21.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 88/43

1.

Parisavtalet är ett stort framsteg i och med att det är universellt, bindande och balanserat. Det innehåller en global handlingsplan för att hålla temperaturökningen under detta århundrade långt under 2 grader och driva på ansträngningarna för att begränsa ökningen ännu mer, till 1,5 grader jämfört med 1990 års nivåer. Det är särskilt viktigt eftersom den utstakade vägen mot utfasning av fossila bränslen ger tillförlitlig vägledning för beslutsfattare på alla nivåer, undviker dyra inlåsningar i investeringar med höga koldioxidutsläpp och tillhandahåller företag och investerare säkerhet och en tydlig riktning. Den 22:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC COP22) kommer att få i uppgift att upprätthålla den positiva dynamiken från Paris och förverkliga avtalets olika mekanismer.

2.

Även om de genomförs fullt ut kommer parternas nuvarande åtaganden dock inte att räcka för att nå de fastställda målen. Regionerna och städerna, som har nära förbindelser med de lokala samhällena och områdena, måste stärka sina insatser, samtidigt som parterna måste lägga fram uppdaterade bidrag så snart som möjligt – så tidigt som inom ramen för den positiva dialogen 2018. Med beaktande av EU i synnerhet vidhåller Europeiska regionkommittén sin tidigare ståndpunkt att utsläppen av växthusgaser måste minskas med 50 % fram till 2030, med målet att de globala utsläppen av växthusgaser ska nå sin topp så snart som möjligt och fasas ut till 2050 eller kort därefter.

3.

EU, med sitt högt utvecklade system för flernivåstyre, har ett särskilt ansvar att visa ett enat och ambitiöst ledarskap när det gäller att hantera klimatförändringarna. ReK välkomnar därför EU:s snabba ratificering av Parisavtalet och uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat avtalet att göra det så snart som möjligt. ReK uppmanar också kommissionen och medlemsstaterna att uppdatera och specificera ramen fram till 2030 och färdplanen för 2050 så att de kan iaktta avtalets krav om att utarbeta långsiktiga strategier för utveckling mot låga växthusgasutsläpp till mitten av århundradet. Denna process bör inledas så snart som möjligt för att ge rum för en heltäckande debatt i vilken representanter från nationella, regionala och lokala myndigheter samt det civila samhället och näringslivet bör vara djupt involverade.

4.

Parisavtalet erkände vikten av flernivåstyre i klimatpolitiken. Denna princip bör nu omsättas i praktiken på alla myndighetsnivåer i syfte att skapa kopplingar och fylla de befintliga luckorna mellan den nationella, regionala och lokala klimatpolitiken, tillsammans med en ram för ökad insyn och utvecklingen av nödvändiga instrument för global inventering, en bättre förståelse av den differentierade inverkan av klimatförändringar, förluster och skador samt lämplig klimatfinansiering och lämpligt kapacitetsstöd.

5.

ReK efterlyser därför en ytterligare utveckling av Lima-Paris-agendan (LPAA) och dess motsvarande plattform för icke-statliga aktörer för klimatåtgärder (Nazca). Dessa kan integreras fullt ut i UNFCCC:s sekretariat via den agenda för globala klimatåtgärder som lanserades av de ”Climate Champions” som nyligen utsågs (1). Detta bör i sin tur bilda grunden för verkligt flernivåstyre i klimatfrågor, vilket även noteras i Europaparlamentets resolution.

6.

Som de största bidragsgivarna till LPAA och Nazca har regionerna och städerna redan bevisat sitt engagemang för att bekämpa klimatförändringar och sin potential för ökade insatser. Frivilliga initiativ, såsom EU:s borgmästaravtal och samförståndsavtalet ”Under 2 Degrees”, har särskilt mervärde eftersom de bidrar med kvantifierade uppgiftertill LPAA och Nazca och visar större ambition än de nationella lagstiftarna. Bidraget från dessa initiativ för att få igång åtgärder på alla nivåer bör erkännas och uppmuntras av subnationella och nationella regeringar samt mellanstatliga organisationer. Deras insatser bör redovisas och ingå i de nationellt fastställda bidragen, vilket redan är fallet när det exempelvis gäller Mexiko. Andra initiativ för övervakning och rapportering och mekanismer för att mäta utsläppsminskningar och utvärdera begränsnings- och anpassningspolitiken bör också främjas.

7.

Bättre integrering av regioner och städer i UNFCCC-processen är också nödvändigt och skulle göra det möjligt att i god tid förmedla feedback från gräsrotsnivå tillbaka till FN-nivå. Länderna skulle få tillgång till bästa möjliga information, så att de kan fatta kostnadseffektiva beslut som regionerna och städerna kan genomföra i praktiken. Det är därför nödvändigt att inrätta en permanent och direkt dialog mellan de olika nivåerna, med utgångspunkt i den lokala och regionala nivån.

8.

Följande åtgärder skulle kunna stärka denna dialog:

9.

Efter COP21 har kommissionen och rådet haft allt närmare kontakt med ReK i syfte att bättre integrera en lokal strategi i EU:s lagstiftning, särskilt genom EU-agendan för städer. Färdplanen för genomförandet av Parisavtalet i EU stöder dessutom fullt ut principen om flernivåstyre.

10.

Kommissionen har också satt i gång en utökning och förstärkning av EU:s borgmästaravtal. Utöver att det håller på att utvecklas i olika delar av världen innehåller det nu också ett anpassningsinslag.

11.

Ur ReK:s perspektiv är det av yttersta vikt att bygga vidare på detta erkännande och att säkerställa en balanserad strategi som tar hänsyn till de olika bidragen från både regionerna och städerna i detta sammanhang.

12.

ReK vill understryka att principen om flernivåstyre är inkluderande och kostnadseffektiv, eftersom den gör det möjligt för alla styresnivåer att samordna sina insatser, och därigenom att maximera sina möjligheter till åtgärder.

13.

Regionerna har en nyckelroll att spela när det gäller att fastställa ramen för stadspolitiken inom ett större territorium och koppla den till annan politik, såsom skogsbruk, grön och blå infrastruktur, territoriell sammanhållning och jordbruk. Denna funktion som regionerna sköter är särskilt viktig i EU, eftersom dess territorium utgörs av små och medelstora städer, som ofta har begränsade medel och handlingsförmåga. Regionerna bidrar till att undvika kostsamt dubbelarbete och säkerställa bred sammanhållning mellan stadsområden och icke-stadsområden.

14.

Exempelvis i borgmästaravtalet ingår många regioner som regionala samordnare. Dessa kan göra det möjligt för flera städer samtidigt att bli part i avtalet.

15.

ReK noterar därför den nyckelroll som regionerna i medlemsstaterna spelar för att främja denna typ av vertikal samordning mellan alla styresnivåer.

16.

I Italien, exempelvis, har regionerna inrättat en mellanregional nämnd för klimatanpassning. Nämnden samlar den nationella regeringen och alla regioner och säkerställer att Italiens anpassningsstrategi, som utarbetades på grundval av den europeiska strategin för anpassning till klimatförändringarna, genomförs på regional nivå.

Regionerna är i sin tur även ansvariga för att hjälpa städerna inom deras territorier att utarbeta lokala anpassningsplaner.

17.

Mot bakgrund av detta exempel uppmanar ReK EU:s regioner att visa ledarskap när det gäller att tillämpa EU:s och medlemsstaternas klimatstrategier och driva på förändringar på lokal nivå. Kommittén uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att inkludera denna uppgift i sin definition av inkluderande styrning på klimat- och energiområdet samt inom sin strategi för genomförande av Parisavtalet. I detta syfte bör man också ta vederbörlig hänsyn till den roll som regionala samordnare spelar inom ramen för borgmästaravtalet vid utformningen av nya stödverktyg för undertecknarna.

18.

Utöver vertikal samordning anser ReK att det är nödvändigt att fördjupa den horisontella samordningen mellan olika politikområden. Att integrera klimatdimensionen i all politik kommer att göra det möjligt för den lokala befolkningen att dra nytta av många sidovinster, såsom högre livskvalitet och lokala arbetstillfällen. Det kommer också att göra det möjligt att skapa synergieffekter och minska åtgärdermas kostnader. Det uppskattas t.ex. att EU:s paket om cirkulär ekonomi kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser med 2–4 % årligen (2) om det genomförs korrekt. ReK uppmanar därför COP22 att ta upp den huvudroll som ett minskat utnyttjande av råvaror och en hållbar avfallshantering spelar i kampen mot klimatförändringarna.

19.

ReK uppmanar därför regionerna och städerna att främja ett samarbete mellan förvaltningarna. Man kan notera den lyckade modell som tagits fram i Esbo, Finland, med en myndighetsövergripande kommitté för hållbar utveckling. Inte minst tack vare detta integrerade tillvägagångssätt har Esbo nyligen rankats som den mest hållbara staden i EU enligt en undersökning som beställts av det nederländska EU-ordförandeskapet.

20.

Utöver horisontellt samarbete på lokal och regional nivå bör man också undvika silotänkande när man utformar EU:s stödåtgärder för regioner och städer. I detta syfte ser ReK fram emot införandet av en enda kontaktpunkt, som kommissionen har aviserat i sitt meddelande ”Vägen efter Paris”, och betonar också vikten av denna tjänst för att tillgodose behoven i regionerna.

21.

Som förberedelse för COP22 och därefter åtar sig ReK att stödja kommissionen och rådet i deras strävan att göra genomförandet av avtalet till en framgång i nära samarbete med Europaparlamentet.

22.

ReK bör sträva efter att vara en koldioxidneutral institution och kommer att samarbeta med övriga EU-institutioner, särskilt Europaparlamentet, i denna strävan.

23.

Inom EU kommer ReK att informera regionerna och städerna om deras nyckelroll i förstärkandet av klimatåtgärderna och om alla mekanismer som gör det möjligt att stödja gräsrotsinsatser.

24.

ReK, som är en stark anhängare av borgmästaravtalet, uppmuntrar sina ledamöter att delta i initiativet och har även inrättat en ambassadörsgrupp för borgmästaravtalet inom ReK för att främja initiativet i ledamöternas respektive länder.

25.

Kommittén är därför fast besluten att föregå med gott exempel. Kommittén är medlem av EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och lovar att fortsätta sina ansträngningar tillsammans med administrationen och sina ledamöter för att sänka sina koldioxidutsläpp och minska sin förbrukning av fossila bränslen. För detta ändamål kommer ReK att undersöka hur kommittén kan kompensera för de oundvikliga utsläppen av växthusgaser orsakade av resor för kommitténs ledamöter och personal. Detta innebär att ReK:s koldioxidavtryck måste beräknas, och alla tjänsteresor och sammanträden på annan ort måste ingå i denna beräkning. Kompensationen för utsläppen av växthusgaser bör finansiera hållbara projekt inom EU. Ny teknik såsom videokonferenser bör användas i större utsträckning, även vid ReK:s utskottssammanträden.

26.

I syfte att bli en papperslös institution bör ReK följa Europaparlamentets exempel, där man inte längre skriver ut handlingar för plenar- och utskottssammanträden om inte ledamöterna uttryckligen begär detta eller om det av andra tvingande skäl krävs utskrivna dokument.

27.

Bortom EU:s gränser samarbetar ReK med GD Klimatpolitik, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna inom ramen för nätverket för grön diplomati för att stödja genomförandet av de befintliga löftena från parter utanför EU och uppmuntra dem till att utställa nya löften som liknar dem som utställts av EU.

28.

ReK kommer särskilt att använda sina strukturer, såsom församlingen för regionala och lokala myndigheter i EU och Medelhavsområdet, konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet, arbetsgruppen för Ukraina och de gemensamma rådgivande kommittéerna och arbetsgrupperna med kandidatländer och potentiella kandidatländer, för att hålla klimatpolitiken högt uppe på den politiska dagordningen och stödja dess genomförande genom lokala och regionala myndigheter i hela världen.

29.

ReK kommer att delta aktivt i Medcop22 som hålls i Tanger i syfte att ge städer och regioner i området ytterligare möjligheter att agera i fråga om klimat och energi. Kommittén kommer framför allt att stödja inriktningen på finansiering och kapacitetsuppbyggnad med avseende på lokala och regionala myndigheter i Euromedområdet, och man kommer att föra fram dessa frågor till EU:s delegation till COP22.

30.

ReK kommer särskilt att bidra till att främja borgmästaravtalet på global nivå, först borgmästaravtalet i Europa-Medelhavsområdet och eventuellt det östliga borgmästaravtalet under 2016.

31.

ReK kommer också att fortsätta sitt engagemang på UNFCCC-nivå för att stödja EU-delegationens ambitiösa klimatståndpunkt och framför allt EU:s modell för flernivåstyre bland sina partner i gruppen för lokala och kommunala myndigheter.

32.

Med tanke på omfattningen av de åtgärder som krävs på klimatområdet måste vi alla ändra vårt sätt att producera och konsumera. För att vinna allmänhetens acceptans för dessa djupgående förändringar kommer regionerna och städerna därför att ha ett särskilt ansvar för att föra en dialog med medborgarna och ge dem möjlighet att spela en aktiv roll i denna övergång.

33.

Både regionerna och städerna spelar en avgörande roll när det gäller att underlätta spridningen av information om beteendeförändringar och åtgärder för att stödja enskilda insatser på klimatområdet.

34.

Regionerna och städerna måste också genom samordning med överordnade styresnivåer (nationellt, på EU-nivå och globalt) kartlägga och undanröja de flaskhalsar som hindrar medborgarna från att helt och fullt delta i övergången till koldioxidsnåla och motståndskraftiga samhällen.

35.

Regionernas och städernas långsiktiga partnerskap med företag, universitet, lokalsamhällen, det civila samhället, icke-statliga organisationer och skolor är avgörande för att främja insatser på klimatområdet.

36.

ReK uppmanar därför regionerna och städerna att till fullo spela sin roll när det gäller att slå vakt om flerpartsprojekt på lokal och regional nivå för att skapa en kultur av hållbar utveckling som kommer att främja insatser på nationell och europeisk nivå, och betonar att det finns stora skillnader vad gäller behov och sårbarhet till följd av klimatförändringarna i olika delar av EU och mellan regioner och städer.

37.

Forskningens roll i arbetet med att utforma lämpliga politiska åtgärder för att möta den utmaning som klimatförändringarna innebär är av avgörande betydelse. Nära förbindelser med den akademiska världen kommer att bidra till bra politiskt beslutsfattande med beslut som grundas på goda expertråd.

ReK uppmanar därför regionerna och städerna att bygga upp nära kontakter med universitet och forskningscenter inom och utanför sina territorier och stödja mellanregionalt samarbete på dessa områden.

38.

Samproduktion av kunskap från ett tidigt skede och tväranalyser mellan politiker och akademiker kommer att främja samarbete när det gäller att identifiera problem och gemensamt hitta lösningar på dem under hela forskningsprocessen och beslutsprocessen.

39.

ReK noterar med tillfredsställelse att det nyligen antagna beslutet från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar, att utarbeta en särskild rapport om städer och klimat 2023, kommer att främja ökad forskning redan nu om städernas betydelse i kampen mot klimatförändringarna. Kommittén uppmanar kommissionen att delta aktivt i utarbetandet av rapporten och att involvera ReK i denna process, samt att förespråka en territoriell vision för klimatåtgärder på flera nivåer. ReK uppmanar kommissionen att särskilt främja forskning inom dessa områden för att bidra konstruktivt till den särskilda rapporten, som kommer att användas i framtida diskussioner inom UNFCCC, och särskilt den övergripande inventering som kommer att bedöma läget i genomförandet av Parisavtalet senast 2023.

40.

ReK stöder att företrädare för forskarvärlden tas med i planeringen och genomförandet av anpassnings- och begränsningsstrategierna.

41.

Det är viktigt att notera att Parisavtalet erkänner den viktiga positiva effekten av anpassning på begränsningsåtgärderna.

42.

ReK kommer att utarbeta ett separat yttrande om den översyn av EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna som planeras till 2017. I detta sammanhang efterlyser ReK ett starkt engagemang för att integrera begränsnings- och anpassningsåtgärder samt inkludera anpassningen i all relevant politik.

43.

ReK påpekar att regionerna och städerna, på grund av den eventuella negativa inverkan av klimatförändringarna på människor och tillgångar, bör ges befogenhet att öka sin motståndskraft så snart som möjligt. ReK understryker dock att anpassningen till klimatförändringarna kräver vertikalt och horisontellt samarbete, och att också regioner och städer måste vara sammankopplade för att anpassa sig till klimatförändringarna.

44.

ReK välkomnar offentliggörandet av kommissionens handlingsplan för Sendairamen för katastrofriskreducering 2015–2030, och integreringen av motståndskraft mot katastrofer i COP21-avtalet. Länkarna mellan byggande av motståndskraftig infrastruktur och klimatanpassning bör stärkas ytterligare för att främja en sektorsövergripande samordning mellan civilskyddstjänster och klimatanpassningsåtgärder på alla nivåer.

45.

ReK efterlyser bättre medvetenhet och stödmekanismer för att utveckla regionalt inriktade nationella anpassningsstrategier. Hur de utvecklas till enhetliga regionala handlingsplaner och tillämpas på den lokala nivån bör noga övervakas genom att man fastställer tydliga delmål på EU-nivå som ska uppnås med jämna mellanrum.

46.

Frågan om finansiering och tillgång till finansiering, särskilt för regioner och städer, är grundläggande för genomförandet av Parisavtalet.

47.

Även om det finns olika finansieringsmöjligheter inom EU stöter regionerna och städerna på olika hinder, vilket hindrar dem från att få tillgång till de stödåtgärder som erbjuds på EU-nivå, både från EU:s fonder och genom Europeiska investeringsbanken (EIB).

Efter ett flertal diskussioner inom ReK och med olika intressenter uppmanar ReK kommissionen, EIB och medlemsstaterna att fokusera på att utveckla tillräcklig administrativ kapacitet för regioner och städer, så att de kan dra full nytta av de offentliga och privata finansieringsmöjligheter som finns på EU-nivå, särskilt för mindre territoriella enheter.

48.

EU-institutionerna bör också göra en särskild satsning på att kommunicera och informera om dessa olika möjligheter. ReK åtar sig att bistå kommissionen och EIB med att utveckla nödvändiga riktade kommunikationsverktyg.

49.

Kommittén är också oroad över det potentiellt ineffektiva utnyttjandet av strukturfonderna i flera medlemsstater. Även om 20 % av EU:s budget är avsatt till klimatåtgärder finns det inget klimatkriterium som tillämpas eller kontrolleras systematiskt för projekt som finansieras av strukturfonderna, vilket medför en risk för att EU-finansiering används för projekt som står i strid med EU:s klimatmål. Kommissionen och medlemsstaterna bör vara särskilt vaksamma och undersöka dessa frågor samt vidta nödvändiga korrigerande åtgärder samtidigt som de tar hänsyn till principen om teknikneutralitet och medlemsstaternas rätt att välja mellan olika energikällor.

50.

ReK uppmanar medlemsstaterna att stå fast vid sina åtaganden att fasa ut miljöskadliga subventioner. Vidare anser ReK att den pågående reformen av utsläppshandelssystemet bör resultera i ett rättvist koldioxidpris som inte kommer att skada medlemsstaternas konkurrenskraft och en mekanism som gör det möjligt för regionerna att stödja insatser för att minska utsläppen av växthusgaser. ReK vill uppmärksamma kommissionen och rådet på det framgångsrika exemplet med den koldioxidmarknad som inrättats mellan Kalifornien och Quebec. Flera miljarder dollar återinvesteras nu i den lokala ekonomin för att stödja företag, städer och medborgare i övergången till en utsläppssnål ekonomi. ReK uppmanar EU att hämta inspiration från detta exempel vid tilldelningen av kvoter. ReK uppmanar också medlemsstaterna att låta regionerna spela en aktiv roll i EU:s utsläppshandelssystem, framför allt genom att förvalta en del av intäkterna från utauktioneringen och återinvestera dem i hållbara projekt.

51.

EU behöver även se över sin egen lagstiftning så att investeringar i förnybar energi underlättas; ett exempel är att en lägre beskattning av biodrivmedel i dag betraktas som statsstöd, som endast ges tidsbegränsade undantag, vilket leder till osäkra investeringsförutsättningar och en administrativ börda för producenter och leverantörer av förnybara drivmedel.

Med tanke på den stora mängd finansiering som behövs kommer regionerna och städerna att behöva locka till sig både offentlig och privat finansiering. Det finns fortfarande en stor outnyttjad potential för företag inom sektorer som rör genomförandet av Parisavtalet.

52.

ReK uppmanar därför regionerna och städerna att främja en förändring av tankegången från ”stöd till” till ”finansiering av” bärkraftiga affärsplaner för hållbar utveckling.

53.

I detta syfte behöver dialogen mellan den offentliga och den privata sektorn stärkas. Regionerna och städerna bör dessutom samarbeta med EIB och banksektorn i större utsträckning för att öka sina kunskaper om innovativa finansieringsmekanismer för koldioxidsnåla och motståndskraftiga projekt.

Mot denna bakgrund betonar ReK att rättslig säkerhet och förutsägbarhet är viktiga förutsättningar för att dessa projekt ska kunna genomföras. ReK understryker även vikten av att utbyta bästa praxis för integration av hållbarhetskriterier i finanssektorn. Finansiella produkter bör utvärderas och märkas med hänsyn till deras exponering för klimatrelaterade risker samt deras bidrag till övergången till ett koldioxidsnålt samhälle för att ge vägledning till offentliga och privata investerare.