24.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 71/75

Föredragande:

Brenda KING

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar målen i EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (1), dvs. ”att förebygga och bekämpa smuggling av migranter, med fullständigt skydd av de mänskliga rättigheterna för invandrare” och ”åtgärda de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration”. EESK erinrar om att flyktingar åtnjuter en särskild status i enlighet med 1951 års FN-konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

1.2

EESK stöder åtgärdsplanens insatser som syftar till att störa organiserade kriminella nätverk genom underrättelsebaserade och ekonomiska utredningar, sätta stopp för penningtvätt och beslagta tillgångar som härrör från olaglig verksamhet. EESK rekommenderar dock starkt att man inom ramen för planen antar en mer balanserad och övergripande strategi genom att tydliggöra hur EU ska skydda och hjälpa dem som blir offer för smugglingen.

1.3

Med utgångspunkt i det som står i kommissionens meddelande om att ”näten för människosmuggling kan försvagas om färre människor efterfrågar deras tjänster” noterar EESK FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås uttalande om att det är ”svårt, för att inte säga omöjligt, att få visum till Schengenområdet i dag för många människor som lever i fattiga länder eller områden som drabbats av väpnade konflikter och politisk instabilitet. Profithungriga personer och grupper har utnyttjat denna situation och utvecklat lönsamma affärsverksamheter för att tillgodose efterfrågan på att kunna ta sig över gränsen” (2). Kommittén rekommenderar därför att man vidtar förebyggande åtgärder genom att hörsamma FN:s generalsekreterares uppmaning till EU att ”överväga att öka de legala och säkra vägarna till Europa för [flyktingar och invandrare], så att de inte hamnar i händerna på kriminella nätverk och tvingas ge sig ut på farofyllda resor”. Dessa uttalanden överensstämmer med rekommendationen i flera yttranden från EESK om migration.

1.4

Kommittén håller med om att man måste tillämpa principen om solidaritet och delat ansvar för att se till att det blir en mer balanserad fördelning av asylansökningar mellan medlemsstaterna. Dublinkonventionen skulle behöva anpassas så att den återspeglar detta mer inkluderande system och för att skydda Schengenavtalet.

1.5

EESK stöder därför uttalandet av kommissionens ordförande, Jean-Claude JUNCKER, där han varnade medlemsstaterna för att dra nytta av flyktingkrisen i syfte att avveckla Schengenavtalet (3). EESK begär att kommissionen följer utvecklingen uppmärksamt och garanterar en snabb återgång till det normala.

1.6

Kommittén rekommenderar också att det europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) ska få större befogenheter att utföra sitt arbete, i synnerhet dess operativa stödåtgärder och gemensamma asylexpertgrupper i medlemsstater som behöver särskilt eller akut stöd. EU måste se till att medlemsstaterna använder humanitära viseringar på ett mer harmoniserat, enhetligt, oberoende och flexibelt sätt, i enlighet med den gemensamma viseringskodexen.

1.7

EESK välkomnar kommissionens senaste förslag att ta itu med den yttre dimensionen av flyktingkrisen (4), däribland lanseringen av en krisfond för Afrika. I detta nya förslag tycks man inse att det är mer omfattande att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migrationen än inrikesfrågor och säkerhet, men att detta är sammanlänkat med andra politikområden, t.ex. handel, utveckling, utrikespolitik och integration. Detta ligger i linje med principen om en konsekvent politik för EU:s internationella utvecklingssamarbete.

1.8

EESK rekommenderar att man använder agendan för hållbar utveckling som en långsiktig lösning för att ta itu med de bakomliggande socioekonomiska orsakerna till människosmugglingen. Kommittén vill påminna EU:s medlemsstater om deras åtagande att tilldela 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till utvecklingsbistånd. I många fall har detta åtagande inte uppnåtts, och vissa medlemsstater har minskat sitt officiella utvecklingsbistånd.

1.9

Med tanke på EU:s utmaningar med trög tillväxt, en åldrande och minskande befolkning, liksom bristen på arbetskraft, är det också viktigt att knyta EU:s migrationspolitik till arbetsmigration och integrationspolitik som en del av den europeiska arbetsmarknaden, mot bakgrund av de omfattande belägg som finns för att migrationen utgör en viktig faktor för ekonomisk återhämtning och utveckling i Europa.

1.10

Kommittén håller med om att återvändandepolitiken inom EU måste förbättras och påminner kommissionen om sina många rekommendationer om att de mänskliga rättigheterna för asylsökande alltid bör respekteras.

1.11

I detta yttrande uppmanas gemenskapsinstitutionernas och de nationella regeringarnas företrädare beakta den nyckelroll som arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället spelar genom att de förser EU:s migrationspolitik med en social dimension och ett mervärde.

1.12

Kommittén begär också att mer uppmärksamhet ska ägnas åt systematisk finansiering av de organisationer i det civila samhället som tillhandahåller avgörande stöd till migranter på deras väg till säkerhet samt i integrationsarbetet, som ofta kompenserar för bristen på institutionell kapacitet. Kommittén välkomnar det tillvägagångssätt där organisationerna i det civila samhället kommer att få erkännande för sin roll när det gäller att förstå problemet med smuggling av migranter och sin roll som mellanhänder för att hjälpa människor i situationer där varken staterna eller EU kan nå fram.

2.1

Den europeiska migrationsagendan (5), antagen den 13 maj 2015, beskriver de omedelbara åtgärder som ska vidtas av kommissionen som ett svar på krissituationen i Medelhavsområdet och identifierar kampen mot smuggling av migranter som en prioritering ”för att förhindra att kriminella nätverk utnyttjar migranter och minska incitamenten för irreguljär migration”.

2.2

Efter antagandet av denna agenda har den snabba utvecklingen med ett stort antal asylsökande skapat en exceptionell situation som har lett till att Europeiska kommissionen har vidtagit kraftfulla åtgärder genom att den 9 september 2015 lägga fram ett omfattande paket med förslag för att ta itu med flyktingkrisen.

2.3

Anledningen till kommissionens förslag (6) är att migrationssituationen i centrala och östra Medelhavsområdet har intensifierats. Enligt uppgifter från Frontex som avser perioden den 1 januari till den 30 augusti 2015 var rutterna via centrala och östra Medelhavsområdet samt västra Balkan de viktigaste för irreguljär gränspassage till EU, eftersom 99 % av det totala antalet irreguljära gränspassager ägde rum där. Frontex avslöjar också att västra Balkanrutten står för mer än 30 % av de totala irreguljära gränspassagerna 2015. Detta representerar ett flöde av cirka 500 000 asylsökande, vilket innebär en intensiv press på EU:s gränsstater (7). Huvuddelen av dem som anländer via centrala Medelhavsrutten är migranter från Syrien och Eritrea, som enligt uppgifter från Eurostat har en andel godkända asylansökningar på över 75 %. På samma sätt kommer de flesta av de migranter som anländer via östra Medelhavsområdet och västra Balkanrutten från Syrien och Afghanistan. Detta ligger i linje med UNODC:s uttalande om att mer än 80 % av de personer som har kommit till Europa sjövägen i år kommer från världens tio mest flyktingproducerande länder (8).

2.4

Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) fanns det 4 185 302 registrerade syriska flyktingar per den 4 oktober 2015. I siffran ingår 2,1 miljoner syrier som har registrerats av Egypten, Irak, Jordanien och Libanon, 1,9 miljoner syrier som har registrerats av Turkiets regering, samt mer än 26 700 syriska flyktingar som har registrerats i Nordafrika (9).

2.5

I takt med att den syriska konflikten närmar sig sitt femte år visar en studie gjord av UNHCR på en snabb försämring av levnadsvillkoren för syriska flyktingar i Jordanien, där många är på väg att hamna i extrem fattigdom på grund av krisens omfattning och otillräckligt stöd från det internationella samfundet, då endast 37 % av de medel som UNHCR begärt för Syrien har samlats in. UNHCR konstaterar att så länge det saknas pengar för att stödja infrastrukturen i de värdländer som gränsar till EU och förbättra levnadsvillkoren och framtidsutsikterna för deras flyktingbefolkningar, kommer människor att fortsätta lämna dessa länder och söka sig till Europa. Den stora majoriteten av flyktingarna är för fattiga för att flytta från flyktinglägren, men de som kan söker hjälp från smugglare.

2.6

I kommissionens förslag till rådets beslut av den 9 september 2015 (10) anges att den kommer att fortsätta följa utvecklingen av migrationsströmmarna, däribland situationen i östra Ukraina, om den skulle försämras ytterligare.

2.7

Denna exceptionella flyktingkris inträffar samtidigt som det ekonomiska läget i EU påverkar kapaciteten och beredskapen i några medlemsstater, särskilt i gränsstaterna, att tillhandahålla humanitära tjänster i enlighet med Genèvekonventionen (11). Åtstramningsåtgärder har också drabbat icke-statliga organisationer som tillhandahåller tjänster till asylsökande. Vissa medlemsstater har reagerat genom att strama åt gränskontrollerna, medan andra har infört lagstiftning för att kvarhålla och bestraffa dem som passerar Schengengränserna för att söka asyl.

3.1

EESK vill förstärka sitt budskap till alla beslutsfattande organ för att få EU att agera som en verklig union genom att anta, respektera och tillämpa gemensamma regler. Den nya fasen av EU:s invandringspolitik bör innehålla en strategi med en vision på medellång och lång sikt, och den bör inriktas på att finna ett holistiskt och övergripande sätt att tillhandahålla legala, öppna och flexibla kanaler för att komma till EU (12). När det gäller den nuvarande krisen kommer detta att kräva en gemensam strategi för förvaltning av de yttre gränserna, samtidigt som man ger kommissionen och EU-myndigheter möjlighet att utföra operativa uppgifter med lämplig finansieringsnivå.

3.2

Kommittén vill bidra genom att lägga fram strategiska förslag baserade på tidigare yttranden om migrationsrelaterade frågor (13). Arbetsmarknadens parter och företrädare för det organiserade civila samhället och den sociala dialogen bör delta under hela den diskussionsprocess som leder fram till nästa fas i den europeiska migrationspolitiken. Den ”sociala dimensionen” är nyckeln till att garantera mervärdet, proportionaliteten och effekterna hos denna politik.

3.3

EESK anser att man i detta sammanhang bör ta hänsyn till den demografiska situationen och den åldrande befolkningen och arbetsmarknaderna i EU:s medlemsstater. I EESK:s förberedande yttrande från 2011 (14) om invandringens roll mot bakgrund av den demografiska situationen i Europa påpekade EESK att invandringen av arbetstagare och familjer från tredjeländer skulle ökas. Så länge medlemsstaterna har rätt att fastställa inresekvoter behöver EU en öppen och flexibel lagstiftning som möjliggör arbetskraftsinvandring via lagliga kanaler som är öppna för insyn när det gäller såväl hög- och medelkvalificerat som mindre kvalificerat arbete. Samtidigt medges att invandringen inte är det enda svaret på bristen på arbetskraft och medlemsstaterna kan överväga andra lösningar som är mer lämpliga.

3.4

Kommittén rekommenderar starkt en översyn av Dublinförordningen, eftersom EU-domstolen och Europadomstolen har påpekat att det finns en inneboende svaghet i denna förordning. På grund av att ansvaret för att pröva flyktingstatus har knutits till den första inresan har EU:s randstater blivit överbelastade.

3.5

Kommittén är mycket oroad över att Schengenavtalet håller på att undergrävas, eftersom det är en av de grundläggande landvinningar som EU-medborgarna gynnas av. EESK beklagar de beslut som har fattats i de medlemsstater som har återinfört eller planerar att återinföra gränskontroller inom Schengenområdet och begär att kommissionen följer utvecklingen uppmärksamt och garanterar en snabb återgång till det normala.

3.6

I meddelandet konstateras att åtgärdsplanen bör ses i ett större sammanhang av EU:s insatser för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tar sedan i nästa mening upp operationen för att identifiera, avskilja och bortskaffa fartyg som används av smugglare. Kommittén motsätter sig starkt att tillgången till ett fartyg är en grundläggande orsak till irreguljär migration. Tvärtom innebär ett strikt fokus på att beslagta fartyg endast att riskerna för smugglade migranter förvärras eftersom smugglarna använder de billigaste och farligaste fartygen.

3.7

EESK rekommenderar att ineffektiviteten i biståndspolitiken för invandrarnas ursprungsländer åtgärdas, och att EU:s medlemsstater följer löftet att ge 0,7 % av bruttonationalinkomsten till utvecklingsbistånd. Dessutom bör EU se till att andra relevanta politikområden, till exempel politiken för internationell handel, jordbruk, energi och utrikesfrågor, får positiva effekter på den sociala och ekonomiska stabiliteten och utvecklingen i ursprungsländerna, i linje med principen om en konsekvent politik för EU:s internationella utvecklingssamarbete.

3.8

Kommittén är medveten om att bistånd från EU och dess medlemsstater endast kan nå sitt mål i ett säkert och tryggt samhälle utan krig och stora säkerhetsproblem. Det är därför viktigt att det internationella samfundet genomför de mål för hållbar utveckling som antogs av världens ledare vid FN:s toppmöte i september 2015. Målen sträcker sig från att utrota fattigdom, ge möjligheter till alla flickor och kvinnor, minska ojämlikheten inom och mellan länder, främja varaktig, inkluderande och hållbar tillväxt och anständigt arbete för alla, till att främja fredliga och inkluderande samhällen.

4.1

EESK välkomnar målen i kommissionens meddelande om EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter men rekommenderar starkt att man inom ramen för denna plan antar en mer balanserad och övergripande strategi för att dessa mål ska kunna uppnås. Kommittén noterar att ingen detaljerad information ges om hur EU ska kunna skydda och hjälpa dem som faller offer för smugglingen och att ingen särskild hänvisning görs till migrationens positiva roll för den europeiska arbetsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen.

4.2

Kommittén konstaterar att även om det görs åtskillnad mellan människosmuggling och människohandel, görs ingen åtskillnad mellan migranter och asylsökande. Detta är viktigt, med tanke på att FN:s generalsekreterare påminde de europeiska beslutsfattarna om att ”en stor majoritet av de människor som ger sig ut på dessa svåra och farliga resor är flyktingar som flyr från platser som Syrien, Irak och Afghanistan. Folkrätten har fastställt – och staterna har sedan länge erkänt – flyktingars rätt till skydd och asyl. Vid behandling av asylansökningar får staterna inte göra åtskillnad på grund av religion eller annan identitet – de får inte heller tvinga personer att återvända till platser som de har flytt från om det finns en välgrundad rädsla för förföljelse eller angrepp. Detta är inte bara en fråga om folkrätten, det är också vår plikt som mänskliga varelser.” Han fortsatte: ”Jag vädjar till alla berörda regeringar att vidta omfattande åtgärder, utöka de säkra och lagliga kanalerna för migration och agera med mänsklighet, medkänsla och i enlighet med sina internationella förpliktelser” (15). Kommittén rekommenderar att alla människor som gör den farliga resan till Europa bör betraktas som flyktingar i enlighet med Genèvekonventionen från 1951 och dess protokoll från 1967, tills annat har bevisats.

4.3.1

Kommittén rekommenderar att en mer omfattande strategi för att bekämpa smuggling bör vara att ge de asylsökande tillgång till säkra och lagliga kanaler för migration. Detta tillvägagångssätt i kombination med att störa organiserade kriminella nätverk genom underrättelsebaserade och ekonomiska utredningar kommer att vara en mer effektiv, human och kostnadseffektiv åtgärd.

4.3.2

Kommittén rekommenderar starkt att EU:s beslutsfattare garanterar att de ”inte gör någon skada” och överväger både de avsiktliga och oavsiktliga konsekvenserna av sina insatser. EU:s beslut att byta från Mare Nostrum (inriktat på sökning och räddning) till Triton (inriktat på gränskontroll) har inte minskat antalet personer som ger sig ut på farliga resor för att nå Europa. Detta beslut har emellertid bidragit till en dramatisk ökning av antalet dödsolyckor i Medelhavet. Per den 31 maj 2015 hade 1 865 människor dött genom att försöka korsa Medelhavet, jämfört med 425 under samma period 2014 (16). Detta förklarar också skiftet i migrationsströmmar landvägen över västra Balkan mot Ungern. De intervjuade på båda sidor av den ungerska gränsen sade att de hade valt Balkanrutten eftersom det var billigare och rekommenderades av smugglare.

4.3.3

EESK noterar att smugglarna har möjlighet att anpassa sig till EU:s politiska beslut, t.ex. när det gäller att stärka gränspatruller vid Medelhavet och förstöra fartyg. Den oavsiktliga följden av EU:s ”krig mot smugglare” har blivit kaos vid EU:s gränser, att människor dör på Europas vägar och till havs och spänningar mellan EU-medlemsstater.

4.4.1

Kommittén håller med om att kommissionen måste förbättra förebyggandet av smuggling och bistå utsatta migranter, men detta måste göras på ett enhetligt sätt där räddandet av liv har högsta prioritet.

4.4.2

Frontexuppgifter visar att 70 % av dem som använder smugglare för att passera EU:s gränser är syrier, eritreaner och irakier. Hos dessa nationaliteter är andelen godkända asylansökningar inom EU, grundat på uppgifter från Eurostat, lika med eller högre än 75 %. Med tanke på att dessa individer och familjer flyr på grund av rädsla för att bli förföljda eller attackerade, kommer en mediekampanj om riskerna med smuggling att vara meningslös.

4.4.3

EESK påminner kommissionen om att det redan finns instrument för att vidta åtgärder mot anställning av irreguljära migranter på nationell nivå. Kommissionens förslag att använda begränsade resurser för att inrikta sig på specifika ekonomiska sektorer på EU-nivå kommer att bli kostsamt och ineffektivt.

4.4.4

EESK välkomnar uttalandet i åtgärdsplanen ”att hjälpa och skydda smugglade migranter, särskilt sårbara grupper som barn och kvinnor”. EESK konstaterar dock att det utöver detta uttalande i åtgärdsplanen inte förklaras exakt vad som ska göras. Detta är viktigt eftersom ett stort antal av dem som söker skydd i Europa är ensamkommande barn eller barn som skiljts från sina familjer. I Italien, Ungern och Malta har ca 19 000 ensamkommande och separerade barn anlänt under de första nio månaderna 2015. Vissa EU-gränsstater följer inte helt de internationella standarderna i och med att de har dåliga mottagningsförhållanden, dåliga förfaranden för fastställande av status, låga erkännandegrader samt bristande tillgång till hållbara lösningar när det gäller avlopp och boende. I åtgärdsplanen måste man ange exakt hur man ska hjälpa medlemsstaterna med de resurser som krävs för att uppfylla deras skyldigheter och förpliktelser enligt internationell humanitär rätt och internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter och särskilt i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter (17).

4.4.5

EESK anser att det mest effektiva sättet att ge stöd och samtidigt försvaga smugglingsnätverken är att begränsa dem genom att erbjuda alternativa, lagliga sätt att resa till Europa från tredjeländer i EU:s grannregioner. På detta sätt kommer de grundläggande rättigheter som anges i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna att skyddas.

4.4.6

Kommittén upprepar att det är viktigt att skilja vinstorienterad smuggling från dem som hjälper migranter. Tusentals EU-medborgare har hjälpt migranter med transporter och husrum, antingen utan kostnad eller till ordinarie eller reducerad kostnad. Humanitärt bistånd och solidaritet bör uppmuntras och inte bestraffas inom ramen för EU:s agenda mot smuggling av migranter.

4.4.7

Kommittén håller med om att EU:s återvändandepolitik måste bli effektivare och tar tillfället i akt att påminna kommissionen om sina många rekommendationer om att de mänskliga rättigheterna för asylsökande alltid bör respekteras, från den stund de räddas eller tas emot till att deras ansökningar håller på att behandlas, oavsett om personen kräver skyddsstatus eller befinner sig i en irreguljär situation. Återsändandet av migranter måste ske i enlighet med de fastställda reglerna, enligt vilka ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling – principen om non-refoulement. Kommittén upprepar sitt motstånd mot att återsända ensamkommande barn, personer i behov av medicinsk vård och gravida kvinnor.

4.5.1

EESK stöder kraftfullt ett nära samarbete med tredjeländer längs hela smugglingsrutten. Samtidigt som kommittén håller med om att fokus bör ligga på stöd för gränsförvaltning, anser den även att det är på detta område som EU-samarbetet och samordningen mellan det befintliga nätverket av sambandsmän för invandring, europeiska migrationstjänstemän och diplomatiska företrädare för medlemsstaterna bör vara en viktig prioritering.

4.5.2

Syftet med denna samordning bör vara att EU-institutionerna – kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna – använder överenskomna förfaranden för att möjliggöra för människor att ansöka om humanitära viseringar eller söka asyl från sina hemländer, eller från ett säkert grannland, vilket ger en alternativ, human och laglig väg för att resa till Europa. Hotspots skulle kunna skapas i grannländer som t.ex. Turkiet, Libanon, Jordanien och Libyen, där människor kan bedömas och de som uppfyller EU:s asylkrav kan ges ett humanitärt visum, som för närvarande är fallet i Brasilien. Det är också viktigt att främja en dialog och engagera de organisationer i det civila samhället som är i direkt kontakt med flyktingar i dessa åtgärder, i syfte att säkerställa både skyddet av de mänskliga rättigheterna och en ökad effektivitet i behandlingen av ansökningarna.

4.5.3

Dessa humanitära visum har fördelen att de minskar trycket på EU:s gränsstater, ser till att asylsökande behandlas i enlighet med EU:s grundläggande rättigheter och FN:s konvention om barnets rättigheter, och förvandlar smuggling av migranter till en verksamhet med hög risk och låg vinst. Rätten att stanna kvar kan vara tillfällig, beroende på om det är säkert att återvända till hemlandet, eller knuten till arbetsmarknaden, med tanke på den kompetensbrist och de demografiska utmaningar som påverkar tillväxten i Europa.