2.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 81/65

Föredragande:

Giuseppe GUERINI

Medföredragande:

Krister ANDERSSON

1.1

EESK anser att delningsekonomin genom att generera socialt värde inom ramen för den digitala ekonomin kan ge nya möjligheter för tillväxt och utveckling i EU-länderna, eftersom den gör det möjligt att mobilisera outnyttjade resurser och genomföra initiativ av enskilda medborgare. EESK gör en tydlig åtskillnad mellan delningsekonomin, den digitala ekonomin och plattformsekonomin eftersom deras inkluderande och samarbetsorienterade dimension varierar i intensitet och omfattning.

1.2

Delningsekonomins expansion har underlättats och stärkts genom spridningen av ny informations- och kommunikationsteknik, och framför allt digitala plattformar och den omfattande användningen av smartmobiler har varit ett kraftfullt instrument för detta, men EESK anser att det är viktigt att utvärdera delningsekonomin som helhet och inte behandla den som en del av den digitala ekonomin.

1.3

EESK anser att EU inte får missa de möjligheter som delningsekonomin ger att förnya systemet för förbindelser mellan institutioner, företag, medborgare och marknader. Med hänsyn till den särskilt flexibla och snabba utvecklingen inom denna sektor är det mycket viktigt att skattelagstiftningarna och skattesystemen anpassas på ett intelligent och flexibelt sätt till det nya sammanhanget med en delningsekonomi och, mer allmänt, en digital ekonomi.

1.4

EESK anser inte att det behövs något nytt och särskilt skattesystem för företagen i delningsekonomin. Däremot anser kommittén att det är viktigt att öka samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna och mellan de olika berörda myndigheterna i medlemsstaterna, så att de offentliga myndigheterna kan hålla jämna steg med den digitala ekonomins och delningsekonomins tempo och dynamik.

1.5

EESK rekommenderar att systemet för beskattning av delningsekonomin respekterar principen om neutralitet (dvs. inte hindrar utvecklingen av marknaden), genom att man fastställer lämpliga och rättvisa beskattningsmekanismer för olika typer av företag som är verksamma inom delningsekonomin eller som traditionella företag.

1.6

EESK hoppas att det snabbt utarbetas ett enhetligt och integrerat europeiskt system som säkerställer gemensamma regler för medlemsstaterna när det gäller den digitala ekonomin, med tanke på de digitala nätverkens naturliga tendens att verka i ett gränsöverskridande sammanhang. Därför skulle en utveckling av olika typer av reglering i varje medlemsstat vara skadligt, och det behövs en verklig europeisk strategi.

1.7

EESK uppmanar de europeiska myndigheterna att göra allt för att inrätta olika former av internationellt samarbete utanför Europa i syfte att fastställa vissa grundläggande regler för den digitala ekonomin, eftersom de digitala näten nu gör det möjligt att tillhandahålla tjänster och utbyta varor överallt i världen via en digital plattform belägen på en enda plats.

1.8

EESK anser också att det är nödvändigt att på lämpligt sätt anpassa befintliga regler och principer till nya sammanhang som, bland annat tack vare de möjligheter som erbjuds av ny teknik, avviker från de tidigare, i syfte att garantera en harmoniserad och proportionell behandling av alla ekonomiska aktörer som bedriver viss verksamhet enligt traditionella metoder eller inom den digitala ekonomin.

1.9

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att anta en allmän rättslig ram för den digitala ekonomin, inom vilken de skatteregler som gäller för dessa nya former av ekonomisk aktivitet kan samordnas och harmoniseras.

1.10

EESK anser att försök med en ”fast virtuell organisation” skulle kunna vara givande i den allt mer gränsöverskridande och allt mindre platsbundna miljö där den digitala ekonomin och delningsekonomin utvecklas, även med tanke på en förenklad förvaltning av skattesystemet och framför allt för att underlätta uppbörden av mervärdesskatt.

1.11

Utöver ett lämpligt skattesystem anser kommittén också att det är viktigt att notera att skydd av och respekt för följande punkter måste garanteras: i) konsumenternas rättigheter, ii) integritet och regler om behandling av personuppgifter, iii) arbetstagare och tjänsteleverantörer som är involverade i de nya företagsmodellerna och i verksamheten inom delningsplattformar.

2.1

Delningsekonomin ökar i volym och växer snabbt, vilket framgår av olika uppgifter. Under 2015 uppskattas delningsekonomin ha genererat inkomster på cirka 28 miljarder euro i Europeiska unionen (så sent som det föregående året genererades endast halva detta belopp).

2.1.1

Från och med 2015 har betydande investeringar från större plattformar ytterligare främjat sektorns utveckling och man uppskattar att delningsekonomin i framtiden kan nå en omsättning på mellan 160 och 572 miljarder euro i hela EU.

2.2

Dessa siffror visar att delningsekonomin sprider sig till allt fler sektorer och har potential att generera mervärde, skapa arbetstillfällen på olika nivåer och säkerställa att de europeiska konsumenterna får tillgång till effektiva tjänster till konkurrenskraftiga priser.

2.3

Delningsekonomin medför dock samtidigt en rad utmaningar för den europeiska lagstiftaren, som är skyldig att upprätthålla de principer och regler som syftar till att fastställa ett tydligt och förutsägbart regelverk (1). Lagstiftningsåtgärderna får dock inte undergräva den stora innovationspotential som sektorn hittills har visat prov på.

2.4

Den engelska termen för delningsekonomi, ”collaborative economy”, används ofta synonymt med ”sharing economy”. I Oxford English Dictionary införde 2015 ”sharing economy” som ett av de nya orden och det definierades som ett ekonomiskt system där tillgångar eller tjänster delas mellan privatpersoner, antingen gratis eller mot en avgift, vanligen via internet.

2.5

I detta yttrande används termen ”delningsekonomi” på samma sätt som i kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om ”Europeisk agenda för delningsekonomin” av den 2 juni 2016.

2.6

Med delningsekonomi avses mer specifikt affärsmodeller vars verksamhet underlättas genom delningsplattformar som möjliggör en tillfällig användning av varor eller tjänster, ofta tillhandahållna av privatpersoner.

2.6.1

Delningsekonomin omfattar tre kategorier av aktörer: i) tjänsteleverantörer som delar tillgångar, resurser, tid och/eller kompetens – de kan vara antingen privatpersoner eller yrkesutövare, ii) användare av sådana tjänster, iii) mellanhänder som via en onlineplattform (delningsplattform) sammanför tjänsteleverantörerna med slutanvändarna. Transaktioner inom delningsekonomin brukar inte innebära något ägarbyte och kan utföras antingen med eller utan vinstsyfte.

2.7

Mer specifikt ger delningsekonomin enklare och effektivare tillgång till varor och tjänster genom sambands- och samarbetsplattformar än vad som var fallet tidigare och gör det enklare att matcha konsumenternas efterfrågan med utbudet av varor och tjänster som kan tillhandahållas av yrkesverksamma eller icke yrkesverksamma aktörer.

2.8

Användningen av effektiv teknik och sambandsplattformar har helt förändrat flera sektorer, såsom kort- och långdistanstransporter och hotellsektorn samt uthyrning av hus eller rum, vilket gör det möjligt att mycket effektivt och snabbt matcha efterfrågan och utbud.

2.8.1

I detta sammanhang har ett antal stora marknadsaktörer uppstått, varav de flesta har sitt säte utanför EU och är tydliga exempel på delningsekonomins ökande konsolidering. Dessa exempel visar prov på den stora tillväxtpotentialen inom denna sektor, men de har också visat på de problem som delningsekonomin innebär för lagstiftare ur rättslig och skattemässig synpunkt och med hänsyn till regleringen av arbetsmarknaden och av trygghets- och försäkringssystemen för arbetstagare.

2.9

Förutom dessa har delningsekonomin också börjat få fotfäste inom andra sektorer, såsom vissa finansiella tjänster, kroppsvårdstjänster och hälso- och sjukvårdstjänster. Fler sektorer och tjänster kommer att ansluta sig under de kommande åren och ge delningsekonomin en alltmer central plats. Det är därför tydligt att en omfattande diskussion om de lagstiftningsmässiga och skattemässiga aspekterna av frågan nu inte bara är lämplig utan nödvändig.

3.1

Spridningen av IKT-verktyg och det så kallade sakernas internet har gett upphov till många nya teknikföretag. I dag finns det många olika företagsmodeller med koppling till den digitala ekonomin och delningsekonomin. Dessa modeller kan åtskiljas beroende på deras struktur och företagets storlek, samt på basis av storleken på målmarknaderna, sättet att använda teknik och den organisatoriska modellen. Vad gäller skattemässig behandling kan man dock urskilja tre grupper:

3.2

Vad gäller modellen för de stora plattformarna för allmän sökning på nätet möjliggör plattformarna databehandling och skapande av mervärde som sedan kan anpassas till konsumenternas specifika önskemål och säljas.

3.3

EESK vill i detta sammanhang betona det specifika värdet hos data, som har klassats som ”den nya valutan” (2). Mervärdet omfattas av moms och destinationsprincipen tillämpas. Det kan dock vara svårt att bedöma hur stort värdet som skapas är i olika stadier och därför att fördela skatteskyldigheterna.

3.4

De nya företagsmodellernas snabba tillväxt kräver en övergripande bedömning av värdeskapande och skatteskyldigheter.

3.5

När det gäller plattformar som fungerar som förmedlare mellan utbud och efterfrågan (Uber-modellen) måste man först granska frågan om möjligheten att fastställa bestämmelser och krav för marknadstillträde som ska gälla för digitala plattformar som är aktiva inom delningsekonomin och, framför allt, för tjänsteleverantörer som använder sådana plattformar.

3.5.1

Kraven för marknadstillträde kan omfatta behovet av ett officiellt tillstånd att driva en verksamhet, en licens eller minimistandarder för kvalitet (t.ex. lokalernas storlek eller typ av fordon, krav på försäkring eller deposition etc.). Den inkomst som genereras bedöms ofta och tillskrivs en enskild individ eller ett företag som är skyldig att betala skatt på företagsvinst.

3.6

Tjänstedirektivet föreskriver att de krav för marknadstillträde som fastställs i de enskilda medlemsstaterna måste vara motiverade och proportionerliga och ta hänsyn till de särskilda företagsmodellerna och innovativa tjänsterna i fråga, utan att gynna en företags- eller tjänsteförvaltningsmodell framför någon annan (principen om neutralitet).

3.7

EESK instämmer i kommissionens kommentar i den årliga tillväxtöversikten 2016 enligt vilken en flexiblare reglering av tjänstemarknaderna, inbegripet inom delningsekonomin, skulle leda till högre produktivitet, underlätta marknadstillträdet för nya aktörer, sänka priset på tjänster och säkerställa fler valmöjligheter för konsumenterna.

3.8

Vi hoppas därför att kraven för marknadstillträde avseende delningsekonomin – om och när de realiseras i de olika nationella rättssystemen – ska ligga i linje med tjänstedirektivet och säkerställa i) lika villkor för de olika ekonomiska aktörerna i sektorer där aktörer inom den konventionella ekonomin och delningsekonomin samexisterar och ii) tydliga och enkla rättsliga krav som främjar innovationspotentialen och de möjligheter som delningsekonomin kan erbjuda ett allt större antal personer.

4.1

Eftersom delningsekonomin består av onlinetjänster som tillhandahålls via digitala plattformar överskrider denna sektor åtminstone delvis det territorialbegrepp som kännetecknar konventionell ekonomisk verksamhet. Det är därför viktigt att det utarbetas en lämplig och tydlig rättslig ram även för delningsekonomin, och att den speglar kommissionens övergripande mål att beskatta vinst där den genereras.

4.2

EESK anser att den rättsliga säkerheten skulle gynnas om det fastställdes regler om att företag som tillhandahåller eller främjar tjänster inom delningsekonomin ska anses ha en skattemässig koppling till i Europa. I detta avseende och just mot bakgrund av de digitala företagens särdrag håller man på att diskutera möjligheten att fastställa en ny form för företagens virtuella etablering, något som har definierats som en ”fast virtuell organisation”. Det här är en intressant lösning för att åtgärda problemen med att fastställa etableringsorten för denna typ av verksamhet, men det kräver en bred debatt och en ordentlig undersökning under de kommande åren. Detta skulle göra det möjligt att fastställa ett säte i EU för verksamhet som utvecklats inom den digitala marknaden, vilket garanterar att transaktionens ekonomiska värde beskattas i Europa och, mer allmänt, där värdet skapas.

4.3

Delningsekonomin skulle kunna underlätta en del av de nationella skattemyndigheternas arbete tack vare de digitaliserade betalningar som genomförs via delningsplattformarna, som är fullständigt spårbara. Betalningssystemens utformning skulle kunna göra det lättare för sektorns aktörer att uppfylla sina skatteskyldigheter, vilket är fallet i t.ex. Estland, där förfarandet för att deklarera inkomster har förenklats för chaufförer och några tjänsteleverantörer tack vare samarbetet med digitala plattformar.

4.4

Rent allmänt hoppas EESK att utbytet av korrekt och spårbar information mellan skattemyndigheter, operatörer och delningsplattformar ska hjälpa till att minska den administrativa bördan när det gäller att betala skatt inom delningsekonomin och genomförandebördan för de finansiella myndigheterna, när samarbetet blir enklare och säkrare med hjälp av de tekniska ramar inom vilka transaktionerna sker.

5.1

När det gäller beskattning av delningsekonomin bör det påpekas att kommissionens expertgrupp för beskattning av den digitala ekonomin i sin rapport av den 28 maj 2014 drog slutsatsen att man inte bör införa ett särskilt skattesystem för den digitala ekonomin eller digitala företag. Däremot anses det mer lämpligt att anpassa de nuvarande skattereglerna och skattemodellerna till de nya förhållandena med hjälp av den omfattande spårbarheten av transaktioner som äger rum på plattformar inom delningsekonomin i syfte att förvalta skatteuppbörden.

5.2

I praktiken krävs det att kommissionen och de nationella skattemyndigheterna tar särskild hänsyn till nya företagsmodeller, i synnerhet när plattformarna är hemmahörande utanför EU, i strävan efter en rättvis och proportionell fördelning av skattebördan på det ekonomiska värde som genereras av olika aktörer: leverantörer, användare och förmedlingsplattformar.

5.3

EESK anser att man måste tillämpa en rimlig och proportionerlig metod vid anpassningen av de allmänna bestämmelser och principer som reglerar skattefrågor inom delningsekonomin. Metoden bör innehålla tydliga och förutsägbara regler för sektorns operatörer, så att den inte ger upphov till alltför höga efterlevnadskostnader som skulle kunna äventyra tillväxten inom en nyligen utvecklad sektor med mycket goda framtidsutsikter, men som ännu inte är helt förutsägbar eller mätbar.

5.4

Eventuella framtida europeiska initiativ om beskattning av företagsmodeller inom den digitala ekonomin bör ta hänsyn till de olika initiativ mot skatteundandragande som kommissionen inlett på skatteområdet under de senaste åren. Alla lagstiftningsåtgärder bör därför samordnas noggrant som en del av en övergripande och enhetlig åtgärdsram.

5.5

Det behövs ett samordnat initiativ om beskattning av den digitala ekonomin för att stärka EU:s inre marknad och främja dess tillväxt, eftersom denna sektor redan utgör en betydande del av den europeiska ekonomin och av allt att döma kommer att spela en ännu större roll under kommande år.

5.5.1

I detta avseende ger artiklarna 113 och 115 i fördraget en stabil rättslig grund för att fastställa både direkta och indirekta skatteregler för delningsekonomin, i syfte att konsolidera den inre marknaden och förbättra dess funktionssätt.

5.6

Vissa medlemsstater har beslutat att vidta åtgärder för att beskatta den digitala ekonomin genom ny, bindande lagstiftning, medan andra har antagit riktlinjer för sektorns aktörer. Såsom angetts ovan behövs dock ett initiativ om beskattning av den digitala ekonomin på europeisk nivå.

5.7

EESK hoppas därför att det vidtas lagstiftningsåtgärder på EU-nivå om beskattning av den digitala ekonomin och att man sörjer för tillräcklig samordning och medverkan av medlemsstaterna. Syftet bör vara att stärka den inre marknaden och utnyttja den digitala ekonomins möjligheter till fullo.

5.8

Tjänsteleverantörerna inom delningsekonomin omfattas visserligen av skatteskyldigheter, men det är svårt att identifiera skattebetalarna, inte minst på grund av att de både kan driva sin verksamhet professionellt (t.ex. kontinuerligt tillhandahålla tjänster) eller på tillfällig basis (som en form av inkomstkälla utan att detta blir ett yrke). Förutom denna svårighet att identifiera skattebetalare är det ofta en komplicerad uppgift att exakt mäta den skattepliktiga inkomsten.

5.9

I detta avseende betraktar EESK fastställandet av lägsta tröskelvärden för inkomst som en användbar metod för att avgöra om en viss verksamhet ska anses utgöra yrkesutövning eller inte. Fastställandet av sådana trösklar bör dock vara väl motiverat genom lämpliga bevis eller skäl.

5.10

När det gäller nya affärsmodeller behövs en samordning på EU-nivå för att undvika dubbelbeskattning eller skattemissbruk. Bästa praxis för beskattningsmodeller, i synnerhet för företag som förvaltar och driver verksamhet för att matcha efterfrågan och utbud genom digitala plattformar, bör införas och genomföras av medlemsstaterna. Kommissionen bör säkerställa samordning mellan bestämmelserna och fastställa gemensamma och delade regler genom ett direktiv.

5.11

Samtidigt uppmanar EESK de nationella finansiella myndigheterna att offentliggöra riktlinjer i syfte att tillhandahålla tydliga anvisningar för tjänsteleverantörer som är verksamma inom delningsekonomin. Tjänsteleverantörerna är ofta privatpersoner och därför behöver man tillhandahålla information om skatteskyldigheterna, eftersom de ofta inte är medvetna om att de är skyldiga att betala skatt.

5.12

EESK hoppas att den europeiska och nationella lagstiftningen tillhandahåller mekanismer för att främja samarbete mellan aktörer inom delningsekonomin och skattemyndigheter. Tack vare den omfattande användningen av tillförlitliga och spårbara uppgifter kan detta samarbete främja skatteförenkling och skattetransparens, och till och med leda till en möjlighet att de digitala plattformarna, för vissa verksamheter, direkt sköter skattebetalningen i samarbete med skattemyndigheterna.

5.12.1

I detta avseende understryker EESK att man för att säkerställa rättssäkerhet på skatteområdet behöver ägna särskild uppmärksamhet åt den snabba utvecklingen och tillväxten av nya affärsmodeller, vilket förstärker oron över osäkerheten kring skattefrågorna och dessa affärsmodellers inverkan på gränsöverskridande handel och investeringar, särskilt vad gäller internationell beskattning (3).

5.13

Kommittén påpekar att delningsekonomin skulle kunna leda till en breddning av den nationella skattebasen genom att skapa nya arbetstillfällen och tillföra nya resurser till ekonomin. De behöriga nationella myndigheterna bör utveckla effektivare system för utbyte och delning av information i syfte att utnyttja denna nya bas. Denna information i kombination med nya tekniska möjligheter kan skapa större säkerhet på skattområdet med lägre kostnader både för tjänsteleverantörer och för skattemyndigheterna. Eftersom den digitala plattformen, tjänsteleverantören och kunden kan befinna sig i olika medlemsstater bör denna fråga undersökas närmare på EU-nivå i syfte att ta vederbörlig hänsyn till gränsöverskridande uppgiftsskydd.

6.1

När det gäller verksamheter inom delningsekonomin och huruvida de ska omfattas av moms måste man först skilja mellan verksamheter som utförs via olika nya affärsmodeller, t.ex. direkt genom delningsplattformar och de enskilda tjänsteleverantörer som är registrerade på dessa plattformar, och affärsmodeller som utnyttjar plattformarna för att genomföra olika aktiviteter, t.ex. försäljning av utrymme eller användaruppgifter för annonser och reklam.

6.2

När det gäller de sistnämnda är företagen redan skyldiga att betala skatt på bolagsvinster. De samlar in information från användarna – varje gång en användare gör en sökning samlar företagen in information. De kan sälja den informationen till annonsörer och andra berörda parter, och om ett värde skapas bör moms tas ut på informationsutbytet (insamling och försäljning av information).

6.3

Företagsmodeller som arbetar för att matcha efterfrågan och utbud kan anses skapa mervärde genom att tillhandahålla en tjänst och tillåta en transaktion/ett utbyte mellan kunder och förare, och borde därför vara momspliktiga.

6.4

Generellt sett när det gäller moms måste en distinktion göras mellan olika situationer som involverar betalningsmetoder för utförda tjänster inom delningsekonomin: i) situationer där tjänster utförs mot betalning i form av en summa pengar, ii) situationer där ersättningen för tjänsten inte tillhandahålls i pengar utan i form av en annan tjänst eller en icke-monetär ersättning, och iii) situationer där tjänsten tillhandahålls gratis utan ersättning.

6.5

De momsregler som ska tillämpas på situation i) ovan kan härledas från reglerna och principerna i den befintliga lagstiftning som fastställts av EU-domstolen, medan situation ii) möjligtvis inte omfattas av de befintliga momsreglerna.

6.5.1

När det gäller de konkreta omständigheter som kan tänkas falla under punkt ii) efterlyser EESK en noggrann undersökning av huruvida delningsplattformarnas verksamhet omfattas av momsplikt eller inte. Den rättsliga ramen på detta område är för närvarande faktiskt otydlig, i synnerhet när det gäller tjänster för vilka det som redan påpekats inte krävs betalning i pengar, men där uppgifter om konsumenter och deras preferenser används i kommersiellt syfte.

6.6

EESK anser att det är viktigt att kommissionen tar itu med och reglerar momsfrågan inom delningsekonomin inom ramen för sin handlingsplan, möjligen genom att tillämpa förenklade regler och principer i fall där omsättningen understiger vissa trösklar – vilket redan har gjorts i vissa länder – för att begränsa efterlevnadskostnaderna, särskilt för små och medelstora företag och tillfälliga tjänsteleverantörer.

6.7

Dessutom bör kommissionen och de nationella skattemyndigheterna främja samarbete och samordning vid tillämpningen av momsreglerna inom delningsekonomin.

7.1

EESK ställer sig bakom Europaparlamentets betänkande om en europeisk agenda för delningsekonomin, där parlamentet konstaterar att ”europeiska företagare har en stark tendens att skapa delningsplattformar för sociala ändamål, och bekräftar det ökade intresset för en delningsekonomi som utgår från kooperativa affärsmodeller” (4).

7.2

Delningsekonomins specifika karaktär, dess innovationspotential och behovet av att anpassa skattereglerna till sektorns exponentiella tillväxt talar för att det organiserade civila samhället ska involveras i den samråds- och analysverksamhet som kommissionens överser. Målet bör vara att bringa samman sektorns aktörer, representanter från EU-institutionerna och de nationella finansiella myndigheterna och akademiker för att lansera en gemensam debatt om frågor som gäller beskattning av delningsekonomin.

7.3

EESK uppmanar kommissionen att föreslå ytterligare rekommendationer för ett bättre informationsutbyte mellan de nationella skattemyndigheterna och för en jämlik skattemässig behandling av tjänsteleverantörer. Kommittén anser att ett uppföljningsyttrande är nödvändigt för att ytterligare bedöma de skattepolitiska kraven, samt vilka effekter och resultat beskattning skulle få på den digitala ekonomin.

7.4

Med avseende på rättigheterna för de arbetstagare och konsumenter som deltar i delningsekonomin hänvisar EESK till yttrandet Delningsekonomi och självreglering  (5). I detta sammanhang är det viktigt att nämna att delningsekonomins effekter på arbetsmarknaden är betydande och kräver särskild uppmärksamhet när det gäller skydd för arbetstagare, särskilt i fråga om bidragen till socialt skydd, hälso- och sjukvård och det sociala trygghetssystemet.

7.4.1

ESSK understryker i detta sammanhang återigen behovet av att utvärdera delningsekonomins inverkan på arbetsmarknaden och påpekar att ett fullgott skydd av arbetstagare och tjänsteleverantörer är ett mål som EU och de nationella lagstiftarna ständigt bör ha i åtanke.