EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 2.3.2017

COM(2017) 200 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

OM EN EFFEKTIVARE ÅTERVÄNDANDEPOLITIK INOM EUROPEISKA UNIONEN
- EN FÖRNYAD HANDLINGSPLAN

Den 9 september 2015 antog kommissionen EU:s handlingsplan för återvändande 1 , som omfattar 36 konkreta åtgärder för att effektivisera EU:s återvändandesystem. Flertalet åtgärder pågår eller har genomförts på det sätt som beskrivs i bilagan till detta meddelande. Trots detta är den totala inverkan på återvändandena inom hela Europeiska alltjämt begränsad, vilket visar att det krävs beslutsammare åtgärder för att återsändandet av irreguljära migranter ska ge mätbara resultat.

Sedan handlingsplanen antogs, har de utmaningar som EU:s politik för återvändande måste möta blivit än mer kännbara och placerat denna aspekt av EU:s övergripande migrationspolitik i förgrunden. Under 2015 ökade antalet irreguljära migranter som beordrats att lämna Europeiska unionen till 533 395, jämfört med 470 080 år 2014. Med omkring 2,6 miljoner asylansökningar enbart under 2015 och 2016, och med tanke på att godkännandenivån i första instans uppgick till 57 % under de första tre kvartalen 2016, har medlemsstaterna över 1 miljon människor att återsända när deras asylansökningar har handlagts. Samtidigt har återvändandetakten inom hela Europeiska unionen inte höjts. Samtidigt som den totala återvändandetakten 2 ökade från 41,8 % till 42,5 % mellan 2014 och 2015, sjönk den faktiska återvändandetakten till tredjeländer från 36,6 % till 36,4 %. Om återvändandet till västra Balkan räknas bort, är Europeiska unionens återvändandegrad ännu lägre: 27 %.

De främsta utmaningarna för vår återvändandepolitik har alltid varit såväl interna inom Europeiska unionen och medlemsstaterna som externa. Kommissionen har tillsammans med Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna hanterat de externa aspekterna genom särskilda ramar för samarbete med tredjeländer. Därför lanserades en partnerskapsram för migration 3 i juni 2016 och en tredje lägesrapport om denna ram antas idag 4 .

En effektiv återvändandepolitik måste börja inom Europeiska unionen. I Europeiska rådets slutsatser av den 20–21 oktober 2016 5 efterlyste EU-länderna stärkta nationella administrativa återvändandeprocesser. Stats- och regeringschefernas Maltaförklaring 6 av den 3 februari 2017 belyste dessutom behovet av att kritiskt börja se över EU:s återvändandepolitik på grundval av en objektiv analys som utgår från tillämpningen av de rättsliga, operativa, finansiella och praktiska verktyg som finns tillgängliga på unionsnivå och nationell nivå. Därför är det nödvändigt att pragmatiskt se över tillämpningen av återvändandedirektivet 7 och åtgärda vad som inte fungerar, bland annat genom att uppmuntra medlemsstaterna att vidta nödvändiga förbättringar av de nationella systemen för att säkerställa en bättre samordning och ett sektorsövergripande angreppssätt. Dessutom måste vi maximera användningen av Europeiska unionens finansiella eller operativa instrument för att skapa ett samarbetsrum för informationsutbyte och för en förbättring av samarbetet och samordningen mellan medlemsstaternas och EU:s behöriga organ. Därutöver har en betydande förstärkning av den europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns nya mandat genomförts för att ge medlemsstaterna bättre stöd vid genomförandet av återsändanden, antingen gemensamt eller nationellt. Framstegen i genomförandet av det nya mandatet granskas i den andra rapporten om europeiska gräns- och kustbevakningen, som antagits idag 8 .

Denna förnyade handlingsplan för återvändande, med ytterligare målinriktade åtgärder att vidta parallellt med de pågående åtgärder som vidtagits inom ramen för den befintliga handlingsplanen, riktar sig till medlemsstaterna, Europeiska unionens institutioner och byråer för att påtagligt öka återvändandetakten. Detta innebär också ett förnyat åtagande att slutföra genomförandet av 2015 års handlingsplan som kommer att säkerställa mätbara resultat med avseende på förhindrande av irreguljär migration och återsändande av irreguljära migranter. I detta syfte antar kommissionen också en rekommendation om effektivare återvändanden vid genomförandet av återvändandedirektivet 9 .

I – EU:s system för återvändande: effektivare nationella förvaltningssystem och förfaranden för återvändande

I.1 Återvändandedirektivet

Den nationella lagstiftning som reglerar irreguljära migranters återvändande är direktiv 2008/115/EG (”återvändandedirektivet”). I detta direktiv fastställs gemensamma normer och förfaranden för ett effektivt återsändande av irreguljära migranter, samtidigt som deras grundläggande rättigheter och principen om ”non-refoulement” beaktas. Samtidigt lämnar direktivet nödvändigt handlingsutrymme för medlemsstaterna för att uppnå detta mål.

   

En omfattande översikt över de viktigaste utmaningar som medlemsstaterna står inför vid verkställandet av återvändandena har presenterats inom ramen för utvärderingsmekanismen 10 för Schengen och den information som samlats av det europeiska migrationsnätverket. Detta visar behovet av att medlemsstaterna i möjligaste mån utnyttjar den flexibilitet som erbjuds av återvändandedirektivet för att förstärka sin kapacitet att återsända det ökande antalet irreguljära migranter som befinner sig i unionen.

Dessutom bör medlemsstaterna, med stöd av kommissionen, fastställa och utbyta god praxis med varandra för att avskräcka tredjelandsmedborgare från olaglig vistelse på sitt territorium.

Dessa åtgärder måste genomföras i full överensstämmelse med primärrätten, inbegripet EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och EU:s regelverk om migration. För detta ändamål innehåller återvändandedirektivet redan en stabil uppsättning normer, bl.a. effektiva rättsmedel mot ett beslut om återvändande, respekten för rätten till familjens enhet och hänsyn till barnets bästa och till utsatta personers särskilda behov.

Kommissionen kommer också framgent att övervaka tillämpningen av och efterlevnaden av återvändandedirektivet för att komma åt de specifika bristerna i de nationella systemen. För att ge vägledning om hur bestämmelserna i direktivet kan användas för effektivare återvändanden, antar kommissionen i dag en rekommendation om effektivisering av återvändandena i samband med genomförandet av återvändandedirektivet 11 . Medlemsstaterna bör vidta omedelbara åtgärder i enlighet med denna rekommendation. Dessutom behöver handboken om återvändande 12 , som ger vägledning om tolkningen och den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i återvändandedirektivet, uppdateras ytterligare för att säkerställa överensstämmelse med denna rekommendation.

Med utgångspunkt i erfarenheterna av genomförandet av denna rekommendation och, beroende på behovet av att vidta ytterligare åtgärder för att kraftigt öka återvändandetakten, är kommissionen beredd att inleda en översyn av återvändandedirektivet.

Det fortsatta arbetet

I. 2- Åtgärder mot missbruk av asylförfaranden

Asylsökande som fått avslag utgör en betydande andel av de irreguljära migranter som befinner sig i unionen. Många av dem som anländer till Europeiska unionen flyr från krig, våld och förföljelse, medan andra utnyttjar asylansökan som ett sätt att förlänga sin vistelse i Europa och förhindra återsändande. Ofta lämnas uppenbart ogrundade asylansökningar in under de sista etapperna av återsändandeförfarandena – ibland bara dagar eller timmar före avgång – enbart för att försena eller förhindra återsändandet. Detta är en tung börda för medlemsstaternas asylsystem.

Fallet med nigerianska medborgare är ett talande exempel: Under 2016 reste över 37 000 nigerianer in i Europeiska unionen på olaglig väg – de var den första nationaliteten som anlände via den centrala Medelhavsrutten – och över 47 000 asylansökningar från nigerianska medborgare registrerades 2016. Under de första tre kvartalen av 2016 godkändes 8 % av asylansökningarna från nigerianska medborgare, vilket visar att i princip över 40 000 av de ansökningar som lämnades in under 2016 troligen kommer att avslås.

För att undvika sådana situationer bör medlemsstaterna omedelbart utnyttja den befintliga asyllagstiftningens alla möjligheter för att ta itu med det missbruk av asylsystemet som förövas av uppenbart irreguljära migranter utan behov av internationellt skydd. Medlemsstaterna bör i synnerhet utnyttja bestämmelserna om påskyndade asylförfaranden, handläggning av efterföljande ansökningar och icke-automatisk suspensiv verkan av överklaganden, särskilt för migranter från länder som anses säkra eller med en låg andel godkända ansökningar.

Det avgörande är att asyl- och återvändandeförfaranden fungerar problemfritt tillsammans. En snabb och effektiv beslutsprocess är av intresse för både sökande med ärligt uppsåt och medlemsstaterna. Därför är en formell koppling mellan de båda processerna samt bättre kommunikation och informationsutbyte mellan asylmyndigheterna och återvändandemyndigheterna helt avgörande.

På längre sikt kommer reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet, som kommissionen föreslog 2016, också att erbjuda nya möjligheter att säkerställa enhetliga och effektiva kopplingar mellan asyl- och återvändandeförfaranden. Särskilt förslaget till en förordning om asylförfaranden 13 omfattar inrättandet av snabbare förfaranden för att ta itu med uppenbart ogrundade asylansökningar och efterföljande ansökningar utan rimliga utsikter till framgång samt med de migranter som kommer från säkra tredjeländer och säkra ursprungsländer, för att därigenom minska risken för att återsändandena ställs in eller skjuts upp på felaktiga grunder.

Det fortsatta arbetet

I.3 – Bättre informationsutbyte för att framtvinga återvändande

Gripande, identifiering och övervakning av irreguljära migranter är förutsättningar för ett effektivt återvändande. Detta kräver ett systematiskt utbyte av information inom medlemsstaterna (mellan återvändandemyndigheterna och andra statliga myndigheter, inbegripet hälso- och sjukvården, utbildnings- och socialtjänsterna), men också mellan medlemsstaterna och EU-myndigheterna. Tillgången till aktuell information kan hjälpa medlemsstaterna att bättre målinrikta och planera sina återvändandeinsatser, men mycket av den nödvändiga informationen saknas fortfarande. I avsaknad av ett system för in- och utresa saknas tillförlitlig statistik om personer som stannar kvar för länge och det finns endast begränsad information om framgångsrik verkställighet av återsändandebeslut.

På nationell nivå bör medlemsstaterna därför samla in heltäckande information i realtid för att bibehålla en tydlig och korrekt överblick över den irreguljära migrationssituationen genom att använda tillämpningen för gemensam förvaltning av återvändanden. Medlemsstaterna är dessutom skyldiga att föra in uppgifter om ogiltigförklarade handlingar, däribland uppehållstillstånd, i SIS så att dessa kan beslagtas. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att se till att denna skyldighet efterlevs systematiskt.

För att stödja medlemsstaterna förbereder kommissionen redan en gynnsam miljö för genomförande av återvändanden i hela Europeiska unionen genom ett systematiskt informationsutbyte. Under 2016 har kommissionen lagt fram flera förslag om fortsatt utveckling av befintliga informationssystem (Schengens informationssystem 14 och Eurodac 15 ) eller inrättande av nya system (Ett in- och utresesystem 16 och EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd 17 ) som kommer att bidra till att fylla nuvarande informationstomrum.

Inom ramen för utvärderingen av informationssystemet för viseringar har medlemsstaterna framhållit att de i allt större utsträckning utnyttjar systemet för identifiering av irreguljära migranter. Uppgifterna från informationssystemet för viseringar godtas vanligen inte av tredjeländer som bevis på medborgarskap, alternativt krävs ytterligare undersökningar. Den omständigheten att kopior av pass inte lagras i systemet gör det tidskrävande eller till och med omöjligt att erhålla en kopia från den ambassad som utfärdat Schengenviseringen. Kommissionen kommer därför att inleda en genomförbarhetsstudie om möjligheten att i informationssystemet för viseringar spara en kopia av viseringssökandens resehandlingar samt en kopia av vederbörandes pass.

Dessutom har kommissionen inlett en studie för att undersöka den tekniska genomförbarheten av en datakatalog över uppehållstillstånd EU, bland annat i syfte att underlätta hanteringen av en situation med en migrant som har laglig rätt att vistas på en medlemsstats territorium men som olagligt flyttar till en annan medlemsstat 18 .

Parallellt med detta har kommissionen inrättat en högnivågrupp med experter på informationssystem och interoperabilitet för att säkerställa en effektiv användning av dessa verktyg. Migrationsmyndigheterna bör kunna dra nytta av detta arbete och få möjlighet att i en enda sökning få del av information om irreguljära migranter i EU:s alla system 19 .

Ett bättre utnyttjande av information om brottmålsdomar med koppling till beslut att avsluta en laglig vistelse och därigenom underlätta återsändande av tredjelandsmedborgare och statslösa personer med kriminell bakgrund, blir allt svårare för medlemsstaterna. I juni kommer kommissionen att lägga fram ett reviderat lagstiftningsförslag i syfte att skapa en centraliserad databas för identitetsuppgifter om dömda tredjelandsmedborgare, för att identifiera den dömande medlemsstaten och därigenom öka effektiviteten av det befintliga europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris).

Medlemsstaterna bör redan nu beakta fällande domar för grova brott inom Europeiska unionen, när de fattar beslut om återvändande, för att bedöma den enskilda situationen för irreguljära migranter bland annat avseende perioden för frivilligt återvändande, behovet av kvarhållande och inreseförbudets längd.

Det fortsatta arbetet

I.4 – Förhöjd återvändandetakt och stöd till återanpassning

Av återvändandedirektivet framgår det tydligt att frivilligt återvändande är att föredra framför återsändande på EU-nivå om det inte undergräver syftet med återvändandeförfarandet. Paketet för stöd vid frivilligt återvändande och återanpassning innehåller i allmänhet incitament för att uppmuntra till återvändande.

Fortsatt förbättrad spridning av information om frivilligt återvändande för irreguljära migranter är avgörande för att säkerställa tillgången till korrekt information, även om migranter främst brukar använda sig av informella informationskällor inom sin egen gemenskap, men också när de är ovilliga att återvända och/eller misstror migrationsmyndigheterna.

Ursprungsländerna står allt oftare inför situationer, där irreguljära migranter som kommer från olika medlemsstater har erbjudits återanpassningspaket av olika omfattning (i kontant form eller in natura). Detta kan leda till att ursprungsländer enbart gynnar återvändanden från medlemsstater som erbjuder mer omfattande återanpassningspaket, eller rentav till att irreguljära migranter köpslår med Europeiska unionen om stöd vid frivilligt återvändande. För att öka återvändandetakten är det helt avgörande att återanpassningspaket och allmän praxis om uppmuntran av återvändande är enhetliga bland samtliga medlemsstater. Genom det europeiska migrationsnätverkets expertgrupp för återvändande kommer kommissionen att stödja medlemsstaterna i detta arbete.

Irreguljära migranter är mer benägna att godta paket för frivilligt återvändande om de vet att det enda alternativet är återsändande eftersom en irreguljär vistelse inte längre skulle vara ett alternativ.

För att program för stöd vid frivilligt återvändande och återanpassning tillsammans med kompletterande återanpassningsåtgärder ska bli effektiva krävs gemensamma standarder. Alla medlemsstater bör tillämpa de icke-bindande riktlinjer om användning av programmen för stöd vid frivilligt återvändande och återanpassning som godkändes av rådet den 9 juni 2016 i syfte att utöka samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna.

Det krävs en förstärkning av kapaciteten och sakkunskapen bland medlemsstaterna för att utveckla och förvalta projekt och program för återvändande. Därför kommer åtgärder tillsammans med medlemsstater som inlett ett samarbete att uppmuntras till gagn för Europeiska unionen som helhet. Inom dessa projekt kommer återvändandeinsatser att göras, bland annat återvändandeåtgärder med avseende på alla typer av stöd före återvändandet, kapacitetsuppbyggnad och återanpassning för att öka återvändandetakten. De kommer att kopplas samman med befintliga initiativ inom det gemensamma systemet

för förvaltning av återvändanden och verka genom plattformen för tillämpningen för gemensam förvaltning av återvändanden.

Det fortsatta arbetet

I.5 – Gemensamma insatser

Ett bättre samarbete om återvändande

Medlemsstaterna behöver också förbättra och stärka sin återvändandekapacitet för att i enlighet med rekommendationen säkerställa en mer integrerad och samordnad strategi och förvaltning av återvändanden. Detta torde leda till ett bättre informationsutbyte, en sektorsövergripande strategi och rationalisering av alla frågor som rör återvändande. Medlemsstaterna får använda sina nationella program inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden för att stödja denna förstärkta kapacitet i syfte att säkerställa bättre planering, samordning och uppföljning av samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och migrationsmyndigheter, samordnade åtgärder med domstolar, myndigheter som ansvarar för förvar, förmyndarskapssystem, hälsovårds- och socialtjänster för att säkerställa tillgång till snabb och tillräcklig sektorsövergripande respons.

Samtidigt kommer kommissionen att på EU-nivå, tillsammans med sina nationella motsvarigheter, förbättra samordningen och uppföljningen inom strategin för gemensam förvaltning av återvändanden som använder Europeiska migrationsnätverkets expertgrupp för återvändande och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns möten om direkta kontaktpunkter för återvändande som en plattform.

I 2015 års handlingsplan för återvändande framhölls inrättandet av ett nätverk av medlemsstaternas kontaktpunkter för återkallande av uppehållstillstånd som ska inrättas av kommissionen men som ännu inte har förverkligats. Medlemsstaterna har redan nu möjlighet att föra in återkallade och ogiltiga uppehållstillstånd i SIS, vilket gör det möjligt för tjänstemän på fältet att kontrollera vilken status en innehavare av ett uppehållstillstånd har.

Det fortsatta arbetet

Tillämpningen för gemensam förvaltning av återvändanden

Tillämpningen för gemensam förvaltning av återvändanden är ett system för utbyte av konfidentiell information för medlemsstaternas experter som redan nu underlättar planering, organisation och genomförande av medlemsstaternas återvändande- och återtagandeinsatser för att ytterligare öka återvändandetakten. Systemet tillhandahåller även information om bästa praxis och riktlinjer om respektive tredje land, lagstiftning, återvändandeprogram, uppgifter om återvändandeinsatser och statistik.

Systemet har genomförts i samtliga medlemsstater samt i Norge och Schweiz. Den information som tillhandahålls gör det också möjligt för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån att inta en mer föregripande roll vid planeringen av gemensamma återvändandeinsatser och att bättre planera återvändandeinsatser.

En vidareutveckling av den gemensamma förvaltningen av återvändanden planeras redan för att förbättra insamlingen av uppgifter om insatser för återvändande och återtagande. Kommissionen är i färd med att utveckla särskilda it-verktyg inom ramen för tillämpningen av en gemensam förvaltning av återvändanden, så att denna information finns tillgänglig för medlemsstaterna och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån via en enda kanal. Därigenom möjliggörs en effektivisering av Easos och Eurostats datainsamling och begränsas därmed den administrativa bördan av flera begäranden om uppgifter. Insamlingen av data kommer att ske på månadsbasis. Kommissionen och medlemsstaterna kommer, med vissa begränsningar, att få tillgång till dessa uppgifter. Processen kommer att förenklas ytterligare när den reviderade versionen av Schengens informationssystem träder i kraft. Information i realtid om utfärdande av återvändandebeslut och efterlevnaden av återvändandebeslut kommer att göras tillgängliga i systemet för gemensam förvaltning av återvändanden.

Dessutom behöver ett separat it-system för hantering av återvändandefall på nationell nivå utvecklas för medlemsstater som ännu inte har ett sådant. Därigenom möjliggörs en effektivare standardiserad förvaltning och sammanställning av återvändare i enlighet med nationella beslutsförfaranden.

För att underlätta samarbetet med tredjeländer behövs individuella uppgifter om varje återvändare, till exempel identitetsuppgifter och styrkande handlingar. Sådana uppgifter måste på ett säkert sätt kunna delges tredjeländers myndigheter för att bekräfta återvändarens nationalitet och ge tillgång till nödvändiga resehandlingar. För att kunna göra detta krävs ett it-gränssnitt för gemensam förvaltning av återvändandefall för plattformen för gemensam förvaltning av återvändanden, dock utan att tredjeländer får tillgång till det och vice versa.

Detta finansieras av kommissionen inom ramen för det europeiska migrationsnätverkets fleråriga arbetsprogram för 2017–2018.

Det fortsatta arbetet

Europeiska gränsbevakningsbyrån

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån är en integrerad del av EU:s ansträngningar att skapa en operativ ram för att effektivisera EU:s återvändandesystem. Enligt förordningen om den nya europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån är irreguljära migranters återvändande ett prioriterat område i byråns arbete, vilket gör att den i betydande grad kan öka stödet till medlemsstaterna, och att utveckla ny verksamhet på återvändandeområdet. Byråns framsteg med genomförandet av sitt nya mandat och av de åtgärder som anges i denna nya handlingsplan kommer att övervakas i kommissionens rapporter om arbetet med att göra Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån operativ.

Byråns vidare mandat gör också att den kan erbjuda generellt stöd i samband med återvändanden. Stödet omfattar såväl frivilligt som återvändande som återsändande och ger byrån befogenhet att organisera återvändandeinsatser (från en eller flera medlemsstater) och att samarbeta med tredjeländer för att förbättra deras förmåga till samarbete med medlemsstaterna i samband med återvändandeinsatser. Redan i år måste byrån till fullo utnyttja detta mandat genom att utveckla nya sätt att stödja medlemsstaterna.

Byråns roll i återvändandeinsatserna på europeisk nivå inleds med de så kallade insatserna före återvändandet, som också fortsättningsvis måste förstärkas, särskilt genom att stödja identifiering av irreguljära migranter och skaffa fram resehandlingar inför återvändandet från tredjeländer. Identifieringsuppdrag från centrala tredjeländer bör också fortsättningsvis anordnas med deltagande myndigheter som utfärdar resehandlingar under eller omedelbart efter sådana uppdrag. Byrån bör också identifiera och vidareutveckla andra verktyg som möjliggör snabb identifiering och utfärdande av nya resehandlingar till irreguljära migranter från tredjeländer.

För närvarande finns det endast begränsad information om de viktigaste operativa risker och utmaningar som medlemsstaterna står inför på återvändandeområdet, och om hur byrån skulle kunna vara redo att stödja de nationella myndigheterna för att lösa dem. När Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån slutfört kartläggningen av medlemsstaternas kapacitet och behov, bör den utarbeta särskilda, skräddarsydda insatsplaner. Detta kommer att ge en tydlig fingervisning om vilken sakkunskap som krävs av varje medlemsstat och hur byrån kan bistå och inleda pilotprojekt.

Dessutom bör också ett mer omfattande bruk göras av ”uppsamlande återvändandeinsatser”, genom vilka tredjeländers myndigheter verkställer sina egna medborgares återvändande från Europeiska unionen i enlighet med bestämmelserna i förordningen om Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Dessa insatser har potential att ytterligare stärka Europas återvändandekapacitet på ett kostnadseffektivt sätt, varför byrån bör satsa mer på att stödja tredjeländers kapacitet att delta i sådana insatser, bland annat genom riktad fortbildning. Formerna för samordnade gemensamma insatser för återsändande bör genomföras enligt handboken ”Guide for Joint return Operations by Air coordinated by Frontex” av den 12 maj 2016.

Sist men inte minst finns ett brådskande behov av att införa en mekanism för att bistå medlemsstaterna i verkställandet av återvändanden med kommersiella flygningar för att finansiera såväl frivilliga återvändanden som återsändanden som organiseras av medlemsstaterna genom detta förfarande. Byrån bör också förhandla fram ramavtal med flygbolag, som vid behov kan åberopas av de nationella återvändandemyndigheterna, och som innehåller de allmänna villkoren för användning av kommersiella flygningar (t.ex. antalet återvändande och ledsagare ombord) och för att säkerställa att ett antal platser snabbt kan göras tillgängligt ombord på flygningar till nyckeldestinationer för återvändande.

För att klara av den extra arbetsbörda som insatserna medför, och till fullo uppfylla de förväntningar som är knutna till det nya mandatet, bör byrån vidta omedelbara åtgärder för att se till att tjänsterna tillsätts och att hela den anslagna budgeten för återvändandeinsatser används.

Det fortsatta arbetet

I.6 – Europeiska unionens finansiering av återvändande och återtagande

Kommissionen tillhandahåller ett betydande ekonomiskt stöd för att hjälpa medlemsstaterna att genomföra effektiva återvändanden i enlighet med återvändandedirektivet och främja praktiskt samarbete och utbyte av bästa praxis i fråga om återvändande och återtagande. EU:s främsta finansieringsinstrument till stöd för medlemsstaterna i detta avseende är asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif).

Omkring 806 miljoner euro har under perioden 2014–2020 anslagits av medlemsstaterna i samband med insatser för återvändande och återanpassning genom deras nationella program inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden. Detta inbegriper även stöd till medlemsstaternas nationella insatser för återsändande och till specifika gemensamma europeiska återvändande- och integrationsinitiativ, särskilt Europeiska nätverket för återanpassningsinstrument (ERIN), det europeiska initiativet för gemensam förvaltning av återvändanden (Eurint) och det europeiska nätverket för sambandsmän för återvändande (Eurlo).

Dessutom har totalt 6,2 miljoner euro i katastrofbistånd beviljats sedan 2014 för att ta hand om brådskande behov i samband med återvändanden, till exempel bistånd till frivilligt återvändande. Andra åtgärder med inriktning på återvändande och återtagande har fått stöd inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfondens EU-åtgärder, bland annat fonden för uppbyggnad av återtagandekapacitet och asyl-, migrations- och integrationsfondens bidrag på 12 miljoner euro 2015–2016.

Det fortsatta arbetet

II – Så bemöts utmaningarna i samband med återtaganden

I enlighet med 2015 års handlingsplan för återvändanden har Europeiska unionen avsevärt ökat sitt engagemang i de främsta ursprungsländerna, i både Afrika och Asien. Vissa ursprungsländer samarbetar om återtagande av deras medborgare i enlighet med deras skyldigheter enligt internationell rätt (och för AVS-länderna även enligt artikel 13 i Cotonouavtalet), medan många andra länder inte samarbetar på ett tillfredsställande sätt. Medlemsstaterna rapporterar särskilt om svårigheter med att erhålla provisoriska resehandlingar från tredjeländer eller med att alternativt använda den europeiska resehandlingen, även i fall där identitet och nationalitet är väl etablerad.

Genom regelbundna möten i den gemensamma kommittén för återtagande, och särskilda projekt, bidrog genomförandet av de 17 befintliga återtagandeavtalen till att undanröja en del av hindren för återtagande och samtidigt förbättra praxis och kommunikationen mellan relevanta myndigheter. Några av dessa länder följer alltjämt i praktiken inte bestämmelserna i avtalen till fullo.

Kommissionen har gjort framsteg i förhandlingarna om nya återtagandeavtal. Förhandlingarna med Vitryssland är nu nästan slutförda, men nya har inletts med Tunisien, Jordanien och Nigeria, parallellt med förhandlingarna om viseringslättnader. Samtidigt har förhandlingarna med Marocko, som inleddes 2003, avstannat, och trots ett förhandlingsmandat från 2002 har förhandlingarna med Algeriet ännu inte inletts.

I fråga om länder med vilka ett formellt återtagandeavtal inte kunnat uppnås har kommissionen inriktat sig på att förbättra det praktiska samarbetet genom operativa verktyg och instrument såsom operativa standardförfaranden.

Efter en rad högnivådialoger är samarbete om återtagandeskyldigheter nu en integrerad del av Europeiska unionens förnyade politiska dialog med tredjeländer. I handlingsplanen aviserades också att EU:s stöd och politik bör användas som incitament för att stimulera partnerlandets samarbetsvilja och därmed öka EU:s inflytande på återtagandeområdet. Detta omsattes till ramavtalet om partnerskap som föreslogs i juni 2016 20 i syfte att uppnå en gemensam migrationsförvaltning med ursprungs- och transitländerna, med en första inriktning på Etiopien, Senegal, Mali, Nigeria och Niger.

Genomförandet och resultatet av den nya partnerskapsramen förklardes närmare i tre särskilda rapporter i oktober och december 2016 och den 1 mars 2017 21 . Samarbetet med tredjeländer inom partnerskapsramen, med hjälp av alla tillgängliga strategier och verktyg 22 kommer att främja bättre samarbete, inriktat på att kartlägga deras medborgare, förse dem med nya handlingar och återta dem. Övergripande, skräddarsydda metoder bör tillämpas för att identifiera vad som står på spel med ett partnerland i form av intressen, incitament och inflytande för att uppnå mål och åtaganden och för att kunna erbjuda det berörda partnerlandet särskilda stödåtgärder från EU och berörda medlemsstater – t.ex. effektiv återanpassning av återvändare – för att säkerställa en bättre migrationsförvaltning och att, i detta sammanhang, ytterligare förbättra samarbetet om återvändande och återtagande. EU och medlemsstaterna kommer att behöva använda sitt kollektiva inflytande på ett samordnat och effektivt sätt för att uppnå detta resultat.

Det fortsatta arbetet

VII – Slutsats

Tillsammans med rekommendationen om effektivare återvändanden i samband med genomförandet av återvändandedirektivet, innehåller denna nya handlingsplan ett antal riktade åtgärder för att medlemsstaterna och Europeiska unionen påtagligt ska kunna öka återvändandetakten. Detta kommer samtidigt att sända ett tydligt budskap till migranter utan rätt att stanna i Europeiska unionen om att inte företa den farliga resan till Europa på olaglig väg. Detta kommer också att bidra till att människosmugglarnas affärsmodell störs.

Behöriga nationella myndigheter i medlemsstaterna måste tillämpa de normer och förfaranden som fastställs i återvändandedirektivet på ett mer effektivt och direkt sätt, när de verkställer återsändanden samtidigt som de, i enlighet med rekommendationen, till fullo beaktar de grundläggande rättigheterna och garantierna för den mänskliga värdigheten vid återvändanden.

Kommissionen för sin del kommer, med stöd av relevanta EU-byråer, att vidta de operativa stödåtgärder som anges i denna nya handlingsplan för att stärka och stödja medlemsstaterna i genomförandet av EU:s system för återvändande.

Kommissionen kommer, tillsammans med utrikestjänsten, att intensifiera insatserna för att sluta gemenskapsavtal om återtagande och förbättra samarbetet med tredjeländer om återtagande, genom att gemensamt utnyttja sitt inflytande på ett samordnat och effektivt sätt inom ramen för partnerskapet om migration.

Senast i december 2017 kommer kommissionen att bedöma framstegen och avlägga rapport om genomförandet av rekommendationen och den nya handlingsplanen.

(1)

COM(2015) 453 final.

(2)

Det innefattar både återvändande till tredjeländer och återsändande av irreguljära migranter från en medlemsstat till en annan på grundval av bilaterala återtagandeavtal i enlighet med artikel 6.3 i återvändandedirektivet.

(3)

 Meddelande om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan, COM(2016) 385 final, 7.6.2016.

(4)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet – Den tredje lägesrapporten: De första resultaten av den nya partnerskapsramen med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan, COM(2017) 205 final, 1.3.2017.

(5)

Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 juni 2011 (Euco 23/16).

(6)

Pressmeddelande 43/17 03/02/2017

(7)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

(8)

  Andra rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet om det operativa genomförandet av den europeiska gräns- och kustbevakningen, COM(2017) 201 (final), 1.3.2017.

(9)

Kommissionens rekommendation av den 1 mars 2017 om effektivare återvändanden vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG, C(2017) 1600.

(10)

Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen, EUT L 295, 6.11.2013, s. 27.

(11)

Kommissionens rekommendation av den 1 mars 2017 om effektivare effektivåtervändanden vid genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (C(2017) 1600).

(12)

C(2015) 6250 final.

(13)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU, COM(2016) 467 final.

(14)

COM(2016) 881, 882 och 883 final.

(15)

COM(2016) 272 final.

(16)

COM(2016) 194 final.

(17)

COM(2016) 731 final.

(18)

Artikel 6.2 i återvändandedirektivet

(19)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet: Femte rapporten om framsteg i riktning mot en effektiv och verklig säkerhetsunion, COM(2017) 203 final

(20)

 Meddelande om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan, COM(2016) 385 final, 7.6.2016.

(21)

COM(2016) 700 final, 18.10.2016 och 960 final, 14.12.2016.

(22)

De humanitära principerna innebär att inga villkor får ställas för behovsbaserat humanitärt bistånd.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 2.3.2017

COM(2017) 200 final

BILAGOR

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

OM EN EFFEKTIVARE ÅTERVÄNDANDEPOLITIK INOM EUROPEISKA UNIONEN
- EN FÖRNYAD HANDLINGSPLAN

I. Effektivisering av EU:s återvändandepolitik i samband med irreguljär migration
Åtgärd	Utförd	Ej utförd	Anmärkningar
1. Incitament till frivilligt återvändande
Övervakning av skillnaderna mellan olika nationella system för frivilligt återvändande och effekterna av dessa (på kort sikt) – för att undvika att migranter köpslår om återvändandet och väljer de medlemsstater som har de förmånligaste återvändandepaketen.	Pågående		Arbetsgruppen för harmonisering, inrättad av Europeiska nätverket för återanpassningsinstrument. Arbetet övervakas fortlöpande av Europeiska migrationsnätverkets expertgrupp för återvändande, som har behandlat frågan genom analysen ”Incentives to return to a third country and support provided to migrants for their reintegration 1 ”.
Finansiering genom Asyl-, migrations- och integrationsfonden av program för stöd i samband med frivilligt återvändande (på kort sikt) – i samarbete med statliga och icke-statliga parter såsom Internationella organisationen för migration	Pågående		Detta är en del av det stöd till frivilligt återvändande och återanpassning som beviljas genom Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif).
Främjande av bästa praxis genom Europeiska migrationsnätverket i program för frivilligt återvändande och återanpassning (efter halva tiden) – för att uppmuntra medlemsstaterna att utveckla en effektiv ram för att enkelt ge irreguljära migranter tillgång till program för frivilligt återvändande	Pågående		Detta arbete övervakas fortlöpande av Europeiska migrationsnätverkets expertgrupp för återvändande. Det finns också en rapport som belyser detta: -”Dissemination of Information on Voluntary Return: how to reach irregular migrants not in contact with the authorities” 2 . Dessutom antogs icke bindande gemensamma normer för frivilligt återvändande (och återanpassning) i rådets slutsatser (9 juni 2016) utifrån en rekommendation från Europeiska migrationsnätverkets expertgrupp för återvändande.
Stöd till gemensamma återanpassningsprogram (efter halva tiden) – för att både höja kvaliteten på det stöd som erbjuds migranterna och göra det mer kostnadseffektivt (genom skalekonomiska besparingar på administrativa kostnaderna).	Pågående		Incitament för att uppmuntra återvändande återfinns numera allmänt inom ramen för de program för stöd vid frivilligt återvändande (och återanpassning) som erbjuds av många medlemsstater.
2. Skärpt tillämpning av EU-reglerna
Utvärderingen av tillämpningen av återvändandedirektivet (på kort sikt) – för att säkerställa en korrekt tillämpning med avseende på såväl skyddet av de irreguljära migranternas rättigheter som på ett fullständigt och verkningsfullt genomförande av återvändandeprocessen.	Pågående		Detta sker kontinuerligt. Utvärderingen sker genom besök i medlemsstaterna inom ramen för utvärderingsmekanismen för Schengen och en studie som Europeiska migrationsnätverkets expertgrupp för återvändande kommer att inleda senast den 1 april 2017.
Schengenutvärderingar av återvändandepolitiken (pågående) – för att underlätta kartläggning och undanröjande av brister i nationell lagstiftning och administrativ praxis i samband med genomförandet av EU:s bestämmelser om återvändande	Pågående		Detta sker kontinuerligt. Rekommendationen av den 1 mars bygger också på de övergripande resultaten av besöken. Nya instrument som används: De två första oanmälda besöken på återvändandeområdet genomfördes under 2016.
En eventuell översyn av återvändandedirektivet med utgångspunkt i den andra rapporten om genomförandet (senast 2017)	kommer att beaktas		Med utgångspunkt i erfarenheterna av genomförandet av denna rekommendation och, beroende på behovet av att vidta ytterligare åtgärder för att kraftigt öka återvändandetakten, är kommissionen beredd att inleda en översyn av återvändandedirektivet.
Kartläggning av bästa praxis vid och hinder för återvändande i nationell lagstiftning och förvaltningspraxis utförs av Europeiska migrationsnätverket (efter halva tiden) – för att underlätta avhjälpande av brister i nationell lagstiftning och administrativ praxis i genomförandet av EU:s bestämmelser om återvändande	Pågående		Hinder för återvändande i samband med genomförandet av återvändandedirektivet analyseras av det europeiska migrationsnätverkets expertgrupp för återvändande.
Inarbeta information om stöd vid frivilligt återvändande i asylförfarandet (efter halva tiden) – för att både tidigt och i alla etapper av asylförfarandet informera asylsökande om möjligheterna till stöd vid frivilligt återvändande som ett rimligt alternativ för dem som önskar ett värdigt återvändande till sitt hemland	Pågående		Detta arbete övervakas fortlöpande av Europeiska migrationsnätverkets expertgrupp för återvändande. Ytterligare arbete återstår, men följande rapport har offentliggjorts: ”The Return of Rejected Asylum Seekers: Challenges and Good Practices 3 ”.
3. Bättre informationsutbyte för att framtvinga återvändande
Utvärdering av SIS (pågående) (på kort sikt) – för att kunna föreslå ändringar för ökad effektivitet i EU:s system för återvändande	Ja		Utvärdering offentliggjord den 21 december 2016 – COM(2016) 880 final. SWD(2016) 450 final.
Inrättande av ett nätverk för nationella kontaktpunkter för återkallande av uppehållstillstånd (på kort sikt) – för att säkerställa ett utökat informationsutbyte mellan medlemsstaterna om återkallande av uppehållstillstånd		Nej	I 2015 års handlingsplan för återvändande framhölls inrättandet av ett nätverk för medlemsstaternas kontaktpunkter för återkallande av uppehållstillstånd, som kommer att inrättas av kommissionen men som ännu inte har förverkligats. Detta är en åtgärd som kommer att genomföras av kommissionen under 2017.
Lagstiftningsförslag om obligatoriskt införande av inreseförbud och beslut om återvändande i informationssystemet (2016) (efter halva tiden) – att i praktiken säkerställa ömsesidigt erkännande av beslut om återsändande som utfärdats av medlemsstaterna och verkställande av dem i hela EU	Ja		Förslag antogs av kommissionen den 21 december 2016. COM(2016) 881 – return decisions in SIS COM(2016) 882 – all entry bans in SIS
Reviderade förslag om smarta gränser (2016) – för att öka återvändandetakten genom att inrätta ett register över alla gränsöverskridande rörelser som görs av tredjelandsmedborgare	Ja		Lades fram den 6 april 2016. Paketet för smarta gränser innehåller följande: -Ett meddelande om kraftfullare och smartare informationssystem för gränser och säkerhet 4 , -En förordning om inrättande av ett system för in- och utresa 5 . -En föreslagen ändring av kodexen om Schengengränserna i syfte att införliva de tekniska ändringar som krävs för systemet för in- och utresa.
Undersöka möjligheterna att utvidga Eurodacförordningen (efter halva tiden) – för att dessa uppgifter ska kunna användas vid återvändanden	Ja		Förslaget antogs den 4 maj 2016 – COM(2016) 272 final.
Utvärdering av tillämpningen av informationssystemet för viseringar (2016) (efter halva tiden)	Ja		Antogs den 14 oktober 2016 – COM(2016) 655 final.
4. En förstärkning av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns (f.d. Frontex) roll och uppdrag
En mer systematiskt tillämpning av gemensamma insatser för återvändande som samordnas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (f.d. Frontex) (på kort sikt) – för att medlemsstaternas resurser ska kunna samlas.	Pågående		Takten i de återvändandeinsatser som organiseras av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån fortsätter att öka. Mellan den 12 januari och den 20 februari 2017 organiserade byrån 29 flygningar för att återsända 1 602 tredjelandsmedborgare. Därmed uppnåddes totalt 1 663 återvändanden under 2017.
Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns (f.d. Frontex) utbildning av ledsagarchefer och ledsagare (pågående) (på kort sikt) – för att hjälpa medlemsstaterna att inrätta en pool av ledsagare som snabbt kan sättas in på återsändandeflygningar	Pågående		Delvis genomförd Ytterligare fortbildning behövs när medlemsstaterna tillhandahåller nödvändiga ledsagare, övervakare och specialister vid återsändanden så att målet om en personalstyrka på 690 personer uppnås.
Lagstiftningsförslag för att utvidga mandatet för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (f.d. Frontex) vid återvändanden (2016) (efter halva tiden) – för att förbättra och ytterligare stärka Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns (f.d. Frontex) roll i det praktiska samarbetet om återvändande	Ja		Lagstiftningsförslag framlagt den 15 december 2015 – COM(2015) 671. Förordningen om Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån förordning 2016/1624 antogs den 14 september 2016.
5. Ett gemensamt system för förvaltning av återvändande
Inrätta ett gemensamt system för förvaltning av återvändande (på kort sikt) – för att etablera ett konsekvent och effektivt system för förvaltning av återvändande tillsammans med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (f.d. Frontex)	Ja		Den gemensamma tillämpningen för förvaltning av återvändande (IRMA) utvecklades under 2016. Systemet har genomförts i samtliga EU-medlemsstater samt i Norge och Schweiz och är nu operativt.
Fastställa uppgifter och prioriterade länder för utstationering av europeiska sambandsmän för migration (på kort sikt) – för att underlätta samarbetet med dessa länders myndigheter om återtagande av egna medborgare	Ja		De europeiska sambandsmännen är nu på väg utstationeras.
En färdplan för insamlingen av statistik om återvändande (på kort sikt) – för att möjliggöra utarbetandet av lämpliga politiska åtgärder	Pågående		Utveckling och genomförande av en förbättrad insamling av operativa uppgifter om återvändande och återtagande med hjälp av den gemensamma tillämpningen för förvaltning av återvändande – en plattform som inrättades 2016 och omfattar alla medlemsstater. Månatlig insamling av operativa uppgifter – enligt gemensamt överenskomna definitioner och indikatorer – förväntas underlätta planeringen, samordningen och förvaltningen av den kapacitet och de insatser för återvändande som finns i medlemsstaterna samt inom Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) och Eurostat.
Utstationera europeiska sambandsmän för migration i centrala tredjeländer (efter halva tiden)	Pågående		Utstationeringen inleddes 2016 och kommer att vara helt genomförd under 2017.
Utvärdera EU-lagstiftningen om nätverket för sambandsmän för invandring och eventuella lagstiftningsförslag för att se över den (efter halva tiden) – för att undersöka om det krävs en översyn för att öka mervärdet av nätverket	Pågående		Avslutas i mars 2017.
Utreda möjligheterna att öka tredjelands godkännande av EU:s laissez-passer (efter halva tiden) – till exempel genom förse dokumenten med fler säkerhetsdetaljer	Pågående		Förslaget om en europeisk resehandling för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt lades fram den 15 december 215 – COM(2015) 668. Förordning 2016/1953 av den 26 oktober 2016 om införande av en europeisk resehandling för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU.
II. ÖKAT SAMARBETE OM ÅTERTAGANDE MED URSPRUNGS- OCH TRANSITLÄNDER
Åtgärd	Utförd	Ej utförd	Anmärkningar
1. Fullgörande av återtagandeskyldigheter
Säkerställande av genomförandet av åtaganden om återtagande enligt särskilda återtagandeavtal och enligt Cotonouavtalet.	Pågående		Regelbundna möten i återtagandekommittéerna inom ramen för återtagandeavtal, andra politiska möten på teknisk nivå och verktyg för att öka tredjeländers kapacitet att hantera återtagande.
Bilaterala möten om återtagande som kommer att organiseras med ursprungsländer söder om Sahara, inledningsvis med Nigeria och Senegal (på kort sikt) – för att ytterligare stärka det praktiska samarbetet och öka takten i återvändandet till partnerländerna	Pågående		Möten med de främsta ursprungsländerna: Ghana, Senegal, Elfenbenskusten, Mali, Etiopien och Nigeria – för att säkerställa genomförandet av återtagandeskyldigheten i artikel 13 i Cotonouavtalet.
2. Slutföra pågående och inleda nya förhandlingar om återtagandeavtal
Inledande eller återupptagande av förhandlingar med nordafrikanska länder (på kort sikt)	Pågående		– Tunisien: förhandlingarna inleddes i oktober 2016 (med stöd i ett mandat från december 2014) – Marocko: förhandlingarna har gått i stå (den senaste förhandlingsomgången hölls i januari 2015) – Algeriet: förhandlingar har inte inletts. Informell dialog om migration, som också omfattar återtagande, i april 2016.
Utredning av möjligheterna att återuppta förhandlingar om nya återtagandeavtal med centrala ursprungsländer (efter halva tiden)	Pågående		– Förhandlingar inleddes med Nigeria i oktober 2016 – Den första behandlingen av återtagandeavtalet med Jordanien genomfördes i november 2016,
3. Politisk högnivådialog om återtagande
Politiska högnivådialoger med de prioriterade länderna för migration (efter halva tiden) – för att prioritera frågan om återvändande och återtagande i förhållande till länder där politiskt engagemang och inflytande krävs, antingen för att tillämpa befintliga åtaganden eller för att slutföra eller inleda förhandlingar om återtagandeavtal	Pågående		– Politisk dialog på hög nivå med länderna söder om Sahara inom ramen för ramavtalet om partnerskap: Etiopien, Mali, Niger, Senegal, Nigeria (tidigare genom Nederländernas utrikesministerium på vice ordförandens/den höga representantens vägnar till Elfenbenskusten, Mali och Ghana) – Politiska högnivådialoger med Egypten och Pakistan – Politisk dialog på hög nivå med Afghanistan som ledde till undertecknandet av ett avtal om en gemensam väg framåt i oktober 2016 – Flera seminarier om bästa praxis i fråga om återvändande, återtagande och återanpassning anordnades i Rabat- och Khartoumprocesserna 2016
EU:s bistånd och politik som ska användas som incitament för att stimulera ländernas vilja att samarbeta med EU.	Pågående		– För länderna söder om Sahara – omsatt i strategin för en partnerskapsram som lades fram i juni 2016, med fokus på främst Senegal, Mali, Etiopien, Nigeria och Niger Ytterligare ekonomiskt bistånd till tredje länder inom ramen för Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika
4. Stöd till återanpassning och kapacitetsuppbyggnad
Inrättande av en särskild mekanism för uppbyggnad av återtagandekapacitet (på kort sikt) – för att öka de ansvariga myndigheternas möjligheter att snabbt reagera på begäran om återtagande och på att underlätta och påskynda ursprungsländernas identifiering av sina egna medborgare	Pågående		Kapacitetsuppbyggnad för återtagande som företagits inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden. Syfte: Tillhandahållande av bistånd eller stöd till kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer för att stödja samarbetet i samband med återtagande eller förhandlingar om återtagandeavtal. Flera åtgärder förbereds (Pakistan, Bangladesh, Afghanistan och Sri Lanka).
Antagande av program för frivilligt återvändande i tredjeländer inom ramen för regionala utvecklings- och skyddsprogram (på kort sikt)	Pågående		Internationella organisationen för migration stöd vid frivilligt återvändande och återanpassning tillhandahåller, inom ramen för det regionala utvecklings- och skyddsprogrammet för Nordafrika, som stöds inom ramen för Asyl-, migrations- och integrationsfondens anslag 2015 till italienska inrikesministeriet i dess egenskap av ledare för konsortiet för det regionala utvecklings- och skyddsprogrammet stöd vid frivilligt återvändande och återanpassning, vilket går till 100 utsatta migranter som är strandsatta i Mauretanien (stöd före avresan och stöd till återanpassning). Inom ramen för samma program samarbetar Belgien med Tunisiens och Marockos myndigheter för att underlätta en bättre förvaltning av insatser för frivilliga återvändanden och återanpassning.
Stöd till program för frivilligt återvändande på västra Balkan (på kort sikt) – för att möjliggöra för ................ transiterande migranter att utnyttja möjligheten att återvända frivilligt till sina hemländer innan de gör hela den farliga resan	Pågående		Som en del av projektet ”EU-stöd till Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien vid förvaltningen av migrations- och flyktingkrisen samt Balkanrutten”, som finansieras genom Madad-fonden, har Internationella organisationen för migration, tillsammans med kommissariatet för flyktingar och migration, organiserat nio informationsmöten om frivilligt återvändande för migranter vid mottagnings- och asylanläggningar i Serbien (omkring 400 personer deltog). Fem migranter återvände till sitt ursprungsland i förra veckan (uppgifter från den 20 februari 2017) genom frivilligt återvändande, och för närvarande finns det 33 migranter som inlett förfarandet för frivilligt återvändande med förberedelser för återvändande till sitt ursprungsland på väg. Uppsökande verksamhet och informationsverksamhet samt individuell rådgivning om frivilligt återvändande kommer att pågå under hela året. Under perioden 1 januari–17 februari genomfördes totalt 27 frivilliga återvändanden. Irak (11), Algeriet (5), Pakistan (5), Iran (4), Ghana (1) och Turkiet (1).
Strukturstöd till återanpassning av återvändare genom den förvaltningsfond som kommer att inrättas i samband med EU-Afrikamötet i Valletta om migration (efter halva tiden) – för att inbegripa och utveckla stödet till återanpassning i befintliga system i ursprungsländerna, till exempel utbildnings- och fortbildningsprogram.	Pågående		– Initiativ för bättre migrationsförvaltning, inbegripet stöd till återsändande och återanpassning av migranter som omfattas av ett anslag på 100 miljoner euro för Sahelregionen och området runt Tchadsjön och grannländerna, däribland Libyen, som antogs enligt Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika. – ”Mekanism för återvändande och återanpassning under hållbara och värdiga former till stöd för Khartoumprocessen” (25 miljoner euro) kommer att bidra till återvändande och återanpassning av migranter i vissa partnerländer som också är ursprungs-, transit- och destinationsländer.
5. Ökat EU-inflytande på återvändande och återtagande
Överenskommelse om ett övergripande paket för att stödja förhandlingar om återtagande och förbättra återtagandet med utgångspunkt i ”mer för mer”-strategin (på kort sikt)	Pågående		– Strategin vidareutvecklas och konkretiseras ytterligare genom meddelandet om partnerskapsramen. En viss grad av samordning av det finansiella inflytandet, mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna, till stöd för förhandlingar om återtagande genomfördes. – Av alla politiska instrument förblir finansiellt stöd det viktigaste. Andra politikområden (handel, viseringspolitik, grannskapspolitik, energi, klimat, miljö, havsfrågor och fiske, jordbruk, digitalpolitik och utbildning) kommer alltjämt att ge inflytande. Uppgifter i rapporter om partnerskapsramen 6
Prioritering av frågor om återvändande och återtagande och ta upp dessa i alla kontakter med prioriterade tredjeländer (på kort sikt) – för att vidhålla ett tydligt budskap till ursprungs- och transitländer för irreguljär migration om vikten av att samarbeta om återtagande	Pågående		– Meddelanden om bekämpning av irreguljär migration eller förbättrat samarbete om återvändande respektive återtagande ingår i kontakterna med berörda tredjeländer. – Samordning av ståndpunkter mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och enhetlighet i dialogen med tredje länder måste stärkas ytterligare.
Utarbetande av skräddarsydda, landsspecifika paket (efter halva tiden) – för att hjälpa partnerländerna att fullgöra sina skyldigheter i fråga om återtagande och erbjuda praktiskt bistånd vid förhandlingar	Pågående		Skräddarsydda landspaket som utformats och används som grund för diskussioner med tredje länder, inbegripet projekt och verktyg som syftar till att förbättra förmågan att förvalta återtagande.

(1) https://ec.europa.eu/home-affairs/what-we-do/networks/european_migration_network/reports_en

(2) Se föregående.

(3) Se föregående.

(4) COM(2016) 205 final.

(5) COM(2016) 0194 final – 2016/0106 (COD).

(6) COM(2016) 700, 18.10.2016. COM(2016) 960, 14.12.2016.