MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

i enlighet med artikel 395 i rådets direktiv 2006/112/EG

1.BAKGRUND

Enligt artikel 395 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i direktivet för att förenkla uppbörden av skatt eller för att förhindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt. Eftersom detta förfarande innebär avvikelser från de allmänna principerna för mervärdesskatt, bör sådana avvikelser vara proportionella och begränsade.

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 23 december 2015 ansökte Republiken Österrike om tillstånd att införa en åtgärd som avviker från det särskilda vinstmarginalsystemet för resebyråer. Genom en skrivelse av den 20 april 2016 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 395.2 i mervärdesskattedirektivet övriga medlemsstater om Österrikes ansökan. Genom en skrivelse av den 21 april 2016 underrättades Österrike om att kommissionen var i besittning av alla uppgifter ansågs nödvändiga för en behandling av ärendet.

2.ANSÖKAN

Artiklarna 306–310 i mervärdesskattedirektivet innehåller bestämmelser om en särskild vinstmarginalsordning för resebyråer, som innebär att det endast är skillnaden (eller marginalen) mellan det pris (utan moms) som betalas av kunden och den faktiska kostnaden för resebyrån som beskattas. Ordningen är tillämplig när resebyrån verkar i eget namn och inte enbart som förmedlar.

Följande föreskrivs i artikel 308 angående marginalen: ”Med avseende på det enda tillhandahållande av tjänster som resebyrån utför skall som beskattningsunderlag och som pris, exklusive mervärdesskatt, i den mening som avses i artikel 226 punkt 8, anses resebyråns marginal, dvs. skillnaden mellan det totala belopp som skall betalas av den resande, exklusive mervärdesskatt, och resebyråns faktiska kostnad för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av andra beskattningsbara personer och som är till direkt nytta för den resande”.

Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen) har i detta sammanhang bekräftat att artikeln inte medger någon möjlighet att fastställa ett allomfattande beskattningsunderlag vid beskattning av vinstmarginalen för resebyråer och att beskattningsunderlaget följaktligen ska fastställas för varje enskilt tillhandahållande av en tjänst av resebyrån 1 .

Österrike önskar med sin begäran avvika från artikel 308 i mervärdesskattedirektivet, såsom den har tolkats av EU-domstolen, genom att låta resebyråerna beräkna en enda vinstmarginal under ett år för samtliga tillhandahållna resetjänster som omfattas av den särskilda mervärdsskatteordningen (dvs. när resebyrån inte agerar som förmedlare).

3.KOMMISSIONENS UPPFATTNING

När kommissionen får in ansökningar i enlighet med artikel 395 i mervärdesskattedirektivet granskar den dem för att försäkra sig om att de grundläggande villkoren för ett bifall är uppfyllda, dvs. att de föreslagna särskilda åtgärderna förenklar förfarandena för beskattningsbara personer och/eller skatteförvaltningen, eller att föreslaget hindrar vissa typer av skatteflykt eller skatteundandragande. Här har kommissionen alltid intagit ett begränsande och försiktigt förhållningssätt för att garantera att avvikelserna har begränsad omfattning, är nödvändiga och proportionella och inte undergräver det allmänna mervärdesskattesystemet.

EU-domstolen har dessutom slagit fast att åtgärder som vidtas med tillämpning av artikel 395 i mervärdesskattedirektivet i syfte att förenkla uppbörden av skatt eller för att förhindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt, måste vara nödvändiga och ändamålsenliga för att uppnå det särskilda mål som eftersträvas och inverka så lite som möjligt på målen och principerna i mervärdesskattedirektivet 2 .

Det följer således av denna dom från EU-domstolen att avvikelser enligt artikel 395 i mervärdesskattedirektivet endast bör beviljas om en specifik situation i en medlemsstat kräver en särskild åtgärd. I förevarande fall har emellertid någon motivering inte lämnats till varför en sådan avvikelse, som begärts som en förenklingsåtgärd, skulle vara erforderlig i Österrike. Tvärtom ska den särskilda ordningen för resebyråer tillämpas överallt i EU och vinstmarginalen ska beräknas på samma sätt i alla medlemsstater, dvs. på grundval av varje enskilt tillhandahållande. En specifik avvikelse för att ändra en ordning som på enahanda sätt är tillämplig i alla medlemsstater skulle därför kringgå det normala förfarandet, nämligen att rådet på förslag från kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, enhälligt antar en ändring av mervärdesskattedirektivet.

Kommissionen anser dessutom att en sådan avvikelse skulle ge resebyråer i Österrike en särskild fördel i jämförelse med resebyråer i andra medlemsstater. Eftersom beskattningsorten är densamma som etableringsorten skulle en sådan fördel kunna skapa problem i konkurrenshänseende på den inre marknaden, särskilt i en tid då fler och fler kunder köper dessa tjänster på nätet. Resebyråer etablerade i (eller som flyttas till) Österrike skulle, med den avvikelse som begärs, få möjlighet att fastställa en allomfattande vinstmarginal för ett kalenderår. De skulle därför, i motsats till resebyråer i andra medlemsstater, kunna konsolidera negativa vinstmarginaler som uppstått på grund av vissa specifika tillhandahållanden med positiva vinstmarginaler för övriga tillhandahållanden, vilket leder till lägre momsplikt och påföljande betalning av skatten till skatteförvaltningen.

Kommissionen föreslog redan år 2002 en ny ordning för resebyråer vad gäller mervärdesskatt. Rådet kunde emellertid inte enas om (det ändrade) förslaget 3 som slutligen drogs tillbaka av kommissionen 2014 4 . Oaktat detta fortsätter kommissionen att undersöka möjligheterna att, när så behövs, förbättra ordningen med hänsyn till verkningarna av ovannämnda dom från EU-domstolen angående resebyråer och i ljuset av den princip om beskattning i destinationsmedlemsstaten, som EU har enats om som huvudprincip för framtida mervärdesskattelagstiftning 5 , och som kommissionen sedermera vidareutvecklat i handlingsplanen för mervärdesskatt 6 . Kommissionen kommer i detta syfte inom kort att inleda en studie för att utvärdera hela den, för närvarande ursprungsbaserade, ordningen för resebyråer (däribland metoden för att fastställa vinstmarginal) bl.a. för att minimera de administrativa bördorna.

4.SLUTSATS

På grund av ovan nämnda resonemang motsätter sig kommissionen Österrikes begäran.