12.11.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 375/4

Tillkännagivande om ursprungsmärkning för varor från de territorier som ockuperats av Israel sedan juni 1967

(2015/C 375/05)

(1)

I enlighet med internationell rätt erkänner Europeiska unionen inte Israels suveränitet över de territorier som ockuperats av Israel sedan juni 1967, nämligen Golanhöjderna, Gazaremsan och Västbanken, däribland östra Jerusalem, och anser inte att de utgör en del av Israels territorium (1), oberoende av deras rättsliga ställning enligt inhemsk israelisk lagstiftning (2). Unionen har förtydligat att den inte kommer att erkänna några ändringar av de gränser som gällde före 1967 utom de som parterna i fredsprocessen i Mellanöstern enats om (3).

(2)

Tillämpningen av befintlig unionslagstiftning om att ange ursprunget för produkter som har sitt ursprung i territorier som ockuperats av Israel har varit föremål för tillkännagivanden eller vägledningar som antagits av de relevanta myndigheterna i flera medlemsstater. Det finns givetvis en efterfrågan från konsumenter, ekonomiska aktörer och nationella myndigheter på tydlighet vad gäller befintlig unionslagstiftning om ursprungsinformation för produkter från territorier som ockuperats av Israel (4). Syftet är också att säkerställa att unionens ställningstaganden och åtaganden respekteras i överensstämmelse med internationell rätt om unionens icke-erkännande av Israels suveränitet över de territorier som ockuperats av Israel sedan juni 1967. Detta tillkännagivande syftar också till att behålla en öppen och smidig handel, begränsar inte handelsflödena och bör inte uppfattas göra det.

(3)

Genom detta tillkännagivande skapas inga nya rättsliga bestämmelser. Tillkännagivandet återspeglar kommissionens tolkning av relevant unionslagstiftning medan medlemsstaterna huvudsakligen ansvarar för verkställigheten av de relevanta bestämmelserna. Enligt rättspraxis har medlemsstaterna möjlighet att välja påföljder men de måste säkerställa att påföljderna för överträdelser av bestämmelserna i unionsrätten är effektiva, står i rimlig proportion till överträdelsen samt är avskräckande (5). I egenskap av fördragens väktare ser kommissionen till att medlemsstaterna uppfyller dessa skyldigheter, vid behov genom överträdelseförfaranden. Detta tillkännagivande påverkar varken andra krav som fastställs i unionslagstiftningen eller en tolkning som Europeiska unionens domstol kan tillhandahålla.

(4)

I flera av unionens rättsakter fastställs för närvarande att det är obligatoriskt att ange ursprunget för en produkt. Kravet har ofta samband med angivande av ”ursprungsland” (6), men ibland används även andra uttryck som exempelvis ”härkomstplats” för livsmedel (7). Med förbehåll för eventuella särskilda bestämmelser i unionslagstiftningens relevanta bestämmelser där motsatsen anges, fastställs i princip ett livsmedels ursprungsland enligt unionens bestämmelser om ursprung som inte medför förmånsbehandling vilka fastställs i tullagstiftningen (8).

(5)	När uppgift om ursprunget för en produkt uttryckligen krävs i unionslagstiftningens relevanta bestämmelser måste den vara korrekt och inte vilseleda konsumenten.

(6)	När uppgift om ursprunget inte är obligatorisk och om ursprunget anges frivilligt måste informationen vara korrekt och inte vilseleda konsumenten (9).

(7)	Eftersom Golanhöjderna och Västbanken (däribland östra Jerusalem) (10) inte är en del av Israels territorium i enlighet med internationell rätt anses uppgiften ”produkt från Israel” (11) vara felaktig och vilseledande mot bakgrund av den lagstiftning det hänvisats till.

(8)	I den utsträckning som uppgift om ursprunget är obligatorisk måste ett annat uttryck användas, som beaktar på vilket sätt dessa territorier ofta är kända.

(9)	För produkter från Palestina (12) som inte har sitt ursprung i bosättningarna skulle en uppgift som inte vilseleder om det geografiska ursprunget och följer internationell praxis kunna vara ”produkt från Västbanken (palestinsk produkt)” (13), ”produkt från Gaza” eller ”produkt från Palestina”.

(10)

För produkter från Västbanken eller Golanhöjderna som har sitt ursprung i bosättningarna skulle en uppgift som är begränsad till ”produkt från Golanhöjderna” eller ”produkt från Västbanken” inte vara godtagbar. Även om de anger det vidare området eller territoriet där produkten har sitt ursprung skulle utelämnandet av den geografiska tilläggsinformationen om att produkten kommer från israeliska bosättningar vilseleda konsumenten vad gäller produktens verkliga ursprung. I sådana fall måste uttrycket ”israelisk bosättning” eller motsvarande läggas till, exempelvis inom parentes. Därför skulle uttryck som ”produkt från Golanhöjderna (israelisk bosättning)” eller ”produkt från Västbanken (israelisk bosättning)” kunna användas.

(11)

I enlighet med unionens konsumentskyddslagstiftning blir en uppgift om ursprunget under alla omständigheter obligatorisk när, vad gäller livsmedel, utelämnandet av informationen skulle vilseleda konsumenten i fråga om produktens rätta ursprung (14) och, vad gäller alla andra varor, när det utelämnas information som beroende på sammanhanget är väsentlig för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat (15). I sådana fall skulle exemplen i punkten ovan vara relevanta.

(12)

Ekonomiska aktörer har ofta tillgång till information om ursprunget i olika former (16). I många fall finns information om produkternas ursprung i tulldokumentationen. Om produkterna är berättigade till förmånsbehandling vid import kommer produkterna att åtföljas av ett förmånsursprungsintyg som utfärdats av Israel (17) eller av de palestinska myndigheterna (18). Andra dokument som fakturor, följesedlar och transportdokument kan tillhandahålla en uppgift om produkternas ursprung. Om informationen inte tydligt framgår av bifogade dokument kan de ekonomiska aktörerna begära information om ursprunget direkt från sina leverantörer eller importörer.

(1) Se mål C-386/08 Brita REG [2010], s. I-1289, punkterna 47 och 53.

(2) Enligt israelisk lagstiftning har östra Jerusalem och Golanhöjderna anslutits till Israel, medan Västbanken kallas ”territorierna”.

(3) Se bland annat utrikesrådets slutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern som antogs den 14 maj 2012, den 10 december 2012 och den 17 november 2014.

(4) Tolkningen i detta tillkännagivande om vad som utgör ursprungsinformation i enlighet med unionslagstiftningen kommer att tillämpas på eventuella kommande bestämmelser som har ett liknande innehåll som de bestämmelser som för närvarande gäller och omfattas av detta tillkännagivande.

(5) Se bland annat mål 68/88 Kommissionen mot Grekland REG [1989], s. 2965, punkterna 23 and 24; mål C-326/88 Hansen, REG [1990], s. I-2911, punkt 17; förenade målen C-387/02, C-391/02 och C-403/02 Berlusconi m.fl., REG [2005], s. I-3565, punkt 65.

(6) Se till exempel för kosmetika: artikel 19.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter, (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59); för färsk frukt och färska grönsaker: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671) och artikel 6 och del A 4B i bilaga I till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (EUT L 157, 15.6.2011, s. 1); för fisk: artikel 38 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 1); för vin: artikel 119.1 e i förordning (EU) nr 1308/2013 och artikel 55 i kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 av den 14 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter (EUT L 193, 24.7.2009, s. 60); för honung: artikel 2.4 i rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung (EGT L 10, 12.1.2002, s. 47); för olivolja: artikel 4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 29/2012 av den 13 januari 2012 om saluföringsnormer för olivolja (EUT L 12, 14.1.2012, s. 14); för nötkött: artiklarna 13–15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1); för konsumentförpackat fjäderfäkött från tredjeländer: artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 543/2008 av den 16 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för fjäderfäkött (EUT L 157, 17.6.2008, s. 46); för färskt, kylt och fryst kött av svin, får, get och fjäderfä: Bilaga XI till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18), och artiklarna 5–8 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 av den 13 december 2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä (EUT L 335, 14.12.2013, s. 19).

(7) Artikel 2.2 g och artikel 26 i förordning (EU) nr 1169/2011.

(8) Skäl 33 och artikel 2.3 i förordning (EU) nr 1169/2011.

(9) Artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22), där även ”geografiskt eller kommersiellt ursprung” nämns som ett inslag som kan göra en metod vilseledande, och artiklarna 26.3 och 36 i förordning (EU) nr 1169/2011.

(10) Det har inte funnits några israeliska bosättningar i Gaza sedan 2005.

(11) Eller jämförbara uttryck som t.ex. ”med ursprung i”, ”produkt från” eller ”tillverkad i”, vilka också kan användas beroende på sammanhanget.

(12) Denna beteckning ska inte uppfattas som ett erkännande av en palestinsk stat och påverkar inte de enskilda medlemsstaternas ståndpunkter i frågan.

(13) Vid behov nämns även östra Jerusalem.

(14) Artikel 26.2 a and 26.3 i förordning (EU) nr 1169/2011.

(15) Artikel 7.1 i direktiv 2005/29/EG.

(16) Se till exempel för livsmedel, om förhållandet mellan återförsäljare och deras leverantörer, artikel 8 i förordning (EU) nr 1169/2011.

(17) Angående denna punkt se Meddelande till importörer – Import från Israel till EU (EUT C 232, 3.8.2012, s. 5).

(18) Ett antal produkter från Västbanken, Gaza och östra Jerusalem omfattas av Europa-Medelhavsinterimsavtalet om associering av handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Palestinska befrielseorganisationen för den palestinska myndigheten på Västbanken och Gaza, å andra sidan, som undertecknades i Bryssel den 24 februari 1997 (EGT L 187, 16.7.1997, s. 3).