EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 8.10.2015
COM(2015) 505 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om uppföljningen av förfarandet för ansvarsfrihet för budgetåret 2013 (sammanfattning)
{SWD(2015) 194 final}
{SWD(2015) 195 final}
Rapport om uppföljningen av Europaparlamentets och rådets framställningar till kommissionen i resolutionerna respektive rekommendationen om ansvarsfrihet för budgetåret 2013
Inledande anmärkningar
Detta är kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om uppföljningen av Europaparlamentets resolutioner 1 och rådets rekommendation 2 om ansvarsfrihet för budgetåret 2013 enligt artikel 319.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), artikel 166 i budgetförordningen, artikel 119.5 i budgetförordningen för nionde Europeiska utvecklingsfonden och artikel 144 i budgetförordningen för tionde europeiska utvecklingsfonden.
Detta är den första rapport som läggs fram av den kommission som tillträdde den 1 november 2014. I överensstämmelse med de politiska prioriteringar som angetts av ordförande Jean-Claude Juncker följer den nya kommissionen en mer fokuserad agenda, där särskild vikt läggs vid principen om en sund ekonomisk förvaltning.
Kommissionen har noggrant granskat de farhågor som Europaparlamentet och rådet gav uttryck för i samband med ansvarsfrihetsförfarandet 2013.
I Europaparlamentets resolution om ansvarsfrihet framhålls ett antal frågor, t.ex. nödvändiga förbättringar när det gäller delad förvaltning samt förenkling och resultat, och även andra specifika frågor. Framställningarna i fråga var föremål för omfattande diskussioner i samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, särskilt med föredraganden och med ledamöterna av budgetkontrollutskottet. Skrivelsen från kommissionens vice ordförande Kristalina Georgieva 3 vittnar om kommissionens formella åtagande att fullständigt och i rätt tid genomföra en rad insatser och åtgärder som rör de frågor som identifierats.
Rådets rekommendation innehåller också viktiga frågor som rör behovet av förbättringar när det gäller delad förvaltning samt förenkling och resultat.
I detta meddelande tas hänsyn till detta åtagande samtidigt som informationen om ytterligare vidtagna åtgärder uppdateras där det är nödvändigt. Meddelandet åtföljs av två arbetsdokument från kommissionens avdelningar som innehåller svar på 319 framställningar om ansvarsfrihet från Europaparlamentet och 75 från rådet.
Kommissionen samtycker till att vidta nya åtgärder beträffande 139 framställningar (115 från Europaparlamentet och 24 från rådet). Vad beträffar 218 framställningar (168 från Europaparlamentet och 50 från rådet) anser kommissionen att de erforderliga åtgärderna antingen redan har vidtagits eller pågår, även om resultatet av åtgärderna i vissa fall kommer att behöva utvärderas. Av skäl som rör den befintliga rättsliga och budgetmässiga ramen eller kommissionens institutionella roll eller dess rättigheter kan kommissionen inte godta 37 framställningar (36 från Europaparlamentet 4 och 1 från rådet 5 ). En detaljerad motivering finns i de två bifogade arbetsdokumenten från kommissionens avdelningar.
1. Förbättringar när det gäller delad förvaltning
1.1.Reservationer avseende generaldirektörernas revisionsförklaringar i fråga om jordbruk och landsbygdsutveckling, regionalpolitik samt sysselsättning och sociala frågor (punkterna 1–4)
Kommissionen anser att reservationerna bekräftar att de kontrollförfaranden som införts vid kommissionen och i medlemsstaterna fungerar väl. Antalet reservationer i de årliga verksamhetsrapporterna (21 reservationer 2013) är ett resultat av kommissionens förstärkta och mer målinriktade strategi. De är en följd av bl.a. den strikta policy som tillämpas i fråga om avbrutna betalningsfrister eller inställda betalningar och beror inte på försämrade kontrollsystem eller bristande ansvarsskyldighet. Reservationer är vanligen kopplade till handlingsplaner som övervakas noga av kommissionen.
Kommissionens systematiska arbete med att identifiera brister och risker, vidta åtgärder och rapportera om framsteg gör det möjligt för Europaparlamentet att på permanent basis övervaka situationen och utvecklingen när det gäller den ekonomiska förvaltningens kvalitet.
De åtgärder för förebyggande, upptäckt och korrigering som vidtas av kommissionen på grundval av de fleråriga tillsyns- och kontrollsystemen ger rimliga garantier för att EU:s budget är tillräckligt skyddad mot utgifter som står i strid med lagen och risker till följd av brister i medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystem.
1.2.Samordnad revision och kommissionens och medlemsstaternas ansvar (punkterna 44 och 47)
Kommissionen har arbetat i riktning mot en effektiv samordnad revision, vilket är ett huvudtema i en stor del av resolutionen.
De huvudsakliga källorna för kommissionens försäkran om att resurserna har utnyttjats i enlighet med den rättsliga ramen och principerna om sund ekonomisk förvaltning är i detta sammanhang resultaten av kommissionens eget revisionsarbete, Europeiska revisionsrättens granskningar och rapporter från Olaf. Därtill kommer uppgifter från nationella myndigheter, i synnerhet de revisionsutlåtanden och den kontrollstatistik avseende felfrekvenser som lämnas i samband med de årliga kontrollrapporterna och de nationella systemrevisioner som lämnas under året.
En viktig aspekt av den samordnade revisionen är den förvaltningsförklaring, undertecknad av direktörerna/cheferna för byråerna och organen, varigenom förstärkt obligatorisk rapportering införs för medlemsstaterna. Denna förklaring kommer att åtföljas av en rapport med en sammanfattning av samtliga kontroll- och revisionsresultat och av korrigerande åtgärder som vidtagits eller planeras. Utfärdandet av en nationell förklaring (artikel 59.1 i budgetförordningen) skulle emellertid kunna utgöra ännu ett väsentligt inslag i den samordnade revisionen.
När det gäller uppmaningen att lämna en rekommendation om att främja användningen av nationella förklaringar, stöder kommissionen den interinstitutionella arbetsgruppens rekommendationer 6 men vill framhålla att andra åtgärder är lämpligare för att främja användningen. Det kan röra sig om information i offentliga dokument som kommissionens årliga verksamhetsrapporter, insamling av bästa praxis och informationsmöten i relevanta forum eller om att framhålla fördelarna med nationella förklaringar för finansministrarna, de nationella parlamenten och de högsta revisionsinstanserna.
Vad beträffar Europaparlamentets uppmaning att offentliggöra nationella förklaringar, årliga sammanfattningarna och förvaltningsförklaringar betonar kommissionen att den inte har rätt att offentliggöra sådana dokument.
1.3.Tillförlitligheten hos de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna (punkterna 24–25 och 49–50)
Kommissionen anser inte att trovärdigheten hos de årliga verksamhetsrapporterna undergrävs av bristen på tillförlitlighet hos en del av de kontroller på primär nivå som utförs av medlemsstaterna. Kommissionen har i själva verket god överblick och baserar sin försäkran på en stabil och säker process som innefattar flera kontrollnivåer:
- Kontroller på primär nivå av alla utgifter innan de redovisas för kommissionen.
- Kontroller på sekundär nivå som görs av den attesterande myndigheten (revisorn) innan räkenskaperna lämnas till kommissionen.
- Kontroller på tertiär nivå, som inbegriper revisioner av projekten och de förfaranden som tillämpas.
- Kommissionens egna kontroller som avser antingen de nationella genomförande- och kontrollorganen eller projekten direkt, genom bedömning av 15 nyckelkrav.
Kommissionen grundar sin försäkran på resultaten av arbetet på alla dessa kontrollnivåer och på resultaten av revisionsrättens granskningsarbete och Olafs utredningar.
Kontrollerna är dessutom spridda över tiden, och en del kontroller sker efter det att utgifterna attesterats för kommissionen. Den slutliga bedömningen av den kvarstående risken och därmed av hur väl genomförandet lyckats sker i samband med avslutandet.
Kommissionen anser att de uppgifter som lämnas i de årliga verksamhetsrapporterna, i den sammanfattande rapporten, i meddelandet om skyddet av Europeiska unionens budget och i årsredovisningen ger en tillräcklig grund för bedömning av den korrigerande kapaciteten hos de system som införts.
Den försiktiga hållning som intas i meddelandet om skyddet av Europeiska unionens budget 7 bör inte tolkas som att uppgifterna från medlemsstaterna inte är tillförlitliga. Kommissionens kommentar avser vissa attesterande myndigheters praxis att som finansiella korrigeringar redovisa en siffra som inkluderar finansiella korrigeringar gjorda av både medlemsstaterna och kommissionen. Från de siffror som redovisas av medlemsstaterna subtraherar kommissionen därför systematiskt ett belopp som motsvarar kommissionens korrigeringar, så att risken för dubbelräkning undviks.
GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering vidtar nu åtgärder för att säkra tillförlitligheten hos de uppgifter om finansiella korrigeringar som lämnas av medlemsstaterna. Det rör sig om följande åtgärder:
En årlig riskbedömning av uppgifter som lämnas av medlemsstaterna.
Kontakter med de attesterande myndigheterna för att klargöra de redovisade uppgifterna när inkonsekvenser upptäcks.
Revisioner på plats för att kontrollera de attesterande myndigheternas redovisningssystem och tillförlitligheten hos uppgifter som lämnats om finansiella korrigeringar, baserat på resultaten av riskbedömningen. För att öka säkerheten utökades dessa revisioner 2014.
När det gäller begäran om att införa förfaranden som kopplar de korrigerande åtgärderna till det ursprungliga året för utbetalningen, påpekar kommissionen att det under programplaneringsperioden 2007–2013 i första hand är medlemsstaternas ansvar att införa tillförlitliga förfaranden för att bekräfta tidpunkten för, ursprunget till och beloppet på de korrigerande åtgärderna
Kommissionen har alltid hävdat att det inte är möjligt att koppla korrigeringar till det ursprungliga året för utbetalningen.
Om kommissionen på grundval av sina bedömningar och analyser anser att uppgifter från medlemsstaterna inte är korrekta, kommer detta tydligt att framgå av respektive tjänstegrens årliga verksamhetsrapport.
Vad beträffar begäran om att generaldirektörerna i sina årliga verksamhetsrapporter ska redogöra för de felnivåer som medlemsstaterna har anmält och de korrigeringar som kommissionen har gjort, erinrar kommissionen om att dessa uppgifter i dag lämnas av generaldirektörerna för alla operativa program som är föremål för reservation. Från och med 2014 har detta utökats till att gälla samtliga operativa program på ad hoc-basis.
1.4. Den sammanfattande rapporten och den årliga verksamhetsrapporten (punkterna 26–27 och 217–218)
Med anledning av Europaparlamentets framställning har kommissionen förklarat beräkningen av riskzonsbeloppet i 2014 års sammanfattande rapport 8 , och även vilken effekt de korrigerande åtgärderna beräknas få.
När det gäller uppmaningen att utfärda en revisionsförklaring i den sammanfattande rapporten betonar kommissionen att förvaltningsramen (särskilt artikel 66.9 i budgetförordningen) ger generaldirektörerna fullständiga befogenheter och gör dem personligt ansvariga för den ekonomiska förvaltningen. Detta ligger i linje med behovet av att stärka den finansiella kontrollen, vilket är en av huvudprioriteringarna i kommissionens åtgärder för reform och förstärkning av förvaltningen sedan 2000. Genom generaldirektörernas förvaltningsansvar säkerställs således ansvarsstrukturens nödvändiga kontinuitet och hållbarhet.
Kommissionen erinrar om att kommissionskollegiet tar politiskt ansvar på grundval av artikel 317 i EUF-fördraget genom att årligen anta den sammanfattande rapport som utgör ett sammandrag av de årliga verksamhetsrapporterna för föregående år (artikel 66.9 i budgetförordningen). Kommissionen anser att de årliga verksamhetsrapporterna och den sammanfattande rapporten tillsammans uppfyller målen i fråga om intern och extern ansvarsskyldighet.
Vad beträffar Europaparlamentets framställning om förtydligande av standardanvisningarna för de årliga verksamhetsrapporterna (eventuella uttalanden med avvikande mening, sanktionsmekanism) understryker kommissionen att de gällande anvisningarna redan gör det möjligt för den delegerade utanordnaren att slå fast att han/hon inte kan ge rimliga garantier för att de kontrollförfaranden som införts ger tillräckliga garantier för lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionerna.
När det gäller sanktionsmekanismen innehåller både budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna redan bestämmelser om att den delegerade utanordnaren kan bli föremål för disciplinåtgärder och har ekonomiskt ansvar vid olaglig verksamhet, bedrägeri eller korruption.
2. Förenkling
Den rättsliga ramen för 2014–2020 lägger grunden för ytterligare förenkling genom en rad åtgärder. Det rör sig t.ex. om minskning av antalet program, harmonisering av bestämmelser mellan europeiska struktur- och investeringsfonder och andra EU-instrument, förstärkning av förenklade kostnadsalternativ och införande av gemensamma handlingsplaner samt minskning av revisionsbördan i enlighet med proportionalitetsprincipen
När det gäller jordbruk och landsbygdsutveckling innehåller den nya rättsliga ramen förenklingsinslag som t.ex. ordningen för småbrukare, standardkostnader och utbetalning av engångsbelopp på landsbygdsutvecklingens område. Eftersom många av dessa inslag är frivilliga för medlemsstaterna är dock effekterna i praktiken beroende av nationella val i fråga om genomförandet. Vissa av de inslag som införts av medlagstiftarna under lagstiftningsförfarandet har dessutom gjort kommissionens ursprungliga förslag mer komplexa. Kommissionen har dessutom inlett en genomgång av regelverket med avseende på förenkling, och berörda intressenter kommer snart att underrättas om resultaten.
När det gäller sammanhållningspolitiken har medlemsstaterna erbjudits omfattande förenklingsmöjligheter som de nu måste utnyttja samtidigt som ”gold-plating” undviks. På samma sätt har även bestämmelserna om offentlig upphandling och statligt stöd nyligen förenklats genom bättre lagstiftning, vilket bör bidra till att minska antalet fel när lagstiftningen väl trätt i kraft till fullo. Kommissionen har också tagit det politiska initiativet att inrätta en expertgrupp som ska göra en oberoende bedömning av i vilken utsträckning medlemsstaterna genomfört förenklingar samt identifiera ytterligare möjligheter till regelförenkling. Den 10 juli 2015 antog kommissionen beslutet om att inrätta högnivågruppen av oberoende experter för övervakning av förenkling för mottagare av stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Detta hade tillkännagetts av Corina Creţu, kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitik, den 9 juni 2015. Gruppen ska bedöma hur medlemsstaterna utnyttjat möjligheterna till förenkling när det gäller tillgång till och utnyttjande av fonderna, för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna.
Från och med 2016 kommer elektronisk förvaltning att börja tillämpas i samband med sammanhållningspolitiken. Regelverket för 2014–2020 ger ökade möjligheter att använda förenklade kostnadsalternativ och innehåller nya förenklade instrument. Ett exempel är de gemensamma handlingsplanerna, som helt och hållet utformas med hänsyn till utfall och resultat som ska åstadkommas och genomförs genom förenklade kostnadsalternativ. På sysselsättningsområdet håller kommissionen dessutom förenklingsseminarier i medlemsstaterna. Kommissionen har för avsikt att före utgången av 2015 lägga fram en rapport om läget när det gäller förenkling för Europaparlamentet och rådet.
Förenklade kostnadsalternativ och harmonisering av regler mellan fonder minskar den administrativa bördan för stödmottagarna och risken för fel. Insatserna kan därför inriktas på att nå resultat i projekt och program.
Kommissionen kommer att övervaka genomförandet av förenklingsinslagen på varje politikområde och effektivisera de olika initiativen genom en resultattavla för administrativ förenkling före utgången av 2015.
Resultaten av denna övervaknings- och samordningsverksamhet kommer att beaktas vid halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen (som ska göras i slutet av 2016) och vid nästa översyn av budgetförordningen.
3. Resultat (punkterna 303–310)
Den nya generationens utgiftsprogram inom den fleråriga budgetramen 2014–2020 är mer resultatinriktade och kommer därför att bidra till målen för Europa 2020-strategin, såsom beskrivs närmare i den ovannämnda skrivelsen från vice ordförande Kristalina Georgieva.
Med anledning av Europaparlamentets resolution av den 3 juli 2013 om den integrerade ramen för intern kontroll 9 har kommissionen vidtagit nödvändiga åtgärder för att under loppet av 2015 inrätta den interinstitutionella arbetsgruppen för resultatbaserad budgetering.
Europaparlamentet kräver att generaldirektörernas förvaltningsplaner ska innehålla ett mindre antal mål som de rapporterar om i sin årliga verksamhetsrapport. Kommissionen betonar att framstegen med att nå delmål och långsiktiga mål enligt 2013 års förvaltningsplaner beskrevs i de årliga verksamhetsrapporterna 2013, som även innehöll en sammanfattning av utvärderingar och effektivitetsrevisioner som genomförts.
I resolutionen ställs krav på två analyser som ska inkluderas i nästa utvärderingsrapport. Det handlar om effektiviteten, ändamålsenligheten och resultaten som uppnåtts i fråga om tillväxt och sysselsättning genom investeringsplanen 10 respektive planen för tillväxt och sysselsättning.
När det gäller den första kommer kommissionen, enligt den överenskommelse som nåtts mellan Europaparlamentet och rådet (den 5 juni 2015), att lägga fram a) en utvärdering av hur EU-garantin används och fungerar, tillsammans med ett yttrande från revisionsrätten, och b) en rapport med en oberoende utvärdering av tillämpningen av förordningen.
När det gäller den andra påpekar kommissionen att utvärderingsrapporten innehåller uppgifter om den plan för tillväxt och sysselsättning som Europeiska rådet antog i juni 2012, i den mån åtgärder har finansierats genom EU-budgeten.
Ytterligare två framställningar gäller samordning med avseende på kommissionens interna organisation. I sina nya arbetsmetoder beskriver kommissionen hur den säkerställer att verksamheten vid alla kommissionens avdelningar ligger inom de nyckelområden som anges i de politiska riktlinjerna. Vidare beskrivs strävan efter ett tydligare fokus på resultat med avseende på EU-budgeten. EU-politiken förvaltas och samordnas dessutom med hänsyn till den övergripande karaktären hos generaldirektoratens verksamhet.
I detta sammanhang har man inrättat ett nätverk av kommissionsledamöter med fokus på en resultatinriktad EU-budget.
4. Specifika frågor
4.1 Intressekonflikter (punkt 56)
När det gäller Europaparlamentets uppmaning att undersöka dagens situation när det gäller medlemsstaternas lagstiftning på detta område, erinrar kommissionen om att undvikande av intressekonflikter på nationell nivå generellt sett omfattas av medlemsstaternas behörighet. Det gäller även när den eventuella intressekonflikten avser förvaltning av medel från EU-budgeten.
Vad beträffar uppmaningen att föreslå rekommendationer eller rättsligt bindande lösningar, erinrar kommissionen om att det redan finns rättsliga bestämmelser 11 om undvikande av intressekonflikter när EU-budgeten genomförs genom delad förvaltning.
Framför allt när det gäller bestämmelserna i budgetförordningen är det upp till medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att undvika intressekonflikter i både förvaltnings- och kontrollverksamhet.
Enligt förordningen om gemensamma bestämmelser ska dessutom tillräcklig åtskillnad av funktioner säkerställas om den förvaltande myndigheten också får stöd inom det operativa programmet.
På samma sätt anges i upphandlingsbestämmelserna att medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att effektivt förebygga, identifiera och avhjälpa intressekonflikter som uppstår under genomförandet av upphandlingsförfaranden, i syfte att undvika snedvridning av konkurrensen och säkerställa lika behandling av alla ekonomiska aktörer.
4.2. Förfinansiering inför anslutningen (punkt 215)
När det gäller frigörandet av nio transaktioner avseende de nationella programmen inför anslutningen, betonar kommissionen att det endast rörde sig om ett handläggningsfel i samband med den tillfälliga redovisningen. Kommissionen har hela tiden vidhållit att detta fel inte påverkade vare sig räkenskapernas tillförlitlighet eller de berörda transaktionernas laglighet och korrekthet.
Punkten i fråga återspeglar dessutom bara delvis revisionsrättens slutsatser och motsvarande svar från kommissionen i revisionsrättens årsrapport 2013.
Vad beträffar GD Utvidgnings praxis i fråga om artikel 88 i budgetförordningen och artikel 100 i dess tillämpningsföreskrifter, betonar kommissionen att dessa bestämmelser specifikt gäller kontroll av utgifter, vilket inte skedde vid någon av dessa transaktioner. Kommissionen håller alltså inte med om att artikeln inte följts. Det har inte i något skede förekommit någon kommunikation om dessa transaktioner med mottagarlandet som skulle kunna tolkas som att kommissionen kontrollerat utgifterna i fråga.
Kommissionen noterar att det tillfälliga redovisningsförfarandet bara tillämpades under två år och avskaffades det tredje året. Generaldirektoratet har nu tillsammans med de berörda mottagarländerna infört ett system för att se till att erkännandet av kostnader i räkenskaperna är helt och hållet förenligt med budgetförordningen.
4.3. IMG (punkterna 234–235)
I resolutionen frågas efter orsakerna till att Olafs slutrapport om IMG läckt ut, och kommissionen uppmanas att fatta ett beslut om denna organisations status. Kommissionen kommer, inom de gränser som sekretessen medger, att underrätta Europaparlamentet om resultaten av sina undersökningar av omständigheterna kring den påstådda otillåtna läckan.
När det gäller den rättsliga statusen för IMG har kommissionen redan förklarat att den inte, med hänsyn till de nya uppgifterna i Olafs slutrapport, kommer att ingå några nya avtal med IMG enligt det särskilda förfarandet för internationella organisationer förrän IMG har klargjort sin status.
Kommissionen erinrar om att budgetförordningen och dess tillämpningsföreskrifter ger en tydlig rättslig ram för beviljande av bidrag utan förslagsinfordran och för tilldelning av upphandlingskontrakt genom förhandlat förfarande utan offentliggörande i förväg (vid direkt förvaltning). De rättsliga grunderna innehåller bestämmelser om de specifika situationer där direkttilldelning kan ske. Det rör sig t.ex. om humanitärt bistånd, civilskydd eller krishanteringsstöd, brådskande fall, monopolsituationer, organ som identifierats av lagstiftaren i den grundläggande akten och särskilda åtgärder som måste genomföras av en viss typ av stödmottagare därför att de kräver särskild teknisk kompetens, hög grad av specialisering eller särskilda administrativa befogenheter. När det gäller upphandling redovisas i enlighet med artikel 53 i tillämpningsföreskrifterna antalet förhandlade förfaranden under ett år i varje årlig verksamhetsrapport (tabellerna 11 och 12 i bilaga 3).
Det är viktigt att notera att det inte finns någon koppling mellan dessa specifika situationer och stödmottagarens eller uppdragstagarens rättsliga status. Huruvida en enhet är en internationell organisation eller inte saknar betydelse i dessa särskilda fall. Det förmodade privilegium som en enhet skulle kunna få genom att klassificeras som en internationell organisation förekommer inte vid direkt förvaltning utan endast vid det som tidigare kallades gemensam förvaltning och nu indirekt förvaltning.
I resolutionen uppmanas kommissionen också att informera parlamentet om den Olaf-utredning som inleddes 2011 samt att ge parlamentet en förteckning över alla organisationer, företag och andra organ eller personer, med närmare uppgifter om deras rättsliga status, som kommissionen har tilldelat uppdrag utan inbjudan att lämna förslag.
När det gäller den första framställningen har kommissionen regelbundet informerat budgetkontrollutskottets ordförande och ledamöter. Framför allt erinras om att budgetkontrollutskottets ordförande och ledamöter vid ett möte inom stängda dörrar den 17 juni 2015 informerades om huvuddragen i den uppföljning som kommissionen gett Olaf i fråga om IMG. Kommissionen hänvisar till de uppgifterna.
När det gäller den andra framställningen anser kommissionen att det skulle medföra en oproportionerlig arbetsbörda att lämna en förteckning över mottagare av kontrakt tilldelade genom förhandlat förfarande eller av direkttilldelade bidrag med angivelse av mottagarnas rättsliga status, eftersom sådana uppgifter inte är lättillgängliga i centrala databaser. De fall där direkttilldelning skett anges för övrigt tydligt i de årliga verksamhetsrapporterna, såsom nämns ovan.
4.4. Olaf (punkterna 280–287)
Parlamentets framställningar på detta område gäller främst förbindelserna mellan Olaf och dess övervakningskommitté. Kommissionen försäkrar parlamentet om att framställningarna tas i beaktande.
När det gäller övervakningskommitténs oberoende har Olaf framför allt, i enlighet med förordning (EU, EURATOM) nr 883/2013 och i den mån det varit möjligt, vidtagit åtgärder för att garantera en oberoende verksamhet och ekonomiskt oberoende för övervakningskommittén och dess budget. Kommissionen undersöker nu möjligheten att inom den gällande rättsliga ramen stärka övervakningsbyrån ytterligare, särskilt dess personalresurser och budgetförvaltning. Europaparlamentet kommer att hållas underrättat. När det gäller uppmaningen att rådfråga övervakningskommittén innan instruktioner till personalen om utredningsförfaranden ändras och innan utredningsprioriteringar fastställs, har Olaf också redan rådfrågat övervakningskommittén om sina riktlinjer för personalen om utredningsförfaranden och om prioriteringarna för sin utredningspolicy, i enlighet med förordning (EU, EURATOM) nr 883/2013 och samarbetsavtalet mellan Olaf och övervakningskommittén. Så kommer att ske även i framtiden.
När det gäller genomförandet av övervakningskommitténs rekommendationer kan kommissionen försäkra Europaparlamentet om att Olaf noggrant har övervägt samtliga övervakningskommitténs rekommendationer. Betydande resurser satsas på att genomföra ett antal av dem. 2014 var det första år då övervakningskommittén följde upp de rekommendationer som utfärdats tidigare år. Ett förfarande för hur sådan uppföljning ska ske i framtiden håller på att utformas. Olaf och övervakningskommittén arbetar tillsammans för att få till stånd ett gott samarbete i detta avseende. Lagenligheten hos de utredningar som inleddes av Olaf i samband med dess omorganisation den 1 februari 2012 behandlades i övervakningskommitténs rapport nr 3/2014 av den 20 januari 2015. Olaf lämnade synpunkter på övervakningskommitténs rapport den 9 februari 2015, och dessa synpunkter bifogades den rapport från övervakningskommittén som sändes till institutionerna den 12 februari 2015. Statistik om utredningarnas varaktighet finns i Olafs årsrapporter. Olafs generaldirektör har dessutom bett övervakningskommittén att avge ett övergripande yttrande om Olafs statistik. Övervakningskommittén inkluderade detta yttrande i sitt arbetsprogram för 2015.
* * *
Ares(2015)971353, 4.3.2015.
Se punkterna 2, 10, 12, 26-27, 34-35, 40, 44-45, 58, 91, 94, 103, 110, 137-138, 141, 143-144, 148, 152, 156, 169, 218, 222, 224, 268-269, 271, 282-283, 290, 294-295, 297 i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om Europaparlamentets resolutioner.
Se punkt 50 i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om rådets rekommendation.
COM(2014) 688 final.
COM(2014) 618 final.
COM(2015) 279 final.
Finns på http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P7-TA-2013-0319+0+DOC+XML+V0//SV
COM(2015) 10 final.
Artiklarna 32.3 och 59.1 i budgetförordningen, artikel 125.7 i förordningen om gemensamma bestämmelser och artikel 24 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling.