15.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 13/73

Föredragande:

Marian KRZAKLEWSKI

Medföredragande:

José Custódio LEIRIÃO

1.1

Offshoreindustrin består av följande sektorer: energiproduktion och utvinning av gas, olja och mineraler till havs. Marknader med anknytning till dessa sektorer tillhör dem som utvecklas mest dynamiskt, och de skapar utsikter till en långsiktig, hållbar och smart utveckling.

1.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anser att det behövs en sammanhängande strategisk europeisk vision för att säkerställa en hållbar utveckling inom offshoreindustrin, en vision som omfattar avancerad teknik och innovativa lösningar för denna industri. Tekniken är kärnan i en sådan strategisk ram.

1.3

Kommittén anser att det för närvarande saknas en övergripande europeisk strategisk vision för hela offshorenäringen och dess olika sektorer. Kommissionen och rådet har visserligen successivt breddat regleringsområdet för denna industri, särskilt för olje- och gassektorn i offshoreverksamheten, men det förefaller inte finnas en sammanhängande strategi och ett helhetsperspektiv i dessa åtgärder.

1.4

EESK anser att avsaknaden av strategisk ram för offshoreindustrin också beror på otillräckligt samarbete mellan offshoreindustrin, EU:s institutioner, medlemsstaterna och det civila samhällets organisationer. Kommittén anser därför att just idén att formulera och genomföra en europeisk strategisk vision för offshorenäringen skulle göra det möjligt att uppnå en effektiv nivå av samarbete till gagn för de berörda parterna, inklusive andra sektorer som använder offshoreresurser, till exempel turismsektorn.

1.5

Vad gäller kommitténs tidigare förslag noterar EESK med oro att det saknades företrädare för kommissionen vid såväl de två studiegruppssammanträdena som den offentliga hearingen i Aberdeen, som syftade till att förbereda initiativyttrandet om den europeiska offshoreindustrin.

1.6

Efter en omfattande analys av förhållandet mellan offshoreindustrin och den europeiska sjöfartsindustrin konstaterar EESK att offshoreindustrin skapar mycket starka, ofta ”gröna” drivkrafter för den europeiska sjöfartsindustrin, särskilt för sektorn för konstruktion och reparation av fartyg samt sektorn för marin utrustning. Man skulle kunna säga att den europeiska varvsindustrin har kunnat undvika den förlust av kritisk massa som hotade fram till helt nyligen tack vare efterfrågan från offshorenäringen.

1.7

Kommittén anser att Europeiska kommissionen i samband med det pågående genomförandet av direktivet om säkerhet inom olje- och gasindustrin till havs och i samarbete med medlemsstaterna bör organisera ett kontrollsystem och visa olika sätt att öka den finansiella kapaciteten hos operatörerna inom denna sektor för att täcka kostnader för åtgärder efter olyckor.

1.7.1

En säkerhetskultur bör utvecklas och införas samt åtgärder vidtas som hjälper industriföretag inom offshorebranschen att inrätta utbildningsinstitutioner för att genomföra mer omfattande utbildningar i säkerhetsfrågor, inbegripet miljöskyddsaspekter. Kommittén konstaterar att strävan efter en hög säkerhetsnivå inom offshoreindustrin även hänger ihop med säkerställande av goda arbetsförhållanden till sjöss.

1.8

EESK föreslår att kommissionen och de berörda medlemsstaterna i samarbete med ILO och arbetsmarknadens parter vidtar åtgärder i syfte att bedöma möjligheten att låta sjöarbetskonventionen (MLC) även omfatta dem som är anställda inom den havsbaserade olje- och gasindustrin och den havsbaserade vindkraften inom EU och EES.

1.9

EESK anser att kommissionen och de europeiska branschbaserade arbetsmarknadsparter som företräder offshoreindustrin bör dra nytta av 2009 års direktiv, som utgör ett positivt exempel, om genomförandet i EU av sjöarbetskonventionen genom ett europeiskt sektorsavtal mellan Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) och den europeiska redareföreningen (ECSA).

1.10

I samband med prognoser som pekar på framtida brist på kvalificerade arbetstagare och bristande kompetens inom offshoreindustrin i EU och EES anser EESK att det är nödvändigt att förebygga detta genom att tillförsäkra goda arbetsvillkor (reglering i sjöarbetskonventionen), tillämpa en politik som går ut på att matcha kompetens/yrkesutbildning och uppmuntra unga människor att arbeta till sjöss.

1.11

Inom offshoreindustrin bör kommissionen och medlemsstaterna främja samarbete och offentlig-privata partnerskap, inbegripet samriskföretag, en uppsättning av garantier samt principer för produktions- och koncessionsfördelning. Samordningen bör omfatta rättsligt ramverk, fysisk planering och miljöskydd i samband med geologiska undersökningar i kombination med frågan om en hållbar användning av energiresurserna.

1.12

Kommittén anser att europeiseringen av sektorn för offshoreutvinning bland annat bör ske genom att kommissionen ansluter sig till ett geologiskt undersökningsprogram i vid bemärkelse, som inbegriper användning av IKT för att införskaffa data för mer hållbar exploatering av naturresurser till havs nu och i framtiden.

1.13

EESK betraktar följande områden som betydande utmaningar för offshoreindustrin med tanke på den globala och europeiska konkurrensen och regelverket:

1.14

EESK uppmuntrar till samarbete i nätverk mellan sektorer inom offshorenäringen, kustområden samt företag i leveranskedjan å ena sidan och forskningscentrum och universitet å andra sidan inom ramen för programmet Horisont 2020 samt projekt inom ”smart specialisering”. Inom detta samarbete bör man dels ge frågor som rör innovation och ekologi större tyngd, dels utnyttja de möjligheter som uppstår tack vare Europeiska fonden för strategiska investeringar.

1.14.1

EESK uppmanar kommissionen att överväga en översyn av strukturfonderna eller Junckerplanen för att stödja investeringar i innovation inom offshoreindustrin.

1.15

Kommittén anser att det är nödvändigt att uppdatera Europa 2020-strategin (översyn) för att uppfylla EU:s krav för maritim verksamhet, projektverksamhet, tillgång på kvalificerad arbetskraft, finansiering och främjande av hållbar utveckling. I sammanhanget bör man beakta den breda omfattningen och mångfalden av olika typer av arbete och färdigheter som behövs inom offshoreverksamheten.

1.16

EESK uppmanar kommissionen att främja en debatt om möjligheterna till en särskild strategi för Nordsjön som omfattar de utmaningar som finns för hållbara och konkurrenskraftiga offshoreindustrier i Europa.

2.1

Offshoreindustrin omfattar huvudsakligen elproduktion samt utvinning av gas, olja och mineraler till havs. Med avseende på leveranskedja och tjänster hänger offshoreindustrin samman med följande grenar av sjöfartsindustrin: varvindustrin, sektorn för reparation, underhåll och ombyggnad av fartyg samt sektorn för produktion av fartygsutrustning, fartygsproviantering och marina industrianläggningar.

2.2

Om man ser till offshoresektorerna har den europeiska industrin både den avancerade fackkunskap och den mänskliga potential som behövs för att på ett effektivt sätt utnyttja de fördelar som följer av att vara närvarande på de marknader som har en koppling till offshoresektorn.

2.3

Inom ramen för en analys av den europeiska offshoreindustrins situation och en bedömning av dess utsikter till en långsiktig och hållbar utveckling kommer följande aspekter att granskas i yttrandet:

3.1

I den europeiska energimixen 2012 stod oljeprodukter och gas för 26 %, kärnenergi för 29 % (största andelen) och förnybara energikällor inklusive vattenkraft för 22 %.

3.1.1

EU är den största importören av energi i världen och importerar 53 % av sin energi till en kostnad av sammanlagt 400 miljarder euro per år. Vi importerar 88 % av oljan och 66 % av gasen, främst från Ryssland.

3.2

Den viktigaste frågan för den havsbaserade olje- och gassektorn i Europa är huruvida den traditionella europeiska olje- och gasindustrin kommer att fortsätta växa mot bakgrund av diversifieringen av den, utmaningarna som följer av utvecklingen av förnybara energikällor och effektiviteten vid hanteringen av dessa förändringar inom sektorn.

3.3

Den havsbaserade olje- och gasindustrin i Europa kännetecknas av:

3.4

Den europeiska havsbaserade olje- och gasindustrin står i dag inför följande utmaningar:

3.4.1

Nya utmaningar för branschen:

3.5

Den europeiska havsbaserade olje- och gasindustrin förtjänar stöd eftersom

3.6

Vid hearingen i Aberdeen (2) presenterades resultaten av en SWOT-analys för den havsbaserade olje- och gasindustrin. Dessa har kompletterats med de förslag som framfördes under diskussionen och lagts in i bilagan.

4.1

På EU:s hav finns det numera runt 2 500 vindkraftsturbiner med en total kapacitet på över 8 GW i 11 länder. EU:s andel av den globala produktionen uppgår till nästan 90 %. Efter färdigställandet av de tolv pågående projekten kommer kapaciteten att stiga till 10,9 GW. Vindkraften genererar numera totalt 7 % av energin inom EU, varav en sjundedel är havsbaserad vindkraft.

4.2

Aktuella utvecklings- och innovationstrender inom denna sektor avser turbiner, fundament och installationer på större havsdjup och större avstånd från kusten.

4.3

Finansiell planering håller på att bli ett allt viktigare verktyg för utvecklingen av havsbaserad vindkraft. Under 2014 har denna industri tagit lån utan regressrätt på sammanlagt 3,14 miljarder euro (3), vilket är den högsta nivån i branschens historia. Finansiella partnerskap är nyckeln till framgång.

4.4

Utsikterna för de kommande åren visar på en ytterligare ökning av den installerade kapaciteten. När det gäller en mer avlägsen framtid gör European Wind Energy Association (EWEA) bedömningen att det redan finns tillstånd att bygga nya anläggningar med en total kapacitet på 26,4 GW och enligt de långsiktiga planerna förväntas en ökning med ca 98 GW.

4.5

Enligt EWEA fanns det 192 000 anställda inom vindkraftssektorn i Europa vid slutet av 2011, varav 30 000–40 000 i sektorn för havsbaserad vindkraft.

4.6

Havsenergin i EU står för ungefär 1,5 GW installerad kapacitet (6 gånger mindre än vindkraften till havs – men siffran för 2020 förväntas uppgå till 3,6 GW). Till detta kommer anläggningar som använder energi från vågkraft, tidvatten och havsströmmar, saltkraft och omvandling av termisk havsenergi till elektricitet.

5.1

År 2014 uppgick det totala värdet av alla fartygbeställningar till 370 miljarder US-dollar, varav 170 miljarder US-dollar gällde offshoreanläggningar. Det globala behovet av olika offshorefartyg under perioden 2014–2025 förväntas uppgå till mellan 1 230 och 1 970 fartyg. Efterfrågan på industriella undervattensfarkoster kommer att öka med 180 %, medan efterfrågan på fartyg för installation eller drift av vindkraftsanläggningar och flytande offshoreenheter kommer att öka med 50 %–60 %.

5.2

För alla fartygstyper förväntas antalet kontrakt öka med 3,7 % fram till 2025, vilket jämfört med de mycket högre prognoserna för offshorefartyg visar hur kraftfull offshoreindustrin är (och kommer att vara) som drivkraft för varvsindustrin. I Europa var andelen offshorefartyg 2014 i förhållande till den totala fartygsproduktionen 30 %.

5.3

Offshoreindustrin har också starka kopplingar till den europeiska industrin för marin utrustning, som är världsledande i tillverkningen av borrmoduler, motorer, vinschar, kranar och elektronik för offshoreindustrin.

5.4

Marin energi är en miljövänlig drivkraft för sjöfartsnäringen. Den globala potentialen uppskattas till över 19 miljarder euro för perioden 2012–2022 (ca 2 miljarder euro per år). Uppskattningarna baseras på antalet fartyg och mängden utrustning som behövs för att bygga och driva dessa planerade vindkraftsparker.

5.5

En ny typ av efterfrågan på produkter och tjänster för EU:s sjöfartsnäring uppstår också i samband med omlokalisering av verksamhet till större djup, i huvudsak inom den havsbaserade olje- och gasindustrin samt sektorn för marin energi.

5.6

Issmältningen i de arktiska regionerna skapar utsikter för att utvinna råvaror samt bedriva sjöfart där (även om detta inte kan anses vara en helt ”grön” drivkraft). Denna trend förväntas bland annat leda till efterfrågan på isbrytare samt transport- och servicefartyg med förstärkta skrov.

5.7

Den ännu unga sektorn för marin energi kommer också i allt större utsträckning att bli en grön drivkraft för den europeiska sjöfartsindustrin, i huvudsak för de sektorer som ingår i SEA Europe.

5.8

Utbudet av produkter från varvsindustrin till den havsbaserade olje- och gasindustrin är kopplat till livscykeln inom denna bransch på följande sätt:

5.9

Det krävs en betydande ökning av antalet borrningar till havs för att säkerställa framtida leveranser av olja och gas. Detta är kopplat till en betydande efterfrågan på tekniskt avancerade plattformsmoduler samt renovering och återuppbyggnad av olika typer av offshoreanläggningar och borrtorn. Dessa tjänster utgör en viktig inkomstkälla för sektorn för fartygsbyggnad och fartygsreparation i EU.

5.10

Intressanta utsikter finns i de nya specialiseringarna inom varvsindustrin, nämligen fartyg som inte bara transporterar gasol (FLNG) utan också utför olika tjänster för den havsbaserade olje- och gasindustrin, och möjligheten att ersätta landbaserade LNG-terminaler med mobila. Det handlar om varianter av FPSO LNG (stödfartyg för produktion, lagring och transport av gasol) och FSRU (transport, lagring och återförgasning).

5.11

Även de europeiska hamnarna kan dra nytta av drivkrafterna för offshoreindustrin. Det handlar om sådana verksamheter som hantering av styckegods och omlastning av komponenter till havsbaserade vindkraftverk: tornsegment, generatorer, rotorvingar och annan utrustning som beställts av offshoreindustrin.

6.1

Under det senaste årtiondet har Europa fortfarande inte lyckats hålla jämna steg med de större konkurrenterna (Förenta staterna) när det gäller investeringar i innovation. Detta påverkar alla branscher, även den havsbaserade olje- och gasindustrin.

6.2

En av de största utmaningarna inom olje- och gasindustrin är att säkerställa en säker drift trots tillgångarnas åldrande. I genomsnitt har 30 % av plattformarna i världen exploaterats i över 20 år och många av dem har redan överskridit sin planerade livstid.

6.3

De viktigaste områdena för åtgärder mot bakgrund av tillgångarnas åldrande i den havsbaserade olje- och gasindustrin är:

6.4

Branschtillväxten är beroende av innovativ teknik som syftar till att stödja utvinning och gör det möjligt att ”pressa ut” så mycket som möjligt ur de åldrande anläggningarna samt förlänga livslängden på vissa utvinningsfält.

6.4.1

Ny teknik spelar också en nyckelroll i djuphavsprospektering och produktion, vilket innebär miljarder i investeringar. Utvecklingen av ny teknik syftar till att minska kostnader och operativa risker och exploatering av brunnar vid högre temperaturer och tryck.

6.5

EESK anser att kommissionen bör överväga en översyn av strukturfonderna eller Junckerplanen för att stödja investeringar i innovation inom offshoreindustrin, främst på områdena:

6.6

Att utvinna skiffergas med respekt för miljökraven börjar bli alltmer attraktivt även för den havsbaserade olje- och gassektorn. Detta beror på en avsevärd förbättring av metoderna för hydraulisk spräckning av undervattensberg. Även geologisk lagring av koldioxid till havs är en potentiell ”grön” drivkraft för tillväxten, även för offshoreindustrin, i kapplöpningen mot en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

6.7

Andra nya utvecklingsområden är multifunktionella industriplattformar efter pilotprojekt (sjunde ramprogrammet) och konstruktion av utrustning och hela anläggningar för utvinning av våg- och tidvattenenergi.

6.8

Utmaningen för EU:s politiska beslutsfattare är att utnyttja potentialen i Horisont 2020 för att maximera forskning och innovation (4) inom den europeiska offshorenäringen.

7.1

Offshoreindustrins verksamhet i Europa bör ses mot bakgrund av ett ständigt växande regelverk. Bland de bestämmelser som berör dessa branscher hör följande till de viktigaste:

7.2

Direktivet om industriell säkerhet inom den havsbaserade olje- och gasindustrin trädde i kraft 2013 och ska införlivas i de nationella rättssystemen senast i juli 2015. Industrin måste anpassa sig till de nya reglerna senast i juli 2016.

7.2.1

För att uppnå global verkan och en möjlighet att övervaka allvarliga olyckor i Europa samt på andra håll, krävs ett samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och de specialiserade företagen på följande områden:

7.3

Branschföreträdarna anser numera att utarbetandet av ett referensdokument (BREF) om prospektering och utvinning av kolväten inom EU med hjälp av intensiv hydraulisk spräckning är en ”känslig” regleringsfråga.

7.4

När det gäller lagstiftningens inverkan på utvecklingen av alla sektorer inom offshoreindustrin måste man också följa det senaste direktivet (från juli 2014) om upprättande av en ram för havsplanering.

7.5

Innehållet i meddelandet COM(2008) 699 om råvarupolitik, som anger riktningar för ett ökat internationellt samarbete inom ramen för nationella geologiska undersökningar i syfte att öka kunskapsbasen i EU, bör ha en indirekt effekt på den havsbaserade utvinningsindustrin och på frågor gällande geologiska avlagringar.

7.6

Till de inte mindre viktiga reglerings- och politikfrågor som påverkar hela den europeiska offshoreindustrin hör:

8.1

Den stora mångfalden inom den europeiska offshoreindustrin, globaliseringens betydande effekter inom detta område samt de fortfarande olösta problemen med likvärdiga konkurrensvillkor och social dumpning inom branschen leder till en komplicerad situation på det arbetsrättsliga området. Detta åtföljs av problemen med social dialog, kollektivavtal och sociala normer.

8.1.1

Dessa frågor skulle kunna få en övergripande lösning med stöd i den konvention från 2006 om arbete till sjöss (MLC) som just nu håller på att träda i kraft och i EU:s förordningar om dess genomförande.

8.1.2

Tyvärr är möjligheten till en bred tillämpning av denna konvention inom offshoreindustrin fortfarande begränsad. Detta beror dels på att det i MLC saknas exakta bestämmelser om offshoreindustrins arbetstagare, dels på de attityder som finns hos regeringar, operatörer och ägare. Denna situation förvärras ytterligare av de problem som finns i EU med registrering av fartyg och industriella flytande enheter.

8.2

EESK anser att kommissionen och de europeiska branschbaserade arbetsmarknadsparter som företräder offshoreindustrin bör dra nytta av 2008 års direktiv, som utgör ett positivt exempel, om genomförandet i EU av sjöarbetskonventionen genom ett europeiskt sektorsavtal mellan Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) och den europeiska redareföreningen (ECSA).

8.2.1

En modellösning för ett sådant avtal skulle kunna vara det föredömliga kollektivavtal som av Internationella transportarbetarfederationen (ITF) förberetts för offshoreindustrin. Dess genomförande bromsas för närvarande av oviljan hos nationella myndigheter, situationen med fartygsregistren, den otillfredsställande sociala dialogen samt det faktum att en betydande del av dem som är sysselsatta på arbetsmarknaden har s.k. skräpkontrakt eller är falska egenföretagare.

9.1

Olje- och gasindustrin har funnits i 50 år, har uppskattningsvis ytterligare 50 år kvar och står inför avsevärda förändringar på energiområdet:

Frågan är: Kan den traditionella olje- och gassektorn klara de stora utmaningar som det innebär att diversifiera i riktning mot den förnybara sektorn och att hantera dessa förändringar?

9.2

Nordsjökommissionen har för avsikt att arbeta med det brittiska överhuset i syfte att involvera den brittiska regeringen i arbetet med att främja en integrerad strategi för fysisk planering i kust- och havsområden i Nordsjön och att utveckla ett kommunikationsdokumentet och en kommunikationsstrategi för att identifiera fördelarna för allmänheten med ett energinät i Nordsjön.

9.3

EESK uppmanar kommissionen att främja en debatt om möjligheterna till en särskild strategi för Nordsjön som omfattar de utmaningar som finns för hållbara och konkurrenskraftiga offshoreindustrier i Europa, bl.a. följande: