Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Saint Lucia om undantag från viseringskrav för kortare vistelser /* COM/2015/096 final - 2015/0049 (NLE) */
MOTIVERING 1. POLITISK OCH RÄTTSLIG
BAKGRUND Rådets förordning
(EG) nr 539/2001[1]
innehåller en förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att
inneha visering när de passerar de yttre gränserna och en förteckning över de
tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (EG) nr
539/2001 tillämpas av medlemsstaterna, med undantag för Irland och Förenade
kungariket. Genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014[2] ändrades förordning nr
539/2001 varigenom 19 länder överförs till bilaga II där de tredjeländer
fastställs vars medborgare är undantagna från detta krav. Dessa 19 länder är:
Colombia, Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna,
Mikronesien, Nauru, Palau, Peru, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna,
Salomonöarna, Samoa, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu samt Östtimor.
Hänvisningen till dessa länder i bilaga II åtföljs av en fotnot som
specificerar att ”undantaget från viseringskravet ska gälla från och med den
dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ingås med Europeiska
union träder i kraft”. Förordning (EG) nr
509/2014 antogs den 20 maj 2014 och trädde i kraft den 9 juni 2014. I juli 2014
rekommenderade kommissionen rådet att bemyndiga den att inleda förhandlingar om
avtal om undantag från viseringskravet med följande 17 länder: Dominica,
Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru,
Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna, Samoa, Tonga,
Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu och Östtimor[3]. Den 9 oktober 2014
utfärdade rådet förhandlingsdirektiv till kommissionen. Enligt skäl 5 i
förordning (EU) nr 509/2014 och den gemensamma förklaringen som utfärdades vid
antagandet, är Colombia och Peru föremål för ett särskilt förfarande som kräver
ytterligare bedömning av om de uppfyller de relevanta kriterierna, innan
kommissionen kan rekommendera rådet att fatta beslut om bemyndigande av att
förhandlingar inleds med dessa två länder om avtal om undantag från
viseringskravet. Därför omfattas inte dessa länder av den ovannämnda
rekommendationen till rådet. Förhandlingar om avtal med Saint Lucia och de
fyra andra karibiska länderna om undantag från viseringskravet inleddes den 12
november 2014 i Bryssel. Vid detta möte granskades utkastet till avtal i sin
helhet och en överenskommelse nåddes på flertalet punkter. Företrädarna för de
karibiska länderna insisterade dock på att klargöra vissa bestämmelser i
artiklarna 6.2 c, 8.1 och 8.4. Efter ett antal informella samtal godtog
kommissionen mindre ändringar av dessa artiklar. Avtalet paraferades av
chefsförhandlarna den 11 december 2014. Medlemsstaterna underrättades under mötet i
rådets arbetsgrupp för visering den 21 november 2014. För unionens del är den rättsliga grunden för
avtalet artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget) jämförd med artikel 218 i samma fördrag. Det bifogade
förslaget utgör det rättsliga instrumentet för undertecknande av avtalet. Rådet
kommer att fatta beslut med kvalificerad majoritet. Eftersom Saint
Lucia snabbt kommer att kunna slutföra sitt interna ratificeringsförfarandet
och en lång tid förflutit sedan kommissionen först föreslog att undanta
medborgare i Saint Lucia från viseringskravet (november 2012), fastställs i
förslaget till beslut om undertecknande att avtalet ska tillämpas provisoriskt
från den dag det undertecknas i enlighet med artikel 218.5 i EUF-fördraget.
Eftersom Europaparlamentets godkännande måste inhämtas innan avtalet ingås kommer
kommissionen att informera Europaparlamentet om avtalets provisoriska
tillämpning. 2. RESULTATET AV
FÖRHANDLINGARNA Kommissionen anser
att de mål som rådet fastställde i sina förhandlingsdirektiv har uppnåtts och
att utkastet till ett avtal om undantag från viseringskravet kan godtas av
unionen. Det slutliga
innehållet i avtalet kan sammanfattas på följande sätt: Syfte I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för
medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Saint Lucia vid resor på
den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.
För att garantera likabehandling av alla
EU-medborgare innehåller avtalet en bestämmelse om att Saint Lucia inte får
avbryta tillämpningen av avtalet tillfälligt eller säga upp det såvida detta
inte sker för alla medlemsstater i Europeiska unionen samtidigt och att unionen
på motsvarande sätt inte får avbryta tillämpningen av avtalet tillfälligt eller
säga upp det om detta inte sker på alla medlemsstaters vägnar samtidigt. Förenade
kungarikets och Irlands särskilda ställning har beaktats i ingressen. Tillämpningsområde Undantaget från viseringskravet gäller alla
kategorier av personer (privatpersoner, diplomater och innehavare av
tjänstepass eller officiella pass) som reser i olika syften, utom för att utöva
avlönad verksamhet. För den senare kategorin får varje medlemsstat och Saint
Lucia även i fortsättningen kräva visering av motpartens medborgare i enlighet
med tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. För att
säkerställa ett harmoniserat genomförande bifogas en gemensam förklaring till
avtalet om tolkningen av kategorin personer som reser för att utöva avlönad
verksamhet. Vistelsens längd I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för
medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Saint Lucia vid resor på
den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.
En gemensam förklaring till avtalet om tolkningen av 90-dagarsperioden bifogas.
I avtalet beaktas de medlemsstaters ställning
som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Så länge Bulgarien,
Kroatien, Cypern och Rumänien inte ingår i Schengenområdet utan inre gränser,
ger undantaget från viseringskravet medborgare i Saint Lucia rätt att uppehålla
sig i var och en av dessa medlemsstater 90 dagar under en 180-dagarsperiod,
oberoende av den period som beräknats för hela Schengenområdet. Territoriell tillämpning Avtalet innehåller bestämmelser om dess
territoriella tillämpning: när det gäller Frankrike och Nederländerna ger
undantaget från viseringskravet medborgare i Saint Lucia rätt att endast
uppehålla sig på dessa medlemsstaters europeiska territorier. Förklaringar Andra gemensamma
förklaringar som bifogas avtalet gäller - fullständig
information om innehållet och följderna av avtalet om undantag från
viseringskravet och därmed sammanhängande frågor, t.ex. inresevillkoren, och - Norges, Islands,
Schweiz och Liechtensteins associering till genomförandet, tillämpningen och
utvecklingen av Schengenregelverket. 3. SLUTSATSER Mot bakgrund av ovanstående
föreslår kommissionen att rådet –
fattar beslut om att avtalet ska undertecknas på
unionens vägnar och bemyndigar rådets ordförande att utse den person eller de
personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar. –
godkänner att avtalet tillämpas provisoriskt i
väntan på att det träder i kraft, 2015/0049 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande på Europeiska unionens
vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och
Saint Lucia om undantag från viseringskrav för kortare vistelser EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a jämförd med artikel 218.5, med beaktande av kommissionens förslag, och av följande skäl: (1) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
509/2014[4]
överfördes hänvisningen till Saint Lucia från bilaga I till bilaga II i rådets
förordning (EG) nr 539/2001[5].
(2) Hänvisningen till det landet
åtföljs av en fotnot som specificerar att undantaget från viseringskravet ska
gälla från och med den dag då ett avtal från viseringskravet som ingås med
Europeiska union träder i kraft. (3) Genom sitt beslut av den 9
oktober 2014 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla fram ett avtal mellan
Europeiska unionen och Saint Lucia om undantag från viseringskravet för kortare
vistelser. (4) Förhandlingarna om avtalet
inleddes den 12 november 2014. (5) Avtalet som paraferades genom
skriftväxling den 11 december 2014 bör undertecknas och de åtföljande
förklaringarna bör godkännas. Avtalet bör tillämpas provisoriskt i avvaktan på
att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas. (6) I enlighet med protokollet om
Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet,
säkerhet och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom
Europeiska unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen
och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bekräftas att
bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och
Irland. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Undertecknandet av avtalet mellan Europeiska
unionen och den Saint Lucia om undantag från viseringskravet vid kortare
vistelser för innehavare av vanliga pass (nedan kallat avtalet) godkänns
härmed på unionens vägnar, med förbehåll för att det ingås. Texten till avtalet åtföljer detta beslut. Artikel 2 Förklaringen som åtföljer detta beslut
godkänns härmed på unionens vägnar. Artikel 3 Rådets ordförande bemyndigas att utse den
eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar,
med förbehåll för att det ingås. Artikel 4 Protokollet ska tillämpas provisoriskt från
och med dagen för undertecknandet, i avvaktan på att de förfaranden som är
nödvändiga för avtalets ingående avslutas. Utfärdat i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] Rådets förordning nr 539/2001 av den 15 mars 2001
fastställer de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när
de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är
undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1). [2] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om
fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga
att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen
över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 149,
20.5.2014, s. 67). [3] COM(2014) 467, 17.7.2014. [4] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om
fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga
att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen
över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 149,
20.5.2014, s. 67). [5] I rådets förordning nr 539/2001 av den 15 mars 2001
förtecknas de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när
de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är
undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1). BILAGA till förslag till rådets beslut om undertecknande på Europeiska
unionens vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska
unionen och Saint Lucia om undantag från viseringskrav för kortare vistelser AVTAL mellan Europeiska unionen och Saint Lucia om undantag
från viseringskravet för kortare vistelser EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen,
och SAINT LUCIA, nedan gemensamt kallade de
avtalsslutande parterna, SOM STRÄVAR efter att ytterligare utveckla de
vänskapliga förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna och önskar
underlätta resande genom undantag från viseringskravet vid inresa och kortare
vistelser för sina medborgare, SOM BEAKTAR Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning
(EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars
medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna
och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta
krav, i vilken det bland annat görs en överföring av 19 tredjeländer,
inbegripet Saint Lucia, till förteckningen över tredjeländer vars medborgare är
undantagna från viseringskravet för kortare vistelser i Europeiska unionens
(EU:s) medlemsstater, SOM ERINRAR OM att det i artikel 1 i
förordning (EG) nr 509/2014 föreskrivs att viseringsbefrielsen för dessa 19
länder ska börja tillämpas från och med det datum då avtalet om undantag från
viseringsskyldighet mellan Europeiska unionen och det berörda tredjelandet
träder i kraft, SOM STRÄVAR efter att garantera principen om
likabehandling av alla EU-medborgare, SOM TAR HÄNSYN TILL att personer som reser för
att utöva avlönad verksamhet under en kort vistelse inte omfattas av detta
avtal, och att bestämmelserna om krav på visering eller undantag från
viseringskravet och om tillträde till arbetsmarknaden i unionslagstiftningen,
medlemsstaternas nationella lagstiftning och Saint Lucias nationella
lagstiftning därför fortfarande gäller för dessa personer, SOM TAR HÄNSYN TILL protokollet om Förenade
kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet
och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska
unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen och
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och som bekräftar att
bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och
Irland, HAR ENATS OM FÖLJANDE. Artikel 1 Syfte I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för
medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Saint Lucia vid resor på
den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Artikel 2 Definitioner I detta avtal gäller följande definitioner: a) medlemsstat: alla medlemsstater i
Europeiska unionen, med undantag av Förenade kungariket och Irland, b) medborgare i Europeiska unionen: en
medborgare i en medlemsstat enligt definitionen i led a, c) medborgare i Saint Lucia: en person
som är medborgare i Saint Lucia, d) Schengenområdet: det område utan
inre gränser som består av de medlemsstaters territorier som anges i led a
och som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Artikel 3 Tillämpningsområde 1. Medborgare i Europeiska unionen som innehar
ett giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass
utfärdat av en medlemsstat får resa in i och uppehålla sig på Saint Lucias
territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.1. Medborgare i Saint Lucia som innehar ett
giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass utfärdat
av Saint Lucia får resa in i och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium
utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.2. 2. Punkt 1 gäller inte personer som reser för
att utöva avlönad verksamhet. För denna kategori av personer får varje
medlemsstat själv besluta att ålägga medborgare i Saint Lucia viseringskrav
eller föreskriva undantag från viseringskravet i enlighet med artikel 4.3 i
förordning (EG) nr 539/2001. För denna kategori av personer får Saint Lucia
i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om viseringskrav eller
undantag från detta för medborgare i varje medlemsstat för sig. 3. Det undantag från viseringskravet som
fastställs i detta avtal ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de
avtalsslutande parternas lagar rörande villkor för inresa och kortare
vistelser. Medlemsstaterna och Saint Lucia förbehåller sig rätten att vägra
inresa och kortare vistelser på sina territorier om ett eller flera av dessa
villkor inte är uppfyllda. 4. Undantaget från viseringskravet gäller
oberoende av vilket transportmedel som används för att passera de
avtalsslutande parternas gränser. 5. Frågor som inte omfattas av detta avtal ska
regleras genom unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning
eller Saint Lucias nationella lagstiftning. Artikel 4 Vistelsens längd 1. Medborgare i Europeiska unionen får vistas
på Saint Lucias territorium högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. 2. Medborgare i Saint Lucia får vistas högst
90 dagar under en 180-dagarsperiod i de medlemsstater som fullt ut tillämpar
Schengenregelverket. Denna period ska beräknas oberoende av eventuell vistelse
i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Medborgare i Saint Lucia får vistas högst 90
dagar under en 180-dagarsperiod i en medlemsstat som ännu inte tillämpar
Schengenregelverket fullt ut, oberoende av den vistelsetid som beräknas för
medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverket. 3. Detta avtal påverkar inte Saint Lucias och
medlemsstaternas möjlighet att förlänga vistelsetiden om 90 dagar i enlighet
med nationell lagstiftning och unionslagstiftning. Artikel 5 Territoriell tillämpning 1. När det gäller Republiken Frankrike ska
bestämmelserna i detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium. 2. När det gäller Kungadömet Nederländerna ska
bestämmelserna i detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium. Artikel 6 Gemensam kommitté för förvaltningen av avtalet 1. De avtalsslutande parterna ska inrätta en
gemensam expertkommitté (nedan kallad kommittén) bestående av
företrädare för Europeiska unionen och företrädare för Saint Lucia. Unionen ska
företrädas av Europeiska kommissionen. 2. Kommittén ska bland annat ha till uppgift
att a) övervaka genomförandet av detta avtal, b) föreslå ändringar av eller tillägg till
detta avtal, samt c) lösa tvister med anledning av tolkningen
eller tillämpningen av bestämmelserna i avtalet. 3. Kommittén ska när så är nödvändigt
sammanträda på begäran av en av de avtalsslutande parterna. 4. Kommittén ska själv anta sin arbetsordning. Artikel 7 Förhållandet mellan detta avtal och befintliga
bilaterala avtal om undantag från viseringskravet mellan medlemsstaterna och
Saint Lucia Detta avtal ska ha företräde framför
bestämmelserna i bilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts mellan
enskilda medlemsstater och Saint Lucia, i den mån de behandlar frågor som ingår
i tillämpningsområdet för detta avtal. Artikel 8 Slutbestämmelser 1. Detta avtal ska ratificeras eller godkännas
av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive interna
förfaranden och ska träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter
den dag då de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de förfaranden
som anges ovan är avslutade. 2. Detta avtal ingås på obestämd tid, såvida
det inte sägs upp i enlighet med punkt 5. 3. Detta avtal får ändras genom en skriftlig
överenskommelse mellan de avtalsslutande parterna. Ändringar ska träda i kraft
efter det att de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de interna
förfaranden som är nödvändiga för detta är avslutade. 4. Var och en av de avtalsslutande parterna
får avbryta tillämpningen av hela eller delar av detta avtal, särskilt av skäl
som rör den allmänna ordningen, skyddet av nationell säkerhet eller skyddet av
folkhälsan, olaglig invandring eller om den andra avtalsslutande parten
återinför kravet på visering. Beslutet om detta ska anmälas till den andra
avtalsslutande parten senast två månader innan beslutet träder i kraft. Den avtalsslutande
part som har avbrutit tillämpningen av detta avtal ska omedelbart underrätta
den andra avtalsslutande parten när skälen för att avbryta tillämpningen inte
längre föreligger. 5. Var och en av de avtalsslutande parterna
får säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan till den andra parten. Avtalet
ska upphöra att gälla 90 dagar efter dagen för denna anmälan. 6. Saint Lucia får avbryta tillämpningen av
eller säga upp detta avtal endast med avseende på alla medlemsstater. 7. Unionen får avbryta tillämpningen av eller
säga upp detta avtal endast på alla sina medlemsstaters vägnar. Detta avtal är upprättat i Bryssel i två
exemplar vardera på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska,
grekiska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska,
polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska,
tjeckiska, tyska, ungerska, vilka alla texter är lika giltiga. GEMENSAM FÖRKLARING ANGÅENDE ISLAND, NORGE,
SCHWEIZ OCH LIECHTENSTEIN De avtalsslutande parterna noterar de nära
förbindelserna mellan Europeiska unionen och Norge, Island, Schweiz och
Liechtenstein, särskilt i kraft av avtalen av den 18 maj 1999 och den 26
oktober 2004 beträffande dessa länders associering till genomförandet,
tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Under dessa omständigheter är det önskvärt att
myndigheterna i Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, å ena sidan, och
myndigheterna i Saint Lucia, å andra sidan, utan dröjsmål ingår bilaterala
avtal om undantag från viseringskravet för kortare vistelser på liknande
villkor som i detta avtal. GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV KATEGORIN
PERSONER SOM RESER FÖR ATT UTÖVA AVLÖNAD VERKSAMHET ENLIGT ARTIKEL 3.2 I DETTA
AVTAL De avtalsslutande parterna vill säkerställa en
enhetlig tolkning och har därför enats om att med kategorin personer som utövar
avlönad verksamhet avses i detta avtal personer som reser in till den andra
avtalsslutande partens territorium för att där utöva avlönad yrkesverksamhet
eller annan avlönad verksamhet som anställd eller tjänsteleverantör. Denna kategori bör inte omfatta affärsresenärer, dvs. personer som reser i
affärsärenden (utan att vara anställda i ett land som hör till den andra
avtalsslutande parten), idrottare och artister som utövar en
verksamhet tillfälligt, journalister utsända av media i
bosättningslandet, företagsinterna praktikanter. Genomförandet av denna förklaring ska
övervakas av den gemensamma kommittén – inom dess ansvarsområde enligt artikel
6 i detta avtal – som får föreslå ändringar om den anser det nödvändigt med
hänsyn till de avtalsslutande parternas erfarenheter. GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV DEN
PERIOD OM 90 DAGAR UNDER EN 180-DAGARSPERIOD ENLIGT ARTIKEL 4 I DETTA AVTAL De avtalsslutande parterna har enats om att
med en period om högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i enlighet med
artikel 4 i detta avtal, avses antingen en fortlöpande vistelse eller flera på
varandra följande vistelser som sammanlagt inte varar längre än 90 dagar under
loppet av en 180-dagarsperiod. Begreppet ”en” innebär att man tillämpar en
rörlig 180-dagars referensperiod, som går ut på att man går bakåt i tiden och
räknar varje dag av vistelsen under den senaste 180-dagarsperioden, för att
kontrollera om kravet på 90 dagar av 180 dagar fortsatt uppfylls. Det betyder
till exempel att en bortavaro under en oavbruten period av 90 dagar ger rätt
till en ny vistelse på upp till 90 dagar. GEMENSAM FÖRKLARING OM INFORMATION TILL
MEDBORGARNA OM AVTALET OM UNDANTAG FRÅN VISERINGSKRAVET De avtalsslutande parterna erkänner vikten av
öppenhet för medborgarna i Europeiska unionen och i Saint Lucia, och har därför
enats om att ge fullständig information om innehållet i avtalet om undantag
från viseringskravet och om följderna av detta avtal, samt om därmed
sammanhängande frågor, t.ex. inresevillkoren.