4.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/2

1.

Ungdomsarbetslösheten förblir en stor utmaning för EU och dess medlemsstater. I augusti 2013 låg ungdomsarbetslösheten på 23,3 % i EU 28 (1), varvid medlemsstaterna och de olika regionerna inom medlemsstaterna uppvisar stora skillnader (2).

2.

Ungdomar har drabbats oproportionerligt hårt av den ekonomiska krisen. I alla EU-medlemsstater är arbetslösheten bland ungdomar generellt sett mycket högre än för andra åldersgrupper. I slutet av 2012 var ungdomsarbetslösheten 2,6 gånger högre än den totala arbetslösheten (3).

3.

Denna utveckling får allvarliga följder inte bara för de berörda personerna utan också för samhället och ekonomin i stort. Långtidsarbetslöshet kan intensifiera marginalisering och leda till fattigdom och en ökad risk för social utestängning. Också samhällena utsätts för allvarliga risker eftersom ett icke-deltagande på arbetsmarknaden kan innebära att vissa ungdomar väljer att inte delta i det civila samhället, vilket i sin tur kan leda till ytterligare social fragmentering.

4.

Ett av de största problemen som ungdomar i Europa står inför till följd av krisen är bristen på arbetstillfällen och arbetslivserfarenhet. Dessutom växer klyftan mellan den kompetens som vissa arbetsgivare efterfrågar och den kompetens som innehas av många potentiella arbetstagare.

5.

Har erkänt att det är ”en särskild och omedelbar målsättning” att bekämpa ungdomsarbetslösheten och betonat att det är viktigt att ”uppmärksamma arbetsmarknadsdeltagandet för grupper av utsatta ungdomar som står inför särskilda utmaningar” (4).

6.

Genom att delta i idrott förvärvar ungdomar särskilda personliga och yrkesmässiga färdigheter och kompetenser som ökar anställbarheten. Till dessa hör att lära att lära, social och medborgerlig kompetens, ledarskap, kommunikation, lagarbete, disciplin, kreativitet och entreprenörskap. Idrott ger också yrkesmässiga kunskaper och färdigheter på områden såsom marknadsföring, ledning samt allmän ordning och säkerhet. Alla dessa färdigheter och kompetenser stöder aktivt ungdomars deltagande, utveckling och framsteg inom utbildning och sysselsättning, på sätt som är relevanta för och tillämpliga på arbetsmarknaden och som uppskattas och efterfrågas av arbetsgivare.

7.

Organisering, administrering och genomförande av idrottsaktiviteter i Europa bygger traditionellt på frivilliga insatser. Enligt en Eurobarometerundersökning från 2011 (5) är nästan en fjärdedel av dem som engagerar sig i frivilligarbete (24 %) aktiva inom idrott. Frivilligarbetet inom idrott, som i huvudsak utförs på gräsrotsnivå och genom klubbar, har ett betydande socialt, ekonomiskt och demokratiskt värde.

8.

Idrott är populärt överallt i världen och känner inga kulturella eller socioekonomiska gränser. Idrotten har en internationell karaktär och drar till sig många olika personer med varierande bakgrund. Idrottsaktiviteter kan sålunda på ett ypperligt sätt bidra till att integrera minoriteter och marginaliserade grupper. Idrott är emotionellt upplyftande och kan i hög grad bidra till en känsla av gemenskap, vilket samtidigt främjar stabilitet, sammanhållning och fred i samhällena.

9.

Idrottssektorn, inbegripet frivilligarbetet inom idrotten, utgör ett mätbart och betydande ekonomiskt och socialt värde i de nationella ekonomierna. Det finns allt större belägg för att idrotten i betydande omfattning bidrar till Europas ekonomi och är en viktig drivkraft för tillväxt och sysselsättning, samtidigt som den säkerställer social sammanhållning och välbefinnande och på så sätt tydligt bidrar till att uppnå Europa 2020-strategins mål (6).

10.

Enligt en nyligen genomförd EU-övergripande studie av ekonomisk tillväxt och sysselsättning i EU (7) utgör idrottens andel av förädlingsvärdet i EU 1,76 % (8). Idrottens andel i EU-sysselsättningen uppgår till 2,12 %. Om man beaktar multiplikatoreffekter uppgår idrottens andel till och med till 2,98 % av det sammanlagda bruttoförädlingsvärdet i EU. Enligt den studien är idrottens andel av det europeiska förädlingsvärdet sålunda jämförbar med jordbruks-, skogsbruks- och fiskerisektorns kombinerade andel, vilket innebär att var sextionde euro som tjänas in i EU är idrottsrelaterad.

11.

Idrottssektorn är en motståndskraftig del av ekonomin. Deltagarnivåerna förblir ganska stabila under konjunkturcykelns olika faser. Idrotten är strukturerad genom ett system av idrottsevenemang och idrottsaktiviteter som organiseras av idrottsorganisationer, från gräsrotsnivå upp till evenemang på högsta nivå. Dessa evenemang förblir populära, särskilt bland ungdomar, även när de ekonomiska villkoren är svåra. Medan idrottsevenemangen kan påverkas av växlande ekonomiska villkor förblir ramarna för idrottsevenemang och idrottsaktiviteter stabila.

12.

Idrotten har potential att skapa nya arbetstillfällen och stödja den lokala ekonomiska utvecklingen genom uppbyggnad och underhåll av idrottsanläggningar och organisering av idrottsevenemang, samt genom idrottsvaru- och tjänsteindustriernas marknadsaktiviteter och därmed förbunden verksamhet inom andra sektorer. Infrastruktur med anknytning till idrottsevenemang och idrottsaktiviteter (på lokal nivå) kan, om den planeras noggrant med ett multifunktionellt syfte och med en klar vision för dess framtida funktionella roll, bidra till att stabilisera och stimulera ekonomin.

13.

Idrotten har spridningseffekter på andra sektorer. Idrottsevenemang och idrottsmästerskap har i allmänhet en positiv effekt på sektorer som turism, kultur, transport, medier, offentlig infrastruktur osv. De har också förmågan att föra samman människor och skapa en känsla av tillhörighet och en delad känsla av framgång. Idrott kan sålunda i väsentlig grad bidra till EU:s ansträngningar att återhämta sig från de pågående ekonomiska svårigheterna.

14.

På grund av idrottssektorns betydelse för ekonomin och på grund av de möjligheter som denna sektor erbjuder ungdomar – också särskilt utsatta och missgynnade ungdomar – när det gäller att förvärva nyttiga färdigheter och kunskaper, kan idrotten spela en viktig roll i hanteringen av det akuta problemet med ungdomsarbetslöshet och stimulera ekonomisk återhämtning. Det behövs en rad olika insatser med mobilisering av de olika aktörerna för att man ska kunna bemöta de ovannämnda utmaningarna.

15.

Genom att delta i frivilligarbete – även om detta inte kan ersätta avlönad anställning – kan medborgarna förvärva nya färdigheter, vilket förbättrar deras anställbarhet och stärker deras känsla av samhörighet med samhället. Ungdomar som deltar framför allt i idrott på gräsrotsnivå – oavsett om de gör det som deltagare, medverkare eller organisatörer – utvecklar viktiga personliga kompetenser och färdigheter. Frivilligarbetet inom idrotten som en form av icke-formellt och informellt lärande hjälper ungdomar att förvärva kompetenser och färdigheter som kompletterar den formella utbildningen.

16.

Idrotten skapar en miljö där ungdomar kan finslipa dessa färdigheter och på så sätt förbättra sin anställbarhet och framtida produktivitet, vid en tidpunkt då villkoren på arbetsmarknaden är mycket svåra, det råder brist på arbetstillfällen och möjligheterna till kompetensutveckling i arbetet är begränsade.

17.

Deltagande i idrott, särskilt på gräsrotsnivå, ger ungdomar möjlighet att få utlopp för sin energi, sina förhoppningar och sin medfödda entusiasm på ett sätt som är konstruktivt och bidrar till de samhällen som de lever i. Idrotten kan bidra till att motverka sociala problem som medlemsstaterna tampas med, såsom social fragmentering och fördomar mot särskilda grupper, genom att erbjuda ungdomar, särskilt sådana som saknar avlönad anställning eller möjligheter till relevant utbildning, en positiv, konstruktiv och samhällsbaserad verksamhet.

18.

Småskalig investering av offentliga medel i lokala idrottsanläggningar, och stöd till samhällsbaserade idrottsklubbar, kan skapa stora fördelar i form av starkare och säkrare samhällen med större sammanhållning.

19.

Deltagande i organiseringen av nationella och internationella idrottsevenemang och medverkan i utveckling och underhåll av idrottsinfrastruktur – antingen lokalt eller nationellt – kan vara en nyckelfaktor när det gäller att skapa nya arbetstillfällen, särskilt för ungdomar.

20.

Utbyta goda erfarenheter och bästa praxis om

21.

Främja politiska åtgärder som syftar till att utveckla kompetens för arbete genom idrott. I detta avseende stödja frivilliga organisationer och/eller idrottsklubbar, liksom idrottsaktiviteter och/eller idrottsevenemang – på gräsrotsnivå och/eller professionell nivå.

22.

Utforska olika sätt att förbättra utbildningsvägarna för framtida professionella och frivilliga inom idrotten och främja praktisk inlärning, ”learning on the job”, i syfte att utveckla färdigheter som kan erkännas inom ramen för nationella kvalifikationsramar. Dessa skulle kunna knytas till den europeiska referensramen för kvalifikationer för att förbättra den internationella öppenheten och rörligheten för de ungdomar som berörs. Möjligheterna till erkännande av kompetens som har förvärvats genom informellt och icke-formellt lärande i idrott bör också utforskas.

23.

Uppmuntra strategiska investeringar i idrott med utnyttjande, när så är lämpligt, av de möjligheter som tillhandahålls genom EU:s finansieringsinstrument, inbegripet EU:s strukturfonder (framför allt Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden) och EU:s finansiella verktyg, såsom finansiering genom Europeiska investeringsbanken.

24.

Främja effektivt internt sektorsövergripande samarbete inom offentliga myndigheter som sysslar med sociala frågor, unga, sysselsättning och ekonomiska frågor i syfte att säkerställa större medvetenhet om idrottens sociala och ekonomiska betydelse.

25.

Främja sektorsövergripande deltagande av utbildnings-, ungdoms- och sysselsättningsexperter i syfte att utforska utvecklingen av kompetenser och färdigheter.

26.

Dra största möjliga nytta av Erasmus+-programmet som ett tillfälle att utveckla personliga och yrkesmässiga kompetenser och färdigheter.

27.

Identifiera de sätt på vilka idrotten kan finansieras för att främja social delaktighet och ungdomars sysselsättning genom strukturfonderna (framför allt Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden) och andra av EU:s finansieringsmekanismer, såsom finansiering genom Europeiska investeringsbanken, särskilt utvecklingen och, i förekommande fall, underhållet av småskalig idrottsinfrastruktur för användning av allmänheten i städer, med särskild uppmärksamhet riktad mot socialt underprivilegierade områden. Sådan småskalig infrastruktur kan bidra till att ett stort antal sociala mål uppnås, till exempel att arbetstillfällen skapas och att social delaktighet och förbättrad hälsa uppnås.

28.

Förstärka dialog och gemensamma initiativ med viktiga intressenter, särskilt idrottsorganisationer, idrottsvaruindustrier och ungdomsorganisationer för att vidarutveckla en gynnsam miljö som kan locka unga människor till idrottssektorn.

29.

Begrunda hur man inom ramen för det framtida arbetet med idrott på EU-nivå bäst kan tillvarata idrottens bidrag till ungdomars kompetensutveckling och upprätthållandet av socialt inkluderande miljöer i tider när det råder hög ungdomsarbetslöshet.

30.

Anordna ett sektorsövergripande högnivåseminarium om idrottens bidrag till skapandet av arbetstillfällen och till att motverka arbetslösheten inom EU, särskilt när det gäller ungdomsarbetslösheten.

31.

På grundval av pågående EU-samarbete på expertnivå utarbeta en studie om hur idrotten kan bidra till ungdomars anställbarhet inom ramen för Europa 2020-strategin.