Yttrande från Europeiska regionkommittén – Europeiska havs- och fiskerifonden efter 2020: En investering i Europas kustsamhällen

(2018/C 361/03)

Föredragande:

Alberto NÚÑEZ FEIJÓO (EPP–ES), regionpresident, Galicien

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar debatten om en grundläggande fond med syftet att stärka Europas kustområden ur socialt, miljömässigt och ekonomiskt hänseende och utveckla sjöfarts- och fiskerisektorn och den blå ekonomin med koppling till kust- och havsområden, särskilt på landsbygden.

Kommittén gläder sig åt att man inleder denna debatt om Europeiska havs- och fiskerifondens framtid vid en avgörande tidpunkt för Europas kustområden, som står inför betydande utmaningar, bland annat omdaningen av den fleråriga budgetramen och brexit. Vidare välkomnar ReK att man genom denna debatt kan åtgärda de konstaterade begränsningarna i den nuvarande fondens funktionssätt, även om detta bör göras i en tidig fas och praktiskt taget strax efter att den tagits i bruk.

Kommittén framhåller betydelsen av den europeiska sjöfarts- och fiskerisektorn, som omfattar mer än 85 000 fartyg, sysselsätter mer än 340 000 personer i hela kedjan och transporterar mer än 6 000 000 ton fisk och skaldjur som härrör från fiske och vattenkultur. ReK betonar den socioekonomiska betydelse som denna sektor har i många kustregioner, som i stor utsträckning är beroende av den, och där sektorn har en stark koppling till den lokala kulturen och lokala bruk och sedvänjor.

Kommittén understryker den gemensamma fiskeripolitikens och den integrerade havspolitikens betydelse i samband med utformningen av denna verksamhets framtid i Europa, eftersom målsättningarna alltmer fokuserar på verksamhetens miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhet.

Kommittén erkänner den viktiga roll som de tidigare finansiella programmen har spelat för en smärtfri omdaning av sektorn, där man har gjort betydande anpassningsinsatser som förtjänar ett erkännande, och för uppnåendet av en avancerad beredningssektor som står sig i den globala konkurrensen.

Med hänsyn till behovet av att förse våra marknader med produkter som är hälsosamma och säkra ur livsmedelssynpunkt och hejda inflödet av utländska produkter som är otillräckligt kontrollerade vill ReK uppmärksamma de problem som uppstått i samband med genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken, till exempel i fråga om minskningen av utkast eller beträffande storleken på det maximala hållbara uttaget (MSY), samt de problem som uppstår mot bakgrund av brexitprocessen och de nya utmaningar som marknaden och den globala produktionen av protein av marint ursprung ger upphov till varje dag.

Kommittén påminner om att fiskerisektorn bidrar till samhället i hela EU, i synnerhet inom två områden: livsmedel och klimat. Fisket bidrar till EU:s självförsörjning av livsmedel genom att medborgarna, som också är konsumenter, garanteras en produkt som uppfyller höga hälsokrav och följer reglerna för god fiskeri- och vattenbruksförvaltning. Kommittén påminner om att livsmedelsfrågan har en central ställning när det gäller EU:s behörighet i enlighet med EUF-fördraget och att gemenskapsmarknaden är beroende av import av fisk och skaldjur. Kommittén framhåller att FN:s andra mål för hållbar utveckling rör livsmedel, välkomnar initiativet till rapporten ”Food from the oceans” och uppmanar till att dess rekommendationer följs. Genom investeringar ombord på fartyg och i hamnar bidrar fiskerisektorn till att minska utsläppen av växthusgaser och användningen av fossila bränslen.

En dynamisk sektor med potential som förtjänar stöd mot bakgrund av de ständiga förändringarna

Enligt kommitténs mening är det viktigt att se till att det avsätts nödvändiga budgetmedel för att stödja de förändringar som följer av den gemensamma fiskeripolitiken och de utmaningar som påverkar sjöfarts- och fiskerisektorn.

