EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 20.11.2017
COM(2017) 657 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET
om EU-agendan för städer
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 20.11.2017
COM(2017) 657 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET
om EU-agendan för städer
1.Inledning
Amsterdampakten som ingicks av EU-medlemsstaterna i maj 2016 utarbetades i nära samarbete med Europeiska kommissionen. Genom denna pakt upprättas EU-agendan för städer, som är ett historiskt steg mot ett närmare samarbete mellan städer med målet att utveckla både EU:s politik och nationell politik. Inom ramen för agendan kan städerna utforma konkreta åtgärder för bättre lagstiftning, bättre finansiering och bättre kunskap om EU:s och medlemsstaternas politik. Det är en innovativ arbetsmetod som omsätter flernivåstyrning i praktiken: agendan styrs gemensamt av samtliga berörda parter på frivillig, inkluderande och jämlik basis. Tolv särskilt viktiga områden för stadsutvecklingen har identifierats, och arbetet med dessa kommer att genomföras på ett integrerat sätt. I juni 2016 framhöll Europeiska unionens råd 1 vikten av EU-agendan för städer och uppmanade kommissionen och EU-medlemsstaterna att ta en aktiv del i dess genomförande.
I rådets slutsatser om EU:s och dess medlemsstaters mål och prioriteringar, som antogs inför den tredje FN-konferensen om bostäder och hållbar stadsutveckling (Habitat III), presenteras ett antal viktiga aspekter på stadsutveckling. Där efterfrågas också en integrerad och platsbaserad strategi, tillsammans med en långsiktig vision, i syfte att främja väl förvaltade, socialt inkluderande, säkra, motståndskraftiga, resurseffektiva, miljömässigt hållbara och ekonomiskt välmående städer av alla storlekar 2 . EU-agendan för städer bygger på samma idéer.
Städer är viktiga drivkrafter för den ekonomiska tillväxten i EU. Det är i städerna som de flesta medborgarna bor, den största delen av BNP genereras, en stor del av EU:s politik och lagstiftning genomförs och en betydande andel av EU-medlen utnyttjas. Dessutom är städerna platser för öppen innovation, där intressenter på flera nivåer, i flera dimensioner och inom flera sektorer kan samarbeta för att gemensamt uppfinna, utforma och genomföra integrerade och innovativa lösningar.
Städer bär på stora möjligheter till förändring (övergången till en utsläppssnål ekonomi, cirkulär ekonomi, ren rörlighet, kulturutbud osv.). Samtidigt är effekterna av många problem som störst just i städerna, varför lösningar på dessa helst bör skapas på stadsnivå. Det kan gälla globala problem (t.ex. arbetslöshet, migration, katastrofer som förvärras av klimatförändringar, vattenbrist, hållbar produktion och konsumtion, förlust av biologisk mångfald, den grå och den svarta ekonomin osv.) men även lokala problem, som påverkar invånarnas liv på ett direkt sätt (t.ex. luftkvalitet, friluftsområden, trafik och buller, vattenföroreningar osv.). I vitboken om EU:s framtid konstateras det att många européer anser att EU ”antingen är något alltför avlägset eller att det blandar sig för mycket i saker som rör deras dagliga liv” 3 . Med tanke på att städerna är en av de förvaltningsnivåer som ligger närmast medborgarna, kan EU komma närmare dem genom att arbeta just på denna nivå. Därför bör EU och städerna, tillsammans med medlemsstaterna, regionerna och andra intressenter, arbeta tillsammans för att anpassa sin politik till städernas behov. Då kommer människor att kunna se konkreta förbättringar i sin vardag.
Frågor som rör städerna har inte bara börjat uppmärksammas mer i EU utan även i resten av världen. EU och dess medlemsstater har också bidragit stort till den nya agendan för städer. Denna återspeglar och stärker principerna och de centrala budskapen i Amsterdampakten. Genom den nya agendan för städer ska ett ömsesidigt fördelaktigt förhållande skapas mellan urbanisering och hållbar utveckling, och den är avsedd att styra stadsutvecklingspolitiken och finansieringen under de kommande 20 åren. EU-agendan för städer bidrar till det internationella samarbetet för hållbara städer och ökar chanserna att skapa inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara städer, vilket också är målet för det nya europeiska samförståndet om utveckling 4 och det kommande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om städer och lokala myndigheter i tredjeländer. Europeiska unionens råd har bekräftat att EU-agendan för städer är ett viktigt redskap för att genomföra den nya agendan för städer på europeisk nivå 5 .
