EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 24.7.2017

JOIN(2017) 31 final

GEMENSAMT MEDDELANDE TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

BESTÅNDSDELAR I EN EU-STRATEGI FÖR AFGHANISTAN

BESTÅNDSDELAR I EN EU-STRATEGI FÖR AFGHANISTAN

Syfte

Europeiska unionen (EU) och dess medlemsstater har sedan 2001 samarbetat med Afghanistan och världssamfundet som helhet med det gemensamma strategiska målet att dels bekämpa extremism och terrorism, dels uppnå fred och utveckling i landet.

Under de senaste åren har säkerhetsläget i Afghanistan emellertid försämrats och hotet från upprorsmakare och terrorister ökat. De demokratiska institutionerna och den rättsliga ramen för val har visserligen undergått vissa förbättringar, men är fortfarande svaga. Skyddet för mänskliga rättigheter är bräckligt, i synnerhet när det gäller kvinnors och barns rättigheter. Afghanistan har gjort framsteg i fråga om sin ekonomiska och sociala utveckling, men dessa framsteg äventyras av den svaga ekonomiska situationen, bristen på infrastruktur och den stora återinflyttningen av afghaner från angränsande länder. Den ökade otryggheten i kombination med de mörka ekonomiska utsikterna har vidare medfört att många afghaner har lämnat landet i ett växande irreguljärt migrationsflöde som främst har Europa som mål.

För att möta de utmaningar som Afghanistan nu står inför måste EU och dess medlemsstater, i linje med slutsatserna från rådet (utrikes frågor) av den 18 juli 2016 1 , anta en verkligt heltäckande strategi för att stödja landets utveckling till en oberoende och hållbar stat.

Fokus för den nya strategin är att skapa nödvändiga förutsättningar för en politisk process som kan bana vägen för en politisk lösning på konflikten. Samtidigt är målet att vidareutveckla landets institutioner och ekonomi för att förbättra återhämtningsförmågan och minska sårbarheten. De migrationsrelaterade frågorna måste också uppmärksammas.

1.    Politisk bakgrund

Afghanistan har haft en positiv ekonomisk och social utveckling, med betydande framsteg under de senaste 15 åren när det gäller tillgången till grundläggande hälso- och sjukvård, grundutbildning samt kvinnornas ställning och representation. BNP per capita har femdubblats och den förväntade livslängden har ökat med nästan 15 år.

Det finns emellertid en uppenbar risk för att dessa framsteg urholkas. De förändringar som Afghanistan genomgick på tre plan 2015 2 – det politiska, säkerhetsmässiga och ekonomiska – satte staten under ett ökat tryck. Fredsprocessen fördröjdes och de framsteg i utvecklingen som hade gjorts äventyrades. Säkerhetsläget 3 i Afghanistan blir allt bräckligare samtidigt som landet kämpar med en svag ekonomi och en svag ledning. I det här sammanhanget spelar den regionala dynamiken en viktig roll, främst när det gäller säkerheten, men även i ekonomiska termer.

Samtidigt upplever Afghanistan en aldrig tidigare skådad ökning av antalet återvändande afghanska medborgare, med eller utan id-handlingar, främst från Pakistan och Iran, vilket har satt samhället under stark press. Dessutom har det försämrade säkerhetsläget, den politiska instabiliteten och en ekonomisk kris lett till ökad migration till Europa.

För att komma till rätta med dessa problem bekräftade världssamfundet 2016 sitt fortsatta stöd till Afghanistan. Vid Natos toppmöte i Warszawa i juli 2016 befästes det internationella stödet för fred och stabilitet genom finansiella åtaganden för säkerhetssektorn fram till 2020. Vid konferensen om Afghanistan i Bryssel i oktober 2016 utlovade världssamfundet fortsatt politiskt stöd och 13,6 miljarder euro i finansiellt stöd till utvecklingen i Afghanistan inom samma tidsram. EU-ländernas sammantagna åtaganden vid konferensen uppgick till 5 miljarder euro, vilket gör EU som helhet till Afghanistans största samarbetspartner på utvecklingsområdet. De regionala intressenterna och världssamfundet bekräftade sitt stöd för en politisk process med målet försoning och varaktig fred.

Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan som undertecknades den 18 februari 2017 bekräftade också EU:s engagemang för Afghanistans utveckling under ”årtiondet av omvandling” (2015–2024) 4 . Avtalet utgör ramen för EU:s stöd och möjliggör officiella dialoger på ett antal områden 5 . 

