EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 25.1.2017
COM(2017) 44 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om Rumäniens framsteg inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen
{SWD(2017) 25 final}
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 25.1.2017
COM(2017) 44 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om Rumäniens framsteg inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen
{SWD(2017) 25 final}
1. INLEDNING
Samarbets- och kontrollmekanismen (nedan kallad mekanismen) inrättades i samband med Rumäniens anslutning till Europeiska unionen 2007 1 för att åtgärda brister i reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption. Sedan dess har rapporterna inom ramen för mekanismen försökt bidra till att fokusera de rumänska myndigheternas insatser genom särskilda rekommendationer och har kartlagt de framsteg som gjorts. Mekanismen har nu funnits i tio år och kommissionen går igenom läget och inventerar resultat, kvarstående frågor och vilka ytterligare insatser som krävs för att uppfylla mekanismens mål.
Som rådet vid upprepade tillfällen framhållit 2 kommer mekanismen att avslutas när alla Rumäniens fyra riktmärken är uppfyllda. Riktmärkena slogs fast vid anslutningen och omfattar frågor som är väsentliga för medlemsstaternas förvaltning: rättsväsendets oberoende och effektivitet, integritet och kampen mot korruption. För att de ska kunna uppfyllas krävs en kombination av lagstiftningsåtgärder och institutionella åtgärder. Sådana åtgärder kan dessutom bara bedömas heltäckande genom att man granskar huruvida deras avsedda verkan faktiskt märks, och om de kan anses förankrade i Rumäniens rättsliga och institutionella ordning och kommer att vara beständiga. På så sätt kan allmänheten lita på att beslut och praxis i Rumänien helt överensstämmer med rättsstatsprincipen och skapar den grund av ömsesidigt förtroende som är nödvändig för EU-rättens effektiva genomförande.
Reformen av rättsväsendet och kampen mot korruptionen har varit centrala samhällsfrågor i Rumänien det senaste årtiondet 3 . Mekanismen spelar en viktig roll i Rumänien som drivkraft för reformer och som ett verktyg för att följa framstegen. Kommissionens slutsatser och mekanismens metoder har alltid fått rådets stöd, och många medlemsstater har bidragit med samarbete och synpunkter. Samarbetet har också förstärkts genom EU-fondernas stöd till Rumänien.
Förutom att rapporterna inom ramen för mekanismen har följt framstegen under de senaste tio åren, har de också sedan 2014 kunnat framhålla att de konsekventa framstegen har börjat tyda på varaktighet. Lagstiftning och institutionella åtgärder har gett resultat, tack vare många domares och åklagares engagemang, justitieministrarnas genomförandearbete och det goda samarbetet mellan de rumänska myndigheterna och kommissionen. Det civila samhällets starka medverkan har också varit viktig för att uppmuntra till reform av rättväsendet och till konkreta åtgärder för att motverka korruption på alla nivåer. På samma gång har rapporterna inom ramen för mekanismen fortsatt att framhålla att det återstår områden där ytterligare reformer har visat sig svåra att genomföra – och ibland motarbetats. Underliggande problem som ifrågasättande av rättsväsendets oberoende och domstolsbeslutens effekt, och ibland specifika försök att upphäva reformer, har oundvikligen saktat ned utvecklingen mot att nå mekanismens mål.
I den här rapporten redovisas utvecklingen i Rumänien sedan 2007. Liksom under tidigare år är rapporten ett resultat av de noggranna analyser som kommissionen gjort i nära samarbete med de rumänska institutionerna, och av synpunkter från det civila samhället och andra berörda parter, däribland medlemsstaterna.
Här är det viktigt att vara tydlig om mekanismens omfattning. I besluten om inrättande av mekanismen anges parametrarna för mekanismens omfattning i fråga om reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption. Åtgärder inom dessa parametrar avgör om riktmärkena är uppfyllda. Reformens hastighet och omfattning beror dock nödvändigtvis på de bredare sociala, rättsliga och politiska förutsättningar i Rumänien som gäller för de frågor som mekanismen omfattar. Exempelvis pågår fortfarande alla de insatser som inletts på senare år i Rumänien för att bygga upp den administrativa kapaciteten, vilket påverkar reformprocessen. Lagstiftningspraxis medger att parlamentet kan göra snabba ändringar, då bättre bestämmelserna om lagstiftning och samråd kringgås, och det gör det svårare att uppvisa en långsiktighet inom lagstiftningen på områden som korruption. Efterlevnaden av principerna om lojalt samarbete mellan institutionerna och principen om respekt för rättsväsendets oberoende måste fortfarande förbättras, eftersom det förekommer angrepp på domare och åklagare i rumänska massmedia och möjligheterna till upprättelse är små. Sådana frågor faller visserligen utanför mekanismen, men påverkar direkt förmågan att genomföra reformerna och har framför allt försvårat för Rumänien att visa att reformen har etablerats permanent.
Ett område där detta bredare synsätt har utvecklats i en positiv riktning är öppenhet och insyn. På många av mekanismens områden har det märkts en tydlig tendens – inte minst under det senaste året – till information av bättre kvalitet om rättssystemet och om korruption, och större öppenhet när det gäller att göra denna tillgänglig. Om fler rumänska institutioner tog ytterligare steg i denna riktning skulle en förändring av praxis kunna befästas, vilket skulle bidra till framsteg. Inom mekanismens område innehåller denna rapport därför ett antal rekommendationer om intensivare rapportering och mer insyn. På kort sikt skulle detta göra det möjligt för kommissionen att dra slutsatser. När mekanismen avslutas kommer den också att ge stöd för varaktiga reformer genom att främja ansvarsutkrävande.
Slutligen bör det framhållas att mekanismens särdrag också gör det olämpligt att göra kopplingar till andra politikområden. Kommissionen anser det därför inte lämpligt att knyta mekanismen till beslut på andra områden, t.ex. möjligheten att få medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna eller tillträdet till Schengenområdet.
I den här rapporten anläggs ett längre perspektiv för att kartlägga de viktigaste åtgärder som återstår för att förverkliga mekanismens mål. Det tempo som byggts upp hittills gör att man kan växla fokus mot de åtgärder som återstår. När åtgärderna som anges för riktmärkena i denna rapport har genomförts, kommer riktmärkena att anses preliminärt uppfyllda. När detta gjorts för alla riktmärken kan mekanismen avslutas. Rekommendationerna här kan därför anses som tillräckliga för att nå detta mål – utom om ett uppenbart trendbrott i framstegen uppstår. Kommissionen anser att detta också bör medföra att de rumänska myndigheterna och EU som helhet skyndar på processen. I de riktmärken där det anses att avsevärda framsteg har gjorts anser kommissionen att ett beslutsamt genomförande och ett bibehållande av såväl reformtakten som den konsekventa riktningen skulle göra det möjligt att snabbt avsluta dessa riktmärken. För andra riktmärken skulle det vara mer problematiskt. Kommissionen avser därför att lägga fram nästa rapport i slutet av 2017 och är beredd att lämna ytterligare hjälp att förstärka varaktigheten i framstegen och på så sätt kunna avsluta mekanismen.
2. BEDÖMNING AV UPPFYLLELSEN AV RIKTMÄRKENA SEDAN MEKANISMENS START
Förutom en översikt över framstegen med rekommendationerna i 2016 års rapport lämnas i detta avsnitt även en helhetsbedömning av tio års reformer. De viktigaste händelserna och resultaten redovisas i detalj i det åtföljande arbetsdokumentet 4 . Även om riktmärkena är självständiga finns det viktiga kopplingar mellan dem, vilket påverkar uppfyllelsen av dem. Vid bedömningen av framstegen har man granskat de strukturella förutsättningarna (t.ex. lagar, institutioner och resurser), resultat och historia och om framstegen kan anses vara varaktiga. Det bör också påpekas att sedan mekanismens riktmärken beslutades har det hänt en hel del inom rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, internationella standarder och bästa praxis och inom utvecklingen inom de nationella rättsväsendena i EU, vilket tjänat som vägledning för de rumänska myndigheterna i deras reformer och även fungerar som ett objektivt och jämförbart mått för det rumänska rättsväsendet och kampen mot korruption inom de fyra första riktmärkena.
2.1 Den rättsliga processen
Det första riktmärket gällde rättssystemet, med fokus på att upprätta ett oberoende, opartiskt och ändamålsenligt system, stärka konsekvensen i rättsprocessen och förbättra öppenheten och ansvarsutkrävandet. På detta område har de institutionella och rättsliga framstegen varit stora. Högsta rättsrådet har sedan 2012 etablerat sig som rättssystemets förvaltare och har visat en allt större vilja att uppfylla sin konstitutionella roll, bland annat vad gäller att försvara rättsväsendets oberoende, en viktig uppgift som nu kommer att tillfalla det nyvalda Högsta rättsrådet. Under 2016 tydde undersökningar fortfarande på att allmänheten uppfattade rättsväsendet som oberoende och hade en stark tilltro till det 5 . Men som tidigare rapporter inom ramen för mekanismen har visat, har det också uppstått en reaktion mot denna trend, med politiska och mediala angrepp på domare och rättsliga institutioner. Angreppen mot det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning var särskilt intensiva under 2016.
Framstegen har varit långsamma vad gäller strukturreformer på vissa områden som rör effektivitet, resurser och arbetsbelastning. Kvaliteten på den information som justitieministeriet på senare år har lämnat till kommissionen om rättssystemets funktion, tyder dock på att ministeriet och Högsta rättsrådet nu har tillgång till bättre information. Under de senaste tre åren har justitiedepartementet, Högsta rättsrådet och rättsväsendet visat sin villighet och förmåga att samarbeta och att hitta lösningar som kan föra reformerna framåt. Till detta har ökade resurser till rättsväsendet bidragit, särskilt från de två senaste regeringarna. Framstegen är dock långsamma när det gäller frågor som balans i arbetsbelastningen mellan och inom domstolarna, till exempel hur man ska hantera skillnader i arbetsbelastning mellan stora och små domstolar och fördelningen av uppgifter mellan domare och domstolstjänstemän. Lagstiftningen för att hantera dessa problem gick inte framåt under 2016 och man har inte lyckats hitta en lösning enbart med hjälp av förvaltningsåtgärder. Det främsta framsteget är att alla verktyg nu är på plats för att övervaka hur domstolarna fungerar och hur personalsituationen ser ut, och det finns en omfattande strategi för utvecklingen av rättsväsendet 2015–2020.
De strikta reglerna i tillträdesförfarandet för domarkåren, med en obligatorisk utbildning som anordnats på nationella institutet för domarkåren, har också ansetts spela en viktig roll vad gäller att befästa domarkårens professionalism och oberoende. När det gäller utnämningen av högre domare och överåklagare fastställdes i den förra rapporten inom ramen för mekanismen att 2016 skulle vara ett prövoår för utnämningar. Det gällde framför allt utnämningen av ledningen för åklagarmyndigheterna och deras biträdande åklagare. Vad gäller resultatet gav ingen av utnämningarna anledning att ifrågasätta integriteten och professionalismen eller till kontroverser inom domarkåren eller det civila samhället, och några av de utnämnda kandidaterna hade redan mycket solida resultat. Den process som tillämpades medgav dock inte att något tydligt, öppet och transparent urvalsförfarande skulle kunna införas för alla kandidater och konsolideras till ett stabilt och permanent system 6 .
Högsta rättsrådet ansvarar också för att utdöma påföljder för fel i yrkesutövningen och disciplinära överträdelser som domare och åklagare gjort sig skyldiga till. Utredningen av sådana fall ska göras av inspektionsenheten. Vid en större reform av inspektionsenheten 2012 konsoliderades enheten som en oberoende och professionell institution. Detta har inneburit att inspektionsenheten har blivit effektivare och vederhäftigare, vilket återigen bekräftades av dess resultat 2016. Högsta rättsrådets disciplinbeslut kan överklagas i Högsta kassationsdomstolen och i 2016 års rapport inom samarbets- och kontrollmekanismen påpekades att beslutskedjan verkar ha blivit mer förutsägbar och konsekvent.
Rumänien har antagit och genomfört nya civil- och strafflagar i avsikt att modernisera den materiella rätten och förbättra effektiviteten och enhetligheten i den rättsliga processen. Den nya civillagen trädde i kraft 2011, straffprocesslagen 2013 och den nya strafflagen 2014. Övergången till den nya civillagen har skett successivt och tillämpas nu i nästan alla fall. För strafflagen tillämpades alla bestämmelser från dag ett, och 2014, 2015 och 2016 har därför ägnats åt att säkerställa att lagen genomförs enhetligt vid alla domstolar och åklagarmyndigheter och att lagstiftningen stabiliseras. Genom att anpassa sig till denna större reform har rättssystemet som helhet visat sin professionalism. Det finns belägg för att detta har lett till en viss ökning av domstolsförfarandenas längd, ökad respekt för rätten till rättvisa rättegångar och till mer enhetliga rättsbeslut. Dessa större reformer är i det närmaste slutförda. Slutförandet av dessa viktiga reformer av lagarna, som rekommenderades i 2016 års rapport inom ramen för mekanismen, har visat sig komplicerat och tyder på fortsatta brister. När det gäller civillagen har man blivit tvungen att skjuta upp bestämmelser som kräver ny infrastruktur, vilket tyder på brister i planeringen. När det gäller strafflagen har den oundvikliga förfiningsprocessen genom författningsdomstolens beslut komplicerats ytterligare av en oförutsägbar lagstiftningsstrategi i parlamentet. Viktiga ändringar i strafflagen som regeringen lagt fram för att anpassa bestämmelserna till författningsdomstolens avgöranden hade fortfarande inte verkställts när den lagstiftande församlingen upplöstes i december 2016. Samtidigt uppmärksammades kontroversiella ändringsförslag i parlamentet på grund av att de försvagade regelverket om korruption, även om de ännu inte har antagits. Regeringen lade den 18 januari 2017 fram två förslag till undantagsförordningar för samråd, en om benådning och en om ändring av strafflagen och straffprocesslagen 7 .
Författningsdomstolen spelar en viktig roll i utvecklingen av rättsstatsprincipen och konsolideringen av ett oberoende rättsväsen. Sedan den konstitutionella förändringen 2012 har många av författningsdomstolens beslut bidragit till att upprätthålla rättsväsendets oberoende och till att hitta lösningar kopplade till maktbalans och respekt för de grundläggande rättigheterna som inte kunde lösas enbart av rättsväsendet. Majoriteten av de tolv beslut som författningsdomstolen fattade under 2016, och som upphävde bestämmelser i den nya strafflagen och straffprocesslagen, fattades med hänsyn till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Vid Rumäniens anslutning till Europeiska unionen var inkonsekventa domstolsbeslut en av de återkommande brister som identifierades. Vid alla de större lagstiftningsreformerna har man strävat efter att stärka möjligheterna till konsekvens. Efter det att de nya lagarna har trätt i kraft har det i rapporterna om mekanismen pekats på en ökande användning av och effektivitet i systemet för rättslig konsekvens som Högsta kassationsdomstolen genomfört. På senare år har rättsystemen kompletterats med ledningsinsatser för att främja enhetlighet och tillgång till alla domstolsbeslut via nätet. I 2016 års rapport inom ramen för mekanismen noterades också tecken på en omsvängning mot en mer konsekvent beslutskultur inom rättsväsendet.
Respekt för och verkställande av domstolsbeslut är kopplade till såväl oberoende som konsekvens. Ett domstolsbeslut som inte verkställs har ingen ändamålsenlig verkan och ökar domstolarnas arbetsbelastning med uppföljningsärenden och överklaganden av återkommande beslut 8 . Problem med statliga institutioners och offentliga förvaltningars respekt för och verkställande av domstolsbeslut har varit ett återkommande tema. Kommissionen har antagit rekommendationer om detta 2014, 2015 och 2016, och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har också erkänt det som en strukturell brist 9 . En viktig utveckling under 2016 på området verkställande av domstolsbeslut rörande konfiskering av tillgångar som härrör från brott, var överenskommelsen att inrätta en ny myndighet som ska förvalta beslagtagna tillgångar och som nu börjar sitt arbete. En del av dess behörighetsområde kommer att bli att tillämpa förfaranden för att uppmuntra offentliga organ att genomföra indrivning av tillgångar och på så sätt motverka förlusten för de offentliga finanserna.
Totalt sett har Rumänien gjort stora framsteg i fråga om riktmärke ett, men det har inte skett utan problem och det krävs fortfarande insatser för att uppvisa resultat på områden som rör respekt för rättsväsendets oberoende i Rumäniens samhällsliv, slutförande av reformer av straff- och civillagarna och säkerställande av att domstolsbeslut verkställs.
2.2 Integritetsbestämmelser och nationella integritetsbyrån
Det andra riktmärket gäller inrättandet av en integritetsbyrå med ansvar för att kontrollera tillgångar, oförenligheter och eventuella intressekonflikter och för att utfärda de obligatoriska beslut på grundval av vilka avskräckande sanktioner kan vidtas. Detta riktmärkes historik visar varför det är viktigt att vara uppmärksam på varaktighet. Nationella integritetsbyrån inrättades 2007 men under de första åren ifrågasattes ofta dess legitimitet. Efter ett beslut av författningsdomstolen upphävdes år 2010 lagen om inrättande av byrån, och utan yttre påtryckningar är det osäkert om en ny rättslig ram skulle ha inrättats, vilket dock skedde sex månader senare.
Nu har Rumänien ett omfattande regelverk för offentliga tjänstemäns integritet, och nationella integritetsbyrån har etablerat sig som en oberoende institution som verkställer dessa regler. När den har ifrågasatts har dess beslut och påföljder konsekvent godkänts av domstolarna. Byråns arbete med att undersöka omotiverad förmögenhet, oförenligheter och administrativa intressekonflikter har successivt gett resultat, med en konsekvent positiv tendens sedan 2013, vilket åter bekräftades 2016. Byråns goda resultat har upprätthållits trots en omvälvande förändring i ledningen, till följd av ordförandens avgång 10 . Med systemet Prevent för förhandskontroll vid offentlig upphandling får byrån ett nytt verktyg, vars rättsliga ram antogs i parlamentet under hösten 2016 och som ska omfatta alla intressekonflikter som definieras i de nya lagarna om offentlig upphandling.
I enlighet med rekommendationen i den förra rapporten inom samarbets- och kontrollmekanismen hade byrån också ett nära samarbete med permanenta valmyndigheten under 2016, för att säkerställa att beslut om integritet beaktades i samband med bedömningen av kandidaternas valbarhet. Detta visade sig effektivt, då kandidater som trots ett integritetsbrott blivit valda i lokalval därefter kunde tas bort eller sa upp sig från byrån, och då partier och valmyndigheter har använt information från byrån för att undvika att obehöriga kandidater ställer upp i parlamentsvalen. Det verkar endast finnas ett kvarstående ärende här.
Regelverket för integritetsfrågor, de lagar där situationer med intressekonflikter och oförenligheter för tjänstemän och valda eller utnämnda tjänstemän definieras, har dock regelbundet reviderats i parlamentet. Det har ännu inte gått att införa ett tydligt, konsoliderat regelverk som grund för varaktiga reformer, även om det under 2015 och 2016 gjorts fler satsningar i Högsta kassationsdomstolen för att främja en konsekvent tillämpning av integritetslagarna. Motståndet mot att verkställa byråns rapporter har också varit ett återkommande problem, även när de har bekräftas genom domstolsbeslut. Detsamma gäller de ansvariga institutionernas och myndigheternas motvilja mot att tillämpa de påföljder som krävs (i regel avskedande från en offentlig tjänst eller straffavgifter). Under de senaste två åren har den allmänna situationen förbättrats betydligt, men vissa beslut från parlamentet har fortfarande verkat ifrågasätta eller försena verkställandet av slutliga domstolsbeslut som bekräftar byråns rapporter.
I sina rekommendationer från juli 2013 uttryckte kommissionen förhoppningen att ministrarna skulle föregå med gott exempel i fråga om integritet och att det också borde gälla för korruptionsanklagelser. Detta är av stor betydelse för regeringens och parlamentets offentliga trovärdighet 11 .
Totalt sett har Rumänien gjort betydande framsteg när det gäller riktmärke två och den nationella integritetsbyrån kan anses ha etablerat sig som en respekterad institution. Detta framgick också av att den under 2016 anförtroddes utvecklingen av systemet Prevent, ett system för förhandskontroll av intressekonflikter i samband med offentlig upphandling, som ska tas i drift under 2017. Byrån spelar också en viktig roll i den nationella strategin mot korruption 2016–2020 för förebyggande av korruption.
2.3 Kampen mot korruption på hög nivå
Riktmärke tre handlar om professionella, oberoende undersökningar av fall av påstådd korruption på hög nivå. Korruptionen är ett djupt rotat samhällsproblem med konsekvenser för både förvaltning och ekonomi. Den erkänns allmänt som ett stort problem i Rumänien, vilket återkommande framgår av undersökningar om uppfattningar om korruption 12 och senast i en Eurobarometerundersökning om samarbets- och kontrollmekanismen 13 . I rapporter inom ramen för mekanismen har man kunnat rapportera ett förbättrat resultat när det gäller att utreda, väcka åtal och fatta beslut i korruptionsmål på hög nivå genom åren, med en tydlig ökning sedan 2011. Sedan 2013 har de institutioner som arbetar med att utreda, åtala och pröva korruption på hög nivå visat goda resultat, med återkommande åtal och avgöranden i ärenden som rör politiker på alla nivåer och i alla partier men också tjänstemän, domare och företrädare för näringslivet. Det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning utreder varje år ett stort antal fall och tar hundratals fall till domstol för korruption på hög eller medelhög nivå. Högsta kassationsdomstolen och appellationsdomstolarna fastställer fällande domar i ett stort antal korruptionsfall på hög och medelhög nivå. Det har också funnits en kraftig tendens till konfiskering av tillgångar för att täcka skador som orsakats av korruptionsbrott. Resultatet låg konsekvent på samma nivå under 2016, vilket är ett tecken på de rättsliga institutionernas oberoende och professionalism, men att liknande överträdelser återkommer tyder också på att det korruptionsförebyggande arbetet inte har varit effektivt.
Efter ikraftträdandet av den nya strafflagen 2014 har Rumänien nu en omfattande rättslig ram för att bekämpa korruption. Sedan långt tillbaka har den rättsliga ramens stabilitet varit ett återkommande problem, med, som tidigare nämnts, regelbundna försök att ändra de lagar som kriminaliserar korruption, ofta utan samråd med de centrala statliga och rättsliga institutionerna på detta område 14 .
I rapporter inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen har också konstaterats att det finns en tydlig koppling mellan effektiviteten i detta arbete och uppmärksamhet i medierna och politisk reaktion i form av offentlig kritik mot enskilda domare och rättsväsendet i allmänhet. I rapporterna anges också avsaknaden av en systematisk strategi som förklaring till vägran att upphäva parlamentarisk immunitet för att man ska kunna genomföra undersökningar eller vidta förebyggande åtgärder. Det som Rumänien har uppnått på detta område har dock fått ett brett erkännande och betydande framsteg har gjorts när det gäller det tredje riktmärket.
2.4 Kampen mot korruption på alla nivåer
Det fjärde riktmärket gäller ytterligare åtgärder för att förebygga och bekämpa korruption, särskilt inom lokala myndigheter. Korruption på hög och medelhög nivå anses allmänt vara ett problem i Rumänien, med konsekvenser för landets ekonomiska och sociala utveckling. Offentlig upphandling är exempelvis ett område där förekomsten av korruption hämmar effekten av investeringarna. Hälso- och sjukvård är ett annat område där korruptionen får allvarliga konsekvenser. Korruptionsförebyggande arbete och en proaktiv strategi från offentlig förvaltning när det gäller att täppa till alla möjligheter till korruption är ett oumbärligt komplement till åklagarmyndighetens arbete med att beivra överträdelser som har ägt rum. Indrivning av tillgångar kommer att öka med den nya nationella byrån som ska förvalta beslagtagna tillgångar och som inledde sitt arbete i januari 2017. Åtal för korruption på lägre nivå har blivit ett standardinslag i åklagarmyndighetens arbete och förblir en prioriterad fråga. Ytterligare åtgärder måste dock vidtas för att man på ett effektivt sätt ska kunna hantera detta utbredda problem.
Den nationella strategin mot korruption är det viktigaste sättet för den offentliga förvaltningen på nationell och lokal nivå att förebygga korruption. Strategier mot korruption gav fram till 2011 dåligt resultat. Den nationella strategin mot korruption 2012–2015 har varit mer framgångsrik när det gäller att nå ut till många institutioner, även på lokal nivå, med sitt tillvägagångssätt med diskussioner inom sektorsplattformar och aktivt deltagande av institutionerna, men också med inbördes granskning med icke-statliga organisationer. Utvärderingen 2015 visade dock att framstegen är långsamma och tillämpningen av förebyggande åtgärder ineffektiv, med en otillräcklig politisk vilja hos institutionernas ledning att genomföra korruptionsförebyggande åtgärder. Regeringen antog i augusti 2016 en ny strategi mot korruption för 2016–2020, som med specifika åtgärder särskilt försöker rikta in sig på de konstaterade svagheterna. Den främsta utmaningen kommer att bli att genomföra åtgärderna på ett effektivt sätt, inom alla sektorer och även på lokal nivå, där många observatörer anser att risken för korruption är särskilt hög.
Det råder ingen tvekan om att flera på varandra följande regeringar har infört åtgärder för att hantera korruptionen, med seriösa insatser för att ta fram strategier mot korruption och även vissa innovativa förebyggande åtgärder. Trots att vissa framsteg har gjorts med att uppfylla det fjärde riktmärket, återstår stora utmaningar när det gäller att genomföra den förebyggande politik som nyligen har fastställts.
3. VIKTIGA STEG SOM ÅTERSTÅR
De senaste tio åren har Rumänien överlag gjort stora framsteg när det gäller att nå de riktmärken som fastställts i mekanismen. Ett antal viktiga institutioner har inrättats, mycket viktig lagstiftning har införts och goda resultat kan ses på många områden. Kommission anser också att Rumänien har visat att det har vidtagits ett antal inre skyddsåtgärder för att undvika plötsliga bakslag. Det finns dock viktiga kvarstående brister som måste rättas till. Reformeringen måste fortsätta på samma väg och de inre skyddsåtgärderna måste förstärkas ytterligare för att säkerställa den varaktighet som krävs om riktmärkena ska uppfyllas på ett tillfredsställande sätt. Syftet med detta avsnitt är därför att fastställa vilka åtgärder som krävs för att säkerställa att mekanismens mål uppnås.
3.1 Ett oberoende rättsväsende
Utnämningar
I flera rapporter inom ramen för mekanismen har det framhållits att även om en trend mot mer meritbaserade och öppna utnämningar har märkts, är lagen om utnämning av högt uppsatta åklagare och praxis vid tillämpningen inte tillräckligt kraftfulla för att man ska kunna undvika alltför stort politiskt handlingsutrymme vid tillsättningarna. Tidigare erfarenheter visar att detta kan leda till tvivel om en kandidats oberoende, skapa förseningar i utnämningarna på grund av politisk blockering, eller till och med leda till att det utnämns domare som sedan kan visa sig ha integritetsproblem. I Europa finns olika rättstraditioner när det gäller utnämningar till riksåklagare (eller liknande högre åklagartjänster), och detta har stöd från Venedigkommissionen. Det viktiga är dock att säkerställa lämpliga skyddsåtgärder vad gäller öppenhet och kontroller och motvikter, även i de fall där det slutliga beslutet ligger på politisk nivå.
Rekommendation: Införa ett stabilt och oberoende system för utnämningar av högt uppsatta åklagare, vilket ska bygga på tydliga och öppna kriterier, med stöd från Venedigkommissionen.
Respekt för domare och den rättsliga processen
Att många framträdande politiker i Rumänien har åtalats och dömts tyder på ett oberoende rättsväsende och visar att inte ens högre befattningshavare klarar sig undan lagen om de har begått ett brott. Detta tycks dock ge upphov till angrepp som ofta riktas direkt mot enskilda domare, och som går längre än att kritisera eller ogilla en dom eller att besluta att överklaga den med de rättsliga medel som står till buds. Angrepp som syftar till att misskreditera enskilda domare eller rättsliga institutioner riskerar att underminera allmänhetens förtroende för rättsväsendet som helhet, och eventuellt skrämma enskilda domare. Överdriven och personlig kritik från parlamentet eller regeringen mot domare strider mot principerna om ömsesidig respekt mellan institutionerna och mot respekten för det oberoende rättsväsendet.
I författningen fastställs Högsta rättsrådet som det oberoende rättsväsendets främsta försvarare. Högsta rättsrådets slutsatser ger värdefullt stöd till domarna, men svårigheterna att säkerställa att medierna ger lika mycket uppmärksamhet åt Högsta rättsrådet som åt de ursprungliga angreppen, är symptomatiska för de problem som rättsväsendet ställs inför i förhållande till medierna. Även om Högsta rättsrådets beslut alltid översänds till det nationella audiovisuella rådet, har inga framsteg gjorts när det gäller en effektiv prövning eller korrigering i de medier som inledde eller vidarebefordrade angreppen. Det är en följd av mer allmänna frågor rörande yttrandefrihet i linje med Europarådets standarder och rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Även om den större frågan om mediereglering och prövning ligger utanför mekanismen, finns det en direkt koppling till rättsväsendets oberoende. Det nyvalda Högsta rättsrådet och regeringen kunde också ytterligare följa upp rekommendationen att pröva ett kraftfullare system så att Högsta rättsrådet kan stödja de domare som vill försvara sig själva i domstol eller själv kan försvara domare i domstol.
Rekommendation: Säkerställa att den uppförandekod för parlamentsledamöterna som håller på att tas fram i parlamentet innehåller tydliga bestämmelser om ömsesidig respekt mellan institutionerna och tydliggör att parlamentsledamöterna och den parlamentariska processen bör respektera rättsväsendets oberoende. En liknande uppförandekod skulle kunna antas för ministrar.
Högsta rättsrådet bör fortsätta att rapportera om vilka åtgärder som vidtagits för att försvara rättsväsendets oberoende och skydda domarnas rykte, oberoende och opartiskhet och skulle kunna organisera en offentlig debatt dit regeringen, parlamentet och det nationella audiovisuella rådet bjuds in att svara på rapporten.
3.2 Reform av rättsväsendet
Nya lagar
Den nuvarande etappen av reformerna av civillagen och strafflagen måste slutföras. För strafflagen och straffprocesslagen är nästa steg att parlamentet går vidare med sina planer på att anta de ändringar som regeringen sammanställde under 2016 för att säkerställa en stabil rättslig ram.
För civilprocesslagen beslutade regeringen i december 2016 att skjuta upp tillämpningen av de återstående bestämmelserna i den nya civilprocesslagen i två år, till den 1 januari 2019. Justitieministeriet har tillkännagett en plan för att senast den 30 juni 2017 fastställa de exakta behoven för att möjliggöra en fullständig tillämpning av de återstående bestämmelserna och för att ge tillräckligt med tid för att genomföra dem senast i slutet av 2018.
Rekommendation: Den nuvarande fasen i reformen av den rumänska strafflagen bör avslutas, och parlamentet bör gå vidare med sina planer på att anta de ändringar som regeringen lagt fram efter samråd med de rättsliga myndigheterna under 2016. Justitieministern, Högsta rättsrådet och Högsta kassationsdomstolen bör utarbeta en åtgärdsplan, så att den nya tidsfristen för genomförandet av de återstående bestämmelserna i straffprocesslagen kan hållas.
Rekommendation: För att ytterligare förbättra insynen och förutsägbarheten i lagstiftningsprocessen, och för att stärka de interna säkerhetsåtgärderna som ska främja varaktighet, bör regeringen och parlamentet, med utgångspunkt i den öppenhet i beslutsfattandet som infördes av regeringen 2016, säkerställa full insyn och vederbörlig hänsyn till samråden med berörda myndigheter och berörda parter i samband med beslutsfattande och lagstiftningsarbete när det gäller strafflagen och straffprocesslagen, korruptionslagar, integritetslagar (oförenligheter, intressekonflikter och omotiverad förmögenhet), lagarna om rättsväsendet (som rör organisationen av rättsväsendet) och civillagen och lagen om civilrättsliga förfaranden.
Konsekvens i domstolsbeslut
Högsta domstolen fortsatte under 2016 att genom rättsliga mekanismer för överklagande i lagens intresse och förhandsavgöranden tillhandahålla lösningar för att undvika inkonsekventa domstolsavgöranden. De vanliga domarnas inställning har också förändrats, med en bättre insikt i behovet av att ta hänsyn till avgöranden från andra domstolar i liknande fall. Förvaltningen av rättssystemet och det nationella institutet för domarkåren måste fortsätta att främja enhetlighet i lagstiftning och praxis och utveckla verktyg för att underlätta en konsekvent tillämpning av lagstiftningen, eftersom den offentliga förvaltningens uppföljning av rättspraxis och den alltför stora arbetsbelastningen i domstolarna fortfarande påverkar konsekvensen i domstolsavgöranden. Ytterligare hinder för konsekvens i domstolsavgöranden hänför sig till bredare frågor som rör lagstiftningsprocessen.
Respekt för domstolsavgöranden
Respekt för och verkställande av domstolsbeslut är en integrerad del av rättsväsendets effektivitet, enligt vad som anges i riktmärke ett 15 . Bristande eller försenat verkställande av domstolsbeslut i förvaltningen urholkar förtroendet för rättsväsendet och är slöseri med tid och resurser i form av uppföljningar och överklaganden av återkommande beslut 16 .
Rekommendation: Regeringen bör införa en ändamålsenlig handlingsplan för att ta upp frågan om verkställande av domstolsbeslut och om den offentliga förvaltningens tillämpning av domstolarnas rättspraxis, inbegripet en mekanism för att tillhandahålla tillförlitlig statistik som ska möjliggöra framtida övervakning. Den bör även utveckla ett system för intern övervakning med deltagande av Högsta rättsrådet och revisionsrätten i syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av handlingsplanen.
Strukturreformer
Den omfattande och pågående handlingsplan som antogs 2016 17 om strukturreformer som ska genomföras fram till 2020 bör medföra stora fördelar för användarna av rättssystemet och öka allmänhetens förtroende för systemet. Förutom att hantera strukturella hinder för en effektiv balans i arbetsbelastningen måste handlingsplanen genomföras fullt ut för att slutanvändare av rättsväsendet ska uppleva det rättsliga förfarandet som effektivt. Användarna av domstolssystemet skulle också gynnas om motiveringarna utfärdades samtidigt som ett beslut fattas.
Rekommendation: Den strategiska rättsliga förvaltningen, dvs. justitieministern, Högsta rättsrådet, Högsta kassationsdomstolen och riksåklagaren, bör säkerställa genomförandet av den antagna handlingsplanen och införa regelbunden gemensam offentlig rapportering om genomförandet, inklusive lösningar på problem som rör bristen på domstolstjänstemän, en alltför hög arbetsbelastning och försenade beslutsmotiveringar.
Öppenheten och ansvarsutkrävandet hos Högsta rättsrådet
I 2014 års rapport inom ramen för mekanismen påpekades att Högsta rättsrådet skulle kunna inta en mer proaktiv roll när det gäller att öka förtroendet för rättsväsendet. I 2016 års rapport underströks hur viktigt det tillträdande Högsta rättsrådet är för reformtakten, för att formulera en tydlig samsyn baserat på det nya programmet och för att vidta åtgärder för ökad öppenhet och ansvarsutkrävande.
Rekommendation: Det nya Högsta rättsrådet bör utarbeta ett gemensamt program för sitt mandat, inbegripet åtgärder för att främja öppenhet och ansvarsutkrävande. Det bör inbegripa en strategi för utåtriktad verksamhet, med regelbundna öppna möten med domare och åklagare på alla nivåer samt civilsamhället och yrkesorganisationer, och upprätta årliga rapporter som ska diskuteras i möten med domstolar och åklagare.
3.3 Integritetsbestämmelser och nationella integritetsbyrån
Integritet bör vara den vägledande principen i den offentliga förvaltningen, och regelverket och institutionerna som ansvarar för integritet är utformade för att främja detta mål. Den nationella integritetsbyrån kan nu ses som en etablerad institution, med ett konsekvent resultat. Det är viktigt att fortsätta att upprätthålla nationella integritetsbyråns resultat, att ytterligare förankra bestämmelserna om oförenlighet hos allmänheten och lägga tyngdpunkten på att förebygga. Systemet Prevent för förhandskontroll vid offentlig upphandling är ett viktigt nytt verktyg som nationella integritetsbyrån och nationella byrån för offentlig upphandling kommer att behöva ta i drift under 2017. Det har också gjorts betydande framsteg i uppföljningen av nationella integritetsbyråns rapporter, men de rättsliga förfarandena är fortfarande mycket långa och påföljder tillämpas fortfarande inte konsekvent.
Den rättsliga ramen för integritet är alltjämt hotad. Det är beklagligt att det för närvarande inte verkar möjligt att stärka integritetsramen långsiktigt genom kodifiering.
Rekommendation: Säkerställa att systemet Prevent tas i drift. Nationella integritetsbyrån och nationella byrån för offentlig upphandling bör införa rapportering om förhandskontroller av offentliga upphandlingsförfaranden och uppföljningen av dem, inklusive efterhandskontroller, och då fall av intressekonflikter eller korruption upptäcks. De bör också ordna offentliga debatter så att regeringen, lokala myndigheter, rättsväsendet och det civila samhället kan komma med synpunkter.
Nationella integritetsbyrån bör fortsätta att rapportera om uppföljningen av sina rapporter i domstolar och verkställandet av slutgiltiga beslut och om förebyggande åtgärder och utbildningsinsatser på området för integritet.
Rekommendation: Parlamentet bör vara öppet i sitt beslutsfattande när det gäller uppföljningen av slutgiltiga och oåterkalleliga beslut om oförenligheter, intressekonflikter och omotiverad förmögenhet som gäller parlamentsledamöter.
3.4 Kampen mot korruption
Kampen mot korruption på hög nivå
Det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning och Högsta kassationsdomstolen har uppvisat ett imponerande resultat när det gäller att lösa fall av korruption på hög och medelhög nivå. Det viktigaste tecknet på att kampen mot korruption har konsoliderats är att de rättsliga institutionerna fortsätter sina insatser mot korruption på hög nivå. Det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning har också varit något av ett föredöme med sin rapportering, som uppvisar en hög grad av öppenhet och en vilja att analysera. Det faktum att liknande fall av korruption återkommer tyder på brister när det gäller att använda erfarenheterna och täppa till kryphål inom offentliga institutioner. Starka medier och politiska angrepp mot domare och åklagare och rättsväsendet är också ett allvarligt hot mot en långsiktig bekämpning av korruption.
Korruptionslagstiftningen måste gälla lika för alla och tillämpas på alla nivåer. Diskussioner i parlamentet om objektiva kriterier för att motivera en vägran att upphäva immunitet har inte lett till någon förändring i enlighet med tidigare rekommendationer inom ramen för mekanismen.
Det är uppenbart att lagändringar som försvagar eller minskar möjligheterna att beivra korruption, eller som utgör ett stort problem för det nationella direktoratet för korruptionsbekämpnings oberoende eller effektivitet, skulle föranleda en ny bedömning av de framsteg som gjorts 18 .
Rekommendation: Objektiva kriterier bör antas för beslut om och motiveringar av hävd immunitet för parlamentsledamöter, för att säkerställa att immuniteten inte används för att undvika utredning och åtal för korruptionsbrott. Regeringen kan också överväga att ändra lagstiftningen för att begränsa immuniteten för ministrarna till deras mandatperiod. Dessa åtgärder skulle kunna få stöd från Venedigkommissionen och Greco 19 . Parlamentet bör inrätta ett system för att regelbundet rapportera om beslut som fattas av dess kammare om begäranden om hävande av immunitet och skulle kunna anordna en offentlig debatt så att Högsta rättsrådet och det civila samhället kan komma med synpunkter.
Kampen mot korruption på alla nivåer
Förebyggandet av korruption är fortfarande svagt och har ännu inte införts som en grundläggande skyldighet i den offentliga förvaltningen. Den nya nationella strategin mot korruption som regeringen lade fram i augusti 2016 har potential att bli en effektiv förebyggande policy mot korruption om den genomförs på rätt sätt och följs upp på fältet, inbegripet på lokal nivå. EU-medel kan också spela en viktig roll i att stödja detta arbete. Följande åtgärder som planeras inom ramen för den nya nationella strategin mot korruption verkar vara av särskild betydelse och har tidsfrister som ska följas:
Alla institutioner kommer att anta integritetsplaner och tillämpa de planerade åtgärderna i fråga om öppenhet i beslutsprocessen och tilldelningen av medel, och i fråga om tillgången till information.
Justitieministeriet kommer att upprätta relevanta statistiska indikatorer som referens och följa upp detta med statistik om integritetsincidenter, korruption eller mutor.
Den rättsliga ramen för etiska rådgivare kommer att stärkas, både när det gäller mandat och resurser.
Ett integritetsindex kommer att skapas för den lokala förvaltningen och ska mäta viktiga indikatorer för att möjliggöra en jämförelse.
Den nationella byrån för förvaltning av beslagtagen egendom har inrättats och måste nu visa att den kan fungera ordentligt, tillhandahålla öppna uppgifter om förverkande av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet och på sikt öka andelen tillgångar som faktiskt drivs in.
Förebyggande av intressekonflikter, bedrägeri och korruption vid offentlig upphandling är fortfarande en stor utmaning. De åtgärder som fastställts under 2016 för att stärka systemen för intern kontroll inom de upphandlande myndigheterna och it-systemet för slumpmässiga och riskbaserade förhandskontroller inom den nationella byrån för offentlig upphandling är lovande, men behöver utvecklas. Mer utbildning och specialisering av domare i offentlig upphandling skulle också vara betydelsefullt.
Rekommendation: Fortsätta genomförandet av den nationella strategin mot korruption, och följa de tidsfrister som regeringen fastställde i augusti 2016. Justitieministern bör inrätta ett system för rapportering om hur effektivt genomförandet av den nationella strategin mot korruption är (inbegripet statistik om integritetsincidenter inom den offentliga förvaltningen, närmare uppgifter om disciplinära förfaranden och påföljder och information om de strukturella åtgärder som tillämpas på känsliga områden).
Rekommendation: Säkerställa att den nationella byrån för förvaltning av beslagtagen egendom är i drift fullt ut och fungerar effektivt så att den kan utfärda sin första årliga rapport med tillförlitliga statistiska uppgifter om förverkande av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. Byrån bör inrätta ett system för regelbunden rapportering om utvecklingen av den administrativa kapaciteten, resultatet av förverkandet och förvaltningen av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet.
4. SLUTSATS
Kommissionens rapporter inom ramen för mekanismen 2014, 2015 och 2016 visade på en positiv utveckling och resultat som tyder på stora framsteg och ökande varaktighet för reformer inom ramen för mekanismen. Denna positiva trend bekräftades 2016 med fortsatt goda resultat för de rättsliga institutionerna i en tid av förändrat ledarskap och en stark insats från regeringens sida för att stärka förebyggandet av korruption. Utveckling inom ramen för mekanismen under tio år visar också att, trots vissa perioder då reformen tappade fart och ifrågasattes, har Rumänien gjort stora framsteg när det gäller att uppfylla riktmärkena.
Samtidigt finns det ett antal centrala frågor som redan har tagits upp i tidigare rapporter men inte lösts, och därför kan man i denna rapport inte dra slutsatsen att riktmärkena i detta skede har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Rapporten innehåller ett mycket begränsat antal nyckelrekommendationer som skulle kunna leda till att enskilda riktmärken kan avslutas preliminärt, och att arbetet inom ramen för mekanismen därefter kan avslutas. De flesta av dessa är inriktade på det ansvar och det ansvarsutkrävande som krävs av de rumänska myndigheterna och de interna skyddsåtgärder som behövs för att säkra att resultaten blir varaktiga. Varaktigheten kommer också att främjas av att mekanismer för rapportering och ansvarsutkrävande tas fram så att arbetet kan fortsätta när mekanismen är avslutad. Kommissionen anser att mekanismens mål kan uppnås om rekommendationerna i denna rapport följs upp. Hur snabbt processen går beror på hur snabbt Rumänien kan uppfylla målen på ett varaktigt sätt och undvika negativa åtgärder som ifrågasätter de framsteg som hittills har gjorts.
Kommissionen uppmanar därför Rumänien att vidta åtgärder för att följa rekommendationerna i denna rapport. Kommissionen kommer att utvärdera framstegen i slutet av 2017.
Ministerådets slutsatser från den 17 oktober 2006 (13339/06), Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption [K (2006) 6569 slutlig].
Rådet skrev i sina slutsatser i mars 2016 att ”med utgångspunkt i de framsteg som Rumänien redan har gjort och den strategiska planering som landet redan har förberett, manar rådet till en avgörande intensifiering av insatserna för att följa samtliga rekommendationer i kommissionens rapport” (http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-7118-2016-INIT/sv/pdf).
Flash Eurobarometer 445: Samarbets- och kontrollmekanismen för Bulgarien och Rumänien, publicerad den 25 januari 2017.
SWD (2017) 25.
Resultattavlan för rättskipningen i EU 2016, (COM 2016) 199 final, diagram 48, 44 och 46. Undersökningen i april 2016 visar att 60 % har mycket högt förtroende för det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning, http://www.inscop.ro/wp-content/uploads/2016/04/INSCOP-raport-martie-2016-INCREDERE-INSTITUTII.pdf
Den tekniska rapporten, avsnitt 2.2.
I förslagen som är föremål för samrådsförfarandet föreslås ändringar av bestämmelserna om korruptionsbrott, missbruk av tjänsteställning och intressekonflikter, och att lagen om benådning också ska gälla för personer som dömts för vissa korruptionsbrott.
Ett exempel på återkommande ärenden 2016 var moms- eller miljöskatteärenden, där domstolar på nationell nivå och på EU-nivå redan hade lämnat tydliga avgöranden, men där administrationen fortsatte att lägga fram fall.
Săcăleanu (group) 73970/01: Underlåtenhet eller kraftig försening från administrationen eller juridiska personer under statligt ansvar vad gäller att efterleva slutgiltiga nationella domstolsbeslut. En handlingsplan från de rumänska myndigheterna överlämnades till Europarådet i december 2016. https://search.coe.int/cm/Pages/result_details.aspx?ObjectId=09000016806d8adb .
Rapporter inom samarbets- och kontrollmekanismen för år 2014, 2015 och 2016. Avgången följde efter det att en förundersökning inletts om en verksamhet som föregick ordförandens mandatperiod på byrån.
I början av januari 2017 uppmanade ombudsmannen författningsdomstolen att införa bestämmelser i lagen som föreskriver att personer som har dömts för korruption inte kan ingå i regeringen.
Flash Eurobarometer 428: Företagens inställning till korruption i EU, finns på http://ec.europa.eu/COMMFrontOffice/PublicOpinion/index.cfm/Survey/getSurveyDetail/instruments/FLASH/surveyKy/2084
Flash Eurobarometer 445: Samarbets- och kontrollmekanismen för Bulgarien och Rumänien, publicerad den 25 januari 2017.
De två förslagen till provisoriska förordningar som regeringen lade fram för samråd den 18 januari 2017 kan påverka den rättsliga ramen för korruption och resultaten av kampen mot korruption.
Vägledning om artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna − Rätt till en rättvis rättegång (civil) http://www.echr.coe.int/Documents/Guide_Art_6_ENG.pdf
Ett exempel på återkommande ärenden 2016 var moms- eller miljöskatteärenden, där domstolar på nationell nivå och på EU-nivå redan hade lämnat tydliga avgöranden, men där administrationen fortsatte att lägga fram fall.
Handlingsplan för genomförande av strategin för utveckling av rättsväsendet 2015–2020 som godkänts genom regeringsbeslut nr 282/2016.
Alla slutgiltigt antagna versioner av de två förslag till undantagsförordningar som lades fram för samråd av regeringen den 18 januari 2017 skulle behöva ses över mot denna bakgrund.
Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) inrättades 1999 av Europarådet för att övervaka efterlevnaden av organisationens standarder för korruptionsbekämpning.