Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar, arbetstagarnas tillgång till rörlighetstjänster och ytterligare integration av arbetsmarknaderna /* COM/2014/06 final - 2014/0002 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET 1.1. Förslagets tillämpningsområde Detta förslag till förordning syftar till att
förbättra arbetstagarnas tillgång till stödtjänster för arbetskraftsrörlighet
inom EU och därigenom underlätta rättvis rörlighet och förbättra tillgången
till sysselsättningsmöjligheter inom hela unionen. Förordningen är avsedd att ersätta
bestämmelserna om informationsutbyte om lediga platser, platsansökningar och
meritförteckningar mellan medlemsstaterna (nedan kallad platsförmedling)
som för närvarande finns i kapitel II och artikel 38 i förordning (EU)
nr 492/2011[1],
och grundas på artikel 46 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(nedan kallat EUF-fördraget). Dessutom återinrättas det europeiska
nätverket för arbetsförmedlingar, kallat Eures, vars syfte kommer att vara att
ge hjälp med arbetssökande och rekrytering mellan medlemsstaterna. Ett liknande
nätverk är för närvarande verksamt på grundval av ett kommissionsbeslut som
antogs 2012[2].
Därför kommer kommissionen efter antagandet av denna förordning att upphäva det
ovannämnda beslutet om det nuvarande Euresnätverkets funktioner. Genom artikel 45 i EUF-fördraget säkerställs
fri rörlighet för arbetstagare inom unionen och i artikel 46 fastställs
åtgärder för att genomföra denna frihet, särskilt genom ett nära samarbete
mellan de offentliga arbetsmarknadsmyndigheterna (nedan kallade de
offentliga arbetsförmedlingarna). Med stöd av artikel 149 i fördraget
lade kommissionen också nyligen fram ett förslag om att inrätta ett nätverk av
offentliga arbetsförmedlingar[3]
för ett fördjupat samarbete och ömsesidigt lärande. Nätverket kommer att verka
för fler mål och omfatta fler initiativ i form av incitament som komplement
till detta förslag. 1.2. Resonemanget bakom förslaget Fri rörlighet är en av de fyra grundläggande
friheterna i Europeiska unionen och en grundläggande del av EU-medborgarskapet.
I artikel 45 i EUF-fördraget fastställs rätten för EU-medborgare att flytta
till en annan medlemsstat för att arbeta där. Rörlighet leder till sociala och ekonomiska
vinster. Ökad arbetskraftsrörlighet inom EU kommer att öka arbetstagarnas
sysselsättningsmöjligheter och hjälpa arbetsgivare att tillsätta lediga platser
på ett bättre och snabbare sätt. Detta bidrar till utvecklingen av en europeisk
arbetsmarknad med hög sysselsättning (artikel 9 i EUF-fördraget). Arbetskraftens rörlighet inom EU är relativt
låg i förhållande till storleken på arbetsmarknaden och EU:s aktiva befolkning.
Den årliga rörligheten inom EU-27 är 0,29 %, dvs. lägre än nivåerna i
Australien (1,5 % mellan åtta delstater) och USA (2,4 % mellan
50 delstater)[4].
Endast omkring 7,5 miljoner arbetstagare i EU av totalt omkring
241 miljoner (dvs. 3,1 %) är ekonomiskt verksamma i en annan
medlemsstat[5].
För närvarande råder hög arbetslöshet i vissa medlemsstater samtidigt som det
finns ett stort antal lediga platser i andra. Det antal arbetstagare som säger sig ha en
”fast avsikt” att flytta för att arbeta utomlands (dvs. hur stor andel av dessa
som planerar att migrera under de följande 12 månaderna) har ökat betydligt[6]. Registreringar vid
Eures visar att ett ökande antal människor söker jobb över de nationella
gränserna. Antalet arbetssökande som registrerats vid Euresportalen har ökat
från 175 000 till 1 200 000 mellan 2007 och december 2013 utan att det skett
någon motsvarande ökning av rörligheten på arbetsmarknaden. För närvarande flyttar i genomsnitt endast
cirka 700 000 personer per år till en annan medlemsstat för att arbeta[7], medan extrapoleringar
från undersökningarna visar att omkring 2,9 miljoner EU-medborgare skulle vilja
flytta under de närmaste 12 månaderna[8].
Denna omständighet utgör i sig en betydande potential för rörlighet och en
utmaning för Euresnätverket. Det finns många skäl till att potentialen för
arbetskraftsrörlighet inom EU fortfarande är outnyttjad och att enskilda
medborgare inte förverkligar sina planer att bli mobila arbetstagare.
Undersökningar[9]
visar att de vanligaste praktiska svårigheter som arbetstagare förväntar sig
eller möter är bristen på relevanta språkkunskaper och svårigheter att finna
arbete. EU kan bidra till att hantera de sistnämnda genom att öka medvetenheten
om möjligheterna till sysselsättning i hela unionen, och utforma lämpliga
stödtjänster för att främja rekrytering inom EU. Detta kommer att bli det
förstärkta Euresnätverkets uppgift. Euresnätverkets funktion var visserligen
föremål för vissa ändringar på initiativ av kommissionen genom dess beslut från
2012, men kapitel II i förordning 492/2011, som är det europeiska regelverket
för platsförmedling och informationsutbyte mellan medlemsstaterna avseende
arbetskraftens rörlighet inom EU, har inte ändrats sedan 1992. Det behövs en omfattande översyn för att ta
hänsyn till nya rörlighetsmönster, högre krav på rättvis rörlighet, tekniska
förändringar för utbyte av uppgifter om lediga platser, arbetssökandes och
arbetsgivares användning av många olika rekryteringskanaler och en allt större
roll för andra arbetsförmedlare vid sidan av de offentliga arbetsförmedlingarna
för att tillhandahålla rekryteringstjänster. Rättvis rörlighet anses vara
rörlighet som är frivillig och som sker med iakttagande av arbetsrätt och
arbetsnormer samt arbetstagares rättigheter inom unionen. I slutsatserna från Europeiska rådets möte den
28 och 29 juni 2012 om tillväxt- och sysselsättningspakten konstateras att det
är brådskande av politiska skäl att öka arbetskraftens rörlighet inom EU mot
bakgrund av den höga arbetslösheten: ”Euresportalen bör utvecklas till ett
verkligt europeiskt arbetsförmedlings- och rekryteringsverktyg [...]”. I
slutsatserna från Europeiska rådets möte den 13 och 14 december 2012 om den
årliga tillväxtöversikten för 2013 och ungdomssysselsättningen uppmanades
kommissionen att lägga fram förslag till en ny förordning om Eures. I sin rapport om EU-medborgarskapet 2013[10] åtog sig kommissionen
att under 2013 lägga fram ett initiativ för att modernisera Eures så att
arbetsförmedlingar på nationell nivå får en förstärkt roll och ökat inflytande
och samordningen av arbetskraftens rörlighet i EU förbättras (åtgärd 2). Att
modernisera Eures ingår också i kommissionens meddelande ”Free movement of EU
citizens and their families: Five actions to make a difference” (Fri rörlighet
för EU-medborgare och deras familjer: fem åtgärder för att skapa förändring)[11] av den 25 november
2013 som en del av åtgärden i syfte att hjälpa de lokala myndigheterna att
tillämpa EU:s bestämmelser om fri rörlighet på fältet (åtgärd 5). I enlighet med begäran i slutsatserna från
Europeiska rådets möte den 28 och 29 juni 2012 ska Euresnätverket gradvis
utvidgas till att omfatta lärlings- och praktikplatser. Sysselsättning genom
rekryteringar inom EU för ungdomar får stöd av Ditt första Euresjobb. Detta
system kombinerar skräddarsytt stöd i arbetssökandet med ekonomiskt stöd för
resekostnader för anställningsintervjuer, ny bosättning osv. Kommissionen har
för avsikt att fortsätta att stödja sådana system. Förslaget till förordning
bör också öka arbetsförmedlingarnas kapacitet att utveckla partnerskap för att
åstadkomma fler rekryteringar av ungdomar inom EU. För att säkerställa
enhetlighet med de EU-initiativ som nu genomförs, t.ex. den breda koalitionen
för digitala jobb och den europeiska alliansen för lärlingsutbildning, ska
Euresnätverket även ge aktivt stöd till dessa initiativ. 1.3. Brister i Euresnätverket I
linje med sysselsättningspaketet[12]
antog kommissionen 2012 ett beslut om att modernisera och stärka Euresnätverket[13]. Beslutet ersätter
kommissionens beslut från 2003[14]
och syftar till att skapa incitament för att stärka matchning, placering och
rekrytering inom det nuvarande Euresnätverket, bland annat genom att öppna för
privata arbetsförmedlingar, i den mån det är möjligt utan att ändra den
rättsliga grunden (förordning (EU) nr 492/2011). Kommissionens
genomförandebeslut 2012/733/EU trädde i kraft den 1 januari 2014. Det finns bevis för att Euresnätverket, med
omkring 900 rådgivare och en gemensam plattform för europeisk platsförmedling,
Euresportalen, har bidragit till att många arbetssökande och arbetsgivare har
kunnat utnyttja möjligheterna till rörlighet. De som använder detta instrument
och kan använda dess tjänster uppskattar det i allmänhet. Det är dock uppenbart att instrumentet som det
fungerar för närvarande inte är tillräckligt välutrustat för att främja
ytterligare rättvisa rörlighetsmönster som en del av lösningarna på obalanserna
på den europeiska arbetsmarknaden, särskilt med tanke på storleken på EU:s
arbetskraft och problemets art i den nuvarande ekonomiska situationen. Följande
brister i Euresnätverkets funktion har konstaterats: –
En ofullständig pool av lediga platser och
meritförteckningar är tillgänglig på EU-nivå för alla medlemsstater (öppenhet i
arbetsmarknaderna). –
Euresportalen, som sammanför lediga platser och
meritförteckningar på EU-nivå, har en begränsad förmåga att matcha på grund av
att data från nationella system för lediga platser har begränsad semantisk
interoperabilitet (automatisk matchningspotential). –
Ojämn tillgång till Eurestjänster inom EU eftersom
arbetssökande och arbetsgivare inte systematiskt får alla nödvändiga
upplysningar om Eures eller ett erbjudande om ytterligare stöd under den första
etappen av rekryteringen (integrering). –
Begränsade möjligheter att bistå med matchning,
rekrytering och placering för de arbetssökande och arbetsgivare som har visat
intresse för arbetskraftens rörlighet inom EU, däribland att få tillgång till
både aktiva arbetsmarknadsåtgärder och information och rådgivning om social
trygghet (stödtjänster). –
Ineffektivt informationsutbyte mellan
medlemsstaterna om över- och underskott på arbetskraft, vilket hämmar ett mer
målinriktat praktiskt samarbete inom Euresnätverket (informationsutbyte och
samarbete). 1.4. Förslagets mål Det allmänna målet är att göra Euresnätverket
till ett effektivt instrument för alla arbetssökande eller arbetsgivare som är
intresserade av arbetskraftens rörlighet inom EU. Förslagets särskilda mål är
att hantera de ovannämnda bristerna på följande sätt: –
Det ska vid Euresportalen finnas ett nästan
fullständigt utbud av lediga platser och arbetssökande i hela Europa ska ha
omedelbar tillgång till samma platser, i kombination med en omfattande pool av
tillgängliga meritförteckningar som registrerade arbetsgivare kan använda för
att rekrytera. –
Euresportalen ska på ett bra sätt automatiskt kunna
matcha lediga platser med meritförteckningar i samtliga medlemsstater, varvid
den ska översätta samtliga EU-språk och förstå kunskaper, färdigheter,
kvalifikationer och yrkestitlar som förvärvats på nationell nivå och inom olika
sektorer. –
Grundläggande information om Euresnätverket ska
tillhandahållas i hela unionen för alla arbetssökande eller arbetsgivare som
söker kundtjänster för rekrytering och de personer som är intresserade ska
kontinuerligt ha tillgång till Euresnätverket. –
Sådana personer ska få hjälp med matchning,
placering och rekrytering genom Euresnätverket. –
Som stöd för Euresnätverket ska det ske
informationsutbyte om nationella över- och underskott på arbetskraft och
samordning av verksamhet mellan medlemsstaterna. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED
BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR 2.1. Samråd med medlemsstaterna Utgångspunkten för 2012 års beslut var 2010
års utvärdering av Euresnätverket[15].
I samband med utarbetandet av 2012 års beslut ägde samråd rum med
medlemsstaterna om nuvarande brister och den möjliga framtida inriktningen av
Euresnätverket. Formellt samråd om utkastet till beslut ägde rum med rådgivande
kommittén för fri rörlighet för arbetstagare under hösten 2012. Det
huvudsakliga syftet med beslutet, nämligen att ändra inriktning på Eurestjänsterna
från allmän information och vägledning till mer matchning, placering och
rekrytering, fick allmänt sett ett positivt mottagande. Samtliga medlemsstater
stödde också tanken på en programplanering och gemensamma indikatorer avseende
Eures verksamhet för att öka öppenheten i fråga om resultat, öka
informationsutbytet och förbättra samordningen av åtgärder. Sedan dess har enskilda medlemsstater under
expertmöten klargjort sin ståndpunkt i fråga om omfattningen av eventuella
genomförandeåtgärder mot bakgrund av nationell praxis och begränsningar. Som
ett resultat av dessa möten enades man om att anpassa strategin för att öppna
nätverket för andra tjänsteleverantörer än de offentliga arbetsförmedlingarna
för att ge medlemsstaterna mer tid och utrymme för att utveckla partnerskap på
nationell nivå. 2.2. Samråd med praktiskt
verksamma Med utgångspunkt i dessa samråd om
Euresnätverket i allmänhet skickades det ut frågeformulär under 2013 för att se
över praxis för tillgång till lediga platser på nationell nivå, arbetssökandes
och arbetsgivares tillträde till Euresnätverket, och organisationen av
matchnings-, placerings- och rekryteringsverksamhet inom hela Euresnätverket.
Svaren på dessa frågeformulär bekräftar de brister som konstaterats av
kommissionen, eftersom de visar på stora skillnader i medlemsstaterna vad
beträffar a) vilka platser som blir föremål för EU-platsförmedling (öppenhet på
arbetsmarknaderna), b) deras utgångsläge för att möjliggöra automatisk
matchning, c) hur man får tillgång till Euresnätverket i praktiken
(integrering) och d) faktiskt tillhandahållande av stödtjänster. 2.3. Konsekvensbedömning I linje med sin strategi för bättre
lagstiftning har kommissionen genomfört en konsekvensbedömning av de politiska
alternativen för att hantera de brister som konstaterats. De olika alternativen var 1) att bibehålla
status quo, 2) att ändra förordning (EU) nr 492/2011 vad gäller
kommissionens befogenheter beträffande tillämpningen av bestämmelserna i
förordningen, 3) att införa en ny förordning med helt nya bestämmelser och 4)
att införa en ny förordning med ett särskilt kommissionsmandat för att öka
samarbetet mellan offentliga och privata arbetsförmedlingar. Samtliga
alternativ analyserades mot bakgrund av det allmänna målet att göra Euresnätverket
till ett effektivt instrument för alla arbetssökande eller arbetsgivare som är
intresserade av arbetskraftens rörlighet inom EU. Konsekvensbedömningen visade att det första
alternativet skulle leda till försening av den reform som inleddes med 2012 års
beslut. Det andra alternativet skulle göra det möjligt för kommissionen att
lägga fram lämpliga åtgärder och fortsätta processen mot ett mer effektivt
instrument, men som mot bakgrund av begränsningarna i vissa medlemsstater inte
förväntades bidra till det önskade resultatet av beslutet utan ändringar av
förordning (EU) nr 492/2011 som sådan. Det andra alternativet skulle inte
heller helt lösa bristerna i automatisk matchning, integrering, stödtjänster
och informationsutbyte samt samarbete. Det bästa alternativet är därför att
ersätta förordning (EU) nr 492/2011 och 2012 års beslut med ett fristående
instrument som kombinerar bestämmelserna i de två rättsakterna och samtidigt
åtgärdar alla brister. Inom detta alternativ förkastades ett antal specifika alternativ
eftersom de inte stod i proportion till de specifika målen. Det fjärde
alternativet, vilket i tillägg till alternativ 3 skulle innebära ett mandat för
kommissionen att självständigt upprätta partnerskap med nya
arbetsförmedlingstjänster till gagn för hela Euresnätverket, ansågs gå utöver
vad som är absolut nödvändigt i detta skede. Konsekvensbedömningsnämnden yttrade sig över
utkastet till konsekvensbedömning den 5 december 2013. Nämndens yttrande,
den slutliga konsekvensbedömningen och sammanfattningen av den offentliggörs
tillsammans med detta förslag. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA
ASPEKTER 3.1. Rättslig grund Detta förslag grundar sig på artikel 46 i
EUF-fördraget, vilket är samma rättsliga grund som för förordning (EU) nr
492/2011, enligt vilket förordningar eller direktiv kan antas i enlighet med
det ordinarie lagstiftningsförfarandet. 3.2. Subsidiaritets- och
proportionalitetsprinciperna Syftet med den föreslagna förordningen har ett
nära samband med de mål som anges i artikel 3.3 i fördraget om Europeiska
unionen, enligt vilken Europeiska unionen upprättade en inre marknad som bygger
på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning
och sociala framsteg eftersträvas, artikel 9 i EUF-fördraget, främjande av
hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, och
artikel 45 i EUF-fördraget (”rätten att anta faktiska erbjudanden om
anställning [...] inom medlemsstaternas territorium för detta ändamål”). De enskilda särskilda åtgärderna i detta
förslag är nära förbundna med varandra. De förstärker varandra och bör
tillsammans göra Euresnätverket till det lämpligaste instrumentet för alla
arbetssökande eller arbetsgivare som är intresserade av arbetskraftens
rörlighet inom EU. I den mån som dessa åtgärder medför en förstärkning av de
nuvarande kraven på öppenhet, möjliggör automatisk jämförelse, säkerställer
lika tillgång i hela unionen till Euresnätverket, tydligare definierar
praktiska stödtjänster och utökar befintliga system för informationsutbyte,
anses de vara en omfattande men balanserad lösning av de olika bristerna i den
nuvarande ramen för samarbete. Dessa åtgärder är också lämpliga mot bakgrund av
situationen för arbetslösa på arbetsmarknaden, arbetssökandes behov (”fasta
avsikter”) och den tekniska utvecklingen på marknaderna för lediga platser och
rekrytering. Varje enskild åtgärd är berättigad i sig som
en åtgärd att få till stånd fri rörlighet för arbetstagare enligt
artikel 46 i EUF-fördraget. Varje åtgärd syftar antingen till att
förbättra ”ett nära samarbete mellan nationella arbetsmarknadsmyndigheter”
(artikel 46 a i EUF-fördraget) och/eller till att ändra ”systemet”
för att skapa kontakt mellan lediga platser och platsansökningar
(artikel 46 d i EUF-fördraget). Eftersom såväl förmedling av lediga platser,
platsansökningar och meritförteckningar över gränserna som den därav följande
placeringen av arbetstagare förutsätter en gemensam ram för samarbete mellan
organisationer i olika medlemsstater, kan förslagets mål inte i tillräcklig
utsträckning uppnås av medlemsstaterna själva och åtgärder på EU-nivå är därför
nödvändiga. I enlighet med proportionalitetsprincipen går
denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen. För att
uppnå ökad öppenhet kommer medlemsstaterna enbart att tillhandahålla
Euresportalen de lediga platser och meritförteckningar som redan finns på
nationell nivå. Automatisk matchning kommer att åstadkommas med enkla verktyg
för interoperabilitet och inte genom att införa ett gemensamt
klassificeringssystem som ska användas på nationell nivå. Integrering, dvs. att
Eurestjänsterna integreras i verksamheten hos arbetsförmedlingarnas
mottagningar, kan åstadkommas genom standardinformation (på nätet eller på
papper) och kommer endast i fråga när direktkontakt tas på begäran av den
enskilda individen i målgrupperna (dvs. om det finns en begäran om kundtjänst
hos arbetsförmedlingarna). Stödtjänster kan tillhandahållas på nationell nivå
genom ett antal alternativ och kanaler och deras nivå och omfattning kan bero
på de arbetssökandes och arbetsgivarnas enskilda situation. Medlemsstaterna
kommer att mer systematiskt samutnyttja nationell information om över- och
underskott på arbetskraft och närliggande politikområden, men valet av sådan
politik faller utanför förordningens tillämpningsområde. 4. BUDGETKONSEKVENSER Detta
förslag kommer inte att innebära några särskilda budgetkonsekvenser för EU:s
budget. Eventuella åtgärder som ska vidtas av Europeiska kommissionen för
Euresnätverket och som kommer att leda till att det behövs personal- och/eller
ekonomiska resurser faller inom ramen för förordningen om inrättande av
programmet för sysselsättning och social innovation (2014–2020)[16] och kommer att täckas
av de årliga budgetanslagen för detta program. För
perioden 2014–2020 kommer detta EU-program att betala för övergripande åtgärder
som Euresportalen, det gemensamma utbildningsprogrammet, riktade program för
rörlighet som Ditt första Euresjobb och utvecklingen av den europeiska
klassificeringen av kunskaper, färdigheter och yrken. För samma period kan
insatser i medlemsstaterna avseende arbetskraftens rörlighet inom EU berättiga
till stöd från Europeiska socialfonden. 5. Närmare redogörelse för
förslaget 5.1. Kapitel I – Allmänna
bestämmelser I detta kapitel anges föremålet för förslaget
(artikel 1) och dess centrala begrepp (artikel 2). Förslaget integrerar inom en och samma ram
bestämmelserna i kapitel II och artikel 38 i förordning (EU)
nr 492/2011 och kommissionens beslut 733/2012/EU om Euresnätverket. I förslaget hänvisas genomgående till
arbetstagare och arbetsgivare som målgrupper. Arbetstagare definieras med
hänvisning till medborgarnas rättigheter enligt artikel 45 i
EUF-fördraget. Vid tillämpningen av bestämmelserna anses de vara medborgare som
söker jobb och har rätt att arbeta som anställda och att bedriva denna
verksamhet i en annan medlemsstat. De kan emellertid också vara
tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i en medlemsstat och som har rätt
att arbeta, förutsatt att de får flytta till en annan medlemsstat. Förslaget omfattar även dessa kategorier av
medborgare när de söker lärlingsutbildning eller arbetsplatsbaserad praktik som
inbegriper ett anställningsavtal. För att tillmötesgå begäran från Europeiska
rådets möte den 28–29 juni 2012 utforskar vissa medlemmar i Euresnätverket
redan informellt möjligheterna att utvidga omfattningen av Euresnätverket till
att omfatta lärlings- och praktikplatser. Ett pilotprojekt kommer att inledas
under 2014, som ska göra det möjligt för medlemsstaterna att på frivillig grund
utbyta lediga platser och ansökningar. Syftet bör vara att gradvis utveckla
utbytet av information, lediga platser och ansökningar inom detta område
utanför situationer som omfattas av ett anställningsavtal. 5.2. Kapitel II – Inrättande av
Euresnätverket Genom detta kapitel återinrättas
Euresnätverket (artikel 3). I kapitlet fastställs nätverkets
sammansättning (artikel 4.1) och fördelningen av roller och ansvarsområden
för a) kommissionen (Europeiska samordningsbyrån, artikel 6), b) de
organ som medlemsstaterna utser för tillämpningen av denna förordning (de
nationella samordningskontoren, artikel 7) och c) de organisationer som
deltar i Euresnätverket som tjänsteleverantörer (Euressamarbetspartner,
artikel 9). Eftersom detta är ett nätverk för ömsesidigt bistånd delar
alla dessa organisationer ett gemensamt ansvar (artikel 4.2). Euresnätverket ska bidra till övergripande
politiska mål (artikel 5). Som ett instrument för att underlätta
arbetskraftens rörlighet inom EU utgör det en av många lösningar och strategier
som främjar en hög sysselsättningsnivå. I artikel 8 fastställs de ramar inom
vilka enskilda medlemsstater kan ge tillstånd till organisationer att ansluta
sig till Euresnätverket som Euressamarbetspartner, med tillämpning av de
gemensamma minimikriterier som anges i bilagan (artikel 8.4). Denna
bestämmelse är det främsta redskapet för att bredda medlemskapet i
Euresnätverket i detta förslag. Syftet är att införa en flexibel mekanism som
gör det möjligt för medlemsstaterna att (gradvis) i Euresnätverket låta ingå så
många organisationer som anses vara till nytta för att främja Euresnätverkets
mål. –
För det första finns det ingen definition av en
sökandeorganisation, och på så sätt kan ett brett spektrum av relevanta
organisationer, inklusive privata och ideella arbetsförmedlingar,
arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, handelskammare och icke-statliga
organisationer som stödjer migrerande arbetstagare ges tillträde. Alla dessa
organisationer kan på ett meningsfullt sätt bidra till att främja arbetskraftens
rörlighet inom EU på ett eller annat vis. –
För det andra ges dessa organisationer möjlighet
att välja att delta endast i vissa delar av verksamheten inom Euresnätverket
eftersom det för vissa av dem kan förekomma specifika begränsningar vad
beträffar mandat, rättslig ställning eller administrativ kapacitet
(artikel 9.1). –
För det tredje kan dessa organisationer bli
Euressamarbetspartner i samarbete med andra organisationer (artikel 8.6).
Ramen medger således stor flexibilitet när det gäller att bygga upp partnerskap
på nationell nivå och därmed också en gradvis utveckling av omfattande
geografisk och tematisk utåtriktad verksamhet och tillhandahållande av tjänster
på nationell nivå som motsvarar rörlighetsmönstren och behoven. Genom artikel 8.3 införs en rätt för
arbetsförmedlingar att ansöka. Denna rätt får endast utövas i det land där
arbetsförmedlingen i fråga lagligen bedrivs (territorialitetsprincipen). Medan
de offentliga arbetsförmedlingarna kommer att fortsätta att spela en
framträdande roll i Euresnätverket (artikel 10), kommer andra typer av
arbetsmarknadstjänsters behandling av ansökningar att ankomma på de enskilda
medlemsstaterna. En medlemsstat får införa kriterier som går utöver vad som
föreskrivs i bilagan om det bedöms vara nödvändigt (artikel 8.5). Genom artikel 11 införs ett enda styrande
organ för att underlätta praktiskt samarbete mellan kommissionen och
medlemsstaterna avseende denna förordning. 5.3. Kapitel III – Öppenhet I detta kapitel presenteras de särskilda
åtgärderna för öppenhet och automatisk matchning: –
Det ska vid Euresportalen finnas ett nästan
fullständigt utbud av lediga platser så att arbetssökande i hela Europa har
omedelbar tillgång till samma platser, i kombination med en omfattande pool av
tillgängliga meritförteckningar som registrerade arbetsgivare kan använda för
att rekrytera (artiklarna 14, 15 och 17). –
Euresportalen ska på ett bra sätt automatiskt kunna
matcha lediga platser med meritförteckningar i samtliga medlemsstater, varvid
den ska översätta samtliga EU-språk och förstå kunskaper, färdigheter,
kvalifikationer och yrkestitlar som förvärvats på nationell nivå och inom olika
sektorer (artikel 16). Bestämmelserna i detta kapitel stödjer
uttryckligen att öppenhetsprincipen utvidgas till andra organisationer än de offentliga
arbetsförmedlingarna, i princip genom att Euressamarbetspartner frivilligt
deltar i Euresnätverket. Dessutom uppmuntras de offentliga arbetsförmedlingarna
att utveckla partnerskap med andra relevanta organisationer enligt principen om
enkel tillgång till Euresportalen (artikel 15.2) och att underlätta
informationsöverföring på nationell nivå genom inrättandet av ett nationellt
centrum (artikel 15.5). Ett nästan fullständigt utbud av lediga
platser För närvarande tillhandahåller inte alla
medlemsstater alla lediga platser som offentliggjorts och finns tillgängliga på
nationell nivå för Euresportalen. Enligt artikel 14.1 a kommer det att
krävas att medlemsstaterna tillhandahåller Euresportalen alla lediga platser de
offentliggör nationellt och därför utvidgas tillämpningsområdet för
artikel 13 i förordning (EU) nr 492/2011. Detta innebär för det första att undanröja alla
allmänna administrativa begränsningar i överföringen av lediga platser till
Euresportalen, såsom de som rör kontraktets art och löptid eller arbetsgivarens
avsikter med rekryteringen (artikel 14.2). För det andra innebär detta att till de
befintliga lediga platserna kommer lediga platser a) hos de offentliga
arbetsförmedlingarna på lokal eller regional nivå, men som inte har samutnyttjats
centralt eller varit tillgängliga för Euresportalen hittills, b) från tredje
part, t.ex. privata arbetsförmedlingar, om dessa tillhandahålls de offentliga
arbetsförmedlingarna på grundval av befintliga nationella avtal, och c) från
Euressamarbetspartner. Med hänsyn till den relativt nya
teknikutvecklingen vad gäller webbrobotar, det begränsade antal medlemsstater
som använder denna typ av verktyg och eventuella dataskyddsproblem föreslås det
inte i detta skede att medlemsstaterna ska vara skyldiga att tillhandahålla
Euresportalen alla uppgifter som skördats med webbrobotar i enlighet med
nationell lagstiftning. En omfattande pool av platsansökningar och
meritförteckningar För närvarande finns inget automatiskt
elektroniskt utbyte av meritförteckningar eller annan information om
arbetssökandes profiler på europeisk nivå, trots formuleringen i
artikel 13 förordning (EU) nr 492/2011. Enligt artikel 14.1 b kommer
det att krävas att medlemsstaterna i framtiden tillhandahåller Euresportalen de
platsansökningar och meritförteckningar som är tillgängliga nationellt, under
förutsättning att den enskilde har samtyckt till att dessa överförs till
Euresportalen. Detta kommer att omfatta överföringen till
Euresportalen av de uppgifter som de arbetssökande lämnar a) direkt till de
offentliga arbetsförmedlingarna, b) till de offentliga arbetsförmedlingarna på
grund av avtal eller överenskommelser om uppgiftsspridning mellan de offentliga
arbetsförmedlingarna och andra arbetsförmedlingar och c) till
Euressamarbetspartner. Detta skulle ge arbetsgivare som är registrerade vid
Euresportalen direkt tillgång till ett större urval av meritförteckningar. Stödmekanismer för tillgång online för
arbetssökande och arbetsgivare För
att göra det lättare för arbetssökande och arbetsgivare att samutnyttja
platsansökningar, meritförteckningar och lediga platser över gränserna införs
följande två skyldigheter: a) i artikel 15 föreskrivs att offentliga
arbetsförmedlingar och andra Euressamarbetspartner ska förbättra tillgången till
Euresportalen genom de arbetssökandeportaler som de sköter och b) i
artikel 17 föreskrivs att offentliga arbetsförmedlingar och andra
Euressamarbetspartner som registrerar arbetssökandes och arbetsgivares data
måste erbjuda dem adekvat hjälp när de vill registrera sig även vid
Euresportalen. Automatisk matchning Kommissionen håller på att utarbeta en
europeisk klassificering av kunskaper, färdigheter, kvalifikationer och yrken.
Medan dess främsta uppgift är att fungera som en automatisk färdighetsbaserad
matchningsmotor för Euresportalen kommer den att medge full datakompatibilitet
mellan nationella arbetssökandeportaler i hela Europa. Ur teknisk synvinkel krävs ingen harmonisering
av klassificeringssystemen för att uppnå interoperabilitet för den automatiska
matchningen. För att i unionslagstiftningen införa en lämplig mekanism som gör
det möjligt för alla medlemsstater att utveckla automatisk matchning över
gränserna via nationella sökportaler föreskrivs i artikel 16 endast att
medlemsstaterna ska göra en inledande inventering för att länka alla
klassificeringar till och från denna EU-klassificering. I artikel 16.3
fastställs ett slutdatum för alla medlemsstater efter vilket alla uppgifter ska
vara driftskompatibla, förutsatt att tekniska standarder och mallar används
(artikel 16.5). Ansvar för uppgifternas kvalitet Ansvaret för kvaliteten på ett meddelande om
en ledig plats, att den information den innehåller är korrekt och att den
överensstämmer med nationell lagstiftning och nationella standarder ligger på
den organisation som lämnar denna information till Eureswebbplatsen. I
artikel 14 hänvisas det till behovet av sådan nationell lagstiftning och
standarder i punkt 4, medan principen om samarbete och utbyte av information på
detta område fastställs i punkt 5, och det i punkt 6 föreskrivs att källan till
uppgifterna i ett meddelande om en ledig plats måste vara spårbar till den
organisation som tillhandahåller dem. 5.4. Kapitel IV – Stödtjänster I detta kapitel presenteras de särskilda
åtgärderna för integrering och stödtjänster: –
Grundläggande information om Euresnätverket ska
tillhandahållas i hela unionen för alla arbetssökande eller arbetsgivare som
söker kundtjänster för rekrytering och de personer som är intresserade ska
kontinuerligt ha tillgång till Euresnätverket (artiklarna 19 och 20.1). –
Sådana personer ska få hjälp med matchning,
placering och rekrytering genom Euresnätverket (artiklarna 20.2–20.4, 21–23). Bestämmelserna i detta kapitel stödjer
uttryckligen att tillhandahållandet av stödtjänster utvidgas till andra
organisationer än de offentliga arbetsförmedlingarna, i princip genom att
Euressamarbetspartner frivilligt deltar i Euresnätverket. Dessutom uppmuntras
de offentliga arbetsförmedlingarna att utveckla partnerskap för att främja ett
sammanhängande tjänstepaket för arbetsgivare när det gäller arbetskraftens
rörlighet inom EU (artikel 21.4). Principer I artikel 18.1 och 18.2 fastslås principen att
medlemsstaterna måste garantera effektivt tillträde till Euresnätverket inom
sitt territorium och principen att de måste utveckla en samordnad strategi för
stödtjänster, med beaktande av sitt ansvar för tillståndssystemet för
Euressamarbetspartner, ett väl fungerande nationellt samordningskontor och de
offentliga arbetsförmedlingarnas roll att tjäna allmänhetens intresse på detta
område. I artikel 18.3 anges vilka alternativ som finns för tillhandahållandet
av tjänster inom varje enskild medlemsstats territorium. I artikel 18.5 fastslås principen att
stödtjänster för arbetstagare ska vara kostnadsfria, medan avgifter kan tas ut
för de flesta stödtjänster för arbetsgivare, i enlighet med nationell praxis
(artikel 18.6). Integrering I artiklarna 19 och 20.1 föreskrivs att a)
varje arbetstagare och arbetsgivare som registrerar sig för kundtjänster hos en
arbetsförmedling inom EU måste få nödvändig grundläggande information om vad
Eures kan göra för dem, och att b) varje intresserad arbetstagare aktivt görs
medveten om ett ”Eureserbjudande” om ytterligare stöd. Stödtjänster Enligt nuvarande praxis uppmanas organisationer
inom Euresnätverket att tillhandahålla informationstjänster, rådgivning och
vägledning till arbetssökande och arbetsgivare på följande sätt: –
[...] hjälpa och ge råd till arbetssökande som är
intresserade av att arbeta utomlands om lämpliga lediga platser samt ge dem
hjälp och stöd vid upprättandet av ansökningar och meritförteckningar i
enlighet med den rekommenderade europeiska mallen för meritförteckningar.
Arbetssökande ska ges möjlighet att registrera sina meritförteckningar i
Euresdatabasen. –
[...] tillhandahålla information och
rekryteringshjälp för arbetsgivare som önskar rekrytera personal från andra
länder, inklusive råd och stöd vid utarbetandet av sökprofilen. De ska främja
Eures databas för meritförteckningar som ett redskap som ger arbetsgivare
möjlighet att komma i kontakt med personer som är intresserade av att arbeta
utomlands. I och med 2012 års beslut uppmanades
medlemsstaterna att inrikta sig mer på matchning, placering och rekrytering. För att stödja en mer enhetlig hållning inom
Euresnätverket bör EU-lagstiftningen specificera de stödtjänster som ska
tillhandahållas de arbetssökande och arbetsgivare som är intresserade av hjälp
med arbetskraftens rörlighet inom EU. Artiklarna 20–23 gäller alla tjänster,
från grundläggande information och vägledning till mer individanpassat stöd,
även när det gäller social trygghet, samt stöd efter anställning. Särskilda
stödtjänster Gränsarbetare ställs inför särskilda problem
när det gäller social trygghet, beskattning och försäkring och har därför behov
av särskild hjälp. De berörda medlemsstaterna kan besluta att
inrätta samarbets- och servicestrukturer i gränsområden och om det är fallet
måste stödtjänsterna till gränsarbetare omfatta a) lösningar med en gemensam
kontaktpunkt för informationsutbyte om lediga platser, platsansökningar och
meritförteckningar (artikel 15.6), b) riktad grundläggande information
(artikel 19.2), och c) vad beträffar social trygghet, dels en integrerad
tillgång på nätet (artikel 23.2), dels stöd och vidarebefordran till
behöriga myndigheter för social trygghet (artikel 23.3). En särskild form av sådana stödstrukturer är
gränsöverskridande partnerskap. Under ledning av de offentliga
arbetsförmedlingarna i medlemsstaterna kan de i olika
partnerskapskonstellationer, beroende på den regionala gränsöverskridande
arbetsmarknadens behov sammanföra de offentliga arbetsförmedlingarna,
arbetsgivare och fackliga organisationer, lokala myndigheter och andra
institutioner som handhar sysselsättning och yrkesutbildningsproblem i gränsregionerna.
Gränsöverskridande regioner som är berättigade till en särskild stödstruktur är
sysselsättningsområden där pendlingen över gränserna är betydande eller det
finns en klar potential för detta. Icke-diskriminerande tillgång till aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder I artikel 24 fastställs principen att det inte
får förekomma någon diskriminering när det gäller tillgång till aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder mellan medborgare som flyttar inom det egna
landet i förhållande till medborgare som flyttar till andra medlemsstater (lika
behandling vid utgående rörlighet). Detta är en motsvarighet till artikel 5 i
förordning (EU) nr 492/2011, som föreskriver att arbetstagare som söker
anställning i en medlemsstat ska få samma hjälp som den som ges till denna
medlemsstats egna medborgare (lika behandling vid inkommande rörlighet). 5.5. Kapitel V – Förhållandet till
rörlighetsstrategier I det här kapitlet presenteras den särskilda
åtgärden –
till stöd för Euresnätverkets funktion när det
gäller informationsutbyte om nationella över- och underskott på arbetskraft och
samordning av verksamhet mellan medlemsstaterna (artiklarna 25–30). Bestämmelserna i detta kapitel stödjer
uttryckligen att insamlingen och granskningen av information, data och
indikatorer utvidgas till andra organisationer än de offentliga
arbetsförmedlingarna, genom att Euressamarbetspartner deltar i Euresnätverket. Övergripande syfte att främja
informationsutbyte och rapportering Det övergripande syftet med detta kapitel är
att stärka de befintliga arrangemangen för informationsutbyte inom
Euresnätverket där det gynnar kvaliteten på de konkreta kollektiva resultaten
eller samordningen av strategier mellan medlemsstaterna. Verksamheter som rör informationsutbyte I artikel 25 återges en bestämmelse som
beslutats inom ramen för förhandlingarna om EU:s program för sysselsättning och
social innovation. Denna bestämmelse bör bidra till att integrera dataanalyser
om rörlighetsflöden och rörlighetsmönster i Euresnätverkets arbete. Eftersom
bestämmelsen passar bättre i Euresförordningen föreslås att motsvarande artikel
i EU:s program för sysselsättning och social innovation upphävs (se artikel
35). Genom artikel 26 införs en skyldighet för
medlemsstaterna att utbyta information om arbetsmarknaden som är relevant för
arbetskraftens rörlighet inom EU. Detta kommer att hjälpa medlemsstaterna att
koppla insatserna inom Euresnätverket till det bredare perspektivet med
rörlighetsstrategier. Artikel 27 syftar till att uppmuntra alla
organisationer inom Euresnätverket, dvs. samordningskontoren, de offentliga
arbetsförmedlingarna och andra Euressamarbetspartner, att öppet och aktivt
utbyta tillgänglig information om situationen i de enskilda medlemsstaterna som
kan tänkas vara användbar för arbetstagare som är intresserade av
arbetskraftens rörlighet inom EU. Hittills har denna information enbart samlats
in av samordningskontoren och sedan lagts ut på Euresportalen. Ett mer
inkluderande förfarande med ett gräsrotsperspektiv för sammanställning av denna
typ av information är till fördel för arbetstagarna. Resultatet skulle kunna
sammanställas enligt överenskomna mallar (artikel 27.3). Artikel 28 återger det synsätt på
programplanering som fastställts i 2012 års beslut. Utbyte av information om
planerade verksamheter, resurser och övervakning mellan nationella
samordningskontor bör leda till ökad effektivitet i hela Euresnätverket. Det
kan stärka synergieffekterna och utformningen av specifika gemensamma
rekryteringsprojekt. Verksamhet som rör rapportering I artikel 29 fastställs metoder för att
mäta Euresnätverkets resultat. Artikel 30 syftar till att bibehålla
samma metod som i artikel 17 i förordning (EU) nr 492/2011, nämligen
att vartannat år rapportera om genomförandet av kapitel II i förordningen. 5.6. Kapitel VI – Slutbestämmelser I artikel 31 klargörs att alla åtgärder som
föreskrivs i denna förordning ska vidtas i enlighet med EU:s lagstiftning om
skydd av personuppgifter och de nationella genomförandeåtgärderna för denna
lagstiftning. Eftersom kommissionen i sin roll som europeisk samordningsbyrå är
en av aktörerna måste även förordning (EG) nr 45/2001 följas. I artikel 32 föreskrivs en
efterhandsutvärdering av införandet av denna förordning. Artiklarna 33 och 34 är standardbestämmelser i
EU:s sekundärlagstiftning om tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i
EUF-fördraget. I artikel 35 anges de bestämmelser som
ska upphävas. I artikel 36 understryks att det finns
övergångsbestämmelser enligt anslutningsfördragen. Denna bestämmelse är
tillämplig på Kroatien. 2014/0002 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ett europeiskt nätverk för
arbetsförmedlingar, arbetstagarnas tillgång till rörlighetstjänster och
ytterligare integration av arbetsmarknaderna (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 46, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[17], med beaktande av Regionkommitténs yttrande[18], efter samråd med Europeiska
datatillsynsmannen, i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Den fria rörligheten för
arbetstagare är en grundläggande frihet för EU-medborgare och en av den inre
unionsmarknadens hörnstenar som fastställs i artikel 45 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget).
Tillämpningen av denna frihet utvecklas ytterligare i unionsrätten som syftar
till att garantera fullt utövande av de rättigheter som tilldelas
unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. (2) Den fria rörligheten för
arbetstagare är en grundläggande förutsättning för att utveckla en mer
integrerad unionsarbetsmarknad som möjliggör rörlighet för arbetstagare från
områden med hög arbetslöshet till områden som präglas av brist på arbetskraft.
Den bidrar också till att man kan finna rätt kompetens för lediga platser och
hantera flaskhalsar på arbetsmarknaden. (3) I förordning (EU)
nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom
unionen (kodifiering)[19]
fastställs mekanismer för platsförmedling och för informationsutbyte, och i
kommissionens genomförandebeslut 2012/733/EU av den 26 november 2012
fastställs bestämmelser om driften av ett nätverk som kallas Eures (European
Employment Services) i enlighet med den förordningen. Det behövs en översyn av
detta regelverk för att ta hänsyn till nya rörlighetsmönster, högre krav på
rättvis rörlighet, tekniska förändringar för utbyte av uppgifter om lediga
platser, arbetssökandes och arbetsgivares användning av många olika
rekryteringskanaler och en allt större roll för andra arbetsförmedlare än de
offentliga arbetsförmedlingarna för att tillhandahålla rekryteringstjänster. (4) För att hjälpa de
arbetstagare som har rätt till fri rörlighet att effektivt utnyttja denna rätt
är stödet i enlighet med denna förordning öppet för varje unionsmedborgare som
har rätt att arbeta som anställd och deras familjemedlemmar, i enlighet med
artikel 45 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna ska ge samma tillgång till alla
tredjelandsmedborgare som enligt unionslagstiftning eller nationell
lagstiftning har rätt till samma behandling som deras egna medborgare på detta
område. (5) Det ökande ömsesidiga
beroendet mellan arbetsmarknaderna kräver förstärkt samarbete mellan
arbetsförmedlingar för att genomföra fri rörlighet för alla arbetstagare genom
frivillig och rättvis arbetskraftsrörlighet inom unionen i enlighet med
artikel 46 a i EUF-fördraget, och en gemensam ram för samarbete bör
därför etableras mellan medlemsstaterna och kommissionen i fråga om
arbetskraftens rörlighet inom unionen. Denna ram bör sammanföra lediga platser
från hela unionen och möjligheten att ansöka om dessa lediga platser
(platsförmedling), fastställa de därmed sammanhängande stödtjänsterna för
arbetstagare och arbetsgivare och föreskriva en gemensam strategi för att
utbyta den information som är nödvändig för att underlätta detta samarbete. (6) I tillväxt- och
sysselsättningspakten begärde Europeiska rådet att möjligheten skulle
undersökas att utvidga Euresnätverket till lärlings- och praktikplatser, vilka
kan omfattas av den här förordningen om de berörda personerna anses vara
arbetstagare med hänvisning till rättigheterna för medborgare enligt
artikel 45 EUF-fördraget. Ett lämpligt utbyte av allmän information om
rörlighet för lärlings- och praktikplatser inom unionen behöver införas och
adekvat hjälp till de sökande till dessa platser bör utvecklas, grundat på en
mekanism för platsförmedling när sådan platsförmedling anses genomförbar i
enlighet med lämpliga standarder och med vederbörlig hänsyn till
medlemsstaternas behörighet. (7) Det behövs en mer enhetlig
tillämpning i hela unionen av platsförmedling, stödtjänster och
informationsutbyte om arbetskraftens rörlighet inom unionen. Euresnätverket
behöver därför inrättas som en integrerad del av den gemensamma ramen för
samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen. Det bör fastställas vilka
roller och ansvarsområden som de olika organisationer som deltar i nätverket
ska ha, däribland Europeiska kommissionen (nedan kallad den europeiska
samordningsbyrån), de organ som utsetts av medlemsstaterna för att vidta
åtgärder på nationell nivå (nedan kallade nationella samordningskontor)
och organisationer som hjälper arbetssökande och arbetsgivare (nedan kallade Euressamarbetspartner).
(8) Det transnationella och
gränsöverskridande samarbetet och stödet till alla organisationer som arbetar
för Eures i medlemsstaterna skulle underlättas genom en struktur på unionsnivå
(den europeiska samordningsbyrån) som bör tillhandahålla gemensam information,
utbildning, verktyg och riktlinjer. Denna struktur bör också ansvara för
utvecklingen av den europeiska webbportalen för rörlighet i arbetslivet (nedan
kallad Euresportalen), som är den gemensamma IT-plattformen. Fleråriga
arbetsprogram bör tas fram i samråd med medlemsstaterna för att leda dess
arbete. (9) Medlemsstaterna bör inrätta
samordningskontor på nationell nivå för att tillhandahålla allmänt stöd och
bistånd för alla organisationer som arbetar för Eures inom deras territorium
och stödja samarbetet med deras motsvarigheter i de andra medlemsstaterna och
med den europeiska samordningsbyrån. Dessa samordningskontor bör särskilt ha
till uppgift att behandla klagomål och problem med lediga platser, samt
kontrollera efterlevnaden när det gäller frivillig och rättvis
arbetskraftsrörlighet inom unionen. (10) Att arbetsmarknadens parter
deltar i Euresnätverket bidrar särskilt till analyser av hindren för rörlighet
och till att främja rättvis och frivillig arbetskraftsrörlighet inom unionen,
även i gränsöverskridande regioner och företrädarna för arbetsmarknadens parter
på unionsnivå bör därför delta i Euresnätverkets övergripande styrstruktur,
samtidigt som nationella arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer
får ansöka om att bli Euressamarbetspartner. (11) Sammansättningen av
Euresnätverket bör vara flexibel när det gäller andra organisationer än de
ovannämnda för att kunna anpassas till den föränderliga marknaden för
rekryteringstjänster. Framväxten av olika typer av arbetsförmedlingar
tillsammans med de offentliga arbetsförmedlingarnas förändrade roll när det
gäller nationella rekryteringstjänster visar att det finns ett behov av
samordnade insatser av medlemsstaterna och Europeiska kommissionen för att
öppna Euresnätverket såsom unionens viktigaste verktyg för att tillhandahålla
rekryteringstjänster inom unionen. (12) Ett bredare medlemskap i
Euresnätverket har sociala, ekonomiska och finansiella fördelar. Det förbättrar
effektiviteten i tillhandahållandet av tjänster genom att underlätta
partnerskap och genom att förbättra komplementariteten och kvaliteten. Det ökar
Euresnätverkets marknadsandel i och med att nya medlemmar tillhandahåller
lediga platser, platsansökningar och meritförteckningar. Transnationellt och
gränsöverskridande samarbete, vilket är ett centralt inslag i Euresnätverkets
arbete, kan generera innovativa former av lärande och samarbete mellan
arbetsförmedlingar, bland annat avseende kvalitetsstandarder för lediga platser
och stödtjänster. Euresnätverket skulle därför få ökad betydelse som ett av
unionens viktigaste redskap för att medlemsstaterna och Europeiska kommissionen
ska kunna stödja konkreta åtgärder som bidrar till en hög sysselsättningsnivå
inom unionen. (13) I linje med sina befogenheter
att organisera arbetsmarknaderna bör medlemsstaterna själva vara ansvariga för
att ge tillstånd till organisationer att delta som Euressamarbetspartner i
Euresnätverket på sina egna territorier. Gemensamma minimikriterier bör gälla
för tillstånden, jämte ett begränsat antal grundläggande bestämmelser om
tillståndsförfarandet, för att säkerställa öppenhet och lika möjligheter vid
anslutningen till Euresnätverket, utan att det påverkar den flexibilitet som är
nödvändig för att beakta de olika nationella modellerna och formerna för
samarbete mellan offentliga arbetsmarknadsmyndigheter och andra aktörer på
arbetsmarknaden i medlemsstaterna. (14) Ett av Euresnätverkets mål är
att stödja rättvis arbetskraftsrörlighet inom unionen och därför bör de
gemensamma minimikriterierna för att ge tillstånd till organisationer att
ansluta sig innehålla krav på att dessa organisationer åtar sig att fullt ut
respektera gällande arbetsnormer och rättsliga krav. (15) För att skapa en god balans
mellan Euresnätverkets nuvarande funktion, som bygger på ett väletablerat
samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna, och målet att öppna
Euresnätverket för nya organisationer, bör åtgärder vidtas för att erkänna de
offentliga arbetsförmedlingarnas särskilda ställning i Euresnätverket. Det bör
införas en övergångsperiod, efter vilken de gemensamma minimikriterierna även blir
fullt tillämpliga på de offentliga arbetsförmedlingarnas deltagande.
Medlemsstaterna bör se till att de offentliga arbetsförmedlingarna uppfyller de
gemensamma minimikriterierna och skyldigheterna enligt förordningen. (16) För att förmedla tillförlitlig
och aktuell information till arbetstagare och arbetsgivare om de olika
aspekterna av arbetskraftsrörlighet inom unionen bör Euresnätverket samarbeta
med andra organ, tjänster och unionsnätverk som underlättar rörlighet och
informerar medborgarna om deras rättigheter enligt unionsrätten, såsom portalen
Ditt Europa, Europeiska ungdomsportalen och Solvit, de organisationer som
ansvarar för erkännande av yrkeskvalifikationer och organen för främjande,
analys och övervakning av samt stöd för likabehandling av arbetstagare som
utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv .../2013 (EU) [om
åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med
fri rörlighet för arbetstagare]. (17) Rätten till fri rörlighet
medför att det måste införas sätt att stödja platsförmedling, dvs. utbyte av
information om lediga platser, platsansökningar och meritförteckningar i syfte
att göra arbetsmarknaden fullt tillgänglig för både arbetstagare och
arbetsgivare i enlighet med artikel 46 d i EUF-fördraget, och därför
bör en gemensam IT-plattform som administreras av kommissionen inrättas på
unionsnivå. Att säkra denna rätt innebär att arbetstagarna faktiskt får
tillgång till alla sysselsättningsmöjligheter i hela unionen. (18) Den gemensamma IT-plattformen
som sammanför lediga platser och möjligheten att ansöka om dessa lediga platser
bör, samtidigt som den gör det möjligt för arbetssökande och arbetsgivare att
automatiskt matcha uppgifter enligt olika kriterier och nivåer, göra det
lättare att uppnå jämvikt på unionens arbetsmarknader, vilket skulle medföra en
hög sysselsättningsnivå och bidra till att undvika allvarliga hot mot
levnadsstandarden och sysselsättningsnivån inom olika regioner och näringar. (19) Det juridiska ansvaret för att
garantera sakinnehållet och den tekniska kvaliteten på den information som
tillhandahålls på den gemensamma IT-plattformen, särskilt när det gäller
uppgifter om lediga platser, ligger hos de organisationer som tillhandahåller
informationen i enlighet med lag eller de normer som fastställts av
medlemsstaterna. Kommissionen bör underlätta samarbete för att göra det möjligt
att tidigt upptäcka eventuella bedrägerier eller missbruk som rör utbyte av
information på europeisk nivå. (20) Ett gemensamt
klassificeringssystem för kunskaper, färdigheter, kvalifikationer och yrken är
ett av de viktigaste verktygen för att möjliggöra platsansökningar på nätet i
unionen, och det är därför nödvändigt att utveckla samarbetet mellan
medlemsstaterna och Europeiska kommissionen för att uppnå interoperabilitet och
meningsfull automatisk matchning över gränserna, bl.a. genom länkning till och
från de gemensamma och nationella klassificeringssystemen. Andra etablerade
europeiska format och verktyg för jämförbarhet och insyn avseende kompetens och
kvalifikationer, t.ex. den europeiska referensramen för kvalifikationer och den
enhetliga ramen för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass), bör
också användas i detta sammanhang. (21) Det bör fastställas en
gemensam strategi för de tjänster som tillhandahålls av organisationer som
deltar i Euresnätverket (stödtjänster) och principen om likabehandling av
arbetstagare och arbetsgivare som söker hjälp vad gäller arbetskraftsrörlighet
inom unionen, oberoende av var i unionen de befinner sig, bör också säkras i
högsta möjliga grad, och därför bör det antas principer och regler om
tillgången till stödtjänster i de enskilda medlemsstaterna. Denna gemensamma
strategi omfattar även lärlings- och praktikplatser som betraktas som arbete. (22) Ett bredare och mer omfattande
urval av hjälp vad gäller möjligheter till arbetskraftsrörlighet inom unionen
gagnar arbetstagarna och krävs för att förbättra Euresnätverkets potential att
ge stöd till arbetstagare under hela arbetslivet och att säkra deras övergångar
och karriär. (23) Stödtjänster kommer att bidra
till att minska hindren för arbetssökande när de utövar sina
arbetstagarrättigheter enligt EU-rätten och till att mer effektivt utnyttja
alla arbetstillfällen och på så sätt säkerställa bättre utsikter till
anställning för de enskilda. (24) En djupgående förståelse av
efterfrågan på arbetskraft i fråga om yrken, branscher och arbetsgivares behov
skulle gynna rätten till fri rörlighet för arbetstagare inom unionen och därför
bör stödtjänsterna omfatta hjälp av god kvalitet till arbetsgivare, särskilt
små och medelstora företag. Ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingarna och
arbetsgivarna kommer att öka antalet lediga platser och matchningen mellan
utbud och efterfrågan på lämpliga sökande, säkra sökvägar för arbetssökande,
särskilt de som tillhör utsatta grupper, samt förbättra kunskapen om
arbetsmarknaden. (25) De stödtjänster som är
gemensamma för alla medlemsstater bör definieras på grundval av det framväxande
samförståndet om vilken praxis i medlemsstaterna för information, vägledning
och rådgivning till arbetssökande och arbetsgivare som är framgångsrik. (26) Stödtjänster för arbetstagare
är kopplade till att de utövar sin grundläggande rätt till fri rörlighet som
arbetstagare enligt unionsrätten och ska vara kostnadsfria. En avgift kan
emellertid tas ut för stödtjänster för arbetsgivare, i enlighet med nationell
praxis. (27) Särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt att stödja rörlighet i gränsregionerna och att tillhandahålla tjänster
till gränsarbetare som bor i en medlemsstat och arbetar i en annan och måste
hantera olika nationell praxis och nationella rättssystem och stöter på
särskilda rättsliga, administrativa och skattemässiga hinder för rörlighet.
Medlemsstaterna får välja att upprätta särskilda stödstrukturer för att
underlätta denna typ av rörlighet och dessa strukturer bör, inom ramen för
Euresnätverket, inriktas på specifika behov av information, vägledning,
gränsöverskridande matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft och de
därav följande placeringarna. (28) Det är en förutsättning för
arbetskraftens rörlighet inom unionen att arbetsmarknaderna är öppna och att
det finns tillräcklig matchningskapacitet. En bättre balans mellan utbud och
efterfrågan på arbetskraft kan uppnås genom ett effektivt system på unionsnivå
för utbyte av information om nationella och sektoriella över- och underskott på
arbetskraft, vilket bör inrättas mellan medlemsstaterna och Europeiska
kommissionen och ligga till grund för medlemsstaternas utveckling av strategier
för rörlighet samt stärka det praktiska samarbetet inom Euresnätverket. (29) Fri rörlighet för arbetstagare
och hög sysselsättning har nära samband och detta gör det nödvändigt för
medlemsstaterna att utarbeta strategier för rörlighet som stödjer bättre
fungerande arbetsmarknader i unionen. Medlemsstaternas strategier för rörlighet
bör anses vara en integrerad del av deras social- och sysselsättningspolitik. (30) En programplaneringscykel bör
inrättas för att stödja samordningen av insatser för rörligheten inom unionen.
För en effektiv planering av medlemsstaternas verksamhetsplaner bör hänsyn tas
till data om rörlighetsflöden och rörlighetsmönster, dataanalyser av befintliga
och förutsedda över- och underskott på arbetskraft samt erfarenheter och praxis
vad gäller rekrytering inom ramen för Euresnätverket, och den bör bestå av en
översyn av de befintliga resurser och verktyg som står till förfogande för
organisationerna i medlemsstaten för att underlätta arbetskraftens rörlighet
inom EU. (31) Ett utbyte av utkast till
verksamhetsplaner mellan medlemsstaterna under programplaneringscykeln bör göra
det möjligt för de nationella samordningskontoren, som företrädare för
medlemsstaterna, att tillsammans med Europeiska samordningsbyrån styra Euresnätverkets
resurser mot lämpliga åtgärder och projekt, och därmed inrikta Euresnätverkets
utveckling mot ett mer resultatinriktat verktyg anpassat till arbetstagarnas
behov i överensstämmelse med arbetsmarknadernas dynamik. (32) För att få tillräcklig information
för att kunna mäta Euresnätverkets resultat bör gemensamma indikatorer
fastställas. Dessa indikatorer bör vara vägledande för de organisationer som
deltar i Euresnätverket för att ange deras resultat och bör bidra till att
bedöma utvecklingen mot de mål som fastställts för Euresnätverket som helhet,
däribland dess bidrag till genomförandet av en samordnad
sysselsättningsstrategi i enlighet med artikel 145 i EUF-fördraget. (33) När de åtgärder som föreskrivs
i den här förordningen medför behandling av personuppgifter måste de vidtas i
enlighet med EU-lagstiftningen om skydd av personuppgifter[20] samt de nationella
genomförandeåtgärderna till denna. (34) Denna förordning står i
överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns
särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som
det hänvisas till i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen. (35) Eftersom målet för denna
förordning, nämligen att upprätta en gemensam ram för samarbete mellan medlemsstaterna
för att sammanföra lediga platser och möjligheten att ansöka om dessa lediga
platser och att underlätta balansen mellan tillgång och efterfrågan på
arbetsmarknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna
och därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås
på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i nämnda artikel 5 går denna
förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. (36) Befogenheten att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt bör delegeras till kommissionen för att säkerställa att de förpliktelser
som åligger medlemsstaterna vad beträffar att ge tillstånd till de
organisationer som ansluter sig till Euresnätverket som Euressamarbetspartner,
samt att tillhandahålla gemensamma indikatorer för dessa organisationers
resultat kan ändras mot bakgrund av erfarenheterna från deras tillämpning eller
för att ta hänsyn till nya behov på arbetsmarknaden. Det är av särskild
betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande
arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och
utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds
samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som
möjligt och på lämpligt sätt. (37) För att säkerställa enhetliga
villkor för genomförandet av de tekniska standarder och format för insamling
och automatisk matchning samt modeller och förfaranden för informationsutbyte
mellan medlemsstaterna bör genomförandebefogenheter delegeras till
kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om
fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av
kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1
Syfte 1. Syftet med denna förordning
är att underlätta utövandet av den fria rörligheten för arbetstagare inom
unionen i enlighet med artikel 45 i EUF-fördraget, genom att det inrättas
en gemensam ram för samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen. 2. För att bestämmelserna i
punkt 1 ska kunna följas fastställs i denna förordning mål, principer och
regler om följande: a) Samarbete mellan medlemsstaterna och
kommissionen för att utbyta uppgifter om lediga platser, platsansökningar och
meritförteckningar och om den därav följande placeringen av arbetstagare i
arbete. b) Åtgärder av och mellan medlemsstaterna
för att underlätta balansen mellan tillgång och efterfrågan på unionens
arbetsmarknad, i syfte att främja en hög sysselsättningsnivå. c) Driften av ett europeiskt nätverk för
arbetsförmedlingar mellan medlemsstaterna och kommissionen. d) Därmed sammanhängande stödtjänster för
rörlighet som ska tillhandahållas arbetstagare och arbetsgivare. Artikel 2
Definitioner I denna förordning gäller följande
definitioner: a) offentliga arbetsförmedlingar:
organisationer i medlemsstaterna, som ingår i relevanta ministerier, offentliga
organ eller offentligrättsliga företag och som är ansvariga för att genomföra
aktiva arbetsmarknadsåtgärder och bedriva arbetsförmedling i allmänhetens
intresse. b) arbetsförmedlingar: varje
juridisk eller fysisk person som lagligen är verksam i en medlemsstat, och som
tillhandahåller tjänster för arbetssökande för att få anställning och för
arbetsgivare för att rekrytera arbetstagare. c) ledig plats: varje erbjudande
om anställning, inbegripet lärlings-
och praktikplatser som anses som arbete. d) platsförmedling:
informationsutbyte och behandling av lediga platser, platsansökningar och meritförteckningar. e) den gemensamma IT-plattformen:
den IT-infrastruktur och tillhörande plattformar som inrättats på EU-nivå för
platsförmedling. f) placering av en arbetstagare
hos en arbetsgivare eller en arbetsgivares rekrytering av en
arbetstagare genom en arbetsförmedlings försorg: tillhandahållande av tjänster
för att förmedla tillgång till efterfrågan med målet att fylla en ledig plats. g) gränsarbetare: en
arbetstagare som har anställning i en medlemsstat men som är bosatt i en
annan medlemsstat, dit han eller hon som regel återvänder dagligen eller
åtminstone en gång i veckan. KAPITEL II
INRÄTTANDE AV EURESNÄTVERKET Artikel 3
Inrättande Genom denna förordning inrättas ett europeiskt
nätverk för arbetsförmedlingar (nedan kallat Euresnätverket). Artikel 4
Sammansättning, uppgifter och gemensamt ansvar 1. Euresnätverket omfattar
följande kategorier av organisationer: a) Europeiska kommissionen, som ansvarar för
att biträda Euresnätverket med att utöva sin verksamhet genom den europeiska
samordningsbyrån. b) Euresmedlemmarna, som är de organ som
utsetts av medlemsstaterna och som ansvarar för tillämpningen av denna
förordning i respektive medlemsstat, dvs. de nationella samordningskontoren. c) Euressamarbetspartner, som är de
organisationer som fått tillstånd av medlemsstaterna att på nationell, regional
eller lokal nivå ge arbetstagare och arbetsgivare stöd genom platsförmedling
eller stödtjänster. 2. I enlighet med sina
respektive roller och ansvarsområden främjar alla organisationer som deltar i Euresnätverket
aktivt och i nära samarbete de möjligheter som arbetskraftens rörlighet inom
unionen erbjuder och försöker förbättra olika strategier och sätt för
arbetstagare och arbetsgivare att ta vara på dessa möjligheter på lokal,
regional, nationell och europeisk nivå. Artikel 5
Mål Euresnätverket bidrar till följande mål: a) Ett enklare utövande av de
rättigheter som stadgas i artikel 45 i EUF-fördraget och i bestämmelserna
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april
2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen[21]. b) Genomförandet av den samordnade
sysselsättningsstrategin i enlighet med artikel 145 i EUF-fördraget. c) Bättre fungerande och integrerade
arbetsmarknader i unionen. d) Ökad frivillig geografisk och yrkesmässig
rörlighet inom unionen på rättvis grund. e) Social inkludering och integration
av personer som står utanför arbetsmarknaden. Artikel 6
Europeiska samordningsbyråns ansvarsområden 1. Den europeiska
samordningsbyrån förbinder sig i synnerhet att tillhandahålla följande: a) Utformningen av en enhetlig ram och
sektorsövergripande stöd till förmån för Euresnätverket, inbegripet i) drift och utveckling av en europeisk portal för
rörlighet i arbetslivet (nedan kallad Euresportalen) och IT-tjänster i
samband därmed, inbegripet system och förfaranden för utbyte av lediga platser,
platsansökningar, meritförteckningar och styrkande handlingar såsom
färdighetspass och liknande samt andra uppgifter, i samarbete med andra
relevanta tjänster, nätverk eller initiativ för information och rådgivning inom
unionen, ii) informations- och kommunikationsverksamhet, iii) ett gemensamt utbildningsprogram för Eures
personal, iv) underlättande av bildandet av nätverk, utbyte
av bästa praxis och ömsesidigt lärande inom Euresnätverket. b) Analys av den geografiska och
yrkesmässiga rörligheten. c) Utveckling av en lämplig ram för
samarbete och platsförmedling inom unionen avseende lärlings- och
praktikplatser, i enlighet med denna förordning. d) Övervakning och utvärdering av Eures
verksamhet och dess sysselsättningsutveckling, i samarbete med
Euresmedlemmarna. 2. Dess fleråriga arbetsprogram
ska utarbetas i samråd med Eures samordningsgrupp som avses i artikel 11. Artikel 7
De nationella samordningskontorens ansvarsområden 1. Varje nationellt
samordningskontor ansvarar för a) samarbete med kommissionen och andra
medlemsstater om platsförmedling inom den ram som fastställs i kapitel III, b) organisationen av arbetet för Eures i
medlemsstaten, inklusive tillhandahållande av stödtjänster enligt kapitel IV, c) samordning av den berörda medlemsstatens
åtgärder med andra medlemsstaters åtgärder i enlighet med bestämmelserna i
kapitel V. 2. Det nationella
samordningskontoret organiserar också genomförandet på nationell nivå av de
horisontella stödverksamheter som den europeiska samordningsbyrån
tillhandahåller enligt artikel 6, vid behov i nära samarbete med den
europeiska samordningsbyrån och andra nationella samordningskontor. Denna
horisontella stödverksamhet består särskilt av följande: a) Insamling och validering av information
om Euressamarbetspartner som är verksamma inom dess nationella territorium,
deras verksamhet och omfattningen av de stödtjänster de tillhandahåller för
arbetstagare och arbetsgivare, för offentliggörande, bland annat på
Euresportalen. b) Tillhandahållande av
utbildningsförberedande verksamhet som berör Eures verksamhet, urval av
personal för deltagande i det gemensamma utbildningsprogrammet och i verksamhet
för ömsesidigt lärande. c) Insamling och analys av data med avseende
på artiklarna 28 och 29. 3. Det nationella
samordningskontoret ska för offentliggörande, bland annat på Euresportalen, i
arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse validera, regelbundet uppdatera och
snabbt sprida information och vägledning som finns att tillgå på nationell nivå
med avseende på följande: a) Boende- och arbetsförhållanden. b) Administrativa förfaranden i samband med
anställning. c) De regler som är tillämpliga på
arbetstagare. d) Lärlings- och praktikplatser. e) I förekommande fall situationen för
gränsarbetare, i synnerhet i gränsöverskridande regioner. Om det är lämpligt får det nationella
samordningskontoret validera och sprida uppgifterna i samarbete med andra
tjänster eller nätverk för information och rådgivning och lämpliga organ på
nationell nivå, däribland de som nämns i artikel 5 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2013/…/EU om åtgärder som underlättar utövandet av
arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare[22]. 4. Det nationella samordningskontoret
ger allmänt stöd till de organisationer som i det egna landet deltar i
Euresnätverket avseende samarbete med deras Euresmotsvarigheter i andra
medlemsstater. Detta inbegriper även stöd i händelse av klagomål som har
samband med lediga platser och rekryteringar vid Eures och samarbete med de
offentliga myndigheterna, exempelvis yrkesinspektionen. 5. Det nationella
samordningskontoret främjar samarbete med berörda parter såsom
yrkesvägledningsinrättningar, universitet, handelskammare och organisationer
som sysslar med lärlingsutbildningar och praktikprogram. 6. Varje medlemsstat garanterar
att dess nationella samordningskontor får den personal och övriga resurser som
krävs för att det ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning. 7. Det nationella
samordningskontoret leds av en nationell samordnare som är medlem i den
samordningsgrupp som avses i artikel 11. Artikel 8
Tillstånd för Euressamarbetspartner 1. Varje medlemsstat ska inrätta
ett system för att ge tillstånd till Euressamarbetspartner att delta i
Euresnätverket, övervaka deras verksamhet och se till att de följer nationell
lagstiftning och unionslagstiftningen vid tillämpningen av denna förordning.
Detta system ska vara öppet och proportionerligt och iaktta principerna om lika
behandling av de sökande organisationerna och ett korrekt rättsligt förfarande.
