EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 24.11.2015
COM(2015) 579 final
2015/0264(NLE)
Förslag till
RÅDETS FÖRORDNING
om fastställande av fiskemöjligheter för 2016 för vissa fiskbestånd i Svarta havet
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
Motiv och syfte
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG syftar till att de levande akvatiska resurserna utnyttjas på ett hållbart sätt med avseende på ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter. Ett viktigt verktyg i detta sammanhang är det årliga fastställandet av fiskemöjligheterna i form av totala tillåtna fångstmängder (TAC), kvoter och begränsningar av fiskeansträngningen.
Syftet med detta förslag är att fastställa medlemsstaternas fiskemöjligheter beträffande de kommersiellt viktigaste fiskbestånden i Svarta havet för 2016.20
Allmän bakgrund
Fiskbestånden i Svarta havet som utnyttjas av Bulgarien och Rumänien delas med länder utanför EU, t.ex. Turkiet, Ukraina, Georgien och Ryska federationen. Inga totala tillåtna fångstmängder (TAC) har dock beslutats på regional nivå mellan EU och länder utanför EU. Sedan 2008 har Europeiska unionen (EU) fastställt autonoma TAC:er för bestånd av piggvar och skarpsill för att bidra till att säkerställa att reglerna för den gemensamma fiskepolitiken tillämpas.
På internationell nivå, och eftersom EU-ländernas andel i fångsten av piggvar i Svarta havet endast motsvarar 6 %, har behovet att fastställa ett internationellt återhämtningsprogram för piggvar i hela Svarta havet varit en prioritering för kommissionen under de senaste åren. Framsteg har gjorts i detta avseende vid det senaste sammanträdet i Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) där EU-förslaget på/till/om åtgärder för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske av piggvar i Svarta havet godkändes.
Enligt en vetenskaplig bedömning som lämnats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och AKFM klassificerades beståndet av pigghaj i Svarta havet 2014 som utsatt för ohållbart fiske och för risk för kollaps. Pigghaj är en långlivad fiskart med sen mognad och låg fruktbarhet, vilket innebär att beståndet har mycket begränsad kapacitet att snabbt återhämta sig efter utfiskning. Landade kvantiteter av pigghaj i hela Svarta havet har sjunkit stadigt och dramatiskt sedan landning började rapporteras, från mer än 6 000 ton 1989 till endast 80 ton 2013. Det första steget för pigghajpopulationens återväxt var antagandet av AKFM-rekommendationen om förvaltningsåtgärder för pigghaj i Svarta havet. Med tanke på den oroande situationen för detta bestånd, som kan vara på gränsen till kollaps, föreslås fiskemöjligheter i form av fångstbegränsning.
I kommissionens meddelande om ett samråd om fiskemöjligheter för 2016 enligt den gemensamma fiskepolitiken (COM(2015) 239 final) ges bakgrunden till förslaget.
För fiskemöjligheterna i detta förslag anges förkortningen pm (pro memoria, dvs. uppgift saknas). Detta beror på att utlåtandena för bestånd i Svarta havet inte kommer att finnas tillgängliga vid den tidpunkt då förslaget ska antas. Det vetenskapliga utlåtandet om fiskemöjligheterna i Svarta havet för 2016 kommer att lämnas av STECF vid sammanträdet som äger rum från den 28 september till den 2 oktober 2015. Förslaget kommer att behöva aktualiseras i takt med att rådgivningen och informationen blir tillgänglig.
Gällande bestämmelser
Fiskemöjligheterna och deras fördelning mellan medlemsstaterna regleras varje år. Den senaste rättsakten på detta område är rådets förordning (EU) nr 2015/106 av den 19 januari 2015 om fastställande för 2015 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Svarta havet.
Utöver de årliga fiskemöjligheterna bör följande åtgärder av betydelse för det fiske i Svarta havet som omfattas av detta förslag nämnas:
–Minsta maskstorlekar och minimistorlekar för bevarande vad gäller fisket av piggvar i Svarta havet fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 227/2013 av den 13 mars 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 850/98 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer och rådets förordning (EG) nr 1434/98 om att fastställa villkor för landning av sill i andra industriella syften än för att konsumeras direkt.
–Rekommendation AKFM/37/2013/2 om upprättande av minimistandarder för fiske med bottensatta garn efter piggvar och bevarande av valar i Svarta havet, antagen av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) vid dess 37:e sammanträde (Split, maj 2013).
–Rekommendation AKFM/39/2015/3 om fastställande av åtgärder för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske av piggvar i Svarta havet, antagen av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) vid dess 39:e sammanträde (Milano, maj 2015).
–Rekommendation AKFM/39/2015/4 om fastställande av förvaltningsåtgärder i Svarta havet, antagen av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) vid dess 39:e sammanträde (Milano, maj 2015).
Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden
De föreslagna åtgärderna överensstämmer med målen och bestämmelserna för den gemensamma fiskeripolitiken och är förenliga med unionens politik för hållbar utveckling.
2.RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden
De viktigaste organisationer och experter som rådfrågats
Den vetenskapliga organisation som rådfrågats är vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).
Gemenskapen ber varje år STECF att lämna vetenskapliga utlåtanden om tillståndet för viktiga fiskbestånd. STECF utarbetar sina utlåtanden på grundval av sitt mandat från kommissionen. Utlåtandena, som kommer att lämnas i oktober 2015, omfattar alla bestånd i Svarta havet för vilka totala tillåtna fångstmängder föreslås.
Det yttersta målet är att se till att bestånden ligger på nivåer som möjliggör maximal hållbar avkastning (MSY). Detta mål har uttryckligen införts i förordning (EU) 1380/2013 (grundförordning för den gemensamma fiskeripolitikens). Artikel 2.2 i den förordningen fastställer att detta mål ”ska ha uppnåtts senast 2015 och [...] senast 2020 för alla arter”. Detta återspeglar unionens åtagande till följd av slutsatserna från världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 och den därmed sammanhängande genomförandeplanen.
Samråd med berörda parter
Berörda parter rådfrågades via kommissionens meddelande om samrådet om fiskemöjligheter för 2016. STECF kommer att tillhandahålla den vetenskapliga grunden för förslaget. Alla rapporter från STECF offentliggörs på GD MARE:s webbplats.
Konsekvensbedömning
På grundval av de vetenskapliga utlåtandena kommer de åtgärder som föreslås att leda till en ändring av fiskemöjligheterna/fångstvolymerna för unionens fiskefartyg i Svarta havet.
Förslaget är inte bara en reaktion på överhängande problem utan ingår också i ett större sammanhang, som ett led i att gradvis anpassa fiskenivåerna till en omfattning som är hållbar på lång sikt.
Strategin i förslaget kan därför i ett medellångt till långt perspektiv komma att leda till minskad fiskeansträngning och på lång sikt till stabila eller ökande kvoter. De långsiktiga konsekvenserna av detta väntas bli minskad miljöpåverkan till följd av anpassningen av fiskeansträngningen och oförändrade eller ökade landningar. Fiskeverksamheten kommer därför på lång sikt att bli mer hållbar.
3.FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER
Sammanfattning av den föreslagna åtgärden
I förslaget fastställs begränsningar av fångster och fiskeansträngningar för unionsfisket i Svarta havet. Syftet är att uppnå målet med den gemensamma fiskeripolitiken, dvs. att se till att fisket bedrivs på nivåer som är biologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara.
Rättslig grund
Den rättsliga grunden för detta förslag är artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
EU:s skyldigheter att garantera ett hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser härrör från de skyldigheter som fastställs i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013.
Subsidiaritetsprincipen
Förslaget omfattas av unionens exklusiva befogenhet i enlighet med artikel 3.1 d i EUF-fördraget. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.
Proportionalitetsprincipen
Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:
Den gemensamma fiskeripolitiken är en gemensam politik. Enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget ska rådet besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.
Genom föreliggande förslag till rådets förordning fördelas fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna. Med beaktande av artiklarna 16.6, 16.7 samt artikel 17 i förordning 1380/2013 kan medlemsstaterna fördela fiskemöjligheterna mellan regioner och aktörer efter eget gottfinnande. Medlemsstaterna har därmed stora möjligheter att själva besluta vilken social/ekonomisk modell de vill använda för att utnyttja de tilldelade fiskemöjligheterna.
Förslaget får inga nya ekonomiska följder för medlemsstaterna. Rådet antar denna förordning varje år och de offentliga och privata medel som behövs för att genomföra den finns redan.
Val av regleringsform
Föreslaget instrument: Förordning.
Det här är ett förslag för förvaltningen av fisket/om fiskeriförvaltning på grundval av artikel 43.3 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 1380/2013.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Förslaget påverkar inte unionens budget.
5.ÖVRIGT
Förenklingar
Förslaget innebär fortsatt förenkling av administrativa förfaranden för offentliga myndigheter (på EU-nivå och nationellt) eftersom det innehåller liknande bestämmelser som rådets förordning (EU) nr 2015/106.
Översyn/ändring/tidsbegränsning
Förslaget avser en ettårig förordning för 2016 och innehåller därför ingen bestämmelse om översyn.
Närmare redogörelse för förslaget
I förslaget fastställs fiskemöjligheter för år 2016 för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Svarta havet.
Landningsskyldigheten avseende bestånd som fångas inom vissa fisken började tillämpas den 1 januari 2015. Dessa fisken i Svarta havet omfattar fiske efter små pelagiska arter, dvs. fiske efter skarpsill, som är ett av de bestånd som omfattas av TAC och kvoter i denna förordning.
I och med att landningsskyldigheten införs i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 måste de föreslagna fiskemöjligheterna avspegla övergången från landad mängd till fångad mängd. Detta ska göras på grundval av tillgänglig vetenskaplig rådgivning för fiskbestånden i de fisken som avses i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013. Fiskemöjligheterna bör också fastställas i enlighet med artikel 16.1 (i enlighet med principen om relativ stabilitet) och artikel 16.4 (i enlighet med målen för den gemensamma fiskeripolitiken och de regler som anges i de fleråriga planerna). De föreslagna siffrorna grundas på vetenskapliga utlåtanden och de ramar för fastställande av TAC-mängder och kvoter som presenteras i kommissionens meddelande om ett samråd om fiskemöjligheter för 2016.
Mot bakgrund av kommissionens avsikter att uppnå en hållbar användning av fiskeresurserna i enlighet med unionens politik och internationella åtaganden, samtidigt som man upprätthåller stabila fiskemöjligheter, är de årliga variationerna av TAC i möjligaste mån begränsade, med beaktande av tillståndet för ett visst bestånd.
De TAC och kvoter som tilldelas medlemsstaterna anges i bilagan till förslaget till förordning.
I enlighet med artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 847/96 föreslås att artiklarna 3 och 4 inte är tillämpliga på de bestånd som omfattas av denna förordning. I enlighet med artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreslås däremot att flexibilitet mellan åren tillämpas på bestånd som omfattas av landningsskyldigheten
2015/0264 (NLE)
Förslag till
RÅDETS FÖRORDNING
om fastställande av fiskemöjligheter för 2016 för vissa fiskbestånd i Svarta havet
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.3,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)I artikel 43.3 i fördraget föreskrivs att rådet på förslag av kommissionen antar åtgärder om fastställande och tilldelning av fiskerimöjligheter.
(2)Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 antas bestämmelser om bevarandeåtgärder med beaktande av tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska rön, om lämpligt inbegripet de rapporter som utarbetats av den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).
(3)Det åligger rådet att anta bestämmelser om fastställande och tilldelning av fiskemöjligheter för varje fiske eller grupp av fisken i Svarta havet, inbegripet, i tillämpliga fall, vissa villkor som är funktionellt knutna till dem. Enligt artikel 16.1 och 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska fiskemöjligheterna fördelas mellan medlemsstaterna på ett sådant sätt att var och en av medlemsstaterna tillförsäkras relativ stabilitet i fisket för vart och ett av bestånden eller fiskena, samt i enlighet med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som fastställs i artikel 2.2 i den förordningen.
(4)Totala tillåtna fångstmängder (TAC) bör fastställas på grundval av tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter samtidigt som de olika fiskerinäringarna garanteras en rättvis behandling, samt mot bakgrund av de synpunkter som framförts under samråden med berörda parter.
(5)För fisket efter skarpsill tillämpas landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 från och med den 1 januari 2015. I artikel 16.2 i den förordningen föreskrivs att när landningsskyldighet införs för ett fiskbestånd fastställs fiskemöjligheterna med beaktande av att situationen förändrats såtillvida att fiskemöjligheter inte fastställs för att återspegla landningarna utan fastställs för att återspegla fångsterna.
(6)Vid dess årliga sammanträde 2015 antog Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet rekommendation AKFM/39/2015/4 om fastställande av förvaltningsåtgärder för pigghaj i Svarta havet. Med tanke på den oroande situationen för detta bestånd, som kan vara på gränsen till kollaps, och innan förvaltningsåtgärderna från Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet träder i kraft fullt ut, är det nödvändigt att inkludera fiskemöjligheter för pigghaj i denna förordning.
(7)Utnyttjandet av de fiskemöjligheter som fastställs i denna förordning bör omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009, särskilt artiklarna 33 och 34, ifråga om registrering av fångstuppgifter och fiskeansträngning och meddelande av uppgifter om uttömda fiskemöjligheter. Det är därför nödvändigt att ange de koder som medlemsstaterna ska använda då de skickar uppgifter till kommissionen om landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen.
(8)Enligt artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 847/96 måste rådet, när det fastställer TAC:er, bestämma för vilka bestånd artiklarna 3 och 4 inte ska gälla, i synnerhet på grundval av beståndens biologiska status.
(9)För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och trygga försörjningen för unionens fiskare är det viktigt att de berörda fiskena i Svarta havet öppnas den 1 januari 2016. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter att den har offentliggjorts.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Artikel 1
Syfte
I denna förordning fastställs fiskemöjligheter för 2016 för bestånd av följande arter i Svarta havet.
(a)Piggvar (Psetta maxima)
(b)Skarpsill (Sprattus sprattus)
(c)Pigghaj (Squalus acanthias).
Artikel 2
Tillämpningsområde
Denna förordning ska tillämpas på unionsfiskefartyg som är verksamma i Svarta havet.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning avses med
(a)AKFM: Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet,
(b)Svarta havet: det geografiska delområdet 29 i enlighet med definitionen i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011,
(c)fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för yrkesmässigt utnyttjande av marina biologiska resurser,
(d)unionsfiskefartyg: varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i unionen,
(e)
bestånd: en marin biologisk resurs i ett visst förvaltningsområde,
(f) total tillåten fångstmängd (TAC):
(i) i fiske som omfattas av landningsskyldigheten i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013, den kvantitet ur varje bestånd som får fångas varje år,
(ii) i alla övriga fisken, den kvantitet ur varje bestånd som får landas varje år,
(g)kvot: en andel av den TAC som tilldelas unionen, en medlemsstat eller ett tredjeland.
KAPITEL II
Fiskemöjligheter
Artikel 4
TAC och tilldelning
De TAC som ska gälla för unionsfiskefartyg, fördelningen av sådana TAC mellan medlemsstaterna samt, i tillämpliga fall, de villkor som är funktionellt knutna till dessa, fastställs i bilagan.
Artikel 5
Särskilda bestämmelser för fördelningen
Fördelningen mellan medlemsstaterna av fiskemöjligheterna enligt denna förordning ska göras utan att det påverkar
(a)byten enligt artikel 16.8 i förordning (EU) nr 1380/2013,
(b)reduceringar och omfördelningar enligt artikel 37 i förordning (EG) nr 1224/2009,
(c)ytterligare landningar tillåtna enligt artikel 15.9 i förordning (EG) nr 1380/2013,
(d)kvantiteter som hålls inne enligt artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013,
(e)avdrag enligt artiklarna 105 och 107 i förordning (EG) nr 1224/2009.
Artikel 6
Villkor för landning av fångster och bifångster som inte omfattas av landningsskyldigheten
Fångster och bifångster av piggvar ska behållas ombord eller landas endast om fångsterna har gjorts av unionsfiskefartyg som för en medlemsstats flagg och den medlemsstaten har en kvot som inte har uttömts.
KAPITEL III
Slutbestämmelser
Artikel 7
Dataöverföring
När medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 33 och 34 i förordning (EG) nr 1224/2009 sänder uppgifter till kommissionen om de kvantiteter ur varje bestånd som landats, ska de använda de beståndskoder som anges i bilagan till den här förordningen.
Artikel 8
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande