8.10.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 332/8

Föredragande:

Carmelo CEDRONE och Joost VAN IERSEl

1.1

Efter sex år av finansiell och ekonomiska kris tycks det svårare än någonsin att förutse den ekonomiska och sociala framtiden. Mot bakgrund av de geopolitiska och ekonomiska utmaningarna kan endast ett starkt EMU säkerställa en framtidsorienterad stabilitet.

1.2

EMU är fortfarande bräckligt – se diagnosen och swot-analysen nedan. EESK anser att de ihållande obalanserna samt skapandet av tillit och förtroende i Europa förutsätter en mer effektiv och demokratisk ekonomisk styrning, särskilt i euroområdet.

1.3

Kommittén är medveten om att avgörande steg inte kan tas över en natt, men två faktorer måste vederbörligen beaktas: a) Europa har inte råd att skjuta upp beslut i åratal, och b) en första förutsättning är en överenskommelse i euroområdet om principerna för den nödvändiga ekonomiska politik som ska genomföras med hjälp av en effektiv styrning.

1.4

Parallellt med den ekonomiska konvergensen behövs också demokratisk legitimitet, en stabil politisk ram och en delad känsla av en gemensam framtid. För detta ändamål kan konkreta åtgärder genomföras inom ramen för gällande fördrag och regler. På medellång sikt bör fördraget revideras för att de institutionella bestämmelserna ska kunna anpassas till de nödvändiga krav som följer av en verklig ekonomisk och politisk union.

1.5

Det behövs ett sammanhängande system för Europeiska rådet, de nationella regeringarna, Europaparlamentet, de nationella parlamenten och Europeiska kommissionen, som återspeglar demokratisk legitimitet, ansvarsskyldighet och insyn, och som kan fungera på ett effektivt sätt i medborgarnas och de ekonomiska aktörernas intresse.

1.6

Det har blivit uppenbart att det nuvarande systemet med bestämmelser som ligger till grund för EU, och euroområdet i synnerhet, har lett till förvirring i fråga om rättsliga, institutionella och demokratiska aspekter. Därför behövs en ny metod. Den politiska och ekonomiska dynamiken gör det inte längre möjligt för EU att upprätthålla den nuvarande institutionella strukturen. EESK anser därför att integrationen i euroområdet måste fördjupas.

1.7

Med detta i åtanke föreslår EESK en färdplan med följande steg:

2.1

Ekonomiska och monetära unionen har redan ett omfattande regelverk. Den har en gemensam valuta och en centralbank, och till en viss grad säkerställer den samordningen av finanspolitiken och den ekonomiska politiken. Den fattar bindande beslut, som i princip begränsar medlemsstaternas ekonomiska och finanspolitiska självbestämmande, föreskriver villkor för alla expansiva åtgärder i medlemsstaterna och ålägger medlemsstaterna att genomföra ekonomiska och sociala reformer.

2.2

Detta innebär att EMU är en federation under utveckling, som för närvarande fungerar som en ”väktare” men som ännu inte agerar gemensamt. Dess målmedvetenhet är starkare än hos andra, vilket har skapat ett ”offentligt rum” för diskussioner. EMU innebär en större överlåtelse av suveränitet från medlemsstaterna, trots att förvaltningen fortfarande främst kontrolleras genom en teknokratisk struktur.

2.3

Unionen måste fullbordas genom att man skapar de förutsättningar som är nödvändiga för att de länder som är en del av den eller som vill ansluta sig kan uppnå inte bara stabilitet utan även utveckling och välstånd. Det bör vara mer fördelaktigt att ansluta sig till euroområdet än att stå utanför.

2.4

Finanskrisen som bröt ut år 2008 och dess senare utveckling har i kombination med de katastrofala följderna för den reala ekonomin och det europeiska samhället fungerat som en väckarklocka för alla dem som fram till denna tidpunkt trodde att EMU:s struktur skulle fortsätta att fungera på ett mer eller mindre tillfredsställande sätt och att spridningseffekterna på ett harmoniskt sätt skulle främja konvergensen mellan medlemsstaterna.

2.5

Kort efter den första chocken började EU-institutionerna leta kortsiktiga lösningar på de mest akuta problemen. Det faktum att mekanismer inrättades för att se till att EMU, euron och euroområdet hölls intakta var en stor bedrift, men det förekom även förseningar och allvarliga brister, såsom avsaknaden av en gemensam plan för att främja tillväxt och sysselsättning.

2.6

Det är också en stor bedrift att man under extremt svåra förhållanden har kunnat göra produktiva framsteg för att – åtminstone delvis – stärka grunden för EMU. EESK välkomnade vart och ett av dessa steg, men kritiserade också deras begränsningar och lade fram andra förslag som var bättre anpassade för att hantera krisen.

2.7

Den finansiella och ekonomiska krisen ledde till en fortsatt ekonomisk nedgång med markanta ekonomiska obalanser mellan nationella ekonomier. En stor del av EU befinner sig sex år senare i en långt ifrån avundsvärd situation med låg tillväxt och sviktande sysselsättning. De ekonomiska och sociala konsekvenserna talar för sig själva.

2.8

Trots alla framsteg är Ekonomiska och monetära unionen fortfarande ofullständig. Situationen är mycket komplicerad. Trots hoppingivande tecken på återhämtning råder ekonomisk stagnation i ett antal länder, med brist på sysselsättning och fattigdom, till största delen till följd av olika djupgående orsaker som har blivit synligare och har förstärkts under krisen: historia, traditioner i samhällsstyrningen (eller avsaknaden av sådana), avvikande utveckling av tillväxten, olika ekonomiska och sociala strukturer och olika sätt att sköta den externa politiken.

2.9

I euroområdet råder oenighet mellan förespråkare för en stabilitetsunion, som bygger på ekonomisk konvergens och reformer i medlemsstaterna, och förespråkare för en rent finanspolitisk union. Denna oenighet leder också till olika uppfattningar om vilken ekonomisk politik som bör föras på nationell nivå och EU-nivå, både rent politiskt och mellan arbetsmarknadens parter.

2.10

Skilda synsätt och praxis har förvärrat klimatet av misstro inte bara politiskt, utan också bland allmänheten i de olika länderna, hur ytlig den ömsesidiga kritiken än må vara. Denna utveckling har blivit en självuppfyllande profetia – den fråntar beslutsfattarna allt potentiellt manövreringsutrymme och orsakar vågor av EU-fobi bland medborgarna.

2.11

Eftersom EMU främst domineras av mellanstatligt beslutsfattande och teknokratisk förvaltning har bristen på demokratisk legitimitet och trovärdighet allvarliga följder, som också skärper motsättningarna mellan partnerländerna.

2.12

Detta gäller dock inte bara EU. Andra stora stater, såsom Förenta staterna, Kina, Ryssland, Indien och Brasilien, och ett stort antal mindre länder lider också av jämförbara svårigheter. Men det råder inget tvivel om att EU, och i synnerhet euroområdet, har stora problem med att övervinna hindren i jämförelse med Förenta staterna och den asiatiska kontinenten (”den asiatiska fabriken”).

2.13

I princip anser EESK att en effektivare politisk styrning av EMU skulle bidra väsentligt till att skapa större stabilitet i anslutning till hanteringen av aktuella och framtida svårigheter, även om den situation som den europeiska ekonomin befinner sig i för närvarande är resultatet av många olika och komplicerade faktorer. Under alla omständigheter kommer ett starkare EMU att vara nödvändigt för att skydda vissa centrala europeiska intressen i världen.

2.14

Kommittén är medveten om att inga slutgiltiga lösningar är inom räckhåll för närvarande. Kommittén inser också att den nuvarande dynamiken, komplexiteten och olika dilemman står i vägen för en stabil färdplan. Dessutom kan nuvarande institutionella och förvaltningsmässiga brister inte fortsätta länge till utan bestående skadliga följder på förtroendet och de ekonomiska resultaten. EESK anser därför att förseningar, resignation och avsaknad av en plan för framtiden är oacceptabla.

2.15

Följaktligen anser EESK att det är absolut nödvändigt att föra en seriös debatt om en solid struktur för EMU, vilket innebär ett samförstånd om ekonomiska och sociala mål och en överenskommen styrning.

2.16

Sedan början av EMU har debatten om mer eller mindre europeisk integration handlat om nationell suveränitet. EESK understryker att detta är ett felaktigt synsätt, eftersom nationell suveränitet gradvis håller på att suddas ut. I den nuvarande eran av globalisering och därmed förknippade utmaningar ser kommittén inget annat genomförbart alternativ till en bättre förankring av en gemensam eller delad suveränitet i EU, särskilt i euroområdet. Detta kommer att kräva en solid delad ekonomisk styrning eller en ekonomisk ledning. På samma sätt är EMU:s framtid nära förknippad med andra viktiga ”suveräna” politikområden, såsom utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och energiunionen.

4.1.1

De grundläggande utmaningarna för den ekonomiska och monetära unionen, som innebär en väsentlig överföring av nationella befogenheter till EU, är förknippade med dess demokratiska dimension och särskilt dess parlamentariska dimension, effektiviteten i beslutsfattandet, iakttagandet av principerna om ansvar och lojalt samarbete samt öppenhet (insyn) i dess verksamhet. EESK anser att dessa utmaningar kräver en politisk union som kan återställa och säkerställa allmänhetens deltagande och engagemang från alla berörda parters sida i den europeiska integrationen.

4.1.2

Skapandet av en politisk union är en process som bör ske i etapper. Vissa villkor och åtgärder kan genomföras utan att ändra EU:s fördrag medan andra kräver en översyn av fördragen.

4.1.3

EESK rekommenderar att de former för deltagande som finns på nationell nivå också tillämpas på vederbörligt sätt på unionsnivå, med tanke på ett ömsesidigt ansvar och samarbete. Detta gäller i synnerhet

4.1.4

I alla medlemsstater och i hela EU utgör den demokratiska frågan en allvarlig svaghet (man behöver bara tänka på trojkans roll i den nya ekonomiska styrningen). Förhållandet mellan företrädare och de företrädda blir allt mer bräckligt, ett faktum som krisen har framhävt. Därför är det nödvändigt att snarast möjligt ta tag i denna fråga som en del av processen att fullborda Ekonomiska och monetära unionen inom dess fyra integrationsmetoder eller -pelare: bankunionen, skatteunionen, den ekonomiska unionen (som enligt EESK bör omfatta en social union) och slutligen den politiska unionen.

4.1.5

För att uppnå denna politiska union – med början i de länder som vill ha en sådan och genom att tillämpa principen om differentierad integration – föreslår EESK att man i rätt tid inrättar en konvention, som ska ha som uppdrag att hitta lösningar som går utöver Lissabonfördraget. EESK åtar sig att utarbeta förslag för ett effektivt deltagande av det civila samhället i arbetet i en sådan konvention.

4.2.1

Den främsta platsen för representativ demokrati inom Ekonomiska och monetära unionen är Europaparlamentet, där det finns ledamöter från länder som anslutit sig till den gemensamma valutan och länder som förbereder sig på att ansluta sig till den.

4.2.2

Förankringen av den representativa demokratin inom EMU skulle inte vara fullständig om beslutsmetoden inte skulle ta hänsyn till den dubbla legitimiteten – den nationella och europeiska – som är väsentlig för det unika europeiska systemet.

4.2.3

I detta politiska sammanhang kommer det att finnas en gynnsammare grund för närmare samarbete och enighet mellan eurotoppmötena och/eller Eurogruppen – och i detta fall också länder som ännu inte deltar i eurosamarbetet – Europaparlamentet och de nationella parlamenten. I linje med logiken i föregående punkt kan ministrarna från medlemsstaterna i euroområdet och de länder som vill ansluta sig till euroområdet ha lagstiftande funktioner tillsammans med Europaparlamentet i frågor som rör EMU.

4.2.4

Rådets åtgärder bör förstärkas genom de insatser som görs av nationella myndigheter, som måste gå hand i hand med denna utveckling, bl.a. genom tjänstemannautbyten mellan dem och genom att intensifiera de bilaterala förbindelserna.

4.2.5

EESK betonar att en utvidgning av omröstningssystemet med kvalificerad majoritet och, inom en viss tid, avskaffandet av kravet på enhällighet, kommer att underlätta ett fördjupande av integrationen inom den politiska unionen.

4.2.6

På så sätt kommer ett bättre strukturerat samarbete och samråd inom den politiska unionen att förbättra effektiviteten i politiken inom nyckelområden för EMU. EU som helhet kommer att dra vederbörlig nytta av detta.

4.2.7

Såsom anges i tabellen i punkt 5 finns det många saker som kan göras inom ramen för det gällande fördraget. För de flesta politikområden som rör EMU kan man genomföra ett fördjupat samarbete direkt mellan länderna. Det skulle vara bättre att förse EMU med en typ av permanent fördjupat samarbete, som också skulle göra det möjligt för Europaparlamentsledamöter från euroländer och kandidatländer för euroområdet att mer effektivt vidta åtgärder.

4.2.8

EESK anser att det skulle vara värdefullt att återuppliva ”jumbomötena” i rådet inom Eurogruppen. Detta skulle öppna upp möjligheten för en regelbunden dialog mellan ministrarna för finansiella, ekonomiska och sociala frågor samt arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

4.3.1

Efter en övergångsperiod, som så småningom ska leda till en fördragsändring, kommer ett ledningsorgan för EMU att ta form. Dess ordförande ska i alla avseenden fungera som ekonomi- och finansminister för euroområdet, med en roll som vice ordförande för kommissionen – liknande befattningen som hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

4.3.2

I den unika europeiska modellen kommer kommissionen (mindre och effektivare) att fortsätta att spela en avgörande roll. Gemenskapsmetoden och kommissionens nuvarande initiativrätt har också en särskild betydelse när det gäller att fördjupa EMU. Denna roll bör säkerställas i den politiska unionen.

4.3.3

Kommissionen bör ha en ”dubbel” roll som en länk mellan EU och EMU tills EMU får ett eget verkställande organ. Utan att det påverkar kommissionens nuvarande initiativrätt bör man hitta sätt att vederbörligen involvera Europaparlamentet i processen för att säkerställa legitimiteten i nya lagstiftningsförslag.

4.3.4

EESK föreslår att man utser en ständig ordförande i Eurogruppen, som bäst skulle kunna arbeta, direkt i Bryssel, med kommissionen, Europaparlamentet, regeringarna och de nationella parlamenten. Enligt den metod som ordförande Juncker använder skulle en av EU-kommissionens vice ordförande kunna leda Eurogruppens möten. Han eller hon skulle på så sätt kunna företräda EMU i internationella forum.

4.4.1

Allt detta bör göra oss mer beslutsamma än någonsin att bygga upp starkare, mer konstruktiva förbindelser med Europas befolkning och hitta sätt att involvera den i det offentliga livet. Stabila samrådsformer om särskilda frågor med arbetsmarknadens parter och det civila samhället bör garanteras, särskilt i euroområdet, eftersom dessa organisationer spelar en viktig roll inom politikområden som direkt påverkas av EMU. De påverkar också ofta resultatet av politiken på nationell nivå. På europeisk nivå kan EESK fungera som det civila samhället medlare, med ansvar för det organiserade civila samhällets deltagande i EU:s beslutsprocess, utan att det påverkar den roll som arbetsmarknadens parter har i den sociala dialogen, genom:

5.1

För att realisera de fyra unionerna, som motsvarar de fyra pelarna i EESK (2), kan, enligt rapporten från de fyra ordförandena, en rad åtgärder eller politikområden genomföras inom det nuvarande fördraget (första kolumnen i tabellen nedan). Andra måste beslutas gemensamt på europeisk nivå (euroområdet), med en ny beslutsmetod och nya instrument och med hjälp av det fördjupade samarbete som föreskrivs i det nuvarande fördraget (andra kolumnen i tabellen) eller genom ändringar av fördraget eller, i tillämpliga fall, ett nytt fördrag för EMU (tredje kolumnen). Slutligen innehåller tabellen en sammanfattning av dessa steg samt institutionella förslag och förberedande initiativ som rör EMU:s politiska pelare (fjärde kolumnen).

5.2

Analytisk uppställning av möjligheterna för att fullborda EMU (3)