EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 20.6.2016
COM(2016) 406 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET
om hinder för handel och investeringar och protektionistiska trender
1 juli 2014 till 31 december 2015
{SWD(2016) 204 final}
SAMMANFATTNING
Denna rapport innehåller och ersätter rapporten från kommissionens generaldirektorat för handel om övervakningen av potentiella handelsbegränsande åtgärder (nedan kallad protektionismrapporten) och kommissionens rapport om hinder för handel och investeringar. Båda har publicerats regelbundet sedan 2008 respektive 2011.
Den första delen i den här rapporten återspeglar protektionismrapporten. Den ger en översikt över protektionistiska tendenser hos 31 av EU:s handelspartner 1 under perioden 1 juli 2014 till 31 december 2015 (nedan kallad referensperioden), och kompletterar en liknande rapport som WTO publicerar vartannat år om protektionistiska åtgärder som vidtagits av G20-länderna. 2 Rapporten visar att antalet handelsbegränsande åtgärder som antagits sedan 2008 fortsätter att öka, om än i något långsammare takt än under tidigare år.
Den andra delen återspeglar kommissionens rapport om hinder för handel och investeringar och ger en översikt över de största befintliga handelshindren hos några av EU: s viktigaste ekonomiska partner (Mercosur, Kina, Indien, Japan, Ryssland och Förenta staterna), samt nya handelshinder som införts under referensperioden och EU:s åtgärder för att komma till rätta med dem.
Den tredje delen beskriver kommissionens strategi för att åtgärda hinder för handel och investeringar. Den betonar vikten av att förhandla fram och tillämpa multilaterala, plurilaterala och bilaterala avtal och framhäver också betydelsen av strategin för marknadstillträde i detta sammanhang. Mot bakgrund av kommissionens meddelande om handel för alla 3 lyfter denna del av rapporten fram det delade ansvaret mellan kommissionen, EU:s medlemsstater, Europaparlamentet och berörda parter i fråga om strategins tillämpning och föreslår ett ”utökat partnerskap” för detta.
I.Global makroekonomisk bild och viktiga trender
En översikt över protektionistiska tendenser kan inte frikopplas från följande globala ekonomiska trender:
A.Blandad bild av makroekonomiska resultat och handel
Under 2015 förstärktes tillväxten i de avancerade ekonomierna (inklusive EU) samtidigt som förhållandena för tillväxtländerna blev betydligt mer problematiska p.g.a. avmattningen i Kina, sjunkande råvarupriser och hårdare internationella finansvillkor. Sammantaget avmattades världsekonomins tillväxt en aning och uppgick till 3,1 % (från 3,4 % 2014). Mot denna bakgrund var den globala handeln 2015 relativt svag: handelsvolymerna minskade under årets första hälft (-0,7 % per kvartal under det första och andra kvartalet) innan de började växa igen (+1,9 %) under det tredje kvartalet 4 . För 2016 visar de senaste IMF-prognoserna på en ökad tillväxttakt i de globala handelsvolymerna (av varor och tjänster) till 3,4% 5 . IMF lyfter också fram en lång rad risker i utsikterna. Dessa risker skulle kunna leda till en svagare handel än vad som förutses. WTO betonar dessutom att tillväxten i världshandeln redan befinner sig under den nivå på 5 % som utgjort genomsnittet de senaste 20 åren (1995–2015).
Utsikterna präglas därför av en stor osäkerhet. Den djupa lågkonjunktur som följde i de avancerade ekonomierna efter den globala finanskrisen banade väg för en global återhämtning som avvek ifrån det normala och hölls uppe av tillväxtekonomierna. Dessa förblev strukturellt sårbara och visade sig vara alltför beroende av Kina, av mycket stora kapitalinflöden och av intäkter från råvaruexport. Detta visar sig vara en utmaning för uthålligheten i de globala ekonomiska utsikterna och riskerar att minska tillväxttakten i handeln under de kommande månaderna. Det finns också farhågor om att den nuvarande långsamma handelstillväxten är av mer strukturell karaktär och återspeglar att kopplingen (eller elasticiteten) mellan handel och BNP blivit allt svagare med tiden. Övervakningen av protektionistiska åtgärder ska prioriteras politiskt på grund av den makroekonomiska osäkerheten i tillväxt- och utvecklingsekonomierna och sannolikheten för ökad instabilitet i växelkurserna och på finansmarknaderna under de kommande månaderna.
B. Nya potentiellt handelsbegränsande åtgärder under perioden 1 juli 2014 till 31 december 2015
1.Allmänna protektionistiska tendenser
(a)Allmänt
Som i tidigare protektionismrapporter har kommissionen granskat alla potentiellt handelsbegränsande åtgärder (nedan kallade berörda åtgärder) som vidtagits, genomgått större ändringar eller är på väg att genomföras av 31 av EU:s handelspartner under referensperioden. I det arbetsdokument från kommissionen som åtföljer denna rapport listas alla sådana berörda åtgärder enligt en uppdelning per land. Dessutom finns där en mer detaljerad analys av de protektionistiska tendenserna. En lista över alla de berörda åtgärderna, åtgärder som dragits tillbaka och åtgärder som antagits sedan 2008 för att underlätta handeln finns publicerade på kommissionens webbplats (” overview of potentially trade-restrictive measures December 2015 ”).
Beroende på de berörda åtgärdernas komplexitet, vilka produkter de berör, åtgärdernas varaktighet och hur omfattande de är kan deras inverkan på handeln variera och ha mer eller mindre långtgående följder för EU eller verksamhet i tredjeländer. Kommissionen kan inte heller ha en fullständig överblick över alla nya berörda åtgärder, som ofta vidtas på ett icke-transparent sätt. I likhet med tidigare protektionismrapporter är syftet med detta avsnitt därför att ge en översikt över de protektionistiska tendenserna, inte att tillhandahålla en fullständig lista över nya handelshinder. I det aktuella avsnittet görs ingen bedömning av huruvida de berörda åtgärderna är rättsenliga. Alla de fastställda berörda åtgärderna kan emellertid medföra otillbörliga begränsningar för handeln.
Under referensperiodens 18 månader vidtogs totalt 201 nya berörda åtgärder medan endast 16 tidigare införda åtgärder aktivt drogs tillbaka. En beräkning baserad på en fiktiv 13-månadersperiod för att kunna jämföra med tidigare protektionismrapporter ger totalt ca 145 nya vidtagna berörda åtgärder, vilket är en minskning på 15 % jämfört med de 170 berörda åtgärder som fastställdes i den föregående protektionismrapporten. Beräkningen innebär emellertid att det totala antalet berörda åtgärder som fastställts sedan 2008 har ökat till 1059, medan endast 180 åtgärder har dragits tillbaka sedan dess.
De protektionistiska tendenser som noterats under tidigare perioder och i WTO:s 14:e handelsövervakningsrapport 6 bekräftas därmed i stor utsträckning under den här referensperioden. Detta gäller även flera G20-länder, trots deras löften att avstå från att vidta nya protektionistiska åtgärder och att ta bort befintliga (se fotnot 2).
Det är samma tillväxtekonomier som i den föregående protektionismrapporten och dessa länder har vidtagit merparten av de nya berörda åtgärderna. Kina, Ryssland, Indonesien och Indien stod tillsammans för nästan hälften av alla nya berörda åtgärder som har fastställts. Dessa länder följdes av Sydafrika, Argentina, Turkiet, Ecuador, Algeriet, Brasilien, Mexiko, Thailand, Förenta staterna, Egypten, Nigeria och Malaysia.
Tabellerna 1 och 2 visar en grafisk framställning av de viktigaste resultaten från den här referensperioden.
Tabell 1: Potentiellt handelsbegränsande åtgärder per land sedan oktober 2008 (* – G20-länder)
Tabell 2: Potentiellt handelsbegränsande åtgärder per typ sedan oktober 2008
(b)Gränsåtgärder
När det gäller vilken typ av berörda åtgärder som har tillämpats framgår det av tabell 2 att länderna återigen främst använde sig av gränsåtgärder som direkt påverkar import och export, vanligtvis höjning av tullar, volymrestriktioner, importlicensiering eller direkta handelsförbud. Under 18-månadersperioden var antalet nya importåtgärder återigen mycket högre (80) än antalet exportrestriktioner (12). Beräknat på en 13-månadersperiod i syfte att möjliggöra en jämförelse med den föregående protektionismrapporten, håller sig antalet nya importåtgärder på en stabil nivå, medan antalet nya exportrestriktioner har halverats. Även om denna utveckling är positiv, uppväger antalet avskaffade gränshinder fortfarande inte på långt när ökningen av denna typ av åtgärder.
(c)Åtgärder innanför gränserna
Referensperioden uppvisar också en betydande ökning av antalet nya åtgärder som vidtas ”innanför gränserna” (81). Detta tyder på att länderna i högre grad tar till interna åtgärder som påverkar utländsk konkurrens, något som ofta är svårare att komma till rätta med än gränshinder. Åtgärderna innanför gränserna omfattar nya åtgärder inom offentlig upphandling (23) och inom tjänster och investeringar (27) (och dessa båda siffror ligger i nivå med genomsnittet under de senaste sju åren) samt 31 ”övriga” åtgärder innanför gränserna. Kina var återigen det land som vidtog de flesta åtgärderna innanför gränserna, följt av Ryssland.
Ryssland vidtog det största antalet åtgärder som begränsar offentlig upphandling, följt av Förenta staterna. Jämfört med föregående rapporteringsperiod har denna typ av åtgärder ökat betydligt i Ryssland, men minskat i Förenta staterna. De fortsatta protektionistiska trenderna på det här området bekräftar vikten av att säkerställa att avtalet för offentlig upphandling får så stor omfattning som möjligt. Dessutom bekräftas även betydelsen av EU:s insatser vid förhandlingarna om kapitlen avseende offentlig upphandling i frihandelsavtalen, bl.a. TTIP. Utvecklingen inom området visar också på vikten av att gå vidare med det föreslagna instrumentet för internationell upphandling (se avsnitt III.A.1).
Särskilt inom området tjänster och investeringar har Kina, följt av Indonesien, vidtagit det största antalet restriktiva åtgärder. Den fortsatta protektionistiska trenden på det här området i många länder understryker behovet av ett ambitiöst plurilateralt avtal om handel med tjänster och långtgående resultat från förhandlingarna om bilaterala tjänster och investeringar, till att börja med det bilaterala investeringsavtalet med Kina (se avsnitt III).
De 31 ”övriga” åtgärderna innanför gränserna gäller inte tjänster, investeringar och offentlig upphandling och utgör fortsättningsvis en stor andel (38 %) av de nya åtgärder som vidtagits innanför gränserna, även om antalet har minskat (med ca 34 %) jämfört med föregående rapporteringsperiod. Dessa åtgärder omfattar vanligtvis diskriminerande skatteåtgärder eller andra diskriminerande bestämmelser som gynnar lokala företag eller som kräver lokalt innehåll, registreringsförfaranden eller andra standarder och tekniska krav. Sådana åtgärder har oftast noterats i Kina, följt av Argentina, Thailand, Indonesien och Algeriet. Även Ryssland tillämpar en importsubstitutionspolitik som omfattar ett stort antal åtgärder med krav på lokalt innehåll, bl.a. i landets olika subventionssystem (se avsnitt II.F).
(d)Stimulanspaket och andra incitament
Många länder har fortsatt att stödja sina ekonomiska aktörer med nya subventioner, incitament och andra åtgärder (28). Även om vi kan konstatera att antalet nya åtgärder av den här typen har minskat jämfört med den tidigare övervakningsperioden, gäller det inte antalet nya stimulansåtgärder med syfte att öka exporten (11). Antalet sådana åtgärder håller sig på samma nivå. Dessa åtgärder kan snedvrida konkurrensvillkoren globalt och tas regelbundet upp i WTO-kommittén för subventioner och utjämningsåtgärder (SCM).
(e)Åtgärder för att underlätta handeln
Förutom att övervaka protektionistiska tendenser har kommissionen också granskat åtgärder som potentiellt förbättrar villkoren för handel eller investeringar. Under referensperioden identifierades 70 åtgärder för att underlätta handeln, av vilka över 40 procent hade vidtagits av Kina, Argentina och Mexiko tillsammans. Beräknat på en 13-månadersperiod är antalet (46) betydligt högre än för den senaste övervakningsperioden (36). Utvecklingen är positiv, eftersom dessa åtgärder bidrar till att avreglera de globala handelsflödena och dämpa de nuvarande protektionistiska trenderna, exempelvis genom att import- eller exporttullar sänks, importförfaranden underlättas eller begränsningar av utländskt ägande mildras. Åtgärderna räknas dock inte som undanröjande av existerande handelshinder i enlighet med G20:s utfästelse om att avveckla existerande hinder (se fotnot 2).
2.Protektionistiska trender inom specifika sektorer
Som konstaterats i tidigare protektionismrapporter upprätthåller många länder fortfarande exporthinder för råvaror och diskriminerande bestämmelser för energiprodukter. Under referensperioden bibehölls i stor utsträckning existerande exportrestriktioner för råvaror (i exempelvis Algeriet, Indonesien, Egypten, Indien och Sydafrika), samtidigt som nya infördes (i exempelvis Indonesien, Malaysia och Ukraina). Inom energisektorn tillämpades ofta krav på lokalt innehåll (t.ex. i Marocko, Nigeria, Turkiet och Sydkorea). Att komma till rätta med hinder för marknadstillträde och att öppna marknaderna inom dessa sektorer är fortsatt en prioriterad fråga. Kommissionen har också åtagit sig 7 att inkludera ett kapitel om energi och råvaror i varje handelsavtal som ett led i ett mer omfattande arbete för att skapa en europeisk energiunion 8 och för att följa råvaruinitiativet 9 .
Digitaliseringen av ekonomin har även medfört nya typer av handelshinder. Sedan 2008 har mer än 35 berörda åtgärder vidtagits avseende informations- och kommunikationstekniksektorn (IKT) (främst i Kina, Indien, Ryssland och Indonesien), varav mer än 15 har utfärdats eller genomförts under referensperioden. Dessa åtgärder innehåller ofta krav på lokalisering eller lokalt innehåll. Kommissionen kommer att använda alla tillgängliga handelsverktyg för att ta itu med dessa utmaningar. Genom handelsavtal, i synnerhet frihandelsavtal och avtal för handel med tjänster (se avsnitt III.A.1) kommer kommissionen att försöka fastställa regler för IKT-standarder, e-handel och gränsöverskridande dataflöden samt komma till rätta med nya former av digital protektionism 10 . Ser man på den ljusa sidan kommer det nyligen ingångna avtalet om handel med informationsteknikprodukter (ITA2, se avsnitt III.A.1) att spela en viktig roll i det fortsatta arbetet med att avskaffa tullavgifterna för IKT-produkter.
Slutligen har situationen med den globala överkapaciteten inom stålsektorn blivit akut sämre, vilket medfört fler protektionistiska åtgärder i denna sektor, bl.a. i form av gränsåtgärder (huvudsakligen tullar) och en ökad användning av handelspolitiska skyddsinstrument, inklusive skyddsåtgärder (jfr avsnitt III.A.3). EU för även bilaterala diskussioner med sina partner (särskilt med Kina) och inom OECD:s stålkommitté för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till överkapacitetsproblemet. Eftersom verkliga lösningar förväntas ta tid att utveckla, kommer trenden sannolikt att fortsätta även efter referensperioden. Detta bekräftas t.ex. av det system som infördes i början av 2016 med importlicenser och importkvoter för stålprodukter i Algeriet, EU:s näst största exportdestination för stål.
II.Större hinder för handel och investeringar hos vissa av EU:s viktigaste ekonomiska partner den 31 december 2015
Detta avsnitt beskriver de mest betydande handelshindren hos några av EU:s viktigaste ekonomiska partner. I likhet med tidigare rapporter från kommissionen om hinder för handel och investeringar fokuserar denna rapport i synnerhet på Argentina/Brasilien (Mercosur), Kina, Indien, Japan, Ryssland och Förenta staterna.
A.Argentina
Argentina är fortfarande ett av de länder som har vidtagit flest berörda åtgärder sedan 2008, men bilden från referensperioden är positiv. Färre åtgärder infördes än under tidigare perioder, och en positiv utveckling har ägt rum på flera områden sedan den nya argentinska regeringen tillträdde i december 2015.
Vidtagna åtgärder för att underlätta handeln inkluderar avskaffandet av ”bestyrkt deklaration före import” (DJAI) vid import av varor (ett stort hinder under de senaste åren) i december 2015, vilket följde på ett beslut av WTO i ett ärende som initierades av EU och vissa andra parter (DS438). DJAI tillämpas dock fortfarande på tjänster. I fråga om varor ersattes denna deklaration också av ett nytt importövervakningssystem och licenskrav (automatiskt för merparten av importen men icke automatiskt för omkring 1 400 tullpositioner). Importörer av skor och textilier måste dessutom lämna in en bestyrkt deklaration om produktens sammansättning. Kommissionen kommer att noggrant följa upp dessa nya åtgärder.
Den nya regeringen tog även bort de flesta valutakontrollerna och lät pesons växelkurs flyta fritt för att öka inflödet av utländsk valuta och investeringar.
Systemet med exportlicenser avskaffades också, liksom de flesta 11 exportskatter på jordbruks- och industriprodukter (en långvarig fråga för att EU:s ekonomi ska ha fri och säker tillgång till råvaror). Exportskatterna sänktes på sojabönor och biprodukter av sojan. Argentina ändrade också den lyxskatt som tas ut på fordon, motorcyklar och båtar, så att det direkta missgynnandet av importerade produkter togs bort. Den ändrade skatten kommer att tas ut på ett icke diskriminerande sätt men kan ändå påverka vissa (dyrare) importerade bilar mer än de lokalt producerade.
B. Brasilien
Antalet nya berörda åtgärder som Brasilien vidtog under referensperioden höll sig på en stabil nivå, men betydande hinder kvarstår. Brasilien använder sig fortfarande av gränsåtgärder såväl som åtgärder innanför gränserna, bl.a. genom att ge diskriminerande stöd till den lokala ekonomin inom ett stort antal ekonomiska sektorer.
Investeringar: inom vissa sektorer, bl.a. media och kommunikation, flyg, transport, posttjänster, gruvdrift och hälso- och sjukvård, finns fortfarande begränsningar av utländskt ägande. EU strävar efter att komma till rätta med dessa begränsningar, både bilateralt i Mercosur-förhandlingarna och multilateralt.
Skatter och subventioner baserat på lokalt innehåll fortsätter att tillämpas inom många sektorer, i synnerhet i fråga om fordon, elektronik, automatiserade maskiner och andra relaterade produkter. EU inledde ett WTO-ärende mot Brasilien (DS472) om diskriminerande skatteförmåner inom fordons-, elektronik- och teknikområdet, för vilket en panel inrättades den 17 december 2014. Ett liknande ärende som initierats av Japan (DS497) har därefter inkluderats i tvisteförfarandet. I juli 2014 återinförde Brasilien också Reintegra-programmet, som ger exportsubventioner i form av skatteförmåner till inhemska företag som exporterar minst 50 % av sin produktion. Programmet omfattar nu större delen av Brasiliens export. Kommissionen följer frågan noga tillsammans med Brasilien genom handelssammanträden i EU:s och Brasiliens gemensamma kommitté, med särskilt fokus på metoden för beräkning av skatterabatter. Förenligheten med WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (SCM) granskas också.
Annan skattediskriminering: efter högsta domstolens beslut om beräkningsgrunden för socialförsäkringsavgifter 12 höjde Brasilien i juni 2015 dessa avgifter för importerade varor. Höjningen var större för vissa specifika produktkategorier (t.ex. läkemedel, kosmetika och däck), vilket leder till diskriminering av importer och ökat marknadsskydd. EU fortsätter att ta upp denna fråga med Brasilien.
Upphandling: Brasilien upprätthåller åtgärder som skapar preferensmarginaler (från 8 till 25 % inom ett stort antal sektorer) för vissa inhemska produkter i offentliga upphandlingar. Kommissionen hanterar frågan inom ramen för sin upphandlingsstrategi.
Sanitära och fytosanitära åtgärder: Brasilien har långa, komplexa och oförutsägbara godkännandeförfaranden. Dessa förfaranden kan röra godkännandet av etiketter för produkter av animaliskt ursprung, fördröjning av revisioner, eller kostsamma riskbedömningar som ska utföras av den behöriga myndigheten i Brasilien (MAPA) för att analysera förekomsten av växtskadegörare i växtprodukter. Dessa åtgärder har medfört att EU-ansökningarna om försäljning av animalie- och växtprodukter har anhopats på ett betydande och långvarigt sätt. Brasilien underlåter också att tillämpa internationella standarder om regionalisering för skadegörare och sjukdomar som drabbar växt- och animalieprodukter. Då det gäller verksamheter i EU som vill exportera produkter av animaliskt ursprung till Brasilien fördröjer landet ofta upptagningen av dessa verksamheter på en förhandslista. Kommissionen tar regelbundet upp sådana frågor i sina bilaterala kontakter (t.ex. årliga möten inom samrådsmekanismen mellan EU och Brasilien i sanitära och fytosanitära frågor) samt i WTO:s kommitté för sanitära och fytosanitära frågor.
Åtgärder för att underlätta handeln: En positiv åtgärd var avskaffandet av det diskriminerande specialsystemet (jus ad rem) för inhemsk beskattning av vin och sprit den 30 december 2015. En diskriminerande nominell skattesats på 5 % till förmån för cachaça jämfört med annan sprit finns kvar, men ett förslag om en högre diskriminerande marginal på 13 % avslogs på grund av invändningar från EU och andra intressenter. Brasilien tillkännagav också ny lagstiftning som ska påskynda och förenkla godkännandeförfarandet för etiketter och som förväntas bli antagen under 2016, och man minskade kraven på lokalt innehåll för prospektering av olja och gas genom ett nyligen antaget stimulansprogram. Inom området sanitära och fytosanitära åtgärder gjordes under 2015 betydande framsteg avseende exporten från EU till Brasilien av mejeriprodukter, fläskkött, fisk, honung, nötkött och relaterade produkter och av flera växter och växtprodukter. Detta skedde som en följd av politiska ansträngningar i Brasilien och EU. Även om MAPA inte är inbegripen i en strukturerad dialog om import och export (med förteckningar över rättsliga och administrativa åtgärder och tidsplaner för att hantera alla väntande ansökningar om marknadstillträde och sanitära och fytosanitära frågor) meddelade MAPA också att marknaden öppnas för ytterligare produkter, tillkännagav planer för revisioner i flera EU-länder under 2015 och 2016, och tog på sig att lösa systemfrågorna och den långa listan av väntande ansökningar.
C. Kina
Kina införde fler nya berörda åtgärder än något annat land under referensperioden, trots sitt åtagande att öka marknadstillträdet för den privata sektorn, däribland för utländska företag 13 . De flesta av de nya åtgärderna är åtgärder innanför gränserna, i synnerhet när det gäller tjänster och investeringar.
Företag från EU utsätts fortfarande för många hinder i Kina, bl.a. krav på lokala samarbetspartner, begränsningar av marknadstillträde, godkännandeförfaranden, tekniköverföring och diskriminerande behandling efter etableringen, t.ex. i fråga om tekniska föreskrifter och standarder.
Krav som rör nationell säkerhet: Många av de nya åtgärderna har vidtagits med påstådd hänvisning till ”den nationella säkerheten”, bl.a. på internetområdet. Det gäller exempelvis lagen om nationell säkerhet, antiterroristlagen, förslaget till lag om it-säkerhet, förslaget till lag om styrning av utländska icke-statliga organisationer, samt åtgärder som vidtas inom ramen för säker och kontrollerad IKT (inom bank- och försäkringssektorn). Mycket av denna lagstiftning går utöver grundläggande nationella säkerhetsintressen, innehåller breda och otydliga definitioner av nationell säkerhet som skapar rättsosäkerhet, tvingar företag att lämna ut känsliga uppgifter till myndigheter och riskerar att i största allmänhet medföra onödiga begränsningar av kommersiella verksamheter. Åtgärderna är inte förenliga med de förutsägbara och öppna investeringsvillkor som det tredje plenumet utfäste sig att verka för, och de skulle kunna medföra minskad handel, minskade investeringar och minskad innovation i Kina.
EU har upprepade gånger tagit upp de här frågorna bilateralt med Kina och har även kommenterat den ovannämnda lagstiftningen under offentliga samråd. Det tycks ha haft effekt vad gäller upphävandet av riktlinjerna om säker IKT för bankverksamhet. Ovanstående problem kvarstår dock och följs fortsättningsvis noga av kommissionen.
Investeringar: Utvecklingen för att öppna upp sektorer som är stängda för utländska direktinvesteringar går fortfarande långsamt. Begränsningarna omfattar krav på gemensamt ägande, begränsningar av tekniköverföring, krav på lokalt innehåll och administrativa förhandsgodkännanden. Förslaget till lag om utländska investeringar, som offentliggjordes 2015, innehåller vissa positiva inslag men skärper också kraven på granskning utifrån nationella säkerhetskrav och kräver förhandsgodkännande för investeringar över en viss nivå. Områdena där de utländska investeringarna särskilt begränsas tycks i stort sett ha förblivit oförändrade men med nytillkomna begränsningar inom vissa områden. I oktober 2015 tillkännagav Kina ett system med en landstäckande ”negativ förteckning” som föreskriver att två förteckningar antas över sektorer där investeringar är förbjudna eller begränsade: en förteckning för inhemska investerare (och utländska investerare från länder som har investeringsavtal med Kina) och en annan förteckning för övriga utländska investerare. Systemet är tänkt att vara både enklare och öppnare, eftersom det i princip inte ska krävas något förhandsgodkännande för investeringar i de sektorer som saknas i förteckningen. Systemet tillämpas dock ännu inte och är fortfarande diskriminerande. Hänsyn till den nationella säkerheten kan också ges företräde.
De pågående förhandlingarna mellan EU och Kina om ett investeringsavtal inriktas främst på frågor om marknadstillträde och skydd för investeringar, bl.a. förbättringar av regelverken. Under 2015 hade förhandlingarna ännu inte kommit in på sektorsspecifika områden.
Upphandling: EU fortsätter att uppmana Kina att förbättra sitt erbjudande om marknadstillträde för att ansluta sig till WTO:s avtal om offentlig upphandling och att anpassa sin lagstiftning till avtalet. I december 2014 lämnade Kina ett reviderat erbjudande om ett avtal om offentlig upphandling. EU välkomnar framstegen i fråga om omfattningen på lägre nivåer, men det krävs fortfarande betydande förbättringar, särskilt när det gäller omfattningen av statsägda företag.
Immateriella rättigheter: kommissionen är fortsatt mycket bekymrad över patenterbarhetskrav, ansökningar om registrering av varumärken i ond tro, skydd av affärshemligheter, och väckande av konkurrensärenden mot utländska immateriella rättighetsinnehavare. Myndighets- och rättssystemet i Kina är fortfarande problematiskt, i synnerhet för utländska företag. Plattformar för e-handel har ytterligare förvärrat Kinas redan allvarliga problem med förfalskningar. Alla dessa frågor tas upp bilateralt med Kina framför allt genom den årliga dialogen om immateriella rättigheter mellan EU och Kina och genom den arbetsgrupp om immateriella rättigheter som sammanträder vartannat år.
Sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS): Kina är fortfarande en mycket viktig marknad för EU:s export av jordbruksbaserade livsmedel och landet har en enorm tillväxtpotential. EU-företag i Kina drabbas av många importåtgärder med anknytning till sanitära och fytosanitära åtgärder, trots EU:s mycket strikta normer för livsmedelssäkerhet. Åtgärderna omfattar bl.a. alltför betungande godkännandeförfaranden, som i vissa fall orsakar flera års fördröjning (i synnerhet gällande kött), landsomfattande förbud utan vetenskaplig motivering (t.ex. ett över 15 år gammalt förbud mot import av nötkött från de flesta EU-länder, enligt uppgift på grund av BSE), brister i efterlevnaden av internationella standarder, och landsomfattande förbud efter större sjukdomsutbrott (exempelvis fågelinfluensa och afrikansk svinpest) i strid med internationella regler om regionalisering. Under 2015 ändrade Kina också sin lagstiftning om livsmedelssäkerhet, bl.a. vad gäller import av mejeriprodukter. Kommissionen har lämnat synpunkter på utkastet till genomförandebestämmelser för att förhindra onödiga restriktioner. De sanitära och fytosanitära frågorna hanteras genom flera bilaterala dialoger.
Tekniska handelshinder (TBT): För medicintekniska produkter och läkemedel bör regelverket i Kina anpassas till internationella standarder i frågor som rör kliniska tester och registreringskrav. Dessutom bör registreringsförfarandet för nya kosmetikaingredienser förbättras och begränsas till ingredienser med högre risk. Beträffande märkningen av kosmetikaprodukter med hjälp av klistermärken (anbringande av en ny etikett) är det positivt att Kina tillfälligt stoppade en åtgärd för att förbjuda denna typ av märkning. Kommissionen tar upp dessa frågor genom bilaterala handelsdialoger och sektorsvisa tekniska dialoger.
D. Indien
Indien är fortfarande ett av de fyra länderna med störst antal nya berörda åtgärder.
Tullar: Indien höjde tullavgifterna på många produkter, däribland IKT, stål och motorfordon. I fråga om IKT tar Indien i praktiken ut en 10-procentig tull på fyra grupper av IKT-produkter som man hävdar inte omfattas av det ursprungliga avtalet om handel med informationsteknikprodukter (ITA1). Kommissionen har regelbundet tagit upp frågan med Indien, bl.a. i EU:s och Indiens arbetsgrupp för IKT-frågor och i underkommittén för handel. Dessutom har en grupp för marknadstillträde etablerats inom EU-delegationen i Delhi (i syfte att sammanföra EU, medlemsstaterna och andra intressenter) för att noga följa upp IKT-frågorna. I fråga om stål försökte Indien antagligen begränsa de negativa effekterna av den globala överkapaciteten och införde en provisorisk skyddstull på 20 procent, höjde tullavgifterna för vissa stålprodukter och utökade den indiska certifieringsbyråns (BIS) obligatoriska certifieringar (se ”Tekniska handelshinder” nedan).
Sanitära och fytosanitära åtgärder: De indiska kraven förefaller oproportionerliga och avviker ofta från internationella standarder. Den export från EU som påverkas omfattar djur och animaliska produkter (i synnerhet fläskkött och sperma från nötkreatur), växter och växtprodukter, bearbetade livsmedel och alkoholhaltiga drycker. Indien granskar de synpunkter som företag och myndigheter i EU har lämnat på utkastet från 2015 avseende lagstiftning om alkoholhaltiga drycker, och den behöriga myndigheten (FSSAI) har gått med på en dialog med EU och är villig att träffa det europeiska näringslivet.
I september 2015 begränsade Indien import av äpplen endast till hamnen i Mumbai, vilket medförde ökade kostnader för EU-exportörerna för transport till slutdestinationen. Indien drog senare tillbaka åtgärden i januari 2016 efter att EU tog upp frågan i bilaterala samtal och i WTO-kommittéerna.
Tekniska handelshinder: IKT, stålprodukter och fordonsdäck fortsatte att påverkas av oproportionerliga krav på bedömning av överensstämmelse. Dessa krav tycks inte följa WTO-avtalet om tekniska handelshinder. I synnerhet väcker förslaget om obligatorisk inhemsk säkerhetstestning och certifiering av telekomnätelement (uppskjutet till april 2016) frågor om testmetoder, kostnader och fördröjningar. Den indiska certifieringsbyråns (BIS) obligatoriska certifieringssystem för 15 stålprodukter utökades till att omfatta ytterligare 21 stålprodukter och tre produkter av rostfritt stål, vilket medför ytterligare en belastning på EU:s stålindustri i form av betungande och långdragna förfaranden för bedömning av överensstämmelse och fabriksinspektioner. För fordonsdäck fortsätter märkningsavgifter och krav på bankgarantier att utgöra viktiga hinder för EU-exportörerna. I den indiska certifieringsbyråns (BIS) system för testning och inspektion vid certifiering av bilar och pneumatiska däck för personbilar införs begreppet ”kontrollenhet” (5 000 däck av samma produktfamilj). Där krävs också testning av var tionde kontrollenhet. Det är en förbättring jämfört med det tidigare kravet på kontroller av produktionsöverensstämmelse var tredje månad på alla däckstorlekar som importeras till Indien, men systemet är fortfarande mycket betungande. EU tog upp detta med Indien och begärde att åtgärden anmäls till WTO. Under 2015 utsattes EU-företag också för tekniska handelshinder vid verkställandet av Indiens avregleringsreform för detaljhandel och försäkringstjänster och i fråga om marknadsföring och märkning av alkoholhaltiga drycker.
Kommissionen tar regelbundet upp dessa icke-tariffära åtgärder i WTO:s kommittéer för tekniska handelshinder och sanitära och fytosanitära frågor, bilateralt i relevanta gemensamma arbetsgrupper för EU och Indien och i EU:s och Indiens underkommitté för handel. Det finns även nära samverkan med EU:s medlemsstater och berörda parter i både Delhi och Bryssel.
Upphandling: inga ytterligare större framsteg kan rapporteras i fråga om genomförandet av politiken för förmånstillträde till marknaden för inhemskt tillverkade elektroniska varor i offentlig upphandling.
Immateriella rättigheter: effektivt patentskydd i Indien är fortfarande problematiskt. Bland anledningarna finns restriktiva patenterbarhetskriterier, t.ex. en alltför snäv definition av ”uppfinningshöjd” som avvisar patentskydd för innovativa läkemedel som bygger på befintliga produkter, i kombination med svårigheter att bevaka patent och extremt vida kriterier för att bevilja obligatoriska licenser eller för att upphäva patent. Detta påverkar läkemedel, kemikalier och andra sektorer där lokal innovation främjas. Indien har hittills tillbakavisat EU:s uppmaningar till en regelbunden dialog om immateriella rättigheter (i enlighet med ett särskilt avtal från 2005), men kommissionen fortsätter att kanalisera frågorna genom andra bilaterala kontakter, bl.a. EU:s och Indiens underkommitté för handel.
Investeringar: i fråga om detaljhandel med många varumärken har den nya indiska regeringen inte avskaffat den nuvarande gränsen på 51 % för utländska direktinvesteringar (trots tillkännagivandet under valet att man skulle stänga denna del av detaljhandeln från utländska direktinvesteringar). Man har överlåtit beslutet om genomförandet till de enskilda indiska delstaterna utan att centralt säkerställa att det genomförs. Detta begränsar i praktiken EU:s investeringar i majoriteten av de indiska delstaterna. En positiv faktor är att kravet på 30 % lokalt innehåll för utländska direktinvesteringar i detaljhandel med enstaka varumärken (som ska uppnås inom fem år från mottagandet av den första utbetalningen av den utländska direktinvesteringen) mjukades upp i november 2015. Det villkor som gäller är 30 % lokalt innehåll inom fem år från det att verksamheten påbörjades. Nuvarande lydelse i kungörelsen anger att kravet på 30 % lokalt innehåll ska uppnås omedelbart efter att verksamheten har påbörjats, men det behöriga ministeriet har lovat att rätta till detta. Efter regelbundna diskussioner mellan EU och de berörda indiska myndigheterna är det sedan november 2015 tillåtet för aktörer som bedriver detaljhandel med enstaka varumärken att bedriva försäljning via internet.
E. Japan
I de omfattande förhandlingarna om frihandelsavtal med Japan försöker EU undanröja många långvariga hinder för marknadstillträde, t.ex. tullavgifter, icke-tariffära åtgärder (dvs. tekniska handelshinder och sanitära och fytosanitära åtgärder) och begränsningar i offentlig upphandling. Detta har redan lett till följande konkreta resultat:
Icke-tariffära åtgärder: Vissa tekniska och sanitära och fytosanitära handelshinder (t.ex. i fråga om ekologisk mat och grossisttillstånd för försäljning av spritdrycker) har redan lösts. Beträffande vissa andra åtgärder som Japan åtagit sig att åtgärda under det första året av förhandlingar kan betydande framsteg rapporteras, bl.a. i fråga om antagandet av internationella standarder (för t.ex. läkemedel, livsmedelstillsatser, tillståndsförfaranden för medicintekniska produkter och standarder för motorfordon, baserade på Unece-föreskrifterna). Den 31 december 2015 tog Japan bort sitt långvariga förbud mot nötkött (vilket motiverades av en påstådd risk för BSE) från fyra medlemsstater i EU, och behandlingen av ansökningar från tre andra medlemsstater hade kommit långt. Diskussionerna fortsätter också när det gäller de begränsningar som Japan fortfarande har kvar avseende import av fläskkött och fläskköttsprodukter från vissa EU-länder.
Förhandlingarna om icke-tariffära åtgärder fortsätter utifrån en andra förteckning som lämnades till Japan i december 2014. Förteckningen omfattar många kvarstående sanitära och fytosanitära åtgärder, exempelvis godkännande av livsmedelstillsatser. Andra möjliga icke-tariffära åtgärder tas upp i samband med särskilda kapitel i frihandelsavtalet, t.ex. diskuteras bestämmelser för subventioner i konkurrenskapitlet.
Upphandling: EU förhandlar också om att den japanska marknaden för offentlig upphandling ska öppnas ytterligare, bl.a. järnvägsmarknaden. Som ett led i diskussionerna om det så kallade ”ettårspaketet” har Japan redan vidtagit konkreta åtgärder för att öka insynen i upphandlingar på järnvägsmarknaden. Diskussionerna fortsätter nu med målet att förbättra marknadstillträdet för EU-företag, bl.a. genom att ta itu med den så kallade ”klausulen om driftsäkerhet”, som Japan kan åberopa för att undvika offentliga anbudsförfaranden.
F. Ryssland
EU:s handelspolitik gentemot Ryssland inriktas på att lösa en rad handelsbegränsande åtgärder som Ryssland nyligen har infört, bl.a. några som bryter mot Rysslands WTO-åtaganden. Efter Kina var Ryssland det land som införde flest berörda åtgärder under referensperioden, mestadels åtgärder direkt vid gränserna.
Sanitära och fytosanitära åtgärder: Ryssland införde 10 nya importförbud med anknytning till sanitära och fytosanitära frågor under referensperioden. EU har ett pågående WTO-ärende mot Rysslands importrestriktioner för levande svin, fläskkött och vissa svinprodukter med ursprung i EU (DS475). Den 7 augusti 2014 införde Ryssland ett nytt, politiskt motiverat förbud mot jordbruksprodukter och livsmedel från EU. Detta förbud gäller länder – däribland medlemsstater i EU – som antog sanktioner mot Ryssland i samband med krisen i Ukraina. Det totala bortfallet i EU:s export har delvis uppvägts av ökad export till Kina, Sydkorea, Hongkong, Turkiet och Förenta staterna. Vissa medlemsstater och sektorer har dock drabbats hårt (t.ex. mejeriindustrin i Finland och Baltikum).
Tullar: Rysslands tullavgifter på papper och pappersprodukter, apparater (t.ex. kylskåp) och palmolja tycks bryta mot Rysslands WTO-bundna tullåtaganden. Den 31 oktober 2014 initierade EU ett WTO-ärende mot dessa avgifter (DS485). Den 15 september 2014 initierade EU också ett WTO-ärende (DS479) mot de antidumpningstullar som Ryssland olagligen tar ut på lätta kommersiella fordon från Tyskland och Italien.
Tekniska handelshinder: Några av de ryska tekniska föreskrifterna, som nu antagits av Eurasiska ekonomiska unionen, medför sådana krav på bedömning av överensstämmelse som är alltför betungande och som inte överensstämmer med internationella standarder. Kommissionen är särskilt bekymrad över två av dem: förslaget till teknisk förordning om säkerheten för alkoholhaltiga drycker (särskilt bestämmelserna om öl, vin och starksprit) och förslagen till ändringar av förordningen om säkerhet i fråga om produkter för barn och ungdomar. Kommissionen har uttryckt farhågor när det gäller dessa förordningar både bilateralt och i WTO:s kommitté för tekniska handelshinder. Kommissionen har också begärt att Ryssland säkerställer att det finns tillräckligt med tid för tillverkare att anpassa sig innan förordningarna träder i kraft.
Subventioner: Ryssland har antagit ett antal diskriminerande subventionsprogram som gynnar ryska tillverkare, i synnerhet inom bilbranschen (subventioner med krav på lokalt innehåll) och i form av subventioner till tillverkare av jordbruksutrustning och jordbruksmaskiner enligt villkor för lokalt innehåll. Detta är till nackdel för vissa EU-exportörer av bilar och jordbruksmaskiner (särskilt skördetröskor), särskilt de som har ett starkt intresse av den ryska marknaden. Kommissionen har tagit upp detta flera gånger bilateralt och i WTO-kommittéer.
Upphandling: Ryssland antog en rad sektorsspecifika åtgärder under referensperioden. Dessa åtgärder begränsar tillgången till offentliga upphandlingar för icke-ryska företag. Ryssland har inte undertecknat avtalet för offentlig upphandling, men de här åtgärderna kommer sannolikt att visa sig vara ekonomiskt kontraproduktiva. Ryssland har också antagit lagstiftning som syftar till att formalisera en politik som gynnar ryska varor vid upphandlingar som genomförs av ryska statsägda företag och vid investeringsprojekt (även för privata företag) med minst 10 procents statlig medverkan.
G. Förenta staterna
Vad gäller Förenta staterna behandlas hinder för marknadstillträde främst i de pågående förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP).
Upphandling: Näst efter Ryssland var Förenta staterna det land som införde flest nya begränsningar av upphandling under referensperioden. Begränsningar som handlar om att köpa amerikanska varor och tjänster (”Buy American”) på federal nivå, delstatsnivå och lokal nivå omfattar fortfarande en stor del av den offentliga upphandlingen.
Immateriella rättigheter: EU-företag har svårigheter att skydda immateriella rättigheter, särskilt EU:s geografiska beteckningar inom vin-, ost- och köttsektorerna.
Sanitära och fytosanitära åtgärder/tekniska handelshinder: Förenta staterna upprätthåller fortfarande flera tekniska handelshinder av gammalt datum (som exempelvis certifiering av tredje part eller lokala standardkrav inom vissa sektorer, särskilt verkstadsindustrin) liksom sanitära och fytosanitära importrestriktioner på kött (får-, nöt- och getkött) och på äggprodukter. Dessutom förekommer fortfarande alltför stora förseningar i behandlingen av EU-företags importansökningar för vissa animaliska produkter och växtprodukter.
Förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar innebär en viktig möjlighet att undanröja dessa begränsningar, att uppnå ett bättre skydd för EU:s geografiska beteckningar i Förenta staterna och att få utfästelser om att ansökningar som rör sanitära och fytosanitära frågor ska behandlas snabbare.
Subventioner: Under referensperioden initierade EU ett nytt WTO-ärende mot Förenta staterna om subventioner som getts till Boeing (DS487).
III.EU:s strategi för att åtgärda hinder för handel och investeringar
A.Multilaterala och plurilaterala handelsstrukturer och handelsförhandlingar
1.Multilaterala och plurilaterala handelsförhandlingar
Ovan beskrivs den fortgående ökningen av globala handelsbegränsningar och den begränsade avvecklingen av existerande hinder. Detta pekar på betydelsen av en stark multilateral handelsstruktur som effektivt kan tackla den här typen av protektionistiska åtgärder. EU fortsätter därför att ge starkt stöd åt den multilaterala handelsagendan och tvistlösningssystemet för handelsfrågor. Detta utgör fortfarande hörnstenarna i EU:s handelspolitik 14 .
I WTO:s ”Nairobi-paket”, som antogs på WTO:s 10:e ministerkonferens den 15–18 december 2015, slöts en mycket viktig överenskommelse i syfte att stödja utveckling och säkerställa en rättvisare global handel. Man kom bland annat överens om att ta bort subventioner och andra system som ger ett orättvist stöd till jordbruksexporter, att säkerställa att livsmedelsbistånd till utvecklingsländer ges på ett sätt som inte snedvrider lokala marknader, att försöka förenkla de villkor som måste uppfyllas av exportörer från de fattigaste länderna så att deras produkter drar fördel av handelsavtal (ursprungsregler), och att ge fler möjligheter till företag från de fattigaste länderna att tillhandahålla tjänster i andra medlemsländer i WTO. Resultaten som uppnåddes kring de frågor som särskilt rör de minst utvecklade länderna, liksom besluten om Afghanistans och Liberias anslutning till organisationen, visade att WTO ägnar uppmärksamhet åt behoven hos sina mest utsatta medlemmar. Under WTO:s 10:e ministerkonferens ingicks även avtalet om handel med informationsteknikprodukter (ITA2), som slopar tullarna på mer än 200 högteknologiska produkter (bl.a. halvledare, medicinteknisk utrustning, spelkonsoler och GPS-enheter) och utvidgar 1996 års avtal till att omfatta en global handel som uppgår till 1,3 biljoner euro.
Den 5 oktober 2015 ratificerade EU WTO-avtalet om förenklade handelsprocedurer, den mest betydelsefulla multilaterala handelsöverenskommelsen sedan 1990-talet. Avtalet om förenklade handelsprocedurer förväntas avsevärt förenkla och modernisera tullförfarandena runt om i världen. Detta torde göra det lättare särskilt för småföretag att få tillgång till nya exportmöjligheter. Det torde också spela en viktig roll för att öka utvecklingsländernas deltagande i globala värdekedjor. 15
På plurilateral nivå framskred förhandlingarna om ett avtal för handel med tjänster väl och förväntas intensifieras under 2016. I förhandlingarna om avtalet för handel med tjänster deltar för närvarande 23 WTO-medlemmar (inklusive EU), som tillsammans står för 70 % av världens handel med tjänster. Avtalet syftar till att liberalisera handeln med tjänster i ännu större grad än i det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) vad gäller exempelvis licenser, finansiella tjänster, telekom, e-handel, sjötransporter och yrkesverksamma som flyttar utomlands tillfälligt för att tillhandahålla tjänster. Tjänster står för ungefär 70 % av EU:s BNP och sysselsättning. Tjänster utgör dessutom en allt viktigare del av den internationella handeln. Avtalet för handel med tjänster har en stor potential att hjälpa EU:s företag att exportera tjänster.
Sedan juli 2014 har EU och 16 andra WTO-medlemmar även förhandlat om ett avtal om att avreglera den globala handeln med miljövaror (avtalet om miljövaror) med syftet att undanröja hinder för handel och investeringar i varor, tjänster och teknik som kan bidra till att skydda eller förbättra miljön. För närvarande är samtalen inriktade på att slopa tullarna på ett stort antal miljövaror. EU:s ambition är att också inkludera tjänster kopplade till export av miljövaror (t.ex. reparation och underhåll av vindkraftverk) och att komma till rätta med icke-tariffära hinder, t.ex. krav på lokalt innehåll eller restriktioner för investeringar. Eftersom EU är världsledande inom export och import av miljövaror skulle avtalet om miljövaror kunna skapa betydande möjligheter för EU:s näringsliv.
Det reviderade avtalet för offentlig upphandling trädde i kraft den 6 april 2014. Medan ratificeringsprocessen pågår fortsätter diskussionerna om kommande länders anslutning till avtalet, i synnerhet diskussionerna med Kina och Australien. EU deltar i dessa diskussioner i syfte att säkerställa största möjliga omfattning.
Den 29 januari 2016 antog kommissionen även ett ändrat förslag till ett ”instrument för internationell upphandling” 16 . Detta är ett verktyg för att främja ytterligare öppnande av marknaderna för offentlig upphandling i världen. Medan EU är en öppen ekonomi, tillämpar många av EU:s viktigaste handelspartner konkurrensbegränsande åtgärder som diskriminerar EU-företag. Många sådana åtgärder vidtogs även under referensperioden (se avsnitt I.B.1.c). Det nya förslaget till verktyg gör det möjligt för kommissionen att inleda offentliga utredningar vid påstådd diskriminering av EU-företag på upphandlingsmarknaden i tredjeland. Om det kan bekräftas att diskriminering förekommit kan kommissionen uppmana det berörda landet att delta i samråd om att öppna landets upphandlingsmarknad. Om samrådet misslyckas kan anbud från det berörda landets företag efter anbudsförfrågningar från EU bli föremål för en prisjusteringsmekanism, vilket skulle ge anbud från andra företag inom eller utanför EU en konkurrensfördel. Vid slutet av 2015 var förslaget föremål för diskussioner i rådet. Det bör antas genom ordinarie lagstiftningsförfarande (medbeslutandeförfarande).
2.WTO:s kommittéer och tvistlösningsförfaranden
EU tillhör fortfarande WTO:s mest proaktiva medlemmar i WTO:s kommittéer som behandlar tekniska handelshinder, sanitära och fytosanitära åtgärder, subventioner och utjämningsåtgärder, importlicensförfaranden och handelsrelaterade investeringsåtgärder. Kommittéerna är effektiva forum för att lyfta fram EU:s frågor, informera, öka medvetenheten och bygga allianser med andra berörda WTO-medlemmar, och för att lösa frågor eller, i de fall det är nödvändigt, förbereda för ytterligare tvångsåtgärder.
WTO:s tvistlösningsförfarande är fortfarande det viktigaste alternativet när andra tvångsåtgärder har visat sig vara otillräckliga. Även om sådana förfaranden tar lång tid och kräver mycket resurser ger de möjlighet att lösa viktiga hinder på ett systematiskt sätt och att uppnå långsiktig rättssäkerhet.
Under referensperioden initierade EU två tvistlösningsförfaranden inom ramen för WTO: ett mot Ryssland avseende tullar (DS485) och ett mot Förenta staterna angående subventioner till Boeing (DS487). WTO-paneler inrättades också i en tvist med Brasilien om skattefördelar för inhemska tillverkare av motorfordon, elektronik och automatiserade varor (DS472) och i två tvister med Ryssland om vissa åtgärder rörande import av grisar och fläskkött (DS475) och antidumpningstullar för lätta kommersiella fordon (DS479). Förfarandet i en viktig tvist om Argentinas importrestriktioner (DS438) avslutades med ett positivt resultat för EU (se avsnitt II). Ett annat viktigt exempel på ett framgångsrikt ärende (DS432) som initierades av EU rör Kinas restriktioner på export av sällsynta jordartsmetaller, där Kina i januari och april 2015 beslutade att avskaffa sina exportkvoter respektive exporttullar efter ett WTO-beslut som antogs av tvistlösningsorganet i augusti 2014.
3.Handelspolitiska skyddsinstrument
Användningen av handelspolitiska skyddsinstrument (antidumpningsåtgärder, utjämningsåtgärder och skyddsåtgärder) ska följa WTO:s regler. Sådana åtgärder tas inte upp som potentiellt protektionistiska i den här rapporten, eftersom de just syftar till att korrigera konkurrensbegränsande beteende eller motverka plötsliga skadliga importökningar. Antalet tillämpade handelspolitiska skyddsinstrument riktade mot EU och dess medlemsstater var stabilt (151) i slutet av rapporteringsperioden. De mest aktiva länderna som tillämpar den här typen av åtgärder var Brasilien, Indien, Australien, Indonesien, Marocko och Turkiet. Av särskilt intresse för EU är det ökade antalet skyddsåtgärder som införts (24 under rapporteringsperioden). Sådana åtgärder vidtas mot alla ursprungsländer, oavsett om de orsakar någon skada för den inhemska industrin och utan att kunna påvisa att illojala handelsmetoder förekommer.
Kommissionen fortsätter att aktivt bevaka handelspolitiska skyddsåtgärder som initierats av tredjeländer mot EU-företag 17 i syfte att säkerställa att de åtgärder som vidtas helt överensstämmer med relevanta WTO-regler. Under referensperioden initierade EU t.ex. ett förfarande enligt WTO:s tvistlösningsmekanism mot Rysslands orättvisa antidumpningstullar på lätta kommersiella fordon (se avsnitt II.F).
Omvänt tillämpar också EU handelspolitiska skyddsinstrument mot orättvisa handelsmetoder i tredjeland. Vid slutet av 2015 hade sammanlagt 97 slutliga åtgärder införts (86 antidumpningsåtgärder och 11 utjämningsåtgärder). De sektorer som påverkades mest av åtgärderna var stål och kemikalier. Kina var det land som var föremål för flest åtgärder, med 56 införda åtgärder. Mindre än 1 % av EU:s sammanlagda import påverkas dock av handelspolitiska skyddsinstrument, vilket innebär att EU globalt sett är en mycket måttlig användare av dessa instrument.
Mot bakgrund av den nuvarande stora överkapaciteten och den starka prispressen inom stålsektorn har ett ökat användande av handelspolitiska skyddsinstrument iakttagits i fråga om stålprodukter från och med andra halvan av 2015. Av de 33 slutliga åtgärder som tillämpades beträffande stål i slutet av 2015 (30 antidumpningsåtgärder och 3 utjämningsåtgärder) riktade sig 14 mot import av stål med ursprung i Kina (13 antidumpningsåtgärder och 1 utjämningsåtgärd), och ytterligare utredningar pågår. För att hantera krisen inom stålindustrin har även andra länder (bl.a. Förenta staterna, Marocko och Indien) vidtagit liknande åtgärder, även skyddsåtgärder (Indien).
B.Den bilaterala handelsdagordningen
1.Förhandlingar
EU har målsättningen att driva fram bilaterala och regionala avtal på ett sådant sätt att WTO åter hamnar i centrum i den globala handeln 18 . EU har världens mest omfattande bilaterala handelsdagordning, med förmånshandelsavtal i kraft mellan 52 länder och pågående förhandlingar om frihandelsavtal och avtal om ekonomiskt partnerskap med 80 länder, däribland några av EU:s viktigaste ekonomiska partner (Förenta staterna, Japan, Mercosur och Indien – även om förhandlingarna med det sistnämnda för närvarande har kört fast). EU förhandlar också om investeringsavtal med Kina och Myanmar/Burma 19 . Medan de frihandelsavtal som tillämpades för tio år sedan omfattade mindre än en fjärdedel av EU:s dåvarande handel omfattar de idag mer än en tredjedel av EU:s handel och kommer att omfatta två tredjedelar om och när alla pågående förhandlingar har avslutats.
Bilaterala och regionala förhandlingar är mycket viktiga när det gäller att undanröja handelshinder och öppna marknader. Det gäller såväl under förhandlingarna som när de slutförts. Redan före de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Japan inleddes, påbörjades exempelvis ett omfattande arbete kring icke-tariffära åtgärder. Det har lett till konkreta resultat under förhandlingarna, t.ex. i fråga om grossisttillstånd för försäljning av spritdrycker (se avsnitt II).
Förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Vietnam slutfördes i december 2015 20 . I enlighet med det normala förfarandet ska avtalstexten i frihandelsavtalet nu bli föremål för en juridisk granskning och översättas till alla EU-språk innan den lämnas till rådet och Europaparlamentet för ratificering. Under tiden har kommissionen redan ett nära samarbete med Vietnam för att fastställa vilken lagstiftning som måste antas eller ändras av endera sidan för att överensstämma med det nya frihandelsavtalet. Flera långvariga hinder för marknadstillträde kommer sannolikt att undanröjas som ett led i processen, vilket ger förutsättningar för snabba resultat när frihandelsavtalet träder i kraft (se kommissionens webbplats: ” overview of potentially trade-restrictive measures December 2015 ”) ).
Förhandlingarna mellan EU och Ecuador om ett protokoll för anslutning till frihandelsavtalet mellan EU och Colombia och Peru slutfördes den 17 juli 2014, och protokollet ska nu undertecknas och ratificeras av parterna. Förhandlingarna om frihandelsavtalet (CETA) mellan EU och Kanada slutfördes den 26 september 2014 och frihandelsavtalet mellan EU och Singapore den 17 oktober 2014.
2.Genomförande och tillämpning av befintliga frihandelsavtal
Som det framhölls i kommissionens meddelande ”Handel för alla” är det avgörande att frihandelsavtalen tillämpas i sin helhet när de träder i kraft för att säkerställa att de leder till det utlovade öppnandet av marknader och de utlovade affärsmöjligheterna. För närvarande görs detta huvudsakligen genom strategin för marknadstillträde (se avsnitt C), genom att utnyttja särskilda strukturer som inrättats genom frihandelsavtalen (t.ex. särskilda handelskommittéer som möjliggör snabbt informationsutbyte och diplomatiska lösningar av marknadshinder, och, som en sista utväg, särskilda tvistlösningsmekanismer) och genom vanliga, befintliga strukturer så som WTO:s kommittéer och tvistlösningsförfarande 21 , om detta är lämpligare.
EU:s frihandelsavtal med Sydkorea, som har tillämpats sedan den 1 juli 2011, pekar på betydelsen av en effektiv övervakning för att säkerställa att frihandelsavtalet tillämpas i så stor utsträckning som möjligt 22 . Under den period som den här rapporten omfattar kunde ett antal frågor om tillämpningen av frihandelsavtal och om marknadstillträde lösas på så sätt. Inom t.ex. området finansiella tjänster antogs i juni 2015, efter ihållande påtryckningar från EU och i enlighet med Sydkoreas åtagande enligt frihandelsavtalet, ett nytt ramverk som gav EU:s finansiella institutioner rätt att överföra data utomlands och att lägga ut IT-verksamhet på entreprenad, vilket i hög grad underlättar verksamheten i Sydkorea. För ekologisk mat ingicks ett likvärdighetsarrangemang under hösten 2014. Detta arrangemang trädde i kraft i februari 2015 och har därefter tillämpats på ett smidigt sätt. På fordonsområdet godtas ”Euro 6”-godkända fordon av de sydkoreanska myndigheterna sedan sommaren 2015, efter ingripande från EU, utan att en stor mängd ytterligare information krävs. Frågor om marknadstillträde på området återstår dock, och fortsatt noggrann bevakning är viktig.
Även processen för att tillämpa frihandelsavtalet mellan EU och Colombia–Peru 23 fungerar väl. Vissa farhågor kvarstår, t.ex. vad gäller sanitära och fytosanitära frågor beträffande Peru och om beskattning av sprit i Colombia och Peru. På den positiva sidan kan nämnas att Colombia i juni 2015 presenterade ett enda förfarande som omfattar alla nödvändiga åtgärder för att tillåta EU-export av animaliska produkter. Detta förfarande förenklar formaliteterna kring EU:s export och minskar svarstiderna, vilket underlättar EU:s marknadstillträde. 526 colombianska och 1 133 peruanska företag, varav ett stort antal små och medelstora företag, exporterade för första gången till EU sedan frihandelsavtalet trädde i kraft.
De djupgående och omfattande frihandelsavtalen mellan EU och Georgien och EU och Republiken Moldavien, som började tillämpas den 1 september 2014, har möjliggjort ett nära samarbete med branschorganisationer och medlemsstater för att stödja reformer av handelsstyrningen och intensifiera arbetet med att tackla handelshinder i de berörda länderna. Medan företagsklimatet i Georgien är ganska gynnsamt, har kommissionen arbetat intensivt med att lösa flera företags bekymmer i Republiken Moldavien (t.ex. i fråga om energi, försäkringar, tullformaliteter, marktjänster och så vidare). Genomförandet av reformagendan i de djupgående och omfattande frihandelsavtalen väntas garantera lika villkor för EU och lokala företag i dessa länder.
Effektiv övervakning och tillämpning av frihandelsavtal skapar på detta vis nya marknadsmöjligheter och bidrar till att undanröja befintliga handelshinder.
C.Strategin för marknadstillträde: mot ett utökat partnerskap
Strategin för marknadstillträde 24 kompletterar EU:s multilaterala, plurilaterala och bilaterala handelsförhandlingar genom att säkerställa att handelsmöjligheter som skapas genom handelsavtal (både frihandelsavtal och WTO-avtal) omsätts i faktiskt marknadstillträde för europeiska exportörer. Strategin bygger på ett ”partnerskap för marknadstillträde”, som består av regelbunden samordning mellan kommissionen, medlemsstaterna och näringslivet i både Bryssel och tredjeländer. Strategin för marknadstillträde har visat sig vara ett effektivt verktyg för att samla in information om handelshinder och prioritera och definiera en gemensam strategi för att undanröja hindren. Strategin kan omfatta allt från diplomatiska démarcher, diskussioner inom särskilda kommittéer eller strukturer inom WTO eller frihandelsavtal, till medling och formella tvistlösningsförfaranden.
Mot bakgrund av den ständigt växande bilaterala handelsdagordningen och antalet frihandelsavtal som kommer att träda i kraft under de närmaste åren, kommer strategin för marknadstillträde att spela en allt viktigare roll för att driva EU:s handelsintressen och handelsrättigheter. Det blir avgörande att säkerställa att EU:s frihandelsavtal genomförs och tillämpas korrekt för att man ska kunna försäkra sig om att de omsätts i faktiskt marknadstillträde och verkliga affärsmöjligheter för EU-exportörerna utomlands. Det är dock inte uteslutande kommissionens uppgift, utan ett ansvar som delas mellan kommissionen, medlemsstaterna, Europaparlamentet och berörda parter. I meddelandet ”Handel för alla” från 2015 har kommissionen därför föreslagit ett ”utökat partnerskap” med medlemsstaterna, Europaparlamentet och berörda parter vid genomförandet av handelsavtal. Detta kommer att utvidga och förstärka det nuvarande ”partnerskapet för marknadstillträde” till att omfatta mer än att undanröja handels- och investeringshinder. Det kommer att omfatta genomförandet av frihandelsavtal, bl.a. förstärkta åtgärder för att öka medvetenheten, samtidigt som samarbetet i tullverksamheten stärks, handeln underlättas och hållbar utveckling främjas.
Slutsatser
Den marginella avmattningen i världsekonomin och den förhållandevis svaga globala handeln under 2015 åtföljdes av en ökad användning av potentiellt handelsbegränsande åtgärder under referensperioden juli 2014 till december 2015 och avveckling av tidigare införda åtgärder i mycket begränsad omfattning. Antalet handelsbegränsande åtgärder som vidtagits sedan 2008 fortsätter därmed att växa. Liksom under tidigare år är det främst tillväxtländerna som har tillgripit begränsande åtgärder, men även utvecklade länder, däribland G20-medlemmar, fortsätter att tillämpa dessa metoder trots upprepade löften om att inte vidta nya handelsprotektionistiska åtgärder och att avveckla de befintliga.
Några av EU:s viktigaste ekonomiska partner som har analyserats i den här rapporten fortsätter också att upprätthålla ett stort antal handelshinder. I fråga om Förenta staterna och Japan försöker EU att undanröja dessa hinder inom ramen för förhandlingarna om frihandelsavtal, och några kan redan vara undanröjda, i synnerhet beträffande Japan. Även om många betydande hinder kvarstår kan en viss positiv utveckling dock noteras vad gäller Mercosur-länderna (Brasilien och i synnerhet Argentina) efter EU:s bilaterala och multilaterala insatser och i samband med förhandlingarna om frihandelsavtal. Beträffande Indien är utvecklingen fortfarande besvärlig, och avvecklingen av hinder för marknadstillträde är fortfarande mest problematisk vad gäller Kina och Ryssland, där bara begränsade framsteg gjorts under rapporteringsperioden.
Mot denna bakgrund är ytterligare faktiska framsteg i den multilaterala, plurilaterala och bilaterala handelsagendan fortsatt avgörande, även om det samtidigt är nödvändigt att fokusera ytterligare på att effektivt genomföra och tillämpa handelsavtalen. EU:s strategi för marknadstillträde, med dess partnerskap för marknadstillträde mellan kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter, är fortfarande av central betydelse i det här avseendet. Mot bakgrund av den ständigt växande bilaterala handelsdagordningen föreslås ett ”utökat partnerskap” med medlemsstaterna, Europaparlamentet och berörda parter med syftet att förena krafterna i genomförandet av handelsavtal för att säkerställa att avtalen så långt möjligt omsätts i faktiskt marknadstillträde och verkliga affärsmöjligheter.
Samtidigt behöver de berörda parterna fortsättningsvis uppmanas att mer beslutsamt främja anti-protektionism på global politisk nivå med tanke på de positiva effekter som öppna marknader har med avseende på innovation, produktivitet, ekonomisk tillväxt och välstånd.
Det tredje plenumet för centralkommittén i det kinesiska kommunistpartiets 18:e nationella partikongress hölls i november 2013. Detta plenum bestämmer inriktningen för Kinas politik fram till år 2020. http://www.china.org.cn/china/third_plenary_session/2014-01/16/content_31212602.htm