27.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/140

P8_TA(2016)0464

Europeiska unionens solidaritetsfond: en utvärdering

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2016 om Europeiska unionens solidaritetsfond: en utvärdering (2016/2045(INI))

(2018/C 224/22)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 175 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 om Europeiska unionens solidaritetsfond: genomförande och tillämpning (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 661/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (3),

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (COM(2013)0522) (4),

—	med beaktande av kommissionens rapport Europeiska unionens solidaritetsfond 2014 – Årsrapport 2014 (COM(2015)0502),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 september 2002 om översvämningskatastrofen i Centraleuropa (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 september 2005 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) i Europa denna sommar (6),

—	med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond (COM(2011)0613),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 28 november 2013 över Europeiska unionens solidaritetsfond (7),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (8),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet (A8-0341/2016), och av följande skäl:

Europeiska unionens solidaritetsfond inrättades i enlighet med förordning (EG) nr 2012/2002 som svar på de allvarliga översvämningarna i Centraleuropa under sommaren 2002, och syftet med detta värdefulla instrument var att göra det möjligt för EU att reagera på svåra naturkatastrofer och på regionala katastrofer, både i EU och i länder som inlett anslutningsförhandlingar, och att visa solidaritet med stödberättigade regioner och stater. Fonden stöder enbart nöd- och återställandeinsatser som genomförs av offentliga myndigheter efter naturkatastrofer och som har direkta återverkningar på människors liv, miljön eller ekonomin i en viss drabbad region (även om det bör nämnas att kommissionen 2005 lade fram ett förslag som syftade till att utvidga det ursprungliga tillämpningsområdet ytterligare).

Solidaritetsfonden har sedan den inrättats varit till mycket stor nytta eftersom den sammanlagt mobiliserat 3,8 miljarder euro i samband med över 70 katastrofer i 24 stödberättigade medlemsstater och anslutningsländer, och den har använts som svar på ett brett spektrum av förödande naturkatastrofer, såsom jordbävningar, översvämningar, skogsbränder, jordskalv, stormar och, mer nyligen, torka. Fonden utgör alltjämt en av EU:s främsta symboler för solidaritet i svåra tider.

En viktig reform gjordes av instrumentet 2014 för att man skulle kunna: förbättra och förenkla förfarandena och säkerställa en snabbare reaktion inom sex veckor från tillämpningen; fastställa tillämpningsområdet på nytt; upprätta tydliga kriterier för en regional katastrof; stärka strategierna för katastrofförebyggande och riskhantering och därmed öka nödfinansieringens ändamålsenlighet i överensstämmelse med de många önskemål som under årens lopp har framförts av parlamentet och av de lokala och regionala myndigheterna. En ny översyn av fonden planeras i det förslag till samlingsförordning(COM(2016)0605 – 2016/0282(COD)) som kommissionen lade fram den 14 september 2016 i syfte att förbättra nödfinansieringens tillgänglighet och ändamålsenlighet.

D.	Parlamentet har gett kraftfullt stöd åt de föreslagna ändringarna, varav de flesta var önskemål som redan tidigare framförts i parlamentets resolutioner.

E.	Ansökningar som mottagits före juni 2014 (då den ändrade förordningen trädde i kraft) bedömdes enligt bestämmelserna i den ursprungliga förordningen, medan de ansökningar som inkommit sedan dess har bedömts utifrån den ändrade förordningen.

Investeringar i förebyggande av naturkatastrofer är av mycket stor betydelse som svar på klimatförändringarna. Betydande EU-medel har anslagits till investeringar i förebyggande av naturkatastrofer och i riskhanteringsstrategier, i synnerhet inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna).

G.	I undantagsfall kan man, om medlen inte räcker till under ett visst år, använda efterföljande års medel, med hänsyn tagen till det årliga budgettaket för fonden både för det år då katastrofen inträffade och för efterföljande år.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska solidaritetsfonden, sedan den inrättades 2002, har varit en viktig stödresurs för lokala och regionala myndigheter såtillvida att den lindrat konsekvenserna av naturkatastrofer i Europa – vare sig det gällt översvämningar, jordbävningar eller skogsbränder – och visat EU:s solidaritet med de drabbade områdena. Parlamentet betonar att allmänheten betraktar solidaritetsfonden som ett av de mest konkreta och påtagliga uttryck för det stöd som EU kan ge till lokalsamhällena.