2030-agendan för hållbar utveckling (nedan kallad 2030-agendan) med dess 17 mål för hållbar utveckling är en ny referensram med gemensamma mål för utvecklingsländer och utvecklade länder som får återverkningar för både Afghanistans utvecklingsväg och det europeiska stödet för denna. Det nya europeiska samförståndet om utveckling bygger på prioriteringarna i 2030-agendan och förser EU och dess medlemsstater med en ny gemensam vision för utvecklingspolitiken med relevans för Afghanistan.

EU kommer att fortsätta att stödja Afghanistan politiskt, finansiellt och säkerhetsmässigt. Fred, säkerhet och utveckling är de primära och sammanlänkade utmaningar som kommer att ligga till grund för den nya strategin.

2. Mål

Mot bakgrund av de ovan beskrivna utmaningarna och med hänsyn tagen till resultaten av den tidigare EU-strategin till dags dato bör EU inrikta sig på mål som förstärker varandra på de områden där EU kan tillföra störst värde:

1.Att främja fred, stabilitet och regional säkerhet.

2.Att förstärka demokratin, rättsstatsprincipen och skyddet för mänskliga rättigheter samt främja god förvaltningssed och kvinnornas ställning.

3.Att stödja ekonomisk och mänsklig utveckling.

4.Att ta itu med migrationsproblemen.

2.1. Att främja fred, stabilitet och regional säkerhet

Freden i Afghanistan låter vänta på sig. Den allvarliga konflikten i landet har pågått i decennier. De utländska styrkornas närvaro och de interna motsättningarna har skapat en komplicerad konfliktsituation som man bara kan ta sig ur med hjälp av politiska åtgärder. Fred är en förutsättning för ekonomisk tillväxt: utan fred finns det ingen hållbar utveckling.

Därför har ett antal regionala och internationella fredsinitiativ tagits under de senaste åren. Ett exempel är Kabulprocessen för samarbete om fred och säkerhet som den afghanska regeringen lanserade i juni 2017. Ett antal regionala och internationella intressenter medverkar till denna process, som kan driva på ansträngningarna att nå en fredlig lösning.

En fredsprocess kan inte nå framgång om den inte är inkluderande, afghanledd och afghankontrollerad. Den bör drivas i alla medborgares namn och ta till vara deras legitima intressen att bevara en enad, suverän nation med territoriell integritet och konstitutionsskyddade lika rättigheter för alla. En sådan process måste leda till att våldet upphör, till att alla band till den internationella terrorismen klipps av och till respekt för konstitutionen, däribland bestämmelserna om mänskliga rättigheter, främst kvinnors och barns rättigheter.

Korruptionen och den svarta ekonomin, huvudsakligen narkotika och olaglig gruvdrift, förblir också stora, avgörande utmaningar mot statens långsiktiga stabilitet och hållbarhet, samtidigt som de förser regeringsfientliga styrkor och kriminella nätverk med betydande finansiering.

EU och dess medlemsstater är redo att med kraft stödja fred i Afghanistan 6 . I detta syfte kommer de fortsatt att arbeta i nära partnerskap med berörda internationella intressenter, främst FN och Nato.

Därför bör EU:s initiativ på detta område inbegripa följande:

·Stödja en afghanledd och afghankontrollerad freds- och försoningsprocess som resulterar i en politisk lösning med avståndstagande från våld och kopplingar till terrorism och med respekt för mänskliga rättigheter, särskilt de som tillkommer konfliktens offer, främst kvinnor och barn.

·Främja en internationell och regional konsensus i fråga om en sådan afghanledd och afghankontrollerad fredsprocess.

·Säkerställa ett politiskt engagemang på hög nivå från EU:s sida i regionala och internationella fredsinitiativ som rör Afghanistan, såsom Kabulprocessen för samarbete om fred och säkerhet.

·Främja den afghanska regeringens möjligheter att nå ut till alla de som för seriösa förhandlingar om fred och försoning, samt stödja det höga fredsrådet och genomförandet av fredsavtalet mellan den afghanska regeringen och Hezb-e-Islami.

·Utöka det regionala (ekonomiska) samarbetet mellan Afghanistan och dess grannländer.

·Förstärka de afghanska och regionala ansträngningarna att motverka den organiserade brottsligheten och stödja genomförandet av den nationella afghanska handlingsplanen mot narkotika.

·Förstärka Afghanistans bemödanden att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med internationella normer, främst från arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt (FATF).

·Stödja ansträngningarna att minska den olagliga gruvdriften betydligt.

·Stödja de civila aspekterna av reformeringen av säkerhetssektorn i linje med regeringens färdplan, däribland professionaliseringen av poliskåren och förstärkta insatser mot korruption, bland annat på detta område.

2.2. Att förstärka demokratin, rättsstatsprincipen och skyddet för mänskliga rättigheter samt främja god förvaltningssed och kvinnornas ställning

Även om det har vidtagits ett antal positiva åtgärder och myndigheterna har förbundit sig att utöka skyddet för mänskliga rättigheter är situationen prekär, i synnerhet för kvinnor och barn och människor som försvarar mänskliga rättigheter. De demokratiska principerna och den demokratiska kontrollen är också fortsatt en utmaning. De demokratiska institutionerna är ofta svaga och har problem med korruption och otydliga beslutsvägar.

För att komma till rätta med sådana brister är det viktigt att införa demokratiska principer, stärka rättsstatsprincipen och främja skyddet för mänskliga rättigheter.

Afghanistan behöver förstärka sina demokratiska institutioner och den demokratiska kontrollen samt förbättra kvaliteten hos de offentliga tjänsterna. De statliga institutionerna bör kompletteras och ställas till ansvar av medier som kännetecknas av mångfald och oberoende samt ett pluralistiskt och aktivt civilsamhälle. Det är mycket viktigt att kvinnornas deltagande och representation ökar på alla politiska nivåer. Insatserna för att skapa respekt för rättsstatsprincipen, med ett väl fungerande formellt rättsväsende, mindre korruption och större ansvarsskyldighet, bör fortsätta. För att förstärka de demokratiska förfarandena och värdena behövs det trovärdiga, inkluderande och öppna val vilkas resultat blir allmänt accepterade av alla afghaner. Valreformen och de förstärkta mekanismerna mot valfusk kommer att återställa förtroendet för demokratiska processer i vidare mening.

Andra områden som bör stödjas är upprätthållandet av mötesfriheten, förstärkningen av yttrandefriheten och stödet för pressfriheten. Dessutom är det avgörande för fredsprocessen att straffriheten för allvarliga krigsförbrytelser och brott mot mänskliga rättigheter upphör. Sådana åtgärder kommer att bidra till att Afghanistans demokratiska institutioner förstärks och att servicen till medborgarna utökas och förbättras.

Att utveckla rättsstatsprincipen, skydda mänskliga rättigheter, förstärka demokratin och främja god förvaltningssed är viktiga mål för EU:s insatser i Afghanistan. EU bevakar noga utvecklingen på dessa områden och tillhandahåller stöd och hjälp. Inom ramen för de årliga lokala dialogerna om mänskliga rättigheter, som kommer att utvecklas till strukturerade dialoger enligt samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan EU och Afghanistan, förs omfattande diskussioner på dessa områden. Dessa prioriterade områden har införlivats med EU:s utvecklingsbistånd.

EU:s initiativ på detta område bör inbegripa följande:

·Stödja genomförande i hela landet av den nationella handlingsplanen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, programmet för kvinnors ekonomiska egenmakt och medborgarstadgan.

·Stödja att lagen om avskaffande av våld mot kvinnor införlivas med strafflagstiftningen, att en särskild domstolsavdelning för våld mot kvinnor inrättas samt att åtgärder vidtas för att bekämpa sexuella trakasserier.

·Stödja ett förbättrat skydd för barnen, bland annat genom att en heltäckande barnlag samt en nationell handlingsplan för skydd av barn utarbetas och antas.

·Stödja bekämpningen av korruption i allmänhet och den nationella strategin mot korruption.

·Förstärka samarbetet om att bekämpa bedrägerier som berör EU:s ekonomiska bistånd till Afghanistan.

·Utveckla allmänhetens medvetenhet om vikten av val och ta andra initiativ för medborgarutbildning på området.

·Öka valdeltagandet, särskilt bland kvinnliga väljare och i utsatta grupper.

·Stödja de viktigaste valorganen (den oberoende valkommissionen och kommissionen för valklagomål) samt utarbetandet av lagar och bestämmelser om val. Minska valfusket och förstärka valprocessens integritet, se till att valen övervakas av oberoende inhemska och internationella valobservatörer. Förstärka systemet för att lösa tvister i valfrågor.

·Ge fortsatt stöd till ett ändamålsenligt rättsväsende och system för upprätthållande av lag och ordning. Detta inbegriper stöd till reformer av rättsväsendet på grundval av rättsstatsprincipen och utformning av en nationellt kontrollerad övergångsprocess på det rättsliga området som innefattar åtgärder mot straffrihet med särskild inriktning på offrens rättigheter.

·Ge fortsatt stöd till ett effektivare, aktivare och mer genomblickbart civilt polisarbete, bland annat genom att stödja institutionella reformer och kapacitetsuppbyggnad utifrån lärdomar av det Eupol-uppdrag som avslutades 2016.

·Vidareutveckla den lokala dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Afghanistan till en strukturerad dialog enligt samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling.

·Stödja Afghanistans oberoende kommission för de mänskliga rättigheterna.

·Bistå vid utarbetandet av lagstiftning om mänskliga rättigheter. 

·Öka medvetenheten hos de afghanska institutionerna om vikten av mötesfrihet och yttrandefrihet.

·Fortsätta att förespråka ett moratorium för dödsstraffet och ratificering av relevanta internationella konventioner.

·Ge fortsatt stöd till bekämpandet av tortyr och misshandel samt ett kraftfullt förespråkande av att det fakultativa protokollet till FN-konventionen mot tortyr bör ratificeras.

·Förbättra dialogen och samarbetet med Internationella brottmålsdomstolen och främja en väl fungerande verksamhet vid denna, i linje med EU:s och Afghanistans gemensamma åtagande i samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling (artikel 8).

·Ge fortsatt stöd till kapacitetsuppbyggnad inom det afghanska civilsamhället.

·Förstärka bekämpningen av korruption och bedrägeri, bland annat genom stöd till institutioner mot korruption och bedrägeri.

2.3. Att stödja ekonomisk och mänsklig utveckling

Afghanistan har fortfarande några av de globalt sett lägsta värdena på indikatorerna för mänsklig utveckling: 36 % av afghanerna lever i fattigdom. Nästan två tredjedelar av afghanerna är analfabeter och 40 % uppskattas vara arbetslösa. Detta trots att den senaste tidens ekonomiska reformer har lett till ökade statliga intäkter och att de ekonomiska villkoren har förbättrats sedan Afghanistan anslöt sig till Världshandelsorganisationen 2016. Det stora antalet medborgare som återvänder från grannländerna, folkförflyttningarna till följd av konflikten samt effekterna av klimatförändringar och naturkatastrofer har medfört att fattigdomsrisken har ökat.

För att råda bot på dessa problem förband sig den afghanska regeringen vid Brysselkonferensen om Afghanistan att genomföra ett omfattande reformprogram. Partnerskapet grundar sig på Afghanistan National Peace and Development Framework (ANPDF), som kompletterar Self-Reliance through Mutual Accountability Framework (Smaf). I de prioriterade nationella program 7 som nyligen har tagits fram omsätts denna ram till sektoriella mål och politiska åtgärder med inriktning på viktiga frågor som samhällstjänster genom medborgarstadgan, kvinnors ekonomiska egenmakt, jordbruk, stadsutveckling och nationell infrastruktur 8 .

Nyckeln till att utveckla Afghanistans ekonomi är att förstärka den privata sektorn. Det är viktigt att se till att det finns en rättslig ram som gör det möjligt att främja starkare tillväxt i den privata sektorn och öka investerarnas förtroende. Jordbrukssektorn spelar en central roll för den ekonomiska utvecklingen. En förutsättning för att nå den tillväxt som krävs för att skapa tillräcklig sysselsättning och öka de inhemska intäkterna är ökad återhämtningsförmåga, bland annat när det gäller klimatförändringarnas påverkan på landsbygdens ekonomi. Framsteg på dessa områden skulle minska fattigdomen, förbättra levnadsvillkoren, förstärka utbudet av grundläggande samhällstjänster, främst i fråga om hälso- och sjukvård och utbildning, samt påskynda den sociala och mänskliga utvecklingen – som fortfarande är klart lägre än i regionen i övrigt. Centrala inslag i alla ansträngningar för att stimulera till hållbar utveckling måste vara åtgärder för ökad jämställdhet och för att förstärka kvinnors rättigheter.

Vid sidan av landsbygdens ekonomi har Afghanistan stor potential att utveckla en utvinningsindustri. Dessa naturtillgångar bör också bidra till uppbyggnaden av en ekonomi som är öppen för alla och främja den nationella utvecklingen på ett rättvist sätt. Därför är det viktigt att förbättra styrningen av gruvdriften och se till att utvinningsindustrin hanteras på ett fullständigt genomblickbart sätt, så att befolkningen kan dra full nytta av dessa resurser.

Ett utökat regionalt och internationellt ekonomiskt samarbete och handelssamarbete kan också spela en viktig roll för att stimulera den afghanska ekonomin och främja stabilitet. Därför är det mycket viktigt att det tas initiativ som förbättrar de regionala förbindelserna och möjliggör ökad handel i hela regionen genom att främja transit-, transport- och energikorridorer.

EU bör stödja följande åtgärder:

·Genomförande av den nationella ramen för fred och utveckling i Afghanistan (ANPDF), som innehåller regeringens strategiska politiska prioriteringar, och andra resultat av Brysselkonferensen om Afghanistan, såsom fredsbyggande insatser.

·Förstärkning av de grundläggande sociala tjänsterna, också för de mest utsatta befolkningsgrupperna, i synnerhet när det gäller hälso- och sjukvård och utbildning.

·Förstärkning av landsbygdsekonomiernas och jordbrukets funktion som den för närvarande största källan till sysselsättning, inklusive värdekedjorna.

·Genomförande av politiska åtgärder för att främja säkra livsmedel och säker kost, i syfte att öka landsbygdssamhällenas återhämtningsförmåga och förebygga livsmedelskriser.

·Förstärkning av kopplingarna mellan humanitära insatser och utvecklingsinsatser.

·Främjande av hållbara och klimattåliga förfaranden samt hållbar mark- och vattenförvaltning.

·Stöd till afghanska ansträngningar för att ta till vara potentialen till hållbar förvaltning av naturresurser.

·Förbättrade regionala förbindelser, främst inom ramen för konferensen för Afghanistan om regionalt ekonomiskt samarbete och förtroendeskapande åtgärder inom Heart of Asia-processen, för att ytterligare förbättra transit-, transport- och energikorridorerna och möjliggöra ökad handel i hela regionen.

·Förbättrad biståndseffektivitet och återställd hållbarhet i de offentliga finanserna genom utvecklad offentlig finansiell förvaltning och ökad mobilisering av inhemska intäkter, i linje med regeringens politik. Samtidigt bör man fortsätta att undersöka möjligheterna att lämna direkt budgetstöd anpassat till resultatinriktade prioriterade nationella program. Säkerställa ömsesidigt ansvarstagande, bland annat genom att övervaka genomförandet av ramen för oberoende genom ömsesidigt ansvar (Smaf) och dess indikatorer.

·Förstärkt närvaro av och engagemang från internationella finansiella institutioner som Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Europeiska investeringsbanken samt medlemsstaternas institut för biståndsfinansiering, för att främja infrastrukturutveckling, små och medelstora företag och främst en reformering av gruvindustrin, bland annat genom att locka till sig utländska investeringar.

2.4 Att ta itu med migrationsproblemen

Det försämrade säkerhetsläget, den politiska instabiliteten och en ekonomisk kris har urholkat medborgarnas förtroende för Afghanistan. Därför lämnade ännu fler människor landet, vilket i kombination med smugglingsnätverkens ökade aktivitet fick omedelbara effekter i Europa. Under 2015 och 2016 var afghanerna den näst största gruppen irreguljära migranter i EU. Parallellt med detta blev situationen på regional nivå för de afghanska medborgare som tagit sin tillflykt till grannländerna högaktuell 2016, ett år då fler afghaner än någonsin återvände till Afghanistan, främst från Pakistan och Iran. Detta satte Afghanistan under ett betydande tryck att ta hand om de återvändande och se till att de kunde återintegreras på ett hållbart sätt. Det har också gett upphov till en förnyad diskussion om hur man på bästa sätt ska hantera denna segdragna fråga på internationell nivå. Dessutom är många afghanska medborgare internflyktingar, till stor del till följd av konflikten, men också som ett resultat av naturkatastrofer och klimatförändringar.

EU har reagerat på denna utveckling genom att främja en heltäckande migrationsstrategi som både fokuserar på kortsiktiga behov och det långsiktiga perspektivet. EU har förbundit sig att fortsätta att stödja Afghanistan för att få till stånd en välskött migrationspolitik, bland annat genom att öka stödet till ekonomisk utveckling för att åtgärda grundorsakerna till irreguljär migration och fördrivning av personer, samt genom att se till att återvändande afghanska medborgare kan återintegreras på ett hållbart sätt. Detta inbegriper skydd och hållbar återintegrering av afghanska medborgare som är internflyktingar i regionen eller återvänder från Europa och grannländerna, främst Pakistan och Iran.

I oktober 2016 undertecknade Afghanistan och EU avtalet ”En gemensam väg framåt” 9 om migrationsfrågor i syfte att utöka det politiska samarbetet om ett antal frågor av gemensamt intresse. Avtalet omfattar återvändande, återtagande och återintegrering av irreguljära migranter, information och medvetenhetshöjande åtgärder samt bekämpande av smuggling av migranter och människohandel. Det kompletteras av bilaterala samförståndsavtal som parallellt har ingåtts av åtskilliga EU-medlemsstater. Genomförandet av den gemensamma vägen framåt övervakas nu av den gemensamma arbetsgruppen för EU och Afghanistan.

I december 2016 antog Afghanistan en politisk ram för återvändande och internflyktingar som innehåller de viktigaste åtgärderna som ska vidtas för att återintegrera dessa personer på ett hållbart sätt.

Med utgångspunkt från befintliga insatser och åtgärder bör EU:s initiativ i fråga om migration bland annat inbegripa följande:

På bilateral nivå:

·Fullt genomförande av den gemensamma vägen framåt i migrationsfrågor mellan Afghanistan och EU och de bilaterala samförståndsavtal som har ingått mellan EU:s medlemsstater och Afghanistan.

·På grundval av resultatet av genomförandet av den gemensamma vägen framåt och i linje med bestämmelserna i samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling kommer EU och Afghanistan att undersöka möjligheterna att förhandla fram ett återtagandeavtal.

·Stöd till åtgärder för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivning av personer, för att skapa en miljö som erbjuder det afghanska folket ett alternativ till irreguljär migration.

·Stöd till och skapande av förutsättningar för hållbar återintegrering av återvändande från EU-länder och andra länder (till exempel Pakistan och Iran) med hjälp av en lokalt förankrad metod som innebär att man undersöker den sociala sammanhållningen och potentiella motsättningar i det mottagande lokalsamhället, tillhandahåller yrkesutbildning och vidtar åtgärder för att skapa arbetstillfällen och ge tillträde till marknaden, bland annat inom jordbruket och hantverksproduktionen, samt stöder nyföretagande och utnyttjandet av färdigheter och kvalifikationer som har förvärvats utomlands för att integrera återvändande afghanska medborgare i en sårbar ekonomi med hög arbetslöshet.

·Stöd till bekämpandet av människohandel och smuggling av migranter genom bland annat förstärkta gränskontroller.

På regional nivå:

·Fortsatt politisk dialog på både bilateral och regional nivå som en del av en heltäckande strategi som bygger på dialog och respekt för humanitär rätt och har som mål att skapa en ordnad, säker och värdig process för återvändande och hållbar återintegrering.

·Stöd till en successiv, värdig och hanterbar process för återtagande av migranter från Afghanistans grannländer. Genomförande av ett regionalt samarbete om afghaner som har drivits på flykt, i syfte att möjliggöra hållbar återintegrering av återvändande personer, i samarbete med berörda parter, såsom lokala myndigheter och internationella organisationer som FN:s flyktingkommissarie och Internationella organisationen för migration.

På multilateral nivå:

·Samordning inför de kommande Global Compact-initiativen om migration och flyktingar samt genomförandet av dessa. Främja en utökad/riktad dialog inom ramen för Budapestprocessen och partnerskapet för migration med länderna längs Sidenvägen, samt inom ramen för Heart of Asia-processen och Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete (SAARC).

3.    Slutsats

Trots omfattande internationella ansträngningar under lång tid genomgår Afghanistan fortfarande en allvarlig konflikt som i stor utsträckning hindrar dess ekonomiska och sociala utveckling.

Vid Brysselkonferensen om Afghanistan underströk därför både EU och världssamfundet sitt gemensamma åtagande att fördjupa och förstärka sitt samarbete för att hjälpa Afghanistan att skapa en politisk, social och ekonomisk miljö som möjliggör fred, säkerhet, hållbar utveckling och välstånd i landet. Strävan är att göra Afghanistan till en oberoende stat under ”årtiondet av omvandling” (2015–2024).

Den nya EU-strategin kommer att bidra till detta genom att fokusera på följande mål:

·Att främja fred, stabilitet och regional säkerhet.

·Att förstärka demokratin, rättsstatsprincipen och skyddet för mänskliga rättigheter samt främja god förvaltningssed och kvinnornas egenmakt.

·Att stödja ekonomisk och mänsklig utveckling.

·Att ta itu med migrationsproblemen.

Den nya strategin kommer dessutom att underlätta samordningen av EU:s och medlemsstaternas insatser. I slutsatserna från rådet (utrikes frågor) den 12 maj 2016 bekräftades också värdet av gemensam planering för förbättrad strategisk analys, samordning av de resurser som utlovades vid Brysselkonferensen och möjligheterna till gemensamt genomförande. Samtidigt är den nya strategin tillräckligt flexibel för att både påverka och bemöta de olika tänkbara scenarierna i Afghanistan.

Under 2016 gjorde den afghanska regeringen omfattande åtaganden om oberoende, ansvarstagande och kontroll över den politiska inriktningen och utvecklingspolitiken. EU, och världssamfundet i stort, vidhåller sitt stöd för Afghanistans regering och folk i detta sammanhang. Afghanistans fortsatta engagemang och egenansvar är en förutsättning för att strävandena ska bli framgångsrika.

(1)

Rådet (utrikes frågor) den 18 juli 2016: rådets slutsatser om Afghanistan, dok. 11245/16

(2)

Afghanistan övertog ansvaret för upprätthållandet av säkerheten. Den minskade internationella finansieringen till följd av tillbakadragandet av de utländska styrkorna i kombination med dominoeffekter av den globala ekonomiska krisen resulterade i minskade finansiella resurser och landet fick en ny president efter valet 2014.

(3)

Unama dokumenterade 11 418 civila offer 2016 (3 498 döda och 7 920 skadade). Därmed har dödsfallen ökat med 2 % och skadorna med 6 %, och det totala antalet civila offer har ökat med 3 % sedan 2015. Sedan 2009 har 24 841 dödats och 45 347 skadats i konflikten.

(4)

Rådets beslut (EU) 2017/434 av den 13 februari 2017 om undertecknande, på unionens vägnar, och om provisorisk tillämpning av samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan (EUT L 67, 14.3.2017, s. 1) och avtalstexten (s. 3). I avvaktan på att avtalet ska träda i kraft kommer det att tillämpas provisoriskt i enlighet med artikel 3 i beslutet.

(5)

Mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen, god förvaltningssed, migration och ekonomisk och social utveckling, samt frågor som rör handel och investeringar och regionalt samarbete.

(6)

EU:s inställning till dagens säkerhetsrelaterade och politiska utmaningar presenteras på ett liknande sätt i den globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som antogs i juni 2016, med en övergripande strategi som vägledande princip för arbetet. I fallet Afghanistan betyder detta ett integrerat förhållningssätt till konflikten och att främst agera på områdena säkerhet och utveckling, god förvaltningssed och mänskliga rättigheter i syfte att förstärka statens och samhällets återhämtningsförmåga.

(7)

(1) Den privata sektorns utveckling, (2) nationell infrastruktur och förbindelsemöjligheter, (3) effektiv styrning, (4) reformering av rättsväsendet, (5) medborgarstadgan, (6) omfattande modernisering av jordbruket, (7) stadsutveckling, (8) utvinning av mineraler och naturtillgångar, (9) utveckling av humankapital, (10) kvinnors ekonomiska egenmakt.

(8)

Mer information om resultaten av Brysselkonferensen om Afghanistan i allmänhet och de fem prioriterade nationella programmen i synnerhet finns på http://policymof.gov.af/bca/npps

(9)

Den gemensamma vägen framåt i migrationsfrågor mellan Afghanistan och EU undertecknades den 4 oktober 2016.
https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/eu_afghanistan_joint_way_forward_on_migration_issues.pdf