EU-agendan för städer driver på arbetet inom ramen för flera andra internationella överenskommelser. Det gäller särskilt Agenda 2030:s elfte mål för hållbar utveckling, som handlar om att ”göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara”, och andra mål som berör städer. EU-agendan för städer bidrar också till uppnåendet av målen i Parisavtalet om klimatförändringar 6 – det första globala, juridiskt bindande klimatavtalet där städernas kritiska roll för att minska utsläppen erkänns – och till Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 7 . EU-agendan har också inspirerat unionen för Medelhavsområdet, som nyligen antog en egen agenda för städer.
Syftet med denna rapport är att beskriva det inledande skedet i genomförandet av EU-agendan för städer och de preliminära resultat som erhållits fram till oktober 2017. Den första delen innehåller en redogörelse för genomförandet och de viktigaste principer som ligger till grund för arbetsmetoden. I den andra delen presenteras de resultat som uppnåtts och den inverkan som agendan haft på politiken så här långt samt några preliminära förslag för bättre lagstiftning, bättre finansiering och bättre kunskaper som ingår i de första förslagen till handlingsplaner.
2.Genomförande
EU-agendan för städer utgör den övergripande ramen för alla stadspolitiska initiativ. Det innebär att den bör genomföras av alla relevanta aktörer på samtliga nivåer.
Partnerskapen (grupper av experter från kommissionen, medlemsstaterna, städer och intressenter) har en viktig roll i arbetet. Samtliga förvaltningsnivåer deltar i dessa på lika villkor under hela genomförandet, och de delar därmed ansvaret för resultaten. Partnerskapen samarbetar dagligen och består av EU:s institutioner och rådgivande organ, medlemsstaternas ministerier, regionala myndigheter, stadsmyndigheter och intressenter. Denna arbetsmetod har nu använts i ett år, och partnerskapens medlemmar ser positivt på den: de menar att den uppmuntrar till ansvarstagande och ger resultat med bättre innehåll.
I Amsterdampakten fastställdes tolv prioriteringar. De valdes med hänsyn till prioriteringarna i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla och är inkludering av migranter och flyktingar, fattigdom i städerna, boende, luftkvalitet, cirkulär ekonomi, jobb och färdigheter i den lokala ekonomin, klimatanpassning (inklusive grön infrastruktur), energiomställning, hållbar markanvändning och naturbaserade lösningar, rörlighet i städer, digital omvandling, samt innovativ och ansvarsfull offentlig upphandling. Vid arbetet med dessa prioriteringar tas också hänsyn till ett antal övergripande frågor som återspeglar några av EU:s centrala policyer, särskilt den territoriella aspekten: behovet av gott samarbete mellan städer och landsbygd, små och medelstora städers betydelse, mervärdet med bra stadsplanering som kan påverka stadsutbredningen och aktiviteten i stadskärnor, internationella kopplingar, särskilt den nya agendan för städer och målen för hållbar utveckling, den allmänna principen om jämställdhetsintegrering osv.
Inom partnerskapen analyseras utmaningar och flaskhalsar för att man ska kunna rekommendera målinriktade, konkreta och genomförbara åtgärder i en handlingsplan som ska färdigställas inom två år efter det att partnerskapen inleder sitt arbete. Förslagen antas genom samförstånd och omfattar förbättringar av lagstiftning, finansiering och kunskaper men kan också beröra policy, förvaltning och praxis. Denna metod tar hänsyn till städernas mångfald och deras vidare territoriella sammanhang, för att bidra till unionens mål om territoriell sammanhållning.
De tolv partnerskapen inrättades under tre faser mellan maj 2016 och juni 2017 (fyra partnerskap under det nederländska ordförandeskapet, fyra under det slovakiska ordförandeskapet och fyra under det maltesiska ordförandeskapet). De medlemsstater och städer som deltar föreslogs av medlemsstaterna, Regionkommittén, Eurocities, Rådet för kommuner och regioner i Europa och Urbact-programmet 8 och valdes ut av generaldirektörerna med ansvar för stadsfrågor 9 . Ett stort antal städer och partner anmälde sitt intresse för att delta i partnerskapen (sammanlagt inkom omkring 250 anmälningar), som har en mycket bred sammansättning: 22 medlemsstater, 84 städer, 13 av kommissionens generaldirektorat 10 , två stadssammanslutningar (Eurocities och Rådet för kommuner och regioner i Europa), Europeiska investeringsbanken (deltar i åtta partnerskap) och ett flertal intressenter såsom sammanslutningar, icke-statliga organisationer, forsknings- och utbildningsinstitut och branschorganisationer (t.ex. Europeiska samorganisationen för nationella organisationer som arbetar med hemlösa, Polis – nätverket av europeiska städer och regioner som arbetar med lokala transporter samt Housing Europe). Det bör också framhållas att partnerskapen har en balanserad sammansättning, med deltagande av de flesta medlemsstater, av städer i olika storlekar, från alla delar av EU och på alla nivåer av ekonomisk och social utveckling samt av vissa regionala stadsnätverk och regioner.
För att garantera att partnerskapen fungerar smidigt är antalet begränsat till 15–20 medlemmar. Därför är det mycket viktigt att arbetet genomförs på ett helt öppet sätt, så att även aktörer som inte ingår i partnerskapen kan göra sin röst hörd. För detta ändamål har man skapat den interaktiva webbplatsen Futurium. Där kan alla som vill få information och lämna kommentarer (t.ex. om de första förslag till handlingsplaner som presenterats av partnerskapen) 11 . Ett antal workshoppar har också anordnats, och kommissionen håller vartannat är en högnivåkonferens som getts namnet Cities-forumet 12 .
Enligt EU-agendan för städer ska frågor hanteras på ett integrerat sätt, vilket innebär att experter från olika policyområden ska samarbeta kring de prioriteringar som fastställts. Om man exempelvis vill förbättra luftkvaliteten måste man lösa problem på så olika områden som transporter, energi, hållbar användning av naturresurser, naturbaserade lösningar, hälsa, förvaltning, bostäder, infrastruktur, handel, byggsektorn 13 , finansiella modeller samt forskning och innovation.
Som ett led i detta arbete deltar även experter från ett antal av Europeiska kommissionens generaldirektorat i partnerskapens arbete. På så sätt garanteras i synnerhet att de många EU-policyer och EU-instrument som har betydelse för städer beaktas på ett samlat sätt som gör det möjligt att undvika dubbelarbete, skapa komplementaritet och förstärka synergier. Partnerskapen samordnar också sitt arbete sinsemellan, för att de olika frågor som berör städerna ska hanteras på ett heltäckande sätt och för att man ska kunna hitta konsekventa lösningar på olika problem.
3.De första resultaten
3.1.Inverkan på politiken
3.1.1.Städer
Städer är inte bara platser där EU:s politik och instrument genomförs – de kan också vara delaktiga i att utveckla EU-åtgärder för att lösa städernas problem. Genom arbetet i partnerskap har många städer visat att de har förmåga att bidra på ett meningsfullt sätt till utformningen av EU:s politik. Det är emellertid inte alla städer som har tid och resurser att lägga på arbete på nationell nivå och EU-nivå. Därför är det viktigt att öka medvetenheten och stärka engagemanget hos de städer som inte tar direkt del i partnerskapen. Under de närmaste åren har man också en stor utmaning framför sig när det gäller att stödja och bygga upp kapaciteten – utan att för den skull skapa alltför många initiativ och nätverk – så att de kan genomföra integrerade strategier på lokal nivå med hjälp av innovativt samarbete mellan myndigheter, företag och medborgare.
3.1.2.Medlemsstater
Medlemsstaterna har varit mycket aktiva när det gäller att genomföra EU-agendan för städer och de har haft en viktig roll i processens förvaltning. Under den senaste ordförandeskapstrion (de nederländska, slovakiska och maltesiska ordförandeskapen) fortsatte denna process med goda resultat. De aktörer som ska ingå i de tolv partnerskapen valdes ut, de partnerskap som redan påbörjat sitt arbete övervakades och processens övergripande styrning diskuterades.
EU-agendan för städer och den nya agendan för städer har också lett till ett större intresse i vissa medlemsstater för att utveckla eller stärka den nationella stadspolitiken 14 . Denna process är mycket lovande, eftersom den utnyttjar dynamiken i städer på bästa sätt och integrerar stadsinitiativ och stadsplanering i landets nationella och regionala utvecklingsstrategier. Det kan stärka samarbetet mellan den nationella och den lokala nivån och involvera städer och intressenter i utformningen av politiska åtgärder, vilket gör det möjligt att utbyta kunskaper och bästa praxis i fråga om gemensamma problem.
3.1.3.EU:s institutioner och organ
Kommissionen underlättar den övergripande processen genom att bidra med expertis om EU:s politik vid partnerskapens möten, driva ett sekretariat för partnerskapen och anordna kommunikationsevenemang med alla intresserade parter.
Kommissionen har också stärkt den politiska samordningen för att göra EU:s olika politikområden mer sammanhängande, undvika dubbelarbete, skapa komplementaritet och stärka synergier. Detta samordningsarbete bör trappas upp under de kommande åren för att få fullt genomslag. Samordningen äger rum både på politisk nivå, i projektgruppen som arbetar med stadsfrågor, och på operativ nivå, i den avdelningsövergripande grupp som arbetar med stadsfrågor och som samordnar utvecklingen av politiken.
EU-agendan för städer fungerar som en gemensam ram för kommissionens alla stadspolitiska initiativ. Det är särskilt fallet när det gäller det europeiska initiativet för smarta städer 15 , initiativet till gemensam programplanering Ett urbant Europa 16 , Horisont 2020 17 , borgmästaravtalet 18 (inom vilket många åtgärder är förenliga med huvudprioriteringarna i både EU-agendan för städer och den nya agendan för städer, t.ex. rätten till staden, offentliga platser, motståndskraftiga städer), initiativet för innovativa åtgärder i städerna (vars förslagsinfordringar har utformats i enlighet med de tolv prioriteringarna i EU-agendan för städer) och internationella åtaganden.
EU-agendan för städer är med andra ord helt integrerad i kommissionens arbete och nämns i ett antal viktiga policydokument såsom meddelandet Europa på väg – En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla 19 , EU:s handlingsplan för eförvaltning för 2016–2020 20 som ingår i strategin för den digitala inre marknaden, med partnerskapet för digital omvandling som en av de viktigaste åtgärderna 21 , meddelandet Att påskynda innovationen för ren energi, som omfattar vissa stadsaspekter och en särskild åtgärd för utökning av bästa praxis och smarta, hållbara och inkluderande demonstrationsprojekt i städer, samt handlingsplanen för integration av tredjelandsmedborgare 22 där partnerskapet för inkludering av migranter och flyktingar nämns som en ram för utbyte av erfarenheter och bästa praxis.
Europaparlamentet är en mycket viktig aktör i EU-agendan för städer. Det ger politiska impulser till partnerskapen och finansierar deras sekretariat. När åtgärder har utformats kommer de att lämnas in till Europaparlamentet, som ska undersöka hur de kan införlivas i dess arbete som medlagstiftare.
Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har varit viktiga förespråkare för EU-agendan för städer och fortsätter att ta upp stadsfrågor regelbundet. Bland annat har COTER-utskottet kommit överens om en uppföljningsstrategi för genomförandet av EU-agendan för städer 23 .
Europeiska investeringsbanken (EIB) tar en aktiv del i arbetet med EU-agendan för städer. Banken har särskilt inrättat en särskild arbetsgrupp där företrädare för alla EIB-tjänster träffas för att se över på vilka sätt man kan bidra till agendan 24 .
3.2.Åtgärdsförslag från partnerskapen
Varje partnerskap ska utarbeta en handlingsplan med konkreta förslag för bättre lagstiftning, bättre finansiering och bättre kunskap på det område som partnerskapet ansvarar för. De första tre partnerskapen lämnade in sina handlingsplaner 25 i mitten av 2017 och dessa kommer att slutställas i slutet av 2017 (om fattigdom i städerna, boende och inkludering av migranter och flyktingar). Därefter kan dessa partnerskap fortsätta sitt arbete med att genomföra de föreslagna åtgärderna och eventuella ytterligare åtgärder. Handlingsplanerna för resterande partnerskap väntas 2018–2019.
Åtgärderna är inte juridiskt bindande, vilket innebär att de aktörer som de riktar sig till själva väljer om de vill genomföra dem eller inte. EU-institutionerna, medlemsstaterna, städer och intressenter bör emellertid undersöka hur de åtgärder som faller inom deras behörighetsområden kan genomföras. Kommissionen har för avsikt att göra detta och kommer eventuellt att genomföra några av de åtgärder som berör den i form av förslag till lagstiftning, inklusive finansieringsinstrument, inkluderande politiska beslutsprocesser eller bättre system för utbyte av erfarenheter. I tillämpliga fall kan åtgärderna ingå i programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet), som förslag på ändringar i lagstiftningen.
3.2.1.Bättre lagstiftning
Städerna måste förhålla sig till flera nivåer av lagstiftning som tagits fram på EU-nivå, nationell nivå och ibland även på regional och lokal nivå. Vissa bestämmelser kan vara svåra att genomföra, eftersom de inte har utformats med hänsyn till förhållandena i städer.
Inom ramen för EU-agendan för städer undersöker kommissionen hur man på ett bättre sätt kan bedöma EU-lagstiftningens inverkan på städer, med användning av tillgängliga verktyg och utökat deltagande från intressenter. Kommissionen analyserar 26 redan eventuella territoriella konsekvenser av lagstiftnings- och policyinitiativ som omfattar en stadsaspekt. Under 2016 och 2017 testade kommissionen de tillgängliga metoderna i fem fall: utvärderingen av direktivet om byggnaders energiprestanda, den nya kompetensagendan för Europa, mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester, minimikrav på kvalitet för återanvändning av vatten i EU samt rena och energieffektiva vägtransportfordon.
Inom ramen för territoriella konsekvensbedömningar har städer, regioner och medlemsstater getts möjlighet att lämna in synpunkter till kommissionen om olika EU-initiativ och därigenom bidra med viktig kunskap om olika potentiella effekter på städer. Resultaten av de territoriella konsekvensbedömningarna införlivas sedan i de konsekvensbedömningar som kommissionen gör av sina policyinitiativ. Dessutom möjliggör denna process långtgående politisk samordning mellan kommissionens avdelningar. Nästa steg är att dra slutsatser från de olika testerna, så att metoder som tar större hänsyn till den territoriella aspekten sprids inom kommissionen och medlemsstaterna.
De första partnerskapens förslag till åtgärder för bättre lagstiftning inriktas på förbättringar av politiska processer och lagstiftning. De gäller inte bara ändringar av befintlig lagstiftning utan inbegriper även nya icke-lagstiftningsförslag. Dessa åtgärder skulle kunna granskas av kommissionen via Refit-plattformen 27 eller andra kanaler. Följande är exempel på åtgärder som partnerskapen har föreslagit 28 :
·Se över målgruppen för subventionerat boende i beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse– Målet är att se över den befintliga definitionen av målgruppen för subventionerat boende i beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Syftet är att förbättra rättssäkerheten för offentliga och privata investerare i subventionerat boende och boende till en rimlig kostnad.
·Anta en europeisk barngaranti – Målet är att minska fattigdomen bland barn och ungdomar på EU-nivå och nationell nivå genom en barngaranti. Åtgärden omfattar framtagande av ett antal realistiska och mätbara mål för att skydda barns rättigheter. Dessa ska ingå i en nationell plan eller strategi som baseras på barns rättigheter och ska syfta till att bekämpa barnfattigdom och tillhandahålla tillräckliga medel.
·Inrätta en europeisk rådgivande kommitté för migranter – Målet är att involvera flyktingar och andra migranter i utformningen av politiska integrationsåtgärder. Den rådgivande kommittén ska bestå av migranter och flyktingar. I ett första skede ska den ge råd till partnerskapet (eventuellt för utveckling av ytterligare åtgärder) och i ett senare skede skulle den även kunna ge råd till EU-beslutsfattare samt till nationella och lokala beslutsfattare.
3.2.2.Bättre finansiering
Stora utmaningar för Europa, såsom energiomställningen, sysselsättning och ett inkluderande samhälle, kräver investeringar i smart och hållbar energi, hållbara transporter, infrastruktur för informations- och kommunikationsteknik, social och naturbaserad innovation, energieffektiva bostäder till en rimlig kostnad, utbildning, hälso- och sjukvårdsinfrastruktur, luftkvalitet och klimatanpassning. Städerna har emellertid svårt att finansiera dessa investeringar på grund av bristen på offentliga investeringar sedan krisen 2010 29 .
På EU-nivå finns många instrument och finansieringsmöjligheter för städer. Exempelvis investerar Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) omkring 100 miljarder euro (2014–2020) i städer varav 15 miljarder förvaltas direkt av städerna, vilket ger dem möjlighet att utveckla egna strategier (integrera åtgärder på olika områden på ett sätt som är anpassat till lokala utmaningar och möjligheter) och att välja ut de lämpligaste projekten för finansiering. Eruf finansierar också initiativet för innovativa åtgärder i städerna, som har en budget på 370 miljoner euro (2015–2020) och ska ge stöd till städer som vill testa nya lösningar för stadsutveckling. Ett annat viktigt exempel är Horisont 2020, genom vilket 1,5 miljarder euro (2014–2017) har investerats i forskning och innovation med koppling till städer. Av dessa medel har 435 miljoner euro (2014–2017) gått till innovationsåtgärder för smarta och hållbara städer. Europeiska investeringsbanken (EIB) investerade 116 miljarder euro (2011–2016) i stadsutveckling i EU och beviljade direkta lån till över 150 kommuner med en befolkning på över 75 000 personer samt indirekta lån till hundratals kommuner genom investeringsbanker.
Informationen om de initiativ som erbjuds måste emellertid bli bättre, och de nuvarande villkoren för rådgivning och finansiering måste förenklas. För att underlätta utbyte av erfarenheter avseende projektfinansiering i städer har kommissionen inrättat ett nätverk för stadsutveckling 30 . Samtidigt måste de befintliga finansieringskällorna anpassas bättre till städernas behov och utmaningar med hjälp av andra befintliga nätverk. För detta ändamål arbetar kommissionen och EIB för att inrätta en ny rådgivningsplattform för investeringar i städer, där städer ska kunna få finansiell och teknisk rådgivning. Plattformen ska tillhandahålla skräddarsytt stöd under viktiga skeden vid förberedelserna inför och utvecklingen av integrerade stadsprojekt, bland annat när det gäller utveckling av investeringsstrategier, framtagande av en projektförteckning och användning av innovativ finansiering, exempelvis att kombinera europeiska struktur- och investeringsfonder med Europeiska fonden för strategiska investeringar.
I de första partnerskapens förslag till åtgärder för bättre finansiering ligger tonvikten på bättre tillgång för städer till EU-finansiering, baserat på lokala myndigheters behov och sammanhållningspolitiken för perioden efter 2020. Följande är exempel på åtgärder som partnerskapen har föreslagit 31 :
·Inrätta ett bidrag till städer i form av ett engångsbelopp för fattigdomsbekämpning i sammanhållningspolitiken efter 2020 – Målet är att ge städer ökad tillgång till EU-medel genom att införa ett nytt tematiskt mål för stadsutveckling med ett förhandsvillkor och eventuellt öronmärka medel för fattigdom i städer.
·Öka städernas tillgång till EU-medel för integration av flyktingar och andra migranter – Målet är att ge städerna bättre tillgång till EU-medel för att underlätta integrationen av flyktingar och andra migranter. I de flesta fall har städer inte direkt tillgång till EU-medel utan måste gå via sin medlemsstat eller region, som förvaltar medlen. Dessutom kan det vara krångligt att få tillgång till dessa medel, vilket skapar svårigheter för städer som har en begränsad administrativ kapacitet och/eller måste agera mycket snabbt. Åtgärden är avsedd att förbättra situationen under nästa fleråriga budgetram (efter 2020).
3.2.3.Bättre kunskaper
Städer måste anpassa sig till förändrade förhållanden. Deras beslut bör bygga på korrekt information och kan hämta inspiration från andra städers erfarenheter. EU:s politik, lagstiftning och instrument måste också utgå från starka och tillförlitliga bevis om stadsfrågor. Därför syftar EU-agendan för städer till att utöka kunskapsbasen och främja utbyte av bästa praxis. För att öka tillgången till data har kommissionen inrättat en plattform för uppgifter om städer 32 där man för första gången presenterar tillgängliga data från Eurostat om viktiga utmaningar för städer (t.ex. bostäder, föroreningar och trafik) tillsammans med nyckelindikatorer, inte bara på stadsnivå utan också för funktionella stadszoner och storstadsregioner. Dessutom bidrar två viktiga, nyligen utkomna publikationer till förståelsen av de europeiska städerna: Urban Europe: statistics on cities, towns and suburbs 33 (2016) som innehåller detaljerad statistik, och en rapport om levnadsförhållandena i europeiska städer 34 där man lyfter fram hur de europeiska städernas unika egenskaper kan stödja EU:s prioriteringar om jobb och tillväxt, migration och klimatåtgärder genom att främja innovation, ta emot människor med olika bakgrund och minska vår påverkan på planeten.
Förståelsen för frågor som särskilt påverkar städer skulle kunna förbättras betydligt om en global, enhetlig definition av städer 35 fastställs. Det skulle skapa en bättre grund för internationella diskussioner om urbanisering och stadsutveckling. Kommissionen har för att driva på denna utveckling åtagit sig att utveckla en sådan definition för användning av det internationella samfundet.
Kommissionen hjälper också städerna att utforma sin egen politik på ett bättre sätt, bland annat genom egenbedömningar av sin miljöprestanda och tillämpning av hållbara strategier för viktiga miljöfrågor med hjälp av ett riktmärkningsverktyg som kallas Green City Tool 36 .
Kunskap och information måste också förmedlas till städerna på ett enkelt sätt. Därför har kommissionen skapat en enda åtkomstpunkt 37 på nätet för städer och intressenter för alla EU:s stadsinitiativ. Där ges fullständig, tillförlitlig och skräddarsydd information om EU:s lagstiftning, fonder och kunskapsbas.
Det är viktigt att göra det mesta av befintliga kunskaper och erfarenheter. För detta krävs ett nytt synsätt på utnyttjande av kunskaper, kapacitetsuppbyggnad och nätverk 38 . De kunskaper som har erhållits med hjälp av EU-stöd under flera årtionden är fragmenterade och finns inom olika projekt. Därför är det ofta alltför svårt för städer och beslutsfattare att få tillgång till dessa. Vetenskapligt kunnande (t.ex. från Horisont 2020:s pelare för vetenskaplig spetskompetens, Civitas, Europeiska miljöbyrån och Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum) och tillämpade kunskaper (t.ex. från initiativet till gemensam programplanering Ett urbant Europa eller Urbact- och Espon 39 -programmen) måste kopplas ihop, sammanställas och göras lättillgängliga för beslutsfattare. Vissa försök att sammanställa de kunskaper som skapats inom ramen för EU-program har redan gjorts, exempelvis genom nätverket för stadsutveckling och plattformen för kunskapsutbyte (t.ex. presenteras ny forskning och nya innovativa lösningar på samhällsproblem för städer via plattformen för kunskapsutbyte). Sådan kunskapsöverföring är också mycket viktig för samarbetet med partner utanför unionens gränser, med tanke på att EU har stor erfarenhet av stadsutveckling som man skulle kunna dela med sig av till andra länder.
De första partnerskapens förslag till åtgärder för bättre kunskaper gäller främst behovet av att fortsätta att utveckla lokala data och att utnyttja dessa bättre vid utformningen av politik på samtliga nivåer. Åtgärder för datainsamling är uppdelade på olika målgrupper och politiska områden. Om åtgärderna på stadsnivå ska förbättras kan det vara lämpligt att genomföra vissa konsistenskontroller. Följande är exempel på åtgärder som partnerskapen har föreslagit 40 :
·Utarbeta riktlinjer om EU-lagstiftning och offentligt stöd till bostäder till en rimlig kostnad – Målet är att förbättra rättssäkerheten och tydligheten för offentliga och privata investerare. Partnerskapet för boende har gjort en fördjupad analys av effekterna av EU:s befintliga regler om statligt stöd till bostäder till en rimlig kostnad. Analysen har legat till grund för ett policydokument som tar upp de resultat som är mest relevanta för aktörer som tillhandahåller subventionerat boende, boende till ett rimligt pris och allmännyttiga bostäder samt för beslutsfattare på medlemsstatsnivå och EU-nivå.
·Inrätta en peer-to-peer-akademi om strategier och praxis för integration – Målet är att erbjuda utbildning och andra aktiviteter för att öka beslutsfattarnas kunskaper och kapacitet när det gäller att främja integration av flyktingar och andra migranter. Lokala myndigheter måste hantera ett antal komplexa integrationsutmaningar och måste reagera allt snabbare på befolkningens ändrade behov. Tillgång till rätt kunskaper och kapacitet är oerhört viktig om man ska kunna utveckla lyhörda och effektiva integrationsstrategier.
·Skapa robust statistik för data om integration på stads- och regionnivå – Målet är att underlätta evidensbaserade integrationsstrategier i städerna. För närvarande är tillgången till statistik ojämn på lokal nivå, städernas deltagande i dataåtgärder är begränsad och det finns inga jämförbara integrationsindikatorer. Till följd av detta är kunskapsöverföringen mellan städer begränsad.
·Upprätta en databas och en verktygslåda om integration av migranter och bostäder till en rimlig kostnad – Målet är att underlätta evidensbaserade policyer i städer med hjälp av tillförlitliga data och kunskapsöverföring. För tillfället är tillgången till statistik på lokal nivå ojämn. Dessutom är kunskapsöverföringen mellan städer mycket begränsad.
4. Slutsatser och nästa steg
EU-agendan för städer har redan efter ett år gett de första konkreta resultaten. De tolv partnerskapen har påbörjat sitt arbete, ett förvaltningssystem har inrättats och tre förslag till handlingsplaner har lagts fram. Inom kommissionen har stadsfrågor hamnat på dagordningen och satsningar har gjorts för att förbättra den interna samordningen, involvera städerna i högre grad och förbättra tillgången till information om de möjligheter som EU erbjuder städer. Den arbetsmetod som tillämpas – flernivåstyrning, flerpartsdeltagande och ett integrerat synsätt – fungerar väl och skulle kunna användas även inom andra politikområden.
Engagemanget för EU-agendan för städer, som lanserades under det nederländska EU-ordförandeskapet, är fortsatt starkt. Kommissionen, medlemsstaterna och städerna vill gärna stärka de urbana aspekterna i sin verksamhet som ett sätt att komma närmare medborgarna och utforma effektiva åtgärder med positiva resultat som märks av i invånarnas vardag. Det finns också ett internationellt intresse för dessa frågor. Konceptet med en ”agenda för städer” har fått stort genomslag och har också utvecklats i form av den nya agendan för städer och den agenda för städer som antagits av unionen för Medelhavsområdet. Städer och lokala myndigheter blir också allt viktigare i det internationella arbetet för hållbar utveckling, klimatinsatser och katastrofriskreducering.
Redan efter det första genomförandeåret har EU-agendan för städer visat att det finns utrymme för att stärka stadspolitiken i EU och att detta är en fråga som måste diskuteras i högre grad. Vi befinner oss fortfarande i början av processen, men vissa konkreta milstolpar har redan uppnåtts: den 27–28 november kommer framstegen inom EU-agendan för städer att diskuteras under Cities-forumet, under 2018–2019 bör samtliga tolv partnerskap ha slutställt sina handlingsplaner, 2018 väntas ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om städer och lokala myndigheter i tredjeländer, 2018–2021 bör en del av dessa åtgärder ha genomförts, och i slutet av 2019 planerar kommissionen en utvärdering av EU-agendan för städer. Allt detta bör leda till en gemensam förståelse av hur man på bästa sätt kan arbeta med städer och stödja dem i deras utveckling. Kommissionen har för avsikt att fortsätta främja EU-agendan för städer, eftersom den är övertygad om att städerna är viktiga aktörer som måste ta del i utformningen och genomförandet av EU:s politik.