MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

I den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung[1] (nedan kallad konventionen) fastställs bestämmelser om ursprung för varor som är föremål för handel enligt relevanta avtal mellan de fördragsslutande parterna.

I artikel 5.1 i konventionen anges att en tredje part får bli fördragsslutande part i konventionen, om kandidatlandet eller kandidatterritoriet har ett gällande frihandelsavtal med regler om förmånsursprung med minst en av de fördragsslutande parterna. I artikel 2.2 i konventionen anges att inom ramen för den aktuella konventionen avses med tredje part varje angränsande land eller territorium som inte är fördragsslutande part.

Republiken Moldavien lämnade den 17 juli 2013 in en skriftlig ansökan om anslutning till konventionen till konventionens depositarie (dvs. Europeiska unionens råds generalsekretariat).

I ansökan anger Republiken Moldavien att landet är medlem av Centraleuropeiska frihandelsavtalet mellan Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Moldavien, Montenegro, Serbien och Kosovo[2]. Till följd av detta har Republiken Moldavien gällande frihandelsavtal med sex fördragsslutande parter och uppfyller det villkor för att bli fördragsslutande part som anges i artikel 5.1 i konventionen. I sin ansökan anger Republiken Moldavien att anslutning till den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung ingick som ett åtagande inom ramen för förhandlingarna med EU om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal[3] och att landet nyligen avslutat förhandlingar med Turkiet om ett frihandelsavtal.

Ansökan bör därför, med tillämpning av artikel 4.3 vidarebefordras till konventionens gemensamma kommitté för antagande av ett beslut i vilket Republiken Moldavien bjuds in att bli fördragsslutande part till konventionen. Rådet bör fastställa den ståndpunkt som EU bör inta inom den gemensamma kommittén.

Enligt kommissionen kräver Republiken Moldaviens anslutning till konventionen inga övergångsåtgärder av det slag som avses i artikel 4.3 c i konventionen.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Konventionens fördragsslutande parter informerades om ansökan vid gemensamma kommitténs sammanträde den 29 oktober 2013.

Någon extern experthjälp har inte behövts. Någon konsekvensbedömning har inte behövts eftersom det enda krav som ställs för en tredje parts anslutning till konventionen är att parten i fråga har ett gällande frihandelsavtal med minst en av konventionens fördragsslutande parter.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Den rättsliga grunden för rådets beslut är artikel 207.4 första stycket jämförd med artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Förslaget avser ett område där unionen är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

Föreslagen regleringsform: Rådets beslut.

2014/0058 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar inom den gemensamma kommitté som inrättas genom den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung vad gäller Republiken Moldaviens ansökan om att bli fördragsslutande part till den konventionen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.4 första stycket jämförd med artikel 218.9,

med beaktande av den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung[4],

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)       Den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (nedan kallad konventionen) trädde i kraft den 1 december 2012.

(2)       I artikel 5.1 i konventionen anges att en tredje part får bli fördragsslutande part i konventionen, om kandidatlandet eller kandidatterritoriet har ett gällande frihandelsavtal med regler om förmånsursprung med minst en av de fördragsslutande parterna.

(3)       Republiken Moldavien lämnade den 17 juli 2013 in en skriftlig ansökan om anslutning till konventionen till konventionens depositarie.

(4)       Republiken Moldavien är medlem av Centraleuropeiska frihandelsavtalet mellan Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Moldavien, Montenegro, Serbien och Kosovo[5]. Till följd av detta har Republiken Moldavien gällande frihandelsavtal med sex fördragsslutande parter och uppfyller det villkor för att bli fördragsslutande part som anges i artikel 5.1 i konventionen.

(5)       Enligt artikel 4.3 b i konventionen ska gemensamma kommittén genom beslut anta inbjudningar till tredje parter att ansluta sig till konventionen.

(6)       Europeiska unionens ståndpunkt inom den gemensamma kommittén bör vara att rösta för att ett beslut antas om att bjuda in republiken Moldavien att bli fördragsslutande part till konventionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas av Europeiska unionen inom den gemensamma kommittén för den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung vad gäller Republiken Moldaviens ansökan om att bli fördragsslutande part till den konventionen ska baseras på det utkast till gemensamma kommitténs beslut som bifogas detta beslut.

Unionens företrädare i gemensamma kommittén får gå med på mindre ändringar av utkastet till beslut utan att ett nytt rådsbeslut erfordras.

Artikel 2

Den gemensamma kommitténs beslut ska efter antagandet offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]               EUT L 54, 26.2.2013, s. 4.

[2]               Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

[3]               Det djupgående och omfattande frihandelsavtalet paraferades vid toppmötet om det östliga partnerskapet i Vilnius den 28–29 november 2013.

[4]               EUT L 54, 26.2.2013, s. 4.

[5]               Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.