EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 10.12.2015
COM(2015) 636 final
2015/0289(COD)
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008
{SWD(2015) 276 final}
{SWD(2015) 279 final}
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
Den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) omfattar bevarandet av marina biologiska resurser samt förvaltningen av de olika fisken och flottor som nyttjar dessa resurser. Den omfattar den fiskeverksamhet som bedrivs i unionens vatten men även all fiskeverksamhet som unionsfartygen bedriver utanför unionens vatten.
Förordning (EG) nr 1006/2008 (nedan kallad tillståndsförordningen) handlar om tillstånd för unionsfartyg som fiskar utanför EU:s vatten och tillstånd som beviljats fiskefartyg från tredjeland som bedriver verksamhet i unionens vatten. Tillsammans med kontrollförordningen och IUU-förordningen är den en av de tre pelare som genomför den gemensamma fiskeripolitiken.
Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken ingår i förordning (EU) nr 1380/2013 (nedan kallad grundförordningen). Den främjar i synnerhet en hållbar ekosystembaserad förvaltning och en försiktighetsansats inom fiskeriförvaltningen, med särskild betoning på samstämmighet mellan den interna och externa dimensionen. Unionens fiskeverksamhet utanför unionens vatten bör baseras på de principer och standarder som enligt unionsrätten gäller på området för den gemensamma fiskeripolitiken. Unionen bör ha möjlighet att övervaka sin fiskeflotta oavsett var den är verksam och oavsett ramen för dess verksamhet. Den nuvarande tillståndsförordningen behöver ses över så att den på lämpligt sätt svarar mot målen för den nya gemensamma fiskeripolitiken och bringas i överensstämmelse med kontrollförordningen.
I sitt meddelande om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension från 2011 föreslog kommissionen en översyn av tillståndsförordningen, som en del av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Förslaget stöddes av Europaparlamentets resolution som antogs 2012.
Översynen av tillståndsförordningen är ett Refit-initiativ som har till syfte att förtydliga och förenkla de nuvarande bestämmelserna, i synnerhet när det gäller ansvar på unionsnivå, nationell nivå och aktörsnivå, samt att bringa tillståndsförordningen i överensstämmelse med kontrollförordningen.
Behovet av en översyn stöds också av olika utvecklingstendenser på internationell nivå. Unionen har godkänt FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA-IUU) som antogs 2001. Den internationella handlingsplanen mot IUU-fiske och FAO:s frivilliga riktlinjer för flaggstaternas prestationsnivå som godkändes 2014 ligger till grund för flaggstatens ansvar att säkerställa långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av levande marina resurser och marina ekosystem. De frivilliga riktlinjerna förespråkar att flaggstaten inrättar ett tillståndssystem som innebär att inget fartyg kan vara verksamt utan tillstånd. De rekommenderar även att flaggstaten och kuststaten beviljar ett tillstånd när fiskeverksamheten bedrivs enligt ett tillträdesavtal men också när den bedrivs utanför ett sådant avtal. I april 2015 avgav internationella havsrättsdomstolen (ITLOS) sitt rådgivande yttrande om frågor som rör olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) inom de exklusiva ekonomiska zoner (EEZ) som tillhör medlemmarna i den subregionala fiskerikommissionen. Havsrättsdomstolen anser att en flaggstats ansvar att förebygga och/eller ingripa mot IUU-fiske inom de exklusiva ekonomiska zoner som tillhör kuststater utgör en skyldighet att visa ”tillbörlig aktsamhet”. Havsrättsdomstolen betonar att ansvaret ligger på unionen, och inte på dess medlemsstater, vid överträdelser av de fisketillträdesavtal som unionen ingått med kuststater.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Tillståndsförordningen utgör en av de operativa delarna i den gemensamma fiskeripolitikens externa politik såsom anges i del VI i förordning (EU) nr 1380/2013 (nedan kallad grundförordningen). Den kompletterar också kontrollförordningen och den tillhörande kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 som är tillämplig på all verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken och som bedrivs i unionens vatten eller av unionsfiskefartyg. Tillståndsförordningen innehåller föreskrifter om tillstånd för EU-fiskefartyg som verkar utanför unionens vatten och för tredjeländers fiskefartyg som verkar i unionens vatten. Därmed handlar tillståndsförordningen om tillståndsgivning medan kontrollförordningen och dess tillämpningsförordning handlar om kontroll och tillsyn. Detta förslag syftar till att bringa tillståndsförordningen i överensstämmelse med kontrollförordningen så att den senare gäller i tillämpliga delar med avseende på kontroll och rapportering. Eftersom syftet med tillståndsförordningen är att möjliggöra för unionen att övervaka sin externa flotta bättre kommer den även att aktivt bidra till att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.
•Förenlighet med unionens politik inom andra områden
I grundförordningen anges att unionen bör ”förbättra den politiska samstämmigheten mellan unionens initiativ, särskilt i fråga om verksamhet på miljö-, handels- och utvecklingsområdet, och stärka samstämmigheten mellan de åtgärder som vidtagits inom ramen för utvecklingssamarbetet och samarbetet på det vetenskapliga, tekniska och ekonomiska området”. Genom att tillståndsförordningen främjar målen för den gemensamma fiskeripolitiken internationellt – bland annat att den verksamhet som unionens externa fiskeflotta bedriver måste vara hållbar – är den fullt förenlig med unionens miljö- och utvecklingspolitik.
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Förslaget grundar sig på artikel 43.2 i EUF-fördraget vad gäller fastställande av de bestämmelser som behövs för att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken.
•Subsidiaritet
Förslaget behandlar förvaltningen av fisketillstånd för unionens flotta utanför unionens vatten och för tredjelands fartyg i unionens vatten när de bedriver fiskeverksamhet. Det är därför ett led i den internationella dimensionen av bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, ett område där unionen har exklusiv behörighet; detta innebär att subsidiaritetsprincipen inte är tillämplig i detta sammanhang.
•Proportionalitetsprincipen
Förslaget syftar till att förstärka EU:s kapacitet att övervaka sin flotta oavsett inom vilken ram denna verkar. Det tar hänsyn till behovet av att göra en avvägning mellan att utöva större kontroll över unionens flotta och att begränsa arbetsbördan för de nationella förvaltningarna och EU. Som konsekvensbedömningen visar skulle det bidra till att förenkla det nuvarande systemet. De förväntade fördelarna uppväger emellertid helt klart de insatser som krävs, särskilt i fråga om de positiva effekterna för förvaltningen av fiskeresurserna. I detta avseende har de föreslagna bestämmelserna begränsats till vad som är nödvändigt för att uppnå målet och medför ingen oproportionell börda•Val av instrument
Eftersom en förordning är direkt tillämplig och bindande för medlemsstaterna bidrar den till en enhetlig tillämpning av de föreslagna reglerna i hela unionen och skapar därigenom lika villkor för samtliga EU-aktörer som berörs av fiskeverksamhet utanför EU:s vatten.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning
•Samråd med berörda parter
Under konsekvensbedömningsprocessen hölls ett offentligt samråd baserat på ett samrådsdokument och ett särskilt frågeformulär. Samrådet följdes av en rad tekniska möten med de medlemsstater som påverkas mest, dvs. de som har de mest betydande internationella flottorna. Dessutom hölls ett extra möte i den regionala rådgivande nämnden för fjärrfiske, där företrädare för fiskerinäringen och icke-statliga organisationer deltog för att diskutera översynen av tillståndsförordningen.
Dessa samråd har gjort det möjligt för kommissionen att få en bättre förståelse av hur det nuvarande systemet för förvaltning av den externa flottan fungerar på nationell nivå, och de har bidragit till att finslipa det nuvarande förslaget. Alla grupper av berörda parter, inklusive medlemsstater, fartygsägare och icke-statliga organisationer, har fått möjlighet att uttrycka sina åsikter och har visat ett tydligt stöd för förslagets mål.
•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden
•Konsekvensbedömning
En konsekvensbedömning har utarbetats i anslutning till lagstiftningsförslaget, i syfte att överväga möjliga alternativa lösningar och för att utvärdera och jämföra deras inverkan. Flera alternativ har övervägts:
Alternativ 1: Innebär en begränsad ändring av den nuvarande förordningen för att säkerställa överensstämmelse med bestämmelserna i Lissabonfördraget.
Alternativ 2: Innebär, utöver alternativ 1, utarbetande av riktlinjer för tolkning av bestämmelser som inte är tydliga eller tillräckligt exakta. Detta skulle dock åsidosätta ett antal mål som anges i grundförordningen.
Alternativ 3: Baserat på att begränsa ändringen av förordningen till att åtgärda tillkortakommanden, osäkerheter och luckor i den nuvarande lagstiftningen. Det skulle emellertid inte göra det möjligt att ta itu med vissa frågor som exempelvis regleringen av direkttillstånd eller att motverka olaglig omflaggning.
Alternativ 4: Innebär antagande av en ny förordning med ett bredare tillämpningsområde, bland annat behörighetsvillkor för ansökan om direkttillstånd. En sådan förordning skulle också innehålla bestämmelser för att förhindra olagliga fall av omflaggning.
Alternativ 5: Skulle förena rättssäkerhet med ett bredare tillämpningsområde, vilket leder till en fullständig ram som reglerar den verksamhet som bedrivs av EU:s externa fiskeflotta. Av detta skäl anses detta alternativ vara mest effektivt när det gäller att uppnå policymålen, garantera rättssäkerhet och bidra till unionens internationella trovärdighet. Det kommer att optimera de miljömässiga fördelar som är kopplade till skyddet av levande marina resurser och uppväger eventuella anpassningskostnader för aktörer och förvaltningar på kort sikt. Slutligen kan samtliga alternativ betraktas som neutrala ur ett socialt perspektiv.
•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling
Översynen av tillståndsförordningen ingår i Refit-programmet, eftersom den syftar till att förenkla det nuvarande systemet, harmonisera de olika uppgiftskrav som åligger medlemsstaterna, klargöra ansvarsområdena på EU-nivå, nationell nivå och aktörsnivå samt öka samstämmigheten mellan tillståndsförordningen, kontrollförordningen och IUU-förordningen.
Förtydligade och förbättrade regler bör leda till att handläggningen av tillståndsansökningarna rationaliseras och förbättras i sin tur, vilket innebär större säkerhet för de ekonomiska aktörerna och undanröjer överlappningar mellan olika berörda aktörer. Detta bör bidra till att förbättra den rättsliga ramen för den externa flottans verksamhet, och samtidigt förbättra myndigheternas kontroll.
Förslaget bör stödjas av lämpliga IT-verktyg för att förenkla handläggningen och övervakningen av fisketillstånd och uppmuntra elektroniskt utbyte av uppgifter mellan nationella förvaltningar och kommissionen. Vidare kommer förslaget att leda till ökad öppenhet genom att det införs ett register över fisketillstånd (som innehåller både en offentlig och en säker del) som gör det möjligt för alla berörda parter att få tillgång till upplysningar om den externa flottans verksamhet, i enlighet med bestämmelserna om behandling av personuppgifter.
Den flotta som berörs består till största del av industrifiskefartyg som fiskar utanför EU:s vatten. Ägarna till dessa fartyg äger vanligtvis en flotta som består av flera fartyg och skulle endast i begränsade fall uppfylla kriterierna för definitionen små och medelstora företag. På grundval av detta och då det inte uppstår några ytterligare kostnader för privata aktörer, innehåller förslaget inga bestämmelser om särskilda åtgärder för mikroföretag eller små och medelstora företag. Förslaget får inte heller några negativa effekter för konkurrenskraften hos EU:s aktörer eller den internationella handeln.
•Grundläggande rättigheter
4.BUDGETKONSEKVENSER
5.ÖVRIGA INSLAG
•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering
Kommissionen planerar att inrätta en expertgrupp från nationella förvaltningar med uppgift att övervaka genomförandet av förordningen och ämnar göra en utvärdering av det införda systemet, vilken kommer att göras tillgänglig fem år efter det att systemet trätt i kraft.•Förklarande dokument (för direktiv)
•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget
Avdelning I – Förordningen omfattar all fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfartyg utanför unionens vatten. Dessa kan därför omfattas av ett tillträdesavtal eller ett direkttillstånd från tredjelandet, och/eller verka inom ramen för en regional fiskeriförvaltningsorganisation eller reglerna för det fria havet. Förordningen omfattar också fartyg från tredjeland som bedriver verksamhet i unionens vatten. Artikel 2 syftar till att klargöra förhållandet till andra regler om tillstånd, vilka kan härröra från bilaterala avtal eller från regionala fiskeriförvaltningsorganisationer. Dessa bör betraktas som särskilda regler, medan den här förordningen upprättar den övergripande ramen. Om det uppstår motstridighet ska de särskilda reglerna ha företräde.
Avdelning II – I kapitel I fastställs förordningens grundläggande princip, det vill säga att varje fartyg bör ha flaggmedlemsstatens tillstånd innan det kan fiska utanför unionens vatten, och kuststatens tillstånd när verksamheten äger rum i dess vatten. Flaggstaten bör endast utfärda detta tillstånd om kriterierna i artikel 5 är uppfyllda i alla sammanhang. Flaggstatens ansvar är centralt i detta avseende. En särskild bestämmelse om utflaggning gör det lättare för flaggmedlemsstaten att upptäcka när en omflaggning tyder på en avsiktlig underlåtenhet att följa reglerna, vilket bör leda till att tillstånd inte beviljas.
Avdelning II – I kapitel II anges de ytterligare krav som måste uppfyllas av EU-fartyg för att få fiska i tredjelands vatten, inom ramen för ett tillträdesavtal eller ett direkttillstånd. En central faktor är förbudet att fiska enligt ett direkttillstånd när ett tillträdesavtal är i kraft, såvida inte annat anges i den så kallade exklusivitetsklausulen som återspeglar denna princip i avtalen. Den grundläggande principen för denna avdelning är att unionen måste säkerställa att den verksamhet som bedrivs av dess externa flotta inte undergräver hållbarheten hos de levande marina resurserna i de vatten som tillhör kuststaterna. Vad gäller direkttillstånd bör flaggmedlemsstaten följa bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden och försiktighetsansatsen när den beviljar sina fartyg tillstånd. Kommissionen kommer att tillhandahållas all relevant information och kan ingripa om det finns tvivel om den planerade fiskeverksamhetens förenlighet med förordningen.
Avdelning II – I kapitel III fastställs förfarandet för att bedriva fiskeverksamhet under överinseende av en regional fiskeriförvaltningsorganisation eller på det fria havet. Kommissionen får ingripa om den anser att behörighetsvillkoren inte uppfylls. Eftersom vissa regionala fiskeriförvaltningsorganisationer även täcker unionens vatten är det också rimligt att unionsfartyg som verkar inom ramen för dessa regionala fiskeriförvaltningsorganisationer omfattas av tillämpningsområdet för den här förordningen.
Avdelning II – I kapitel V fastställs grundläggande regler för befraktning, som är en särskild form av direkttillstånd och som hittills varit svårt att övervaka. Huvudsyftet är att skapa en rättslig ram för denna praxis så att unionsfartyg som fiskar enligt ett befraktningsavtal kan övervakas bättre och vår lagstiftning anpassas till de regler som antagits av vissa regionala fiskeriförvaltningsorganisationer i detta avseende.
Avdelning II – Kapitel VI täcker tillämpningen av kontrollförordningen på unionens externa flottas verksamhet och relaterade skyldigheter vad gäller rapportering samt vissa särskilda skyldigheter som har samband med att det rör sig om extern verksamhet.
I avdelning III fastställs reglerna avseende tillstånd för fiskeverksamhet som bedrivs av tredjelands fartyg i unionens vatten. Syftet med denna del är att se till att fiskeverksamhet som bedrivs i unionens vatten omfattas av samma regler oberoende av vilken flagg fartygen för, och att samtidigt främja lika villkor för unionsaktörer och tredjelandsaktörer i unionens vatten.
Genom avdelning IV inrättas ett fisketillståndsregister för att få till stånd en bättre övervakning av unionens externa flotta och öka öppenheten och insynen kring denna verksamhet, där delar av registret kommer att vara tillgängliga för allmänheten. Alla bör när som helst kunna få information om vilket fartyg som har tillstånd att fiska vad och var.
2015/0289 (COD)
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
med beaktande av Regionkommitténs yttrande,
med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1)Genom rådets förordning (EG) nr 1006/2008 (nedan kallad tillståndsförordningen) upprättades ett system vad gäller tillstånd till fiskeverksamhet för unionens fiskefartyg i vatten utanför unionens vatten och tillträde för fartyg från tredjeland till unionens vatten.
(2)Unionen är avtalsslutande part i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (Unclos) och har ratificerat Förenta nationernas avtal om genomförandebestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd av den 4 augusti 1995 (nedan kallat FN:s avtal om fiskbestånd). I dessa internationella bestämmelser fastställs principen att alla stater måste vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en hållbar förvaltning av de marina resurserna och samarbeta med varandra i detta syfte.
(3)Unionen har godtagit FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations avtal om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet av den 24 november 1993. I avtalet fastställs att en fördragsslutande part måste avstå från att bevilja tillstånd till att använda ett fartyg för fiske på det fria havet om vissa villkor inte är uppfyllda, samt tillämpa sanktioner om vissa rapporteringskrav inte uppfylls.
(4)Unionen har godkänt FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA-IUU) som antogs 2001. Den internationella handlingsplanen mot IUU-fiske och FAO:s frivilliga riktlinjer för flaggstaternas prestationsnivå som godkändes 2014 ligger till grund för flaggstatens ansvar att säkerställa långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av levande marina resurser och marina ekosystem. I den internationella handlingsplanen mot IUU-fiske föreskrivs att en flaggstat bör utfärda tillstånd för fiske till fartyg som för dess flagg även när fisket bedrivs i vatten som ligger utanför dess överhöghet eller jurisdiktion. De frivilliga riktlinjerna rekommenderar även att tillstånd utfärdas av flaggstaten och av kuststaten när fiskeverksamheten bedrivs enligt ett avtal om fisketillträde, men också när den bedrivs utanför ett sådant avtal. Båda bör ha förvissat sig om att en sådan verksamhet inte kommer att undergräva hållbarheten hos bestånden i kuststatens vatten (punkterna 40 och 41).
(5)Frågan om förpliktelser och åtföljande ansvar och skyldigheter som inom ramen för Unclos åligger flaggstaten och, i förekommande fall, den internationella organisation vars flagg fartyget för, när det gäller bevarande och förvaltning av de levande resurserna i det fria havet kommer alltmer i fokus på internationell nivå. Detta är även fallet med den skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet som följer av Unclos och som innebär skyldighet att vid konkurrerande kuststatsjurisdiktion och flaggstatsjurisdiktion och, i förekommande fall, internationell flaggorganisations jurisdiktion, säkerställa ett sunt bevarande av marina biologiska resurser i havsområden under nationell jurisdiktion. En skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet är en skyldighet för en stat att göra största möjliga insatser och att göra sitt yttersta för att förebygga olagligt fiske, vilket inbegriper skyldigheten att vidta nödvändiga administrativa åtgärder och efterlevnadsåtgärder för att se till att fiskefartyg som för dess flagg, dess medborgare eller fiskefartyg som fiskar i dess vatten inte är involverade i verksamhet som strider mot de tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärderna. Av dessa skäl är det viktigt att organisera både EU-fiskefartygens verksamhet utanför unionens vatten och det styrningssystem som är förbundet med denna verksamhet på ett sådant sätt att unionens internationella åtaganden kan uppfyllas effektivt och verkningsfullt och att situationer där unionen kan klandras för överträdelser av internationell rätt undviks.
(6)Resultaten från Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling 2012 (Rio +20) samt den internationella utvecklingen i kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter bör återspeglas i EU:s externa fiskeripolitik.
(7)Målet för den gemensamma fiskeripolitiken, såsom anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (nedan kallad grundförordningen), är att säkerställa att fiskeverksamheten är miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar och förvaltas i överensstämmelse med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen.
(8)I förordning (EU) nr 1380/2013 betonas behovet av att främja den gemensamma fiskeripolitikens mål på internationell nivå och säkerställa att unionens fiskeverksamhet utanför unionens vatten grundar sig på de principer och standarder som är tillämpliga enligt unionsrätten, och att samtidigt främja likvärdiga förutsättningar för EU-aktörer och tredjelandsaktörer.
(9)Avsikten med rådets förordning (EG) nr 1006/2008 var att upprätta en gemensam grund för tillståndsgivning för fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfartyg utanför unionens vatten, i syfte att stödja kampen mot IUU-fiske och bättre kontrollera och övervaka EU-flottan i hela världen.
(10)Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om IUU-fiske antogs parallellt med rådets förordning (EG) nr 1006/2008, och rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (kontrollförordningen) antogs ett år senare. Dessa tre förordningar utgör de tre pelarna i genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens kontroll- och efterlevnadsbestämmelser.
(11)Dessa tre förordningar har dock inte genomförts konsekvent. Det har framför allt förekommit inkonsekvenser mellan tillståndsförordningen och kontrollförordningen som antogs efter tillståndsförordningen. Vid genomförandet av tillståndsförordningen upptäcktes också flera kryphål, eftersom vissa utmaningar på kontrollområdet inte täcktes, såsom befraktning, omflaggning och fisketillstånd som utfärdas av en behörig myndighet i ett tredjeland till ett unionsfiskefartyg utanför ramen för ett partnerskapsavtal för hållbart fiske (nedan kallade direkttillstånd). Dessutom har vissa rapporteringsskyldigheter visat sig svåra att genomföra liksom uppdelningen av administrativa roller mellan medlemsstaterna och kommissionen.
(12)Den centrala principen för den här förordningen är att alla unionsfartyg som fiskar utanför unionens vatten bör erhålla tillstånd från sin flaggmedlemsstat och övervakas i enlighet med detta, oavsett var de är verksamma och inom vilken ram verksamheten sker. Utfärdandet av ett tillstånd bör ske på villkor att en uppsättning grundläggande och gemensamma behörighetsvillkor är uppfyllda. Den information som medlemsstaterna samlar in och överlämnar till kommissionen bör möjliggöra för denna att när som helst ingripa i övervakningen av fiskeverksamheten när det gäller samtliga EU-fiskefartyg i vilket område utanför unionens vatten de än befinner sig.
(13)Stödfartyg kan ha stor betydelse för hur fiskefartygen kan bedriva sin fiskeverksamhet och för vilken kvantitet fisk de kan ta med sig. Det är därför nödvändigt att beakta dem i de tillståndsgivnings- och rapporteringsprocesser som anges i denna förordning.
(14)Omflaggning blir ett problem när syftet är att kringgå den gemensamma fiskeripolitikens regler eller befintliga bevarande- och förvaltningsåtgärder. Unionen måste därför ha möjlighet att definiera, upptäcka och hindra sådan verksamhet. Spårbarhet och korrekt uppföljning av efterlevnadshistorik bör säkerställas under hela fartygets livslängd. Kravet att ett unikt fartygsnummer tilldelas fartyget av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) bör vara till nytta i detta avseende.
(15)I tredjeländers vatten kan unionsfartygen antingen bedriva verksamhet enligt bestämmelserna i partnerskapsavtal om hållbart fiske som ingåtts mellan unionen och tredjeländer eller genom att erhålla direkta fisketillstånd från tredjeländer, om inget partnerskapsavtal om hållbart fiske är i kraft. I båda fallen bör verksamheten bedrivas på ett öppet och hållbart sätt. Därför bör flaggmedlemsstaterna ges befogenhet att på grundval av en fast uppsättning kriterier och under övervakning ge fartyg som för deras flagg tillstånd att ansöka om och erhålla direkttillstånd från kuststatstredjeländer. Fiskeverksamheten bör tillåtas när flaggmedlemsstaten har försäkrat sig om att den inte kommer att äventyra hållbarheten. Om kommissionen inte har några invändningar bör den verksamhetsutövare som har fått godkännande från både flaggmedlemsstaten och kuststaten få klartecken att inleda sin fiskeverksamhet.
