17.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 423/53

—

Vi stöder helhjärtat Europeiska unionen (EU) för att den ska kunna spela sin fulla roll som ledare i de internationella förhandlingarna.

—

Vi uppmanar EU att öka sina ansträngningar före 2020 och det nya klimatavtalets ikraftträdande, särskilt i fråga om energieffektivitet, prissignaler för koldioxid i Europa och mobilisering av internationell finansiering i kampen mot klimatförändringarna i utvecklingsländerna.

—

Vi uppmuntrar EU att före Paris och senast 2016 höja nivån på sitt ”planerade nationellt fastställda bidrag”, och anser att Parisavtalet bör vara ett dynamiskt och hållbart avtal som innehåller en mekanism för att regelbundet (vart femte år) utvärdera och öka staternas bidrag.

—

Vi uppmuntrar EU att visa hur man kommer att fullgöra sin del av de ekonomiska åtaganden som gjordes i Köpenhamn 2009, och att verka för ett rättvist tillvägagångssätt när det gäller finansiering och differentiering som gör det möjligt att stödja energiomställningen och motståndskraften i världens fattigaste och mest utsatta områden.

—

Vi efterlyser en ny global klimatstyrning som bygger på principerna om flernivåstyre, där de icke-statliga aktörernas insatser erkänns till fullo och varje myndighetsnivå kan maximera sina klimatåtgärder.

1.

Mot bakgrund av den femte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) och dess sammanfattande rapport är kommittén djupt oroad över att världen inte är på rätt väg för att hålla temperaturökningen under 2 oC. Det finns ett akut behov av att påskynda ansträngningarna för att minska växthusgasutsläppen och få till stånd en anpassning till inverkan av klimatförändringarna samt att anta ett avtal i Paris som gör att denna tröskel inte överskrids.

2.

ReK uppmanar därför EU att aktivt stödja ett långsiktigt globalt mål som motsvarar IPCC:s säkraste scenarier. Det handlar om att eftersträva ett mål på noll koldioxidutsläpp till 2050. Ett sådant gemensamt mål skulle sända en stark signal till alla länder och aktörer, särskilt investerarna, för att styra världsekonomin långt bort från fossil energi.

ReK erinrar i detta sammanhang om att EU har fastställt ett långsiktigt mål om att minska växthusgasutsläppen med 80–95 % före 2050.

3.

EU:s första åtaganden i dess planerade nationellt fastställda bidrag är ett steg i rätt riktning, men ReK uppmanar EU att gå längre och besluta om att höja de åtaganden som Europeiska rådet fastställde i oktober 2014. Vi anser (2) att en minskning av växthusgasutsläppen i Europa med minst 50 % skulle vara både realistiskt och till nytta för Europa. Det är också möjligt och önskvärt att uppnå minst 40 % förnybar energi och 40 % bättre energieffektivitet. Dessutom bör EU stödja ett införlivande i Parisavtalet av åtagandeperioder och översynscykler på fem år, med början 2025, för att undvika att man fastnar på en lägre ambitionsnivå under lång tid och för att regelbundet ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

4.

ReK uppmanar industriländerna i och utanför EU att tillkännage ett ”finansieringspaketet” före COP 21 för att stödja insatserna för att anpassa sig till klimatförändringarna och minska växthusgasutsläppen i utvecklingsländerna. ReK förväntar sig att EU lägger fram en färdplan för att öka sin finansiering, som bör vara förutsägbar, öppen, ny och kompletterande. I detta dokument ska EU ange hur man avser att fullgöra sitt åtagande att mobilsera sin skäliga andel av åtagandet på 100 miljarder US-dollar per år fram till 2020. I Parisavtalet bör EU också stödja principen om nya finansiella åtaganden för perioden efter 2020, som ska fastställas vart femte år, med separata mål för anpassning, som har varit den fattiga kusinen inom klimatfinansieringen.

5.

ReK välkomnar också kommissionens uppfattning att avtalet och åtföljande beslut måste tillhandahålla en ram för ett starkt regelverk om insyn och ett gemensamt, enhetligt system för regelbunden mätning, rapportering och verifiering av varje parts fullgörande av sina utsläppsmål. En sådan ram kommer att bli en viktig grund för ett meningsfullt globalt samarbete om klimatet och är nödvändig för att främja förtroendet för att åtagandena uppfylls. Den kommer också att vara avgörande för att förstå den begränsningsnivå som uppnåtts och uppmuntra ambitioner och ligger därför i allas intresse.

6.

ReK välkomnar kommissionens ståndpunkt att anpassning bör göras till en pelare i avtalet (tillsammans med minskade växthusgasutsläpp och finansiering). Det är mycket viktigt att erkänna den tydliga kopplingen mellan temperaturökningen och det ökade behovet av anpassning.

ReK välkomnar också att den gröna klimatfonden beslutat att på sikt dela sin finansiering lika mellan begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Vi rekommenderar kommissionen att utnyttja ”Mayors Adapt”-initiativet – som lanserades 2014 som en del av EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna – som ett exempel på bästa praxis och en möjlig förebild som de internationella partnerna skulle kunna följa för att förbättra territoriernas motståndskraft.

Utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna och de små östaterna, är mest utsatta för klimatförändringarnas inverkan. Det nya klimatavtalet måste göra det möjligt att beakta deras anpassningsbehov.

7.

ReK rekommenderar också EU att redan nu öka sina insatser för att bekämpa klimatförändringarna (utan att invänta Parisavtalets ikraftträdande under 2020) på följande sätt:

8.

Städerna och regionerna spelar en nyckelroll när det gäller att uppnå och förstärka ländernas klimatmål. Eftersom de vidtar åtgärder inom rörlighet och transporter, stadsplanering och byggnadsverksamhet, energi och grön infrastruktur är de centrala aktörer som deltar i de globala ansträngningarna för att minska växthusgasutsläppen och öka motståndskraften mot klimatförändringarna.

9.

ReK gläder sig åt att den nya klimatordningen inger förhoppningar om att större vikt kommer att läggas vid ett faktiskt genomförande av åtagandena i Parisprotokollet. Städernas och regionernas roll framhålls av kommissionen och många andra aktörer i FN (4)-förhandlingarna om klimatet. Dessa aktörer förespråkar att städernas och regionernas insatser ska erkännas i det nya avtalet, för utan dessa insatser kommer länderna inte att kunna fullgöra sina åtaganden. Trovärdigheten i parternas åtaganden kommer att vara beroende av en stark och faktisk medverkan av städer och regioner samt av näringsliv och investerare.

10.

Ett starkare fokus på borgmästaravtalet, och en förlängning till 2030 och 2050, är nödvändigt för att öka dynamiken i de 6  500 europeiska städer och regioner som har undertecknat avtalet och åtagit sig att överträffa EU:s mål för minskade växthusgasutsläpp till 2020.

ReK stöder en utvidgning av metoden i borgmästaravtalet till global nivå, och uppmanar kommissionen att anslå de medel som krävs för sådana insatser som respekterar de territoriella förhållandena. Denna utvidgning måste ske i samordning med och med respekt för övriga internationella och nationella initiativ som genomförts av nätverk av lokala och regionala myndigheter såsom ”Compact of Mayors”. Samtidigt gäller det också att inte marginalisera de städer som beslutar att vidta klimatåtgärder utan att delta i avtalet.

11.

ReK uppmanar kommissionen att se till att man i det nya avtalet tar hänsyn till städernas och regionernas kvantifierbara och mätbara insatser inom ramen för de nationella bidragen (när det gäller minskade växthusgasutsläpp, energibesparingar och förnybar energi). Kommissionen kan bland annat bygga vidare på arbetet i ”Compact of States and Regions”, borgmästaravtalet och ”Compact of Mayors”, som alla innehåller tydliga, specifika och transparenta åtaganden för städerna och regionerna i Europa och i hela världen.

Man måste fastställa lämpliga villkor – bestämmelser och finansiella mekanismer – för att ge städerna och regionerna möjlighet att optimera sina insatser.

12.

ReK påminner om behovet av en frivillig och innovativ investeringspolitik inriktad på territorierna när det gäller hållbara projekt, särskilt inom energi och anpassning, samt behovet av att inkludera städerna och regionerna i processen för tilldelning av anslag och att beakta småskaligare projekt inom ramen för Junckerplanen. Man bör undersöka tanken på att dra av klimatinvesteringarna vid skuldberäkningarna enligt Maastrichtkriterierna.

13.

ReK rekommenderar en förenklad tillgång för städerna och regionerna till de viktigaste globala klimatfonderna: den gröna klimatfonden, Globala miljöfonden och fonden för anpassning.

I synnerhet skulle direktåtkomst för de lokala och regionala myndigheterna i de mest utsatta utvecklingsländerna till de globala klimatfonderna, särskilt den gröna fonden, ge dessa aktörer möjlighet att påskynda sina insatser inom ramen för en gemensam strategi för klimatförändringarna och millennieutvecklingsmålen.

14.

ReK föreslår en global klimatstyrning som formaliserar städernas och regionernas arbete och som grundas på principerna om flernivåstyre:

15.

ReK välkomnar anordnandet av världstoppmötet om klimatfrågor och territoriella frågor i Lyon den 1–2 juli samt världstoppmötet för lokala myndigheter för klimatet i Paris den 4–7 december, och kommer att delta i dessa. Dessa evenemang utgör en möjlighet för alla icke-statliga aktörer att samarbeta före och under COP 21 och att påminna om deras avgörande roll genom att tillkännage kraftfulla åtaganden för att katalysera de globala klimatåtgärderna, särskilt staternas.

16.

ReK rekommenderar slutligen EU att verka för att partskonferensen ska fatta beslut om ett arbetsprogram för städernas och regionernas klimatåtgärder, där man fastställer en metod för samarbetet mellan de lokala och regionala myndigheterna, å ena sidan, och staterna, å den andra. Som förebild kan nämnas konventionen om biologisk mångfald, som 2010 antog en handlingsplan för städer och regioner (5). En sådan plan skulle innebära en flexibel tillämpning av principen om flernivåstyre på internationell nivå.

Alla aktörers engagemang – en förutsättning för ett framgångsrikt COP 21 och den globala kampen mot klimatförändringarna

17.

IPCC och FN:s miljöprogram (Unep) har tydligt förklarat att för att hålla uppvärmningen under 2 oC i slutet av århundradet måste alla aktörer redan nu öka sina insatser för att minska utsläppen, framför allt aktörerna i de länder som bär det största ansvaret för klimatförändringarna.

Den nya klimatpolitiken måste bygga på ett brett stöd från samtliga berörda parter och genomföras med hjälp av en nedifrån och upp-strategi. Städerna och regionerna spelar i detta sammanhang en viktig roll för att informera, utbilda och sammanföra aktörernas initiativ.

18.

Med beaktande av de pågående diskussionerna om den åtgärdsagenda som föreslagits av de franska och peruanska medordförandeskapen för partskonferensen för att förstärka alla aktörers klimatåtgärder upprepar ReK sin önskan om att städerna och regionerna ska delta i denna agenda. ReK vill framföra följande:

19.

I denna anda av kollektiv mobilisering har ReK för avsikt att förmedla budskap som stämmer överens med Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs för att visa att regionerna och städerna är mobiliserade för COP 21 tillsammans med det civila samhället och näringslivet.

20.

Den globala uppvärmningen utgör en av mänsklighetens största utmaningar i fråga om hållbar utveckling, hälsa och världsekonomin. Konferensen i Paris är inte ett självändamål utan början på en dynamisk utvecklingsprocess som ska ge det internationella samfundet möjlighet att korrigera kursen så att temperaturökningen kan hållas under 2 oC. Ett nytt globalt klimatavtal i Paris är en absolut nödvändighet, liksom att möjliggöra och stärka aktörernas dynamik för att kollektivt finna ett svar som motsvarar utmaningarna.