Offentliggörande enligt artikel 26.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel vad gäller ett namn på en garanterad traditionell specialitet

(2015/C 355/08)

I enlighet med artikel 26.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 (1) lämnade (2) Litauen in namnet ”Lietuviškas skilandis” som namn på en garanterad traditionell specialitet (GTS), som uppfyller kraven i förordning (EU) nr 1151/2012. Namnet ”Skilandis” hade tidigare registrerats (3) utan reservation av namnet, i enlighet med artikel 13.1 i rådets förordning (EG) nr 509/2006 (4) som garanterad traditionell specialitet och är för närvarande skyddat i enlighet med artikel 25.2 i förordning (EU) nr 1151/2012.

Efter det nationella invändningsförfarande som avses i artikel 26.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 kompletterades namnet ”Skilandis” med termen ”Lietuviškas” som fastställer dess traditionella karaktär och särskilda egenskaper i enlighet med artikel 26.1 tredje stycket i förordning (EU) nr 1151/2012.

Mot bakgrund av ovanstående offentliggör kommissionen härmed namnet

i syfte att det ska kunna registreras i registret över garanterade traditionella specialiteter som avses i artikel 22 i förordning (EU) nr 1151/2012.

Genom detta offentliggörande tillgodoses rätten att göra invändningar mot att namnet ”Lietuviškas skilandis” förs in i det register över garanterade traditionella specialiteter som avses i artikel 22 i förordning (EU) nr 1151/2012, i enlighet med artikel 51 i den förordningen.

Om namnet ”Lietuviškas skilandis” förs in i registret, i enlighet med artikel 26.4 i förordning (EU) nr 1151/2012, ska produktspecifikationen för den garanterade traditionella specialiteten ”Skilandis” anses vara den specifikation som avses i artikel 19 i förordning (EU) nr 1151/2012 för den garanterade nationella specialiteten ”Lietuviškas skilandis” och ska därför vara skyddad med förbehåll av namnet.

För fullständighetens skull och i enlighet med artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 innehåller detta offentliggörande produktspecifikationen för den garanterade traditionella specialiteten ”Skilandis” som redan offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (5).

ANSÖKAN OM REGISTRERING AV EN GARANTERAD TRADITIONELL SPECIALITET

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 509/2006

om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel  (6)

”SKILANDIS”

EG-nr: LT-TSG-007-0032 – 15.6.2005

1.   Den ansökande gruppens namn och adress

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Litauen

3.   Produktspecifikation

3.1   Benämning(ar) som ska registreras (artikel 2 i förordning (EG) nr 1216/2007)

3.2   Namn

Referensmaterial på det litauiska folklivsmuseet i Rumšiškės visar att ordet ”skilandis” förekommer i skriftliga källor från olika platser i Storhertigdömet Litauen mellan 1500-talet och 1700-talet. Namnet dyker upp i Theodor Lepners ”Prūsų-lietuvių kalbų žodynas” [Preussisk-litauisk ordbok] från 1680 och i litauisk-tyska ordböcker som publicerats av Philipp Ruhig (1747), Christian Moeleke (1800) och Friedrich Kurschat (1883). Namnet användes för denna produkt i hela Litauen. Produktnamnet är unikt, har hållit sig genom århundradena och används fortfarande i dag.

3.3   Ange om registrering med förbehåll önskas enligt artikel 13.2 i förordning (EG) nr 509/2006

3.4   Produkttyp

Klass 1.2: Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta etc.)

3.5   Beskrivning av den jordbruksprodukt eller det livsmedel som benämningen under punkt 3.1 avser (artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1216/2007)

”Skilandis” är en rökt köttprodukt i naturligt skinn, knuten med snöre, med en ojämn, skrovlig yta, i form av en hoppressad tår eller en liten zucchini. Dess diameter är minst 80 mm, och vikten varierar. I gamla tider producerades ”skilandis” med grismage som hud, men sedan tidigt nittonhundratal används grisblåsor eller ko-blindtarmar. Hemlagad ”skilandis” görs normalt sett uteslutande av griskött, medan slakterifirmor använder både fläsk och nötkött i sin produktion.

”Skilandis” kännetecknas av en syrlig, kryddig, mustig och salt smak och den typiska smak och arom som uppstår vid lagring och torkning. Den har en typisk färgning i snittytan, som går från rosarött till mörkrött och kan vara intensivare i kanterna. Dess arom är tydligt kryddig med lätt röksmak. Konsistensen är fast. Fettbitar på högst 20 mm är ojämnt fördelade i det rena köttet.

”Skilandis” har följande fysikaliska och kemiska egenskaper:

—   Fuktinnehåll: 40 %,

—   Minimi-innehåll av köttprotein, utom kollagen: 16 %,

—   Maximalt saltinnehåll: 5 %,

—   Maximalt fettinnehåll: 35 %,

—   pH: minst 5,0.

—   Produktvikt: 0,4–2,0 kg.

”Skilandis” kan också saluföras i halvor eller skivat, vakuumförpackat eller i förpackningar med modifierad atmosfär.

3.6   Beskrivning av den produktionsmetod av den jordbruksprodukt eller det livsmedel som benämningen under punkt 3.1 avser (artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1216/2007)

Råvaror:

Produktionsmetod:

”Skilandis” tillverkas enligt traditionella metoder. Det rekommenderas att man använder kött från fullvuxna djur.

Fryst fläskkött skärs för hand eller med specialmaskiner i 10–30 mm stora bitar, och fettet skärs upp i 5–20 mm stora bitar. Fryst nötkött mals i en köttkvarn med 2–5 mm hålstorlek.

Det hackade och malda köttet blandas med koksalt och natriumnitrit, socker, kryddor och tillsatser i en mixer eller köttkvarn. Blandningen rörs i minst tio minuter Denna fyllning får sedan stå i minst sex timmar vid en temperatur på högst +4 °C. Med hjälp av en stoppningsmaskin fylls köttet i grisblåsor eller ko-blindtarmar med en större diameter än vad som vanligen används för kallrökt korv. Vid stoppningen är det viktigt att undvika att luft kommer med i skinnet. Under nästa steg i tillverkningsprocessen torkas de inre delarna av ”skilandis” sakta, och genomgår en intensiv fermentering. Detta ger produkten dess typiska organoleptiska egenskaper. Köttblandningen fylls sakta i skinnet och pressas i blåsan eller tarmen. All luft som kommit med vid stoppningen avlägsnas genom pressning. Stoppningen ska vara så hård att inga mellanrum uppstår mellan skinn och fyllning när fyllningen krymper vid rökning och torkning.

Det stoppade skinnet knyts ihop med tjockt snöre. Produkten binds för hand med snöre på längden, så att den delas i fyra delar. Om skinnet görs av ko-blindtarm binds produkten dessutom på tvären med 4–5 cm avstånd.

Produkten hängs sedan i ramar så att de enskilda bitarna inte rör vid varandra, och får mogna vid en temperatur på max. +4 °C i minst tre dagar. Under den tiden blir fyllningen kompaktare, färgen stabiliseras och en selektiv utveckling av mikroorganismer pågår, vilket leder till de villkor som ger produkten dess smak och arom.

Efter mogningsprocessen röks produkten vid 18–30 °C i rök från sågspån av lövträd (al, asp, björk, bok, poppel, ek). Den första lagringen och rökningen kan ske i klimatiserade kamrar och torkanordningar. ”Skilandis” röks i flera omgångar och torkas under tiden vid 18–28 °C. Rökningsprocessens längd (med intervall) beror på vilken utrustning som används och på produktens storlek, och kan variera mellan 2 och 15 dagar. Hur länge produkten röks påverkar färgens intensitet, och i slutet av processen får produkten sin typiska röklukt.

Rökt ”skilandis” torkas vid en temperatur på mellan 8 och 18 °C och en relativ luftfuktighet på mellan 90 och 75 %. De biokemiska processer som uppstår när mikroorganismerna utvecklas och fyllningen fermenteras fortsätter under torkperioden, och ger produkten dess typiska smak och arom. ”Skilandis” torkas i minst 30 dagar, tills det når den fuktighetshalt som föreskrivs och får sina typiska organoleptiska egenskaper.

Produkten får sedan hänga inomhus vid en temperatur mellan 0 och 15 °C.

3.7   Ange särdrag hos jordbruksprodukten eller livsmedlet (artikel 3.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1216/2007)

Produktens viktigaste särskilda egenskaper är följande:

Utseende: ”Skilandis” är en rökt köttprodukt i naturligt skinn av grisblåsa eller ko-blindtarmar, knuten med snöre, med en ojämn, skrovlig yta, i form av en hoppressad tår eller en liten zucchini. Dess diameter är minst 80 mm, och vikten ligger på 0,4–2 kg.

Utseende i snittytan: färgen varierar från rosarött till mörkrött och kan vara intensivare vid kanterna. Fettbitar på högst 20 mm är ojämnt fördelade i det rena köttet. Olika kryddfragment kan vara synliga.

Tillverkningsmetod: fläsk- och nötkött hackas grovt för hand eller mals grovt i en köttkvarn, kryddas med traditionella kryddor och stoppas i skinn av grisblåsor eller ko-blindtarmar. Efter torkning röks produkten flera gånger i rök från lövträd, och torkas sedan i minst 30 dagar.

Smak och lukt: en syrlig, kryddig, mustig, salt smak och den särskilda arom som uppstår till följd av speciella fermenteringsprocesser under mognad och torkning ger produkten dess egenskaper. Dess arom är tydligt kryddig med lätt röksmak. Fermenteringsprocessen beror i huvudsak på ingredienserna i receptet, som är allmänt förekommande i Litauens klimat.

Konsumtionstraditioner: produkten serveras oftast vid festivaler, särskilda tillfällen, sammankomster och under arbetsintensiva perioder under jordbruksåret. Den serveras i tunna skivor med mörkt bröd.

3.8   Traditionella särdrag hos jordbruksprodukten eller livsmedlet (artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1216/2007)

”Skilandis” anses vara en nationalrätt i Litauen. I ”Lietuvos kulinarijos paveldas” av B. Imbrasienė (förlag Baltos lankos, 2008), nämns ”skilandis” först bland olika traditionella köttprodukter. Sedan gammalt har man i Litauens byar sparat produkten till intensiva perioder under jordbruksåret (slåtter, rågskörd) och för att bjuda gäster. I ”Būdas senovės lietuvių, kalnėnų ir žemaičių”, offentliggjord 1845, skriver den litauiske författaren Simonas Daukantas att ”skilandis” i gamla Litauen var den mat som gavs till gästerna. ”Skilandis” nämns också i många andra klassiska böcker i Litauens litteratur från 1800- och 1900-talet. På en karta i ”Lietuvių kalbos atlasas” [atlas över det litauiska språket] (Vilnius 1977) visar spridningen av ordet ”skilandis” att detta livsmedel var känt i alla delar av Litauen utom i nordväst.

I gamla tider producerades ”skilandis” med grismage som hud, men sedan tidigt nittonhundratal används grisblåsor eller ko-blindtarmar. Hemlagad ”skilandis” görs normalt sett uteslutande av griskött, medan slakterifirmor använder både fläsk och nötkött i sin produktion.

”Lietuviška tarybinė enciklopedija” [Sovjetisk-litauisk uppslagsbok] (Vilnius, 1983) beskriver ”skilandis” på följande sätt: ”En rå eller rökt korv av grovmalt kött. Den tillverkas av halvfett fläsk (≈ 85 %) och nötkött (≈ 15 %). Köttet skärs i bitar på 2–3 cm × 1,5 cm. Salt tillsätts (≈ 3,5 % av köttblandningen), liksom salpeter (natriumnitrat), socker, svartpeppar, kryddpeppar och vitlök. Smeten pressas i grismagar eller –blåsor eller i kotarmar. Produkten röks vanligen. Den framställs i slakterier eller i hemmen.”

3.9   Minimikrav och förfarande för kontroll av särarten (artikel 4 i förordning (EG) nr 1216/2007)

De kontroller som utförts ska täcka följande:

Tillsynsmyndigheten genomför de kontroller som krävs, minst en gång per år. Tillsynsmyndigheten ser över tillverkarnas övervakningssystem och kontroller vid kritiska punkter, och kontrollerar tillverkarnas dokumentation.

4.   Myndigheter eller organ som kontrollerar att produktspecifikationen följs

4.1   Namn och adress

4.2   Myndighetens eller organets specifika uppgifter

Den tillsynsmyndighet som avses i punkt 4.1 ansvarar för övervakningen av alla kriterier i specifikationen.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

(2)  EG-nr LT-TSG-0107-01274 – 10.11.2014.

(3)  EG-nr LT-TSG-007-0032-15.6.2005 (se EUT C 106, 8.5.2009, s. 27).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, 31.3.2006, s. 1). Förordningen har upphört att gälla och har ersatts av förordning (EU) nr 1151/2012.

(5)  Se fotnot 3.

(6)  Se fotnot 4.