(16)En särskild fråga som rör partnerskapsavtalen om hållbart fiske är den omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter som sker när de fiskemöjligheter som tilldelats medlemsstaterna enligt relevanta rådsförordningar inte används fullt ut. Eftersom de tillträdeskostnader som anges i partnerskapsavtalen om hållbart fiske till stor del finansieras genom unionens budget är det viktigt att det finns ett omfördelningssystem som tar tillvara unionens finansiella intressen och säkerställer att inga betalade fiskemöjligheter går till spillo. Det är därför nödvändigt att klargöra och förbättra omfördelningssystemet, som bör vara en mekanism som används som en sista utväg. Tillämpningen av mekanismen bör vara tillfällig och bör inte påverka den ursprungliga fördelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna. Omfördelning bör endast ske när de berörda medlemsstaterna har gett upp sina rättigheter att utbyta fiskemöjligheter sinsemellan.
(17)Tillstånd från flaggmedlemsstaten bör också utfärdas för fiskeverksamhet inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer och på det fria havet, och denna verksamhet bör bedrivas i enlighet med fiskeriförvaltningsorganisationens särskilda regler eller den unionslagstiftning som reglerar fiskeverksamhet på det fria havet.
(18)Befraktningsavtal kan leda till att ändamålsenligheten hos bevarande- och förvaltningsåtgärderna äventyras och till att de levande marina resurserna inte nyttjas på ett hållbart sätt. Det är därför nödvändigt att fastställa en rättslig ram som hjälper unionen att bättre övervaka den verksamhet som bedrivs av unionens befraktade fartyg, på grundval av de regler som antagits av relevant fiskeriförvaltningsorganisation.
(19)Förfarandena bör vara öppna och förutsebara för unionens och tredjelands verksamhetsutövare, liksom för deras respektive behöriga myndigheter.
(20)Utbytet av uppgifter i elektronisk form mellan medlemsstaterna och kommissionen, enligt vad som anges i kontrollförordningen, bör säkerställas. Medlemsstaterna bör samla in alla begärda uppgifter om sina flottor och deras fiskeverksamhet, behandla dem och göra dem tillgängliga för kommissionen. Därutöver bör de samarbeta med varandra, med kommissionen och vid behov med tredjeländer, för att samordna uppgiftsinsamlingen.
(21)För förbättrad öppenhet och insyn och ökad tillgänglighet när det gäller information om unionens fisketillstånd bör kommissionen inrätta ett elektroniskt fisketillståndsregister som omfattar både en offentlig och en säker del. I uppgifterna i unionens fisketillståndsregister ingår även personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter enligt denna förordning bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001, Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG och tillämpliga nationella lagar.
(22)För en korrekt hantering av tillträdet till unionens vatten för fiskefartyg som för ett tredjelands flagg, bör reglerna på detta område överensstämma med de regler som gäller för unionens fiskefartyg i enlighet med kontrollförordningen. Särskilt artikel 33 i den förordningen, som handlar om rapportering av fångster och fångstrelaterade uppgifter, bör även vara tillämplig på tredjelands fiskefartyg som fiskar i unionens vatten.
(23)Fiskefartyg från tredjeland som saknar tillstånd enligt den här förordningen bör, när de trafikerar unionens vatten, vara skyldiga att se till att deras fiskeredskap är stuvade på ett sådant sätt att de inte med lätthet kan användas för fiskeinsatser.
(24)Medlemsstaterna bör vara ansvariga för att kontrollera den fiskeverksamhet som bedrivs av tredjelandsfartyg i unionens vatten och, i händelse av överträdelser, för deras registrering i det nationella register som anges i artikel 93 i kontrollförordningen.
(25)I syfte att förenkla förfarandena för tillståndsgivning bör ett gemensamt system för utbyte och lagring av uppgifter användas av medlemsstaterna och kommissionen, så att nödvändig information och uppdateringar tillhandahålls samtidigt som den administrativa bördan minskas. I detta sammanhang bör uppgifterna i registret över unionens fiskeflotta utnyttjas fullt ut.
(26)I syfte att ta hänsyn till tekniska framsteg och eventuella åtföljande nya internationella rättsliga krav bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på antagandet av ändringar av bilagorna till denna förordning som innehåller förteckningen över den information som ska lämnas av verksamhetsutövaren för att erhålla ett fisketillstånd. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(27)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna i denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på registreringen av, formatet för och överföringen av uppgifter rörande fisketillstånd från medlemsstaterna till kommissionen och till unionens fisketillståndsregister, samt med avseende på att fastställa en metod för omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
(28)Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på omfördelningen av fiskemöjligheter, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.
(29)På grund av ändringarnas antal och omfattning bör rådets förordning (EG) nr 1006/2008 upphöra att gälla.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
I denna förordning fastställs bestämmelser för utfärdande och förvaltning av fisketillstånd för
(a)unionsfiskefartyg som bedriver fiskeverksamhet i vatten som står under ett tredjelands överhöghet eller jurisdiktion, som kontrolleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, inom eller utanför unionens vatten eller på det fria havet, och
(b)fiskefartyg från tredjeländer som bedriver fiske i unionens vatten.
Artikel 2
Förhållande till internationell lagstiftning och unionslagstiftningen
Denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser
(a)i partnerskapsavtal om hållbart fiske och liknande fiskeavtal som ingåtts mellan unionen och tredjeländer,
(b)som antagits av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller liknande fiskeriorganisationer, i vilka unionen är avtalsslutande part eller icke avtalsslutande samarbetande part,
(c)i unionslagstiftning genom vilken de bestämmelser som avses i leden a och b genomförs eller införlivas.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning ska definitionerna i artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013 gälla. Dessutom ska följande definitioner gälla:
(a)stödfartyg: ett fartyg som inte är utrustat med fungerande fiskeredskap och som underlättar, bistår vid eller förbereder fiskeverksamheter,
(b)fisketillstånd: ett tillstånd som har utfärdats för ett unionsfiskefartyg eller ett fiskefartyg från tredjeland och som ger det rätt att bedriva specifik fiskeverksamhet under en angiven period, i ett visst område eller för ett visst fiske på särskilda villkor,
(c)fisketillståndsregister: systemet för förvaltning av fisketillstånd och tillhörande databas,
(d)direkttillstånd: ett fisketillstånd som utfärdas till ett unionsfiskefartyg av en behörig myndighet i ett tredjeland, men som inte omfattas av ett partnerskapsavtal om hållbart fiske,
(e)tredjelandsvatten: vatten som står under ett tredjelands överhöghet eller jurisdiktion,
(f)observatörsprogram: en ordning som innebär att en regional fiskeriförvaltningsorganisation placerar observatörer ombord på fiskefartyg på vissa villkor för att kontrollera att fartyget iakttar fiskeriförvaltningsorganisationens regler.
AVDELNING I
UNIONSFISKEFARTYGS FISKEVERKSAMHET UTANFÖR UNIONENS VATTEN
Kapitel I
Gemensamma bestämmelser
Artikel 4
Allmän princip
Utan att det påverkar tillämpningen av kravet att fisketillstånd ska inhämtas från behörig organisation eller behörigt tredjeland, får ett unionsfiskefartyg endast bedriva fiskeverksamhet utanför unionens vatten om det utfärdats ett fisketillstånd av flaggmedlemsstaten.
Artikel 5
Behörighetsvillkor
1.En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd för fiske utanför unionens vatten på följande villkor:
(a)Flaggmedlemsstaten har fått in fullständig och korrekt information i enlighet med bilagorna 1 och 2 om fiskefartyget och tillhörande stödfartyg, även om eventuella stödfartyg som inte för EU-flagg.
(b)Fiskefartyget har en giltig fiskelicens enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 1224/2009.
(c)Fiskefartyget och eventuella stödfartyg har IMO-nummer.
(d)Verksamhetsutövaren och fiskefartyget har inte varit föremål för påföljder till följd av allvarliga överträdelser enligt medlemsstatens nationella lagstiftning enligt artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och artikel 90 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 under de tolv månader som föregår ansökan om fisketillstånd.
(e)Fiskefartyget finns inte upptaget i någon förteckning över fartyg som bedrivit olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, som antagits av en regional fiskeriförvaltningsorganisation och/eller av unionen enligt rådets förordning (EG) nr 1005/2008.
(f)Det finns, i tillämpliga fall, tillgängliga fiskemöjligheter för flaggmedlemsstaten inom ramen för det aktuella fiskeavtalet eller enligt relevanta bestämmelser inom ramen för den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen.
(g)Fiskefartyget uppfyller, i tillämpliga fall, villkoren i artikel 6.
2.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 43 med avseende på att ändra bilagorna 1 och 2.
Artikel 6
Omflaggning
1.Denna artikel gäller fartyg som, inom fem år efter det att ansökan om fisketillstånd lämnades in, har
(a)avförts från registret över EU:s fiskeflotta och har flaggats om i ett tredjeland, och
(b)därefter återinförts i registret över EU:s fiskeflotta inom 24 månader efter det att fartyget avfördes från registret.
2.En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd om flaggmedlemsstaten kan säkerställa att fiskefartyget enligt punkt 1 under den period som det förde tredjelands flagg
(a)inte bedrev IUU-fiske, och
(b)inte bedrev fiske i ett icke-samarbetande tredjelands vatten enligt artiklarna 31 och 33 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008.
3.För detta ändamål ska verksamhetsutövaren lämna in all den information om den aktuella perioden som flaggmedlemsstaten begär, åtminstone samtliga av följande handlingar:
(a)En deklaration med uppgifter om fångster och fiskeansträngning under den aktuella perioden.
(b)En kopia av det fisketillstånd som utfärdats av flaggstaten för den aktuella perioden.
(c)En kopia av samtliga fisketillstånd för fiske i tredjelands vatten under den aktuella perioden.
(d)Ett officiellt intyg från det tredjeland i vilket fartyget flaggades om, med uppgift om vilka påföljder som fartyget eller verksamhetsutövaren ålagts under den relevanta perioden.
4.En flaggmedlemsstat får inte utfärda fisketillstånd till ett fartyg som har flaggats om
(a)i ett tredjeland som har identifierats eller registrerats som ett icke-samarbetande tredjeland i kampen mot IUU-fiske enligt artiklarna 31 och 33 i rådets förordning (EU) nr 1005/2008, eller
(b)i ett tredjeland som har identifierats som ett land som tillåter ohållbart fiske enligt artikel 4.1 a i rådets förordning (EU) nr 1026/2012.
5.Punkt 4 ska inte gälla om flaggmedlemsstaten har kunnat säkerställa att verksamhetsutövaren, så snart landet identifierades som ett icke-samarbetande land i kampen mot IUU-fiske eller som ett land som tillåter ohållbart fiske,
(a)upphörde med fiskeverksamheten, och
(b)inledde relevanta administrativa förfaranden för att avföra fartyget från det aktuella tredjelandets fiskeflottregister.
Artikel 7
Övervakning av fisketillstånd
1.Vid ansökan om fisketillstånd ska verksamhetsutövaren lämna in fullständiga och korrekta uppgifter till flaggmedlemsstaten.
2.Verksamhetsutövaren ska omedelbart underrätta flaggmedlemsstaten om varje ändring av uppgifterna i fråga.
3.Flaggmedlemsstaten ska övervaka huruvida de villkor på vilka ett fisketillstånd utfärdades fortlöpande uppfylls under fisketillståndets giltighetstid.
4.Om ett av de villkor på vilka ett fisketillstånd har utfärdats inte längre uppfylls ska flaggmedlemsstaten ändra eller återkalla fisketillståndet och underrätta verksamhetsutövaren och kommissionen om detta.
5.På begäran av kommissionen ska en flaggmedlemsstat neka, tillfälligt dra in eller återkalla fisketillstånd i fall av tvingande politiska hänsyn som rör hållbart utnyttjande, förvaltning och bevarande av marina biologiska resurser eller förebyggande och bekämpande av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske eller, i de fall då unionen har beslutat att tillfälligt eller permanent avbryta relationerna med det aktuella tredjelandet.
6.Om en flaggmedlemsstat underlåter att neka, ändra och tillfälligt eller permanent återkalla fisketillståndet i enlighet med punkterna 4 och 5 får kommissionen besluta att permanent återkalla fisketillståndet och underrätta flaggmedlemsstaten och verksamhetsutövaren om detta.
Kapitel II
Unionsfiskefartygs fiskeverksamhet i tredjelands vatten
Avsnitt 1
Fiskeverksamhet inom ramen för partnerskapsavtal om hållbart fiske
Artikel 8
Medlemskap i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer
Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet i ett tredjelands vatten efter bestånd som förvaltas av en regional fiskeriförvaltningsorganisation om tredjelandet ifråga är en avtalsslutande part eller en icke-avtalsslutande samarbetande part till den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen.
Artikel 9
Räckvidd
Detta avsnitt ska gälla för den fiskeverksamhet som unionsfiskefartyg bedriver i tredjelands vatten inom ramen för partnerskapsavtal om hållbart fiske.
Artikel 10
Fisketillstånd
Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet i tredjelands vatten inom ramen för ett partnerskapsavtal om hållbart fiske om det har utfärdats ett fisketillstånd för unionsfiskefartyget
(a)
av dess flaggstat, och
(b)
av det tredjeland som har överhöghet eller jurisdiktion över de vatten där fiskeverksamheten äger rum.
Artikel 11
Villkor för flaggmedlemsstaternas beviljande av fisketillstånd
En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd för fiskeverksamhet i tredjelands vatten inom ramen för ett partnerskapsavtal om hållbart fiske om
(a)behörighetsvillkoren i artikel 5 är uppfyllda,
(b)villkoren i relevant partnerskapsavtal om hållbart fiske är uppfyllda, och
(c)verksamhetsutövaren har betalat alla avgifter och ersättningar som den behöriga myndigheten i tredjelandet begärt under de senaste tolv månaderna.
Artikel 12
Förvaltning av fisketillstånd
1.Så snart ett fisketillstånd har utfärdats ska flaggmedlemsstaten till kommissionen skicka in motsvarande ansökan om tillstånd från tredjelandet.
2.I den ansökan som avses i punkt 1 ska ingå den information som förtecknas i bilagorna 1 och 2 samt eventuella övriga uppgifter som krävs enligt partnerskapsavtalet om hållbart fiske.
3.Flaggmedlemsstaten ska skicka ansökan till kommissionen senast 10 kalenderdagar före den sista dag då ansökningarna ska ha överförts i enlighet med partnerskapsavtalet om hållbart fiske. Kommissionen får begära att flaggmedlemsstaten inkommer med all kompletterande information som kommissionen anser nödvändig.
4.När kommissionen anser att villkoren i artikel 11 uppfylls ska kommissionen skicka ansökan till tredjelandet.
5.Om ett tredjeland meddelar kommissionen att det har beslutat att utfärda, neka, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla ett fisketillstånd som utfärdats för ett unionsfiskefartyg ska kommissionen underrätta flaggmedlemsstaten om detta.
Artikel 13
Omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter inom ramen för partnerskapsavtal om hållbart fiske
1.Under ett visst år eller under en annan relevant period av genomförandet av ett protokoll till ett partnerskapsavtal om hållbart fiske får kommissionen identifiera outnyttjade fiskemöjligheter och identifiera de medlemsstater som har tilldelats andelar av de aktuella fiskemöjligheterna om detta.
2.Inom tio dagar från det att de medlemsstater som avses i punkt 1 får denna information från kommissionen får dessa
(a)informera kommissionen om att de kommer att utnyttja fiskemöjligheterna senare under året eller senare under den aktuella genomförandeperioden och ska därvid lämna in en fiskeplan med detaljerade uppgifter om antalet begärda fisketillstånd, beräknade fångster, fiskezon och fiskeperiod, eller
(b)informera kommissionen om utbyten av fiskemöjligheter i enlighet med artikel 16.8 i förordning (EU) nr 1380/2013.
3.Om vissa medlemsstater inte har informerat kommissionen om en eller flera av de åtgärder som avses i punkt 2, och om fiskemöjligheter därför förblir outnyttjade, får kommissionen skicka ut en uppmaning till intresseanmälan avseende de tillgängliga outnyttjade fiskemöjligheterna till övriga medlemsstater som har andelar av fiskemöjligheterna.
4.Medlemsstaterna får, inom tio dagar efter det att de tar emot uppmaningen till intresseanmälan, meddela kommissionen att de är intresserade av de outnyttjade fiskemöjligheterna. Till stöd för detta ska de lämna in en fiskeplan med detaljerade uppgifter om antalet begärda fisketillstånd, beräknade fångster, fiskezon och fiskeperiod.
5.Om så krävs för bedömningen av ansökan får kommissionen begära kompletterande information från de berörda medlemsstaterna.
6.Om de medlemsstater som har andelar av de aktuella fiskemöjligheterna inte uttrycker något intresse för de outnyttjade fiskemöjligheterna får kommissionen skicka ut en uppmaning till intresseanmälan till alla medlemsstater. En medlemsstat får uttrycka intresse för de outnyttjade fiskemöjligheterna på de villkor som anges i punkt 4.
7.På grundval av den information som medlemsstaterna lämnar i enlighet med punkterna 4 eller 5 ska kommissionen omfördela de outnyttjade fiskemöjligheterna temporärt i enlighet med den metod som anges i artikel 14.
Artikel 14
Metod för omfördelning
1.Kommissionen får, genom genomförandeakter, fastställa en metod för omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.2.
2.Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, med avseende på den begränsade tid som återstår för att utnyttja fiskemöjligheterna, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 45.3. Akterna ska vara i kraft under högst sex månander.
3.Vid fastställandet av metoden för omfördelning ska kommissionen tillämpa följande kriterier:
(a)Antalet fiskemöjligheter som finns tillgängliga för omfördelning.
(b)Antalet ansökande medlemsstater.
(c)Den andel som varje ansökande medlemsstat tilldelats i den ursprungliga fördelningen av fiskemöjligheter.
(d)Historiska fångst- och fiskeansträngningsnivåer för var och en av de ansökande medlemsstaterna.
(e)Antalet fiskefartyg, typen av fiskefartyg och redskap som används.
(f)Den mån i vilken fiskeplanen som den ansökande medlemsstaten har lämnat in överensstämmer med de faktorer som anges i leden a–e.
Artikel 15
Tilldelning av en årlig kvot som fördelas på ett antal på varandra följande fångstbegränsningar
1.Om det i protokollet till ett partnerskapsavtal om hållbart fiske fastställs månatliga eller kvartalsvisa fångstbegränsningar eller andra uppdelningar av den årliga kvoten får kommissionen anta en genomförandeakt om fastställande av en metod för fördelning på månatlig eller kvartalsvis bas eller för en annan period av motsvarande fångstmöjligheter mellan medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.2.
2.Fördelningen av fiskemöjligheter enligt punkt 1 ska överensstämma med de årliga fiskemöjligheter som tilldelats enligt relevant rådsförordning.
Avsnitt 2
Fiskeverksamhet inom ramen för direkttillstånd
Artikel 16
Räckvidd
Detta avsnitt ska gälla för den fiskeverksamhet som unionsfiskefartyg bedriver i tredjelands vatten utanför ramen för ett partnerskapsavtal om hållbart fiske.
Artikel 17
Fisketillstånd
Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet i tredjelands vatten utanför ramen för ett partnerskapsavtal om hållbart fiske om ett fisketillstånd har utfärdats för unionsfiskefartyget
(a)av dess flaggstat, och
(b)
av det tredjeland som har överhöghet eller jurisdiktion över de vatten där fiskeverksamheten äger rum.
Artikel 18
Villkor för flaggmedlemsstatens utfärdande av fisketillstånd
En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd för fiskeverksamhet i tredjelands vatten utanför ramen för ett partnerskapsavtal om hållbart fiske om
(a)det inte finns något gällande partnerskapsavtal om hållbart fiske med det aktuella tredjelandet, eller om det i det gällande partnerskapsavtalet om hållbart fiske finns uttryckliga bestämmelser om möjligheten att bevilja direkttillstånd,
(b)behörighetsvillkoren i artikel 5 är uppfyllda,
(c)och om verksamhetsutövaren har inkommit med följande:
–En skriftlig bekräftelse från tredjelandet, vilken ska utfärdas efter samråd mellan verksamhetsutövaren och tredjelandet, med uppgifter om vilka villkor som ingår i det planerade direkttillståndet som ger verksamhetsutövaren tillträde till tredjelandets fiskeresurser, inbegripet uppgifter om tillståndets varaktighet, villkor och om de aktuella fiskeresurserna uttryckta som fiskeansträngning eller som fångstbegränsningar.
–Bevis för att den planerade fiskeverksamheten är hållbar, vilka ska bygga på
en vetenskaplig bedömning som lämnas in av tredjelandet och/eller en regional fiskeriförvaltningsorganisation,
en granskning av den vetenskapliga bedömningen som har gjorts av flaggmedlemsstaten på grundval av flaggmedlemsstatens nationella vetenskapliga instituts utvärdering.
–En kopia av tredjelandets fiskerilagstiftning.
–Kontouppgifter för det särskilda officiella och offentliga bankkonto som ska användas för betalningen av alla avgifter.
(d)Om fiskeverksamheten kommer att avse arter som förvaltas av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, uppgift om huruvida tredjelandet är avtalsslutande part eller en icke-avtalsslutande samarbetande part i den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen.
Artikel 19
Förvaltning av direktillstånd
1.Så snart ett fisketillstånd har utfärdats ska flaggmedlemsstaten till kommissionen skicka in relevant information enligt bilagorna 1 och 2 samt artikel 18.
2.Om kommissionen inte har begärt in kompletterande information eller bevis inom 15 dagar från det att den information som avses i punkt 1 överförs, ska flaggmedlemsstaten underrätta verksamhetsutövaren om att den aktuella fiskeverksamheten kan inledas, förutsatt att direkttillståndet från tredjelandet också har beviljats.
3.Om kommissionen, till följd av en begäran om kompletterande information eller bevis enligt punkt 2, konstaterar att villkoren i artikel 18 inte uppfylls, kan kommissionen invända mot beviljandet av fisketillståndet inom två månader från det att all kompletterande information och bevis inkommit.
4.Om ett tredjeland meddelar kommissionen att det har beslutat att utfärda, neka, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla ett direkttillstånd som utfärdats för ett unionsfiskefartyg ska kommissionen underrätta flaggmedlemsstaten om detta.
5.Om ett tredjeland meddelar flaggmedlemsstaten att det har beslutat att utfärda, neka, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla ett direkttillstånd som utfärdats för ett unionsfiskefartyg ska flaggmedlemsstaten underrätta kommissionen om detta.
6.Verksamhetsutövaren ska tillhandahålla flaggmedlemsstaten en kopia av de slutliga villkor som avtalas mellan verksamhetsutövaren och tredjelandet, inbegripet en kopia av direkttillståndet.
Kapitel III
Unionsfiskefartygs fiskeverksamhet som förvaltas av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer
Artikel 20
Räckvidd
Detta kapitel ska gälla för fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfiskefartyg avseende bestånd som kontrolleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, i unionens vatten, i det fria havet och i tredjelands vatten.
Artikel 21
Fisketillstånd
Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet avseende bestånd som förvaltas av en regional fiskeriförvaltningsorganisation om
(a)ett fisketillstånd har utfärdats för det av flaggmedlemsstaten,
(b)det har tagits upp i relevant register eller förteckning av den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen,
(c)när fiskeverksamheten bedrivs i tredjelands vatten, om ett fisketillstånd har utfärdats för fiskefartyget av relevant tredjeland i enlighet med kapitel II.
Artikel 22
Villkor för flaggmedlemsstatens utfärdande av fisketillstånd
En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd om
(a) behörighetsvillkoren i artikel 5 är uppfyllda,
(b) de regler som fastställts av den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen eller den unionslagstiftning genom vilken reglerna införlivas efterlevs,
(c)när fiskeverksamheten bedrivs i tredjelands vatten, om villkoren i artikel 11 och 18 efterlevs.
Artikel 23
Registrering hos regionala fiskeriförvaltningsorganisationer
1.En flaggmedlemsstat ska till kommissionen översända förteckningar över de fartyg som de har godkänt för fiskeverksamhet under kontroll av en regional fiskeriförvaltningsorganisation.
2.De förteckningar som avses i punkt 1 ska upprättas i enlighet med den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens krav och åtföljas av den information som anges i bilagorna 1 och 2.
3.Kommissionen får begära att flaggmedlemsstaten inkommer med all kompletterande information som kommissionen anser nödvändig.
4.När kommissionen anser att villkoren i artikel 22 uppfylls ska kommissionen skicka förteckningen eller förteckningarna över godkända fartyg till den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen.
5.Om den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens register och förteckningar inte är offentliga ska kommissionen underrätta flaggmedlemsstaten om vilka fartyg som ingår.
Kapitel IV
Unionsfiskefartygens fiskeverksamhet på det fria havet
Artikel 24
Räckvidd
Detta kapitel ska gälla för den fiskeverksamhet som unionsfiskefartyg med en totallängd på mer än 24 meter bedriver på det fria havet.
Artikel 25
Fisketillstånd
Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet på det fria havet om
(a)ett fisketillstånd har utfärdats för det av flaggmedlemsstaten,
(b)fisketillståndet har anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 27.
Artikel 26
Villkor för flaggmedlemsstatens utfärdande av fisketillstånd
En flaggmedlemsstat får endast utfärda ett fisketillstånd för fiskeverksamhet på det fria havet om behörighetsvillkoren i artikel 5 är uppfyllda.
Artikel 27
Anmälan till kommissionen
En flaggmedlemsstat ska anmäla fisketillståndet till kommissionen senast 15 kalenderdagar innan den planerade fiskeverksamheten på det fria havet inleds och den information som avses i bilagorna 1 och 2 ska bifogas.
Kapitel V
Befraktning av unionsfiskefartyg
Artikel 28
Principer
1.Ett unionsfiskefartyg får inte bedriva fiskeverksamhet inom ramen för befraktningsavtal i de fall då det finns ett gällande partnerskapsavtal om hållbart fiske, utom om detta anges i partnerskapsavtalet.
2.Ett unionsfiskefartyg får inte bedriva fiskeverksamhet inom ramen för mer än ett befraktningsavtal åt gången och får inte heller bedriva underbefraktning.
3.Ett befraktat unionsfiskefartyg får inte utnyttja sin flaggmedlemsstats fiskemöjligheter. Det befraktade fartygets fångster ska räknas av från den befraktande statens fiskemöjligheter.
Artikel 29
Förvaltning av fisketillstånd inom ramen för ett befraktningsavtal
Flaggmedlemsstaten ska vid utfärdandet av fisketillstånd till ett fartyg enligt artiklarna 11, 18, 22 och 26 och när fiskeverksamheten i fråga bedrivs inom ramen för ett befraktningsavtal kontrollera att
(a)den behöriga myndigheten i befraktarstaten har officiellt bekräftat att avtalet är förenligt med statens nationella lagstiftning,
(b)det i fisketillståndet anges att det är fråga om ett befraktningsavtal.
Kapitel VI
Kontroll- och rapporteringskrav
Artikel 30
Uppgifter från observatörsprogram
Om uppgifter samlas in ombord på ett unionsfiskefartyg inom ramen för ett observatörsprogram ska fartygets verksamhetsutövare skicka in uppgifterna till flaggmedlemsstaten.
Artikel 31
Information till tredjeländer
1.Vid fiskeverksamhet enligt denna avdelning, och om så föreskrivs i partnerskapsavtalet om hållbart fiske med tredjelandet, ska verksamhetsutövaren för ett unionsfiskefartyg skicka in relevanta fångst- och landningsdeklarationer till tredjelandet med kopia till flaggmedlemsstaten.
2.Flaggmedlemsstaten ska jämföra de uppgifter som skickats till tredjelandet enligt punkt 1 med de uppgifter som flaggmedlemsstaten fått in i enlighet med förordning (EG) nr 1224/2009.
3.Underlåtenhet att skicka fångst- och landningsdeklarationer till tredjelandet enligt punkt 1 ska betraktas som en allvarlig överträdelse som kan leda till de påföljder och andra åtgärder som föreskrivs inom den gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstatens behöriga myndighet ska fastställa hur allvarlig överträdelsen är, med beaktande av sådana kriterier som skadans art, dess värde, överträdarens ekonomiska situation, överträdelsens omfattning eller hur ofta den har upprepats.
AVDELNING III
FISKEVERKSAMHET SOM BEDRIVS AV TREDJELANDS FISKEFARTYG I UNIONENS VATTEN
Artikel 32
Allmänna principer
1.Ett fiskefartyg från tredjeland får endast bedriva fiskeverksamhet i unionens vatten om kommissionen har utfärdat ett fisketillstånd för fiskefartyget ifråga.
2.Ett fiskefartyg från tredjeland som har tillstånd att fiska i unionens vatten ska iaktta de regler som gäller för unionsfartygens fiskeverksamhet i den aktuella fiskezonen samt de bestämmelser som fastställts i relevant fiskeavtal.
3.Fiskefartyg från tredjeland som saknar fisketillstånd enligt denna förordning och som seglar genom unionens vatten, ska se till att fiskeredskapen är surrade och stuvade på ett sådant sätt att de inte med lätthet kan användas för fiskeinsatser.
Artikel 33
Villkor för fisketillstånd
Kommissionen får endast utfärda fisketillstånd för fiskeverksamhet i unionens vatten till ett fiskefartyg från tredjeland om följande villkor uppfylls:
(a)Informationen i bilagorna 1 och 2 om fiskefartyget och eventuella stödfartyg är fullständig och korrekt. Fartyget och eventuella stödfartyg har IMO-nummer.
(b)Verksamhetsutövaren och fiskefartyget har inte varit föremål för påföljder till följd av allvarliga överträdelser enligt medlemsstatens nationella lagstiftning enligt artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och artikel 90 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 under de tolv månader som föregår ansökan om fisketillstånd.
(c)Fiskefartyget finns inte upptaget i någon förteckning över fartyg som bedrivit IUU-fiske och/eller tredjelandet har inte definierats som ett icke-samarbetande land enligt rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och/eller som ett land som tillåter icke-hållbart fiske enligt förordning (EU) nr 1026/2012.
(d)Fiskefartyget är behörigt i enlighet med fiskeavtalet med det berörda tredjelandet och finns, i tillämpliga fall, upptaget i förteckningen över vilka fartyg som omfattas av avtalet.
Artikel 34
Förfarande för utfärdandet av fisketillstånd
1.Tredjelandet ska skicka in ansökningarna för sina fiskefartyg till kommissionen före utgången av den tidsfrist som anges i det aktuella avtalet eller som fastställts av kommissionen.
2.Kommissionen får begära att tredjelandet inkommer med all kompletterande information som kommissionen anser nödvändig.
3.När kommissionen har fastställt att villkoren i artikel 33 efterlevs ska kommissionen utfärda fisketillstånd och underrätta tredjelandet och medlemsstaterna om detta.
Artikel 35
Övervakning av fisketillstånd.
1.Om ett villkor enligt artikel 33 inte längre efterlevs ska kommissionen ändra eller återkalla tillståndet och underrätta tredjelandet och medlemsstaterna om detta.
2.Kommissionen kan neka, tillfälligt dra in eller återkalla fisketillstånd i de fall då det är fråga om större förändringar av omständigheterna och i de fall då det av överordnande politiska skäl, bland annat rörande de internationella människorättsnormerna och kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, är motiverat att göra detta eller, i de fall då unionen av sådana skäl eller andra överordnande politiska skäl har beslutat att tillfälligt eller permanent avbryta relationerna med det aktuella tredjelandet.
Artikel 36
Stängning av fiskeverksamheten
1.Om de fiskemöjligheter som beviljats ett tredjeland anses vara uttömda, ska kommissionen omedelbart underrätta tredjelandet och de behöriga tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna om detta. För att möjliggöra fortsatt fiskeverksamhet av icke uttömda fiskemöjligheter, vilken även kan påverka uttömda fiskemöjligheter, ska tredjelandet förelägga kommissionen förslag till tekniska åtgärder som förhindrar att de uttömda fiskemöjligheterna påverkas negativt. Från och med den dag då anmälan enligt punkt 1 görs ska de fisketillstånd som utfärdats för fartyg som för det berörda tredjelandets flagg anses vara tillfälligt återkallade för den berörda fiskeverksamheten, och fartygen ska inte längre ha rätt att bedriva sådan fiskeverksamhet.
2.Ett fisketillstånd ska anses vara permanent återkallat om ett tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten enligt punkt 2 berör alla de verksamheter för vilka fisketillståndet beviljats.
3.Tredjelandet ska se till att de berörda fiskefartygen omedelbart underrättas om att den här artikeln tillämpas och att de upphör med den berörda fiskeverksamheten.
Artikel 37
Överskridande av kvoter i unionens vatten
1.Om kommissionen fastställer att ett tredjeland har överskridit de kvoter som tredjelandet har tilldelats för ett bestånd eller en grupp av bestånd ska kommissionen göra avdrag från de kvoter som tredjelandet i fråga tilldelas för beståndet eller gruppen av bestånd för efterföljande år.
2.Om ett avdrag enligt punkt 1 inte i sig kan göras från kvoten för det bestånd eller en grupp av bestånd som överfiskats, på grund av att tredjelandet saknar tillgång eller tillräcklig tillgång till en kvot för beståndet eller gruppen av bestånd, får kommissionen, efter samråd med det berörda tredjelandet, under det eller de följande åren göra avdrag från kvoter för andra bestånd eller grupper av bestånd som tredjelandet har tillgång till i samma geografiska område eller med samma handelsvärde.
Artikel 38
Kontroll och verkställighet
1.Ett fartyg från tredjeland som har tillstånd att fiska i unionens vatten ska iaktta de regler som gäller för unionsfiskefartygens fiskeverksamhet i den aktuella fiskezonen.
2.Ett fartyg från tredjeland som har tillstånd att fiska i unionens vatten ska till kommissionen eller till det organ som kommissionen utser och, i tillämpliga fall till kustmedlemsstaten, skicka in de uppgifter som unionsfartygen är skyldiga att skicka till flaggmedlemsstaten i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1224/2009.
3.Kommissionen, eller det organ som kommissionen utser, ska skicka in de uppgifter som avses i punkt 2 till kustmedlemsstaten.
4.Ett fartyg från tredjeland som har tillstånd att fiska i unionens vatten ska på begäran till kommissionen eller till det organ som kommissionen utser skicka in de observatörsrapporter som tagits fram inom ramen för tillämpliga observatörsprogram.
5.Kustmedlemsstaten ska registrera alla överträdelser som begås av fiskefartyg från tredjeland samt de påföljder som tillämpas, i det nationella överträdelseregister som föreskrivs i artikel 93 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009.
6.Kommissionen ska skicka den information som avses i punkt 5 till tredjelandet för att säkerställa att tredjelandet vidtar lämpliga åtgärder.
Punkt 1 ska inte påverka samråd som hålls mellan unionen och tredjeländer. För detta ändamål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 44 med avseende på att med unionslagstiftningen införliva resultaten av samråden om tillträdesfrågor med tredjeländer.
AVDELNING IV
Uppgifter och information
Artikel 39
Unionens register över fisketillstånd
1.Kommissionen ska inrätta och föra ett elektroniskt unionsregister över fisketillstånd, vilket ska bestå av en offentlig del och en säker del. Registret ska användas för följande ändamål:
(a) För registrering av all information enligt bilagorna 1 och 2 och för att visa status för varje fisketillstånd i realtid.
(b)För uppgifts- och informationsutbyte mellan kommissionen och medlemsstaterna.
(c)För förvaltning av fiskeflottorna för hållbarhetsändamål.
2.Registrets förteckning över fisketillstånd ska vara offentlig och innehålla följande uppgifter:
(a)Fartygets namn och flaggstat.
(b)Typ av tillstånd.
(c)Uppgift om under vilken tid och i vilken zon fiskeverksamheten tillåts (start- och slutdatum, fiskezon).
3.Medlemsstaten ska använda registret för att skicka in fisketillstånd till kommissionen och för att aktualisera uppgifterna i enlighet med artiklarna 12, 19, 23 och 27.
Artikel 40
Tekniska krav
Informationsutbytet enligt avdelningarna II, III och IV ska göras elektroniskt. Kommissionen får anta genomförandeakter med bestämmelser om tekniska krav för registrering och överföring av de uppgifter som avses i de avdelningarna, samt uppgifternas format, utan att detta påverkar bestämmelserna i direktiv 2007/2/EG. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.
Artikel 41
Tillgång till information
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 110 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 ska medlemsstaterna och kommissionen bevilja de relevanta behöriga administrativa tjänstegrenar som är involverade i förvaltningen av fiskeflottor tillträde till den säkra delen av unionens fisketillståndsregister enligt artikel 39.
Artikel 42
Uppgiftshantering, skydd av personuppgifter och sekretess
De uppgifter som erhålls inom ramen för denna förordning ska hanteras i enlighet med artiklarna 109, 110, 111 och 113 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009, förordning (EG) nr 45/2001 och direktiv 95/46/EG och nationella genomförandeföreskrifter.
Artikel 43
Relationer med tredje länder och regionala fiskeriförvaltningsorganisationer
1.När en medlemsstat får information från ett tredjeland eller en regional fiskeriförvaltningsorganisation som är relevant för tillämpningen av denna förordning, ska medlemsstaten vidarebefordra den informationen till övriga berörda medlemsstater och till kommissionen eller till det av kommissionen utsedda organet, under förutsättning att bilaterala avtal med det berörda tredjelandet eller den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens regler tillåter detta.
2.Kommissionen, eller det organ som kommissionen utser, får inom ramen för fiskavtal som ingås mellan unionen och tredjeländer, inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller liknande fiskeriorganisationer i vilka kommissionen är avtalsslutande part eller icke-avtalsslutande samarbetande part, överföra relevant information om bristande efterlevnad av reglerna i denna förordning eller allvarliga överträdelser av det slag som avses i artikel 42.1 a i förordning (EG) nr 1005/2008 och i artikel 90.1 förordning (EG) nr 1224/2009 till andra avtalsslutande parter till avtalen och organisationerna i fråga, på villkor att den medlemsstat som lämnade ut informationen samtycker och att förordning (EC) nr 45/2001 efterlevs.
AVDELNING V
Förfaranden, delegering och genomförandebestämmelser
Artikel 44
Utövande av delegering
1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.2 ska ges till kommissionen.
3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.En delegerad akt som antas enligt artikel 5.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 45
Kommittéförfarande
1.Kommissionen ska biträdas av kommittén för fiske och vattenbruk som inrättas enligt artikel 47 i förordning (EG) nr 1380/2013. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.
AVDELNING VI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 46
Upphävande
1.Förordning (EG) nr 1006/2008 ska upphöra att gälla.
2.Hänvisningar till bestämmelserna i förordning (EG) nr 1006/2008 ska anses som hänvisningar till bestämmelserna i den här förordningen.
Artikel 47
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
Ordförande
Ordförande