Europaparlamentet poängterar att naturkatastroferna i EU har ökat kraftigt till antalet sedan solidaritetsfonden inrättades, och även blivit allvarligare och mer intensiva, som en konsekvens av klimatförändringarna. Parlamentet insisterar därför på fondens mervärde som ett stabilt och smidigt instrument för att visa solidaritet och säkerställa snabb konkret hjälp till medborgare som drabbats av större naturkatastrofer.

Europaparlamentet påminner om att solidaritetsfonden är ett instrument som finansieras utanför Europeiska unionens budget, med ett maximalt anslag på 500 miljoner euro (i 2011 års priser), och påpekar att man, trots inbyggd flexibilitet (överföring N+1), varje år riskerar att väsentliga belopp förblir outnyttjade. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att det årliga ekonomiska anslag som fastställs i förslaget till samlingsförordning delvis har integrerats i budgeten, i syfte att påskynda mobiliseringsförfarandet och skapa en tidigare och mer ändamålsenlig insats för katastrofdrabbade medborgare.

Europaparlamentet påpekar att användningen av det årliga tröskelvärdet visar att den årliga anslagsnivån, efter den nya programperioden inom ramen för den fleråriga budgetramen, är tillräcklig.

Europaparlamentet betonar betydelsen av översynen 2014, då man lyckades övervinna blockeringen i rådet och äntligen tillmötesgick parlamentets upprepade önskemål om förbättringar av hjälpens reaktionsförmåga och ändamålsenlighet, i syfte att säkerställa en snabb och tydlig insats för medborgare som drabbats av naturkatastrofer. Parlamentet välkomnar dessutom det färska förslaget till samlingsförordning, där det införs nya bestämmelser avseende förenkling och smidigare mobilisering av medel.

Europaparlamentet framhåller de viktigaste inslagen i reformen, nämligen: att en förhandsbetalning med upp till tio procent av det planerade stödbeloppet på begäran kan ställas till förfogande en kort tid efter det att en ansökan om att få ekonomisk hjälp från fonden inkommit till kommissionen (maximalt stödbelopp är 30 miljoner euro); att stöd kan utbetalas för kostnader med anknytning till förberedelse och genomförande av nöd- och återställandeinsatser (ett viktigt krav från parlamentet); att de stödberättigade staterna får längre tid på sig för att lämna in sina stödansökningar (12 veckor efter det att de första skadorna registrerats) och för att genomföra projektet (18 månader); att det införs en tidsfrist på sex veckor för kommissionens svar på stödansökningarna; att det införs nya bestämmelser om förebyggande av naturkatastrofer; att förfarandena förbättras när det gäller en sund ekonomisk förvaltning.

Trots möjligheten att få förhandsbetalning snabbare än genom det normala förfarandet betonar Europaparlamentet att stödmottagarna ändå blir lidande genom att det tar så lång tid från ansökningstillfället till dess att hela det slutliga stödbeloppet har utbetalats. Parlamentet framhåller i detta sammanhang hur viktigt det är att lämna in ansökan så snart som möjligt efter en katastrof, och betonar att det behövs ytterligare förbättringar under bedömningsfasen och under efterföljande faser, för att underlätta genomförandet av betalningar. De nyligen föreslagna samlingsbestämmelserna om solidaritetsfonden kan bidra till en snabbare mobilisering, så att de verkliga behoven på plats kan tillgodoses. Parlamentet betonar även att medlemsstaterna måste se över sina egna administrativa förfaranden i syfte att skynda på mobiliseringen av bistånd till drabbade regioner och stater. Med sikte på att åstadkomma möjliga förbättringar i en framtida reform föreslår parlamentet dessutom att det införs en begäran om obligatoriska uppdaterade nationella planer för katastrofhantering samt ett krav på tillhandahållande av information om utarbetandet av avtal om kontrakt i nödsituationer.

Europaparlamentet uppmanar även medlemsstaterna att förbättra kommunikationen och samarbetet med lokala och regionala myndigheter, både när de bedömer de skador för vilka finansiellt stöd från solidaritetsfonden begärs och när de förbereder ansökningar samt när de genomför projekt för att undanröja konsekvenserna av naturkatastrofer för att därigenom se till att unionens stöd är ändamålsenligt på plats och att hållbara lösningar främjas. Parlamentet anser dessutom att den breda allmänheten bör informeras om stödet från solidaritetsfonden. De berörda myndigheterna uppmanas att förbättra kommunikationen och tillhandahålla uppgifter som solidaritetsfondens stöd utan att öka på de administrativa bördorna.

Europaparlamentet betonar vikten av att se till att förfarandena för offentlig upphandling iakttas av medlemsstaterna när det gäller hanteringen av naturkatastrofer, i syfte att fastställa och sprida bästa praxis och erfarenheter med avseende på kontrakt i nödsituationer.

10.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förtydligande av reglerna om att regionala naturkatastrofer kan få stöd, men påpekar ändå att den slutliga överenskommelsen mellan parlamentet och rådet i enlighet med kommissionens förslag lät tröskeln för stödmöjlighet ligga kvar på 1,5 procent av regionens BNP, trots att parlamentet försökte få ner detta tröskelvärde till 1 procent. Parlamentet noterar att hänsyn tagits till de yttersta randområdenas sårbarhet, eftersom tröskelvärdet har sänkts till 1 procent.

11.

Europaparlamentet erkänner att solidaritetsfonden tillhandahåller stöd för skador som inte täcks av någon försäkring, och att den inte kompenserar privata förluster. Parlamentet betonar att långsiktiga insatser, såsom hållbar återuppbyggnad eller verksamhet för ekonomisk utveckling och förebyggande åtgärder, kan finansieras genom andra EU-instrument, framför allt inom ramen för ESI-fonder.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att optimera användningen av befintliga EU-medel, i synnerhet de fem ESI-fonderna, till investeringar för att förebygga att naturkatastrofer inträffar, och framhåller vikten av att utveckla synergier mellan unionens olika fonder och politikområden, för att motverka naturkatastrofernas effekter, och, i de fall då solidaritetsfonden är aktiverad, för att säkerställa återuppbyggnadsprojektens stabilitet och långsiktigt hållbara utveckling. Parlamentet begär i detta syfte att den berörda medlemsstaten, när solidaritetsfonden utnyttjas, formellt åtar sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga katastrofer och återuppbygga de drabbade områdena på ett hållbart sätt. Om synergier aktiveras begär parlamentet att förfarandet för användning av sådana kombinerade fonder förenklas så långt det är möjligt rent administrativt.

13.

Europaparlamentet betonar därför att det krävs ökade insatser för att investera i begränsningar av och anpassningar till klimatförändringarna, och att man måste ta hänsyn till förebyggande åtgärder när man stöder återuppbyggande samt återplantering av skog inom ramen för solidaritetsfonden. Parlamentet anser att förebyggande bör bli en övergripande uppgift och föreslår att förebyggande åtgärder till följd av den ekosystembaserade strategin vidtas när konsekvenserna av katastrofer lindras inom ramen med hjälp av solidaritetsfonden. Dessutom uppmanas medlemsstaterna att upprätta strategier för förebyggande av risker och riskhantering, med tanke på att många av dagens naturkatastrofer är direkta konsekvenser av mänsklig verksamhet.

14.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att säkerställa största möjliga öppenhet vid tilldelning, förvaltning och genomförande av medel från solidaritetsfonden. Parlamentet anser det viktigt att fastställa huruvida stöd från solidaritetsfonden har använts i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning, för att fastställa, utveckla och dela bästa praxis och erfarenheter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att förstärka öppenheten och säkra allmänhetens tillgång till information under hela den process då hjälpinsatserna mobiliseras, från och med inlämnandet av en ansökan och ända tills projektet är avslutat. Parlamentet efterlyser också en särskild rapport av Europeiska revisionsrätten om hur solidaritetsfonden fungerar, inte minst med tanke på att den senaste tillgängliga rapporten är från tiden före 2014 års översyn av förordningen om solidaritetsfonden.

15.

Europaparlamentet konstaterar att 13 nya ansökningar togs emot 2014, och fäster uppmärksamheten på att detta år var speciellt, eftersom sex av dessa ansökningar bedömdes enligt bestämmelserna i den ursprungliga förordningen, medan de återstående sju ansökningar som kom in senare bedömdes utifrån de nya bestämmelserna.

16.

Europaparlamentet påminner om att två ansökningar avslogs 2014 enligt den tidigare förordningen om solidaritetsfonden, eftersom katastroferna inte ansågs vara ”ovanligt allvarliga” i den betydelse som avsågs i den ursprungliga förordningen, även om de orsakade allvarliga skador med direkta återverkningar på respektive regions ekonomiska och sociala utveckling. Parlamentet välkomnar därför de förtydliganden som gjorts i detta hänseende i den ändrade förordningen om solidaritetsfonden. Parlamentet föreslår emellertid, när det gäller kommande reformer och med hänsyn till möjligheten att omdefiniera regionala naturkatastrofer, att man ska tillåta att en enda ansökan inlämnas gemensamt av flera stödberättigade stater som drabbats av en gränsöverskridande naturkatastrof med samma ursprung och vid samma tidpunkt, och att indirekt skada ska beaktas i bedömningen av ansökningarna.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med sikte på kommande reformer ta hänsyn till möjligheten att höja tröskeln för förhandsbetalningar från 10 % till 15 % och att förkorta tidsfristerna för behandlingen av ansökningar från sex till fyra veckor. Vidare uppmanas kommissionen att överväga möjligheten att fastställa tröskelvärdet för regionala naturkatastrofer till 1 % av regionens BNP och att vid bedömningen av ansökningarna ta hänsyn till den socioekonomiska utvecklingen i de drabbade regionerna.

18.

Europaparlamentet påpekar att man behöver fundera på om man kan använda nya indikatorer som går längre än BNP, däribland indexet över mänsklig utveckling och det regionala indexet över social utveckling.

19.

Europaparlamentet välkomnar att de sju ansökningar om stöd som inkom inom ramen för de reviderade bestämmelserna godkändes av kommissionen, däribland fyra ansökningar som godkändes i slutet av 2014 men för vilka anslag måste föras över till 2015, vilket framgår av solidaritetsfondens årsrapport för 2015. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att 2015 var det första hela år då de reviderade bestämmelserna genomfördes. Analysen visar att de rättsliga förtydliganden som infördes i och med reformen säkerställde att ansökningarna godkändes, vilket inte var fallet med de gamla bestämmelserna, i enlighet med vilka ungefär två tredjedelar av ansökningarna om regional katastrofhjälp bedömdes vara oberättigade.

20.

Europaparlamentet beklagar djupt att förfarandena för bedömning av genomföranderapporter och avslutande rapporter tog så lång tid under den gamla förordningen, och hoppas att den ändrade förordningen ska medföra att ärendebehandlingen görs på ett mer effektivt och insynsvänligt sätt, samtidigt som unionens ekonomiska intressen garanteras skydd.

21.

Europaparlamentet betonar också att artikel 11 i den ändrade förordningen ger kommissionen och revisionsrätten befogenhet att utföra revision och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att vid behov göra utredningar.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att före utgången av den nuvarande fleråriga budgetramen utvärdera hur solidaritetsfonden fungerar.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna samt till de regionala myndigheterna.

(1) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.

(2) EUT C 440, 30.12.2015, s. 13.

(3) EUT L 189, 27.6.2014, s. 143.

(4) EUT C 170, 5.6.2014, s. 45.

(5) EUT C 272 E, 13.11.2003, s. 471.

(6) EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 322.

(7) EUT C 114, 15.4.2014, s. 48.

(8) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.