27.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 366/51

—

med beaktande av artiklarna 4 och 13 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artiklarna 107, 108, 113, 115, 116, 175 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sitt beslut av den 12 februari 2015 om tillsättning av ett särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, och om dess ansvarsområden, sammansättning och mandattid (1),

—

med beaktande av de avslöjanden som ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists) gjort om skattebeslut och annan skadlig praxis i Luxemburg, vilka blivit kända som ”LuxLeaks”,

—

med beaktande av resultaten från G7-, G8- och G20-mötena om internationella skattefrågor, särskilt toppmötet i Elmau den 7–8 juni 2015, Brisbane den 15–16 november 2014, Sankt Petersburg den 5–6 september 2013, Lough Erne den 17–18 juni 2013 och Pittsburgh den 24–25 september 2009,

—

med beaktande av rapporten från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 1998, Skadlig skattekonkurrens: Ett växande globalt problem,

—

med beaktande av rapporten om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster (BEPS) från OECD år 2013 och OECD:s handlingsplan för BEPS och efterföljande publikationer,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (14 mars 2013), om beskattning (22 maj 2013), om automatiskt informationsutbyte (18 december 2014), om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster (BEPS), automatiskt informationsutbyte på global nivå och skadliga skatteåtgärder (18 december 2014) och om skatteundandragande (27 juni 2014),

—

med beaktande av Ekofinrådets slutsatser och Ekofinrådets rapport till Europeiska rådet om skattefrågor av den 22 juni 2015,

—

med beaktande av halvårsrapporterna från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning) till rådet om uppförandekoden,

—

med beaktande av direktivet om administrativt samarbete (2), direktivet om räntor och royalties (3) och kommissionens senaste lagstiftningsförslag om ändring av dessa,

—

med beaktande av rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (4) (moder- och dotterbolagsdirektivet), senast ändrat 2015,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (5),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (6),

—

med beaktande av rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (8),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 26 februari 2007 om det arbete som utförts av det gemensamma forumet för internprissättning i EU på området förfaranden för undvikande av tvister och tvistlösning och om riktlinjer för förhandsöverenskommelser om prissättning inom EU (COM(2007)0071),

—

med beaktande av kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av bestämmelser för statligt stöd på åtgärder för direkt beskattning av företag av den 10 december 1998 (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juni 2015, En rättvis och effektiv företagsbeskattning i Europeiska unionen: 5 nyckelområden för handling (COM(2015)0302),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 mars 2015 om skattetransparens för att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande (COM(2015)0136),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012, En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (C(2012)8806),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor (C(2012)8805),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 juni 2012 om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351),

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2011)0121), och av parlamentets ståndpunkt om detta av den 19 april 2012 (10),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 om en förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

—

med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 1 december 1997 om en uppförandekod för företagsbeskattning (11) och av de regelbundna rapporterna till rådet från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning),

—

med beaktande av den rekommendation av den 30 april 2014 som antagits av Europarådets ministerkommitté om skydd för visselblåsare,

—

med beaktande av rapporten från Simmons & Simmons år 1999 om administrativ praxis som omnämns i punkt 26 i 1999 års rapport från uppförandekodgruppen, Primarolo-rapporten (SN 4901/99) och uppdateringen av denna 2009,

—

med beaktande av de ändringsförslag som parlamentet antog den 8 juli 2015 till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang och direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa inslag i årsberättelsen om bolagsstyrning (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2015 om det årliga skattebetänkandet (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (16),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis (17),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 april 2012 om begäran om konkreta åtgärder för att bekämpa skattefusk och skatteflykt (18),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om god förvaltning i skattefrågor (20),

—

med beaktande av de olika parlamentariska utfrågningarna och serien av rapporter om samma ämne i och från nationella parlament, i synnerhet det brittiska underhuset, den amerikanska senaten och den franska nationalförsamlingen,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (A8-0317/2015), och av följande skäl:

A.

LuxLeaks-skandalen bröt ut den 5 november 2014 tack vare konsortiet av undersökande journalister (ICIJ), då cirka 28 000 sidor konfidentiella dokument släpptes. I dessa beskrevs mer än 500 privata skattearrangemang mellan Luxemburgs skatteförvaltning och mer än 300 multinationella företag under perioden 2002–2010. Med detta avslöjades i vilken utsträckning hemliga uppgörelser med komplexa finansiella strukturer använts i syfte att erhålla drastiska skattelättnader. I många fall hade dotterbolag i Luxemburg handhaft affärer på hundratals miljoner euro utan att ha någon nämnvärd närvaro eller ekonomisk aktivitet i landet.

B.

Frågor kring urholkning av bolagsskattebasen och aggressiv skatteplaneringspraxis har varit kända och analyserats på internationell nivå i åtminstone några årtionden. Med LuxLeaks hamnade dessa frågor i offentlighetens ljus och fick mediernas uppmärksamhet, och tvivelaktig skattepraxis som främjats av revisionsfirmor i en viss medlemsstat avslöjades. Kommissionens undersökningar och det arbete som parlamentet genomfört genom sitt särskilda utskott har visat att detta inte är det enda fallet utan en praxis som är utbredd inom Europa och på andra håll och som består i att vidta skatteåtgärder för att minska vissa stora företags totala skatteförpliktelser så att den nationella skattebasen ökar på konstgjord väg och på andra länders bekostnad, varav vissa är föremål för åtstramningsåtgärder.

C.

Ett sådant beteende, där resultatet ofta blir att kopplingen bryts mellan där värdet skapas och där vinsterna beskattas, begränsas inte till skattebeslut utan omfattar en stor mängd skadlig skattepraxis som genomförs av nationella skatteförvaltningar inom och utanför EU.

D.

Att låta denna praxis bli föremål för offentlig granskning är en del av den demokratiska kontrollen. Med tanke på de negativa effekterna på samhället som helhet kan denna praxis endast fortleva så länge den inte röjs eller så länge den tolereras. Undersökande journalister, icke-statliga aktörer och den akademiska världen har bidragit till att avslöja fall av skatteundandraganden och att informera allmänheten om detta. Så länge praxisen inte kan förhindras bör avslöjandena inte bero på det mod och den etiska känsla som enskilda visselblåsare visar utan istället vara en del av systematiska mekanismer för rapportering och informationsutbyte.

E.

I de 28 medlemsstaterna utgjorde intäkter från företagsbeskattning i genomsnitt 2,6 procent av BNP under 2012 (21).

F.

Enligt EU-fördraget är direkt beskattning i första hand en behörighet för medlemsstaterna. I den mån EU har befogenheter på skatteområdet krävs det oftast enhällighet i rådet för att dessa ska kunna utövas. Detta har lett till att inga betydande beslut ännu tagits på EU-nivå när det gäller bolagsbeskattning, trots den senaste tidens utveckling för EU-integrationen i samband med den inre marknaden och andra områden som omfattas av EU-fördragen, såsom internationella handelsfördrag, den gemensamma valutan, ekonomisk och finanspolitisk styrning samt principer och lagstiftning mot penningtvätt. Medlemsstaterna måste följa europeisk konkurrenslagstiftning och se till att deras skattelagar är kompatibla med principerna för den inre marknaden och inte snedvrider konkurrensen. Genom att varje medlemsstat har vetorätt minskar enhällighetsregeln inom rådet incitamenten att röra sig från status quo till en mer samarbetsinriktad lösning. Om inte det förfarande som föreskrivs i artikel 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt används skulle en ändring av fördraget krävas för att ändra enhällighetskravet när det gäller direkt beskattning.

G.

Dagens situation, där varje medlemsstat har vetorätt, medför att alla medlemsstater måste agera med bestämdhet och i samarbete för att bekämpa det Europaomfattande problemet med skatteundandragande och skatteflykt.

H.

Med några lovvärda undantag har de nationella politikerna hittills inte gjort tillräckligt för att åtgärda problemet med skatteundandragande, inbegripet skattebeslut.

I.

På den inre marknaden i Europa är kapitalflödet fritt och stora företag rapporterar sin verksamhet på koncernbasis, men skatteuppbörden sker nationellt via skattemyndigheter som i mycket liten omfattning utbyter information med varandra.

J.

På en fullbordad inre marknad bör ingen konstgjord snedvridning påverka investeringsbeslut och företagslokalisering. Globalisering, digitalisering och fri rörlighet för kapital skapar dock förutsättningar för intensivare skattekonkurrens mellan medlemsstaterna, och med tredje länder, för att attrahera investeringar och företag. Det är viktigt att kunna behålla och attrahera företag i Europa, men det bör inte ske i form av potentiellt skadliga skatteupplägg som syftar till att främja initiala investeringar och attrahera ytterligare ekonomisk verksamhet, reagera på liknande åtgärder i grannländer eller korrigera vad som anses vara tidigare obalanser mellan medlemsstaterna när det gäller relativt välstånd, storlek eller perifert läge. I vissa jurisdiktioner förefaller det för övrigt finnas ett samband mellan attraktiva bolagsskattesystem och en hög nationell välståndsnivå. Skattesystemens optimala utformning beror på många olika faktorer och skiljer sig följaktligen från land till land. Skadlig skattekonkurrens begränsar möjligheterna för den inre marknaden.

K.

I stället för att enbart koncentrera sig på att främja ett attraktivt affärsklimat med till exempel god infrastruktur och högt kvalificerad arbetskraft, bland annat genom produktivitetshöjande åtgärder, och säkerställa att skattesystemet är stabilt och förutsägbart, använder sig länderna, i sin roll som deltagare i skattekonkurrensspelet, av sin nationella lagstiftning i kombination med sitt skatteavtalsnätverk för att främja sig själva som länder att investera i, som nav för finansiella flöden eller för vinstredovisning, och attraherar därmed företag eller brevlådeföretag på bekostnad av partnerländerna och skapar en illojal praxis mellan dem. Isolerat har varje land ett klart intresse av att anamma ett ”fripassagerarbeteende”, dvs. att vara den första som utformar och genomför vissa skatteupplägg och skattebestämmelser för att attrahera en skattebas och den sista som deltar i någon samarbetsinriktad och samordnad aktion för att ta itu med skatteflykt.

L.

Skattekonkurrens förekommer mellan medlemsstaterna. Principen om lojalt samarbete mellan unionens medlemsstater beskrivs i artikel 4 i EU-fördraget. Medlemsstaterna bör tillämpa principen om lojalt samarbete fullt ut vad gäller skattekonkurrens.

M.

Vissa medlemsstater har en ambivalent inställning till skatteflykt, och klagar å ena sidan på att deras nationella skattebas urholkas samtidigt som man är ansvarig för utformningen av de nuvarande nationella och internationella skattesystem som gjort detta möjligt, och som fortfarande omöjliggör varje utveckling av medlemsstaternas skattesystem mot en mer samordnad lösning. I en situation med full kapitalrörlighet inom EU och med kommissionens uttalade mål att införa en kapitalmarknadsunion, måste man fullt ut beakta de ömsesidiga beroendeförhållandena och effekterna av nationella skattesystem och se till de omfattande positiva och negativa gränsöverskridande spridningseffekter som enskilda medlemsstaters skattebeslut får, eftersom ett lands skatteincitament är ett annat lands skattebasurholkning.

N.

Det vi nu ser är en paradox, där den fria konkurrensen mellan medlemsstaterna i skattefrågor har lett till konkurrensbegränsande beteenden och snedvridning av konkurrensen.

O.

Införandet av den europeiska inre marknaden har bevisligen varit mycket positiv för de nationella ekonomierna och gjort dem mer konkurrenskraftiga och attraktiva i en globaliserad ekonomi. Skattekonvergens mellan medlemsstaterna kommer till slut att få samma effekt.

P.

Lagstiftaren och skatteförvaltningarna, vilka ofta har otillräckliga resurser, kan inte föregripa utan endast reagera på, ibland med stor fördröjning, innovativa skatteflyktsupplägg som utformats och främjats av vissa skatterådgivare, särskilt från mycket stora revisionsfirmor, samt av jurister och förmedlingsföretag. Erfarenheten visar i synnerhet att EU-organ som borde förhindra att nya skadliga skatteåtgärder införs (såsom uppförandekodgruppen som inrättades av medlemsstaterna 1998 och kommissionen i egenskap av fördragens väktare) inte kan motverka denna oönskade utveckling och ibland reagerar ineffektivt eller med alltför svaga befogenheter, och att en mängd nya och ofta aggressiva åtgärder och avtal som syftar till skatteflykt, till exempel patentboxar, har införts i EU. De multinationella företagen, i EU liksom i resten av världen, förlitar sig på expertkunskapen hos en sektor med välorganiserade och skickliga skatterådgivare samt banker och andra leverantörer av finansiella tjänster, för att utveckla sina skatteflyktsupplägg. Denna sektor finns representerad både i organ som ger rådgivning om skattefrågor till regeringar och offentliga institutioner, som till exempel EU:s plattform för god förvaltning i skattefrågor. Det finns farhågor om den intressekonflikt som kan bli följden av att samma företag är rådgivare till både offentliga myndigheter och privatägda multinationella företag.

Q.

All skatteplanering bör äga rum inom ramen för lagen och tillämpliga fördrag. Det lämpligaste svaret på aggressiv skatteplanering är därför god lagstiftning och internationell samordning för att nå önskade resultat.

R.

För att kunna nå de önskade målen måste lagstiftning införas. Detta är en fråga för de nationella myndigheterna, som ofta har få incitament för att samarbeta med varandra på europeisk nivå. Denna situation bidrar till och förvärrar den divergens som redan orsakas av skillnader i lagstiftningen inom unionen.

S.

Institutionstrojkan (Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden) som övervakar finansiella och budgetmässiga anpassningsprogram i medlemsstater såsom Portugal och Grekland försökte inte förhindra program för skatteamnesti, skattebeslut, skatteförmåner och skatteundantag som var och är orättvist diskriminerande, gynnar skattesmitande företag och individer, utarmar statens intäkter och ökar den redan stora skattebördan för små och medelstora företag och medborgare.

T.

Undersökning och lagföring av skattebrott och penningtvätt, som ofta involverar finansiella åtgärder och juridiska personer i flera jurisdiktioner, innebär mycket stora utmaningar. Den personal i medlemsstaterna som handhar utredningar och åtal vid skattebrott och annan ekonomisk brottslighet har ofta bristfällig utbildning och knappa resurser.

U.

Åtstramningspolitik och budgetrestriktioner under senare år har betydligt minskat skattemyndigheternas möjligheter att utreda skattebrott och skadlig skattepraxis. Dessa neddragningar var särskilt skadliga i länder som omfattades av program för ekonomiskt stöd under ledning av trojkan, där ländernas skatteintäkter kunde öka tack vare en högre beskattning av små och medelstora företag samt medborgare, medan stora företag och välbeställda skattesmitare kunde dra nytta av skatteamnestier, skattebeslut och andra skattebefrielse- och förmånsordningar, som var fallet i Portugal och Grekland.

V.

Skattebeslut omfattar många olika slags praxis i medlemsstaterna, allt från ad hoc-politik till en tydligt beskriven tillämpning av lagen, och skiljer sig åt när det gäller hur långtgående de är och vilka ämnen som berörs, hur pass bindande de är, hur ofta de används, om de är offentliggjorda, hur långa de är och vilka avgifter som betalas. Det finns ingen allmänt vedertagen definition på skattebeslut på internationell nivå förutom kommissionens hänvisning till dem som ett meddelande eller något annat instrument eller någon annan handling som får liknande effekt, från en medlemsstat eller på en medlemsstats vägnar, avseende tolkningen eller tillämpningen av skattelagar.

W.

Skattebeslut är inte i sig problematiska eftersom de – i enlighet med sitt ursprungliga syfte – kan skapa rättssäkerhet för skattebetalaren och minska den ekonomiska risken för hederliga företag i fall när skattelagarna eller deras särskilda tillämpning under vissa omständigheter är oklara eller föremål för olika tolkningar, särskilt när det gäller komplexa transaktioner, och framtida tvister mellan skattebetalaren och skattemyndigheten kan därmed undvikas.

X.

Praxisen med skattebeslut utvecklades, i en anda av ett närmare och mer samarbetsinriktat förhållande mellan skatteförvaltningar och skattebetalare, som ett verktyg för att hantera den ökade komplexiteten i skattebehandlingen av vissa transaktioner i en allt mer komplex, global och digitaliserad ekonomi. Trots att medlemsstaterna hävdar att besluten inte är diskretionära utan endast ett verktyg för att förtydliga den gällande skattelagstiftningen, samtidigt som man behåller sekretessen – har det särskilda utskottets arbete bekräftat att skattebeslut kan utfärdas utan några rättsliga ramar genom informella vägar eller diskretionära arrangemang, vilket är till stöd för skattedrivna strukturer som bygger på skatteplaneringsverktyg som multinationella företag typiskt använder för att minska sina skattekostnader. Detta förefaller vara fallet i synnerhet – dock inte uteslutande – med skattebeslut som är kopplade till internprissättning (så kallade förhandsbesked om prissättning). Genom att endast ge vissa utvalda aktörer rättssäkerhet kan de skapa orättvisor mellan företag som har beviljats förmåner och andra inom samma sektor som inte har beviljats några förmåner.

Y.

Varken OECD eller Europeiska kommissionen har uppmanat till att dessa skattebeslut ska upphöra.

Z.

Skattebeslut i förväg är inte tänkta att på något sätt förändra skattebehandlingen av en transaktion eller innebära fler fördelar för en skattebetalare än för en annan, utan bör snarare ha samma effekt, allt annat lika, som en tillämpning i efterhand av de underliggande skattebestämmelserna. Därför är fokus i detta betänkande inte strikt begränsat till skattebeslut utan innehåller, i linje med det mandat som det särskilda utskottet TAXE fått, alla skatteåtgärder som har liknande karaktär eller verkan, under samlingsbegreppet ”skadlig skattepraxis”, dvs. åtgärder som syftar till att attrahera företag eller transaktioner med annan hemvist på bekostnad av andra skattejurisdiktioner där dessa transaktioner normalt sett skulle ha beskattats och/eller åtgärder som syftar till att gynna endast vissa företag och därmed snedvrider konkurrensen.

AA.

Skadlig skattepraxis kan i viss mån kopplas samman med en eller flera av följande icke önskvärda effekter: bristande transparens, godtycklig diskriminering, konkurrenssnedvridningar och ojämlika spelregler inom och utanför den inre marknaden, följder för skattesystemens rättvisa, stabilitet och legitimitet, mer beskattning av mindre rörliga ekonomiska faktorer, ökade ekonomiska klyftor, illojal konkurrens mellan stater, urholkning av skattebasen, socialt missnöje, misstroende eller demokratiunderskott.

AB.

Man bör vara medveten om att små och medelstora företag fortfarande är drivkraften för ekonomin och sysselsättningen i Europa, men att även multinationella företag spelar en viktig roll för att skapa investeringar, ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Genom att betala sin beskärda del av skatten i de länder där den faktiska ekonomiska aktiviteten och värdeskapandet äger rum bidrar dessa företag till välstånd och hållbarhet i det europeiska samhället.

AC.

Det behöriga särskilda utskottet, som inrättades den 26 februari 2015, höll 14 möten under vilka det genomförde utfrågningar av kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, kommissionsledamot Margrethe Vestager med ansvar för konkurrens, kommissionsledamot Pierre Moscovici med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor, skatter och tullunionen, rådets tjänstgörande ordförande Pierre Gramegna, finansministrarna i Frankrike, Michel Sapin, Tyskland, Wolfgang Schäuble, Italien, Pier Carlo Padoan och Spanien, Luis de Guindos, OECD-representanter, samt visselblåsare, undersökande journalister, experter, personer från den akademiska världen, representanter för multinationella företag, branschorganisationer, fackföreningar, icke-statliga organisationer och ledamöter av nationella parlament i EU (se bilaga 1). Delegationer från TAXE-utskottet besökte Schweiz för att studera vissa aspekter av tredjelandsdimensionen på sitt uppdrag, och följande medlemsstater för att utföra undersökningsuppdrag: Belgien, Luxemburg, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket. Även möten med regeringsföreträdare för Gibraltar och Bermuda arrangerades. Allt detta gav visserligen mångskiftande och ovärderliga insikter i skattessystem och skattepraxis runt om i EU men klargjorde inte alla relevanta frågor, inte minst de kvarstående inkonsekvenserna i uttalandena från kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker när det gäller den så länge hemliga sidan i Krecké-rapporten.

AD.

En del av utskottets arbete hindrades av att ett antal medlemsstater och rådet inte svarade i tid (se bilaga 2) och i slutänden inte skickade in alla dokument som begärts eller endast gav pliktskyldiga svar som knappast berörde de frågor som ställts. Av de 17 multinationella företag som bjöds in var det endast fyra som samtyckte till att framträda inför utskottet i juni och juli 2015 efter en första inbjudan. Ytterligare 11 multinationella företag samtyckte till att framträda inför utskottet först efter att betänkandet gått till omröstning i TAXE-utskottet och efter upprepade uppmaningar, så att man behövde kalla till ett nytt extra sammanträde strax före omröstningen i plenum (se bilaga 3). Inte heller kommissionen samarbetade fullt ut och skickade alla dokument och informella anteckningar från mötena med uppförandekodgruppen, utan erbjöd endast ett begränsat samråd på grund av vissa medlemsstaters omedgörlighet. Utskottets mandatperiod behövde därför förlängas.

AE.

Ett antal av kommissionens statsstödsundersökningar pågick fortfarande när detta betänkande antogs, avseende internprissättningsarrangemang som validerats genom skattebeslut och andra åtgärder av samma karaktär eller verkan och som påverkar den beskattningsbara vinsten hos vissa multinationella företags dotterbolag.

1.

Europaparlamentet påminner om att de modeller för bolagsbeskattning som finns i industrialiserade länder utformades under den första halvan av 1900-talet, en period då den gränsöverskridande aktiviteten var begränsad. Parlamentet noterar att globaliseringen och digitaliseringen av ekonomin i grunden har omvandlat den globala värdekedjan och det sätt på vilket marknader fungerar och att de flesta stora företag nu har en transnationell struktur som kräver att man går utöver de nationella skattereglerna. Parlamentet påminner om att nationella och internationella regler på skatteområdet inte har hållit takten med näringslivets utveckling.

2.

Europaparlamentet betonar att en välavvägd och rättvis skattepolitik måste utformas som en integrerad del i medlemsstaternas strukturreformer.

3.

Europaparlamentet noterar att samtidigt som efterlevnaden av olika skattesystem har blivit allt komplexare för företag som verkar över gränserna har globaliseringen och digitaliseringen gjort det enklare för dem att organisera sin verksamhet genom finansiella offshorecentrum och att skapa avancerade strukturer för att minska sin globala skattebörda. Parlamentet är bekymrat över att den ekonomiska krisen och budgetkonsolideringen har fått de flesta medlemsstater att dra ned betydligt på personalen i sina skatteförvaltningar. Parlamentet betonar att de nationella skatteförvaltningarna bör ha tillräckliga resurser, även personalmässigt, för att på ett verkningsfullt sätt kunna förhindra, upptäcka och bekämpa aggressiv skatteplanering, skattesflykt och skatteundandragande, som skapar en väsentlig urholkning av skattebasen, samt garantera bättre och mer rättvis skatteuppbörd och trovärdighet hos skattesystemet. Parlamentet noterar att studier har visat att kompetent personal på skattemyndigheterna drar in betydligt mer skatteintäkter till staten än de därmed förknippade kostnaderna, eftersom skattemyndighetens effektivitet har en direkt positiv inverkan på skatteintäkerna.

4.

Europaparlamentet betonar skillnaden mellan å ena sidan skadlig praxis inom vissa skattemyndigheter och nationella myndigheter som tillåter multinationella företag att förflytta vinster för att undvika beskattning inom det territorium där vinsterna skapades och, å andra sidan, staternas konkurrens vad gäller att attrahera utländska direktinvesteringar eller behålla ekonomisk verksamhet inom landet på ett sätt som till fullo följer EU-lagstiftningen.

5.

Europaparlamentet betonar att fördraget, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, tillåter medlemsstaterna att bestämma sina egna bolagsskattesatser och sin egen skattebas tills åtgärder för större skattekonvergens har överenskommits i enlighet med fördraget. Parlamentet betonar dock också att alltför komplexa regler i nationella skattesystem, i kombination med skillnaderna mellan dessa system, skapar kryphål som multinationella företag använder för aggressiv skatteplanering, vilket därmed leder till skattebasurholkning, vinstförflyttningar, kapplöpning mot botten och ytterst till suboptimala ekonomiska resultat. Parlamentet betonar att denna typ av skatteflykt är ett ”minussummespel” för alla nationella budgetar sammantaget eftersom ökningen i skatteintäkterna till följd av skadlig praxis i en medlemsstat (på grund av undantag, särskilda avdrag eller kryphål) inte kompenserar för bortfallen i skatteintäkter i andra medlemsstater. Parlamentet betonar att endast ett mer samordnat gemensamt tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida, vilket bör utmynna i en gemensam ram inom vilken medlemsstaterna bestämmer sina skattesatser, kan hindra en ytterligare urholkning av skattebasen, skadlig skattekonkurrens och en kapplöpning mot botten för skattesatserna.

6.

Europaparlamentet erinrar om att vissa medlemsstater formellt har högre bolagsskatter än andra, men att dessa i verkligheten är betydligt lägre på grund av avdrag och kryphål som gynnar landets egna företag och därmed gör den effektiva skattesatsen lägre än i medlemsstater som rent formellt har en lägre skatt.

7.

Europaparlamentet betonar att lägre bolagsskatt i en del medlemsstater kan medföra relativt högre skatteintäkter än vad en högre skattesats möjliggör.

8.

Europaparlamentet noterar att den lagstadgade bolagsskattesatsen i EU enligt kommissionen (22) föll med 12 procentenheter, från 35 % till 23 %, mellan 1995 och 2014. Parlamentet betonar att denna minskning i skattesatsen åtföljs av en breddning av skattebasen för att lindra intäktsförluster och att de relativt stabila intäkterna från bolagsbeskattning under samma tidsperiod kan förklaras av en betydande ”bolagiseringstrend”, dvs. en förskjutning från vissa rättsliga former för att driva affärsverksamhet, såsom enskild firma, mot bolagsstatus, vilket leder till en motsvarande förskjutning från en personlig skattebas till en bolagsskattebas.

9.

Europaparlamentet noterar att de flesta medlemsstaterna lägger ner stora belopp på skattelättnader avsedda att ge små och medelstora företag konkurrensfördelar, men att dessa försök enligt kommissionen (23) undergrävs av effekterna av internationell skatteplanering i tre av de fyra medlemsstater som nyligen undersökts. Parlamentet noterar att sådana effekter leder till en konkurrensnackdel för små och medelstora företag, trots de stora skattekostnaderna för att stötta dessa bolag, och att resultaten urholkar avsikten med den nationella politiken.

10.

Europaparlamentet betonar det allt större gapet mellan lagstadgade och effektiva skattesatser, särskilt för företag som verkar på global nivå, vilket åtminstone delvis avspeglar olika slags undantag från den allmänna skatteordningen, vilket endera kan vara lagstiftarens avsikt för att uppnå specifika mål eller vara följden av aggressiv skatteplanering, till exempel genom att man skapar helt konstgjorda arrangemang enbart i skattesyfte.

11.

Europaparlamentet betonar att missmatchningarna mellan skattesystemen på global nivå bidrar till en betydande urholkning av skattebasen och till skatteundandragande, men att enbart åtgärder på EU-nivå inte kommer att lösa dessa problem.

12.

Europaparlamentet noterar de stora skillnaderna mellan de 28 skattesystemen i EU, både när det gäller definitionen av skattebasen och nivån på skattesatsen, vilka blir ännu större om man beaktar de särskilda jurisdiktioner med autonoma skattesystem som är anslutna till EU:s medlemsstater (utomeuropeiska territorier och kronbesittningar). Parlamentet beklagar att de grundläggande begreppen och grundstenarna, såsom balansen mellan käll- och hemvistbeskattning, fast driftställe och beskattningsbara personer, det ekonomiska underlaget och antimissbruksregler, definitionen på ränta och royalties, behandlingen av immateriella tillgångar, behandlingen av skulder och eget kapital, för att inte tala om vad som kan eller inte kan dras av från skattebasen, inte har någon gemensam definition eller några riktlinjer i EU, vilket innebär att medlemsstaterna inte har några samordnade skattesystem. Parlamentet betonar att dessa definitioner måste samordnas.

13.

Europaparlamentet betonar att nationella förmånsordningar och missmatchningar mellan olika skattesystem inom den inre marknaden skapar möjlighet till skatteflykt. Parlamentet noterar att dessa oönskade effekter förvärras ytterligare genom interaktion med ett stort antal bilaterala skatteavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer, med otillräckliga bestämmelser mot missbruk.

14.

Europaparlamentet noterar att dessa icke samordnade skatteramar inom EU också lider av en flagrant brist på samordning mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att medlemsstaterna inte nödvändigtvis tar hänsyn till effekterna av sina skatteåtgärder på andra medlemsstater, inte bara när de utformar sina skatteåtgärder utan också när de utbyter information om genomförandet av sådana åtgärder, vilket i praktiken leder till en ”snylta på grannen”-politik i skattefrågor, något som går stick i stäv mot själva grundprinciperna för EU-projektet. Parlamentet påpekar att ett automatiskt, systematiskt och effektivt informationsutbyte mellan medlemsstaterna skulle göra det möjligt att beakta skattebehandlingen av specifika inkomstflöden eller transaktioner i andra medlemsstater. Parlamentet betonar att detta också bidrar till att skapa en oacceptabel situation där vinster som genereras av multinationella företag i en medlemsstat ofta beskattas till mycket låga satser eller inte alls i EU.

15.

Europaparlamentet anser att finanspolitiken och konkurrenspolitiken bör betraktas som två sidor av samma mynt på den inre marknaden och uppmanar kommissionen att ompröva och förbättra tillgängliga instrument och resurser för konkurrenspolitik och statligt stöd.

16.

Europaparlamentet betonar att konvergensen mellan nationella skattesystem i EU har varit mycket begränsad trots en makalös fördjupning av EU-integrationsprocessen under de senaste 30 åren, särskilt i samband med den inre marknaden och Ekonomiska och monetära unionen. Parlamentet beklagar att samordningen av de nationella skattesystemen släpar efter i jämförelse med annat samordningsarbete på EU-nivå, särskilt inom ramen för den europeiska planeringsterminen, även om en betydande del av policymixen för att säkerställa finanspolitisk samordning gäller intäktssidan. Parlamentet anser att denna aspekt borde ha nämnts i de fem ordförandenas rapport från juni 2015 om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union.

17.

Europaparlamentet betonar att bristen på politisk vilja att nå konvergens mellan nationella finanspolitiska inriktningar gör att medlemsstaterna väljer en bilateral strategi, trots att en gemensam strategi skulle vara effektivare. Parlamentet erinrar om möjligheten att genom ett ökat samarbete verka för att uppnå finanspolitisk konvergens. Parlamentet välkomnar därför den önskan som en del medlemsstater uttryckt om att införa en skatt på finansiella transaktioner.

18.

Europaparlamentet betonar att vissa multinationella företags skatteflykt kan leda till effektiva skattesatser på nästan noll för de vinster som genererats i europeiska jurisdiktioner, och framhäver att dessa multinationella företag drar nytta av olika offentliga varor och tjänster där de verkar, att de inte betalar sin rättmätiga del för detta och att de därmed bidrar till urholkning av den nationella skattebasen och större ojämlikhet. Parlamentet betonar också att möjligheten att förflytta vinster endast är tillgänglig för företag som genomför gränsöverskridande verksamhet som missgynnar konkurrenter som endast är aktiva i ett land.

19.

Europaparlamentet noterar med stor oro att bolagsskatteflykt får direkta följder på nationella budgetar och på fördelningen av skatteinsatserna mellan olika kategorier av skattebetalare liksom mellan ekonomiska faktorer (till förmån för de mest mobila faktorerna såsom kapital i form av utländska direktinvesteringar). Parlamentet beklagar att det utöver en snedvridning av konkurrensen och ojämlika spelregler även leder till en mycket oroande situation där en del av de skattebetalare som har högst betalningsförmåga, i en situation med intensiv budgetkonsolidering och strukturreformer, bidrar betydligt mindre än de som berörs mest av den ekonomiska och finansiella krisen och skuldkrisen, såsom vanliga medborgare och företag som inte använder sig av aggressiv skatteplanering, som ofta faller inom kategorin små och medelstora företag och som ofta inte kan konkurrera med multinationella företag på grund av denna komparativa skattemässiga nackdel. Parlamentet betonar att denna situation riskerar att göda demokratisk misstro och påverka den allmänna skattemoralen, särskilt i de länder som har anpassningsprogram. Parlamentet beklagar att visselblåsare som i allmänhetens intresse ger nationella myndigheter viktig information om försummelser, oegentligheter, bedrägerier eller illegal verksamhet eller illegala metoder kan bli föremål för åtal, samt personliga och ekonomiska konsekvenser. Parlamentet konstaterar med stor oro att till och med journalister som avslöjar illegal eller illegitim verksamhet ibland har drabbats av liknande konsekvenser.

20.

Europaparlamentet noterar att en IMF-undersökning (24) av 51 länder drar slutsatsen att vinstförflyttningar mellan skattejurisdiktioner leder till en genomsnittlig intäktsförlust på cirka 5 % av den nuvarande bolagsskattebasen, medan denna siffra är 13 % i länder utanför OECD. Parlamentet noterar även att enligt kommissionen visar ekonometriska uppgifter att de utländska direktinvesteringarnas känslighet har ökat över tiden. Parlamentet understryker att enligt en studie beräknas 1 biljon euro gå förlorade varje år i potentiella skatteintäkter genom den samlade effekten av skattebedrägeri, skatteflykt, inbegripet den svarta ekonomin, och skatteflykt inom EU (25), och att beräkningar pekar på en årlig förlust i de nationella budgetarna på cirka 50–70 miljarder euro till följd av skatteflykt, men att dessa intäktsförluster i hela EU i verkligheten kan uppgå till cirka 160–190 miljarder euro om särskilda skattearrangemang, ineffektiv skatteindrivning och annan liknande verksamhet tas med i beräkningen (26). FN:s kommission för handel och utveckling har beräknat att utvecklingsländerna förlorar omkring 100 miljarder US-dollar per år i intäkter genom de multinationella företagens skatteflykt. Parlamentet betonar att dessa siffror bör tas med en nypa salt och kan underskatta de faktiska förlusterna för nationella budgetar, med tanke på den begränsade transparensen och de olika redovisningstekniska och konceptuella ramarna runt om i världen, vilket påverkar tillgången på jämförbara och meningsfulla uppgifter och uppskattningarnas tillförlitlighet.

21.

Europaparlamentet noterar att skatteplaneringsstrategier kan grundas på det sätt koncerner struktureras, finansiella arrangemang för deras filialer eller internprissättning, utan koppling till realekonomisk verksamhet, vilket möjliggör konstgjord vinstförflyttning mellan jurisdiktioner i syfte att minska de totala skattekostnaderna för företagen. Parlamentet konstaterar med stor oro att ett växande antal brevlådeföretag används i EU, men att de bara är företag till namnet och uteslutande används för skatteundandragande. Parlamentet noterar det specifika exemplet McDonald’s, vars skattemetoder enligt en rapport av en koalition av fackförbund har kostat de europeiska länderna över en miljard euro i uteblivna skatteintäkter mellan 2009 och 2013 (27).

22.

Europaparlamentet anser att nationella förmånsordningar och den låga nivån på samordning eller konvergens mellan medlemsstaternas skattesystem, trots de faktiska ekonomiska sammankopplingarna och samspelen inom den inre marknaden, utmynnar i ett antal missmatchningar som möjliggör aggressiv skatteplanering, dubbla avdrag och dubbel icke-beskattning, till exempel genom en form eller en kombination av olika former av följande praxis: oskälig internprissättning, avdrag som lokaliseras till högskattejurisdiktioner, medel som förs vidare och som kommer från lån genom bulvanföretag, risköverföring, hybridfinansprodukter, exploatering av missmatchningar, skattearbitrage, royaltyavtal, jakt efter förmånligaste villkor och placering av tillgångsförsäljning i lågskattejurisdiktioner.

23.

Europaparlamentet betonar att det särskilda utskottet under sina informationsuppdrag i fem medlemsstater och i Schweiz noterade att ett antal nationella skatteåtgärder, som ofta används i kombination av multinationella företag, hade potentialen att bli skadlig skattepraxis, särskilt följande, vilket bör ses om en icke-uttömmande förteckning:

24.

Europaparlamentet noterar att enligt kommissionen (28), sker 72 % av vinstförflyttningarna i EU genom internprissättning och lokalisering av immateriella rättigheter.

25.

Europaparlamentet betonar att ett antal medlemsstater under senare år har utvecklat särskilda ordningar för skattenedsättningar för företag för att attrahera företags rörliga immateriella tillgångar, såsom inkomster från immateriella rättigheter. Parlamentet noterar variationen i nedsättningar och lindringar i skattesatser och i omfattningen av de ordningar som föreslås (innovationsboxar, immaterialrättsliga boxar, kunskapsboxar, patentboxar, osv.). Parlamentet betonar att i vissa medlemsstater behöver skattebetalarna inte producera de immateriella rättigheterna själva och/eller inom landet för att åtnjuta skattefördelarna utan enbart förvärva dem genom ett bolag som har sin hemvist inom jurisdiktionen. Parlamentet betonar därför att alla skattefördelar för forskning och utveckling måste vara kopplade till verkliga utgifter i den aktuella jurisdiktionen.

26.

Europaparlamentet betonar vidare att kostnaderna för forskning och utveckling redan kan ha kvittats mot skatt enligt de nationella skattesystemen även utan patentboxar och att patentboxar därmed bidrar till skatteflykt på ett sätt som strider mot systemet.

27.

Europaparlamentet anser att sådana ordningar är exempel på skadlig skattekonkurrens mellan stater, eftersom kopplingarna till och effekterna på realekonomin inte existerar i de flesta fall samtidigt som de leder till att skatteintäkterna minskar för andra länder, även andra medlemsstater. Parlamentet konstaterar att kommissionen i en översyn av incitament för forskning och utveckling (29) kommer fram till att det verkar mer sannolikt att patentboxar omlokaliserar företagets vinster än att de stimulerar innovation”.

28.

Europaparlamentet betonar att i en ekonomisk värld som kännetecknas av mer immateriella rättigheter påverkas internprissättningen ofta av bristen på jämförbara transaktioner och riktmärken, vilket gör den sunda tillämpningen av armlängdsprincipen, enligt vilken prissättning av transaktioner mellan företag som ingår i samma koncern bör värderas på samma sätt som mellan oberoende företag, till en utmaning.

29.

Europaparlamentet noterar att de existerande riktlinjerna för internprissättning ger multinationella företag ett betydande manöverutrymme att välja och genomföra utvärderingsmetoder. Parlamentet betonar att bristen på en effektiv gemensam standard för internprissättning och de olika särfallen, undantagen och alternativen utnyttjas av de multinationella företagen, stick i stäv med andan i dessa riktlinjer, för att finjustera sina beskattningsbara vinster per jurisdiktion och minska sina övergripande skatteförpliktelser genom bland annat oskäliga påslag, godtyckliga vinstmarginaler eller tvivelaktigt uteslutande av vissa utgifter från beräkningen. Parlamentet betonar att det bästa sättet att hantera frågan om internprissättning på EU-nivå är genom en konsoliderad gemensam bolagsskattebas, vilket undanröjer behovet av dessa priser.

30.

Europaparlamentet betonar att uppgifter om internprissättning som multinationella företag eller deras representanter lämnar inte kan övervakas ordentligt av skatteförvaltningarna, vilka ofta inte har tillräckligt med resurser och personal för att på ett kritiskt och noggrant sätt undersöka dessa analyser och deras resultat eller effekter.

31.

Europaparlamentet beklagar, i ett ekonomiskt sammanhang där 60 % av världshandeln är koncernintern (30), att riktlinjerna för tillämpningen av detta rent ekonomiska koncept är fragmenterade på nationell nivå och att de därför präglas av inkonsekvenser mellan medlemsstaterna och leder till rättstvister.

32.

Europaparlamentet betonar dessutom att trots det betydande antalet rättstvister i EU som härrör från skiljaktiga tolkningar av samma internprissättningsprinciper finns det ingen tvistlösningsmekanism på europeisk nivå. Parlamentet noterar att fall som tas till EU:s skiljemannakonvention för internprissättning kan ta upp till åtta år att avgöra, vilket bidrar till den rättsliga osäkerheten för företag och skatteförvaltningar.

33.

Europaparlamentet betonar den avgörande roll som stora revisionsfirmor, däribland ”Big Four”, spelar för att utforma och marknadsföra skattebeslut och skatteflyktsupplägg som exploaterar missmatchningar mellan nationella lagstiftningar. Dessa företag – som förefaller få en betydande del av sina intäkter från skattetjänster, dominera de flesta medlemsstaters revisionsmarknader och spela en huvudroll på den globala skatterådgivningsmarknaden – utgör ett snävt oligopol. Parlamentet anser att en sådan situation inte kan fortsätta utan att det skadar den inre marknadens funktionssätt på de fyra stora revisionsfirmornas verksamhetsområden. Parlamentet uppmärksammar den intressekonflikt som uppstår genom att å ena sidan skatterådgivning och konsulttjänster för skatteförvaltningar och å andra sidan multinationella företags skatteplaneringstjänster, som exploaterar svagheterna i nationella skattelagar, förekommer sida vid sida inom samma företag. God praxis måste främjas på detta område och de befintliga uppförandekoderna bör förbättras. Parlamentet ifrågasätter emellertid hur effektiva företagens uppförandekoder och policyer för socialt ansvar är när det gäller att ta itu med denna fråga. Parlamentet betonar att skattebeslut, i EU och i resten av världen, har blivit en vanlig affärspraxis, inte bara för att få rättssäkerhet och förmånliga skatteuppgörelser utan också i fall där lagbestämmelser inte lämnar något utrymme för tolkning. Parlamentet oroas av beräkningar från skatterådgivningsbranschen att en 50-procentig chans att vara lagligt räcker för att ett skatteplaneringsupplägg ska rekommenderas klienterna (31).

34.

Europaparlamentet uppmanar skattemyndigheterna att förbättra och diversifiera sina kunskapskällor och väsentligt förbättra processen för konsekvensanalyser för att minska risken för oväntade konsekvenser av nya skatteåtgärder. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att inte bara skillnader mellan olika skattesystem utan också alltför komplicerade nationella skattesystem och låg stabilitet, med alltför frekventa förändringar, också i hög grad bidrar stort till att skapa skattegap, göra skattesystemen orättvisa och ge skattepolitiken låg trovärdighet. Parlamentet understryker i detta avseende det hinder som skattemässig fragmentering utgör för upprättandet av en europeisk kapitalmarknadsunion.

35.

Europaparlamentet konstaterar att efter den ekonomiska krisen och dessutom till följd av LuxLeaks-skandalen har insatser mot aggressiv skatteplanering från multinationella företags sida stått högt på den politiska agendan för medlemsstaterna, EU, OECD och G20 men beklagar att inga betydande framsteg gjorts hittills i praktiken, med undantag för OECD:s G20-sponsrade BEPS-projekt som precis har slutförts och ännu inte genomförts av länderna.

36.

Europaparlamentet noterar mot denna bakgrund att många medlemsstater har infört eller avser att anta åtgärder för att ta itu med skatteflykt, särskilt i samband med begränsningen av avdragsrätten för räntor, regler mot missbruk, en bättre definition av begreppet fast driftställe (inbegripet utvecklandet av test för det ekonomiska underlaget för att mer effektivt bestämma ett bolags beskattningsbara närvaro), möjligt uteslutande av företag som inte uppför sig korrekt från offentliga upphandlingar eller offentliggörande av skatteplaneringsupplägg som kan vara till nytta för att återvinna skattesystemets trovärdighet och minska tidsgapet mellan inrättandet av särskilda upplägg och antagandet av korrigerande åtgärder, inbegripet på lagstiftningsnivå.

37.

Europaparlamentet är ändå oroat över att de ensidiga åtgärder som medlemsstaterna vidtar mot skattebasurholkning i frånvaro av en samarbetsstrategi kan bidra till att öka komplexiteten, generera nya missmatchningar och till följd av detta skapa flera möjligheter till skatteflykt inom den inre marknaden. Parlamentet betonar att effekten kan bli densamma om medlemsstaterna genomför internationella eller europeiska riktlinjer på olikartat sätt.

38.

Europaparlamentet välkomnar de olika initiativ och lagstiftningsförslag som kommissionen kommit med under de senaste 20 åren, inte minst det senaste, som syftar till att gå mot en starkare samordning av medlemsstaternas bolagsskattesystem, i syfte att stärka den inre marknaden, ta itu med frågor om dubbelbeskattning eller dubbel icke-beskattning och bevara medlemsstaternas rätt till en effektiv beskattning. Parlamentet beklagar dock att rådet hittills har antagit endast ett litet antal av dessa, på grund av enhällighetskravet och att vissa medlemsstater framhärdar i att anse att de för egen räkning har mer att vinna på kryphål i de icke samordnade skattesystemen än gemensamt i ett samordnat system.

39.

Europaparlamentet välkomnar att en ny finanspolitik har lagts fram och uppmanar kommissionen att sträva efter att säkerställa ett rättvist skattesystem som bygger på principen om beskattning i den medlemsstat där vinster genereras, så att man undviker snedvridning av den inre marknaden och illojal konkurrens.

40.

Europaparlamentet betonar att uppförandekodsgruppen (företagsbeskattning), som inrättades 1998 av medlemsstaterna, har gjort det möjligt att under den senare delen av 1990-talet och i början av 2000-talet undanröja det som utgjorde den mest skadliga enskilda skattepraxisen vid den tiden genom en dubbelspårig ”mjukmetod” med icke obligatoriska regler som består i att dra tillbaka existerade skatteåtgärder som utgjorde skadlig skattekonkurrens och att avstå från att införa några sådana nya åtgärder i framtiden (”frysning”).

41.

Europaparlamentet beklagar att arbetet i uppförandekodsgruppen förefaller att ha tappat fart. Vissa av de mer än 100 åtgärder som dragits tillbaka till följd av dess insatser har i medlemsstaterna ersatts av skatteåtgärder med liknande skadliga effekter. Skattemyndigheterna har reagerat på uppförandekodgruppens rekommendationer genom att skapa nya strukturer med samma skadliga effekter som de som dragits tillbaka. Parlamentet beklagar att tidigare försök att stärka dess styrning och mandat, och att anpassa och bredda dess arbetsmetoder och kriterier som fastställs i koden i syfte att bekämpa nya former av skadlig skattepraxis inom den nuvarande ekonomiska miljön, inte har varit framgångsrika. Parlamentet stöder kommissionens senaste förslag i denna fråga, som beskrivs i dess handlingsplan av den 17 juni 2015 om en rättvis och effektiv företagsbeskattning i EU.

42.

Europaparlamentet beklagar att skattekonkurrensen, trots ambitiösa mål som har tillkännagetts sedan 1997, finns kvar mellan medlemsstaterna, och att den uppstår mindre till följd av olika skattesatser än på grund av heterogena nationella regler för fastställandet av vad som utgör beskattningsbar vinst, vilket i flera årtionden alltid har illustrerats av skillnaderna mellan de nominella och de faktiska skattesatser som medlemsstaterna tillämpar.

43.

Europaparlamentet beklagar också att uppförandekodsgruppens ursprungliga status och styrarrangemang lämnade för mycket utrymme för politiska förhandlingar och kompromisser för att uppnå en ”bred konsensus” (dvs. i praktiken i princip enhällighet, med möjlighet att uttrycka avvikande meningar i fotnoter) om bedömningen av skadlig praxis, vilket därmed påverkar dess arbetes tillförlitlighet och fullständighet och ibland leder till att rapporter avsiktligt inte offentliggörs eller följs upp, exempelvis rapporten 1999 av Simmons & Simmons om administrativa metoder. Parlamentet anser att det är beklagligt att tillbakadragandet av existerande åtgärder drabbades av politiska förseningar och i vissa fall gjorde det möjligt att inkludera nya mottagare efter tidsfristen, vilket också beror på gruppens mycket svaga ansvarighets- och övervakningsmekanismer.

44.

Europaparlamentet betonar, på ett mer grundläggande plan, att uppförandekodens fall-till-fall-metod, vilket har lett till att medlemsstaterna nu konkurrererar mer med allmänna åtgärder, inte tar itu med de systemrelaterade svagheterna i en fragmenterad skatteram i EU, vilket kräver en mer grundläggande översyn.

45.

Europaparlamentet noterar också de insatser som gjorts genom skapandet av plattformen för god förvaltning i skattefrågor där olika intressenter samlas vid samma bord i syfte att skapa enighet i frågan om skatteflykt, särskilt i en internationell kontext, och av det gemensamma forumet för internprissättning, som utfärdar ett antal riktlinjer om de tekniska frågorna kring internprissättning. Parlamentet betonar att dessa organ hittills har bidragit till att göra vissa begränsade ändringar av bolagsskatteramen. De riktlinjer som har utfärdats av det gemensamma forumet för internprissättning har tyvärr hittills inte hanterat frågan om skatteflykt på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet beklagar att sammansättningen i det gemensamma forumet för internprissättning, trots en uppdatering av dess medlemskap nyligen, fortfarande är obalanserad. Parlamentet motsätter sig dessutom att skatteexperter bidrar till arbetet med riktlinjer om internprissättning samtidigt som de kan ge sina klienter råd om aggressiva skatteplaneringsstrategier baserat på internprissättning, och därmed kan vara föremål för en intressekonflikt.

46.

Europaparlamentet betonar att EU-lagstiftningen (direktivet om moderbolag och dotterbolag, direktivet om räntor och royalties, fusionsdirektivet och direktivet om administrativt samarbete), som täcker vissa begränsade aspekter med koppling till bolagsbeskattning, har kunnat ta itu med särskilda frågor som medlemsstaterna och företag som verkar i flera länder står inför. Parlamentet betonar att dessa åtgärder, som ursprungligen utformades för att eliminera dubbelbeskattning, har vissa oavsiktliga och kontraproduktiva effekter på skatteflykt och ibland leder till dubbel icke-beskattning. Parlamentet välkomnar att rådet nyligen antagit vissa ändringar till moder- och dotterbolagsdirektivet som syftar till att införa en allmän antimissbruksklausul och ta itu med hybridlånsmissmatchningar och som kommer att träda i kraft i slutet av 2015, och förväntar sig att detta ska bidra till att avlägsna vissa möjligheter till skatteflykt i EU.

47.

Europaparlamentet erinrar om bestämmelserna i rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete som syftar till att genomföra utbytet av all relevant finansiell information. Parlamentet anser att automatiska, omedelbara och omfattande former för utbyte och en effektiv behandling av skatteinformation skulle ha en starkt avskräckande effekt på skatteundandragande och införandet av skadlig skattepraxis och skulle göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att ha tillgång till den information som behövs för att reagera mot sådan praxis.

48.

Europaparlamentet beklagar att de nuvarande lagstiftnings- och övervakningsramarna för informationsutbyte om skatteåtgärder inte är effektiva, med tanke på att erfarenheterna har visat att existerande krav för spontan eller på begäran-baserat utbyte av information inte efterlevs. Parlamentet beklagar att praktiskt taget ingen medlemsstat utbyter någon information som kan påverka partnerländer i EU. Samordning saknas mellan kommissionen och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

49.

Europaparlamentet beklagar att skatteinformation nästan aldrig utbyts spontant mellan medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar ett automatiskt utbyte av information som inte längre är baserat på ömsesidighet. Parlamentet uppmärksammar de strukturella utformandeproblemen i ett system som är baserat på en diskretionär princip för vad som ska meddelas eller inte och i kombination med svaga övervakningssystem, vilket gör att överträdelser av kraven på informationsutbyte är mycket svåra att identifiera.

50.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att främja det automatiska utbytet av skatteinformation såsom den framtida europeiska och internationella standarden för transparens. Kommissionen uppmanas att som ett första steg att fullgöra sin plikt som fördragets väktare och vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att existerande EU-lag och principen om lojalt samarbete mellan medlemsstaterna som fastslagits i fördraget faktiskt uppfylls. Parlamentet välkomnar expertgruppens förslag om automatiskt utbyte av finansiell kontoinformation för att se över möjligheterna att stödja utvecklingsländer med ett automatiskt informationsutbyte genom att bevilja avtal om icke ömsesidigt utbyte.

51.

Europaparlamentet noterar att statsstödsregler och sanktioner är användbara som ett sätt att ta itu med den mest oskäliga och snedvridande skattepraxisen och att de kan ha en betydande avskräckande verkan.

52.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens skattetransparenspaket om automatiskt informationsutbyte mellan medlemsstaterna om deras skattebeslut i mars 2015 och handlingsplanen för en rättvis och effektiv företagsbeskattning i EU i juni 2015. Dessa texter kan dock endast ses som inledande steg i rätt riktning, och det finns ett akut behov av en konsekvent ram för lagstiftningsåtgärder och administrativt samarbete, däribland till förmån för små och medelstora företag och sådana multinationella företag som bidrar till att skapa genuin ekonomisk tillväxt och betalar sin rättmätiga del av skatter inom den inre marknaden.

53.

Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen nyligen om OECD:s BEPS-handlingsplan som, till följd av flera upprepade uppmaningar till handling vid G7- och G20-möten, innebär ett försök att behandla enskilda frågor som påverkar hur det internationella bolagsskattesystemet fungerar, genom att främja globala och systematiska åtgärder för att ta itu med dem. Parlamentet beklagar att utvecklingsländerna har inkluderats så sent och ojämlikt i OECD:s BEPS-process, eftersom de borde ha deltagit på rättvisa villkor. Parlamentet beklagar också att resultaten av BEPS-handlingsplanen inte går längre på områden som skadliga skattesystem, den digitala ekonomin och transparens.

54.

Europaparlamentet noterar att efter en systematisk analys av problempunkterna i det internationella skattesystemet formulerades BEPS-handlingsplanen i 15 handlingspunkter, av vilka sju godkändes av G20 i november 2014, och övriga överlämnades i oktober 2015. Parlamentet betonar att dessa åtgärder, mot bakgrund av en affärsmiljö i stadig utveckling, syftar till att ta itu med transparensfrågor, t.ex. genom att utfärda riktlinjer på landsbasis, bristen på substans i vissa skatteflyktsarrangemang och skapa mer konsekvens i internationella regler.

55.

Europaparlamentet varnar dock för kompromisser som inte når upp till de ursprungliga ambitionerna eller som leder till skiljaktiga tolkningar på nationell nivå. Parlamentet betonar dessutom att det hittills knappast förekommit någon effektiv övervakning av genomförandet av OECD:s riktlinjer i de länder som stöder dem, och att även de bäst utformade lösningarna inte kan vara effektiva om de inte övervakas och genomförs på ett lämpligt sätt.

56.

Europaparlamentet betonar att EU:s och OECD:s insatser på detta område kompletterar varandra. Parlamentet anser att EU med tanke på hur integrerat det är måste gå längre än BEPS-förslagen när det gäller samordning och konvergens som syftar till att undvika alla former av skadlig skattekonkurrens på den inre marknaden. Parlamentet är övertygat om att EU, samtidigt om man säkerställer att dess konkurrenskraft inte påverkas negativt, skulle kunna införa effektivare verktyg för att säkerställa sund skattekonkurrens och garantera medlemsstaternas rätt att tillämpa en effektiv beskattning av vinster som genereras på deras territorium.

57.

Europaparlamentet betonar att på den inre marknaden missgynnas nya aktörer och företag, däribland små och medelstora företag, som inte använder aggressiva skattemetoder jämfört med multinationella företag som kan förflytta vinster eller genomföra andra former av aggressiv skatteplanering genom olika beslut och instrument som enbart de kommer i åtnjutande av tack vare sin storlek och förmåga att arrangera verksamhet internationellt. Parlamentet noterar oroat att de lägre skatteförpliktelser som blir resultatet av detta gör, allt annat lika, att multinationella företag får en högre vinst efter skatt och de skapar därmed ojämlika spelregler med de konkurrenter på den inre marknaden som inte kan tillgripa aggressiv skatteplanering och faktiskt behåller kopplingen mellan den plats där de skapar vinsten och där den beskattas. Denna snedvridning av spelreglerna till förmån för multinationella företag strider mot den grundläggande principen om den inre marknaden.

58.

Europaparlamentet betonar att OECD (32) visar på att vissa multinationella företag använder sig av strategier som gör det möjligt att betala så lite som 5 % i bolagsskatt medan mindre företag betalar upp till 30 % och är djupt oroat över att vissa studier (33) visar på att bolagsskatten i genomsnitt är upp till 30 % lägre än för inhemska företag som enbart verkar i ett land. Det är oacceptabelt att vissa multinationella företag till följd av dessa strategier kan betala en mycket låg effektiv bolagsskatt medan vissa små och medelstora företag måste betala hela sin skatt.

59.

Europaparlamentet betonar att denna snedvridning av de ekonomiska aktörernas beslut, fattade på grundval av förväntad avkastning efter skatt, leder till en suboptimal allokering av resurser inom EU och tenderar att sänka konkurrensnivån, vilket därmed påverkar tillväxt och sysselsättning.

60.

Europaparlamentet betonar att viss skadlig skattepraxis skulle kunna falla inom räckvidden för skatterelaterade statsstödsregler, särskilt om de på samma sätt kan ge ”selektiva” fördelar och medföra snedvridningar av konkurrensen på den inre marknaden. Parlamentet noterar att statsstödsprocesser och processer inom uppförandekodsgruppen tidigare har stött varandra ömsesidigt, särskilt under 1999 och under den första halvan av 00-talet. Parlamentet betonar att tillämpningen av EU:s konkurrensregler har tillfört rättsligt tryck som ett komplement till den icke-bindande beslutsprocessen i gruppen, vilket delvis kompenserar för avsaknaden av andra effektiva verktyg för att lösa frågan om skatteflykt på EU-nivå.

61.

Europaparlamentet ger sitt erkännande till den viktiga utveckling som skett under de senaste 20 åren när det gäller kommissionens analytiska ramar för skatterelaterat statsstöd, vilket har gjort det möjligt att skapa mer klarhet i definitionen och analysen av statsstöd genom skatteåtgärder, liksom av mer systematiska insatser mot sådana åtgärder. Parlamentet noterar i synnerhet kommissionens riktlinjer från 1998 om tillämpningen av statsstödsregler på åtgärder som avser direkt bolagsbeskattning, rapporten 2004 om detta och olika viktiga rättsfall under 2000-talet. Parlamentet välkomnar att det 2014, inom processen för moderniseringen av statsstöd som kommissionen främjar, lanserades ett offentligt samråd om de förslag till riktlinjer som syftar till att klarlägga begreppet statsstöd i enligt med artikel 107 i EUF-fördraget, där skatterelaterat skattestöd, och i synnerhet skattebeslut, ingick.

62.

Europaparlamentet noterar att en allt mer fast rättspraxis från EU-domstolen har framkommit de senaste årtiondena om tillämpningen av statsstödslagstiftningen på medlemsstaternas skatteåtgärder, senast i de förenade målen om Gibraltar 2011 (34).

63.

Europaparlamentet noterar att EU-domstolen betonade principen om ”substans före form” och därmed att den ekonomiska konsekvensen av en åtgärd är referenskriteriet för dess utvärdering.

64.

Europaparlamentet noterar därför att EU-domstolen från förbudet mot statsstöd har härrört långtgående krav för medlemsstaternas lagstiftningsansvar i skattefrågor.

65.

Europaparlamentet noterar att konceptet ”arten och systematiken i det nationella systemet” utgör en central referens för att bedöma huruvida direkta eller indirekta skatteåtgärder är selektiva eller inte, och därmed kompatibla eller inte med den inre marknaden, och att alla statsstödsregler bör bedömas i förhållande till den ursprungliga jämvikten. Eftersom EU:s riktmärke för att bedöma potentiella snedvridningar är det nationella referenssystemet (35) kan inte alla snedvridningar av konkurrens och skadlig skattepraxis på den inre marknaden täckas av nuvarande konkurrensregler. Parlamentet noterar därför att en full tillämpning av dessa regler inte ensamt skulle göra det möjligt att lösa frågan om företags skatteflykt i EU.

66.

Europaparlamentet noterar att enligt de uppgifter som kommissionen bidragit med till det särskilda utskottet (36) har endast 65 skatterelaterade frågor undersökts av kommissionen sedan 1991, varav 7 var skattebeslut och endast 10 hade sitt ursprung i formella underrättelser från medlemsstaterna.

67.

Europaparlamentet betonar att kommissionen endast har behandlat ett litet antal fall när de gäller skatterelaterat skattestöd under andra halvan av 00-talet och att den senaste tidens statsstödsförfaranden bland annat är följande:

68.

Europaparlamentet betonar att de pågående och avslutade undersökningarna av kommissionen och de fall som avslöjats av LuxLeaks visar på att vissa medlemsstater inte uppfyllt sina rättsliga förpliktelser (37) att meddela alla potentiella statsstödsärenden till kommissionen.

69.

Europaparlamentet betonar att dessa undersökningar endast belyser ett mycket begränsat urval av typisk skattepraxis som påverkar den beskattningsbara vinsten som tilldelas vissa multinationella företags dotterbolag genom internprissättning. Parlamentet är oroat över att kommissionens behöriga tjänsters nuvarande resurser kan begränsa dess möjligheter att hantera ett väsentligt högre antal fall och utföra systematiska kontroller för att ta reda på om fler metoder, utöver dem som är baserade på internprissättning, på området bolagsbeskattning kan strida mot statsstödslagstiftningen.

70.

Europaparlamentet ger sitt helhjärtade stöd till kommissionen i dess tillvägagångssätt, som består i att ta den tid som krävs för att behandla pågående fall grundligt och med all vederbörlig aktsamhet. Parlamentet anser att resultaten av undersökningarna kommer att bidra till att etablera exaktare och effektivare riktlinjer för skatterelaterat statsstöd och internprissättning och för att förmå medlemsstaterna att anpassa sin praxis därefter. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen att slutföra dessa pågående utredningar av skatterelaterat statsstöd så snart som det är praktiskt möjligt utan att det påverkar dess kvalitet och trovärdighet, och inväntar resultaten av detta med stort intresse. Kommissionen uppmanas att regelbundet rapportera om dessa utredningar till Europaparlamentet. Kommissionen uppmanas att begära återvinning av varje euro som saknas om de pågående utredningarna bekräftar att olagligt statsstöd förekommer.

71.

Europaparlamentet påminner om att pågående undersökningar, vid överträdelser av EU-regler, skulle kunna leda till att den medlemsstat som godkände skatteåtgärden i fråga återkräver det belopp som motsvarar det olagliga statsstödet som det mottagandet företagen beviljats. Parlamentet betonar att detta, trots att det kan få en betydande negativ effekt på den berörda medlemsstatens anseende, i praktiken utgör en belöning för bristande efterlevnad, vilket sannolikt inte avskräcker medlemsstaterna från att i tveksamma fall utöva olagliga statsstödsmetoder och bevilja oskäliga skatteförmåner, utan befriar dem i stället från deras ansvar att uppfylla EU:s regler om statsstöd, och det mildrar inte den ekonomiska förlusten i de berörda medlemsstaternas budgetar. Parlamentet anser mer allmänt att reglerna om statsstöd bör innehålla sanktioner som har en avskräckande effekt på olagligt statsstöd.

72.

Europaparlamentet pekar också på möjligheten, i fall av oskälig internprissättning mellan dotterbolag i olika länder, att inte enbart den medlemsstat som är källan till den förmånliga skattebehandlingen får sina skatteintäkter justerade (återkrav av stödet) utan att samma sak sker i andra länder där transaktionen ägde rum (justering i efterhand av internprissättning och därmed av beskattningsbar inkomst). Parlamentet betonar att detta i vissa fall skulle kunna leda till dubbelbeskattning.

73.

Europaparlamentet påminner om att skattebeslut bör syfta till att skapa rättssäkerhet och skapa legitima förväntningar för mottagarna. I den situation där nationella beslut kan ifrågasättas genom statsstödsregler på EU-nivå finns det en risk för stora mängder underrättelser från medlemsstaterna med begäran om klartecken i förväg från kommissionen i syfte att undvika rättsosäkerhet för skatteförvaltningar och företag. Parlamentet betonar att ökad kapacitet inom kommissionen och bättre processer för att överföra information är lämpliga sätt att hantera ett ökat flöde av meddelanden samt den ökade transparens som krävs från medlemsstaterna i skattefrågor.

74.

Europaparlamentet är bekymrat över att de negativa spridningseffekterna av skadlig skattepraxis från vissa multinationella företags sida förefaller vara mycket mer betydande för utvecklingsländer än för utvecklade länder (38), eftersom de första får en större andel av sina inkomster från bolagsskatt och har svagare system för offentliga finanser, regleringsförutsättningar och administrativ kapacitet att säkerställa skatteefterlevnad och hantera denna skadliga skattepraxis. Parlamentet noterar att IMF (39) anser att utvecklingsländer i relativa termer förlorar tre gånger så mycket intäkter som utvecklade länder genom aggressiv skatteplanering. Parlamentet betonar att artikel 208 i Lissabonfördraget ålägger medlemsstaterna att inrätta sin politik så att den stöder utvecklingsländernas utveckling. Parlamentet påpekar att omfattande spridningsanalyser i efterhand av medlemsstaternas skattesystem, och offentliggörande av resultaten, skulle vara till hjälp för politikerna att säkerställa att systemen inte urholkar andra medlemsstaters eller tredjeländers skattebaser.

75.

Europaparlamentet betonar samtidigt att de få ”vinnarna” i den globala skattekonkurrensen, dvs. de länder som har en mycket attraktiv bolagsskattepolitik inom och utom EU, uppvisar vissa oproportionerliga ekonomiska fundamenta jämfört med deras storlek och faktiska ekonomiska aktivitet, särskilt när man tittar på faktorer som antalet företag med hemvist i landet per invånare, storleken på utländska vinster som registrerats, utländska direktinvesteringar eller utgående finansiella flöden jämfört med BNP, etc. Detta visar att deras skattebaser och inkommande finansiella flöden är av konstgjord art och att nuvarande skattesystem tillåter en frikoppling mellan där värdet genereras och där beskattningen sker.

76.

Europaparlamentet betonar att skattekonkurrens långt ifrån är begränsad till medlemsstaterna, inbegripet deras beroende eller associerade territorier, och att den största delen av den praxis som behandlas här har en internationell dimension, genom förflyttning av vinster från jurisdiktioner med låg eller ingen beskattning eller med sekretess, där ofta ingen väsentlig ekonomisk verksamhet äger rum. Parlamentet beklagar den brist på samordnat tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida gentemot alla dessa jurisdiktioner, inte bara när det gäller gemensamma insatser eller reaktioner mot deras skadliga praxis, utan också, trots kommissionens insatser, hur de identifieras och vilka kriterier som gäller. Parlamentet stöder därför helhjärtat kommissionens förslag från 2012 som innehåller väsentliga kriterier för att säkerställa rättvis konkurrens utöver transparens och informationsutbyte, liksom offentliggörandet nyligen, i kommissionens skattepaket av den 17 juni 2015, av en förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner, som etablerats enligt en gemensam nämnare-metod på grundval av förteckningar som upprättats på nationell nivå. Parlamentet betonar att det är en förutsättning för lämpliga åtgärder mot sådana jurisdiktioner att en sådan förteckning upprättas. Parlamentet anser att förteckningen bör vara den första omgången i en process som leder fram till en rigorös och objektiv definition av ”skatteparadis” som sedan kan användas som underlag för kommande förteckningar och som fastställs på grundval av tydliga kriterier som ska vara kända på förhand. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att bedöma om jurisdiktionerna inom EU uppfyller dessa kriterier.

77.

Europaparlamentet betonar att OECD:s arbete på detta område har uppnått vissa betydande resultat när det gäller transparens och informationsutbyte. Parlamentet välkomnar i synnerhet att nästan 100 länder i juni 2015 hade undertecknat OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden (den gemensamma konventionen) som skapar förutsättningar för administrativt samarbete mellan stater vid fastställande och uppbörd av skatter, särskilt i syfte att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande.

78.

Europaparlamentet betonar dock att OECD:s arbete med sin tidigare förteckning över icke samarbetsvilliga skatteparadis grundades på en politisk process som ledde till godtyckliga kompromisser redan när kriterierna för förteckningen fastställdes, till exempel kravet att ingå skatteavtal med 12 andra länder, vilket ledde till att ingen jurisdiktion blev förtecknad som icke samarbetsvilligt skatteparadis. Parlamentet betonar att det nuvarande tillvägagångssättet fortfarande grundas på kriterier som hänvisar till skattetransparens och informationsutbyte och inte är tillräckligt omfattande för att åtgärda skadligheten hos viss skattepraxis. Parlamentet noterar att detta begränsar relevansen av OECD:s metod, hur många fördelar den än har, för att identifiera de skattejurisdiktioner som är pelarna i skatteflyktspraxis och skadlig skattekonkurrens runt om i världen. Parlamentet betonar i synnerhet att detta tillvägagångssätt inte hänvisar till några kvalitativa indikatorer för en objektiv bedömning av efterlevnaden av god styrpraxis eller behandlar kvantitativa uppgifter såsom bokföringsmässig vinst, ingående eller utgående finansiella flöden och deras grad av koppling till den ekonomiska realiteten i en viss jurisdiktion.

79.

Europaparlamentet betonar dessutom att dessa förteckningar kan användas på nationell nivå för att genomföra nationella skydds- och antiskatteflyktsregler gentemot tredjeländer (till exempel begränsning av vinster, tillämpning av ett huvudsyftestest, regler för utländska företag som kontrolleras, etc.) och att begränsningarna för sådana förteckningar därför också begränsar räckvidden och effektiviteten i nationella åtgärder som syftar till att bekämpa skadlig skattepraxis.

80.

Europaparlamentet är övertygat om att säkerställandet av rättvis konkurrens på den inre marknaden och skyddet av medlemsstaternas skattebaser i hög grad beror på förmågan att åtgärda den svagaste länken i samspelet med jurisdiktioner med låg eller ingen beskattning och med sekretess, med tanke på att skattesatser är medlemsstaternas behörighet, eftersom förekomsten av en ”skatteport” (t.ex. ingen källskatt) till tredjeländer, oavsett deras skattepraxis, i betydande grad ökar möjligheterna till skatteflykt inom EU.

81.

Europaparlamentet betonar att ett samordnat tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida gentemot både utvecklingsländer och utvecklade länder skulle kunna visa sig vara effektivare för att hantera skadlig skattepraxis och främja större ömsesidighet i skattefrågor.

82.

Europaparlamentet betonar att, som svar på påtryckningarna från både EU och G20 i frågan om skattetransparens och i samband med den finansiella och ekonomiska krisen och skuldkrisen, vissa tredjeländer till slut har undertecknat avtal om utbyte av skatteinformation med EU, vilket bör förbättra samarbetet med dessa länder. Parlamentet påpekar att, när det gäller Schweiz, ett avtal undertecknades i maj 2015 efter en lång övergångsperiod under vilken denna viktiga handelspartner till EU åtnjöt privilegierad tillgång till den inre marknaden men samtidigt inte samarbetade på andra områden, i synnerhet beskattning.

83.

Europaparlamentet noterar att framstegen, trots pågående förhandlingar, fortfarande går långsamt när det gäller att underteckna liknande samarbetsavtal med San Marino, Monaco, Liechtenstein och Andorra. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har ett liknande europeiskt mandat att förhandla fram avtal om automatiskt informationsutbyte med utomeuropeiska territorier som för närvarande omfattas av EU:s direktiv om skatt på sparande.

84.

Europaparlamentet noterar med oro att många utvecklingsländer är särskilt utsatta för multinationella företags skatteflyktsaktiviteter, och att huvudorsaken till de förlorade intäkterna för utvecklingsländernas nationella budgetar ligger i multinationella företags internprissättningspraxis (40). Parlamentet betonar dessutom att dessa länder har ett mycket svagt förhandlingsläge gentemot vissa multinationella företag eller utländska direktinvesterare som jagar runt efter skattesubventioner och undantag. Parlamentet beklagar att de årliga förlusterna av skatteintäkter som nationella budgetar åsamkas har beräknats uppgå till mellan omkring 91 (41) och 125 miljarder euro (42);

85.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de enligt Lissabonfördraget är bundna av principen om en konsekvent utvecklingspolitik och att de måste säkerställa att deras skattepolitik inte undergräver EU:s utvecklingsmål. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att enligt IMF:s förslag genomföra spridningsanalyser av sin skattepolitik och dess följder för utvecklingsländerna.

86.

Europaparlamentet drar vid en tillbakablick på det uppdrag som dess särskilda utskott fick, och trots de olika begränsningar och hinder som utskottet mötte vid utförandet av informationsuppdragen, även från andra EU-institutioner, vissa medlemsstater och multinationella företag, följande slutsatser:

87.

Europaparlamentet fördömer att flera skattedokument från uppförandekodsgruppens möten som hade begärts inte lämnats alls eller endast lämnat delvis till utskottet, trots att vissa av dem redan lämnats till enskilda medborgare som begärt dem genom förfarandet för tillgång till handlingar, vilket lett till att Europaparlamentet är mindre underrättat än europeiska medborgare om medlemsstaternas ståndpunkt i skattefrågor. Parlamentet beklagar dessutom att kommissionen endast har lämnat ut knappt 5 procent av det totala antalet dokument som begärts, vilket verkar vara cirka 5 500. Parlamentet beklagar bristen på samarbete med utskottet från kommissionens och rådets sida, vilket hindrat utskottet från att fullgöra sitt uppdrag.

88.

Europaparlamentet uppmanar, med tanke på parlamentets nuvarande avsaknad av undersökningsbefogenheter, rådet och kommissionen att skyndsamt tillstyrka det framlagda förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt (43), så att parlamentet ges de verkliga undersökningsbefogenheter som det behöver för att utöva sin parlamentariska undersökningsrätt.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om de ovannämnda överträdelserna fortfarande kan hänskjutas till EU-domstolen.

90.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera principen om att vinster ska beskattas på den plats där de genereras.

91.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna, som delar det politiska ansvaret för den nuvarande situationen, att sätta stopp för skadlig skattekonkurrens och att samarbeta fullt ut för att eliminera missmatchningar – och för att inte skapa ytterligare missmatchningar – mellan skattesystem och skadliga skatteåtgärder som skapar förutsättningar för massiv skatteflykt från multinationella företags sida och urholkar skattebasen inom den inre marknaden. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om alla relevanta förändringar av deras bolagsskattelagstiftning som kan påverka deras effektiva skattesatser eller någon annan medlemsstats skatteintäkter. Parlamentet betonar att de medlemsstater som spelar en avgörande roll för att underlätta skatteflykt måste ta sitt ansvar och gå före i arbetet med att förbättra skattesamarbetet inom EU.

92.

Europaparlamentet uppmanar EU:s stats- och regeringschefer att göra nya tydliga politiska åtaganden om skyndsamma åtgärder för att komma till rätta med den här situationen som inte längre kan tolereras, inte minst på grund av dess påverkan på nationella budgetar, som redan är föremål för finanspolitiska konsolideringsåtgärder, och på skattebördan för andra skattebetalare, inbegripet små och medelstora företag och medborgare. Parlamentet betonar mot denna bakgrund att det avser att spela sin roll fullt ut och är berett att införa en effektivare politisk kontroll i nära samarbete med nationella parlament.

93.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla sin plikt som fördragets väktare genom att säkerställa att EU:s lag och principen om lojalt samarbete mellan medlemsstaterna efterlevs fullt ut. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att rutinmässigt vidta ytterligare rättsliga åtgärder i enlighet med sina fördragsenliga befogenheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förstärka sin interna kapacitet, eventuellt genom att inrätta en specifik skatteavdelning som kan behandla både ett ökat inflöde av underrättelser om statligt stöd på konkurrenspolitikområdet och ett förstärkt samordningsansvar för nya åtgärder som rör skattetransparens.

94.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse kommissionen med all information som den behöver för att utan hinder fullgöra sin roll som fördragens väktare.

95.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja god praxis när det gäller internprissättning och prissättning av lån och finansieringsavgifter vid transaktioner inom koncerner, så att de blir förenliga med gällande marknadspriser.

96.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna fortfarande har full behörighet att fastställa sina respektive bolagsskattesatser. Parlamentet vidhåller dock att skattekonkurrens inom EU och gentemot tredjeländer bör äga rum inom ramen för tydliga regler så att en rättvis konkurrens mellan företagen på den inre marknaden kan garanteras. Medlemsstaterna uppmanas att först och främst åstadkomma en företagsvänlig miljö som kännetecknas av bland annat ekonomisk, finansiell och politisk stabilitet, rättssäkerhet och enkla skatteregler. Parlamentet uppmanar kommissionen, med tanke på dess avgörande roll för att åstadkomma finanspolitisk hållbarhet, att mer grundligt ta upp bolagsskattefrågor, inbegripet skadlig skattepraxis och dess effekter, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och att ta med relevanta indikatorer, bland annat uppskattningar av det skattegap som skapas av skatteundandragande och skatteflykt, inom förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

97.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, särskilt dem som mottar finansiellt stöd, att genomföra strukturreformer, bekämpa skattebedrägeri och vidta åtgärder mot aggressiv skatteplanering.

98.

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att göra en korrekt avvägning mellan finanspolitisk och ekonomisk konvergens, och uppmanar kommissionen att se till att vidtagna åtgärder är till stöd för tillväxt, investeringar och arbetstillfällen.

99.

Europaparlamentet betonar att ett omfattande, transparent och effektivt automatiskt utbyte av skatteinformation och en obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas är väsentliga förutsättningar för att skapa ett skattesystem på EU-nivå som uppfyller och bevarar den inre marknadens grundläggande principer.

100.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att med tanke på frågans komplexitet genomföra olika uppsättningar av kompletterande åtgärder för att förbättra den nuvarande situationen, med beaktande av behovet av minskad komplexitet för alla intressenter och av lägsta möjliga efterlevnadskostnader för företag och skatteförvaltningar. Parlamentet betonar därför att en förenkling av skatteuppläggen bör vara det första steget för att skapa klarhet inte bara för medlemsstaterna utan också för medborgarna, som för närvarande är uteslutna från informationsutbytet.

101.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina empiriska undersökningar av möjligheten att begränsa avdragsrätten för royaltyavgifter till närbesläktade bolag från bolagens beskattningsbara inkomster som ett sätt att motverka vinstförflyttningar inom koncerner.

102.

Europaparlamentet betonar att det först var endast fyra multinationella företag (44) av totalt 17 trots upprepade uppmaningar samtyckte till att infinna sig inför utskottet för diskussion av internationella skatteplaneringsfrågor. Parlamentet anser att det faktum att 13 (45) av dem – vissa mycket framträdande – först vägrade att samarbeta med ett parlamentsutskott är oacceptabelt och till stor skada för Europaparlamentets värdighet och för de medborgare som parlamentet företräder. Parlamentet noterar dock att 11 multinationella företag till slut gick med på att komma till parlamentet men först efter det betänkandet gått till omröstning i TAXE-utskottet och strax före omröstningen i plenum, medan två multinationella företag (46) framhärdade i sin vägran. Parlamentet rekommenderar därför att behöriga myndigheter prövar frågan om att vägra dessa bolag tillträde till parlamentets lokaler och att man allvarligt överväger att utarbeta ett tydligt ramverk och att uppgradera de skyldigheter som framgår av uppförandekoden för organisationer i transparensregistret (47), när det gäller samarbetet med Europaparlamentets utskott och andra politiska instanser.

103.

Europaparlamentet begär en undersökning av den roll som finansinstituten spelar för att bidra till skadlig skattepraxis.

104.

Europaparlamentet beklagar innehållet i rådets politiska överenskommelse av den 6 oktober 2015, vilken inte uppfyller kommissionens lagförslag från mars 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU när det gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar på skatteområdet. Parlamentet betonar att det sistnämnda förslaget, förutom ett gemensamt ramverk för registrering och automatiskt utbyte av information om skattebeslut, innehöll bestämmelser som gör det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka dess införlivande i medlemsstaterna och att säkerställa att skattebeslut inte påverkar den inre marknaden ogynnsamt. Parlamentet betonar att det, om rådets förslag antas, inte blir möjligt att dra full nytta av det automatiska utbytet av skattebeslut, särskilt beträffande deras effektiva genomförande, och uppmanar därför rådet att ansluta sig till kommissionens förslag och att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets utlåtande om detta, särskilt beträffande direktivets räckvidd (alla skattebeslut i stället för enbart gränsöverskridande), retroaktivitetstiden (alla ännu gällande skattebeslut bör utbytas) och den information som ska lämnas till kommissionen, som bör ha tillgång till skattebesluten.

105.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i alla internationella fora stödja ett automatiskt informationsutbyte mellan skatteförvaltningar som den nya globala standarden. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen, OECD och G20 att främja detta med hjälp av de lämpligaste och effektivaste instrumenten inom en inkluderande global process. Parlamentet vidhåller att konkreta steg måste tas för att säkerställa att det automatiska informationsutbytet blir verkligt globalt, och därmed effektivt, samtidigt som säkerhetskraven uppfylls, genom stöd till utvecklingsländernas insatser för att bygga upp sin kapacitet för fullt deltagande i det automatiska informationsutbytet. Parlamentet betonar att det automatiska informationsutbytet inom EU kan ske i form av ett centralt register för hela EU som är tillgängligt för kommissionen och behöriga nationella myndigheter.

106.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betänka att alla skattebeslut, särskilt när det är fråga om internprissättning, bör fattas i samarbete med alla berörda länder, att den relevanta informationen bör utbytas mellan dem automatiskt, komplett och utan dröjsmål, och att alla nationella åtgärder som syftar till att minska skatteflykt och urholkning av skattebaser inom EU, inbegripet revisioner, bör genomföras gemensamt, med vederbörligt beaktande av de erfarenheter som gjorts genom Fiscalis 2020-programmet. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att grundläggande delar i alla skattebeslut som får effekter på andra medlemsstater inte bara bör utbytas mellan skatteförvaltningar och kommissionen utan också presenteras i de multinationella företagens landsspecifika rapportering.

107.

Europaparlamentet framhäver i detta sammanhang att inte bara gränsöverskridande utan också nationella beslut kan påverka andra medlemsstater, och begär därför att det automatiska informationsutbytet utvidgas till alla beslut som har fattats av en medlemsstats regering eller skattemyndighet eller för dennas räkning, eller av någon territoriell eller administrativ del av en medlemsstat, och som fortfarande gäller den dag då direktivet träder i kraft. Parlamentet framhåller starkt den nyckelroll som kommissionens deltagande utgör för datainsamlings- och analysprocessen rörande skattebeslut.

108.

Europaparlamentet begär vidare ett regelverk som effektivt styr genomförandet av det automatiska informationsutbytet, insamling och offentliggörande av statistik om den utbytta informationen, samt i synnerhet att kommissionen senast den 31 december 2016 upprättar en säker central katalog för att underlätta informationsutbytet mellan deltagande skattemyndigheter. Parlamentet påminner om att inrättandet av ett system för automatiskt utbyte av information om skattebeslut kommer att medföra att en mycket stor mängd information samlas in, vilket kan göra det svårt att urskilja de verkligt problematiska fallen. Parlamentet betonar att denna situation, förutom förekomsten av 28 medlemsstater med olika språk och administrativa rutiner, gör det nödvändigt att kommissionen och medlemsstaterna överväger effektiva sätt, inbegripet användning av informationsteknik, för att hantera mängden och mångfalden av insamlade data så att det automatiska utbytet av information i unionen blir verkligt effektivt och värdefullt.

109.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera förutsättningarna för att på längre sikt inrätta ett clearingsystem för hela EU, där kommissionen systematiskt kan granska skattebeslut och på så sätt öka systemets säkerhet, konsekvens, enhetlighet och transparens, samt kontrollera om besluten kan påverka andra medlemsstater ogynnsamt.

110.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör förbättra transparensen för medborgarna genom att offentliggöra en årlig rapport med ett sammandrag av de viktigaste fallen i den säkra centrala katalogen, och att kommissionen därvid bör ta hänsyn till sekretessbestämmelserna i direktivet om ömsesidigt bistånd.

111.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa en gemensam ram på EU-nivå för skattebeslut, inbegripet gemensamma kriterier, särskilt följande:

112.

Europaparlamentet begär att kommissionen ställer upp gemensamma EU-riktlinjer för tillämpningen av OECD:s armlängdsprincip, med syfte att harmonisera medlemsstaternas rutiner för fastställande av internpriser så att nationella förvaltningar när de upprättar internprissättningsavtal har de verktyg som de behöver för att jämföra liknande projekt och inte bara liknande transaktioner.

113.

Europaparlamentet anser att ett rättvist och effektivt skattesystem kräver en tillräckligt hög transparens- och sekretessnivå. Parlamentet är därför övertygat om att medlemsstaternas skatteförvaltningar, och i förekommande fall kommissionen, bör få tillgång till information om vilka som ytterst gynnas av lagbestämmelser och/eller skattebeslut.

114.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra bruk av bland annat direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, vilket innefattar ”skattebrott” i den breda definitionen av ”brottslig verksamhet” för att avgöra vilka som i sista hand gynnas av vissa lagbestämmelser.

115.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att internt införa ett centralt offentligt register över alla lagliga befrielser, avdrag och krediter som avser bolagsskatt, samt en kvantitativ bedömning av deras budgetpåverkan för varje medlemsstat.

116.

Europaparlamentet välkomnar den handlingsplan som kommissionen föreslog den 17 juni 2015 för att ta itu med skatteflykt och främja rättvis och effektiv bolagsbeskattning i EU. Kommissionen uppmanas att öka tempot när det gäller att lägga fram lagstiftningsändringar så att det snarast kan skapas en obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas i hela EU, vilken inte bara skulle ta upp problemet med förmånsordningar och missmatchningar mellan nationella skattesystem utan också de flesta av de problem som leder till skattebasurholkning på europeisk nivå (särskilt internprissättning). Kommissionen uppmanas att utan dröjsmål återuppta det arbete som slutfördes år 2011 om ett förslag till rådets direktiv om att införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas som tar hänsyn till parlamentets ståndpunkt om detta och till nya faktorer som har uppkommit sedan dess och inbegriper de senaste slutsatserna från det arbete som har genomförts av OECD, i synnerhet standarder till följd av handlingsplanen om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster (BEPS), så att en konsoliderad text kan tas fram år 2016.

117.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina förslag ta med bestämmelser som syftar till att klarlägga definitionen av FoU-investeringar och fast driftställe i linje med begreppet ekonomiskt underlag, vilket också omfattar den digitala ekonomin. Parlamentet framhäver vikten av FoU-investeringar och behovet av att underlätta snarare än att hämma investeringar och tillväxt i den digitala ekonomin och därmed ge EU:s tillväxtekonomi i denna sektor en konkurrensfördel jämfört med andra aktörer i USA och på andra ställen. Parlamentet betonar att befintliga erfarenheter visar att patentboxar inte bidrar till att driva på innovation och kan leda till allvarlig skattebasurholkning genom förflyttning av vinster. Parlamentet betonar samtidigt att missbruk och exploatering av sådana system måste minimeras genom samordnade insatser från medlemsstaternas sida och genom gemensamma standarder och definitioner när det gäller vad som kan räknas som främjande av FoU och vad som inte kan göra det. Europaparlamentet betonar att den så kallade modifierade nexusstrategin för patentboxar som rekommenderas i BEPS-initiativet inte kommer att kunna begränsa de problem som hör samman med patentboxar i tillräcklig utsträckning.

118.

Europaparlamentet betonar att för att återupprätta kopplingen mellan beskattning och ekonomiskt underlag och för att se till att skatterna betalas i de länder där den faktiska ekonomiska verksamheten och värdeskapandet äger rum, samt för att korrigera existerande missmatchningar, skulle en fördelningsformel kunna göra åtskillnad mellan sektorer för att beakta deras särskilda särdrag, särskilt när det gäller digitala företag då den digitala ekonomin försvårar för skattemyndigheter att fastställa var värdet skapas. Kommissionen uppmanas att noga överväga parlamentets ståndpunkt när det gäller en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och tillämpa en fördelningsformel som återspeglar företagens faktiska ekonomiska verksamhet. Kommissionen uppmanas att fortsätta att utarbeta konkreta valmöjligheter för utformningen av denna fördelningsnyckel, särskilt när det gäller att för varje sektor förutspå effekterna på skatteintäkter för varje medlemsstat, beroende på dess ekonomiska struktur. Parlamentet betonar vidare att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är ett användbart sätt att bekämpa BEPS och skapa ett europeiskt mervärde oavsett om skatteintäkterna delvis skulle kunna användas som en ny källa till egna medel för EU-budgeten.

119.

Europaparlamentet ger sitt helhjärtade stöd till att införa en fullständig och obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas så snart som möjligt. Parlamentet ger sitt erkännande för kommissionens ansats att föreslå en enkel gemensam konsoliderad bolagsskattebas (utan konsolidering) som ett första steg i sin handlingsplan i juni 2015, men framhäver att detta kommer att lämna många frågor öppna, särskilt för företag som verkar på den inre marknaden, givet att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inte skulle ge dem kompensation för förlusterna genom konsolideringen, inte ta itu med den byråkrati och osäkerhet som är förknippad med internprissättning, vilket också är ett av de största skatteflyktsverktyg som multinationella företag använder sig av och inte heller leda till att förflyttning av skattebaser upphör. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fastslå en konkret och kort tidsfrist för att inkludera detta konsolideringselement i initiativet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Kommissionen uppmanas att avstå från ytterligare konsekvensbedömningar av denna åtgärd som stått på EU:s agenda under årtionden, som redan varit föremål för omfattande förberedelsearbeten och som nu är blockerad i rådet sedan den lades fram 2011.

120.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i väntan på att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas ska antas och genomföras fullt ut på EU-nivå, att vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa en effektiv beskattning, minska vinstförflyttningar (huvudsakligen genom internprissättning), och i väntan på konsolideringen utforma en övergångsordning som kompenserar för gränsöverskridande vinster och förluster, vilken bör vara tillfällig och inbegripa tillräckliga garantier för att den inte skapar ytterligare möjligheter till aggressiv skatteplanering, och införa antimissbruksregler i alla relevanta direktiv. Kommissionen uppmanas att kontrollera att de befintliga direktiven och utkasten till direktiv på området skatte- och bolagslagstiftning är lämpliga för att verkställa en effektiv beskattning. Parlamentet uppmanar rådet att förbereda sig på att snarast anta dessa bestämmelser. Parlamentet betonar att tillämpningen av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör åtföljas av gemensamma bokföringsregler och lämplig harmonisering av de administrativa rutinerna för skattefrågor för att målen med den ska kunna uppfyllas, bland annat att minska byråkratin.

121.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda tydlig lagstiftning om definitionen av ekonomiskt underlag, värdeskapande och fast driftställe, framför allt i syfte att ta itu med frågan om brevlådeföretag och att utveckla EU-kriterier och lagstiftning för en behandling av FoU som är förenlig med OECD:s arbete i frågan, dock inte begränsat till detta, eftersom medlemsstaterna nu reformerar sin strategi i detta avseende, ofta kumulativt med subventioner. Parlamentet betonar att en sådan lagstiftning tydligt ska visa att det måste finnas en direkt koppling mellan de förmånsordningar som beviljas av skatteförvaltningen och de underliggande FoU-verksamheterna. Kommissionen uppmanas att se över EU:s lagstiftning om kontrollerade utländska företag och tillämpningen av den i enlighet med EU-domstolens dom rörande Cadbury Schweppes (C-196/04) för att säkerställa att reglerna för kontrollerade utländska företag tillämpas fullt ut även när det rör sig om upplägg som inte är rent konstlade, för att undvika fall med dubbel icke-beskattning. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag för att harmonisera reglerna om kontrollerade utländska företag inom EU.

122.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så länge en allmänt accepterad definition saknas utföra ytterligare analyser och studier för att definiera aggressiv skatteplanering och skadlig skattepraxis, i synnerhet när det gäller missbruk av dubbelbeskattningsavtal och hybridmissmatchningsarrangemang, med beaktande av de olika negativa effekter som de kan få på samhället, säkerställa övervakningen av dem och mer exakt identifiera effekterna av skatteflykt i EU och i utvecklingsländer. Kommissionen uppmanas vidare att ta fram en metod för att mäta skattegapet som uppkommer till följd av skatteflykt och skatteundandragande, enligt förslaget från mars 2015, och att säkerställa att denna mätning görs regelbundet för att övervaka framstegen och utforma lämpliga politiska reaktioner. Kommissionen uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att klarlägga vilken exakt status alla jurisdiktioner som är avhängiga av medlemsstater har och vilka påtryckningsåtgärder som skulle kunna användas för att de ska ändra sin praxis i syfte att undvika skattebasurholkning inom EU.

123.

Europaparlamentet påminner om att det förutom bolagsskattebedrägerier även förekommer betydande bedrägerier inom den gränsöverskridande mervärdesskatten, en skatt som är grundläggande i alla länders budgetar. Kommissionen uppmanas att ta fram åtgärder för att bekämpa detta problem, bland annat bättre samordning i frågan mellan nationella skattemyndigheter.

124.

Europaparlamentet efterlyser en omedelbar reform av uppförandekoden för bolagsbeskattning och den grupp som har i uppdrag att verkställa den, då den fram till i dag har visat sig ha ett tvivelaktigt värde, i syfte att ta itu med de hinder som i dag står i vägen för att man på ett effektivt sätt ska kunna ta itu med skadlig skattepraxis och underlätta samordning och samarbete inom EU kring skattepolitiken.

125.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i en anda av gott samarbete stödja förslagen i kommissionens handlingsplan av den 17 juni 2015 om en rättvis och effektiv företagsbeskattning i EU. Parlamentet anser att gruppens legitimitet kan gynnas av ökad transparens och ansvarsskyldighet. Parlamentet stöder därför att gruppens styrning och mandat ska omdanas bland annat genom att en permanent och politiskt ansvarig ordförande utses och dess arbetsmetoder förbättras, inbegripet en möjlig mekanism för verkställandet, att finansministrar eller högre tjänstemän regelbundet deltar i gruppen för att öka dess synlighet utåt, liksom ett förbättrat informationsutbyte inom gruppen i syfte att effektivt ta itu med BEPS-frågor. Parlamentet efterlyser också att kriterierna i koden ska uppdateras och breddas i syfte att täcka nya former av skadlig skattepraxis, inbegripet i tredjeländer. Parlamentet uppmanar gruppens ordförande och rådet att regelbundet rapportera till och utbyta information med sitt behöriga utskott rörande gruppens verksamhet, i synnerhet när det gäller presentationen av halvårsrapporterna till Ekofin-rådet.

126.

Europaparlamentet uppmanar mer allmänt rådet att stödja främjandet av äkta demokratisk kontroll i gränsöverskridande skattefrågor på EU-nivå, i linje med vad som redan gäller på andra områden där medlemsstaterna eller andra oberoende institutioner, såsom Europeiska centralbanken och den gemensamma tillsynsmekanismens tillsynsnämnd, har exklusiv behörighet. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att överväga möjligheten att inrätta en högnivågrupp om skattepolitiken, vilket även har föreslagits av kommissionens ordförande. Parlamentet betonar att en sådan skattekommitté, ansvarig inför parlamentet, skulle omfatta rådet och kommissionen med Ekonomiska och finansiella kommittén som modell samt oberoende experter, och mer allmänt bevaka lagstadgad och icke lagstadgad skattepolitik och rapportera till Ekofin-rådet. Parlamentet begär initiativrätt för att begära att uppförandekodgruppen stryker nationella åtgärder som ingår i uppförandekoden och som bedöms uppfylla kriterierna för skadlig skattekonkurrens.

127.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en andra uppdatering av Simmon & Simmons rapport från år 1999 om administrativa förfaranden som nämns i paragraf 26 i 1999 års rapport från uppförandekodgruppen, Primarolo-rapporten (SN 4901/99).

128.

Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna, med vederbörlig respekt för fördragen och medlemsstaternas befogenhet i frågor om direkt beskattning, att förbättra transparensen, ansvarsskyldigheten och kontrollfunktionerna hos gruppen, och uppmanar kommissionen att initiera ramlagstiftning enligt gemenskapsmetoden. Parlamentet anser att det är avgörande att allmänheten får tillgång till mer information om gruppens arbete.

129.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut genomföra Europeiska ombudsmannens rekommendationer om sammansättningen av expertgrupper och att anta en färdplan för att se till att expertgrupperna blir balanserat sammansatta. Parlamentet insisterar på att den aktuella strukturen och sammansättningen under arbetet mot detta mål ska börja reformeras omedelbart. Vidare betonar parlamentet att sådana reformer inte kommer att leda till brist på tillgänglig teknisk kompetens för lagstiftning, eftersom de kan läggas fram vid offentliga samråd eller vid offentliga expertutfrågningar. Kommissionen uppmanas att ta fram en tydlig definition av intressekonflikter och robusta strategier för att förhindra att aktörer som riskerar att omfattas av en sådan intressekonflikt, samt företrädare för organisationer som har dömts för skatteundandragande eller andra brottsliga gärningar, blir aktiva medlemmar i expertorgan eller rådgivande organ.

130.

Europaparlamentet välkomnar och stöder helhjärtat den nyckelroll som kommissionen spelar som behörig konkurrensmyndighet i de pågående undersökningarna om statsstöd i samband med skattebeslut. Parlamentet anser att den i flera medlemsstater tillämpade återkommande rutinen att sekretessbelägga projekt som har mottagit statligt stöd är olämplig. Kommissionen uppmanas att fullt ut utnyttja sina befogenheter enligt EU:s konkurrensregler för att ta itu med skadlig skattepraxis och utfärda sanktioner för medlemsstater och företag som bevisligen har ägnat sig åt sådana metoder. Parlamentet betonar att kommissionen måste avsätta större ekonomiska och personalmässiga resurser för att stärka sin förmåga att driva alla nödvändiga utredningar av skatterelaterat statsstöd på samma gång. Parlamentet betonar att medlemsstaterna fullt ut måste följa utredningarna och uppfylla kommissionens begäranden om information.

131.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt initiativ för modernisering av det statliga stödet (SAM) senast i mitten av 2017 anta nya riktlinjer, där det klarläggs vad som utgör skatterelaterat statsstöd och ”lämplig” internprissättning, i syfte att undanröja rättslig osäkerhet både för skötsamma skattebetalare och för skatteförvaltningar, och som därmed skapar en ram för medlemsstaternas skattepraxis, och som inte avskräcker från att legitima skattebeslut utnyttjas. Parlamentet ifrågasätter hur meningsfulla skiljemannakonventioner är, som inte effektivt kan lösa konflikter, särskilt i internprissättningsfrågor. Parlamentet anser att detta instrument bör omstöpas och göras mer effektivt eller ersättas av en EU-tvistlösningsmekanism med effektivare förfaranden för ömsesidiga överenskommelser.

132.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka sina undersökningar till andra multinationella företag som nämns i samband med LuxLeaks-skandalen och till åtgärder som till sin karaktär eller effekt liknar internprissättning.

133.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i linje med det bredare ansvar som medlemsstaterna får genom SAM, att överväga att inrätta ett nätverk av nationella skatteförvaltningar i syfte att utbyta bästa praxis och mer konsekvent bidra till att undvika att skatteåtgärder som skulle utgöra statsstöd utnyttjas. Kommissionen uppmanas att öka de strategiska synergierna mellan verksamheten i den (reformerade) uppförandekodgruppen och sitt verkställande av konkurrensregler när det gäller skatterelaterat stöd.

134.

Europaparlamentet noterar att de aktuella reglerna för kontroll av statligt stöd syftar till att åtgärda konkurrensbegränsande metoder genom att kräva återbetalning av fördelar som felaktigt har beviljats företag. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheterna att ändra de befintliga reglerna så att det blir möjligt att betala tillbaka de belopp som återvunnits till följd av en överträdelse av EU:s statsstödsregler till de medlemsstater som fått sin skattebas urholkad, och inte till den medlemsstat som beviljade det olagliga skatterelaterade statliga stödet, vilket är fallet i dag, eller låta beloppen tillfalla EU:s budget. Kommissionen uppmanas att ändra befintliga bestämmelser för att se till att påföljder kan antas mot berörda länder och företag i fall av brott mot statsstödsreglerna.

135.

Europaparlamentet anser att unionen har möjligheten att bli en föregångare och en global ledare när det gäller skattetransparens.

136.

Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av transparens i syfte att öka multinationella företags offentliga ansvarsskyldighet och stötta skatteförvaltningarna i deras utredningar. Parlamentet betonar att det kan få en stark avskräckande effekt och ändra beteenden, genom både renommérisken för icke skötsamma företag och tillhandahållandet av information till de behöriga myndigheterna, som sedan kan anta lämpliga korrigerande åtgärder och sanktioner. Parlamentet betonar att behovet av transparens bör vägas mot behovet att skydda känsliga kommersiella intressen och respektera dataskyddsbestämmelserna.

137.

Europaparlamentet anser att en ökad transparens när det gäller multinationella företags verksamheter är avgörande för att säkerställa att skatteförvaltningarna effektivt kan bekämpa urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Parlamentet upprepar i linje med detta sin ståndpunkt att multinationella företag inom alla sektorer i sina årsredovisningar, uppdelat på varje medlemsstat och tredjeland där de har ett driftställe, klart och tydligt ska ange en rad aggregerade uppgifter, inbegripet vinst eller förlust före skatt, skatt på vinst eller förlust, antal anställda, tillgångar samt grundläggande uppgifter om skatteregler (landsspecifik rapportering). Parlamentet understryker vikten av att göra denna information offentlig, möjligen i ett centralt EU-register. Vidare betonar parlamentet att små och medelstora företag och medelstora börsföretag som inte är multinationella företag ska undantas från en sådan skyldighet. Parlamentet uppmanar rådet att vid slutet av 2015 anta parlamentets ståndpunkt som röstades igenom i direktivet om aktieägares rättigheter i juli 2015. Parlamentet betonar vidare att kraven på transparens bör utformas och genomföras så att de inte leder till att europeiska företag utsätts för konkurrensnackdelar.

138.

Europaparlamentet uppmanar även medlemsstaterna att införa ett mer omfattande landsspecifikt rapporteringssystem för skatteförvaltningarna på grundval av OECD-standarden och med mer detaljerad information, såsom skattedeklarationer och koncerninterna transaktioner. Parlamentet lyfter fram att företagens överlämnande av skatteinformation till andra skatteförvaltningar måste åtföljas av ett förbättrat ramverk för att lösa tvister för att klargöra vardera parts rättigheter och undvika negativa konsekvenser. Gentemot skatteförvaltningar i tredjeländer betonar parlamentet att information endast ska överföras till sådana länder som tillämpar avtal som motsvarar de i EU:s skiljemannakonvention. Parlamentet begär också att harmoniserade bokföringsstandarder ska utvecklas som i synnerhet medger mer detaljerad information om royalties.

139.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja denna ståndpunkt, i linje med sina tidigare bedömningar och ståndpunkter, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa tillämpningen till alla multinationella företag som verkar på den inre marknaden, och uppmanar OECD att verka för att den ska utvidgas till alla länder i världen, i syfte att säkerställa att liknande krav ska tillämpas på alla företag som har gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet betonar att åtgärder som syftar till att förbättra transparensen, även om de är nödvändiga, inte är tillräckliga för att ta itu med frågan ordentligt och att nationella, europeiska och internationella skattesystem också behöver reformeras i grunden.

140.

Europaparlamentet understryker att den aktuella bristen på transparens i det internationella skattesystemet möjliggör för multinationella företag att undvika skatter, kringgå nationella skattelagar och förflytta sina vinster till skatteparadis. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att säkerställa att behöriga myndigheter har full tillgång till centrala register över de verkliga ägarna i både företag och fonder, i enlighet med fjärde direktivet om förhindrande av penningtvätt. Medlemsstaterna uppmanas att snarast genomföra det fjärde direktivet om förhindrande av penningtvätt för att säkerställa en bred och förenklad åtkomst till information i de centrala registren över verkliga ägare. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att dessa register ska vara offentliga.

141.

Europaparlamentet känner till vilket arbete kommissionen har lagt ner på att skapa ett europeiskt skatteregistreringsnummer (TIN). Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag på ett europeiskt skatteregistreringsnummer som grundar sig på utkastet till ett europeiskt skatteregistreringsnummer i kommissionens handlingsplan om bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande från år 2012 (åtgärd 22). Vidare påminner parlamentet om att skatteregistreringsnummer anses vara den bästa metoden för att identifiera skattebetalare och uppmanar därför till att projektet påskyndas. Samtidigt uppmanas kommissionen att aktivt arbeta för att skapa ett liknande registreringsnummer på global nivå, såsom regleringstillsynskommitténs globala system med identifierare för juridisk person (LEI).

142.

Europaparlamentet betonar vidare att transparens även är viktigt för de pågående undersökningarna om statsstöd i samband med skattebeslut.

143.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att inom EU införa liknande bestämmelser som USA:s Governmental Accounting Standards Board (GASB) (48) som kräver att statliga och lokala myndigheter rapporterar hur stora intäkter de förlorar till följd av skattelättnader som beviljas företag för ekonomisk utveckling.

144.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före juni 2016 föreslå en EU-lagstiftningsram för ett effektivt skydd av visselblåsare och liknande. Parlamentet understryker att det är oacceptabelt att medborgare eller journalister som handlar i allmänhetens intresse och avslöjar information om försummelser, oegentligheter, bedrägerier eller illegal verksamhet, särskilt när det gäller skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt eller andra överträdelser mot EU:s grundläggande principer, snarare kan bli föremål för åtal än rättsligt skydd.

145.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta ett antal verktyg för att säkerställa ett sådant skydd mot orättfärdiga åtal, ekonomiska sanktioner och diskriminering, samtidigt som skydd av sekretess och företagshemligheter säkerställs. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang förebilden i USA:s Dodd-Frank Act, som både belönar visselblåsare när de förser myndigheterna med förstahandsinformation och skyddar dem från rättsliga påföljder och uppsägning, men betonar samtidigt att en sådan belöning inte får utgöra ett incitament till att publicera känslig företagsinformation. Parlamentet föreslår att ett oberoende europeiskt organ inrättas med ansvar för att samla in sådan information och genomföra utredningar, samt en gemensam transeuropeisk fond för visselblåsare som finansieras genom en avgift på en del av de medel som återvunnits eller de böter som utdöms. Vidare anser parlamentet att skyddet även ska beviljas visselblåsare som informerar allmänheten om de behöriga myndigheterna på nationell eller europeisk nivå har meddelats men inte reagerar inom en månad.

146.

Europaparlamentet anser att det bör vara en grundpelare i företagets sociala ansvar att tillämpa en ansvarsfull strategi, särskilt i enlighet med den nya definitionen av företagens sociala ansvar såsom ”företagens ansvar för den egna verksamhetens konsekvenser för samhället” (49). Parlamentet beklagar att de flesta företag inte inkluderar detta i sin rapport om företagets sociala ansvar. Parlamentet betonar det faktum att aggressiv skatteplanering inte är kompatibelt med företagens sociala ansvar. Kommissionen uppmanas att införliva detta element och ge en korrekt definition av dess innehåll i en uppdaterad europeisk strategi för företagens sociala ansvar.

147.

Europaparlamentet stöder OECD:s BEPS-handlingsplan och medger samtidigt att den är resultatet av en kompromiss som inte är tillräckligt långtgående för att ta itu med omfattningen av skatteflyktproblemet, och att dessa förslag bör utgöra en grund för vidare åtgärder på europeisk och global nivå. Parlamentet uppmanar OECD, dess medlemsstater och alla andra berörda länder att inrätta ett kraftfullt övervakningsverktyg för att bedöma framsteg i genomförandet av dessa riktlinjer, inhämta bevis på att de är effektiva och möjligen vidta korrigerande åtgärder.

148.

Europaparlamentet rekommenderar att institutionella kopplingar och samarbetsformer mellan OECD och kommissionen ska stärkas i syfte att säkerställa att de två processerna förblir förenliga och att dubbla standarder kan undvikas. Medlemsstaterna uppmanas att snarast införliva all europeisk lagstiftning som baseras på OECD:s riktlinjer i den nationella lagstiftningen, och därvid göra EU till en föregångare när det gäller att verkställa OECD:s rekommendationer. Parlamentet betonar dock att OECD:s ansats fortfarande är baserad på icke-bindande regler och att dess åtgärder bör kompletteras av ett riktigt lagstiftningsinitiativ på EU-nivå för att möta den inre marknadens behov, t.ex. i form av ett direktiv mot BEPS som sträcker sig längre än OECD:s BEPS-initiativ på områden som inte omfattas tillräckligt.

149.

Europaparlamentet efterlyser en gemensam EU-ansats avseende skatteparadis. Kommissionen uppmanas att i synnerhet fortsätta sitt arbete på utveckling och antagande av en europeisk definition, en gemensam uppsättning kriterier för att identifiera skatteparadis, oberoende av var de finns, och lämpliga sanktioner för länder som samarbetar med dem, på grundval av sin rekommendation från december 2012 om åtgärder som syftar till att uppmuntra tredjeländer att tillämpa minimistandarder i skattefrågor (dvs. som går utöver informationsutbyte och transparens och inkluderar rättvis skattekonkurrens och effektiv beskattning) och för företag som använder dem för aggressiv skatteplanering, och om definitionen av lämpliga gemensamma åtgärder som får verkan på dessa jurisdiktioner. I sin ovannämnda resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis hänvisar parlamentet till en icke uttömmande förteckning över sådana möjliga åtgärder (50). Parlamentet upprepar att genuint europeiska förteckningar som uppdateras regelbundet och baseras på omfattande, transparenta, stabila, objektivt verifierbara och allmänt accepterade indikatorer skulle vara ett mer effektivt sätt att främja goda styrformer för skatter och förändra skattebeteenden gentemot och inom sådana jurisdiktioner.

150.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på den europeiska svarta listan inkludera sådana territorier som ger skattefördelar till företag utan att kräva väsentlig ekonomisk verksamhet i landet, som har påfallande låg effektiv beskattning och inte garanterar automatiskt utbyte av skatteinformation med andra jurisdiktioner.

151.

Europaparlamentet betonar i synnerhet behovet av att säkerställa att utgående finansiella flöden åtminstone beskattats en gång, t.ex. genom att utkräva en källskatt, för att förhindra att vinster lämnar EU obeskattade, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag med denna innebörd, till exempel genom revidering av moder- och dotterbolagsdirektivet och direktivet om räntor och royalties. Parlamentet insisterar på att ett system bör inrättas för att säkerställa att ett bekräftelsedokument måste läggas fram för de nationella skattemyndigheterna och meddelas kommissionen i syfte att certifiera denna operation, och därmed skydda den inre marknaden och upprätthålla kopplingen mellan platsen där vinster och ekonomiskt värde genereras och där de beskattas. Parlamentet betonar att ett sådant system bör utformas noga så att dubbelbeskattning och tvister kan undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen, samtidigt som man stöder OECD:s främjande av en multilateral ansats för skattefrågor som syftar till att förenkla internationella skatteavtal och säkerställa att vinster beskattas där värdet skapas, att flytta fram EU:s roll på den internationella arenan genom att tala med en röst och verka för att utveckla en gemensam EU-ram för bilaterala avtal i skattefrågor och för att successivt ersätta det enorma antalet bilaterala skatteavtal med avtal mellan EU och tredjelandsjurisdiktioner. Parlamentet betonar att detta vore det mest påtagliga sättet att ta itu med praxisen att jaga runt efter förmånligaste avtal. Parlamentet uppmanar tills vidare medlemsstaterna att omedelbart införa antimissbruksklausuler i sina skatteavtal i enlighet med BEPS-förslagen.

152.

Europaparlamentet anser att upprättandet av frihandelsavtal behöver åtföljas av förbättrat skattesamarbete som förhindrar skatteflykt från företag som konkurrerar på samma marknader och som säkerställer lika spelregler. Kommissionen uppmanas därför att införa skattebestämmelser i alla EU:s frihandelsavtal, som skulle förpliktiga partnerländer att tillämpa god skatteförvaltning och säkerställa ömsesidighet i skattefrågor. Parlamentet betonar att det arbete som genomförts av plattformen för god förvaltning i skattefrågor utgör en bra grundval för att genomföra detta koncept. Parlamentet betonar att samma sak skulle kunna gälla för EU:s samarbetsavtal.

153.

Europaparlamentet uppmanar EU:s organ att inte samarbeta med jurisdiktioner som bedöms vara samarbetsovilliga i skattefrågor, och inte heller med företag dömda för skattebedrägeri, skatteundandragande eller aggressiv skatteplanering. Parlamentet uppmanar institutioner som Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) att inte längre samarbeta, genom sina finansförmedlare, med samarbetsovilliga skattejurisdiktioner. Parlamentet uppmanar dessutom EU:s organ att förbinda sig att inte ge EU-finansiering till företag dömda för skattebedrägeri, skatteundandragande eller aggressiv skatteplanering.

154.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja alla verktyg som står till dess förfogande för att främja en mer samordnad ansats gentemot utvecklingsländer i syfte att främja större ömsesidighet i skattefrågor, särskilt när det gäller informationsutbyte med USA efter ikraftträdandet av utlandskontolagen (Foreign Account Tax Compliance Act). Parlamentet uppmanar också kommissionen, mot bakgrund av avtalet av den 27 maj 2015 mellan EU och Schweiz om det automatiska utbytet av information om finansiella konton, att i syfte att upprätthålla den inre marknaden noggrant övervaka den överenskomna utfasningen av skadlig skattekonkurrens i Schweiz, i linje med BEPS-riktlinjerna, och att inga nya skadliga skatteåtgärder införs i framtiden. Kommissionen uppmanas att i sina pågående förhandlingar med Schweiz föreslå att regler för kontrollerade utländska företag införs i schweizisk lagstiftning. Parlamentet insisterar på att kommissionen måste säkerställa att Schweiz följer EU:s strategi för beskattning och rapportera till parlamentet.

155.

Europaparlamentet påminner om att alla medlemsstater har valt ett multilateralt tillvägagångssätt för automatiskt utbyte av information, genom konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och genom 2014 års översyn av de relevanta EU-direktiven (51). Parlamentet betonar att dessa två initiativ är viktiga medel för att hantera skatteundandragande och banksekretess, då de inbegriper ett åtagande för finansinstitut att lämna rapporter till skatteförvaltningar med många olika typer av information om invånare med inkomster från utländska tillgångar.

156.

Europaparlamentet framhäver att det på nationell, europeisk och internationell nivå bör fästas särskild uppmärksamhet vid situationen för utvecklingsländer och i synnerhet de minst utvecklade länderna, som normalt sett är de som påverkas mest av företags skatteflykt och har en mycket smal skattebas och en låg skatteandel av BNP, när åtgärder och politik utformas för att ta itu med skatteflykt. Parlamentet betonar att dessa åtgärder och denna politik bör bidra till att generera offentliga intäkter som står i proportion till det mervärde som genereras på deras territorium, så att de på lämpligt sätt kan finansiera sina utvecklingsstrategier, uppnåendet av millennieutvecklingsmålen och utvecklingsagendan efter 2015. Mot denna bakgrund välkomnar parlamentet arbetet inom FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor. Kommissionen uppmanas att stödja utvecklingsländernas intressen i befintliga internationella initiativ och att ta med representanter från utvecklingsländer i sin plattform för god förvaltning i skattefrågor.

157.

Europaparlamentet uppmanar EU:s och OECD:s parter i BEPS-initiativet att se till att den nya globala standarden för automatiskt informationsutbyte, som utvecklats av OECD, inbegriper en övergångsperiod för utvecklingsländer vilka för närvarande inte kan uppfylla kraven på ömsesidigt automatiskt informationsutbyte till följd av brist på administrativ kapacitet.

158.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ytterligare åtgärder för att bidra till att förbättra den administrativa kapaciteten i utvecklingsländerna, särskilt i skattefrågor, för att möjliggöra ett effektivt utbyte av skatteinformation med deras förvaltningar. Parlamentet efterlyser en plattform för utvecklingsländer genom att genomföra pilotprojekt om automatiskt informationsutbyte. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att främja regionala avtal eller andra former av samarbete i skattefrågor så att deras förhandlingsposition gentemot utländska direktinvesterare och multinationella företag kan förbättras och frågor av gemensamt intresse åtgärdas.

159.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att deras byråer för utvecklingsbistånd förfogar över tillräckligt tekniskt expertkunnande för att hantera skattefrågor i sin utvecklingspolitik, särskilt från finansministerier och skatteförvaltningar.

160.

Europaparlamentet hänvisar till den handlingsplan som lades fram i dess resolution av den 8 juli 2015 där skatteflykt och skatteundandragande sågs som utmaningar för styrning, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmuntrar alla länder och internationella organisationer, såsom FN, att delta i en inkluderande process och bidra till G20/OECD:s skatteagenda och ta itu med BEPS-frågor, främja internationell skattetransparens och globalt informationsutbyte, till exempel genom att utveckla en enda gemensam rapporteringsstandard för det automatiska informationsutbytet och offentliggörande av de verkliga ägarna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja en större roll för FN i framtida internationella diskussioner om skattefrågor, exempelvis genom att stödja inrättandet av en internationell skattemyndighet under Förenta nationernas överinseende.

161.

Europaparlamentet betonar det problematiska och betänkliga i att skatterådgivning, revision och konsultverksamhet, som å ena sidan syftar till att tjäna skatteförvaltningar, till exempel för att utforma skattesystem eller förbättra skatteuppbörden, och å andra sidan ger skatterådgivningstjänster till multinationella företag som kan utnyttja svagheter i nationella skattelagar, existerar sida vid sida i samma företag.

162.

Europaparlamentet påpekar att det finns en europeisk rättslig ram, som innefattar det senaste paketet med reformer av revisionsmarknaden, som godkänts av parlamentet den 3 april 2014 (52). Kommissionen uppmanas att se till att de relevanta lagstiftningsbestämmelserna tillämpas i medlemsstaterna i rätt tid och i enlighet med de avsedda målen.

163.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till riktlinjer för skattekonsultbranschen och för inrättandet av en EU-ordning för vad som är oförenligt för rådgivare i skattefrågor och i förekommande fall för banker, för införande av en ram som effektivt förebygger intressekonflikter mellan tjänster som tillhandahålls till allmänheten och till den privata sektorn.

164.

Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att inleda en studie för att bedöma koncentrationen i branschen samt all eventuell snedvridning av konkurrensen som uppstår genom denna. Parlamentet rekommenderar att man i denna studie också särskilt bedömer om kombinationen av skatterådgivning och revisionsfunktioner i samma företag kan leda till intressekonflikter, och föreslår lämpliga åtgärder, inklusive införandet av mekanismer för att hålla avdelningar inom konsultbolag åtskilda.

165.

Europaparlamentet begär att kommissionen skyndsamt utvärderar möjligheten att införa en lagstiftningsram som möjliggör tillräckliga sanktioner mot bolag, banker, revisionsbyråer och finansrådgivare som bevisats vara inblandade i genomförande eller främjande av olaglig skatteflykt och aggressiv skatteplanering. Parlamentet betonar att dessa sanktioner bör ha en avskräckande effekt och bland annat kan inkludera böter, stopp för finansiering ur EU:s budget, förbud mot rådgivning till EU:s institutioner samt i extrema och upprepade fall indragning av tillstånd att driva rörelse.

166.

Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare åtgärder på nationell nivå för att ta itu med skatteflykt inom EU- och OECD-ramar eftersom icke samordnade reaktioner kan skapa ytterligare missmatchningar och skattesmitningsmöjligheter. Parlamentet betonar att det bästa verktyget för att bekämpa skattebasurholkning är samarbete, i stället för att ensidigt införa förmånsordningar för att attrahera investeringar.

167.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för eventuella skatteamnestier från medlemsstaternas sida med syftet att definiera de omständigheter under vilka sådana amnestier skulle följa bestämmelserna i EU-fördragen om fri rörlighet för kapital, friheten att tillhandahålla tjänster, statsstöds- och penningtvättregler samt EU:s gemensamma strategi mot skatteparadis. Parlamentet påminner om behovet av att använda sådana metoder med mycket stor försiktighet för att inte ge skatteflyktingar ett incitament att vänta på nästa amnesti.

168.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett system för källskatt på royalties, för att säkerställa att royalties som betalas till tredjeländer som inte omfattas av bilaterala skatteavtal också beskattas.

169.

Europaparlamentet uppmanar varje medlemsstat att genomföra, vid behov med tekniskt stöd från kommissionen, genomförandestudier som bedömer spridningseffekterna i andra länder, innan några skatteåtgärder som kan få en effekt utomlands införs. Parlamentet efterlyser ett starkt engagemang från nationella parlaments sida i frågan om skatteflykt eftersom ingen skatteordning eller skattebehandling bör undslippa ordentlig bedömning och demokratisk kontroll från lagstiftarens sida.

170.

Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att stoppa och ompröva redan gjorda nedskärningar i resurserna till sina skatteförvaltningar, att öka investeringarna i och effektivisera sina skatteförvaltningar samt att säkerställa att personal och teknik fördelas på effektivare sätt och expertisen uppgraderas, i syfte att ta itu med utvecklingen och effekterna av den skadliga skattepraxis som har blivit allt mer avancerad. Kommissionen uppmanas att ge tekniskt stöd till sådana insatser, i synnerhet inom ramen för Fiscalis 2020-programmet. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att arbeta för enklare, effektivare och transparentare skattesystem för medlemsstaternas, medborgarnas och företagens bästa.

171.

Europaparlamentet påminner om att den offentliga upphandlingen står för 16 procent av BNP inom EU. Parlamentet begär en utvärdering av möjligheten att införa villkor relaterade till skatt, transparens eller samarbete för anbud vid offentlig upphandling under nästa ändringsomgång för direktivet om offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att överväga att utesluta företag som bevisligen har ägnat sig åt aggressiv skatteplanering och skatteflykt från deltagande i offentlig upphandling.

172.

Europaparlamentet betonar slutligen att enhällighetsregeln inom rådet, som ger varje medlemsstat vetorätt, minskar incitamenten att gå från status quo mot en mer samarbetsinriktad lösning. Kommissionen uppmanas att inte avstå från att i lämpliga fall använda sig av artikel 116 i EUF-fördraget där följande fastslås: ”Om kommissionen finner att en skillnad mellan bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra författningar framkallar en snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden som behöver elimineras, ska den samråda med de medlemsstater som saken gäller. Om samrådet inte leder till ett avtal som eliminerar snedvridningen ska Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, utfärda nödvändiga direktiv […]”

173.

Europaparlamentet förbinder sig att fortsätta det arbete som initierades av dess särskilda utskott, att ta itu med de hinder som förhindrade dess särskilda utskott att slutföra hela sitt uppdrag och att säkerställa en lämplig uppföljning av dess rekommendationer. Parlamentet uppdrar åt sina behöriga myndigheter att fastställa den bästa institutionella modellen för att uppnå detta.

174.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på tillgång till alla relevanta EU-dokument. Parlamentet uppmanar sin talman att översända denna begäran till kommissionen och rådet och klargör att parlamentet är fast beslutet att använda alla tillgängliga medel för att nå detta mål.

175.

Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott att följa upp dessa rekommendationer i sitt kommande initiativbetänkande som avser lagstiftning i denna fråga.

176.

Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott med ansvar för konstitutionella frågor att följa upp dessa rekommendationer, särskilt i fråga om införande av bindande samarbetsklausuler i uppförandekoden för organisationer som ingår i transparensregistret, och ändringar av reglerna för tillgång till dokument mellan EU-institutioner, i syfte att anpassa dem bättre till den princip om lojalt samarbete som anges i EU-fördraget.

177.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, de nationella parlamenten, G20 och OECD.