ReK uppmanar kommissionen att inom ramen för den nya fleråriga budgetramen lägga fram ett förslag avseende Europeiska havs- och fiskerifonden som är tillräckligt omfattande för att uppfylla den gemensamma fiskeripolitikens mål och syften och som möjliggör investeringar i kustsamhällen som genomgår omställningar och tar hänsyn till fiskets externa dimension.

10.

Kommittén anser att Europeiska havs- och fiskerifondens mål bör fokusera på sjöfarts- och fiskeriverksamheten, hållbart vattenbruk i hav och sötvatten och dess betydelse, och att man inte, såsom har påpekats vid flera tillfällen, bör prioritera att ersätta denna verksamhet med andra aktiviteter, eftersom alla former av marin verksamhet kan vara kompatibla. ReK anser att man kan behålla fiskeverksamhetens traditionella karaktär och samtidigt göra nya framtidsinriktade satsningar inom sektorn, och därför är det viktigt att öka fiskenäringens attraktionskraft. Kommittén anser särskilt att Europeiska havs- och fiskerifonden bör vara inriktad på fiskerisektorn och hållbart vattenbruk i hav och sötvatten och syfta till att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken, i synnerhet att stödja det småskaliga kustfisket, ge de yngre generationerna incitament, göra sysselsättning inom fiskerinäringen mer attraktiv och stärka EU:s kustsamhällen. Kommittén vill därför se att Europeiska havs- och fiskerifonden utformas så att den stöder nya former och utveckling av näringen och att statsstödsreglerna stöder dessa typer av insatser.

11.

Kommittén erinrar än en gång om att de berörda parterna stöder uppmaningen om att inrätta ett finansiellt EU-instrument på det maritima och miljörelaterade området med uppgift att dela ut stöd till nya och befintliga företag i form av lån och bankgarantier. Kommittén välkomnar att fiskerisektorn ingår bland de prioriterade åtgärdsområdena i Junckerplanen 2.0 och hoppas att denna strategi även kommer att följas efter 2020.

12.

ReK anser att Europeiska havs- och fiskerifonden efter 2020 bör inbegripa och förstärka politikens territoriella dimension och stödja Europas kustsamhällen i deras eventuella omställning för att främja en diversifiering av de traditionella maritima näringarna genom att stödja investeringar i bisysselsättningar såsom fiskrestauranger som serverar närproducerad mat samt miljö-, kultur- och utbildningsrelaterade tjänster inom fiskerisektorn.

13.

Kommittén betonar behovet av att bibehålla och öka de tillgängliga resurserna för lokal utveckling, eftersom strategierna för lokalt ledd utveckling har visat sig vara framgångsrika i små samhällen genom att de tillhandahåller finansiellt stöd för lokal egenmakt och ekonomisk diversifiering även utanför fiskesektorn.

Den nuvarande Europeiska havs- och fiskerifonden, ett viktigt stöd med målkonflikter och ett sent genomförande

14.

Kommittén betonar betydelsen av den nuvarande Europeiska havs- och fiskerifonden och välkomnar dess struktur med två specialinriktade huvudområden, det ena med koppling till den gemensamma fiskeripolitiken och det andra med koppling till den integrerade havspolitiken, utan att dessa inkräktar på varandra.

15.

Kommittén begär att det antas specifika åtgärder och förvaltningsmetoder för de yttersta randområdena inom ramen för nya EU-program för att stödja en hållbar utveckling av fisket och andra sektorer i den blå ekonomin i dessa områden, under beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Sådana åtgärder bör ingå i ett specifikt instrument som bör omfatta systemet för kompensation av extra kostnader i de yttersta randområdena med avseende på fiskeri- och vattenbruksprodukter, som för närvarande omfattas av Europeiska havs- och fiskerifonden.

16.

ReK beklagar att det tog lång tid innan fonden togs i bruk och, till följd av detta, att tillhandahållandet av medel och deras användning blivit avsevärt försenade. Kommittén anser att detta dröjsmål är en följd av det fördröjda godkännandet av fonden, den långsamma processen för validering av de operativa programmen och den omständliga och vaga definitionen av stödberättigade aspekter.

17.

ReK anser att förfarandena för genomförande och användning av de ekonomiska medel som ställs till förfogande genom Europeiska havs- och fiskerifonden bör förbättras för att ta igen förseningen. Kommittén anser att insatserna för att tillhandahålla ekonomiskt stöd bör intensifieras för att göra nya framsteg och höja den låga graden när det gäller fondens totala genomförande, som i november 2017 uppgick till 2,7 %.

18.

ReK erinrar om att man i framtiden behöver säkerställa en ökad samstämmighet när det gäller den programplanering och strukturering som ger upphov till tillfälliga avvikelser mellan målen och medlen med koppling till den gemensamma fiskeripolitiken. Det grundläggande problemet är enligt kommittén att man måste fastställa en tydlig strategi för hur medlen ska användas innan man vet vilka utmaningar som målen om maximalt hållbart uttag eller minskade utkast kommer att ge upphov till.

19.

ReK välkomnar att det görs en betydande ekonomisk satsning på strategier för lokalt ledd utveckling och anser att det är lämpligt och ändamålsenligt att avsätta medel för att främja miljömässig hållbarhet och göra vår sjöfarts- och fiskerisektor mer konkurrenskraftig.

Vikten av en ny specifik övergripande fond

20.

Kommittén påpekar att Europa inte får försumma ”små” politikområden såsom den gemensamma fiskeripolitiken i budgetprocessen. Enligt ReK:s mening är Europeiska havs- och fiskerifonden viktig för kustsamhällena, eftersom den hjälper dem att diversifiera sina ekonomier, stöder fiskare i deras omställning till ett hållbart fiske och finansierar projekt som skapar nya arbetstillfällen och förbättrar livskvaliteten i Europas kustområden.

21.

ReK delar den spridda uppfattningen att den nya Europeiska havs- och fiskerifonden minst bör uppgå till 1 % av den fleråriga budgetramen efter 2020 (1), genom att man utökar de 0,53 % som för närvarande avsätts till fiske och vattenbruk med 0,47 % för den integrerade havspolitiken. Kommitténs ståndpunkt är att Förenade kungarikets beslut att lämna EU inte får ses som en förevändning att dra ner på Europeiska havs- och fiskerifondens framtida finansiering, med tanke på de betydande utmaningar som denna process ger upphov till ur miljömässig samt utvinnings- och affärssynpunkt.

22.

ReK betonar behovet av att fastställa nya mål som bidrar till att stärka sjöfarts- och fiskeriverksamheten och (öka) dess lönsamhet. Fokus bör ligga på att arbeta för och se till att det sker ett tillräckligt generationsskifte, och därför är det nödvändigt att prioritera budgetstöd till utbildning och tillträde till denna verksamhet genom att köpa in eller ersätta fartyg, eftersom detta inte leder till en ökning av fiskeansträngningen.

23.

Kommittén anser att en förbättring av säkerhetssituationen och levnadsvillkoren för sjöfolk bör vara en uttalad prioritering för den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden, som en del av dess bidrag till genomförandet av de 20 principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

24.

Kommittén upprepar det allmänna önskemålet om att stödja och stimulera modernisering av fiskeflottan för att undvika de olägenheter som uppstår i takt med att fartygen blir äldre, med hänsyn till att den genomsnittliga åldern för fiskefartygen i EU är 22,6 år. Denna modernisering måste uppmuntras utan att fiskeansträngningen ökar, och den bör fokusera på att förbättra säkerheten (t.ex. brandsäkerheten) samt arbets- och boendeförhållandena ombord på fartygen.

25.

EHFF måste stödja fiskeri- och vattenbrukssektorn när det gäller att bidra till EU:s klimatmål genom ett utbrett genomförande av innovativa investeringar (motorisering, aerodynamik etc.). Kommittén framhåller de restriktiva villkoren i den nuvarande EHFF-förordningen, som drastiskt begränsar fondens effekt när det gäller att minska effekterna av klimatförändringen. EHFF efter 2020 måste spela en avgörande roll när det gäller att minska energiförbrukningen inom sektorn.

26.

ReK understryker behovet av att upprätthålla och öka – med minst 10 % – de ekonomiska anslagen till insamling och sammanställning av data, och även till tillämpad forskning, samt att se till att sektorn deltar i detta arbete och att i detta sammanhang främja kontakterna mellan fiskare och forskare.

27.

Denna insats är kopplad till att stärka åtgärderna för att bevara de marina resurserna och anpassa fiskeansträngningen och till att göra dessa åtgärder mer ändamålsenliga. Kommittén betonar dock behovet av att upprätthålla stödet till åtgärder som kompenserar flottan för de negativa socioekonomiska konsekvenserna av miljöåtgärder såsom fredningstider, tillfälliga fiskeförbud och andra åtgärder som begränsar fisket.

28.

ReK anser att man bör bibehålla de åtgärder som bidrar till att förbättra sektorns organisation och inre sammanhållning, främjar samförvaltning inom sektorn och visar på dess betydelse för en lämplig utformning och tillämpning av reglerna (2).

29.

Kommittén anser att de rådgivande nämndernas resurser bör ökas och att deras ansvarsområden bör utvidgas i syfte att ge den gemensamma fiskeripolitiken en starkare regional dimension, och att man vid reformen av den gemensamma fiskeripolitiken bör beakta frågan om ett fullt deltagande av de regioner som omfattas av nämnderna.

30.

ReK uppmanar till ett bibehållet stöd till bearbetnings- och saluföringssektorerna för att förbättra deras konkurrenskraft och skapa enhetliga spelregler. EU bör undvika bristande överensstämmelse med andra politikområden såsom marknads- eller tullpolitiken.

31.

Kommittén insisterar på att man bör främja diversifiering och komplettering av den ekonomiska verksamheten i kustområdena genom att dra nytta av strategier för lokalt ledd utveckling, särskilt i kustområden utanför stadsområdena där sådana strategier i hög grad har bidragit till att invånarna bor kvar. Den lokalt ledda utvecklingens flerfondskaraktär bör därför stärkas.

32.

ReK föreslår att Europeiska havs- och fiskerifonden stöder initiativ och verksamheter som är kopplade till sjöfarts- och fiskenäringen och som påverkas direkt av denna. Kommittén rekommenderar därför att man inrättar ett finansiellt instrument på EU-nivå (3) som tillhandahåller riskkapital och bankgarantier för lån, under förutsättning att investeringarna bidrar till att förbättra den miljömässiga hållbarheten i sjöfarts- och fiskeverksamheten, skaldjursfisket, vattenbruket i hav och i sötvatten samt havsindustrins värdekedja.

33.

Kommittén efterlyser en vitbok, ”Havet i hjärtat av Europa”, med en havsrelaterad färdplan för vart och ett av EU:s politikområden.

Möjlighet till samordning och synergieffekter med andra fonder

34.

Europeiska regionkommittén understryker möjligheten att skapa synergieffekter och dra nytta av andra sektorsspecifika fonder för att främja kustområdenas socioekonomiska utveckling, utan att nödvändigtvis förändra deras struktur eftersom deras respektive utformning och mål förebygger överlappningar. ReK upprepar att interregionala, nationella och transnationella projekt (som är förenliga med den strategiska ramen för initiativet och strategierna för smart specialisering) bör kunna finansieras genom en sammanläggning av regionala, nationella och europeiska medel inom en förenklad ram och beviljas en gemenskapsbonus, utan nya ansökningsomgångar.

35.

Kommittén betonar att den integrerade och flerfondsbaserade strategin i de nuvarande europeiska struktur- och investeringsfonderna, däribland Europeiska havs- och fiskerifonden, bör stärkas efter 2020 genom att man avskaffar de skillnader i regelverket som för närvarande begränsar möjligheterna att använda dessa fonder tillsammans på lokal nivå inklusive genom lokalt ledd utveckling.

36.

Sådana synergieffekter kan enligt kommitténs mening uppnås genom att utnyttja Ejflu i samband med projekt i kustområden utanför stadsområden som genomförs med hjälp av strategier för lokalt ledd utveckling, och man bör även undersöka möjligheterna att koppla dessa fonder till vattenbruk av alla typer, med särskild hänvisning till vattenbruk i sötvatten i medlemsstater utan kust, vilket de berörda medlemsstaterna och regionerna uttryckligen har påpekat vid åtskilliga tillfällen.

37.

ReK anser att det är lämpligt att Eruf används för åtgärder avseende infrastruktur med koppling till sjöfarts- och fiskeriverksamhet, inte minst hamnar, som bidrar till den regionala utvecklingen i avlägsna och särskilt isolerade områden. Kommittén föreslår att viss bearbetningsrelaterad verksamhet ska kunna omfattas av stödåtgärderna för små och medelstora företag inom ramen för Eruf.

38.

Det behöver göras ytterligare satsningar på utbildning, inte minst med tanke på generationsskiftet, med hjälp av ekonomiskt stöd med koppling till Europeiska socialfonden (ESF).

39.

Den blå ekonomin har enligt ReK, i linje med rekommendationerna i ReK:s yttrande om ”blå tillväxt” (4), fortfarande en outnyttjad potential som skulle kunna användas för att skapa nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt på europeisk nivå med hjälp av smarta investeringar i innovativa och framtidsinriktade företag. Man bör begränsa överlappningarna mellan Europeiska havs- och fiskerifonden och Horisont 2020 när det gäller fiske, vattenbruk och havsforskning.

En ny, förenklad och smidig fond som anpassats och utformats med hänsyn till den gemensamma fiskeripolitiken

40.

ReK är en stark förespråkare av en betydande förenkling av genomförandet av Europeiska havs- och fiskerifonden, där övergripande riktlinjer bör fastställas av EU och fonden bör anpassas till havsområden och regioner för att se till att den fungerar bättre i praktiken och inte leder till mer invecklade regler på varje kompetens- och förvaltningsnivå. Denna förenkling bör även inbegripa införandet av förenklade och mindre omfattande villkor och formulär för erhållande av finansiering, och det bör vara möjligt för en enda enhet att hantera ansökningsförfarandet utan att söka experthjälp eller rådgivning från utomstående.

41.

ReK instämmer i att det behövs en fond som är anpassad till den gemensamma fiskeripolitikens och sektorns förutsättningar. Den gemensamma fiskeripolitikens syften och mål bör vara avgörande för Europeiska havs- och fiskerifondens funktion som specifikt finansiellt program och inte tvärtom. Kommittén påpekar att tillhandahållandet av medel behöver anpassas till de verksamheter som ska bedrivas och att man måste undvika förseningar i utbetalningen av stöd till stödmottagarna för att förhindra att de drabbas av ekonomiska bördor.

42.

ReK betonar vikten av att tydligt fastställa vilka delar som ska stödjas för att främja en smidig och korrekt användning av fonden. Man bör först fastställa generella stödkriterier och därefter precisera vilka delar som bör stödjas i respektive havsområde och region. Vi uppmanar kommissionen att fastställa eller utarbeta en definition av småskaligt kustfiske med beaktande av nya kriterier och motsvarande EU-flottans verkliga situation och mångfald.

43.

Med tanke på att fiskeföretagen generellt sett är av mindre storlek är direkt offentligt stöd i form av bidrag det bästa alternativet. ReK betonar att denna modell säkerställer kontroll över syfte och användning, ger en direkt hävstångseffekt på ekonomin, stimulerar initiativ, skapar förtroende och säkerställer tillgången till finansiering eftersom den utgör en garanti för erhållandet av medel för investeringar.

44.

ReK anser att man tillsammans med små och medelstora företag behöver utveckla fler arenor och mer samarbete och samverkan för att stimulera forskning och innovation där man testar nya innovationer i pilotskala.

45.

Kommittén erinrar om debatten om huruvida det är lämpligt att ens delvis ge företag med många anställda eller stor omsättning tillgång till direkt ekonomiskt stöd. Kommittén anser att deras potential att stimulera forskning, utveckling och innovation, förbättra arbetsvillkoren och skapa mervärde i kustområden på landsbygden kan förbli outnyttjad utan tillgång till stöd.

46.

ReK betonar vikten av att garantera att alla områden inom sjöfarts- och fiskerisektorn kan få tillgång till stöd på grundval av deras ändamål och karaktär. Kommittén anser att fondens stöd bör nå ut till alla kustområden, och att även stora tätorter med tydlig prägel av och koppling till sjöfarts- och fiskeverksamhet bör vara berättigade till stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden.

47.

ReK stöder avsikten att förstärka fondens territoriella inriktning med hjälp av havsområdesspecifika strategier för att erbjuda lösningar som är anpassade till de europeiska regionernas olika förutsättningar och utmaningar och undvika ett förslag som innebär att alla måste följa samma modell.

48.

Kommittén anser att regionerna bör ges en utökad roll och större självbestämmande när det gäller fastställandet av utgifternas syften och användning. Även om Europeiska havs- och fiskerifonden för närvarande förvaltas på medlemsstatsnivå finns det framgångsrika exempel på att den i vissa medlemsstater vidaredelegerats till behöriga regionala myndigheter. Detta bör uttryckligen uppmuntras i den nya EHFF-förordningen. ReK betonar den enhälliga uppslutningen bakom detta önskemål och de positiva erfarenheterna av Europeiska havs- och fiskerifondens förvaltning i många regioner. Detta önskemål om anpassning gäller i synnerhet de yttersta randområdena, och med hänsyn till dem bör man också se över och förbättra Europeiska havs- och fiskerifondens tillämpningsvillkor med avseende på stödberättigande, samfinansieringssatser och stödnivå. Stödet inom ramen för planerna för att kompensera merkostnader när det gäller fiske- och vattenbruksprodukter i de yttersta randområdena bör dessutom – med hänsyn till dess syften och specificitet – stärkas och förses med genomförandebestämmelser som är jämförbara med dem som tillämpas för liknande stöd som ges till jordbrukssektorn.

En ny fond för att hantera framtida utmaningar

49.

ReK anser att EU:s nya europeiska havspolitik bör stödja insatserna för att ta fram ny teknik och specialutformade lösningar för att begränsa klimatförändringarna. Kommittén påminner om att de marina ekosystemens funktionssätt i dag försvagas av klimatförändringar, föroreningar och överexploatering av resurser.

50.

Europeiska regionkommittén betonar den integrerade havspolitikens betydelse och behovet av att öka anslagen till detta politikområde för att stödja en ökning av antalet arbetstillfällen och göra den havsrelaterade verksamheten mer lönsam. Kommittén erinrar om behovet av att särskilda medel ställs till förfogande och understryker att gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete måste ses som ett grundläggande inslag på detta område, särskilt på områden såsom fysisk planering i kust- och havsområden, datainsamling, ökad säkerhet samt övervakning samt inrättande av områden avsedda för utsättning av fisk.

51.

Kommittén efterlyser en europeisk ”mekanism/fond” för investeringar i den blå ekonomin, en maritim version av Junckerplanen 2.0, som skulle kunna ha två kompletterande insatsmetoder: direkt finansiering på europeisk nivå av strukturprojekt och riskfyllda projekt samt inrättande av regionala investeringsplattformar.

52.

ReK betonar den gemensamma fiskeripolitikens och den integrerade havspolitikens externa dimension, som är särskilt viktig mot bakgrund av behovet av att stödja EU:s bidrag till en bättre förvaltning av världshaven. Enligt ReK bidrar denna satsning till att stärka den europeiska sjöfarts- och fiskerisektorns hållbarhet och konkurrenskraft genom att man uppnår lika konkurrensvillkor och bidrar till en ökad hållbarhet i världshaven.

53.

Kommittén anser att den maritima sektorn har potential att skapa nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt. Vissa regioner har redan utarbetat detaljerade planer för den marina ekonomins utveckling, och många andra befinner sig mitt i denna process.

54.

ReK framhåller att maritima frågor har fått ökad uppmärksamhet på internationell nivå, både i slutsatserna från COP 21 och 22 och i frihandelsavtalen, och att EU:s sjöfartsföretag möter hård konkurrens i omvärlden inom alla den blå ekonomins sektorer, såsom transport, energi, innovation, varvsindustri, fiske och vattenbruk. Kommittén anser därför att en konsekvent EU-politik med lämplig finansiering är den bästa lösningen för EU:s maritima regioner och uppmuntrar EU att investera i dessa sektorer, särskilt i förnybar havsenergi och marin bioteknik, där vi skulle kunna bli världsledande.

55.

Brexit utgör en betydande utmaning som är ett orosmoment för sjöfarts- och fiskerisektorn på både kort och lång sikt, och det är nödvändigt att beakta och hantera dess inverkan på regionerna (5). ReK varnar för de negativa konsekvenser som denna process kan få för anslagen till fisket och saluföringen av fiskeriprodukter, och efterlyser ekonomiskt stöd för att minska denna negativa inverkan.

56.

Kommittén stöder tanken att tilldela strategier för lokalt ledd utveckling en större andel av det allmänna budgetpaketet, eftersom detta instrument har visat sig vara effektivt i små kustsamhällen. ReK anser att dessa strategier bör inlemma nya arbetssätt som syftar till att förmedla sjöfarts- och fiskeverksamheternas viktiga socioekonomiska roll och göra dem attraktiva för ungdomar i syfte att underlätta generationsskiftet. Kommittén betonar den roll som Farnet-nätverket spelar – och har möjlighet att spela – i samband med samordningen av insatser.

Bryssel den 16 maj 2018.

Karl-Heinz LAMBERTZ

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Såsom nämndes under CPMR:s generalförsamlings sammanträde (maritima frågor) i Helsingfors. Man bör ha i åtanke att en majoritet av de främsta sjöfarts- och fiskeregionerna som tar emot medel från Europeiska havs- och fiskerifonden deltar i CPMR. Denna strategi skulle dels göra det möjligt att garantera en fast budget för den gemensamma fiskeripolitiken, dels stödja en mer ambitiös utveckling av åtgärder inom ramen för den integrerade havspolitiken.

(2) Det är viktigt att lyfta fram förhållandevis framgångsrika modeller som kan utgöra förebilder för andra stödberättigade modeller. Ett exempel i detta sammanhang skulle kunna vara de formella samförvaltningskommittéerna med deltagande av flera olika berörda aktörer – fiskare, forskare, icke-statliga organisationer, myndigheter och andra aktörer – i Katalonien, eller förvaltningssystemen inom skaldjurssektorn i Galicien.

(3) En majoritet av de små och medelstora företagen, sammanslutningarna och de nya företagen inom den blå ekonomin efterfrågar en sådan fond.

(4) Se ReK:s yttrande om ”En ny fas i EU:s politik för blå tillväxt”, NAT-VI/019.

(5) Se ReK:s studie om konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur EU för de lokala och regionala myndigheterna i EU.