EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 11.3.2016

COM(2016) 134 final

2016/0074(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1343/2011 och (EU) nr 1380/2013, och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005

{SWD(2016) 56 final}
{SWD(2016) 57 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Tekniska åtgärder är regler som styr hur och var fiskare får fiska. De syftar till att kontrollera den fångst som kan tas med en viss fiskeansträngning men även till att minimera fiskets påverkan på ekosystemet. De utgör en integrerad del av regelverket i de flesta fiskeriförvaltningssystem, viket även gäller inom unionens vatten.

De tekniska åtgärderna kan delas in i

–åtgärder som reglerar redskapens användning,

–åtgärder som reglerar utformningen av de redskap som används,

–minsta storlekar som innebär att fisk som understiger dem måste kastas överbord,

–åtgärder som anger rums- och tidsbetingade kontroller (t.ex. stängda områden/områden med begränsat tillträde och fredningstider) för att skydda populationer av ungfisk och lekande fisk och

–åtgärder som dämpar fiskeredskapens påverkan på känsliga arter (t.ex. havsdäggdjur, sjöfågel och sköldpaddor) eller stängda områden för att skydda känsliga livsmiljöer (t.ex. kallvattenkorallrev).

Historiskt är de tekniska åtgärder som tillämpas inom europeisk fiskerilagstiftning och ytterst inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) en berättelse om många förordningar, ändringar, genomförandebestämmelser och tillfälliga tekniska åtgärder som införts som nödlösningar på nya problem. För alla unionens havsområden och alla vatten utanför EU där unionsfartyg är verksamma finns det fler än 30 förordningar innehållande tekniska åtgärder.

För närvarande finns det tre förordningar med detaljerade tekniska åtgärder om antagits enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och som omfattar de viktigaste havsområdena i unionens vatten – rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer, som täcker Nordostatlanten (och Svarta havet sedan 2012), rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94, och rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98.

Utöver dessa förordningar finns det ett antal rättsakter från kommissionen som innehåller detaljerade regler om fiskeredskapens utformning (t.ex. kommissionens förordning (EEG) nr 3440/84 av den 6 december 1984 om fastsättning av anordningar på trålar, danska snurrevadar och liknande nätredskap) eller som gäller särskilda områdesavstängningar (t.ex. kommissionens förordning (EG) nr 1922/1999 av den 8 september 1999 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 850/98 med avseende på villkoren för att fartyg vars längd överallt överskrider åtta meter skall tillåtas använda bomtrålar inom vissa vatten i gemenskapen) samt tekniska åtgärder som införts för att begränsa det omedelbara hot mot bevarandet som följer av utarmningen av vissa bestånd (t.ex. kommissionens förordning (EG) nr 2056/2001 av den 19 oktober 2001 om fastställande av ytterligare tekniska åtgärder för torskbeståndets återhämtning i Nordsjön och väster om Skottland). Dessa förordningar härrör i allmänhet från befogenheter som ingår i de viktigaste förordningarna.

Det finns också ett antal andra fristående förordningar som innehåller tekniska åtgärder. Här ingår rådets förordning (EG) nr 812/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder när det gäller bifångster av valar vid fiske och om ändring av förordning (EG) nr 88/98, och rådets förordning (EG) nr 1185/2003 av den 26 juni 2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg.

Det finns flera förordningar som antagits genom medbeslutande och som införlivar de tekniska åtgärder som har överenskommits för de tredjelandsvatten som täcks av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, som t.ex. konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR-konventionen) och
den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat-konventionen). Dessa förordningar omfattas inte av tillämpningsområdet för detta förslag.

Före ikraftträdandet av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ingick tekniska åtgärder även i de förordningar om fiskemöjligheter som fastställer årliga totala tillåtna fångstmängder och kvoter för Nordostatlanten, Östersjön och Svarta havet liksom för djuphavsarter. Dessa var en blandning av vad som var ämnat som tillfälliga tekniska åtgärder och regionspecifika åtgärder och undantag från allmänna bestämmelser i andra förordningar. Efter antagandet av EUF-fördraget kunde sådana åtgärder inte längre ingå i förordningar om fiskemöjligheter, med undantag för de åtgärder som har en direkt funktionell koppling till fångstbegränsningarna för ett visst bestånd eller för vissa bestånd. Därför ingår nu endast ett begränsat antal sådana åtgärder i förordningar om fiskemöjligheter. Exempelvis finns ett stängt område utanför Irlands västra kust till skydd för havskräfta (Nephrops norvegicus) som är kopplat till TAC för denna art i detta område. Åtgärder som härrör från andra regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, såsom Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) och Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo), ingår fortfarande också i förordningen om fiskemöjligheter för Nordostatlanten, som tillfälliga åtgärder.

Detta visar att regelstrukturen för tekniska åtgärder har blivit mycket komplex och något uppsplittrad. En retrospektiv 1 utvärdering som utförts till stöd för det här förslaget har visat att de nuvarande tekniska åtgärderna i hög grad inte har kunnat uppfylla den förra gemensamma fiskeripolitikens mål – rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Detta är tydligare i vissa havsområden än andra (t.ex. i Nordostatlanten), men den allmänna uppfattningen är ändå att det finns för många komplexa och ineffektiva regler i en oflexibel styrningsstruktur.

Mot bakgrund av de nya utmaningarna för den nya gemensamma fiskeripolitiken 2 som trädde i kraft den 1 januari 2014 drog man i den retrospektiva utvärderingen slutsatsen att den nuvarande regelstrukturen för tekniska åtgärder kommer att förbli otillfredsställande även i fortsättningen. Bakom detta ligger fem identifierbara problem:

(1)Otillfredsställande resultat: Tekniska åtgärder är i sig inget större incitament till att fiska selektivt om det inte kostar något att kasta fisk överbord, att fånga känsliga arter eller att göra åverkan på havsbotten. Detta har resulterat i ett misslyckande med att kontrollera fisketrycket, vilket leder till överfiske av ett antal bestånd och för höga utkastnivåer inom vissa fisken samt ett begränsat skydd av känsliga livsmiljöer och arter. Vidare har en del åtgärder avskräckt från innovation eller skapat rättsliga hinder för utveckling av mer selektiva fiskemetoder med det resultatet att det blivit vanligt med kringgående, både lagligt och olagligt, i syfte att minimera de ekonomiska konsekvenserna av åtgärderna.

(2)Svårigheter att mäta effektiviteten: De nuvarande förordningarna innehåller inte några fastställda parametrar för att mäta framgång. Detta har gjort det svårt att mäta hur effektivt de tekniska åtgärderna bidrar till uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens bevarandemål.

(3)Föreskrivande och komplexa regler: De tekniska åtgärderna har efter hand blivit allt fler och mer komplicerade i ett försök att kontrollera alltför många tekniska aspekter av fiskeinsatserna. Vissa åtgärder är svåra för kontrollmyndigheterna att genomdriva och för yrkesfiskarna att följa. De medför en stor administrativ börda och höga kostnader för medlemsstaterna och de berörda parterna. Detta har underminerat fångstsektorns förtroende och fungerat som ett starkt incitament till att inte följa förordningarna, vilket resulterat i antagandet av mer lagstiftning för att motverka kringgåendet av reglerna.

(4)Bristande flexibilitet: Beslut om tekniska åtgärder fattas oftast genom en komplicerad, oflexibel och långdragen politisk process som inte lämpar sig särskilt väl för att fastställa detaljerade tekniska bestämmelser som kräver regelbunden uppdatering och periodisk översyn. Detta har begränsat möjligheten att justera eller ändra tekniska åtgärder för att reagera på förändringar i fisket eller för att utnyttja innovation inom redskapstekniken eller reagera på oförutsedda händelser. Dessutom har tillfälliga regler eller undantag fortsatt att tillämpas i oförändrat skick under långa perioder, vilket ytterligare undergrävt förtroendet inom fångstsektorn.

(5)Nyckelaktörer deltar inte i tillräcklig utsträckning i beslutsprocessen: Tekniska åtgärder är baserade på negativa och i de flesta fall tvingande incitament i ett hierarkiskt styrningssystem (dvs. snarare uppifrån och ned än nerifrån och upp). Detta har lett till att fiskare och andra berörda parter upplever att de inte är en del av processen. Fiskare upplever att de tekniska åtgärderna är opraktiska, att de inte svarar mot dagens fiskemetoder och att de ibland är motstridiga.

Under förhandlingarna om den nya gemensamma fiskeripolitiken rådde en allmän enighet bland medlemsstaterna, beröra parter och Europaparlamentet som bekräftade denna ganska negativa syn på de nuvarande tekniska åtgärderna. Detta trots att ingen politisk överenskommelse om ett nytt åtgärdspaket hade nåtts under de senaste tio åren, då kommissionens tidigare förslag under 2002 3 och 2008 4 gått i stöpet av olika skäl. Medlemsstaterna menade att texten hade blivit alltför komplicerad och svår att tolka och att kommissionens förslag inte löste de underliggande problemen i tillräcklig utsträckning. De berörda parterna hävdade att de inte hade hörts i vederbörlig ordning och att reglerna var mer än bara en konsolidering av befintliga åtgärder. Även försöken att anpassa förordningarna om tekniska åtgärder i Nordostatlanten, Östersjön och Medelhavet till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har misslyckats på grund av att förhandlingarna har tenderat att glida bort från anpassning och över till detaljinnehållet i dessa förordningar.

Dessa upprepade misslyckanden med att nå en överenskommelse om en ny förordning om tekniska åtgärder belyser tydligt behovet av en ny strategi. Denna bör grunda sig på förenkling, en anpassning av beslutsfattandet till Lissabonfördraget, med stärkta långsiktiga strategier för bevarande och resursförvaltning inbegripet åtgärder för hantering av utkastproblemet och för regionalisering, större möjligheter för de berörda parterna att vara delaktiga och större ansvar för fiskerinäringen (t.ex. efterlevnadskulturen).

För att lösa dessa problem och erkänna de institutionella svårigheterna är syftet med detta förslag följande:

–Optimera de tekniska åtgärdernas bidrag till att uppnå de viktigaste målen för den nya gemensamma fiskeripolitiken.

–Skapa den flexibilitet som krävs för att anpassa de tekniska åtgärderna genom att underlätta regionaliserade arbetssätt (i överensstämmelse med målen enligt unionsrätten).

–Förenkla de nuvarande reglerna i linje med kommissionens Refit-program 5 .

Detta förslag ändrar huvudsakligen styrningsstrukturen för de tekniska åtgärderna snarare än själva åtgärderna, men den ökade flexibiliteten och incitamenten att förbättra fiskemetodernas selektivitet kommer att leda till att tekniska åtgärdernas effektivitet förbättras. Med tiden kommer avkastningen att optimeras genom att fångsterna kommer att bestå av större fiskar, och fiskets påverkan på det marina ekosystemet kommer att minska genom antagandet av ansvarsfulla fiskemetoder.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 204/585/EG anges de allmänna ramarna för den gemensamma fiskeripolitiken. Inom dessa ramar fungerar de tekniska åtgärderna som verktyg som bidrar till att uppnå de övergripande målen för den gemensamma fiskeripolitiken enligt följande:

(1)Uppnåendet av maximalt hållbart uttag (MSY) kommer att underlättas genom tillämpning av tekniska åtgärder som reglerar fiskemönstret (dvs. hur fisketrycket är fördelat över åldersprofilen hos ett bestånd). Att uppnå maximalt hållbart uttag från ett visst bestånd kommer att kräva att fiskemönstret undviker fiske ur de unga åldersgrupperna. För att uppnå detta krävs en kombination av effektiva tekniska åtgärder (dvs. åtgärder för att reglera fiskeredskapens användning och utformning, minsta referensstorlekar för bevarande samt stängda områden/fredningstider) som leder till förbättringar i fiskemönstren i en anpassningsbar regleringsstruktur.

(2)För att uppnå en gradvis eliminering av utkasten och minimera de oönskade fångsterna krävs både tekniska (redskapsanvändning och -utformning) och taktiska (stängda områden eller områden med begränsat tillträde) ändringar för att driva fram ökad selektivitet och undvika oavsiktliga fångster (t.ex. fisk under minsta referensstorlek för bevarande). Vad gäller landningsskyldigheten som införts för att uppnå detta mål kommer den nuvarande styrningsstrukturen för tekniska åtgärder att behöva omformas så att den ger utrymme för större flexibilitet i strävan att uppnå målet.

(3)Att garantera att fiskeverksamheten är förenlig med bredare ekologiska överväganden kommer att vara beroende av att det tillämpas tekniska åtgärder som minimerar fiskeredskapens inverkan på ekosystemen (t.ex. begränsningsåtgärder eller stängda områden). De tekniska åtgärderna måste särskilt bidra till att uppnå god miljöstatus med avseende på fyra av de elva deskriptorer som ingår i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi): Biologisk mångfald bevaras (deskriptor 1). Populationerna av alla kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur håller sig inom säkra biologiska gränser och uppvisar en ålders- och storleksfördelning som vittnar om ett friskt bestånd (deskriptor 3). Alla delar av de marina näringsvävarna förekommer i normal omfattning och mångfald (deskriptor 4). Havsbottnens integritet upprätthålls (deskriptor 6). Den centrala utmaningen kommer att vara att åstadkomma en ram för att genomföra sådana åtgärder så att de så effektivt som möjligt skyddar de mest utsatta arterna och de känsliga livsmiljöer och områden som behöver skyddas.

Utöver dessa mål främjar den nya gemensamma fiskeripolitiken regionalisering som en ny styrningsmodell. Regionaliseringen erbjuder en viktig möjlighet att förenkla de regler som fastställts av lagstiftaren och är särskilt relevant för den framtida användningen av tekniska åtgärder som förvaltningsverktyg, eftersom en del av effektivitetsproblemet som de tekniska åtgärderna lider av har att göra med den styrningsstruktur de används i. Regionaliseringen kommer att göra det möjligt att ta fram tekniska åtgärder på regional nivå (t.ex. ytterst inom ramen för fleråriga planer eller, på kortare sikt, inom ramen för andra unionsåtgärder). Regionalisering ger även utrymme för att begränsa behovet av detaljerade tekniska bestämmelser som antas av Europaparlamentet och ministerrådet enligt medbeslutandeförfarandet. Inom en förenklad rättslig ram som fastställs av lagstiftaren kan åtgärder planeras regionalt och skräddarsys till de specifika förutsättningarna för olika fisken. Regionaliseringen innebär också en möjlighet att i mycket större utsträckning använda tekniska åtgärder som en drivkraft för att uppnå hållbart fiske än enbart som restriktiva och tvingande åtgärder som kompletterar fiskemöjligheter och ansträngningsbegränsningar. Genom ett regionaliserat beslutsfattande kan man även undvika att ständigt behöva göra innehållsmässiga ändringar i tekniska åtgärder som ingår i lagstiftningsakter antagna enligt medbeslutandeförfarandet.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Förslaget och dess mål är förenliga med unionens politik, särskilt med de rättsliga skyldigheterna enligt ramdirektivet om en marin strategi, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (ramdirektivet för vatten). Ett fullständigt genomförande av dessa direktiv ingår i EU:s åtgärder till följd av dess åtaganden inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald, och understöds av det åtagande som gjorts av EU:s stats- och regeringschefer att sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald i EU senast 2020. Detta upprepas i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 6 .

Tekniska åtgärder har också potential att bidra till Europa 2020-strategin 7 , särskilt dess flaggskeppsinitiativ för resurseffektivitet genom bättre utnyttjande av fiskbestånden. Vidare kommer reformen av de tekniska åtgärderna att bidra till Refit-programmet genom att ett antal existerande förordningar och särskilda åtgärder förenklas eller utgår.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Den rättsliga grunden är artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Förslagets bestämmelser avser bevarandet av marina biologiska resurser, ett område där unionen har exklusiv befogenhet. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

•Proportionalitetsprincipen

Genom det här förslaget ändras redan befintliga åtgärder, och därför berörs inte proportionalitetsprincipen. De föreslagna åtgärderna är förenliga med proportionalitetsprincipen eftersom de är ändamålsenliga och nödvändiga. Inga mindre restriktiva åtgärder för att uppnå de önskade politiska målen existerar.

•Val av instrument

Föreslaget instrument: Europaparlamentets och rådets förordning.

Övriga instrument skulle vara olämpliga av följande skäl: En förordning måste ändras genom en förordning.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

I december 2012 gjordes en utvärdering av tekniska åtgärder. Den bestod i en retrospektiv utvärdering1 av de befintliga förordningarna om tekniska åtgärder med avseende på deras relevans, ändamålsenlighet, effektivitet, samstämmighet och acceptans. Under utvärderingen hölls omfattande samråd med företrädare för fiskerinäringen, nationella förvaltningar och forskningsorgan i medlemsstaterna. Arbetet avslutades i juni 2013. Den retrospektiva utvärderingen följdes av en framåtblickande utvärdering1 av sannolika ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter samt av de olika föreslagna policyalternativens ändamålsenlighet, effektivitet, samstämmighet och av acceptansen för dem. Studien blev klar i april 2014.

Den retroaktiva utvärderingen bekräftade att de nuvarande tekniska åtgärderna är alltför komplexa och i stor utsträckning har varit ineffektiva. De har inga tydliga och väldefinierade mål och ger inte heller några positiva incitament som belönar ansvarsfulla metoder eller främjar efterlevnad. Kontrollen av åtgärderna är kostsam och den styrningsstruktur som de för närvarande används i är oflexibel och mycket toppstyrd, och samråd med berörda parter utnyttjas i begränsad utsträckning.

Slutsatsen av den framåtblickande utvärderingen var att en resultatbaserad förvaltning kan vara den bästa lösningen för tekniska åtgärder i framtiden, om kontroll- och tillsynsproblemen kan lösas. Med en sådan lösning bör behovet av flera olika förordningar med föreskrivande tekniska åtgärder minska.

•Samråd med berörda parter

Ett internetbaserat offentligt samråd hölls från januari till maj 2014 8 . Detaljerade bidrag inkom från nyckelaktörer (t.ex. medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådgivande nämnder, fångstsektorn och icke-statliga organisationer) 9 . De viktigaste slutsatserna, vilka till stor del överensstämde med resultaten av den retrospektiva respektive den framåtblickande utvärderingen, var följande:

(1)Varje eventuell ny förordning med tekniska åtgärder bör inriktas på en resultatbaserad förvaltning i stället för mikroförvaltning.

(2)Yrkesfiskarna bör bli mer redovisningsskyldiga för vad de fångar snarare än den inriktning på utformning och användning fiskeredskap som idag gäller.

(3)Förenkling av reglerna är ett grundläggande mål, men förenklingen bör inte skapa skillnader i förvaltningssystemen medlemsstaterna emellan (”upprätthålla lika villkor”).

(4)Regionalisering ses som en viktig möjlighet att få till stånd en förenkling av förordningarna om tekniska åtgärder.

(5)En ramstrategi är att föredra, och denna bör innehålla övergripande mål och gemensamma minimistandarder som tillämpas i hela EU. Den bör också innehålla säkerhetsgarantier så att åtgärder kan vidtas om det uppstår problem inom fisket.

(6)I det förflutna har förbättringar av selektiviteten uppnåtts när incitamentsstrukturerna överensstämt med förvaltningsmålen. Sådana strukturer måste byggas in i varje ny lagstiftningsram för tekniska åtgärder.

Utöver de offentliga samråden har flera seminarier, samråd och möten hållits med nyckelaktörer under perioden från 2011 till början av 2015. Kombinationen av det offentliga samrådet och den omfattande uppföljningsdialogen med nyckelaktörerna (dvs. fångstsektorn, icke-statliga organisationer och medlemsstaterna) har säkerställt att de synpunkter som uttryckts är fullt representativa för dessa olika grupper av berörda parter.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

En expertarbetsgrupp inom vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) sammankallades till möte vid tre tillfällen, i oktober 2012 10 , mars 2013 11 respektive mars 2015 12 . Dessa möten undersökte möjligheten att använda tekniska åtgärder som förvaltningsverktyg inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Slutsatserna i rapporterna har bidragit till att definiera de alternativ som övervägdes i den framåtblickande utvärdering som utförts och har bidragit med information till utarbetandet av förslaget.

Utöver dessa möten gjordes flera särskilda framställningar till STECF och Internationella havsforskningsrådet (Ices) om specifika frågor rörande fiskeredskapens selektivitet, hur reglerna om maskstorlek och fångstsammansättning kan ersättas, om bifångster av havsdäggdjur och andra skyddade arter och om befintliga stängda områden och områden med begränsat tillträde. Dessa gav också vägledning i utarbetandet av förslaget.

•Konsekvensbedömning

En konsekvensbedömning har utförts, med beaktande av information från allmänheten och riktade uppföljningssamråd, retrospektiva och framåtblickande utvärderingar, expertutlåtanden samt synpunkter från styrgruppen för konsekvensbedömning som inrättats till stöd för detta initiativ och från nämnden för lagstiftningskontroll.

För konsekvensbedömningen bedömdes tre policyalternativ och ett av delalternativen vara de alternativ som, gentemot referensscenariot, mest sannolikt kommer att leda till att målen uppnås och göra det möjligt att åtgärda de konstaterade problemen.

–Referensscenario: De befintliga förordningarna med den gemensamma fiskeripolitiken som en central beståndsdel förblir gällande på det sätt som de har utarbetats, dvs. ett antal tekniska förordningar och andra bevarandeförordningar som kommit till kring den gemensamma fiskeripolitiken. Referensscenariot skulle ta hänsyn till de senaste anpassningarna som undanröjer rättsliga motstridigheter i förhållande till de nya åtagandena inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (landningsskyldigheten och anpassningen till EUF-fördraget vad gäller fastställandet av kommissionens nuvarande befogenheter). En regionalisering av de tekniska åtgärderna skulle genomföras genom utkastplaner eller fleråriga planer och skulle utvidga nätet av förordningar ytterligare och lägga till nya bestämmelser som avviker från eller ändrar befintliga tekniska regler.

–Konsolidering: En ny förordning med begränsat tillämpningsområde som i en enda förordning konsoliderar de gemensamma reglerna för allt fiske på alla områden (t.ex. allmänna förbud mot vissa fiskemetoder). De gemensamma reglerna (enligt medbeslutandeförfarandet) skulle skiljas från regler med potential för regionalisering. De senare tekniska reglerna skulle behållas i de befintliga förordningarna (medbeslutande- och kommissionsakter). Eventuella nyligen antagna ändringar av förordningarna och anpassningen av dem till EUF-fördraget skulle ingå. Regionaliseringen av de tekniska åtgärderna skulle ske genom utkastplaner som antas av kommissionen i form av delegerade akter, och genom delegerade akter som antas av kommissionen på grundval av de nya fleråriga planerna antagna enligt medbeslutandeförfarandet. Dessa delegerade akter skulle införa (tillfälliga) undantag från och ändringar av de gällande reglerna. Regionalisering skulle ske om och när medlemsstaterna lämnar in gemensamma rekommendationer om utkastplaner på tillfällig basis och med en maximal löptid på 3 år. För att behålla undantagen efter denna period skulle det sedan krävas antagande av delegerade akter som antas med stöd av ett bemyndigande i en flerårig EU-plan.

–Ramförordningsstrategi: En ny ramförordning som innehåller a) allmänna bestämmelser (tillämpningsområde, syften, vägledande principer) och fastställande av förväntade resultat och motsvarande standarder, b) gemensamma regler och tekniska bestämmelser (som i alternativ 1), och c) referensstandarder (per region) som svarar mot identifierade resultat och som skulle fungera som standardåtgärder i ett regionaliseringssammanhang. Referensstandarderna skulle baseras på innehållet i de befintliga reglerna och skulle främst ersätta de nuvarande reglerna om maskstorlek och fångstsammansättning, omvandla de nuvarande minsta storlekarna till minsta referensstorlekar för bevarande, upprätthålla de stängningar som behövs för att skydda ansamlingar av ungfisk och lekande fisk liksom andra regionspecifika tekniska regler. Strukturen skulle omarbetas (en enda förordning i stället för de många förordningar som finns i nuläget). Många av de befintliga förordningarna skulle upphävas och integreras med och/eller rationaliseras in i den nya ramen. De referensstandarder och tekniska standardåtgärder som överensstämmer med dessa mål skulle vara tillämpliga om inte och till dess att regionala åtgärder har tagits fram och införts i unionslagstiftningen (genom delegerade akter). Om inga regionaliserade åtgärder tas fram skulle referensstandarderna fortsätta att fungera som standardregler. Medlemsstaterna skulle ha möjligheter att i än högre grad gå från mer rigida tekniska regler (standardreglerna) till en mer flexibel och resultatbaserad förvaltningsmetod inom ramen för regionalisering, i syfte att uppnå de resultat och mål som satts för en viss plan.

–Ramstrategi utan referensstandarder: De viktigaste inslagen i ramen skulle bibehållas utom referensåtgärderna. En befogenhet skulle införas för utveckling av särskilda åtgärder inom ramen för regionalisering. Denna befogenhet skulle göra det möjligt att genom delegerade akter fastställa de åtgärder som behövs regionalt för att uppfylla den gemensamma fiskeripolitikens mål, som en del av utkastplanerna och de fleråriga planerna

–Avskaffande av befintliga regler: De flesta av de befintliga förordningarna om tekniska åtgärder skulle upphävas omedelbart, med undantag för viktiga naturvårdsåtgärder som skulle fortsätta att gälla. Alla tekniska åtgärder som är nödvändiga på längre sikt skulle utarbetas regionalt inom ramen för fleråriga planer (med möjligheten att tillfälligt införa tekniska åtgärder i utkastplanerna under en kortare tid). Det skulle inte finnas någon ramförordning i detta alternativ.

Jämförelse av alternativen

Ramstrategin med referensstandarder befanns efter utvärderingen vara den som bäst skulle uppnå de satta målen och kunna ge garantier för att bevarandemålen kommer att fortsätta att uppfyllas medan regionaliseringen utvecklas. På längre sikt (senast 2022) är det meningen att alla tekniska åtgärder som krävs kommer att ingå i de regionala planerna. Denna strategi är bäst lämpad att hantera övergången till regionalisering under perioden fram till 2022.

Ramstrategin utan referensstandarder och avskaffandet av tekniska åtgärder skulle medföra omedelbar förenkling vad gäller tekniska åtgärder och därför gynna fångstsektorn, men båda alternativen är mer riskfyllda. De utgör en drastisk förändring av styrningsformen då de innebär att bevisbördan läggs över på alla fiskare (och på medlemsstaterna). De skulle bygga på att yrkesfiskarna själva dokumenterar och på ett transparent sätt visar att de uppfyller de allmänna målen och de överenskomna resultaten (inom den gemensamma fiskeripolitiken) men även de specifika mål och resultat som anges i de fleråriga planerna. De bygger på omedelbara beteendeförändringar hos fiskare och på att grupptryck och självreglering kan garantera att inga icke-selektiva fiskemetoder används. Medlemsstaterna, vissa avsnitt inom fångstsektorn och de icke-statliga organisationerna verkar ovilliga att gå i denna riktning, åtminstone under den närmaste tiden.

En konsolidering av tekniska åtgärder var det alternativ som fann minst gehör. Det innebär i huvudsak att den nuvarande komplexa regleringsstrukturen upprätthålls och ger inga tydliga incitament för de berörda parterna utöver referensscenariot. Det är inte heller helt i linje med andan i regionaliseringen så som denna är tänkt att fungera inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Sammanfattning av konsekvenserna

Det föredragna alternativet innebär i stor utsträckning ändringar av regleringsstrukturen och styrningen vad gäller tekniska åtgärder. Bara ett fåtal nya åtgärder införs och ändringarna av sakinnehållet handlar mycket om att avskaffa regler för att förenkla och minska den administrativa bördan, öka kontrollerbarheten eller konsolidera naturvårdsåtgärderna. Därför baserades själva konsekvensanalysen i konsekvensbedömningen på en kvalitativ bedömning underbyggd av specifika exempel eller fallstudier. De viktigaste konsekvenserna är följande:

Ekonomiska

De ekonomiska konsekvenserna av ramstrategin skulle vara positiva. Denna strategi skulle driva fram regionalisering. Den ökade flexibilitet och större delaktighet för de berörda parterna i utarbetandet av tekniska åtgärder som följer av regionaliseringen bör ge snabbare resultat när det gäller incitament att använda selektiva redskap än andra alternativ. Detta kommer att bidra till att uppnå maximalt hållbart uttag och minska de oavsiktliga fångsterna, med de motsvarande fördelar i ekonomiska termer som kommer av ökade fiskemöjligheter. Detta skulle stadigt förbättras med tiden, särskilt om medlemsstaterna belönar det selektiva fisket med de ökade fiskemöjligheter som kommer att bli möjliga inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Sociala

Sysselsättningen inom fångstsektorn kommer sannolikt att minska kortsiktigt under den tid det tar för fångstsektorn att anpassa sig till de utmaningar som uppstår vid övergången till maximalt hållbart uttag och landningsskyldigheten. Om man emellertid antar att regionaliseringstakten kommer att öka och att de mest berörda flottsegmenten (särskilt de som inriktar fisket på blandade demersala arter) skulle sträva efter att snabbt förbättra selektiviteten, då skulle även eventuella negativa effekter kunna motverkas snabbare. Sysselsättningsnivåerna skulle stabiliseras. På längre sikt och när man uppnått hållbart fiske skulle fiskemöjligheterna öka (med minst 20 % till 2020). En så stor ökning har potential att skapa nya jobb inom fångstsektorn. Ett hållbart fiske leder till ökade inkomster och löner och därmed till attraktivare arbetstillfällen.

Miljö

Eventuella negativa effekter på kortare sikt kommer sannolikt att avvärjas snabbare än enligt något av de andra alternativ som övervägs. Ramstrategin skulle hantera övergången till regionalisering och skulle – genom att det införs referensstandarder och genom att de befintliga tekniska åtgärder som fortfarande är nödvändiga bibehålls – även säkerställa att de miljömässiga hållbarhetsmålen för den gemensamma fiskeripolitiken inte äventyras. På längre sikt bör regionaliseringen leda till att det, inom flexibla styrningsramar, utvecklas åtgärder med högre reaktivitet och bättre förmåga att föregripa hot mot de marina ekosystemen och som gör det möjligt att snabbt vidta skyddsåtgärder.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Förenkling

Förenkling av de befintliga förordningarna är ett prioriterat mål för detta förslag. I den nya ramen kommer sex förordningar antagna enligt medbeslutandförfarandet att ersättas med en enda förordning och tre andra förordningar kommer att delvis upphävas eller ändras. Den kommer också att leda till att upp till tio kommissionsförordningar med stödjande funktion upphävs. Vissa delar av dessa förordningar kommer att tas in i ramförslaget i avvaktan på regionalisering. Detta ger utrymme för en andra omgång av förenkling på två huvudområden. För det första kommer bestämmelserna att antingen strykas eller förenklas när det gäller nästan hälften av de 40 områden som för närvarande är stängda eller omfattas av begränsat tillträde i samband med skydd av ungfisk eller av lekansamlingar. Detta grundar sig på utlåtanden från STECF, med beaktande av de synpunkter som inkommit från medlemsstaterna och från berörda parter. Det andra förenklingsområdet gäller de komplexa tabellerna för maskstorlek och fångstsammansättning i de befintliga förordningarna för Nordostatlanten och Östersjön. I varje region har dessa förenklats till en enhetlig referensmaskstorlek för släpredskap och fasta redskap baserat på befintliga fiskemönster och med flera undantag som gör det möjligt att använda redskap med mindre maskstorlekar för att upprätthålla viktiga fisken.

Små och medelstora företag

Fångstsektorn som består av omkring 82 000 fartyg och sysselsätter 98 500 heltidsekvivalenter är den sektor som påverkas mest av eventuella ändringar av förordningarna om tekniska åtgärder. Av dessa omkring 82 000 fiskefartyg skulle nästan 98 % klassificeras som mikroföretag som sysselsätter färre än tio personer och vars årliga omsättning och/eller årliga balansräkning inte överstiger 2 miljoner euro totalt. Då en så stor andel av sektorn är mikroföretag, vilket innebär att de undantas från detta förslag, skulle den gemensamma fiskeripolitikens bevarandemål undergrävas eftersom få fiskeföretag skulle omfattas av de allmänna reglerna.

Effekterna på de små och medelstora företagen skulle bli positiva när det gäller administrativa kostnader, eftersom de nuvarande förordningarna omedelbart förenklas och fångstsektorn, via de rådgivande nämnderna, får spela en större roll i arbetet med att ta fram tekniska åtgärder. Dessutom kan den potentiella övergången till ett resultatbaserat system på längre sikt leda till ytterligare förenkling av de tekniska reglerna. Detta innebär att bevisbördan läggs över på fångstsektorn och sätter press på dem att visa och dokumentera alla fångster korrekt. Detta skulle eventuellt kunna ge ökade kostnader i samband med fångstdokumentation, men kostnaderna skulle ytterst vara beroende av vilken strategi för ”regionaliserad kontroll” som medlemsstaterna väljer och jämna ut sig i och med den flexibilitet som strategin skulle erbjuda.

•Grundläggande rättigheter

Förslaget har inga konsekvenser för skyddet av de grundläggande rättigheterna.

4.BUDGETKONSEKVENSER

Denna åtgärd medför inga ytterligare utgifter för unionen.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Övervakning

Inom ramen för det föredragna alternativet skulle det fastställas tydliga mål dels för att minska och så långt som möjligt eliminera oönskade fångster senast 2019 och dels för att fiska på nivåer som ger ett maximalt hållbart uttag (MSY) för alla bestånd senast 2020. Målen för att minska fiskets negativa påverkan på de marina ekosystemen skulle också fastställas så att de bidrar till uppnåendet av god miljöstatus senast 2020. För att mäta i vilken utsträckning målen uppnås föreslås miljömässiga, ekonomiska och sociala indikatorer samt efterlevnadsindikatorer för övervakningen av de tekniska åtgärderna:

Miljöindikatorer: Utvecklingen av fångstprofiler, antal bestånd på MSY-nivå och utvecklingen vad gäller bifångster av känsliga arter och skydd av känsliga livsmiljöer

Ekonomiska indikatorer: Inkomst, mervärdesskatt (moms), inkomst/break-even-inkomst och nettovinstmarginaler

Sociala indikatorer: Sysselsättning och personalkostnader

Efterlevnadsindikatorer: Antal överträdelser kopplade till tekniska regler och patrulldagar till havs

Data till stöd för övervakningen skulle vara tillgängliga inom ramen för den befintliga datainsamlingsramen 13 , från utlåtanden från STECF och Ices samt från årsrapporterna från Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA).

Utvärdering

En efterhandsutvärdering som diskuterar de viktigaste utvärderingsfrågorna vad gäller tekniska åtgärder bör göras före 2022 som är det år då landningsskyldigheten bör vara genomförd fullt ut, MSY ha uppnåtts för alla bestånd och god miljöstatus ha uppnåtts för marina ekosystem. Denna utvärdering skulle bidra direkt till den retrospektiva utvärdering av den gemensamma fiskeripolitiken som man planerar inleda år 2022.

De nya fleråriga planerna kommer regelbundet att bedömas av STECF och Ices för att mäta huruvida hållbarhetsmålen uppnås. Dessa utvärderingar kommer att ge indikationer om huruvida de tekniska åtgärder som ingår som en del i dessa planer är effektiva.

Rapporteringskraven enligt artiklarna 49 (den gemensamma fiskeripolitiken funktion) och 50 (framsteg med att uppnå maximalt hållbart uttag (MSY)) i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken kommer också att ge insikter om de tekniska åtgärdernas effektivitet, även om de inte är direkt kopplade till dessa.

Åtgärder som utvecklats regionalt måste också utvärderas regelbundet av STECF eller Ices för att säkerställa att de är förenliga med målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

EFCA:s årsrapporter avseende planerna för gemensamt utnyttjande dokumenterar antalet överträdelser som upptäckts och skälen till dessa, jämfört med antalet och vilken typ av inspektioner som utförts. Dessa ger en uppfattning om i vilken grad förordningarna om tekniska åtgärder efterlevs.

Rapportering

Senast i slutet av 2020 och därefter vart tredje år kommer kommissionen att överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning tillsammans med en bedömning av de tekniska åtgärdernas inverkan på bevarandet av fiskeresurserna och om fiskets miljöpåverkan på de marina ekosystemen. På grundval av denna rapport kommer kommissionen sedan att föreslå nödvändiga ändringar.

•Förklarande dokument (för direktiv)

Ej tillämpligt.

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Förslaget har följande struktur:

Allmänna bestämmelser – omfattar tillämpningsområde, övergripande och specifika syften, mål som är kopplade till de allmänna och specifika syften som uttrycks som nivåer av oönskade fångster, tröskelvärden för bifångster av känsliga arter och en minskning av utbredningen av den del av havsbotten som är avsevärt påverkad av fisket samt principer för goda styrningsformer och definitioner. Definitionerna gäller främst fiskeredskap och fiskeverksamhet och är gemensamma för alla regioner. De konsoliderar och uppdaterar de befintliga definitionerna i de befintliga förordningarna.

Gemensamma tekniska åtgärder – innehåller de gemensamma regler som för närvarande ingår i alla de viktigaste förordningarna om tekniska åtgärder men som är tillämpliga på alla havsområden och i praktiken betraktas som permanenta eftersom det varken är nödvändigt eller motiverat att ändra dem. De bestämmelser som ingår i denna del är

–förbjudna redskap och metoder, inklusive förbud mot försäljning av marina arter som fångats med vissa typer av redskap,

–åtgärder för att skydda känsliga arter (t.ex. havsdäggdjur, reptiler och havsfåglar) och livsmiljöer (till exempel kallvattenkorallrev), inbegripet de arter som anges i habitat- och fågeldirektiven,

–allmänna restriktioner för användningen av släpredskap och villkor för deras användning (omfattar grundläggande utformning av struten och anordningar som får fästas på fiskeredskap),

–restriktioner vad gäller användningen av passiva nätredskap. Detta inbegriper en konsolidering av befintliga restriktioner vad gäller användningen av drivgarn (dvs. förbud att använda drivgarn på över 2,5 km, förbud mot användning av sådana redskap i riktat fiske efter långvandrande arter och ett totalt förbud mot användning av drivgarn i Östersjön). Inom ramen för regionaliseringen bör medlemsstaterna stärka dessa bestämmelser så att de når upp till och inbegriper införande av ett totalförbud mot användningen av sådana redskap när det finns vetenskapliga bevis för att en fortsatt användning av drivgarn utgör ett hot mot bevarandestatusen för känsliga arter i den aktuella regionen,

–minsta referensstorlekar för bevarande (definition, mätregler, användning av fisk som är mindre än minsta referensstorleken för bevarande),

–gemensamma åtgärder för att minska utkasten (utsortering, slipping (fångst släpps tillbaka i havet), skydd för arter som inte omfattas av fångstbegränsningar).

Regionalisering – fastställer de allmänna principerna för regionalisering med hänvisning till de referensåtgärder som kommer att vara tillämpliga om inga regionala åtgärder införts och fastställer de befogenheter som krävs för en regionalisering av de tekniska åtgärderna genom fleråriga planer, tillfälliga utkastplaner och de bevarandeåtgärder som är nödvändiga för att uppfylla skyldigheterna enligt miljölagstiftningen. Befogenheterna möjliggör utveckling av regionala åtgärder baserade på gemensamma rekommendationer som lämnas av regionala grupper av medlemsstater, vilka ändrar/avviker från befintliga referensåtgärder, inrättar nya åtgärder eller åtgärder som avviker från referensåtgärderna, förutsatt att det kan visas att referensåtgärderna inte innebär några fördelar ur bevarandesynpunkt eller att alternativa åtgärder har införts. Denna delegering av befogenheter härrör från den gemensamma fiskeripolitiken. Även de regionala åtgärder som kan vidtas inom ramen för tillfälliga utkastplaner definieras, liksom garantierna för att åtgärder kommer att vidtas om det finns vetenskapliga belägg för att bevarandemålen inte uppnås genom de regionala åtgärderna. För detta ändamål införs en säkerhetsklausul som gör det möjligt för kommissionen att ingripa när tillgängliga vetenskapliga utlåtanden visar att det krävs omedelbara åtgärder för att skydda marina arter. Detta gör det möjligt för kommissionen att fastställa tekniska åtgärder för att begränsa sådana hot, som komplement till eller genom undantag från denna förordning eller andra tekniska åtgärder som fastställts i enlighet med unionslagstiftningen. Sådana åtgärder kan innehålla restriktioner i fråga om användningen av fiskeredskap eller i fråga om fisket i vissa områden eller under vissa perioder.

Tekniska åtgärder i andra vatten än unionsvatten – innehåller en befogenhet för kommissionen att anta delegerade akter med avseende på närmare regler om förteckningar över känsliga marina ekosystem samt specifika tekniska åtgärder relaterade till definierade fisken efter birkelånga och kungsfiskar som godkänts av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC). Den ger vidare kommissionen möjlighet att, genom en ändring av motsvarande lagstiftning, anta delegerade akter med avseende på befintliga tekniska åtgärder i förordning (EU) nr 1343/2011 14 om Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM). Den ger dessutom kommissionen möjlighet att i unionens lagstiftning införa framtida ändringar av de åtgärder som antas av NEAFC och även av åtgärder som antas av AKFM. Det finns för närvarande inga sådana befogenheter.

Tekniska bestämmelser – innehåller gemensamma bestämmelser för bedrivande av vetenskaplig forskning och för utsättning och flyttning av marina arter.

Förfarandebestämmelser – innehåller bestämmelser om utövande av delegering med avseende på delegerade akter i förslaget och om kommittéförfarandet med avseende på genomförandeakter.

Slutbestämmelser – innehåller ändringar och upphävanden av de relevanta förordningarna samt översyn och rapportering.

Bilagor – Bilagorna innehåller referensåtgärder per havsområde (dvs. Nordsjön, Östersjön, nordvästliga vatten, sydvästliga vatten, Medelhavet, Svarta havet och de yttersta randområdena). Dessa referensåtgärder kommer att tillämpas när det saknas regionalt införda åtgärder. De inbegriper referensmaskstorlekar, minsta referensstorlekar för bevarande, stängda områden eller områden med begränsat tillträde för att skydda ungfisk och lekande fisk samt alla andra regionspecifika åtgärder. Det finns också bilagor som innehåller en förteckning över förbjudna arter som, när de fångas som bifångst, omedelbart måste kastas tillbaka i havet, stängda områden för skydd av känsliga livsmiljöer och en förteckning över arter som inte får fångas med drivgarn.

2016/0074 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 15 ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande 16 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 17 fastställs en gemensam fiskeripolitik (GFP) för bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna.

(2)Tekniska åtgärder är verktyg som stöder genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken. En retrospektiv utvärdering har dock visat att den nuvarande regleringsstrukturen för tekniska åtgärder sannolikt inte kommer att infria målen för den gemensamma fiskeripolitiken, och en ny strategi bör användas för att öka åtgärdernas effektivitet med fokus på anpassning av styrningsstrukturen.

(3)Det behövs en ram som reglerar de tekniska åtgärderna. Denna ram bör innehålla allmänna regler som måste tillämpas i alla unionens vatten och den bör föreskriva inrättandet av tekniska åtgärder som tar hänsyn till de regionala särdragen hos fisket genom den regionaliseringsprocess som införts genom GFP.

(4)Ramen bör omfatta fångst och landning av fiskeresurser samt användning av fiskeredskap och växelverkan mellan fiskeverksamheten och de marina ekosystemen.

(5)Den bör tillämpas på fiskeverksamhet som bedrivs i unionens vatten av unionsfartyg och andra fartyg än unionsfartyg och av medborgare i medlemsstaterna (utan att det påverkar flaggstatens primära ansvar) samt på unionsfartyg som är verksamma i de yttersta randområden som avses i artikel 349 första stycket i fördraget. Den bör även tillämpas i andra vatten än unionsvatten vad gäller tekniska åtgärder som antagits för NEAFC:s (Nordostatlantiska fiskerikommissionen) regleringsområde och AKFM:s (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) avtalsområde.

(6)Tekniska åtgärder bör när så är relevant tillämpas på fritidsfiske som kan ha en betydande effekt på fiskbestånd och skaldjursarter.

(7)Tekniska åtgärder bör bidra till att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål att fiska på nivåer som ger maximalt hållbart uttag, minska oönskade fångster och stoppa utkasten samt bidra till uppnåendet av god miljöstatus i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG 18 .

(8)Tekniska åtgärder bör särskilt skydda ungfisk och lekansamlingar genom användning av selektiva fiskeredskap och fångstundvikande åtgärder. Tekniska åtgärder bör också minimera och om möjligt eliminera fiskeredskapens inverkan på det marina ekosystemet och särskilt på känsliga arter och livsmiljöer. De bör också bidra till att det finns förvaltningsåtgärder införda i syfte att uppfylla skyldigheterna enligt rådets direktiv 92/43/EEG 19 , Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG 20 och direktiv 2008/56/EG.

(9)För att utvärdera de tekniska åtgärdernas effektivitet, bör det fastställas mål vad gäller nivåer för oönskade fångster, nivåer för bifångster av känsliga arter och vad gäller den utsträckning i vilken livsmiljöer på havsbotten får påverkas negativt av fisket. Dessa mål bör reflektera den gemensamma fiskeripolitikens mål, unionens lagstiftning (särskilt rådets direktiv 92/43/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG 21 ) och bästa internationella praxis.

(10)För att säkerställa enhetlighet vad gäller förståelsen för och genomförandet av tekniska regler, bör de definitioner av fiskeredskap och verksamheter som ingår i de befintliga förordningarna om tekniska åtgärder uppdateras och konsolideras.

(11)Vissa destruktiva fiskeredskap eller metoder som innebär användning av sprängämnen, giftiga ämnen, bedövande ämnen, elektrisk ström, tryckluftshammare eller andra slagredskap, släpredskap och gripklor för att skörda röda koraller, andra typer av koraller eller koralliknande arter samt vissa harpungevär bör förbjudas utom i det särskilda fall som utgörs av trålar med elektrisk ström som får användas under vissa stränga villkor.

(12)Mot bakgrund av utlåtanden från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) bör vissa gemensamma regler om restriktioner när det gäller användningen av släpredskap och när det gäller strutens utformning fastställas för att förhindra dålig praxis som leder till icke-selektivt fiske.

(13)I syfte att begränsa användningen av drivgarn som kan fiska över stora områden och medför betydande fångster av känsliga arter bör de befintliga restriktionerna vad gäller användning av sådana fiskeredskap konsolideras.

(14)Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör fiske med passiva nätredskap i Ices-sektionerna IIIa, VIa, VIb, VIIb, VIIc, VIIj och VIIk samt Ices-delområdena VIII, IX, X och XII öster om 27°W i vatten med ett karterat djup på mer än 600 meter även i fortsättningen vara förbjudet i syfte att skydda känsliga djuphavsarter.

(15)För vissa sällsynta arter, t.ex. vissa arter av haj och rocka, kan även en begränsad fiskeverksamhet innebära en allvarlig risk för bevarandet. För att skydda dem bör det införas ett allmänt förbud mot att fiska efter dessa arter.

(16)För att ge det strikta skydd för känsliga marina arter, såsom havsdäggdjur, havsfåglar och marina reptiler, som föreskrivs i direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG bör medlemsstaterna införa åtgärder för att minimera och om möjligt eliminera fångsterna av dessa arter i fiskeredskap.

(17)För att ge fortsatt skydd för de känsliga marina livsmiljöerna utanför Irlands och Storbritanniens kuster och kring Azorerna, Madeira och Kanarieöarna bör de restriktioner som redan existerar när det gäller användningen av bottenredskap upprätthållas.

(18)Om vetenskapliga utlåtanden och tekniska uppgifter identifierar andra sådana områden bör liknande restriktioner införas för att skydda dessa livsmiljöer.

(19)I enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken bör det fastställas minsta referensstorlekar för bevarande för att säkerställa skydd av unga exemplar av marina arter och det bör inrättas återhämtningsområden för fiskbestånd.

(20)Det bör anges på vilket sätt storleken på marina arter ska mätas.

(21)För att hjälpa fångstsektorn att genomföra landningsskyldigheten bör medlemsstaterna införa åtgärder som gör det lättare att lagra eller hitta avsättningsmöjligheter för marina arter som inte når upp till minsta referensstorlek för bevarande. Dessa åtgärder bör innefatta stöd till investeringar i konstruktion och anpassning av landningsplatser och skyddshamnar eller stöd till investeringar för att höja värdet på fiskeriprodukter.

(22)Alla metoder för utsortering och slipping, dvs. att släppa tillbaka fisk, bör förbjudas utom när undantag införts inom ramen för landningsskyldigheten.

(23)I fall där vetenskapliga utlåtanden visar att det förekommer betydande oönskade fångster av arter som inte är föremål för fångstbegränsningar och därför inte omfattas av landningsskyldigheten bör medlemsstaterna genomföra pilotprojekt i syfte att undersöka hur man kan minska sådana fångster och införa lämpliga tekniska åtgärder för att uppnå detta mål.

(24)Om inga tekniska åtgärder har införts på regional nivå bör de fastställda referensstandarderna gälla. Dessa referensstandarder bör hämtas från befintliga tekniska åtgärder, med beaktande av utlåtanden från STECF och yttranden från de berörda parterna. De bör bestå av referensmaskstorlekar för släpredskap och passiva nätredskap, minsta referensstorlekar för bevarande, stängda områden eller områden med begränsat tillträde, naturskyddsåtgärder för att begränsa bifångsterna av havsdäggdjur och havsfåglar i vissa områden och andra regionspecifika åtgärder som för närvarande är tillämpliga och som fortfarande behövs för att säkerställa att bevarandemålen fortsätter att uppfyllas tills dess att åtgärder vidtas inom ramen för regionaliseringen.

(25)Medlemsstaterna kan i samarbete med berörda parter utarbeta gemensamma rekommendationer om lämpliga tekniska åtgärder som avviker från referensåtgärderna i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens regionaliseringsprocess.

(26)Sådana regionala tekniska åtgärder bör minst vara likvärdiga med referensstandarderna vad gäller fiskemönster och skydd för känsliga arter och livsmiljöer.

(27)Huvudinstrumentet för att fastställa regionala tekniska åtgärder bör vara de fleråriga planerna enligt definitionen i den gemensamma fiskeripolitiken. Under de fleråriga planernas löptid får referensstandarderna ändras och det får fastställas nya åtgärder som kompletterar eller ersätter referensstandarderna eller som avviker från dessa, om det kan påvisas att referensstandarderna inte innebär några fördelar ur bevarandesynpunkt eller att alternativa åtgärder har vidtagits för att säkerställa att mål och syften fortfarande uppfylls. I enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 kan fleråriga planer även innehålla andra naturvårdsåtgärder som minimerar fiskets negativa påverkan på ekosystemet, t.ex. sådana åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 13.4 i direktiv 2008/56/EG, artikel 4 i direktiv 2009/147/EG eller artikel 6 i direktiv 92/43/EEG.

(28)Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att i de fleråriga planerna anta artspecifika selektiva redskap eller redskap med andra maskstorlekar som alternativ till gällande referensmaskstorlekar, bör regionala grupper av medlemsstater säkerställa att dessa alternativa redskap ger minst lika hög selektivitet som eller bättre selektivitet än referensredskapen.

(29)Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att i de fleråriga planerna ändra eller fastställa nya stängda områden eller områden med begränsat tillträde i syfte att skydda ungfisk eller lekansamlingar, bör regionala grupper av medlemsstater fastställa specifikationer, omfattning, varaktighet, redskapsrestriktioner och kontroll- och övervakningssystem i sina gemensamma rekommendationer.

(30)Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att i de fleråriga planerna ändra eller fastställa minsta referensstorlekar för bevarande, bör regionala grupper av medlemsstater säkerställa att målen för den gemensamma fiskeripolitiken inte äventyras genom att säkerställa att skyddet av unga exemplar av marina arter respekteras och samtidigt säkerställa att det inte införs någon snedvridning på marknaden och att det inte skapas någon marknad för fisk som inte når upp till minsta referensstorlekar för bevarande.

(31)Inrättandet av realtidsstängningar i förening med bestämmelser om förflyttning som en ytterligare åtgärd för att skydda ungfisk eller lekansamlingar bör tillåtas som ett alternativ som kommer att utvecklas ytterligare inom ramen för gemensamma rekommendationer. Villkoren för införande och upphävande av sådana områden samt kontroll- och övervakningsförfaranden bör fastställas i de relevanta gemensamma rekommendationerna.

(32)På grundval av en vetenskaplig bedömning av effekterna av innovativa redskap, vederbörligen utvärderad av STECF, kan användningen av sådana redskap eller en utvidgning till användningen av nya redskap, t.ex. trålar med elektrisk ström, ingå som ett alternativ i gemensamma rekommendationer från regionala grupper av medlemsstater. Användningen av innovativa fiskeredskap bör inte tillåtas när den vetenskapliga bedömningen visar att användningen kommer att leda till negativ påverkan på känsliga livsmiljöer och icke-målarter.

(33)I syfte att minimera bifångsterna av känsliga arter och fiskeredskapens påverkan på känsliga livsmiljöer, bör regionala grupper av medlemsstater utarbeta ytterligare åtgärder för att minska fiskets påverkan på känsliga arter och livsmiljöer. Om det finns vetenskapliga belägg för att det föreligger ett allvarligt hot mot bevarandet av sådana arter och livsmiljöer bör medlemsstaterna införa ytterligare restriktioner avseende utformningen och användningen av vissa fiskeredskap eller till och med införa ett totalt förbud mot att använda dem i den aktuella regionen. Mer specifikt kan sådana bestämmelser tillämpas på användningen av drivgarn som i vissa områden lett till betydande fångster av valar och havsfåglar.

(34)När det inte finns någon flerårig plan medger förordning (EU) nr 1380/2013 införande av tillfälliga utkastplaner för genomförandet av landningsskyldigheten. Det bör vara tillåtet att som ett led i dessa planer fastställa tekniska åtgärder som är strikt kopplade till genomförandet av landningsskyldigheten och som syftar till att öka selektiviteten och så långt som möjligt minska oönskade fångster.

(35)I syfte att behålla de befintliga detaljerade rekommendationer som antagits av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på förteckningarna över känsliga marina ekosystem samt med avseende på specifika tekniska åtgärder relaterade till definierade åtgärder för att skydda birkelånga och kungsfiskar. Kommissionen bör även ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på inkorporering i unionsrätten av framtida ändringar av de åtgärder som antagits av NEAFC, som ingår i vissa uttryckligen definierade icke-väsentliga delar av denna förordning och som blir bindande för unionen enligt villkoren i konventionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

(36)För att inte hindra vetenskaplig forskning eller utsättning och flyttning av fisk bör bestämmelserna i denna förordning inte vara tillämpliga på förfaranden som kan vara nödvändiga för sådan verksamhet.

(37)När tillgängliga vetenskapliga utlåtanden visar att det krävs omedelbara åtgärder för att skydda marina arter bör kommissionen ges befogenhet att i vederbörligen motiverade fall skyndsamt anta tillämpliga delegerade akter om fastställande av tekniska åtgärder för att begränsa sådana hot, vilka kompletterar eller avviker från denna förordning, eller tekniska åtgärder som fastställts på annat sätt i enlighet med unionslagstiftningen. Dessa åtgärder bör i synnerhet utformas för att hantera oväntade förändringar i beståndsmönstren till följd av hög eller låg rekrytering av ungfisk till ett bestånd, för att skydda lekande fisk eller skaldjur när bestånden befinner sig på mycket låga nivåer eller för att hantera andra förändringar i bevarandestatusen för fiskbestånd, som skulle kunna hota beståndets tillstånd. De kan innehålla restriktioner i fråga om användningen av släpredskap eller passiva redskap eller i fråga om fisket i vissa områden eller under vissa perioder.

(38)Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget bör delegeras till kommissionen så att den kan uppdatera förteckningen över fisk och skaldjur för vilka det råder förbud mot riktat fiske, uppdatera förteckningen över känsliga områden där fisket bör begränsas, anta tekniska åtgärder som en del av fleråriga planer, och anta tekniska åtgärder som en del av tillfälliga utkastplaner. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(39)I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna i denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att fastställa tekniska specifikationer för anordningar som är avsedda att minska slitage på, att förstärka eller att begränsa utsläpp av fångster i den främre delen av släpredskap, att fastställa tekniska specifikationer för selektivitetsanordningar fästa vid definierade referensredskap, att fastställa tekniska specifikationer för trålar med elektrisk ström, att fastställa restriktioner vad gäller utformning samt de kontroll- och övervakningsåtgärder som måste antas av flaggmedlemsstaten, att fastställa regler om de kontroll- och övervakningsåtgärder som måste antas av flaggmedlemsstaten vid användning av passiva redskap i djup mellan 200–600 meter, att fastställa närmare regler om de åtgärder för kontroll och övervakning som måste införas för vissa stängda områden eller områden med begränsat tillträde, och att fastställa närmare regler för signal- och genomförandespecifikationer för anordningar som ska användas för att skrämma bort valar från passiva nätredskap och för de metoder som ska användas för att minimera bifångster av havsfåglar och marina reptiler. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 22 .

(40)Senast vid utgången av 2020 och därefter vart tredje år bör kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning, på grundval av den information som överlämnats av medlemsstaterna och de berörda rådgivande nämnderna, efter att ha bedömts av STECF. Denna rapport bör bedöma i vilken omfattning tekniska åtgärder, både regionalt och på unionsnivå, har bidragit till att uppnå målen och nå det syfte som anges i denna förordning. På grundval av denna rapport, och när det på regional nivå finns belägg för att mål och syften inte har uppfyllts, bör medlemsstaterna i den aktuella regionen lägga fram en plan som anger vilka korrigerande åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa att dessa mål och syften kan uppfyllas. Kommissionen bör också föreslå Europaparlamentet och rådet nödvändiga ändringar av denna förordning, på grundval av rapporten.

(41)På grund av ändringarnas antal och omfattning bör rådets förordningar (EG) nr 894/97 23 , (EG) nr 850/98 24 , (EG) nr 2549/2000 25 , (EG) nr 254/2002 26 , (EG) nr 812/2004 27 och (EG) nr 2187/2005 28 upphöra att gälla.

(42)Rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 29 , (EG) nr 1098/2007 30 , (EG) nr 1224/2009 31 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1343/2011 32 och (EU) nr 1380/2013 33 bör ändras i enlighet med detta.

(43)I syfte att komplettera eller ändra befintliga närmare bestämmelser som införlivar rekommendationer som antagits av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på tekniska åtgärder i förordning (EU) nr 1343/2011. Kommissionen bör även ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på inkorporering i unionsrätten av framtida ändringar av de åtgärder som antagits av AKFM, som ingår i vissa uttryckligen definierade icke-väsentliga delar av denna förordning och som blir bindande för unionen enligt villkoren i AKFM-avtalet. Förordning (EU) nr 1343/2011 bör ändras i enlighet med detta. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning föreskrivs tekniska åtgärder vad gäller

(a)fångst och landning av fiskeresurser och

(b)användning av fiskeredskap och växelverkan mellan fiskeverksamheten och de marina ekosystemen.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.Denna förordning ska tillämpas på verksamhet som bedrivs av unionsfiskefiskefartyg och av medborgare i medlemsstater, utan att detta påverkar flaggstatens primära ansvar, i de fiskezoner som avses i artikel 5 samt av fiskefartyg som för tredjelands flagg och som är registrerade i tredjeländer, när de fiskar i unionens vatten.

2.Artiklarna 7 och 14 samt del A i bilagorna V–X ska även tillämpas på fritidsfiske.

3. Med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 29 och 30 ska de tekniska åtgärder som fastställs i denna förordning inte tillämpas på sådan fiskeverksamhet som endast bedrivs i följande syften:

a)Vetenskapliga undersökningar.

b)Utsättning eller flyttning av marina arter.

Artikel 3

Allmänna och särskilda mål

1. Som verktyg för att stödja genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken (GJP) ska de tekniska åtgärderna bidra till den gemensamma fiskeripolitikens mål enligt artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt artikel 2.2, 2.3 och 2.5 a och j.

2. Utöver detta ska de tekniska åtgärderna i synnerhet

(a)skapa optimala fiskemönster till skydd för ungfisk och lekansamlingar av marina arter,

(b)säkerställa att de bifångster av de marina arter som förtecknas i direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG och av andra känsliga arter som sker inom fisket minimeras och om möjligt elimineras så att de inte utgör ett hot mot bevarandestatusen för dessa arter,

(c)säkerställa att fiskets miljöpåverkan på marina livsmiljöer minimeras och om möjligt elimineras så att de inte utgör ett hot mot bevarandestatusen för dessa livsmiljöer,

(d)bidra till att det finns förvaltningsåtgärder införda i syfte att uppfylla skyldigheterna enligt direktiven 92/43/EEG, 2009/147/EG, 2008/56/EG och 2000/60/EG.

Artikel 4

Mål

1. Tekniska åtgärder ska ha till syfte att uppnå följande mål:

(a)Säkerställa att fångsterna av marina arter som inte når upp till minsta referensstorlek för bevarande inte överstiger 5 volymprocent i enlighet med artikel 2.2 och artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(b)Säkerställa att bifångsterna av havsdäggdjur, marina reptiler, havsfåglar och andra icke kommersiellt nyttjade arter inte överstiger de nivåer som föreskrivs i unionslagstiftningen och i internationella avtal.

(c)Säkerställa att fiskeverksamhetens miljöpåverkan på livsmiljöer på havsbotten inte överstiger de nivåer som krävs för att uppnå god miljöstatus för varje livsmiljötyp som bedöms inom ramen för direktiv 2008/56/EG i varje marin region eller delregion, med avseende på både livsmiljöernas kvalitet och det fysiska utbredningsområde inom vilket de föreskrivna nivåerna måste uppnås.

2. Bedömningen av i vilken mån dessa mål har uppnåtts ska ingå i den rapportering som föreskrivs i artikel 34.

Artikel 5

Definition av fiskezoner

Vid tillämpningen av denna förordning gäller följande geografiska definitioner av fiskezoner:

(a)Nordsjön: Ices-sektionerna 34 IIa, IIIa och IV.

(b)Östersjön: Ices-sektionerna IIIb, IIIc och IIId.

(c)nordvästliga vatten: Ices-delområdena V (med undantag av Va och andra vatten än unionsvatten i Vb), VI och VII.

(d)sydvästliga vatten: Ices-delområdena VIII, IX och X (unionsvatten) samt Cecaf-zonerna 35 34.1.1, 34.1.2 och 34.2.0 (unionsvatten).

(e)Medelhavet: Medelhavets marina vatten öster om linjen 5°36' W.

(f)Svarta havet: Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavets (AKFM) geografiska delområde 29 såsom det definieras i bilaga I till förordning (EU) nr 1343/2011 36 (resolution AKFM/33/2009/2).

(g)Yttersta randområden: vattnen runt de yttersta randområdena enligt artikel 349 första stycket i fördraget, som ska vara uppdelade i tre områden: västra Atlanten, östra Atlanten och Indiska oceanen.

(h)NEAFC:s regleringsområde: vatten i NEAFC:s konventionsområde som ligger utanför de vatten som omfattas av de avtalsslutande parternas fiskejurisdiktion enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1236/2010 37 .

(i)AKFM:s avtalsområde: Medelhavet och Svarta havet och anslutande vattenområden, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 38 .

Artikel 6

Definitioner

1. Vid tillämpningen av denna förordning gäller följande definitioner, utöver de definitioner som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013:

(1)fiskemönster: hur fisketrycket är fördelat över åldersprofilen hos ett bestånd.

(2)selektivitet: ett kvantitativt uttryck angivet som sannolikheten av att fånga fisk av en viss storlek med en viss maskstorlek (eller krokstorlek).

(3)selektivt fiske: en fiskemetods kapacitet att inrikta sig på och fånga fisk eller skaldjur av en viss storlek eller av en viss arttyp vid fiskeverksamhet, så att arter utanför målgruppen kan undvikas eller släppas oskadda.

(4)riktat fiske: fiske efter en definierad art eller kombination av arter där den totala fångsten av denna art/dessa arter utgör mer än 50 % av det ekonomiska värdet av fångsten.

(5)god miljöstatus: den miljöstatus i marina vatten som definieras i artikel 3.5 i direktiv 2008/56/EG.

(6)känslig livsmiljö: en livsmiljö vars bevarandestatus, inbegripet dess fysiska utbredning och hur tillståndet (struktur och funktion) ser ut vad gäller biotiska och abiotiska faktorer, påverkas negativt av belastningar från mänsklig verksamhet, inbegripet fiskeverksamhet. I känsliga livsmiljöer ingår, i synnerhet, livsmiljötyper som förtecknas i bilaga I och livsmiljöer för arter som förtecknas i bilaga II till direktiv 92/43/EEG, livsmiljöer för arter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2009/147/EG, livsmiljöer som måste skyddas för att god miljöstatus enligt direktiv 2008/56/EG ska kunna uppnås samt känsliga marina ekosystem enligt definitionen i artikel 2 b i förordning (EG) nr 734/2008 39 .

(7)känslig art: en art vars bevarandestatus, inbegripet livsmiljö, utbredning, populationsstorlek och populationstillstånd, påverkas negativt av belastningar från mänsklig verksamhet, inbegripet fiskeverksamhet. I känsliga arter ingår, i synnerhet, de arter som förtecknas i bilagorna II och IV till direktiv 92/43/EEG, arter som omfattas av direktiv 2009/147/EG och arter som måste skyddas för att god miljöstatus enligt direktiv 2008/56/EG ska kunna uppnås.

(8)små pelagiska arter: makrill, sill/strömming, taggmakrill, ansjovis, sardin, blåvitling, silverfisk, skarpsill, trynfisk.

(9)fritidsfiske: icke-kommersiellt fiske efter levande akvatiska resurser för rekreation, turism eller sport.

(10)rådgivande nämnder: grupper av berörda parter som inrättats inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken för att främja att alla berörda parter företräds på ett väl avvägt sätt och bidra till att den gemensamma fiskeripolitikens mål uppnås.

(11)trål: fiskeredskap som aktivt bogseras av ett eller flera fiskefartyg och som består av nät som har en kon- eller pyramidformad kropp (trålkropp) som är sluten baktill med en kasse (strut). släpredskap: alla trålar, snurrevadar och liknande redskap med en kon- eller pyramidformad trålkropp som längst bak är tillsluten med en kasse (strut) eller som består två långa vingar, en kropp och en kasse (strut) och som flyttas aktivt i vattnet.

(12)bottentrål: en trål konstruerad och riggad för att släpas på eller nära havsbotten.

(13)bottenpartrål: en bottentrål som släpas av två fartyg samtidigt, ett på var sida av trålen. Trålen hålls öppen horisontellt genom avståndet mellan de två fartygen när de släpar redskapet.

(14)flyttrål: en trål konstruerad och riggad för att dras i högre vattenskikt.

(15)bomtrål: ett redskap med ett trålnät som hålls öppet horisontellt med hjälp av ett trä- eller stålrör, dvs. bommen, och ett nätstycke försett med kätting, en så kallad kättingmatta, eller skrapkättingar och som aktivt släpas på havsbotten.

(16)trål med elektrisk ström: en fisketeknik (elfiske) som använder ett elektriskt fält för att fånga fisk. Trålredskapet består av ett antal elektroder fästa på redskapet i släpriktningen, vilka avger korta elektriska pulser.

(17)snurrevad: ett redskap som bogseras och sätts ut runt fiskstimmet från ett fartyg med hjälp av två långa rep (snurretåg) som är utformade för att fösa fisken mot vadens öppning. Redskapet, som består av nät och liknar en bottentrål i form och storlek, har två långa vingar, en kropp och en kasse (strut).

(18)snörpvad/ringnot: instängningsredskap bestående av nät och med en botten som dras ihop med en snörpvajer som löper genom en rad ringar längs underdelen och som gör att nätet dras ihop och stängs.

(19)skrapredskap: redskap som antingen aktivt bogseras av fartygets huvudmotor (skrapredskap som dras av båt) eller som dras av en motorförsedd vinsch från ett fartyg som ligger för ankar (mekaniskt skrapredskap) och som används för att fånga musslor, gastropoder eller svampdjur och som består av en nätkasse eller metallkorg som är monterad på en fast ram eller stång av varierande storlek och form, och vars undersida kan vara utrustad med ett skrapblad som kan vara antingen rundat, vasst eller tandat och kan vara utrustat med lastbord och dykbrädor. Vissa skrapredskap är försedda med hydraulisk utrustning (hydrauliskt skrapredskap). Skrapredskap som dras för hand eller med en manuell vinsch på grunt vatten, med eller utan fartyg, för att fånga musslor, gastropoder eller svampdjur (handskrapor) ska inte anses vara släpredskap enligt denna förordning.

(20)passiva nätredskap: varje typ av nät/garn, insnärjningsnät eller grimgarn som antingen är förankrat och bottenstående (nät/garn eller förankrat redskap) eller som får driva med strömmen (drivgarn) och som fisken simmar in i för att sedan snärjas in eller fastna i nätstycket.

(21)drivgarn: ett nätredskap som består av ett eller flera nätstycken som alla hänger parallellt på en eller flera ledarmar och som flyter på vattenytan eller på en viss nivå under vattenytan med hjälp av flytanordningar och som driver med strömmen, antingen fritt eller med det fartyg vid vilket det är fäst. Det kan vara utrustat med anordningar för att stabilisera garnet eller begränsa dess drivförmåga, till exempel ett drivankare eller ett ankare vid botten fäst vid nätredskapets ena ände.

(22)bottenstående nät/garn: ett nätredskap som består av ett enda nätstycke som står vertikalt i vattnet med flöten och vikter. Det fångar levande akvatiska resurser i maskorna och förankras, eller kan förankras på något sätt i havsbotten.

(23)bottenstående insnärjningsnät: ett redskap som består av ett enda nätstycke som riggats så att nätstycket hänger från teln för att få en större mängd löst hängande nät än i ett bottenstående nät/garn. Insnärjningsnäten har oftast mindre flythjälp på huvudteln och står inte så högt vid fiske som det genomsnittliga bottenstående nätet/garnet och är förankrat, eller kan förankras på något sätt i havsbotten.

(24)bottenstående grimgarn: ett nätredskap som består av två eller tre nätväggar där de två yttre väggarna har stor maskstorlek och mellanlagret, som är infogat mellan dem, har små fina maskor, och som är förankrat, eller kan förankras på något sätt i havsbotten.

(25)kombination av nät och grimgarn: varje bottensatt nät/garn som kombinerats med ett grimgarn som utgör den nedre delen.

(26)långrev: fiskeredskap som består av en huvudlina, ibland av betydande längd, vid vilken tafsar med krokar, agnade eller utan bete, är fästade på regelbundet avstånd från varandra. Huvudlinan förankras antingen horisontellt i eller nära havsbotten, vertikalt eller kan få driva vid havsytan.

(27)burar, tinor och mjärdar: fällor i form av burar eller korgar gjorda i olika material med en eller flera öppningar eller ingångar; fällorna som utformats för att fånga kräftdjur eller fisk sätts ut på havsbotten antingen enskilt eller i rader, och är länkade med linor (vakarelinor) till vakare på havsytan som visar deras position.

(28)handlina: fisketeknik med en fiskelina som hålls i händerna. Ett eller flera drag eller agnade krokar är fästa på linan.

(29)St Andrews cross: gripredskap som används för att med en saxlik rörelse skörda antingen musslor eller röda koraller på havsbotten.

(30)strut: den bakre delen av trålen och som antingen har cylindrisk form, dvs. samma omkrets hela vägen, eller konisk form. Struten består av en eller flera paneler (nätstycken) med samma maskstorlek som är fastgjorda vid varandra längs sidorna utmed trålens axel med hjälp av en söm varpå en sidolina kan fastgöras. Av regleringsskäl rör det sig om de sista 50 maskorna i nätet.

(31)maskstorlek: maskstorleken i ett släpredskaps strut, mätt enligt det förfarande som anges i kommissionens förordning (EG) nr 517/2008 40 .

(32)fyrkantsmaska: den form på maskan som uppstår när nätstycket monteras med 45° avvikelse från N-riktningen så att maskstolparna löper parallellt med och i 90° vinkel mot trålnätets längdaxel.

(33)diagonalmaska: vanliga rombformade maskor i ett nätstycke.

(34)T90-trål: trål, snurrevad eller liknande redskap med en strut och ett förlängningsstycke bestående av diagonalknutna nätstycken som vridits 90°, så att nätgarnets huvudsakliga löpriktning är parallell med släpriktningen.

(35)Bacoma-fönster: ett selektionsfönster vars nätstycke är gjort av knutlöst nät som består av fyrkantiga maskor; fönstret är placerat i strutens övre panel och dess nedre kant tar slut högst fyra maskor från bottenstroppen.

(36)selektionspanel: ett nät som fästs längs räktrålens hela omkrets, nära bommen, och smalnar till en spets där det fästs vid räktrålens bottenpanel. Ett flykthål har skurits ut där selektionspanelen och struten möts, så att arter eller enskilda exemplar som är för stora för att passera genom selektionspanelen kan slippa ut, medan räkorna passerar genom selektionspanelen och in i struten.

(37)höjd: höjden på en snörpvad/ringnot definieras som summan av maskornas höjd, inbegripet knutar, när de i vått tillstånd sträcks ut vinkelrätt mot övertelnen.

(38)nedsänkningstid: tiden från den tidpunkt då näten först läggs i vattnet till den tidpunkt då näten helt och hållet halats ombord på fiskefartyget.

(39)redskapsövervakningssensorer: elektroniska fjärrsensorer som kan placeras på trålar eller snörpvadar/ringnotar för att övervaka viktiga prestandaparametrar som avståndet mellan trålbord och fångststorlek.

(40)ljudskrämmare: fjärrstyrda anordningar som avger akustiska signaler för att göra marina havsdäggdjur medvetna om och varna dem för att det finns fiskeredskap i närheten.

(41)torilinor: linor försedda med färgglada remsor som släpas efter fartyget från en punkt högt ovanför fartygets akter när agnade krokar lagts ut, i syfte att skrämma bort fåglar från krokarna.

(42)utsortering: bruket att kasta överbord fisk med lågt värde och som omfattas av fångstbegränsningar, även om den skulle ha kunnat landas legalt, i syfte att maximera det ekonomiska värdet eller penningvärdet av den fisk som tas i hamn.

(43)slipping: bruket att avsiktligt släppa ut fisk från fiskeredskapet innan redskapet har tagits ombord helt på fiskefartyget och som resulterar i förlust i form av död eller döende fisk.

(44)direkt utsättning: utsläppande av levande vilda djur av utvalda arter i vatten där de förekommer naturligt i syfte att utnyttja den naturliga produktionen i vattenmiljön för att öka antalet individer som är tillgängliga för fiske och/eller för att öka naturlig rekrytering.

(45)flyttning: förfarande varigenom en art avsiktligt transporteras och släpps ut av människor i områden med etablerade populationer.

KAPITEL II

GEMENSAMMA TEKNISKA ÅTGÄRDER

AVSNITT 1

Förbjudna fiskeredskap och bruk

Artikel 7

Förbjudna fiskeredskap och fiskemetoder

Det är förbjudet att fånga eller skörda marina arter med någon av följande metoder:

(a)Giftiga, bedövande eller frätande ämnen.

(b)Elström, med undantag för användningen av trål med elektrisk ström enligt artikel 24 och bilaga V del E.

(c)Sprängämnen.

(d)Tryckluftshammare eller andra slagredskap.

(e)Släpredskap för att skörda röda koraller, andra typer av koraller eller koralliknande organismer.

(f)St Andrew's cross eller andra gripredskap för att skörda särskilt röda koraller, andra typer av koraller eller koralliknande arter.

(g)Alla typer av projektiler.

(h)Harpungevär om de används tillsammans med dykutrustning som gör det möjligt att andas under vattnet eller nattetid från solnedgången till gryningen.

Artikel 8

Förbjudet bruk

Det ska vara förbjudet att sälja, ställa ut eller erbjuda till försäljning någon marin art som fångats med hjälp av någon av de metoder som förtecknas i artikel 7.

AVSNITT 2

Allmänna bestämmelser om redskap och villkor för deras användning

Artikel 9

Allmänna restriktioner för användningen av släpredskap

1. Ingen del av ett släpredskap av något slag får vara konstruerad med en maskstorlek som är mindre än maskstorleken i struten. Denna bestämmelse ska inte tillämpas på nätanordningar som används för att fästa redskapsövervakningssensorer.

2. När fler än ett nätredskap släpas samtidigt av ett eller flera fiskefartyg ska samtliga nät ha samma maskstorlek.

3. Det är förbjudet att konstruera en strut eller fästa någon anordning som blockerar eller på annat sätt faktiskt gör maskorna i struten eller i någon annan del av släpredskapet mindre. Denna bestämmelse utesluter inte användningen av specificerade anordningar som används för att minska slitage, för att förstärka eller för att begränsa utsläpp av fångster i den främre delen av släpredskap.

4. Kommissionen kan anta genomförandeakter om fastställande av närmare regler för de tekniska specifikationerna för strutar och för de anordningar som avses i punkt 3. Dessa genomförandeakter ska grunda sig på bästa tillgängliga vetenskapliga och tekniska utlåtanden och kan definiera

–restriktioner för garntjocklek,

–restriktioner för omkretsen i struten,

–restriktioner för användningen av nätmaterial,

–konstruktion och fästanordningar för struten,

–anordningar som minskar slitage, och

–tillåtna anordningar för att begränsa utsläpp av fångster.

5. De genomförandeakter som avses i punkt 4 i denna artikel ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 33.2.

Artikel 10

Allmänna restriktioner vad gäller användningen av passiva nätredskap.

1. Det är förbjudet att ombord medföra eller lägga ut ett eller flera drivgarn vars individuella längd eller sammanlagda längd är mer än 2,5 km.

2. Det är förbjudet att använda drivgarn för att fiska efter de arter som förtecknas i bilaga III.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska det vara förbjudet att ombord medföra eller lägga ut drivgarn i Östersjön.

4. Det är förbjudet att använda bottenstående nät/garn, insnärjningsnät eller grimgarn för att fånga nedanstående arter:

–Långfenad tonfisk (Thunnus alalunga),

–Blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus),

–Havsbraxen (Brama brama),

–Svärdfisk (Xiphias gladius).

–Hajar tillhörande följande arter eller familjer:
Hexanchus griseus, Cetorhinus maximus, alla arter av familjerna Alopiidae, Carcharhinidae, Sphymidae, Isuridae, Lamnidae.

5. Det är förbjudet att sätta ut bottenstående nät/garn, insnärjningsnät och grimgarn vid någon position där det karterade djupet är större än 600 meter.

AVSNITT 3

Skydd av känsliga arter och livsmiljöer

Artikel 11

Förbjudna fiskar och skaldjur

1. Det är förbjudet att med avsikt fånga, behålla ombord, omlasta eller landa de arter av fisk och skaldjur som anges i bilaga IV till direktiv 92/43/EEG utom när ett undantag har beviljats i enlighet med artikel 16 i det direktivet.

2. Utöver de arter som avses i punkt 1 är det förbjudet för unionsfartyg att fiska efter, behålla ombord, omlasta, landa, lagra, sälja, ställa ut eller erbjuda till försäljning de arter som förtecknas i bilaga I.

3. När de fångas som bifångster, får de arter som avses i punkterna 1 och 2 inte skadas och exemplar av dessa ska omedelbart släppas tillbaka i havet.

4. När bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden visar att det är nödvändigt att ändra förteckningen i bilaga I genom tillägg av nya arter som måste skyddas, ska kommissionen ges befogenhet att anta sådana ändringar genom delegerade akter i enlighet med artikel 32.

5. Åtgärder som antas enligt artikel 4 i denna artikel ska syfta till att uppnå det mål som anges i artikel 4.1 b.

Artikel 12

Bifångster av havsdäggdjur, havsfåglar och marina reptiler

1. Det är förbjudet att med avsikt fånga, behålla ombord, omlasta eller landa de marina arter som anges i bilagorna II och IV till direktiv 92/43/EEG och de sjöfågelarter som omfattas av direktiv 2009/147/EG.

2. När de fångas som bifångster, får de arter som avses i punkt 1 inte skadas och exemplar av dessa ska omedelbart släppas tillbaka i havet.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska det vara tillåtet att behålla ombord, omlasta eller landa exemplar av marina arter som avses i punkt 1 och som fångats som bifångst, om denna verksamhet är nödvändig för att främja de enskilda djurens återhämtning och under förutsättning att de berörda behöriga myndigheterna har fått full information i förväg.

4. En medlemsstat får, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, införa begränsande åtgärder eller restriktioner för fartyg som för deras flagg vad gäller användningen av vissa redskap enligt det förfarande som förskrivs i artikel 19 i förordning (EU) nr 1308/2013. Sådana åtgärder ska minimera och när så är möjligt eliminera fångsterna av de arter som avses i punkt 1, och ska vara förenliga med de mål som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013 och vara minst lika stränga som de tekniska åtgärder som är tillämpliga enligt unionslagstiftningen.

5. Åtgärder som antas enligt artikel 4 i denna artikel ska syfta till att uppnå det mål som anges i artikel 4.1 b.

Artikel 13

Skydd av känsliga livsmiljöer och känsliga marina ekosystem

1. Det är förbjudet att använda de fiskeredskap som specificeras i bilaga II inom de relevanta områden som anges i den bilagan.

2. När bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden rekommenderar en ändring av förteckningen över områden i bilaga II, inbegripet tillägg av nya områden, ska kommissionen ges befogenhet att anta sådana ändringar genom delegerade akter, enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 11.2 och 11.3 i förordning (EU) nr 1380/2013. När den antar sådana ändringar ska kommissionen ge särskild akt på att begränsa negativa effekter av att fiskeverksamheten flyttas till andra känsliga områden.

3. När sådana livmiljöer förekommer i vatten som står under en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion ska den medlemsstaten ha befogenhet att upprätta stängda områden eller vidta andra bevarandeåtgärder för att skydda sådana livsmiljöer, enligt det förfarande som fastställs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1380/2013. Sådana åtgärder ska vara förenliga med målen i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013 och vara minst lika stränga som åtgärder som är tillämpliga enligt unionslagstiftningen.

4. Åtgärder som antas enligt punkterna 2 och 3 i denna artikel ska syfta till att uppnå det mål som anges i artikel 4.1 c.

AVSNITT 4

Minsta referensstorlek för bevarande

Artikel 14

Minsta referensstorlek för bevarande

1. De minsta referensstorlekar för bevarande som anges i del A i bilagorna V–X till denna förordning ska gälla i syfte att

(a)garantera skydd av unga exemplar av marina arter i enlighet med artikel 15.11 och 15.12 i förordning (EU) nr 1380/2013,

(b)inrätta återhämtningsområden för fiskbestånd i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) nr 1380/2013.

2. Mätningen av storleken på marina arter ska utföras i enlighet med bestämmelserna i bilaga IV.

3. När det föreskrivs mer än en metod för att mäta storleken på en marin art ska ett exemplar av arten inte anses vara under minsta referensstorleken om den storlek som uppmätts enligt någon av dessa metoder är lika med eller större än minsta referensstorlek för bevarande.

Artikel 15

Bestämmelser för marina arter som understiger minsta referensstorlek för bevarande

Medlemsstaterna ska ha infört åtgärder för att underlätta lagring av eller för att finna avsättning för fångster som inte når upp till minsta referensstorlekar för bevarande och som landas i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013. Dessa åtgärder får innefatta stöd till investeringar i konstruktion och anpassning av landningsplatser och skyddshamnar eller stöd till investeringar för att höja värdet på fiskeriprodukter.

AVSNITT 5

Åtgärder för att minska utkast

Artikel 16

Förbud mot utsortering och slipping

1. Det är förbjudet att utsortera fisk och att släppa tillbaka fisk i havet (slipping).

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på fångster av arter som är undantagna från tillämpningen av landningsskyldigheten i enlighet med artikel 15.4 i förordning (EU) nr 1380/2013.

Artikel 17

Arter som inte omfattas av fångstbegränsningar

1. Medlemsstaterna får utföra pilotprojekt i syfte att utforska metoder för att undvika, minimera och eliminera oönskade fångster av arter som inte omfattas av fångstbegränsningar. Sådana pilotprojekt ska beakta bästa tillgängliga vetenskapliga yttranden från relevanta rådgivande nämnder och grunda sig på bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden.

2. När resultaten av pilotstudierna eller andra vetenskapliga utlåtanden visar att de oönskade fångsterna av arter som inte omfattas av fångstbegränsningar är betydande, får medlemsstaterna fastställa tekniska åtgärder för att minska de oönskade fångsterna i enlighet med förfarandet i artikel 19 i förordning (EU) nr 1380/2013. Dessa tekniska åtgärder ska endast vara tillämpliga på fiskefartyg som för den aktuella medlemsstatens flagg.

KAPITEL III

REGIONALISERING

Artikel 18

Vägledande principer

1. Tekniska åtgärder fastställda på regional nivå anges i följande bilagor:

(a)I bilaga V för Nordsjön.

(b)I bilaga VI för nordvästliga vatten.

(c)I bilaga VII för sydvästliga vatten.

(d)I bilaga VIII för Östersjön.

(e)I bilaga IX för Medelhavet.

(f)I bilaga X för Svarta havet.

(g)I bilaga XI för de yttersta randområdena.

2. I enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 får medlemsstaterna lämna in gemensamma rekommendationer som definierar lämpliga tekniska åtgärder på regional nivå som avviker från de åtgärder som avses i punkt 1.

3. Tekniska åtgärder som rekommenderas i enlighet med punkt 2 ska, med avseende på fiskemönster och skydd för känsliga arter och livsmiljöer, minst vara likvärdiga med de åtgärder som avses i punkt 1.

Artikel 19

Regionala åtgärder inom ramen för fleråriga planer

1. Kommissionen ska ges befogenhet att fastställa tekniska åtgärder på regional nivå i syfte att uppnå målen i fleråriga planer enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013. Sådana åtgärder ska fastställas genom delegerade akter som ska antas i enlighet med artikel 32 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013.

2. Åtgärder som fastställs i enlighet med punkt 1 kan

a)ändra eller komplettera de åtgärder som anges i bilagorna V–XI,

b)avvika från de åtgärder som anges i bilagorna V–XI för ett visst område eller en viss tidsperiod, under förutsättning att det kan visas att dessa åtgärder inte innebär några bevarandemässiga fördelar i det området eller under den perioden eller att den alternativa åtgärden uppnår samma mål.

3. En flerårig plan kan definiera vilken typ av tekniska åtgärder som får antas enligt punkterna 1 och 2 för den aktuella regionen.

4. De åtgärder som antas i enlighet med punkterna 1 och 2 ska

a) syfta till att uppnå de mål som anges i artiklarna 3 och 4 i denna förordning,

b) ledas av principen om god förvaltning som anges i artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och

c) ge incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder genom tilldelning av fiskemöjligheter.

5. När medlemsstaterna lämnar in gemensamma rekommendationer om upprättande av tekniska åtgärder så som avses i punkt 1, ska de tillhandahålla vetenskapliga utlåtanden som stöder antagandet av åtgärderna.

6. Kommissionen får begära att STECF gör en bedömning av de gemensamma rekommendationer som avses i punkt 5.

Artikel 20

Art- och storleksselektivitet hos fiskeredskap

1.När medlemsstaterna lämnar in gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 19 för att definiera storleksselektiva och artselektiva redskap ska de tillhandahålla bevis för att dessa redskap minst uppfyller ett av följande kriterier:

(a)De har selektivitetsegenskaper för specifika arter eller kombinationer av specifika arter som är minst likvärdiga med selektivitetsegenskaperna hos de redskap som anges i del B i bilagorna V–X och del A bilaga XI.

(b)De ger oönskade fångster av en angiven art eller en kombination av angivna arter under tröskelnivån.

2.De selektivitetsegenskaper som avses i punkt 1 a och den tröskelnivå och de arter som anges i punkt 1 b ska fastställas i relevant flerårig plan.

Artikel 21

Stängda områden eller områden med begränsat tillträde för att skydda ungfisk och lekansamlingar

När medlemsstater lämnar in gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 19 i syfte att ändra de stängda områden eller områden med begränsat tillträde som förtecknas i del C i bilagorna V–VIII och X samt del B i bilaga XI eller fastställa nya stängda områden eller områden med begränsat tillträde, ska de, med avseende på sådana stängda områden eller områden med begränsat tillträde, i rekommendationerna ange följande:

–Målet med stängningen.

–Stängningens omfattning och varaktighet.

–Restriktioner vad gäller specifika redskap.

–Kontroll- och övervakningssystem.

Artikel 22

Minsta referensstorlek för bevarande

När medlemsstater lämnar in gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 19 i syfte att ändra eller fastställa minsta referensstorlekar för bevarande i förteckningen i del A i bilagorna V–X ska de respektera målet att säkerställa skydd för ungfisk och lekansamlingar av marina arter.

Artikel 23

Realtidsstängningar och bestämmelser om förflyttning

När medlemsstater lämnar in gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 19 i syfte att införa realtidsstängningar eller bestämmelser om förflyttning som har till syfte att säkerställa skydd av ansamlingar av ungfisk eller lekande fisk eller skaldjursarter ska de i rekommendationerna ange följande:

–Stängningarnas omfattning och varaktighet.

–Arter och tröskelnivåer som föranlett stängningen.

–Det avstånd med vilket ett fartyg bör förflytta sig bort från det stängda området när detta väl fastställts.

–Regler om användning av redskap med hög selektivitet för tillträde till annars stängda områden.

–Kontroll- och övervakningssystem.

Artikel 24

Innovativa fiskeredskap

1. När medlemsstaterna lämnar in gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 19 för att möjliggöra användning av eller utöka användningen av innovativa fiskeredskap inbegripet trål med elektrisk ström enligt beskrivningen i del E i bilaga V inom ett visst havsområde, ska de tillhandhålla en bedömning av de sannolika effekter som användningen av sådana redskap kommer att få på målarterna och på känsliga arter och livsmiljöer.

2. Sådana bedömningar ska utvärderas av STECF.

3. Användning av innovativa fiskeredskap ska inte tillåtas när bedömningarna visar att sådan användning kommer att leda till negativ påverkan på känsliga livsmiljöer och icke-målarter.

Artikel 25

Naturvårdsåtgärder

Gemensamma rekommendationer som lämnas in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 19 i syfte att möjliggöra införande av naturvårdsåtgärder för att skydda känsliga arter och livsmiljöer, kan i synnerhet

–innehålla förteckningar över de känsliga arter och livsmiljöer som utsätts för störst risk i samband med fiskeverksamheten inom den aktuella regionen baserade på bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden,

–ange införande av begränsande åtgärder som kompletterar de åtgärder som avses i del D i bilagorna V–X när det gäller att minska bifångster av de arter som avses i artikel 12,

–ange åtgärder i syfte att minska fiskeredskapens påverkan på de livsmiljöer som avses i artikel 13 eller andra känsliga livsmiljöer utanför Natura 2000-områden,

–ange restriktioner för utformningen och användningen av specificerade fiskeredskap eller införa totalförbud mot att använda vissa fiskeredskap inom en region där sådana redskap utgör ett hot mot bevarandestatusen för de arter som avses i artiklarna 11 och 12 eller de livsmiljöer som avses i artikel 13 eller mot andra känsliga livsmiljöer utanför Natura 2000-områden.

Artikel 26

Regionala åtgärder inom ramen för tillfälliga utkastplaner

1. När medlemsstater lämnar in gemensamma rekommendationer i syfte att fastställa tekniska åtgärder i tillfälliga utkastplaner enligt artikel 15.6 i förordning (E) nr 1380/2013 kan utkastplanerna innehålla följande:

(a)Tekniska specifikationer för fiskeredskapen och regler för användningen av dem.

(b)Tekniska specifikationer för anpassning av fiskeredskapen eller användning av selektivitetsanordningar för att förbättra storleks- eller artselektiviteten.

(c)Restriktioner för eller förbud mot användningen av vissa fiskeredskap och restriktioner för eller förbud mot fiskeverksamhet i vissa områden eller under vissa perioder.

(d)Minsta referensstorlekar för bevarande.

2. Syftet med de åtgärder som avses i punkt 1 ska vara att uppnå det mål som fastställs i artikel 3 och i synnerhet att skydda ansamlingar av ungfisk eller lekande fisk eller skaldjursarter.

Artikel 27

Genomförandeakter

1. Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer följande:

–Tekniska specifikationer för selektionsanordningar som är fästa vid redskap enligt del B i bilagorna V–VIII.

–Närmare regler om tekniska specifikationer för de fiskeredskap som beskrivs i del E i bilaga V med avseende på restriktioner rörande redskapsutformningen samt om de kontroll- och övervakningsåtgärder som ska antas av flaggmedlemsstaten.

–Närmare regler om de kontroll- och övervakningsåtgärder som ska antas av flaggmedlemsstaten med avseende på användningen av de redskap som avses i bilaga V del C.6, bilaga VI del C.9 och bilaga VII del C.4.

–Närmare regler om de kontroll- och övervakningsåtgärder som ska antas för de stängda områden eller områden med begränsat tillträde som beskrivs i bilaga V del C.2 och bilaga VI del C.6 och C.7.

–Närmare regler om signalegenskaper och användningsspecifikationer för ljudskrämmare enligt vad som anges i del D i bilagorna V–X.

–Närmare regler om utformning och användning av torilinor och revar med sänken enligt vad som anges i del D i bilagorna VI, VII och IX.

2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

KAPITEL IV

REGIONALA FISKERIFÖRVALTNINGSORGANISATIONER

Artikel 28

Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC)

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 32 med avseende på

a) att i unionslagstiftningen införliva vissa tekniska åtgärder som antagits av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC), inbegripet förteckningar över känsliga marina ekosystem och särskilda tekniska åtgärder för fisket efter blåvitling och kungsfiskar som anges i NEAFC:s rekommendationer 05:2013, 19:2014, 01:2015, 02:2015, och

b)att anta andra tekniska åtgärder som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av de lagstiftningsakter som införlivar NEAFC:s rekommendationer.

KAPITEL V

VETENSKAPLIG FORSKNING SAMT UTSÄTTNING OCH FLYTTNING AV FISK

Artikel 29

Vetenskaplig forskning

1. De tekniska åtgärder som anges i denna förordning ska inte gälla för fiskeverksamhet som bedrivs enbart för vetenskapliga undersökningar med förbehåll för följande villkor:

a) Fisket ska bedrivas med tillstånd från och under överinseende av flaggmedlemsstaten.

b) Kommissionen och den medlemsstat som utövar överhöghet eller jurisdiktion över de vatten där fiskeinsatserna ska utföras (kustmedlemsstaten) ska minst en månad i förväg få information om planerna på att utföra sådana fiskeinsatser, med uppgifter om vilka fartyg som kommer att delta och om de vetenskapliga undersökningar som kommer att genomföras.

c) Det fartyg eller de fartyg som ska utföra fiskeinsatserna ska ha giltiga fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) 1224/2009.

d) Om kustmedlemsstaten så begär av flaggmedlemsstaten ska fartygets befälhavare ta ombord en observatör från kustmedlemsstaten under fiskeinsatserna.

2. Marina arter som fångas för de ändamål som anges i punkt 1 får säljas, lagras, ställas ut eller erbjudas till försäljning, under förutsättning att de räknas av från kvoter i enlighet med artikel 33.6 i förordning (EG) nr 1224/2009 och

(a)uppfyller de standarder som anges i bilagorna IV–VII till denna förordning, eller

(b)säljs för andra ändamål än för direkt användning som livsmedel.

Artikel 30

Utsättning och flyttning

1. De tekniska åtgärder som förskrivs i denna förordning ska inte gälla för fiskeinsatser vars enda syfte är utsättning eller flyttning av marina arter, under förutsättning att dessa insatser utförs med tillstånd från och under överinseende av den eller de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse.

2. Om utsättningen eller flyttningen utförs i en annan medlemsstats eller andra medlemsstaters vatten ska kommissionen och alla dessa medlemsstater informeras minst en månad i förväg om planerna på att utföra sådana fiskeinsatser.

KAPITEL VI

SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 31
Skyddsåtgärder

1. När tillgängliga vetenskapliga utlåtanden visar att det krävs omedelbara åtgärder för att skydda marina arter ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 med avseende på att begränsa sådana hot. Dessa akter kan, i synnerhet, innehålla restriktioner i fråga om användningen av fiskeredskap eller i fråga om fisket i vissa områden eller under vissa perioder.

2.Delegerade akter som avses i punkt 1 ska utformas, i synnerhet, så att de

a)åtgärdar oväntade förändringar i beståndsmönstren till följd av hög eller låg rekrytering av ungfisk till ett bestånd,

b) skyddar lekande fisk eller skaldjur när bestånden befinner sig på mycket låga nivåer eller när andra miljöfaktorer hotar tillståndet för ett bestånd.

3. Delegerade akter enligt punkt 1 ska gälla under en period av högst tre år utan att det påverkar tillämpningen av artikel 32.6.

KAPITEL VII

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Artikel 32

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 11, 13, 19, 28 och 31 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den [----]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 11, 13, 19, 28 och 31 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 11, 13, 19 och 28 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

6. Delegerade akter som antas enligt artikel 31 ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 7. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

7. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt som antagits enligt artikel 31 i enlighet med det förfarande som avses i punkt 5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

Artikel 33

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för fiske och vattenbruk som inrättats genom artikel 47 i förordning (EU) nr 1380/2013. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

KAPITEL VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 34

Översyn och rapportering

1. Senast vid utgången av 2020 och därefter vart tredje år ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning, på grundval av den information som överlämnats av medlemsstaterna och de berörda rådgivande nämnderna, efter att ha bedömts av STECF. Denna rapport ska bedöma i vilken omfattning tekniska åtgärder, både regionalt och på unionsnivå, har bidragit till att uppnå målen enligt artiklarna 3 och 4.

2. På grundval av denna rapport, och när det på regional nivå finns belägg för att målen inte har uppfyllts, bör medlemsstaterna i den aktuella regionen, inom sex månader efter det att den rapport som avses i punkt 1 lämnats in, lägga fram en plan som anger vilka korrigerande åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa att dessa mål kan uppfyllas.

3. Kommissionen kan också föreslå Europaparlamentet och rådet nödvändiga ändringar av denna förordning, på grundval av den rapporten.

Artikel 35

Ändringar av förordning (EG) nr 1967/2006

Förordning (EG) nr 1967/2006 ska ändras på följande sätt:

a) Artiklarna 3, 8, 9, 10, 11, 12, 14, 15, 16 och 25 ska utgå.

b) Bilagorna I, II, III och IV ska utgå.

Artikel 36

Ändring av förordning (EG) nr 1098/2007

I förordning (EG) nr 1098/2007 ska artiklarna 8 och 9 utgå.

Artikel 37

Ändringar av förordning (EG) nr 1224/2009

I förordning (EG) nr 1224/2009 ska avdelning IV kapitel IV ändras på följande sätt:

a)Avsnitt 3 ska utgå.

b)Följande avsnitt ska läggas till som avsnitt 4:

Avsnitt 4

Beredning som sker ombord och pelagiskt fiske

Artikel 54a

Beredning ombord

1. Det är förbjudet att ombord på ett fiskefartyg utföra något slag av fysikalisk eller kemisk beredning av fisk för att framställa fiskmjöl, fiskolja eller liknande produkter, eller att omlasta fångst i sådant syfte.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på

a)bearbetning eller omlastning av fiskavfall, eller

b)framställning av surimi ombord på ett fiskefartyg.

Artikel 54b

Fångsthanterings- och utkastrestriktioner för pelagiska fartyg

1. Det högsta avståndet mellan stängerna i vattenavskiljaren ska vara 10 millimeter på pelagiska fartyg som bedriver fiske efter makrill, sill och taggmakrill i NEAFC:s konventionsområde enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EU) nr 1236/2010.

Stängerna ska ha svetsats fast. Om hål används i vattenavskiljaren i stället för galler får inte hålens diameter överstiga 10 millimeter. Hålen i de lutande rännorna före vattenavskiljaren får inte överstiga 15 millimeter i diameter.

2. Det är förbjudet för pelagiska fartyg som bedriver fiske i NEAFC:s konventionsområde att släppa ut fisk under fartygets vattenlinje från bufferttankar eller kyltankar för havsvatten (RSW-tankar).

3. Ritningar avseende fångsthanteringen och tömningsmöjligheten för pelagiska fartyg som bedriver fiske efter makrill, sill och taggmakrill i NEAFC:s konventionsområde som har certifierats av de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten, samt eventuella ändringar av dessa, ska av fartygets befälhavare sändas till de behöriga fiskerimyndigheterna i flaggmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i fartygens flaggmedlemsstat ska periodiskt kontrollera de inlämnade ritningarnas tillförlitlighet. Kopior av ritningarna ska alltid finnas ombord på fartyget.

Artikel 54c

Restriktioner för användningen av automatisk sorteringsutrustning

1. Det är förbjudet att ombord på ett fiskefartyg medföra eller använda utrustning för automatisk sortering efter storlek eller kön av sill, makrill och taggmakrill.

2. Det är dock tillåtet att medföra och använda sådan utrustning under förutsättning att

(a)fartyget inte samtidigt ombord medför eller använder antingen släpredskap med en maskstorlek som är mindre än 80 millimeter eller en eller flera ringnotar/snurrevadar eller liknande fiskeredskap, eller

(b)hela den fångst som lagligen får behållas ombord

förvaras i fruset tillstånd,

den sorterade fisken omedelbart fryses efter sorteringen och ingen sorterad fisk kastas överbord och

utrustningen är installerad och placerad på fartyget så att det säkerställs att de marina arterna omedelbart fryses och inte kastas överbord.

3.Genom undantag från punkterna 1 och 3 får fartyg med tillstånd att fiska i Östersjön, Bälten eller Öresund medföra automatisk sorteringsutrustning i Kattegatt, förutsatt att ett särskilt fisketillstånd har utfärdats i enlighet med artikel 7. Det särskilda fisketillståndet ska ange arter, områden, tidsperioder och alla andra erforderliga villkor som gäller hur sorteringsutrustningen ska användas och medföras ombord.

Artikel 38

Ändring av förordning (EU) nr 1343/2011

Artikel 26 i förordning (EG) nr 1343/2011 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska läggas till:

”h) tekniska åtgärder i artiklarna 4, 10, 12, 15, 15a, 16, 16b, 16c, 16d, 16f, 16g, 16h, 16i, 16j and 16k.”

2) Följande stycke ska läggas till:

”Kommissionens ska även ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27 med avseende på att i unionslagstiftningen införliva andra tekniska åtgärder som fastställs av AKFM och som blir obligatoriska för unionen och med avseende på att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakter som införlivar AKFM:s rekommendationer om tekniska åtgärder.”

Artikel 39

Ändring av förordning (EU) nr 1380/2013

I förordning (EU) nr 1380/2013 ska artikel 15.12 ersättas med följande:

”För arter som inte omfattas av landningsskyldigheten enligt punkt 1, får fångster av arter som underskrider minsta referensstorlek för bevarande inte behållas ombord utan ska omedelbart kastas tillbaka i havet, utom när de används som levande bete.”

Artikel 40

Upphävande

Förordningarna (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 41

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) MRAG et al. (2014). A study in support of the development of a new Technical conservation measures framework within a reformed CFP. Lot 2: retrospective and prospective evaluation on the Common fisheries policy, excluding its international Dimension. Bryssel, s. 265.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).

(3) KOM(2002)672 slutlig Förslag till rådets förordning för bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer.

(4) KOM(2008)324 slutlig Förslag till rådets förordning för bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder.

(5) COM(2013) 685 final Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet): Resultat och nästa steg.

(6)

KOM(2011) 244 slutlig Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020

(7)

COM(2014) 130 final/2 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla.

(8)

http://ec.europa.eu/dgs/maritimeaffairs_fisheries/consultations/technical-measures/index_en.htm

(9) http://ec.europa.eu/dgs/maritimeaffairs_fisheries/consultations/technical-measures/contributions/index_en.htm

(10) STECF. (2012) Expert Working Group on different principles for defining selectivity under the future TM regulation (Expertarbetsgrupp om olika principer för att definiera selektivitet enligt den framtida förordningen om tekniska åtgärder) (EWG- 12-14). s. 61.

(11) STECF (2013). Expert Working Group on different principles for defining selectivity under the future TM regulation (Expertarbetsgrupp om olika principer för att definiera selektivitet enligt den framtida förordningen om tekniska åtgärder) (EWG-13-04). s. 38.

(12) STECF (2015) – Technical Measures part III (Tekniska åtgärder del III) (STECF-15-05). 2015. Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg. EUR 27223 EN, Gemensamma forskningscentrumet 95832, s. 59.

(13)

Rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (EUT L 60, 5.3.2008, s. 1).

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet (EUT L 347, 30.12.2011, s. 44).

(15) EUT C , , s. .

(16) EUT C , , s. .

(17) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.

(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).

(19) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s....).

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(23) Rådets förordning (EG) nr 1239/98 av den 8 juni 1998 om ändring av förordning (EG) nr 894/97 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna (EGT L 171, 17.6.1998, s. 1).

(24) Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EGT L 125, 27.4.1998, s. 1).

(25) Rådets förordning (EG) nr 2549/2000 av den 17 november 2000 om fastställande av ytterligare tekniska åtgärder för torskbeståndets återhämtning i Irländska sjön (ICES-område VIIa) (EGT L 292, 21.11.2000, s. 5.)

(26) Rådets förordning (EG) nr 254/2002 av den 12 februari 2002 om de åtgärder som skall tillämpas under 2002 för torskbeståndets återhämtning i Irländska sjön (ICES-område VII a) (EGT L 41, 13.2.2002, s. 1).

(27) Rådets förordning (EG) nr 812/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske och om ändring av förordning (EG) nr 88/98 (EUT L 150, 30.4.2004, s. 12).

(28) Rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98 (EUT L 349, 31.12.2005, s. 1).

(29) Rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11).

(30) Rådets förordning (EG) nr 1098/2007 av den 18 september 2007 om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön och det fiske som utnyttjar de bestånden, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och upphävande av förordning (EG) nr 779/97 (EUT L 248, 22.9.2007, s. 1).

(31) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009. s. 1).

(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet (EUT L 347, 30.12.2011, s. 44).

(33) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).

(34) Ices-sektioner (Internationella havsforskningsrådet) enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens östra del (EUT L 87, 31.3.2009, s. 70).

(35) Cecaf-zonerna (östra centrala Atlanten eller FAO:s stora fiskeregion 34) enligt definitionerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i vissa andra områden än dem i Nordatlanten (EUT L 87, 31.3.2009, s. 1).

(36) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet (EUT L 347, 30.12.2011, s. 44).

(37) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1236/2010 av den 15 december 2010 om fastställande av en kontroll- och tillsynsplan för det område som omfattas av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2791/1999 (EUT L 348, 31.12.2010, s. 17).

(38) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet (EUT L 347, 30.12.2011, s. 44).

(39) Rådets förordning (EG) nr 734/2008 av den 15 juli 2008 om skydd av känsliga marina ekosystem mot de negativa verkningarna av fiske med bottenredskap på öppet hav (EUT L 201, 15.7.2008, s. 8).

(40) Kommissionens förordning (EG) nr 517/2008 av den 10 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 850/98 när det gäller fastställande av maskstorlek och garntjocklek på nätredskap (EUT L 151, 11.6.2008, s. 5).

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den11.3.2016

COM(2016) 134 final

BILAGOR

till

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning

{SWD(2016) 56 final}
{SWD(2016) 57 final}

BILAGOR

BILAGA I

Förbjudna arter

(a)Klorocka (Amblyraja radiata) i unionens vatten i Ices-sektionerna IIa, IIIa och VIId och Ices-delområde IV.

(b)Följande sågfiskarter i alla unionens vatten:

i) Knivtandad sågfisk (Anoxypristis cuspidata).

ii) Dvärgsågfisk (Pristis clavata).

iii) Småtandad sågfisk (Pristis pectinata).

iv) Vanlig sågfisk (Pristis pristis).

v) Jättesågfisk (Pristis zijsron).

(c)Brugd (Cetorhinus maximus) och vithaj (Carcharodon carcharias) i alla vatten.

(d)Slätrocka (Dipturus batis, bestående av arterna Dipturus cf. flossada och Dipturus cf. intermedia) i unionens vatten i Ices-sektion IIa och Ices-delområdena III, IV, VI, VII, VIII, IX och X.

(e)Slätkäxa (Etmopterus pusillus) i unionens vatten i Ices-sektion IIa och delområde IV samt i unionens vatten i Ices-delområdena I, V, VI, VII, VIII, XII och XIV.

(f) Manta (av arten Manta alfredi) i alla vatten.

(g)Manta (Manta birostris) i alla unionens vatten.

(h)Följande arter av släktet Mobula i alla unionens vatten:

i) Mindre djävulsrocka (Mobula mobular).

ii) Mobula rochebrunei.

ii) Mobula japanica.

iv) Mobula thurstoni.

v) Mobula eregoodootenkee.

vi) Mobula munkiana.

vii) Mobula tarapacana.

viii) Mobula kuhlii.

ix) Mobula hypostoma.

(i)Knaggrocka (Raja clavata) i unionens vatten i Ices-sektion IIIa.

(j)Svartbuksrocka (Raja (Dipturus) nidarosiensis) i unionens vatten i Ices-sektionerna VIa, VIb, VIIa, VIIb, VIIc, VIIe, VIIf, VIIg, VIIh och VIIk.

(k)Grårocka (Raja alba) i unionens vatten i Ices-delområdena VI, VII, VIII, IX och X.

(l)Hajrockor (Rhinobatidae) i unionens vatten i Ices-delområdena I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X och XI.

(m)Havsängel (Squatina squatina) i alla unionens vatten.

(n)Lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) vid fiske med något släpredskap inom vatten utanför en gräns om 6 sjömil uppmätt från medlemsstaternas baslinjer i Ices-delområdena I, II, IV, V, VI, VII, VIII, IX och X (unionens vatten).

(o)Rombärande langusthonor (Palinuridae spp.) och rombärande hummerhonor (Homarus gammarus) i alla unionens vatten utom för direkt utsättning eller flyttning.

(p)Stendadlar (Lithophaga lithophaga) och självlysande borrmusslor (Pholas dactylus) i unionens vatten i Medelhavet.

BILAGA II

Stängda områden för skydd av känsliga livsmiljöer

Vid tillämpningen av artikel 13 ska följande restriktioner för fiskeverksamhet vara tillämpliga i de områden som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

Del A

Nordvästliga vatten

1. Det är förbjudet att använda bottentrål eller liknande släpredskap, bottenstående nät/garn, insnärjningsnät eller grimgarn och bottensatta långrevar inom följande områden:

Belgica Mound Province:

–51°29.4' N, 11°51.6' W

–51°32.4' N, 11°41.4' W

–51°15.6' N, 11°33.0' W

–51°13.8' N, 11°44.4' W

–51°29.4' N, 11°51.6' W

Hovland Mound Province:

–52°16.2' N, 13°12.6' W

–52°24.0' N, 12°58.2' W

–52°16.8' N, 12°54.0' W

–52°16.8' N, 12°29.4' W

–52°04.2' N, 12°29.4' W

–52°04.2' N, 12°52.8' W

–52°09.0' N, 12°56.4' W

–52°09.0' N, 13°10.8' W

–52°16.2' N, 13°12.6' W

North-West Porcupine Bank Area I:

–53°30.6' N, 14°32.4' W

–53°35.4' N, 14°27.6' W

–53°40.8' N, 14°15.6' W

–53°34.2' N, 14°11.4' W

–53°31.8' N, 14°14.4' W

–53°24.0' N, 14°28.8' W

–53°30.6' N, 14°32.4' W

North-West Porcupine Bank Area II:

–53°43.2' N, 14°10.8' W

–53°51.6' N, 13°53.4' W

–53°45.6' N, 13°49.8' W

–53°36.6' N, 14°07.2' W

–53°43.2' N, 14°10.8' W

South-West Porcupine Bank:

–51°54.6' N, 15°07.2' W

–51°54.6' N, 14°55.2' W

–51°42.0' N, 14°55.2' W

–51°42.0' N, 15°10.2' W

–51°49.2' N, 15°06.0' W

–51°54.6' N, 15°07.2' W

2. Alla pelagiska fartyg som fiskar i de områden som anges i punkt 1 ska

–vara uppförda på förteckningen över fartyg med tillstånd och vara utrustade med ett fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009,

–endast ha pelagiska redskap ombord,

–minst fyra timmar i förväg till det irländska centrumet för fiskerikontroll, enligt definitionen i artikel 4.15 i förordning (EG) nr 1224/2009, anmäla sin avsikt att gå in i ett område där känsliga djuphavshabitat är skyddade och samtidigt anmäla vilka kvantiteter fisk som finns ombord,

–ha ett driftsklart, fullt fungerande och säkert VMS-system (Vessel Monitoring System) som uppfyller alla respektive regler, när de befinner sig i något av de områden som anges i punkt 1,

–rapportera in VMS-uppgifter varje timme,

–informera det irländska centrumet för fiskerikontroll när de lämnar området och samtidigt anmäla vilka kvantiteter fisk som finns ombord, och

–ombord medföra trålar med 16–79 mm maskstorlek i struten.

Darwin Mounds

Det är förbjudet att använda någon bottentrål eller liknande släpredskap inom följande område:

–59°54' N, 6°55' W

–59°47' N, 6°47' W

–59°37' N, 7°39' W

–59°45' N, 7°39' W

–59°54' N, 7°25' W

Del B

Sydvästliga vatten

1. El Cachucho:

1.1 Det är förbjudet att använda bottentrålar, bottenstående nät/garn, insnärjningsnät eller grimgarn och bottensatta långrevar inom följande områden:

–44°12' N, 5°16' W

–44°12' N, 4°26' W

–43°53' N, 4°26' W

–43°53' N, 5°16' W

–44°12' N, 5°16' W

1.2. Fartyg som under 2006, 2007 och 2008 bedrev riktat fiske efter fjällbrosme (Phycis blennoides) med bottensatta långrevar får fortsätta att fiska i området söder om 44°00.00′ N förutsatt att de har ett fisketillstånd som utfärdats i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009.

1.3. Alla fartyg som har erhållit detta särskilda fisketillstånd ska oberoende av sin längd överallt ha i bruk ett driftsklart, fullt fungerande och säkert VMS-system som uppfyller respektive regler, när de fiskar i det område som anges i punkt 1.1.

2. Madeira och Kanarieöarna

Det är förbjudet att använda bottenstående nät/garn, insnärjningsredskap och grimgarn på djup som är större än 200 meter och bottentrålar eller liknande släpredskap inom följande områden:

–27°00' N, 19°00' W

–26°00' N, 15°00' W

–29°00' N, 13°00' W

–36°00' N, 13°00' W

–36°00' N, 19°00' W

3. Azorerna

–36°00' N, 23°00' W

–39°00' N, 23°00' W

–42°00' N, 26°00' W

–42°00' N, 31°00' W

–39°00' N, 34°00' W

–36°00' N, 34°00' W

BILAGA III

Förteckning över arter som är förbjudna för fångst med drivgarn

–Långfenad tonfisk: Thunnus alalunga

–Blåfenad tonfisk: Thunnus thynnus

–Storögd tonfisk: Thunnus obesus

–Bonit: Katsuwonus pelamis

–Ryggstrimmig pelamid: Sarda sarda

–Gulfenad tonfisk: Thunnus albacares

–Svartfenad tonfisk: Thunnus atlanticus

–Tunnina: Euthynnus spp.

–Sydlig tonfisk: Thunnus maccoyii

–Auxider: Auxis spp.

–Havsbraxen: Brama rayi

–Spjutfiskar: Tetrapturus spp., Makaira spp.

–Segelfiskar: Istiophorus spp.

–Svärdfisk: Xiphias gladius

–Makrillgäddfiskar: Scomberesox spp., Cololabis spp.

–Guldmakrill: Coryphœna spp.

–Hajar: Hexandus griseus, Cetorhinus maximus, Alopiidae, Carcharhinidae, Sphymidae, Isuridae, Cetorhinidae

–Bläckfiskar: alla arter

BILAGA IV

Mätning av storleken på en marin organism

1. Storleken på en fisk ska mätas på det sätt som visas i figur 1, från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets.

2. Storleken på en havskräfta (Nephrops norvegicus) ska mätas på det sätt som visas i figur 2,

–antingen som ryggsköldslängden mätt parallellt med mittlinjen från en av ögonhålornas bakkant till mitten av den bakre kanten av ryggskölden, eller

–som den totala längden mätt från pannhornets spets till bakkanten av den mellersta stjärtfenan, utom hårkanten.

3. Storleken på en hummer (Homarus gammarus) ska mätas på det sätt som visas i figur 3,

–antingen som ryggsköldslängden mätt parallellt med mittlinjen från en av ögonhålornas bakkant till mitten av den bakre kanten av ryggskölden, eller

–som den totala längden mätt från pannhornets spets till bakkanten av den mellersta stjärtfenan, utom hårkanten.

4. Storleken på en languster (Palinuridae) ska mätas på det sätt som visas i figur 4, som ryggsköldslängden mätt parallellt med mittlinjen från pannhornens spets till mitten av den bakre kanten av ryggskölden.

5. Storleken på en mussla ska mätas på det sätt som visas i figur 5, tvärs över skalets längsta del.

Figur 1 Fiskarter

Figur 2 Havskräfta

Figur 3 Hummer

Figur 4 Languster

Figur 5 Musslor

BILAGA V

Nordsjön

Del A

Minsta referensstorlekar för bevarande

Art

Nordsjön

Torsk (Gadus morhua)

35 cm

Kolja (Melanogrammus aeglefinus)

30 cm

Gråsej (Pollachius virens)

35 cm

Lyrtorsk (Pollachius pollachius)

30 cm

Kummel (Merluccius merluccius)

27 cm

Glasvarar (Lepidorhombus spp.)

20 cm

Tungor (Solea spp.)

24 cm

Rödspätta (Pleuronectes platessa)

27 cm

Vitling (Merlangius merlangus)

27 cm

Långa (Molva molva)

63 cm

Birkelånga (Molva dipterygia)

70 cm

Havskräfta (Nephrops norvegicus)

Total längd: 85 mm

Ryggsköldslängd: 25 mm

Havskräftstjärtar: 46 mm

Makrillar (Scomber spp.)

20 cm

Sill (Clupea harengus)

20 cm

Taggmakrillar (Trachurus spp.)

15 cm

Ansjovis (Engraulis encrasicolus)

12 cm eller 90 individer per kg

Havsabborre (Dicentrarchus labrax)

42 cm

Sardin (Sardina pilchardus)

11 cm

Hummer (Homarus gammarus)

87 mm

Spindelkrabba (Maia squinada)

120 mm

Kammusslor (Chlamys spp.)

40 mm

Stor venusmussla (Ruditapes decussatus)

40 mm

Liten venusmussla (Venerupis pullastra)

38 mm

Japansk venusmussla (Venerupis philippinarum)

35 mm

Venusmussla (Venus verrucosa)

40 mm

Brun venusmussla (Callista chione)

6 cm

Knivmusslor (Ensis spp.)

10 cm

Spisula solida

25 mm

Musslor (Donax spp.)

25 mm

Knivmusslor (Pharus legumen)

65 mm

Valthornssnäcka (Buccinum undatum)

45 mm

Vanlig åttarmad bläckfisk (Octopus vulgaris)

750 gram

Languster (Palinurus spp.)

95 mm

Djuphavsräka (Parapenaeus longirostris)

22 mm (ryggsköldslängd)

Krabbtaska (Cancer pagurus)

140 mm 1,2,3

Stor kammussla (Pecten maximus)

100 mm

Art

Skagerrak/Kattegatt

Torsk (Gadus morhua)

30 cm

Kolja (Melanogrammus aeglefinus)

27 cm

Gråsej (Pollachius virens)

30 cm

Lyrtorsk (Pollachius pollachius)

-

Kummel (Merluccius merluccius)

30 cm

Glasvarar (Lepidorhombus spp.)

25 cm

Tungor (Solea spp.)

24 cm

Rödspätta (Pleuronectes platessa)

27 cm

Vitling (Merlangius merlangus)

23 cm

Långa (Molva molva)

-

Birkelånga (Molva dipterygia)

-

Havskräfta (Nephrops norvegicus)

Total längd: 105 mm

Ryggsköldslängd: 32 mm

Makrillar (Scomber spp.)

20 cm

Sill (Clupea harengus)

18 cm

Taggmakrillar (Trachurus spp.)

15 cm

Hummer (Homarus gammarus)

Total längd: 220 mm

Ryggsköldslängd: 78 mm

1 I unionens vatten i Ices-sektion IVa

2 I ett område inom Ices-sektionerna IVb, c, som avgränsas av en punkt vid 53°28'22"N, 0°09'24"E på Englands kust, en rät linje som förbinder denna punkt med 53°28'22"N, 0°22'24"E, gränsen sex sjömil från Förenade kungarikets gräns, och en rät linje som förbinder en punkt vid 51°54'06"N, 1°30'30"E med en punkt på Englands kust vid 51°55'48"N, 1°17'00"E, ska en minsta referensstorlek för bevarande på 115 mm tillämpas.

3 För krabbtaskor som fångas med burar, tinor eller mjärdar får högst 1 % av vikten av den totala fångsten krabbtaska bestå av avskilda klor. När krabbtaskor fångas med andra fiskeredskap får högst 75 kg avskilda krabbklor landas.

Del B

Maskstorlekar

1. Referensmaskstorlekar för släpredskap

Följande maskstorlekar i struten ska tillämpas i Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt.

Maskstorlek i struten

Geografiskt område

Villkor

Minst 120 mm

Hela området

Inga

Minst 80 mm

Hela området

Riktat fiske efter Nephrops norvegicus eller arter som inte omfattas av fångstbegränsningar. En panel bestående av fyrkantsmaska om minst 120 mm eller en sorteringsrist med högst 35 mm spaltavstånd eller likvärdig selektivitetsanordning ska monteras.

Minst 80 mm

Ices-sektion IVb söder om 54° 30'N och Ices-sektion IVc

Riktat fiske efter tunga med bomtrålar eller [trålar med elektrisk ström]. En panel med en maskstorlek på minst 180 mm monterad i den övre halvan av nätets främre del.

Minst 32 mm

Hela området

Riktat fiske efter Pandalus borealis. En sorteringsrist med minst 19 mm spaltavstånd eller likvärdig selektivitetsanordning ska monteras.

Minst 16 mm

Hela området

Riktat fiske efter små pelagiska arter

Riktat fiske efter vitlinglyra. En sorteringsrist med 22 mm spaltavstånd ska monteras för fiske mussfter vitlinglyra.

Riktat fiske efter Crangon crangon. En sorteringsrist, selektionspanel eller likvärdig selektivitetsanordning ska monteras.

Mindre än 16 mm

Hela området

Riktat fiske efter tobisfiskar

2. Referensmaskstorlekar för passiva nätredskap

Följande maskstorlekar för passiva nätredskap ska tillämpas i Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt.

Maskstorlek

Geografiskt område

Villkor

Minst 120 mm

Hela området

Inga

Minst 100 mm

Hela området

Riktat fiske efter tunga eller arter som inte omfattas av fångstbegränsningar.

Minst 50 mm

Hela området

Riktat fiske efter små pelagiska arter

Del C

Stängda områden eller områden med begränsat tillträde

1. Stängning av ett område för att skydda tobisfiskar i Ices-sektionerna IVa och IVb

1.1 Fiske efter tobisfiskar med något släpredskap med mindre än 88 mm maskstorlek i struten samt fiske med något passivt nätredskap med mindre än 100 mm maskstorlek är förbjudet inom det geografiska område som avgränsas av Englands och Skottlands ostkuster och av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

–Englands ostkust, latitud 55o30' N

–55o 30' N, 01o 00' W

–58o 00' N, 01o 00' W

–58o 00' N, 02o 00' W

–Skottlands ostkust, longitud 02o00' W.

1.2 Fiske som bedrivs i vetenskapligt syfte är dock tillåtet för att övervaka tobisfiskbeståndet i området och verkningarna av stängningen.

2. Stängning av ett område för att skydda ungfisk av rödspätta i Ices-delområde IV

2.1 Fartyg vars längd överallt överstiger 8 meter får inte använda någon form av bottentrål, snurrevad eller liknande släpredskap i de geografiska områden som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

(a)Området innanför 12 sjömil utanför Frankrikes kust, norr om latitud 51°00'N, utanför Belgiens och Nederländernas kust, till latitud 53°00'N, uppmätt från baslinjerna.

(b)Det område som avgränsas av en linje som förbinder följande koordinater:

(c)En punkt på Danmarks västkust vid latitud 57°00'N

–57°00' N, 7°15' E

–55°00' N, 7°15' E

–55°00' N, 7°00' E

–54°30'N, 7°00' E

–54°30' N, 7°30' E

–54°00' N, 7°30' E

–54°00' N, 6°00' E

–53°50' N, 6°00' E

–53°50' N, 5°00' E

–53°30' N, 5°00' E

–53°30' N, 4°15' E

–53°00' N, 4°15' E

–en punkt på Nederländernas kust vid latitud 53°00'N

–området innanför 12 sjömil utanför Danmarks västkust från 57°00'N, norrut till Hirtshals fyr, uppmätt från baslinjerna.

2.2 Följande fartyg får fiska i det område som avses i punkt 2.1:

–Fartyg vars maskineffekt inte överstiger 221 kW och som använder bottentrålar eller snurrevadar.

–Pargående fartyg vars sammanlagda maskinstyrka inte vid något tillfälle överstiger 221 kW, som använder bottenpartrålar.

–Fartyg vars maskinstyrka överstiger 221 kW ska tillåtas använda bottentrålar eller snurrevadar, och pargående fartyg vars sammanlagda maskinstyrka överstiger 221 kW ska tillåtas använda bottenpartrålar, förutsatt att sådana fartyg inte bedriver riktat fiske efter rödspätta och tunga och iakttar de relevanta regler för maskstorlek som anges i del B i denna bilaga.

3. Restriktioner för användningen av bomtrålar inom 12 sjömil från Förenade kungarikets kust

3.1 Det är förbjudet för alla fartyg att använda bomtrålar inom ett område av 12 sjömil utanför Förenade kungarikets kuster, uppmätt från territorialvattnens baslinjer.

3.2 Genom undantag från punkt 3.1 ska fiske med bomtrålar inom det angivna området vara tillåtet, under förutsättning att

–fartygens motorstyrka inte överstiger 221 kW och deras längd överallt inte överstiger 24 meter, och

–bommens längd eller den sammanlagda bomlängden, uppmätt som summan av varje bom, är högst 9 meter eller inte kan förlängas till mer än 9 meter, utom vid riktat fiske efter Crangon Crangon med en minsta maskstorlek på mindre än 31 mm.

4. Restriktioner för skarpsillfiske för att skydda sill i Ices-sektion IVb

Fiske med något släpredskap med mindre än 80 mm maskstorlek i struten eller passiva nätredskap med mindre än 100 mm maskstorlek är förbjudet inom de geografiska områden som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet och under följande angivna perioder:

–1 januari–31 mars samt 1 oktober–31 december inom Ices statistiska område 39 E8. Vid tillämpningen av denna förordning ska detta Ices-område vara begränsat av en linje som går rakt österut från Förenade kungarikets ostkust längs latitud 55°00′ N till en punkt vid longitud 1°00′ W, därifrån rakt norrut till en punkt vid latitud 55°30′ N och därifrån rakt västerut till Förenade kungarikets kust.

–1 januari–31 mars samt 1 oktober–31 december i de inre farvattnen i Moray Firth väster om longitud 3°30′ W, och de inre farvattnen i Firth of Forth väster om longitud 3° 00′ W.

–1 juli–31 oktober inom det geografiska område som begränsas av följande koordinater:

–Danmarks västkust vid latitud 55°30′ N

–Latitud 55°30′ N, longitud 7°00′ E

–Latitud 57°00′ N, longitud 7°00′ E

–Danmarks västkust vid latitud 57°00'N

5. Särskilda bestämmelser för Skagerrak och Kattegatt i Ices-sektion IIIa

5.1 Det är förbjudet att fiska med bomtrålar i Kattegatt.

5.2 Det är förbjudet för unionsfartyg att fiska efter lax och öring, behålla ombord, omlasta, landa, lagra, sälja, ställa ut eller erbjuda lax och öring till försäljning. Vid oavsiktlig fångst inom någon del av Skagerrak eller Kattegatt som ligger utanför en gräns på fyra sjömil, uppmätt från medlemsstaternas baslinjer, ska de omedelbart kastas tillbaka i havet.

5.3 Det är förbjudet att använda släpredskap med mindre än 32 mm maskstorlek i struten under perioden 1 juli–15 september i vatten som ligger inom tre sjömil från baslinjerna i Skagerak och Kattegatt, såvida det inte gäller riktat fiske efter Pandalus borealis, eller riktat fiske efter tånglake (Zoarces viviparous), smörbultar (Gobiidae) eller simpor (Cottus spp.) i syfte att användas som agn.

6. Användning av passiva nätredskap i Ices-sektion IVa

6.1 Det ska vara tillåtet att använda följande redskap i vatten där det karterade vattendjupet är mindre än 600 meter:

–Bottenstående nät/garn som används för riktat fiske efter kummel med en maskstorlek på minst 100 mm och som inte är mer än 100 maskor djupa, när den totala längden på samtliga nätstycken som används inte överstiger 25 km per fartyg och nedsänkningstiden är högst 24 timmar.

–Insnärjningsredskap som används för riktat fiske efter marulk med en maskstorlek på minst 250 mm och som inte är mer än 15 maskor djupa, när den totala längden på samtliga nätstycken som används inte överstiger 100 km och nedsänkningstiden är högst 72 timmar.

6.2 Riktat fiske efter djuphavshajar som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 2347/2002 1 i karterade vattendjup på mindre än 600 meter är förbjudet. Vid oavsiktlig fångst ska djuphavshajar behållas ombord. Sådana fångster ska landas och dras av från kvoter. När de oavsiktliga fångsterna av djuphavshajar som tas av fartyg från en medlemsstat överstiger 10 ton får dessa fartyg inte längre utnyttja de undantag som anges i punkt 6.1.

Del D

Begränsande åtgärder för känsliga arter

Åtgärder för att minska oavsiktlig fångst av valar i ICES-sektion IIIa och delområde IV

1. Det är förbjudet för fartyg med en längd överallt på 12 meter eller mer att använda passiva nätredskap i Ices-delområde IV och Ices-sektion IIIa, utan att samtidigt använda ljudskrämmare.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på fiskeinsatser som genomförs enbart i vetenskapligt syfte och med tillstånd från och under tillsyn av den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna, vars syfte är att utveckla nya tekniska åtgärder för att minska oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande av valar.

3. Medlemsstaterna ska genom vetenskapliga studier eller pilotprojekt övervaka och utvärdera effektiviteten hos de begräsningsanordningar som beskrivs i punkt 1 inom de berörda fiskena och områdena.

Del E

Innovativa fiskemetoder

Användning av trålar med elektrisk ström i Ices-sektionerna IVb och IVc

Trots artikel 13 ska fiske med trål med elektrisk ström vara tillåtet i Ices-sektionerna IVb och IVc enligt villkor som ska fastställas i enlighet med artikel 27.1 andra strecksatsen i denna förordning avseende egenskaperna hos den elektriska ström som används och avseende de befintliga kontroll- och övervakningsåtgärderna söder om en linje (loxodrom) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

–En punkt på Förenade kungarikets ostkust vid latitud 55° N

–Öster om latitud 55°N, longitud 5°E

–Norr om till latitud 56°N

–Öster om en punkt på Danmarks västkust vid latitud 56°N

BILAGA VI

Nordvästliga vatten

Del A

Minsta referensstorlek för bevarande

Art	Hela området
Torsk (Gadus morhua)	35 cm
Kolja (Melanogrammus aeglefinus)	30 cm
Gråsej (Pollachius virens)	35 cm
Lyrtorsk (Pollachius pollachius)	30 cm
Kummel (Merluccius merluccius)	27 cm
Glasvarar (Lepidorhombus spp.)	20 cm
Tungor (Solea spp.)	24 cm
Rödspätta (Pleuronectes platessa)	27 cm
Vitling (Merlangius merlangus)	27 cm
Långa (Molva molva)	63 cm
Birkelånga (Molva dipterygia)	70 cm
Havskräfta (Nephrops norvegicus) Havskräftstjärtar	Total längd: 85 mm Ryggsköldslängd: 25 mm1 46 mm2
Makrillar (Scomber spp.)	20 cm
Sill (Clupea harengus)	20 cm
Taggmakrillar (Trachurus spp.)	15 cm3
Ansjovis (Engraulis encrasicolus)	12 cm eller 90 individer per kg.
Havsabborre (Dicentrarchus labrax)	42 cm
Sardin (Sardina pilchardus)	11 cm
Fläckpagell (Pagellus bogaraveo)	33 cm
Hummer (Homarus gammarus)	87 mm
Spindelkrabba (Maia squinada)	120 mm
Kammusslor (Chlamys spp.)	40 mm
Stor venusmussla (Ruditapes decussatus)	40 mm
Liten venusmussla (Venerupis pullastra)	38 mm
Japansk venusmussla (Venerupis philippinarum)	35 mm
Venusmussla (Venus verrucosa)	40 mm
Brun venusmussla (Callista chione)	6 cm
Knivmusslor (Ensis spp.)	10 cm
Spisula solida	25 mm
Musslor (Donax spp.)	25 mm
Knivmusslor (Pharus legumen)	65 mm
Valthornssnäcka (Buccinum undatum)	45 mm
Vanlig åttarmad bläckfisk (Octopus vulgaris)	750 gram
Languster (Palinurus spp.)	95 mm
Djuphavsräka (Parapenaeus longirostris)	22 mm (ryggsköldslängd)
Krabbtaska (Cancer pagurus)	140 mm 3,4
Stor kammussla (Pecten maximus)	100 mm 5

1I Ices-sektionerna VIa and VIIa ska en total längd på 70 mm och en ryggsköldslängd på 20 mm tillämpas som minsta referensstorlek för bevarande.

2I Ices-sektionerna VIa and VIIa ska en minsta referensstorlek för bevarande på 37 mm tillämpas.

3I unionens vatten i Ices-delområdena V, VI söder om 56° N och VII, utom Ices-sektionerna VIId, e, f, ska en minsta referensstorlek för bevarande på 130 mm tillämpas.

4 För krabbtaskor som fångas med burar, tinor eller mjärdar får högst 1 % av vikten av den totala fångsten krabbtaska bestå av avskilda klor. När krabbtaskor fångas med andra fiskeredskap får högst 75 kg avskilda krabbklor landas.

5I Ices-sektion VIIa norr om 52° 30' N och Ices-sektion VIId ska en minsta referensstorlek för bevarande på 110 mm tillämpas.

Del B

Maskstorlekar

1. Referensmaskstorlekar för släpredskap

Följande maskstorlekar i struten ska tillämpas i nordvästliga vatten.

Maskstorlek i struten	Geografiskt område	Villkor
Minst 120 mm	Hela området	Inga
Minst 100 mm	Hela området	Riktat fiske efter kummel eller vitling. En panel bestående av fyrkantsmaska om 100 mm ska monteras.
Minst 80 mm	Hela området	Riktat fiske efter Nephrops norvegicus eller arter som inte omfattas av fångstbegränsningar. En panel bestående av fyrkantsmaska om minst 120 mm eller en sorteringsrist med högst 35 mm spaltavstånd eller likvärdig selektivitetsanordning ska monteras.
Minst 80 mm	Ices-sektionerna VIIa, b, d, e, h och j	Riktat fiske efter tunga med bomtrålar. En panel med en maskstorlek på minst 180 mm monterad i den övre halvan av nätets främre del.
Minst 16 mm	Hela området	Riktat fiske efter små pelagiska arter

2. Referensmaskstorlekar för passiva nätredskap

Följande maskstorlekar för passiva nätredskap ska tillämpas i nordvästliga vatten.

Maskstorlek	Geografiskt område	Villkor
Minst 120 mm1	Hela området	Inga
Minst 100 mm	Hela området	Riktat fiske efter tunga eller arter som inte omfattas av fångstbegränsningar.
Minst 50 mm	Hela området	Riktat fiske efter små pelagiska arter

Del C

Stängda områden eller områden med begränsat tillträde

1. Stängt område för bevarande av torsk i Ices-sektion VIa

Under perioderna 1–31 mars och 1 oktober–31 december varje år är det förbjudet att bedriva någon form av fiske med släpredskap eller passiva nätredskap i det område som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

–55o25' N, 7o07' W

–55o25' N, 7o00' W

–55o18' N, 6o50' W

–55°17' N, 6o50' W

–55°17' N, 6°52' W

–55°25 N, 7°07 W

2. Stängt område för bevarande av torsk i Ices-sektionerna VIIf och g

2.1 Under perioden 1 februari–31 mars är det förbjudet att fiska i följande statistiska Ices-rektanglar: 30E4, 31E4, 32E3. Förbudet ska inte gälla inom sex nautiska mil från baslinjen.

2.2 Det ska vara tillåtet att bedriva fiskeverksamhet med burar, tinor och mjärdar inom de specificerade områdena och tidsperioderna, under förutsättning att

i) inga andra fiskeredskap än burar, tinor och mjärdar förvaras ombord, och att

ii) bifångster av en art som omfattas av landningsskyldigheten landas och räknas av från kvoter.

2.3 Riktat fiske efter små pelagiska arter med släpredskap med mindre än 50 mm maskstorlek, ska vara tillåtet under förutsättning att

i) inget nätredskap med en maskstorlek på 50 mm eller större medförs ombord, och

ii) bifångster av en art som omfattas av landningsskyldigheten landas och räknas av från kvoter.

3. Stängt område för bevarande av torsk i Ices-sektion VIIa

3.1 Under perioden 14 februari–30 april är det förbjudet att använda bottentrål, not/vad eller liknande släpredskap, någon typ av nät/garn, insnärjningsredskap eller grimgarn eller något fiskeredskap med krokar inom den del av Ices-sektion VIIa som avgränsas av Irlands ostkust och Nordirlands ostkust och av räta linjer som i angiven ordning förbinder följande geografiska koordinater enligt WGS84-systemet:

–En punkt på den östra kusten av Ards-halvön i Nordirland vid 54°30'N

–54°30 N, 04°50' W

–54°15 N, 04°50' W

–en punkt på Irlands östra kust vid 53° 15' N

3.2 Genom undantag från punkt 1, och inom det område och den tidsperiod som där anges ska användning av bottentrålar vara tillåten förutsatt att sådana trålar är försedda med selektionsanordningar som bedömts av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). När de bifångster av torsk som tagits av fartyg från en medlemsstat, vilka är verksamma inom områden som avses i punkt 3.1, överstiger 10 ton får dessa fartyg inte längre fiska i det området.

4. Rockallkoljebox i Ices-delområde VI

Allt fiske, utom med långrev, är förbjudet i de områden som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

–57o00' N, 15o00' W

–57o00' N, 14o00' W

–56o30' N, 14o00' W

–56o30' N, 15o00' W

–57o00' N, 15o00' W

5. Stängt område för bevarande av havskräfta i Ices-sektionerna VIIc och VIIk

5.1 Riktat fiske efter havskräfta (Nephrops norvegicus) och därmed förbundna arter (t.ex. torsk, glasvarar, marulk, kolja, vitling, kummel, rödspätta, lyrtorsk, gråsej, rockor, tunga, lubb, birkelånga, långa och pigghaj) är förbjudet under perioden 1 maj–31 maj varje år inom det geografiska område som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt koordinatsystemet WGS84:

–52°27' N, 12°19' W

–52°40' N, 12°30' W

–52°47' N, 12°39,600' W

–52°47' N, 12°56' W

–52°13,5' N, 13°53,830'W

–51°22' N, 14°24' W

–51°22' N, 14°03' W

–52°10' N, 13°25' W

–52°32' N, 13°07,500' W

–52°43' N, 12°55'W

–52°43' N, 12°43' W

–52°10' N, 13°25' W

–52°38,800' N, 12°37' W

–52°27' N, 12°23' W

–52°27' N, 12°19' W

5.2 Det ska vara tillåtet att gå via Porcupine Bank med de arter ombord som avses i punkt 5.1 i enlighet med artikel 50.3, 50.4 och 50.5 i förordning (EG) nr 1224/2009.

6. Särskilda bestämmelser för skydd av birkelånga i Ices-sektion VIa

6.1 Under perioden 1 mars–31 maj varje år är riktat fiske efter birkelånga förbjudet i de områden i Ices-sektion VIa som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

Skotska kontinentalsockelns rand

–59o58' N, 07o00' W

–59o55' N, 06o47' W

–59o51' N, 06o28' W

–59o45' N, 06o38' W

–59o27' N, 06o42' W

–59o22' N, 06o47' W

–59o15' N, 07o15' W

–59o07' N, 07o31' W

–58o52' N, 07o44' W

–58o44' N, 08o11' W

–58o43' N, 08o27' W

–58o28' N, 09o16' W

–58o15' N, 09o32' W

–58o15' N, 09o45' W

–58o30' N, 09o45' W

–59o30' N, 07o00' W

–59o58' N, 07o00' W

Randen av Rosemary bank

–60o00' N, 11o00' W

–59o00' N, 11º00' W

–59º00' N, 09º00' W

–59º30' N, 09º00' W

–59º30' N, 10º00' W

–60º00' N, 10º00' W

–60o00' N, 11o00' W

Detta innefattar inte det område som avgränsas linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

–59o15' N, 10o24' W

–59o10' N, 10o22' W

–59o08' N, 10o07' W

–59o11' N, 09o59' W

–59o15' N, 09o58' W

–59o22' N, 10o02' W

–59o23' N, 10o11' W

–59o20' N, 10o19' W

–59o15' N, 10o24' W

6.2 En bifångst av birkelånga upp till en tröskel på 6 ton får behållas ombord och landas. Om ett fartyg uppnår denna tröskel på 6 ton av birkelånga gäller följande:

(a)Det ska omedelbart upphöra med fisket och lämna det område där det vistas.

(b)Det får inte återinträda i något av områdena förrän fångsten har landats.

(c)Det får inte kasta tillbaka någon kvantitet birkelånga i havet.

6.3 Under perioden 15 februari–15 april varje år är det förbjudet att använda bottentrålar, långrev och passiva nätredskap inom ett område som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

–60o58.76' N, 27o27.32' W

–60o56.02' N, 27o31.16' W

–60o59.76' N, 27o43.48' W

–61o03.00' N, 27o39.41' W

–60o58.76' N, 27o27.32' W

7. Restriktioner för fiske efter makrill i Ices-sektionerna VIIe,f,g,h

7.1 Riktat fiske efter makrill med släpredskap med mindre än 80 mm maskstorlek i struten eller med snörpvad/ringnot och där mer än 50 ton av den fångst som behålls ombord består av makrill är förbjudet i det område som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

–En punkt på Förenade kungarikets ostkust vid 02°00' W

–49° 30' N, 2° 00' W

–49° 30' N, 7° 00' W

–52° 00' N, 7° 00' W

–En punkt på Förenade kungarikets västkust vid latitud 52°00' N.

7.2 Det ska vara tillåtet att fiska inom det område som anges i punkt 1 med

– passiva nätredskap och/eller handlinor,

–bottentrålar, snurrevadar eller liknande släpredskap med mer än 80 mm maskstorlek.

7.3 Fartyg som inte är utrustade för fiske och till vilka makrill har omlastats ska vara tillåtna inom det område som definieras i punkt 7.1.

8. Restriktioner för användningen av bomtrålar inom 12 nautiska mil från Förenade kungarikets kust

8.1 Användning av någon bomtrål med mindre än 100 mm maskstorlek är förbjuden i Ices-delområde Vb och Ices-delområde VI norr om latitud 56°N.

8.2. Det är förbjudet för alla fartyg att använda bomtrålar inom ett område av 12 sjömil utanför Förenade kungarikets och Irlands kuster, uppmätt från de baslinjer från vilka territorialvattnen mäts.

8.3. Fiske med bomtrålar inom det specificerade området ska tillåtas under förutsättning att

– fartygens maskinstyrka inte överstiger 221 kW och deras längd inte överstiger 24 meter, och

– bommens längd eller den sammanlagda bomlängden, uppmätt som summan av varje bom, är högst 9 meter eller inte kan förlängas till mer än 9 meter, utom vid riktat fiske efter Crangon Crangon med mindre än 31 mm maskstorlek i struten.

9. Användning av passiva nätredskap i Ices-sektionerna Vb, VIa, VII b, c, j, k

9.1. Det ska vara tillåtet att använda följande redskap i vatten där det karterade vattendjupet är mindre än 600 meter:

–Bottenstående nät/garn som används för riktat fiske efter kummel med en maskstorlek på minst 120 mm och som inte är mer än 100 maskor djupa, när den totala längden på samtliga nätstycken som används inte överstiger 25 km per fartyg och nedsänkningstiden är högst 24 timmar.

9.2. Riktat fiske efter djuphavshajar som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 2347/2002 i karterade vattendjup på mindre än 600 meter är förbjudet. Vid oavsiktlig fångst ska djuphavshajar behållas ombord. Sådana fångster ska landas och dras av från kvoter. När de oavsiktliga fångsterna av djuphavshajar som tas av fartyg från en medlemsstat överstiger 10 ton får dessa fartyg inte längre utnyttja de undantag som beskrivs i punkt 9.1.

Del D

Begränsande åtgärder för känsliga arter

1. Åtgärder för att minska oavsiktliga fångster av valar i Ices-sektionerna VIa och VIId, e, f, g, h och j

1.1. Det är förbjudet för fartyg med en längd överallt på 12 meter eller mer att använda passiva nätredskap i Ices-sektionerna IVa och VIId, e, f, g, h och j, utan att samtidigt använda ljudskrämmare.

1.2. Punkt 1.1 ska inte tillämpas på fiskeinsatser som genomförs enbart i vetenskapligt syfte och med tillstånd från och under tillsyn av den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna, och vars syfte är att utveckla nya tekniska åtgärder för att minska oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande av valar.

1.3. Medlemsstaterna ska genom vetenskapliga studier eller pilotprojekt övervaka och utvärdera effektiviteten vad gäller användningen av anordningar med begränsande effekter inom de berörda fiskena och områdena.

2. Åtgärder för att minska oavsiktlig fångst av havsfåglar i Ices-delområdena VI and VII

Fartyg som fiskar med långrev i Ices-delområdena VI och VII ska använda torilinor och/eller revar med sänken och när så är praktiskt möjligt, under mörkertimmarna, sätta ut långrevarna med däckbelysningen begränsad till vad som krävs av säkerhetskäl.

BILAGA VII

Sydvästliga vatten

Del A

Minsta referensstorlek för bevarande

Art	Hela området
Torsk (Gadus morhua)	35 cm
Kolja (Melanogrammus aeglefinus)	30 cm
Gråsej (Pollachius virens)	35 cm
Lyrtorsk (Pollachius pollachius)	30 cm
Kummel (Merluccius merluccius)	27 cm
Glasvarar (Lepidorhombus spp.)	20 cm
Tungor (Solea spp.)	24 cm
Rödspätta (Pleuronectes platessa)	27 cm
Vitling (Merlangius merlangus)	27 cm
Långa (Molva molva)	63 cm
Birkelånga (Molva dipterygia)	70 cm
Havskräfta (Nephrops norvegicus) Havskräftstjärtar	Total längd: 70 mm Ryggsköldslängd: 20 mm 37 mm
Makrillar (Scomber spp.)	20 cm
Sill (Clupea harengus)	20 cm
Taggmakrillar (Trachurus spp.)	15 cm1
Ansjovis (Engraulis encrasicolus)	12 cm eller 90 individer per kg2
Havsabborre (Dicentrarchus labrax)	42 cm
Sardin (Sardina pilchardus)	11 cm
Fläckpagell (Pagellus bogaraveo)	33 cm
Hummer (Homarus gammarus)	87 mm
Spindelkrabba (Maia squinada)	120 mm
Kammusslor (Chlamys spp.)	40 mm
Stor venusmussla (Ruditapes decussatus)	40 mm
Liten venusmussla (Venerupis pullastra)	38 mm
Japansk venusmussla (Venerupis philippinarum)	35 mm
Venusmussla (Venus verrucosa)	40 mm
Brun venusmussla (Callista chione)	6 cm
Knivmusslor (Ensis spp.)	10 cm
Spisula solida	25 mm
Musslor (Donax spp.)	25 mm
Knivmusslor (Pharus legumen)	65 mm
Valthornssnäcka (Buccinum undatum)	45 mm
Vanlig åttarmad bläckfisk (Octopus vulgaris)	750 gram3
Languster (Palinurus spp.)	95 mm
Djuphavsräka (Parapenaeus longirostris)	22 mm (ryggsköldslängd)
Krabbtaska (Cancer pagurus)	140 mm (regionerna 1 och 2 norr om 56° N, Ices- sektionerna VIId,e,f 4,5
Stor kammussla (Pecten maximus)	100 mm

1 För taggmakrill (Trachurus pictaratus) som fångats i vatten som gränsar till Azorerna och som lyder under Portugals överhöghet eller jurisdiktion ska ingen minsta referensstorlek för bevarande tillämpas.

2 I Ices-delområde IX och Cecaf-område 34.1.2 ska en minsta referensstorlek för bevarande på 9 cm tillämpas.

3 I alla vatten som är belägna i den del av östra Centralatlanten som omfattar områdena 34.1.1, 34.1.2 och 34.1.3 samt delområde 34.2.0 i fiskezon 34 i Cecaf-regionen ska en rensad vikt på 450 gram tillämpas.

4 I unionens vatten i Ices-delområdena VIII and IX ska en minsta referensstorlek för bevarande på 130 mm tillämpas.

5 För krabbtaskor som fångas med burar, tinor eller mjärdar får högst 1 % av vikten av den totala fångsten krabbtaska bestå av avskilda klor. När krabbtaskor fångas med andra fiskeredskap får högst 75 kg avskilda krabbklor landas.

Del B

Maskstorlekar

1. Referensmaskstorlekar för släpredskap

Följande maskstorlekar i struten ska tillämpas i sydvästliga vatten.

Maskstorlek i struten	Geografiskt område	Villkor
Minst 100 mm	Hela området	Inga
Minst 70 mm	Hela området	Riktat fiske efter Nephrops norvegicus. 100 mm fyrkantsmaska eller likvärdig selektivitetsanordning ska monteras.
Minst 65 mm	Ices-delområde X, Cecaf-områdena 34.1.1, 34.1.2, 34.1.3 och delområde 34.2.0 i fiskezonen 34	Inga
Minst 55 mm	Hela området	Riktat fiske efter arter som inte omfattas av fångstbegränsningar eller efter fläckpagell
Minst 55 mm	Ices-sektion IXa öster om longitud 7°23´48”W	Riktat fiske efter kräftdjur
Minst 16 mm	Hela området	Riktat fiske efter små pelagiska arter

2. Referensmaskstorlekar för passiva nätredskap

Följande maskstorlekar för passiva nätredskap ska tillämpas i sydvästliga vatten.

Maskstorlek	Geografiskt område	Villkor
Minst 100 mm	Hela området	Inga
Minst 80 mm	Hela området	Riktat fiske efter arter som inte omfattas av fångstbegränsningar
Minst 50 mm	Hela området	Riktat fiske efter små pelagiska arter

Del C

Stängda områden eller områden med begränsat tillträde

1. Stängt område för bevarande av kummel i Ices-sektion IXa

Fiske med någon trål, snurrevad eller liknande släpredskap är förbjudet inom de geografiska områden som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

(a)Under perioden 1 oktober–31 januari påföljande år inom det geografiska område som avgränsas av räta linjer som förbinder följande koordinater:

–43°46,5’N, 07°54,4’W

–44°01,5’N, 07°54,4’W

–43°25,0’N, 09°12,0’W

–43°10,0’N, 09°12,0’W

(b)Från och md den 1 december till och med den sista februari påföljande år inom det geografiska område som avgränsas av räta linjer som förbinder följande koordinater:

–En punkt på Portugals västkust vid 37°50'N.

–37°50'N, 09°08’W

–37°00'N, 9°07’W

–En punkt på Portugals västkust vid 37°00'N

2. Stängda områden för bevarande av havskräfta i Ices-sektion IXa

2.1. Riktat fiske efter havskräfta (Nephrops norvegicus) med någon bottentrål, dansk snurrevad eller liknande släpredskap eller med tinor och mjärdar är förbjudet inom de geografiska områden som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

(a)Från och med den 1 juni till och med den 31 augusti:

–42°23′ N, 08°57′ W

–42°00′ N, 08°57′ W

–42°00′ N, 09°14′ W

–42°04′ N, 09°14′ W

–42°09′ N, 09°09′ W

–42°12′ N, 09°09′ W

–42°23′ N, 09°15′ W

–42°23′ N, 08°57′ W

(b)Från och med den 1 maj till och med den 31 augusti:

–37°45′ N, 09°00′ W

–38°10′ N, 09°00′ W

–38°10′ N, 09°15′ W

–37°45′ N, 09°20′ W

2.2. Det ska vara tillåtet att fiska med bottentrålar eller liknande släpredskap eller tinor och mjärdar i de geografiska områden och under den period som anges i punkt 2.1 b, under förutsättning att alla bifångster av havskräfta (Nephrops norvegicus) landas och dras av från kvoter.

2.3. Riktat fiske efter havskräfta (Nephrops norvegicus) inom de geografiska områden och utanför de perioder som avses i punkt 2.1 är förbjudet. Bifångster av havskräfta (Nephrops norvegicus) ska landas och dras av från kvoter.

3. Restriktioner för riktat fiske efter ansjovis i Ices-sektion VIIIc

3.1. Riktat fiske efter ansjovis med flyttrål i Ices-sektion VIIIc är förbjudet.

3.2. Det är förbjudet att i Ices-sektion VIIIc ombord medföra flyttrålar och ringnotar/snörpvadar samtidigt.

4. Användning av passiva nätredskap i Ices-delområdena VIII, IX, X och XII öster om 27°W

4.1. Det ska vara tillåtet att använda följande redskap i vatten där det karterade vattendjupet är mindre än 600 meter:

–Grimgarn i Ices-delområde IX som används för riktat fiske efter marulk med en maskstorlek på minst 220 mm och som inte är mer än 30 maskor djupa, när den totala längden på de nätstycken som används inte överstiger 20 km per fartyg och nedsänkningstiden är högst 72 timmar.

4.2. Riktat fiske efter djuphavshajar som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 2347/2002 i karterade vattendjup på mindre än 600 meter är förbjudet. Vid oavsiktlig fångst ska djuphavshajar behållas ombord. Sådana fångster ska landas och dras av från kvoter. När de oavsiktliga fångsterna av djuphavshajar som tas av fartyg från en medlemsstat överstiger 10 ton får dessa fartyg inte längre utnyttja de undantag som beskrivs i punkt 1.

Del D

Begränsande åtgärder för känsliga arter

1. Åtgärder för att minska oavsiktliga fångster av valar i Ices-delområde VIII och Ices-sektion IXa

1.1. Det är förbjudet för fartyg med en längd överallt på 12 meter eller mer att använda passiva nätredskap i Ices-delområde VIII och Ices-sektion IXa, utan att samtidigt använda ljudskrämmare.

1.2. Punkt 1 ska inte tillämpas på fiskeinsatser som genomförs enbart i vetenskapligt syfte och med tillstånd från och under tillsyn av den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna, och vars syfte är att utveckla nya tekniska åtgärder för att minska oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande av valar.

1.3. Medlemsstaterna ska genom vetenskapliga studier eller pilotprojekt övervaka och utvärdera effektiviteten hos de anordningar med begränsande effekter som beskrivs i punkt 1.1 inom de berörda fiskena och områdena.

2. Åtgärder för att minska oavsiktlig fångst av havsfåglar i ICES-delområdena VIIIa and b

Fartyg som fiskar med långrev i Ices-delområdena VIIIa och b ska tillämpa minst två av nedanstående begränsande åtgärder: torilinor, revar med sänken, under mörkertimmarna sätta ut långrevarna med däckbelysningen begränsad till vad som krävs av säkerhetskäl.

BILAGA VIII

Östersjön

Del A

Minsta referensstorlek för bevarande

Art	Geografiskt område	Minimireferensstorlek för bevarande
Torsk (Gadus morhua)	Delområdena 22–32	35 cm
Rödspätta (Pleuronectes platessa)	Delområdena 22–32	25 cm
Lax (Salmo salar)	Delområdena 22–30 och 32 Delområde 31	60 cm 50 cm
Skrubbskädda (Platichthys flesus)	Delområdena 22–25 Delområdena 26–28 Delområdena 29–32, söder om 59°	23 cm 21 cm 18 cm
Piggvar (Psetta maxima)	Delområdena 22–32	30 cm
Slätvar (Scophthalmus rhombus)	Delområdena 22–32	30 cm
Ål (Anguilla anguilla)	Delområdena 22–32	35 cm
Öring (Salmo trutta)	Delområdena 22–25 och 29–32 Delområdena 26–28	40 cm 50 cm

Del B

Maskstorlekar

1. Referensmaskstorlekar för släpredskap

Följande maskstorlekar i struten ska tillämpas i Östersjön:

Maskstorlek	Geografiskt område	Villkor
Minst 120 mm	Hela området	Strut och förlängningsstycke ska vara konstruerade i T90-nät
Minst 105 mm	Hela området	Ett Bacoma-fönster med minst 110 mm maskstorlek ska monteras
Minst 16 mm	Hela området	Riktat fiske efter små pelagiska arter

2. Referensmaskstorlekar för passiva nätredskap

Följande maskstorlekar för passiva nätredskap ska tillämpas i Östersjön:

Maskstorlek	Geografiskt område	Villkor1,2
Minst 157 mm	Hela området	Riktat fiske efter lax
Minst 110 mm	Hela området	Riktat fiske efter torsk och arter av plattfisk
Mindre än 110 mm	Hela området	Riktat fiske efter små pelagiska arter

1 Användning av nät/garn, insnärjningsredskap och grimgarn på mer än 9 km för fartyg med en längd överallt på mindre än 12 m och mer än 21 km för fartyg med en längd överallt på mer än 12 meter, är förbjuden.

2 Den maximala nedsänkningstiden är 48 timmar för alla de passiva nätredskap som avses i punkt 1, utom vid fiske under istäcke.

Del C

Stängda områden eller områden med begränsat tillträde

1. Restriktioner för fiske med släpredskap

Det är förbjudet under hela året att fiska med något slag av släpredskap inom det geografiska område som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande positioner enligt koordinatsystemet WGS84:

–54°23' N, 14°35' E

–54°21' N, 14°40' E

–54°17' N, 14°33' E

–54°07' N, 14°25' E

–54°10' N, 14°21' E

–54°14' N, 14°25' E

–54°17' N, 14°17' E

–54°24' N, 14°11' E

–54°27' N, 14°25' E

–54°23' N, 14°35' E

2. Restriktioner för fiske efter lax och öring

2.1 Riktat fiske efter lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) är förbjudet

(a)under perioden 1 juni–15 september i delområdena 22–31,

(b)under perioden 15 juni–30 september i delområde 32.

2.2. I fråga om dessa förbud under fredningstiden anses det geografiska området börja fyra sjömil utanför baslinjerna.

2.3. Det ska vara tillåtet att ombord behålla lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) som har fångats med fiskfällor.

3. Särskilda åtgärder för Rigabukten

3.1. För att fiska i delområde 28-1 ska fartyg inneha ett särskilt fisketillstånd som utfärdats i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009.

3.2. Medlemsstaterna ska se till att de fartyg, för vilka det fisketillstånd som avses i punkt 3.1 har utfärdats, finns upptagna med namn och registreringsnummer i en förteckning som är allmänt tillgänglig på en webbplats på internet, vars adress varje medlemsstat ska överlämna till kommissionen och medlemsstaterna.

3.3. Fartyg i förteckningen ska uppfylla följande villkor:

(a)Den totala maskinstyrkan (kW) för de fartyg som ingår i förteckningarna får inte överskrida den som noterats för var och en av medlemsstaterna under åren 2000–2001 i delområde 28-1, och

(b)maskinstyrkan får inte vid något tillfälle överstiga 221 kilowatt (kW).

3.4. Ett enskilt fartyg i förteckningen i punkt 3.2 får bytas ut mot ett eller flera andra fartyg, förutsatt att

(a)utbytet inte leder till en ökning av den totala maskinstyrka som anges i artikel 3.3 a för den berörda medlemsstaten, och

(b)inget utbytesfartyg har en maskinstyrka som vid något tillfälle överstiger 221 kW.

3.5. En maskin i ett enskilt fartyg i den förteckning som avses i punkt 3.2 får bytas ut, förutsatt att

(a)utbytet av en maskin inte leder till att fartygets maskineffekt vid något tillfälle överstiger 221 kW, och

(b)ersättningsmaskinens styrka inte är sådan att utbytet leder till en ökning av den totala maskinstyrka som avses i punkt 3.3 a för den berörda medlemsstaten.

3.6. I delområde 28-1 är fiske med trålar förbjudet i vatten med mindre djup än 20 m.

4. Perioder då fiske med vissa typer av redskap inte är tillåtet

4.1. Fiske med något släpredskap med 90 mm maskstorlek eller större i struten eller med passiva nätredskap med 90 mm maskstorlek eller större, eller med bottensatta långrevar, långrevar utom drivande långrevar, handlinor och pilkmaskiner är förbjudet i följande områden:

(a)Under perioden 15 februari–30 mars i Ices-delområdena 22–24.

(b)Under perioden 1 juli–31 augusti i Ices-delområdena 25–28.

4.2. Riktat fiske efter torsk med drivlinor inom de områden och under de perioder som anges i punkt 4.1 är förbjudet.

4.3. Genom undantag från punkt 4.1 ska fiskefartyg med en längd överallt på mindre än 12 meter ha rätt att använda upp till fem dagar per månad uppdelade i perioder om minst två dagar i följd av det maximala antalet dagar ute ur hamn under de fredningstider som avses i punkt 1. Under dessa dagar får fiskefartyg endast lägga ut nätredskap och landa fisk från kl. 6.00 på måndag till kl. 18.00 på fredag under samma vecka.

5. Områdesrestriktioner för fiske

5.1. Det är förbjudet att bedriva någon som helst fiskeverksamhet under perioden 1 maj–31 oktober inom de områden som avgränsas av linjer (loxodromer) som i angiven ordning förbinder följande positioner i koordinatsystemet WGS84:

a) Område 1:

–55°45′ N, 15°30′ E

–55°45′ N, 16°30′ E

–55°00′ N, 16°30′ E

–55°00′ N, 16°00′ E

–55°15′ N, 16°00′ E

–55°15′ N, 15°30′ E

–55°45′ N, 15°30′ E

b) Område 2:

–55°00′ N, 19°14′ E

–54°48′ N, 19°20′ E

–54°45′ N, 19°19′ E

–54°45′ N, 18°55′ E

–55°00′ N, 19°14′ E

c) Område 3:

–56°13′ N, 18°27′ E

–56°13′ N, 19°31′ E

–55°59′ N, 19°13′ E

–56°03′ N, 19°06′ E

–56°00′ N, 18°51′ E

–55°47′ N, 18°57′ E

–55°30′ N, 18°34′ E

–56°13′ N, 18°27′ E

5.2. Riktat fiske efter lax med nät/garn, insnärjningsredskap och grimgarn med minst 157 mm maskstorlek eller med drivlinor ska vara tillåtet. Inga andra redskap får finnas ombord.

5.3. Riktat fiske efter torsk med de redskap som anges i punkt 5.2 är förbjudet.

6. Restriktioner för fiske efter skrubbskädda och piggvar

6.1. Det är förbjudet att ombord behålla följande arter av fisk som fångats inom de geografiska områden och under de perioder som anges nedan:

Art

Geografiskt område

Period

Skrubbskädda

Delområdena 26, 27, 28 och 29 söder om 59°30′N

Delområde 32

15 februari–15 maj

15 februari–31 maj

Piggvar

Delområdena 25, 26 och 28 söder om 56°50′N

1 juni–31 juli

6.2. Riktat fiske med trålar, snurrevadar eller liknande redskap med 105 mm maskstorlek i struten eller mer, eller med drivgarn, insnärjningsredskap eller grimgarn med 100 mm maskstorlek eller mer, är förbjudet. Bifångster av skrubbskädda och piggvar får förvaras ombord och landas inom en gräns på 10 % uttryckt i färskvikt av den totala fångst som behålls ombord.

Del D

Begränsande åtgärder för känsliga arter

1. Åtgärder för att minska oavsiktliga fångster av valar

1.1. Det är förbjudet för fartyg med en längd överallt på 12 meter eller mer att använda passiva nätredskap i Östersjön, utan att samtidigt använda ljudskrämmare.

1.3. Medlemsstaterna ska genom vetenskapliga studier eller pilotprojekt övervaka och utvärdera effektiviteten hos ljudskrämmare, inom de berörda fiskena och områdena.

2. Särskilda åtgärder för skydd av ålar

Det är förbjudet att ombord behålla ål som har fångats med aktiva redskap. När ålar fångas oavsiktligt får de inte komma till skada och ska släppas omedelbart.

BILAGA IX

Medelhavet

Del A

Minsta referensstorlek för bevarande

Art	Hela området
Havsabborre (Dicentrarchus labrax)	25 cm
Stjärtbandsblecka (Diplodus annularis)	12 cm
Spetsnosblecka (Diplodus puntazzo)	18 cm
Vitblecka (Diplodus sargus)	23 cm
Tvåbandsblecka (Diplodus vulgaris)	18 cm
Ansjovis (Engraulis encrasicolus)	9 cm1
Groupers (Epinephelus spp.)	45 cm
Randig sandblecka (Lithognathus mormyrus)	20 cm
Kummel (Merluccius merluccius)	20 cm
Mullar (Mullus spp.)	11 cm
Pagell (Pagellus acarne)	17 cm
Fläckpagell (Pagellus bogaraveo)	33 cm
Vrakfisk (Polyprion americanus)	45 cm
Sardin (Sardina pilchardus)	11 cm2
Makrillar (Scomber spp.)	18 cm
Tunga (Solea vulgaris)	20 cm
Guldsparid (Sparus aurata)	20 cm
Taggmakrillar (Trachurus spp.)	15 cm
Havskräfta (Nephrops norvegicus)	20 mm RS3 70 mm TL3
Hummer (Homarus gammarus)	105 mm RS3 300 mm TL3
Languster (Palinuridae)	90 mm RS3
Djuphavsräka (Parapenaeus longirostris)	20 mm RS3
Pilgrimsmussla, jacobsmussla (Pecten jacobaeus)	10 cm
Venusmusslor (Venerupis spp.)	25 mm
Venusmusslor (Venus spp.)	25 mm

1 Medlemsstaterna får omvandla minsta referensstorlek för bevarande till 110 exemplar per kg.

2 Medlemsstaterna får omvandla minsta referensstorlek för bevarande till 55 exemplar per kg.

3 RS = ryggsköldslängd, TL = total längd.

Del B

Maskstorlekar

1. Referensmaskstorlekar för släpredskap

Följande maskstorlekar i struten ska tillämpas i Medelhavet:

Maskstorlek i struten1	Geografiskt område	Villkor
Minst 40 mm fyrkantsmaska i struten2	Hela området	En strut med 50 mm diagonalmaska2 får användas som ett alternativ till en strut med 44 mm fyrkantsmaska på motiverad begäran av fartygsägaren
Minst 20 mm	Hela området	Riktat fiske efter sardin och ansjovis
Minst 14 mm	Hela området	Riktat fiske efter små pelagiska arter med instängningsnät

1 Det är förbjudet att använda nätmaterial med en trådtjocklek på mer än 3 mm eller med flertrådigt garn, eller nätmaterial med en trådtjocklek på mer än 6 mm i någon del av en bottentrål.

2 Endast en typ av nät (antingen 40 mm fyrkantsmaska eller 50 millimeter diagonalmaska) får förvaras ombord eller användas.

2. Referensmaskstorlekar för passiva nätredskap

Följande maskstorlekar för passiva nätredskap ska tillämpas i Medelhavet:

Maskstorlek	Geografiskt område	Villkor
Minst 16 mm	Hela området	Inga

Del C

Restriktioner för användning av fiskeredskap

1. Restriktioner för användning av skrapredskap

Skrapredskapens maximala bredd ska vara 3 meter utom skrapredskap som används för riktat fiske efter svampdjur.

2. Restriktioner för användning av snörpvadar/ringnotar

Längden på snörpvadar/ringnotar och vadar/notar utan snörplinor ska begränsas till 800 meter, med en höjd på 120 meter, utom när det gäller ringnotar/snörpvadar som används för riktat fiske av tonfisk.

3. Restriktioner för användningen av passiva nätredskap

3.1. Det är förbjudet att använda följande passiva nätredskap:

(a)Ett grimgarn med en höjd på mer än 4 meter

(b)Ett bottenstående nät/garn eller en kombination av nät och grimgarn med en höjd på mer än 10 meter, utom när sådana nät är kortare än 500 meter, då en höjd på högst 30 meter är tillåten.

3.2. Det är förbjudet att använda något nät/garn, insnärjningsredskap eller grimgarn med en trådtjocklek på mer än 0,5 mm.

3.3. Det är förbjudet att medföra ombord eller sätta ut mer än 2 500 meter kombination av nät och grimgarn och mer än 6 000 meter av något nät/garn, insnärjningsredskap eller grimgarn.

4. Restriktioner för användning av långrevar

4.1. Det är förbjudet för fartyg som fiskar med bottensatta långrevar att ha ombord eller använda mer än 5 000 krokar, med undantag för fartyg vars fiskeresor varar mer än tre dagar, då de får ha ombord eller använda högst 7 000 krokar.

4.2. Det är förbjudet för fartyg som fiskar med flytande långrevar att ha ombord eller använda mer än det antal krokar per fartyg som anges nedan:

(a)2 000 krokar vid riktat fiske efter blåfenad tonfisk.

(b)3 500 krokar vid riktat fiske efter svärdfisk.

4.3. Varje fartyg som gör fiskeresor som varar mer än två dagar får ha ombord ett motsvarande antal reservkrokar.

5. Restriktioner för användning av burar, tinor och mjärdar

Det är förbjudet att ha ombord eller sätta ut mer än 250 burar, tinor eller mjärdar per fartyg vid djuphavsfiske efter kräftdjur (inklusive Plesionika spp. Pasiphaea spp., eller liknande arter).

6. Restriktioner för riktat fiske efter fläckpagell

Riktat fiske efter fläckpagell (Pagellus bogaraveo) med följande redskap är förbjudet:

–Nät/garn, insnärjningsredskap eller grimgarn med mindre än 100 mm maskstorlek.

–Långrevar med krokar med en total längd som är mindre än 3,95 cm och en bredd som är mindre än 1,65 cm.

Del D

Begränsande åtgärder för känsliga arter

1. Åtgärder för att minska oavsiktliga fångster av valar

1.1. Det är förbjudet för fartyg med en längd överallt på 12 meter eller mer att använda passiva nätredskap i Medelhavet, utan att samtidigt använda ljudskrämmare.

1,3. Medlemsstaterna ska genom vetenskapliga studier eller pilotprojekt övervaka och utvärdera effektiviteten hos de anordningar med begränsande effekter som beskrivs i punkt 1.1 inom de berörda fiskena och områdena.

2. Åtgärder för att minska oavsiktliga fångster av havsfåglar

Fartyg som fiskar med långrevar i Medelhavet ska tillämpa minst två av nedanstående begränsande åtgärder: torilinor, revar med sänken, under mörkertimmarna sätta ut långrevarna med däckbelysningen begränsad till vad som krävs av säkerhetskäl.

BILAGA X

Svarta havet

Del A

Minsta referensstorlek för bevarande

Art	Minimireferensstorlek för bevarande
Piggvar (Psetta maxima)	45 cm

Del B

Maskstorlekar

1. Referensmaskstorlekar för släpredskap

Följande maskstorlekar i struten ska tillämpas i Svarta havet:

Maskstorlek i struten	Geografiskt område	Villkor
Minst 50 mm	Hela området	40 mm fyrkantsmaska i struten får användas som alternativ

2. Referensmaskstorlekar för passiva nätredskap

Följande maskstorlekar för passiva nätredskap ska tillämpas i Svarta havet:

Maskstorlek	Geografiskt område	Villkor
Minst 400 mm	Hela området	Riktat fiske efter piggvar

Del C

Stängda områden eller områden med begränsat tillträde

Säsongsstängning för att skydda piggvar

Riktat fiske efter samt omlastning, landning och första försäljning av piggvar ska tillåtas årligen under perioden 15 april –15 juni i unionens vatten i Svarta havet.

Del D

Begränsande åtgärder för känsliga arter och livsmiljöer

1. Åtgärder för att minska oavsiktliga fångster av valar

1.1. Det är förbjudet för fartyg med en längd överallt på 12 meter eller mer att använda passiva nätredskap i Ices-delområdena VIII och IX, utan att samtidigt använda ljudskrämmare.

2. Restriktioner för användning av trålar och skrapredskap

Användning av trålar eller skrapredskap på större vattendjup än 1 000 meter är förbjudet.

BILAGA XI

Yttersta randområdena

Del A

Referensmaskstorlekar för släpredskap

Följande maskstorlekar i struten ska tillämpas i de yttersta randområdena:

Maskstorlek i struten	Geografiskt område	Villkor
Minst 100 mm	Alla vatten längs det franska departementet Guyanas kust som lyder under Frankrikes överhöghet eller jurisdiktion.	Inga
Minst 45 mm	Alla vatten längs det franska departementet Guyanas kust som lyder under Frankrikes överhöghet eller jurisdiktion.	Riktat fiske efter räka (Penaeus subtilis, Penaeus brasiliensis, Xiphopenaeus kroyeri)
Minst 14 mm	Hela området	Riktat fiske efter små pelagiska arter med instängningsnät

Del B

Stängda områden eller områden med begränsat tillträde

Begränsningar av fiskeverksamhet i det område som ligger inom 24 sjömil från Mayotte

Det är förbjudet för fartyg att använda snörpvad/ringnot vid fiske efter tonfisk och närbesläktade arter inom 24 sjömil från Mayottes kuster, uppmätt från de baslinjer från vilka territorialvattnen mäts.

(1) Rådets förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002 om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsbestånd (EGT L 351, 28.12.2002, s. 6).

Art	Skagerrak/Kattegatt
Torsk (Gadus morhua)	30 cm
Kolja (Melanogrammus aeglefinus)	27 cm
Gråsej (Pollachius virens)	30 cm
Lyrtorsk (Pollachius pollachius)	-
Kummel (Merluccius merluccius)	30 cm
Glasvarar (Lepidorhombus spp.)	25 cm
Tungor (Solea spp.)	24 cm
Rödspätta (Pleuronectes platessa)	27 cm
Vitling (Merlangius merlangus)	23 cm
Långa (Molva molva)	-
Birkelånga (Molva dipterygia)	-
Havskräfta (Nephrops norvegicus)	Total längd: 105 mm Ryggsköldslängd: 32 mm
Makrillar (Scomber spp.)	20 cm
Sill (Clupea harengus)	18 cm
Taggmakrillar (Trachurus spp.)	15 cm
Hummer (Homarus gammarus)	Total längd: 220 mm Ryggsköldslängd: 78 mm