17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/37

—

med beaktande av framställning nr 626/2011 och 15 andra om hypotekslagstiftning i Spanien (179/2012, 644/2012, 783/2012, 1669/2012, 0996/2013, 1345/2013, 1249/2013, 1436/2013, 1705/2013, 1736/2013, 2120/2013, 2159/2013, 2440/2013, 2563/2013 och 2610/2013),

—

med beaktande av framställning nr 513/2012 och 21 andra om riskfyllda finansiella instrument i Spanien (548/2012, 676/2012, 677/2012, 785/2012, 788/2012, 949/2012, 1044/2012, 1247/2012, 1343/2012, 1498/2012, 1662/2012, 1761/2012, 1851/2012, 1864/2012, 169/2013, 171/2013, 2206/2013, 2215/2013, 2228/2013, 2243/2013 och 2274/2013),

—

med beaktande av förhandlingarna i utskottet för framställningar med de berörda framställarna, varav den senaste den 16 april 2015,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (2),

—

med beaktande av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (3),

—

med beaktande av kommissionens uttalande – i den gemensamma debatten den 19 maj 2015 om insolvensförfaranden – om en översyn och utökning av kommissionens rekommendation av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens, vad gäller familjer med bristande betalningsförmåga och en andra chans för enskilda och hushåll,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen (4),

—

med beaktande av frågan till kommissionen om hypotekslagstiftningen och riskfyllda finansiella instrument i Spanien, baserad på mottagna framställningar (O-000088/2015 – B8-0755/2015),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för framställningar,

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Åtskilliga framställningar som mottagits har kastat ljus över tusentals tragiska personliga fall där människor helt eller delvis har förlorat sina livsbesparingar, och dessa framställningar framhäver de hinder som konsumenterna möter när de försöker få korrekt och väsentlig information om finansiella instrument.

B.

I Spanien fortsätter det civila samhällets organisationer att kämpa mot de hundratusentals vräkningarna, oskäliga villkor i bolåneavtal och bristande skydd för låntagare. Enligt en av dessa organisationer, ”Plataforma de Afectados por la Hipoteca, PAH” (plattform för bolånedrabbade) har 19 261 vräkningar ägt rum i Spanien under första kvartalet 2015 (6 % mer än under det första kvartalet 2014). PAH uppskattar att fler än 397 654 vräkningar ägt rum i Spanien sedan 2008. Mer än 100 000 hushåll har förlorat sina hem.

C.

Krisens verkningar har förvärrat situationen för vräkta familjer som fortfarande betalar av på sina bolån och de ökande räntorna på dessa lån. Den spanska regeringen införde möjligheten till datio in solutum som en undantagsåtgärd genom lag 6/2012. Enligt officiella uppgifter från andra kvartalet 2014 beviljades datio in solutum för endast 1 467 fall av 11 407, vilket utgör 12,86 % av alla ansökningar.

D.

Ett antal otillbörliga klausuler och metoder på den spanska bolånemarknaden har identifierats av nationella och europeiska domstolar (se EU-domstolens domar C-243/08 Pannon GSM, C-618/10, Banco Español de Crédito; och C-415/11, Catalunyacaixa), och skulle ha kunnat förhindras av direktiven 93/13/EEC, 2004/39/EC och 2005/29/EC om dessa direktiv hade införlivats och tillämpats fullt ut i Spanien.

E.

Direktiv 2014/17/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (direktivet om bostadslåneavtal) kommer att tillämpas på bostadslån efter den 21 mars 2016 och kommer att tvinga kreditgivarna att informera konsumenterna om låneavtalets huvudsakliga egenskaper.

F.

Till följd av beslutet i målet Aziz (mål C-415/11) antog de spanska myndigheterna genom ett påskyndat förfarande lag 1/2013 av den 14 maj 2013 om åtgärder för att stärka skyddet för gäldenärer, skuldsanering och subventionerade bostäder (Ley 1/2013 de medidas para reforzar la proteccion a los deudores hipotecarios, restructuracion de la deuda y alquiler social).

G.

Till följd av beslutet i mål C-169/14 ändrade de spanska myndigheterna det nationella besvärssystemet för bolån genom en slutbestämmelse i lag 9/2015 av den 25 maj 2015 om brådskande åtgärder i konkursärenden (Ley 9/2015 de medidas urgentes en material concursal) för att harmonisera den med direktiv 93/13/EEG.

H.

Det spanska parlamentet har antagit en kod för god praxis för en hållbar skuldsanering för bostadslån avseende stadigvarande bostad, som till största delen ignorerats av de finansiella aktörerna på grund av sin frivilliga status och som fått mycket begränsade resultat när det gäller att undvika vräkningar eller ge upphov till datio in solutum, eftersom kraven för att komma ifråga för detta direkt utesluter 80 % av de drabbade.

I.

Konsumenterna informerades i många fall inte tillräckligt av bankerna om riskerna med de föreslagna investeringarna, och i sådana fall gjorde bankerna inte heller några lämplighetstester för att avgöra huruvida kunderna hade tillräckliga kunskaper för att förstå vilka finansiella risker de tog. Många av de drabbade medborgarna är äldre personer som investerat sina livsbesparingar i något som sades vara riskfria investeringar.

J.

Under de senaste åren beräknas 700 000 spanska medborgare ha fallit offer för finansiella bedrägerier, eftersom deras banker i ond tro sålde riskfyllda finansiella instrument till dem, utan att korrekt informera dem om riskernas omfattning och de verkliga konsekvenserna av att inte kunna få tillgång till sina besparingar.

K.

Den skiljedomsmekanism som de spanska myndigheterna inrättat har avvisats av många av offren för finansiella bedrägerier.

L.

Direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument (MiFID) reglerar värdepappersföretags och kreditinstituts tillhandahållande av investeringstjänster när det gäller finansiella instrument, inbegripet preferensaktier (”preferentes”). I artikel 19 i MiFiD fastställs skyldigheter för företagen vid tillhandahållande av investeringstjänster till kunder.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av avgörandet i mål C-415/11 (Aziz), och direktiv 93/13/EEG när det gäller hypotekslagstiftningen, i syfte att garantera full efterlevnad från de nationella myndigheternas sida.

2.

Europaparlamentet uppmanar finansaktörerna i hela unionen att upphöra med att agera oskäligt gentemot kunder när det gäller bolån, avancerade finansiella produkter och kreditkort, inbegripet uttag av överdrivna ränteavgifter och godtyckligt avbrott i tjänsterna.

3.

Europaparlamentet uppmanar finansaktörer i hela unionen att undvika att tillgripa vräkning av familjer som bor i sin enda bostad och att i stället börja med skuldsanering.

4.

Europaparlamentet uppmanar den spanska regeringen att använda sig av de verktyg som står till dess förfogande för att hitta en helhetslösning för att radikalt minska det oacceptabelt höga antalet vräkningar.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära följa införlivandet i EU:s alla medlemsstater av direktiv 2014/17/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (direktivet om bostadslåneavtal).

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dela med sig av bästa praxis om vissa medlemsstaters tillämpning av datio in solutum och att utvärdera dess effekter för konsumenter och näringsliv.

7.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på det tvivel som en av EU-domstolens generaladvokater uttryckt i fråga om lagligheten hos de åtgärder som den spanska regeringen antagit för att ta itu med de överträdelser som EU-domstolen påtalade den 14 mars 2013 och för att förhindra oskälig praxis i bolånesektorn.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka det faktiska genomförandet av nya åtgärder som antas av den spanska regeringen i syfte att lösa befintliga problem och förhindra oskälig bank- och mäklarpraxis.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda informationskampanjer om finansiella produkter och öka finanskunskaperna genom utbildning för att se till att de europeiska medborgarna blir mer välinformerade om de risker de ingår när de tecknar sig för finansiella produkter.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dela med sig av bästa praxis som ökar skyddet för medborgare i finansiella svårigheter. Parlamentet anser att grundläggande finansiell utbildning bör ses som en kompletterande tillgång för att undvika följderna av överskuldsättning.

11.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska centralbanken (ECB) att skapa en kampanj för bästa praxis för att uppmuntra banker och deras personal att ge tydlig, begriplig och korrekt information. Parlamentet betonar att konsumenter behöver fatta välgrundade beslut med full förståelse för de risker de möjligen tar på sig, och att mäklare och banker inte får vilseleda konsumenterna.

12.

Europaparlamentet uppmanar EBA och ECB, i syfte att behålla styrkan i EU:s finanssektor, att vidta ytterligare åtgärder för att ålägga banker att separera potentiellt riskfylld handelsverksamhet från insättningsverksamhet när en sådan verksamhet kan äventyra den finansiella stabiliteten.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ECB att utvärdera den spanska skiljedomsmekanismen för medborgare som fallit offer för finansiella bedrägerier.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka att Spanien korrekt införlivar och tillämpar EU-lagstiftningen när det gäller finansiella instrument, inbegripet preferensaktier.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp inkomna klagomål och genomföra de undersökningar som behövs.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om familjeinsolvens.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till den spanska regeringen, rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken.