Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar

[COM(2018) 134 final – 2018/0060 (COD)]

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditförvaltare, kreditförvärvare och återvinning av säkerhet

[COM(2018) 135 final – 2018/0063 (COD)]

(2018/C 367/09)

Föredragande:

Juan MENDOZA CASTRO

Remiss	Europeiska unionens råd, 24.4.2018, Europaparlamentet, 19.4.2018
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	27.6.2018
Antagande vid plenarsessionen	11.7.2018
Plenarsession nr	536
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	145/0/2

1. Slutsatser och rekommendationer

Paketet om nödlidande lån

1.1

EESK välkomnar kommissionens paket, som är en hörnsten i EU:s offensiv för att hantera det bestående problemet med nödlidande lån och ett avgörande steg i riktning mot bankunionen.

1.2

EU:s finansinstitut har gjort framsteg vad gäller både låneportföljernas kvalitet och den sammanlagda volymen av nödlidande lån. Ytterligare åtgärder krävs dock på EU-nivå för att förhindra en framtida ackumulering av nödlidande lån.

1.3

Alla jämförelser inom EU i fråga om nivån på de nödlidande lånen bör beakta att bankerna i vissa länder åtnjöt betydande statliga stödbelopp i början av krisen (2008–2012), medan andra inte hade den möjligheten på grund av förändringar i reglerna om statligt stöd.

1.4

EESK vill fästa uppmärksamheten på den ekonomiska krisens sociala konsekvenser när det gäller utslagning, social rättvisa och hinder för fullbordandet av den inre marknaden.

1.5

Det är av största vikt att osäkra fordringar kan avlägsnas från finansinstitutens räkenskaper om man vill undvika följderna av överskuldsättning i framtiden. EESK efterlyser också ansvarsfull utlåning från kreditinstitutens sida.

Lagstadgade säkerhetsmekanismer

1.6

EESK stöder tillämpningen av lagstadgade säkerhetsmekanismer som en förebyggande åtgärd för att se till att det finns tillräckliga avsättningar för att täcka kreditförluster på framtida nödlidande lån.

1.7

Kommittén noterar kommissionens motivering till förslaget och vill tillägga att skyddsmekanismer skulle kunna motiveras av de olika mål som eftersträvas med redovisningsramen i förhållande till tillsynsbestämmelserna.

1.8

EESK skulle dock också vilja påpeka följande:

—	Den föreslagna ”universalstrategin” tar inte hänsyn till de skillnader som fortfarande finns i nationell civilrätt och de civilrättsliga förfarandenas längd.

—	Tidsplanen för avsättningar till nya nödlidande lån kan tvinga bankerna att sälja lånen snabbt i stället för att vänta på att bolaget/företaget med betalningssvårigheter återgår till en mer hållbar situation.

1.9

Kommissionen bör om möjligt överväga den särskilda situationen för mindre företag och specialiserade företag med mindre komplexa tillgångsstrukturer.

1.10

EESK anser att IFRS 9 bör vara obligatoriskt för alla banker i EU.

1.11

EESK föreslår att man lanserar en specifik konsekvensanalys i syfte att uppskatta de potentiella effekterna av den föreslagna förordningen för bankerna, för kreditgivningen till hushåll, för de små och medelstora företagna och för BNP-tillväxten.

1.12

Utvecklingen av sekundärmarknader

1.13

EESK konstaterar att kommissionen föreslår ett svar på många av problemen med fragmenterade sekundärmarknader för nödlidande lån i EU, och lyfter fram de konkreta förslagen i detta avseende. Kommittén anser emellertid att tillsynsmyndigheter inte bör uppmuntra försäljning av nödlidande lån.

1.14

När det gäller följderna av kreditöverföringar föreslår EESK följande:

—	Konsumentskydd: Kommissionens förslag välkomnas i stort. Myndigheterna måste uppmärksamma särskilda åtgärder och rekommendationer för att skydda gäldenärens rättigheter.

—	Arbetarskydd: De behöriga myndigheterna måste beakta rörligheten och skyddet för de anställda i de företag som berörs av överföringarna i enlighet med EU-lagstiftning och nationell lagstiftning.

Påskyndat ianspråktagande av säkerhet utanför domstol

1.15

EESK framhåller i positiv bemärkelse rätten till en rättvis rättegång vid en nationell domstol om det är nödvändigt och om tillämpningen av detta förfarande, så som det presenteras i förslaget till direktiv, begränsas.

1.16

I många medlemsstater sker ianspråktagandet redan på ett effektivt sätt. Lösningen på problemet med nödlidande lån är framför allt att stärka de rättsliga förfarandena i hela EU.

2. Kommissionens förslag

2.1

Den 14 mars lade kommissionen fram ett förslag till förordning (1) om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar, tillsammans med ett förslag till direktiv (2) om kreditförvaltare, kreditköpare och återvinning av säkerheter.

2.2

Båda förslagen åtföljdes av arbetsdokument från kommissionens avdelningar och konsekvensbedömningar, och samma dag offentliggjorde kommissionen också sin andra rapport (3) om framstegen med att minska nödlidande lån i Europa och en strategi (4) som ger teknisk vägledning om hur man upprättar nationella kapitalförvaltningsbolag.

2.3

Dessa förslag är viktiga inslag i kommissionens insatser för att stärka EU:s ekonomiska och monetära union (EMU) och är väsentliga för att fullborda bankunionen. Att komma till rätta med de höga nivåerna av nödlidande lån och nödlidande exponeringar, och potentiell framtida ackumulering av sådana lån och exponeringar, är en viktig del av unionens insatser för att ytterligare minska riskerna i banksektorn och göra det möjligt för bankerna att inrikta sig på utlåning till företag och medborgare.

2.4

I förslaget till förordning föreslår kommissionen att det upprättas en lagstadgad säkerhetsmekanism genom fastställande av gemensamma miniminivåer för att täcka eventuella förluster i samband med nyutfärdade lån som blir nödlidande, i syfte att förhindra en eventuell framtida ackumulering av nödlidande lån utan tillräcklig förlusttäckning i bankernas balansräkningar och för att underlätta avveckling.

2.5

I direktivförslaget är kommissionens syfte att effektivisera skuldindrivningsförfarandena genom att tillhandahålla ett gemensamt påskyndat förfarande för ianspråktagande av säkerhet utanför domstol. Förslaget främjar också utvecklingen av sekundärmarknader för nödlidande lån genom att harmonisera kraven och skapa en inre marknad för kreditförvaltning och överföring av banklån till tredje parter i hela EU.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar kommissionens paket, som är en hörnsten i EU:s offensiv för att hantera det bestående problemet med nödlidande lån (5) och ett avgörande steg i riktning mot bankunionen.

3.2

Med hänsyn till att solvensen och stabiliteten i det finansiella systemet är av grundläggande betydelse för EU är den stora mängden nödlidande lån som ackumulerats i bankerna i vissa medlemsstater under krisen och den därpå följande recessionen av ondo för det finansiella systemet som helhet, skadlig för ekonomin, och har i vissa fall åsamkat skattebetalarna stora kostnader.

3.3

Under senare år har EU:s finansinstitut gjort framsteg vad gäller både låneportföljernas kvalitet och den sammanlagda volymen av nödlidande lån, som dock fortfarande ligger på en hög nivå (totalt 813 miljarder euro) (6). Banker och tillsynsmyndigheter har de verktyg som krävs för att minska antalet fallerade eller osäkra lån, men det behövs ytterligare åtgärder på EU-nivå för att förhindra att de ackumuleras i framtiden.

3.4

Bankerna i vissa länder åtnjöt betydande statliga stödbelopp i början av krisen (2008–2012), medan andra inte hade den möjligheten på grund av förändringar i reglerna om statligt stöd för finanssektorn. Alla jämförelser i fråga om nivån på de nödlidande lånen bör därför beakta dessa skillnader.

3.5

EESK vill fästa uppmärksamheten på den ekonomiska krisens sociala konsekvenser när det gäller utslagning, social rättvisa och hinder för fullbordandet av den inre marknaden. I vissa medlemsstater speglar andelen nödlidande lån hur hårt familjer och små och medelstora företagare har drabbats, inte minst av risken för förlust av hem eller utmätning.

3.6

Det är av största vikt att osäkra fordringar kan avlägsnas från finansinstitutens räkenskaper om man vill undvika följderna av överskuldsättning i framtiden. Ekofinrådets plan måste bidra till detta mål. EESK efterlyser också en ansvarsfull kreditgivning, vilket innebär att kreditinstituten måste ta större hänsyn till den enskilda låntagarens behov och situation och erbjuda det finansieringsinstrument som är lämpligast i varje enskilt fall (7).

4. Särskilda kommentarer

4.1 Lagstadgade säkerhetsmekanismer

4.1.1

EESK stöder tillämpningen av lagstadgade säkerhetsmekanismer som en förebyggande åtgärd för att se till att framtida kreditförluster i samband med nödlidande lån täcks av tillräckliga avsättningar.

4.1.2

För att andelen nödlidande lån och nödlidande exponeringar (8) ska minska innehåller förslaget om ändring av kapitalkravsförordningen en progressiv kalender för säkrade lån (upp till åtta år) och för lån utan säkerhet (två år).

4.1.3

Kommissionens motivering till förslaget är följande (9):

—	Arbete med låneförluster kanske inte alltid räcker ur ett tillsynsperspektiv, som skiljer sig vad gäller omfattning, mål och syfte.

—

IFRS 9 (10) förväntas skapa mycket närmare överensstämmelse med tillsynsstandarderna än IAS 39 (11) och bidra till att lösa problemet med sena och otillräckliga avsättningar eftersom den utgår från ”förväntad förlust”. Den nya standarden lämnar dock fortfarande utrymme för egen bedömning vid utvärderingen av nödlidande lån och de underliggande säkerheterna, och följaktligen när nivån på avsättningarna fastställs.

—

Tillsynsbestämmelser ger banktillsynsmyndigheten möjlighet att påverka avsättningsnivån i en bank (även i fråga om nödlidande lån) inom de gränser som fastställts i den tillämpliga redovisningsramen och att kräva särskilda justeringar av beräkningen av kapitalbasen i den banken. Bindande åtgärder och krav får dock endast användas av tillsynsmyndigheten från fall till fall beroende på de särskilda omständigheterna i banken (så kallade åtgärder enligt andra pelaren).

—	Skräddarsydda tillsynsåtgärder efter en bedömning från fall till fall av den behöriga tillsynsmyndigheten är lämpliga för att hantera särskilda risker kopplade till nödlidande lån hos enskilda banker.

4.1.4

Skyddsmekanismer skulle motiveras av de olika mål som eftersträvas med redovisningsramen i förhållande till tillsynsbestämmelserna.

4.1.5

EESK skulle också vilja påpeka följande:

—	Den föreslagna förordningen, som följer en ”universalstrategi”, tar inte hänsyn till de skillnader som fortfarande finns i nationell civilrätt och de civilrättsliga förfarandenas längd.

—

Tidsplanen för avsättningar till nya nödlidande lån kan tvinga bankerna att sälja lånen snabbt i stället för att vänta på att bolaget/företaget med betalningssvårigheter återgår till en mer hållbar situation. Detta skulle kunna minska möjligheten att tillåta en skuldomstrukturering och en andra chans för företagare, med potentiellt stora negativa sociala följder och negativ inverkan på sysselsättningsgraden.

—

Enligt en analys (12) kommer mindre företag och specialiserade företag med mindre komplexa tillgångsstrukturer sannolikt att drabbas hårdare av det samtidiga införandet av IFRS 9 och säkerhetsmekanismerna för nödlidande exponeringar. Kommissionen bör överväga huruvida det är lämpligt att finjustera förslaget för att lösa detta problem.

4.1.6

Även om de föreslagna säkerhetsmekanismerna kan minska de skillnader i avsättningsnivå som beror på antagandet av olika redovisningsregler (IFRS 9 i motsats till nationell god redovisningssed (GAAP) (13)) anser EESK att IFRS 9 bör vara obligatoriskt för alla banker i EU.

4.1.7

EESK föreslår att man lanserar en specifik analys som syftar till att uppskatta de potentiella effekterna av den föreslagna förordningen för banker, för kreditgivningen till hushåll, för små och medelstora företag och för BNP-tillväxten.

4.1.8

Andra risker kan leda till problem som liknar dem som nödlidande lån orsakar, särskilt risker kopplade till mycket komplexa derivat och utmätta pantsatta tillgångar av nivå 2- och nivå 3-typ. Mot bakgrund av detta anser EESK att dessa risker bör tas med i förteckningen över prioriterade åtgärder för riskminskning.

4.1.9

EESK noterar att ECB redan har utfärdat sitt addendum, utan hänsyn till de bestämmelser som rör första pelaren och som ska utfärdas av Europaparlamentet/rådet/kommissionen, och utan att invänta Europeiska bankmyndighetens (EBA) riktlinjer (som fortfarande är under diskussion). Detta skulle kunna strida mot principerna om bättre lagstiftning. ECB:s addendum om nödlidande lån bör därför anpassas till regelverket enligt första pelaren om nödlidande lån så att en konsekvent tillämpning av EU-bestämmelserna kan säkerställas.

4.2 Åtgärder i syfte att ytterligare utveckla sekundärmarknader för nödlidande lån

4.2.1

I EU är transaktionerna på sekundärmarknader relativt outvecklade (14). Detta beror bl.a. på fragmenterad reglering, rättsliga begränsningar för innehavare av vissa tillgångsklasser, för möjligheterna till medverkan av förvaltningsföretag och för vissa typer av investerare (i vissa fall får endast andra banker förvalta eller köpa nödlidande lån), och olika uppfattningar mellan lokala banker och utländska investerare om de ekonomiska framtidsutsikterna. EESK konstaterar att kommissionen erbjuder ett svar på många av dessa problem.

4.2.2

En av de viktigaste utmaningarna för marknaden för nödlidande lån är bristen på högkvalitativa uppgifter om nödlidande lån, vilket leder till informationsasymmetrier. EESK välkomnar de datamallar som syftar till att tillhandahålla enhetliga och standardiserade uppgifter för nödlidande kreditavtal.

4.2.3

EESK anser dock att det är viktigt att tillsynsmyndigheterna inte uppmuntrar försäljning av nödlidande lån eftersom hanteringen av osäkra lån inom bankerna skulle kunna medföra ett högre värde vid återvinning än de priser som erhålls vid försäljning.

4.2.4

EESK vill framhålla och stöder följande aspekter i kommissionens förslag:

—

Kreditförvaltare. I de EU-omfattande bestämmelserna fastställs specifika krav och förfaranden för beviljande, nekande eller upphävande av auktorisation (artiklarna 5–7), bl.a. ”tillräckligt gott anseende”, ”ej förekomma i polisens register” och ”för närvarande inte vara föremål för något insolvensförfarande”. De omfattar också registret (artikel 8), avtalsförhållandet med kreditgivaren (artikel 9), utkontraktering (artikel 10) och gränsöverskridande kreditförvaltning (artiklarna 11 och 12).

—

Kreditförvärvare Kreditgivaren ska lämna all nödvändig information rörande kreditavtalet (artikel 13) enligt tekniska standarder som ska utarbetas av EBA (artikel 14) och som inte ska omfattas av några ytterligare krav än vad som föreskrivs i de nationella bestämmelser varigenom direktivet införlivas (artikel 15). De kan verkställa kreditavtalet direkt (artikel 18) eller överföra det (artikel 19).

—	Kreditförvaltare, kreditinstitut eller deras dotterbolag, som spelar en aktiv roll i hanteringen av nödlidande lån, tas upp i artikel 16.

—	Tillsyn. En avgörande aspekt, eftersom den förutsätter tillämpning av samma regler i hela EU, är den roll för tillsynen som behöriga nationella myndigheter och administrativa påföljder spelar (artiklarna 20–22).

—	Skydd av personuppgifter. En förutsättning för överföringen av ett lån är ”att låntagarens rättigheter respekteras och att bestämmelserna om skydd av personuppgifter följs i enlighet med den lagstiftning som kreditavtalet omfattas av” (artikel 5.1 c).

4.2.5 Konsumentskydd

—	EESK anser att det är viktigt att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå på området finansiella tjänster.

—

Kommittén uppskattar därför den allmänna principen i förslaget, nämligen att ”säkerställa samma skyddsnivå, oberoende av vem som äger eller förvaltar krediten och oberoende av vilka rättsliga regler som tillämpas i kreditförvärvarens eller kreditförvaltarens medlemsstat”. I synnerhet måste direktivet om hypotekslån (15), direktivet om konsumentkrediter (16) och direktivet om oskäliga avtalsvillkor (17) iakttas.

—	EESK vill också betona kreditgivarens skyldigheter gentemot konsumenten i händelse av ändringar i kreditavtalet (artikel 34).

—

EESK noterar att överföringen av ett lån innebär att gäldenären får att göra med ett icke-finansiellt företag som har annan personal, andra arbetsmetoder och ett annat syfte. Det är därför lämpligt att de nationella myndigheterna uppmärksammar åtgärder och rekommendationer för att skydda gäldenärens rättigheter, på samma sätt som Förenta staterna:s konsumentskyddsbyrå (Consumer Financial Protection Bureau) (18).

4.2.6 Arbetarskydd

Vid alla kreditöverföringar till externa företag ska de behöriga myndigheterna beakta rörligheten och skyddet för de anställda i de företag som berörs av överföringarna i enlighet med EU-lagstiftning och nationell lagstiftning.

4.3 Påskyndat ianspråktagande av säkerhet utanför domstol

4.3.1

EESK ser det som positivt att medlemsstaterna är skyldiga att se till att det lånande företaget har rätt att överklaga användningen av denna mekanism inför en nationell domstol (artikel 28). Detta borde i tillräcklig utsträckning skydda medborgarnas och företagens grundläggande rätt till en rättvis rättegång (19), särskilt i fall av otillbörliga eller oskäliga avtalsvillkor.

4.3.2

EESK noterar emellertid vissa medlemsstaters invändningar om att ett sådant instrument skulle påskynda ianspråktagandet avsevärt i de medlemsstater där domstolsförfaranden redan hanteras på kort tid. Förfaranden utanför domstol kan vara till fördel för kreditgivaren, men lösningen på problemet med nödlidande lån är framför allt att stärka de rättsliga förfarandena i hela EU.

4.3.3

EESK framhåller och stöder förslagets begränsningar av tillämpningen av det påskyndade ianspråktagande av säkerhet utanför domstol. För det första omfattas endast avtal som ingåtts mellan kreditgivare och lånande företag. Dessutom undantas uttryckligen följande kategorier:

—	Konsumenter i icke-yrkesmässig verksamhet (20).

—	Företag som inte är vinstdrivande företag.

—	Avtal om finansiellt säkerhetsställande (21).

—	En bostadsfastighet som är ett lånande företags huvudsakliga bostad (22).

4.4 Planen för kapitalförvaltningsbolag

Regler för statligt stöd

4.4.1

EESK håller med kommissionen om att kapitalförvaltningsbolagen har utgjort en viktig del av lösningen i fråga om att sanera bankernas balansräkningar i vissa medlemsstater, särskilt i kölvattnet av den finansiella krisen. Kommittén instämmer emellertid också i att de – vid offentligt finansierade eller garanterade instrument– även kan bidra till risker för den finansiella stabiliteten genom att förstärka den onda cirkeln mellan stater och banker (”sovereign feedback loop”).

4.4.2

EESK stöder därför förenlighet med EU:s lagstiftning, särskilt direktivet om återhämtning och resolution av banker (BRRD) (23) och förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen (SRMR) (24).

4.4.3

I praktiken har nästan alla nationella kapitalförvaltningsbolag gynnats av statligt stöd i någon form, däribland förlustgarantier eller garantier avseende finansieringen av kapitalförvaltningsbolaget (vilket kan leda till att bolaget får samma kreditvärdighetsbetyg som en stat så att dess värdepapper kan användas som säkerheter för repor); köp från kapitalförvaltningsbolags sida till ett värde över marknadsvärdet (det värde som en investerare skulle betala), som ett resultat av att man ser det ekonomiska värdet på längre sikt – det ekonomiska värde som överstiger marknadsvärdet utgör statligt stöd och kräver godkännande på banknivå från kommissionen; samt statlig rekapitalisering av banker som deltar i system som inbegriper kapitalförvaltningsbolag (25).

4.4.4

Även i de fall då någon form av statligt stöd har tillåtits kräver de senaste EU-reglerna i allmänhet som minimum att bankernas mindre prioriterade skulder ska skrivas ner (skrivas av eller omvandlas till aktiekapital) så att kostnaden för en eventuell rekapitalisering åtminstone fördelas mellan de offentliga och privata sektorerna.

Bryssel den 11 juli 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2018) 134 final – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar.

(2) COM(2018) 135 final – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditförvaltare, kreditförvärvare och återvinning av säkerhet.

(3) COM(2018) 133 final – Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet och Europeiska centralbanken – Andra rapporten om framstegen med att minska nödlidande lån i Europa

(4) SWD(2018) 72 final – Arbetsdokument från kommissionens avdelningar – AMC Blueprint Accompanying the document Communication from the Commission to the European Parliament, the European Council, the Council and the European Central Bank Second Progress Report on the Reduction of Non-Performing Loans in Europe [finns inte i svensk översättning, ö.a.]

(5) Rådets slutsatser om handlingsplanen för hantering av nödlidande lån i Europa (11 juli 2017).

(6) EBA:s riskkartläggning (risk dashboard), uppgifter för fjärde kvartalet 2017.

(7) EESK:s yttrande om ”Skuldsättning och social utslagning i överflödssamhället” (EUT C 44, 16.2.2008, s. 74).

(8) Europeiska bankmyndighetens (EBA) definition: Nödlidande exponeringar är sådana exponeringar som förfallit sedan mer än 90 dagar eller som troligtvis inte kommer att betalas utan realisering av säkerheter, även om de inte erkänns som fallerade eller osäkra. Fallerade och osäkra exponeringar betraktas enligt artikel 178 i kapitalkravsförordningen och den tillämpliga redovisningsramen alltid som nödlidande. Dessutom måste varje exponering mot en gäldenär betraktas som nödlidande när belopp som förfallit till betalning sedan mer än 90 dagar i balansräkningen uppgår till 20 % av det totala exponeringsvärdet mot den gäldenären i balansräkningen. Nödlidande exponeringar omfattar summan av nödlidande lån, nödlidande räntebärande värdepapper och nödlidande poster utanför balansräkningen.

(9) Samrådsdokument om lagstadgade säkerhetsmekanismer.

(10) International Financial Reporting Standard. I kraft från den 1 januari 2018.

(11) Internationella redovisningsstandarder.

(12) Eurofinas: svar på kommissionens samråd om lagstadgade säkerhetsmekanismer.

(13) Generally Accepted Accounting Principles.

(14) KPMG: 100 miljarder euro, mindre än 10 % av de utestående volymerna.

(15) Direktiv 2014/17/EU (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

(16) Direktiv 2011/83/EU (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

(17) Direktiv 93/13/EEG (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

(18) https://www.consumerfinance.gov/about-us/newsroom/consumer-financial-protection-bureau-reminds-mortgage-servicers-of-legal-protections-for-consumers-when-transferring-loans

(19) Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47.

(20) Direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal, artikel 3 a.

(21) Direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, artikel 2.1 a.

(22) ”Finanskrisen, som har medfört att många fastighetsägare har gått i konkurs och tvingats sälja sina fastigheter till vrakpriser”. EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bostadslåneavtal” (EUT C 318, 29.10.2011, s. 133).

(23) Direktiv 2014/59/EU.

(24) Förordning (EU) nr 806/2014 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

(25) KPMG.