande situationen och vidta åtgärder för att underlätta tillgången till och åtnjutandet av inkluderande utbildning av hög kvalitet för alla studerande med funktionsnedsättning i enlighet med konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning genom att främja användningen av europeiska finansieringsinstrument, och inbegripa funktionsnedsättningsspecifika indikatorer i Europa 2020-strategin i arbetet för att uppnå utbildningsmålet.

5.3.5

Relevanta EU-förordningar och studentutbytesprogram (t.ex. Erasmus+) har förbättrats under de senaste åren genom att man inbegripit ekonomiskt stöd till rörlighet för studerande med funktionsnedsättning. I praktiken möter dock studerande med funktionsnedsättning många hinder när de försöker få tillgång till de nationella utbildningstjänsterna i bestämmelselandet (attityd, fysiska hinder, kommunikations- och informationshinder och brist på flexibilitet i läroplanerna) (36). EU:s program för högre utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande bör inbegripa stöd för kvinnor med funktionsnedsättning. Utbytesprogrammet för europeiska företagare bör omfatta ekonomiskt stöd för unga personer med funktionsnedsättning, vilket för närvarande inte är fallet. Man bör utbyta god praxis och information om utmaningar när det gäller utbytesprogram för studerande och unga företagare, och utbildning bör ges till utbildningspersonal, arbetsmarknadens parter och media.

5.3.6

Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning bör garanteras lika tillgång till olika aspekter av IKT-hjälpmedel och informationssamhället. Vid utvecklingen av informations- och kommunikationsteknik bör ekonomiska faktorer och behovet av utbildning och lika möjligheter oavsett ålder beaktas i syfte att flickor och kvinnor med funktionsnedsättning som löper risk att drabbas av socialt utanförskap eller fattigdom ska få tillgång till denna teknik.

5.4 Sysselsättning

5.4.1

Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden generellt är fortfarande betydligt lägre än bland män (46,6 % jämfört med 61,9 %). Arbetsmarknaderna i alla medlemsstater uppvisar en ihållande och betydande könssegregering. Kvinnor med funktionsnedsättning är dock i mycket högre grad utestängda från arbetsmarknaden. I EU har endast 18,8 % av alla kvinnor med funktionsnedsättning en anställning enligt 2015 års jämställdhetsindex från Europeiska institutet för jämställdhet. 28,1 % av alla män med funktionsnedsättning har en anställning. Den höga arbetslösheten bland kvinnor med funktionsnedsättning är fortfarande oacceptabel, och gör att de löper större risk att hamna i fattigdom och social utestängning. Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har svårare att få tillträde till arbetsmarknaden, vilket gör det svårare för dem att leva oberoende liv. Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är ofta underbetalda. Hinder för rörlighet samt ett större beroende av familjemedlemmar och vårdare gör det svårare för dem att delta aktivt i utbildning och på arbetsmarknaden samt i det sociala och ekonomiska samhällslivet (37).

5.4.2

Med tanke på den höga arbetslösheten och inaktiviteten på arbetsmarknaden bland kvinnor med funktionsnedsättning måste EU och dess medlemsstater utarbeta såväl generella som särskilda åtgärder som riktar sig till kvinnor med funktionsnedsättning för att främja fortbildning, praktik, tillträde till arbetsmarknaden, bibehållna anställningar, lika lön för lika arbete, lika karriärmöjligheter, anpassningar på arbetsplatsen och jämvikt mellan arbete och privatliv. Kvinnor med funktionsnedsättning ska på samma villkor som andra ha rätt till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, inklusive lika möjligheter och lika ersättning för arbete av lika värde (38).

5.4.3

Med beaktande av EU:s instrument för mikrofinansiering och Europeiska socialfonden som syftar till att öka sysselsättningen och främja social integration bör man främja möjligheterna till egenföretagande, företagande bland kvinnor med funktionsnedsättning, jämn könsfördelning i företagens styrelser och utveckling av sociala företag. Kvinnor med funktionsnedsättning bör ha samma rätt till ekonomiskt stöd under företagets hela livscykel och bör betraktas som kompetenta företagare. Man bör i detta avseende vidta särskilda åtgärder för kvinnor med funktionsnedsättning som är företagare genom mjuka lån, mikrokrediter och bidrag som inte behöver betalas tillbaka, inklusive för kvinnor som lever på landsbygden.

5.4.4

Det ökande antalet personer med funktionsnedsättning innebär att bördan för vårdare, särskilt anhörigvårdare, kommer att öka. De flesta anhörigvårdare är kvinnor, som tvingas gå ner i arbetstid och till och med sluta yrkesarbeta för att ta hand om sina beroende familjemedlemmar (39).

5.4.5

EU och medlemsstaterna bör främja en bättre balans mellan yrkes- och privatliv för kvinnor med funktionsnedsättning och vårdare av personer med funktionsnedsättning genom effektiva åtgärder som bygger på deras särskilda krav. Till de möjliga åtgärderna för att uppnå detta mål hör öppenhet om lön, anställningsförfaranden och sociala avgifter, flexibla arbetstider eller distansarbete på deltid, balans mellan utgifter kopplade till funktionsnedsättning i samband med moderskap och omsorg om andra personer med stort stödbehov, främjande av universell tillgång till rimligt prissatta stödtjänster av hög kvalitet vid olika tidpunkter under dagen, såsom daghem eller omsorgstjänster för äldre och andra personer med stort stödbehov (40).

5.4.6

EU och medlemsstaterna bör inkludera kvinnor med funktionsnedsättning och familjer till personer med funktionsnedsättning i det föreslagna direktivet om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och i andra politiska åtgärder för att förbättra balansen mellan arbetsliv och privatliv för arbetstagare och anhörigvårdare (41).

5.4.7

Kvinnor med funktionsnedsättning står även inför unika hinder för deltagande på lika villkor i arbetslivet, bl.a. sexuella trakasserier, ojämlika löner och bristande tillgång till prövningsmekanismer på grund av diskriminerande attityder som leder till att deras yrkanden avvisas. EU och medlemsstaterna bör också garantera säkra och hälsosamma arbetsvillkor för kvinnor med funktionsnedsättning och vårdare av personer med funktionsnedsättning, inklusive skydd mot trakasserier och prövning av klagomål. Trakasserier på arbetsplatsen bör förhindras genom antagande av effektiva åtgärdsplaner mot trakasserier i enlighet med tillämpningen av EU:s direktiv 2000/78/EG (42).

5.5 Deltagande i det politiska och offentliga livet

5.5.1

Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har tidigare tystats ned, varför de i oproportionerligt hög grad är underrepresenterade i det offentliga beslutsfattandet. I de flesta av EU:s medlemsstater leder det faktum att personer med funktionsnedsättning berövas sin rättskapacitet till att de förlorar sin rösträtt. Hindren för rösträtten tar också formen av otillgängliga röstningsförfaranden, inklusive otillgängliga vallokaler (43). EU bör se till att kvinnor med funktionsnedsättning fullt ut kan delta i det offentliga och politiska livet, särskilt i 2019 års val till Europaparlamentet.

5.5.2

Till följd av ojämna styrkeförhållanden och flerfaldig diskriminering har de färre möjligheter att inrätta eller gå med i organisationer som kan företräda deras behov som kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning. EU bör vidta åtgärder för att uppmuntra kvinnor med funktionsnedsättning att ta en ledande roll i offentliga beslutsfattande myndigheter på alla nivåer, och göra det möjligt för dem att bilda och gå med i organisationer och nätverk för kvinnor med funktionsnedsättning (44). Kvinnor med funktionsnedsättning bör få tillgång till utbildnings- och mentorsprogram som ger dem möjlighet att träda in i det politiska och offentliga livet.

Bryssel den 11 juli 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, allmän kommentar nr 3 (CRPD/C/GC/3), s. 1; EDF Alternative report to the UN Committee on the rights of persons with disabilities, s. 57.

(2) Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(3) Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Concluding observations on the initial report of the EU, Förenta nationerna (artikel 6 CRPD/C/EU/CO/1).

(4) Betänkande om kvinnor med funktionsnedsättning, Europaparlamentet, 14 oktober 2013, s. 6.

(5) Idem fotnot 3, artikel 4.3; idem fotnot 1, s. 17.

(6) Idem fotnot 4, s. 9.

(7) Idem fotnot 3, artikel 16.

(8) Report on ending forced sterilisation against women and girls with disabilities, Europeiskt handikappforum, 2018, s. 49.

(9) 2nd Manifesto on the Rights of Women and Girls with Disabilities in the EU, Europeiskt handikappforum, 2011, s. 18 och 34.

(10) Idem fotnot 9, s. 4.

(11) Ad hoc-modul i EU:s arbetskraftsundersökning om personer med funktionsnedsättning och långsiktiga hälsoproblem, 2002.

(12) Idem fotnot 4, s. 24.

(13) FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(14) Idem fotnot 3, artikel 6; idem fotnot 4, s. 6.

(15) Idem fotnot 3, artikel 4.3; idem fotnot 1, s. 17.

(16) Idem fotnot 9, s. 47.

(17) Idem fotnot 4, s. 16.

(18) Idem fotnot 4, s. 9.

(19) Idem fotnot 1, s. 2.

(20) Idem fotnot 9, s. 52.

(21) Idem fotnot 1, s. 15.

(22) Idem fotnot 9, s. 11.

(23) Idem fotnot 3, artikel 8.

(24) Idem fotnot 1, s. 8.

(25) Survey on Violence against women, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, 2014, s. 186.

(26) Idem fotnot 3, artikel 16.

(27) Idem fotnot 9, s. 21.

(28) Idem fotnot 3, artikel 16; idem fotnot 8, s. 49.

(29) Idem fotnot 1, s. 10.

(30) Idem fotnot 1, s. 11.

(31) Report on ending forced sterilisation against women and girls with disabilities, Europeiskt handikappforum, 2018, s. 49 och 50.

(32) Idem fotnot 1, s. 11; idem fotnot 9, s. 34.

(33) Idem fotnot 1, s. 14.

(34) EU – SILC 2011

(35) Idem fotnot 9, s. 32.

(36) Alternative report of the UNCRPD, s. 43.

(37) Idem fotnot 4, s. 7.

(38) Idem fotnot 9, s. 41.

(39) Idem fotnot 9, s. 45; idem fotnot 4, s. 6.

(40) Idem fotnot 4, s. 14; idem fotnot 9, s. 43.

(41) Idem fotnot 3, artikel 23.

(42) Idem fotnot 4, s. 25.

(43) Alternative report to the UNCRPD.

(44) Idem fotnot 1, s. 16.