2. Medlemsstaterna ska
underrätta den europeiska samordningsbyrån om de nationella system som har
införts och om de Euressamarbetspartner de har gett tillstånd att delta i Euresnätverket
i enlighet med detta. 3. Alla arbetsförmedlingar som
lagligen bedriver verksamhet i en medlemsstat kan i den medlemsstaten begära
att få delta i Euresnätverket som Euressamarbetspartner, i enlighet med de
villkor som anges i denna förordning och det system som har upprättats av den
medlemsstaten. 4. Euressamarbetspartner har
rätt att delta i Euresnätverket i enlighet med de gemensamma minimikriterier
som anges i bilagan. 5. De gemensamma
minimikriterierna påverkar inte en medlemsstats tillämpning av ytterligare
kriterier eller krav som medlemsstaten anser nödvändiga för att säkerställa en
korrekt tillämpning av de regler som är tillämpliga på den verksamhet som
bedrivs av arbetsförmedlingarna och effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder
på dess nationella territorium. För att säkerställa öppenheten utgör dessa
kriterier och krav en integrerad del av det system som anges i punkt 1. 6. Euressamarbetspartner kan
anlita andra Euressamarbetspartner eller andra organisationer för att
tillsammans uppfylla kriterierna i bilagan. I sådana fall utgör det ett
ytterligare villkor för deltagande i Euresnätverket att ett lämpligt
partnerskap fortlöpande förekommer. 7. För att ändra bilagan ska
kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det
förfarande som avses i artikel 33. 8. Kommissionen får genom
genomförandeakter anta en mall för beskrivning av det nationella systemet och
förfarandena för att utbyta information om nationella system mellan
medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 34.2. Artikel 9
Euressamarbetspartners ansvarsområden 1. De sökande organisationerna
kan välja att delta i Euresnätverket i enlighet med något av följande
alternativ: a) Att bidra till poolen av lediga platser i
enlighet med artikel 14.1 a. b) Att bidra till poolen av platsansökningar
och meritförteckningar i enlighet med artikel 14.1 b. c) Att tillhandahålla stödtjänster för
arbetstagare och arbetsgivare i enlighet med kapitel IV. d) En kombination av leden a–c. 2. Euressamarbetspartner utser
en eller flera kontaktpunkter, till exempel placerings- och rekryteringskontor,
teletjänstcentraler eller självbetjäningstjänster, där arbetstagare och
arbetsgivare kan få stöd med platsförmedling eller tillgång till stödtjänster i
enlighet med denna förordning. Kontaktpunkterna får också grundas på
personalutbytesprogram, utstationering av kontaktpersoner eller gemensamma
arbetsförmedlingar. 3. Kontaktpunkterna ska tydligt
ange omfattningen av de stödtjänster som tillhandahålls arbetstagare och
arbetsgivare. 4. Medlemsstaterna får kräva att
Euressamarbetspartner bidrar till följande: a) Driften av det nationella centrum som
avses i artikel 15.5 genom en avgift eller i annan form. b) Det informationsutbyte som avses i
artiklarna 26 och 27. c) Den programplaneringscykel som avses i
artikel 28. d) Insamling av uppgifter i enlighet med
artikel 29. Medlemsstaterna ska
besluta om metoder för dessa bidrag i sina nationella system på grundval av
proportionalitetsprincipen, med beaktande av sådana faktorer som den
administrativa kapaciteten hos Euressamarbetspartnern och i vilken grad den
deltar i Euresnätverket enligt punkt 1. Artikel 10
De offentliga arbetsförmedlingarnas roll 1. Medlemsstaterna får till sina
offentliga arbetsförmedlingar delegera allmänna uppgifter och verksamheter i
samband med organisationen av arbetet enligt denna förordning, till exempel
utformningen och förvaltningen av de nationella systemen för godkännande av Euressamarbetspartner
eller utarbetande och distribution av den grundläggande information som avses i
artikel 20. 2. Medlemsstaterna får anförtro
de stödtjänster som avses i artiklarna 21–23 till sina offentliga
arbetsförmedlingar, förutsatt att de sistnämnda deltar i Euresnätverket,
antingen som en Euressamarbetspartner som har fått tillstånd i enlighet med
artikel 8 och bilagan till den här förordningen eller som en
Euressamarbetspartner på grundval av undantaget i punkt 3. 3. Under en period på högst fem
år från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas får
medlemsstaterna bevilja undantag från en översyn av tillämpningen av
artikel 8 och bilagan till den här förordningen för de offentliga
arbetsförmedlingar som vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning
ingår i Euresnätverket i enlighet med kommissionens genomförandebeslut
2012/733/EU eller i förekommande fall kommissionens beslut 2003/8/EG.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de undantag som beviljats. Artikel 11
Samordningsgruppen 1. Samordningsgruppen består av
företrädare för den europeiska samordningsbyrån och de nationella
samordningskontoren. 2. Samordningsgruppen ska stödja
genomförandet av denna förordning genom att utbyta information och utveckla
riktlinjer. Den ska särskilt bistå med att utarbeta utkast till de tekniska
standarder och format som avses i artiklarna 14.8 och 16.5. 3. Den europeiska
samordningsbyrån ska organisera arbetet i samordningsgruppen och ska vara
ordförande vid mötena. Den ska inbjuda företrädare för arbetsmarknadens
parter på EU-nivå att delta i mötena. Artikel 12
Gemensam identitet och varumärke 1. Beteckningen Eures ska
användas uteslutande för verksamhet inom Euresnätverket i enlighet med denna
förordning. Den ska illustreras med en logotyp som är definierad i ett grafiskt
dokument som antagits av Europeiska samordningsbyrån. 2. Eures varumärke samt
logotypen som kännetecknar det är registrerat som gemenskapsvarumärke vid Byrån
för harmonisering av den inre marknaden och ska användas av alla organisationer
som deltar i Euresnätverket som avses i artikel 3 i alla deras
verksamheter som har samband med Euresnätverket och denna förordning i syfte
att garantera en gemensam visuell identitet. 3. De organisationer som deltar
i Euresnätverket ska se till att det informations- och marknadsföringsmaterial
som de tillhandahåller är förenligt med Euresnätverkets
kommunikationsverksamhet i stort och med den information som lämnas av den
europeiska samordningsbyrån. 4. Endast den europeiska
samordningsbyrån har befogenhet att bevilja tredje part tillstånd att använda
Eures logotyp och ska informera de berörda organisationerna om detta. 5. De organisationer som deltar
i Euresnätverket ska utan dröjsmål underrätta Europeiska samordningsbyrån om
eventuellt missbruk av logotypen av en tredje part eller ett tredjeland. Artikel 13
Samarbete 1. Den europeiska
samordningsbyrån ska underlätta Euresnätverkets samarbete med unionens övriga
tjänster eller nätverk för information och rådgivning. 2. De nationella samordningskontoren
ska samarbeta med de tjänster och nätverk som avses i punkt 1 på unionsnivå
samt nationell, regional och lokal nivå, för att uppnå synergieffekter och
undvika överlappningar, och när det är lämpligt involvera
Euressamarbetspartner. 3. Medlemsstaterna ska sträva
efter att utveckla lösningar med en gemensam kontaktpunkt för kommunikationen
med arbetstagare och arbetsgivare om den gemensamma verksamheten inom
Euresnätverket och dessa tjänster och nätverk. KAPITEL III
GEMENSAM IT-PLATTFORM Artikel 14
Organisationen av den gemensamma IT-plattformen 1. Varje medlemsstat ska för att
erbjuda erbjudanden om anställning samt platsansökningar förse Euresportalen
med följande: a) Alla lediga platser hos deras offentliga
arbetsförmedlingar samt sådana som tillhandahållits av Euressamarbetspartner. b) Alla platsansökningar och
meritförteckningar hos deras offentliga arbetsförmedlingar samt de som
tillhandahålls av Euressamarbetspartner, under förutsättning att de berörda
arbetstagarna har samtyckt till att göra informationen tillgänglig även på
Euresportalen enligt de villkor som anges i punkt 3. 2. När medlemsstaterna förser
Euresportalen med uppgifter om lediga platser a) får de inte göra någon åtskillnad med
hänsyn till kontraktens art och varaktighet eller arbetsgivarnas
rekryteringsavsikter, b) får de undanta lediga platser som på
grund av sin natur eller nationella bestämmelser enbart är öppna för medborgare
i ett visst land. 3. Sådant samtycke av
arbetstagare som avses i punkt 1 b ska vara uttryckligt, entydigt, frivilligt,
specifikt och välinformerat. Arbetstagarna ska kunna dra tillbaka sitt samtycke
när som helst och kräva att någon eller alla de uppgifter som lämnats ska tas
bort eller ändras. Arbetstagarna ska kunna välja mellan ett antal alternativ
för att begränsa tillgången till uppgifter om dem eller till vissa attribut. 4. Medlemsstaterna ska ha infört
de förfaranden och standarder som är nödvändiga för att garantera sakinnehåll
och teknisk kvalitet i uppgifterna om lediga platser och meritförteckningar. 5. De ska utbyta information om
de förfaranden och standarder som avses i punkt 4 samt om standarder för
datasäkerhet och skydd av personuppgifter. De ska samarbeta med varandra och
med Europeiska samordningsbyrån, särskilt i händelse av klagomål och lediga
platser som inte anses uppfylla de standarder som är tillämpliga enligt
nationell lagstiftning. 6. De ska se till att källorna
kan spåras i syfte att övervaka uppgifternas kvalitet. 7. För att möjliggöra matchning
av erbjudanden om anställning med platsansökningar ska varje medlemsstat lämna
den information som avses i punkt 1, i enlighet med ett enhetligt system. 8. Kommissionen ska genom
genomförandeakter anta nödvändiga tekniska standarder och format i syfte att
uppnå det enhetliga system som avses i punkt 7. Dessa genomförandeakter ska
antas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i
artikel 34.3. Artikel 15
Tillgång på nationell nivå till den gemensamma IT-plattformen 1. De offentliga
arbetsförmedlingarna ska säkerställa att Euresportalen är kopplad till, klart
synlig och intuitivt sökbar i alla arbetssökandeportaler de förvaltar på
nationell, regional och lokal nivå. 2. De offentliga
arbetsförmedlingarna ska sträva efter att komma överens med andra arbetsförmedlingar
som är verksamma på den medlemsstatens territorium att säkerställa
tillämpningen av den princip som anges i punkt 1 också på nätsökverktyg
som sköts av dem. 3. Medlemsstaterna ska i de
interna hjälpmedel för handläggare som förvaltas av de offentliga
arbetsförmedlingarna se till att alla lediga platser, platsansökningar och
meritförteckningar som tillhandahålls på Euresportalen är tillgängliga på samma
sätt som alla nationella uppgifter i dessa interna hjälpmedel. 4. Euressamarbetspartner ska
också tillämpa de principer som avses i punkterna 1 och 3 i enlighet med det
val som gjorts av dessa organisationer enligt artikel 9.1. 5. Medlemsstaterna ska inrätta
ett nationellt centrum för att möjliggöra överföring till Euresportalen av
information om lediga platser, platsansökningar och meritförteckningar som görs
tillgängliga av organisationer som vill dela med sig av denna information även på
Euresportalen. 6. Medlemsstaterna ska sträva
efter att utveckla lösningar med en enda kontaktpunkt för kommunikation till
gränsarbetare och arbetsgivare inom de gränsöverskridande regioner där de
berörda medlemsstaterna tillsammans anser det nödvändigt att upprätta särskilda
samarbets- och servicestrukturer. Artikel 16
Automatisk matchning genom den gemensamma IT-plattformen 1. Kommissionen ska utarbeta en
europeisk klassificering av kunskaper, färdigheter, kvalifikationer och yrken.
Denna klassificering är det verktyg som underlättar platsansökningar online
över gränserna för Europeiska unionen genom att utföra jobbmatchning,
identifiera brist på kvalificerad arbetskraft, erkänna kvalifikationer och ge
yrkesvägledning vid Euresportalen. 2. Medlemsstaterna ska samarbeta
med varandra och kommissionen när det gäller de nationella systemens
interoperabilitet och den klassificering som avses i punkt 1. 3. Varje medlemsstat ska i detta
syfte senast den 1 januari 2017 inrätta ett preliminärt register för att
kartlägga alla sina nationella, regionala och sektoriella klassificeringar till
och från den klassificering som avses i punkt 1, och sedan registret börjat
användas på grundval av en ansökan som gjorts tillgänglig av den europeiska
samordningsbyrån regelbundet uppdatera registret för att hålla det aktuellt i
förhållande till utvecklingen av rekryteringstjänster. 4. Kommissionen ska
tillhandahålla tekniskt stöd till de medlemsstater som väljer att ersätta
nationella klassificeringar med den klassificering som avses i punkt 1. 5. Kommissionen ska genom
genomförandeakter anta de tekniska standarder och format som är nödvändiga för
att sköta det klassificeringssystem som avses i punkt 1. Dessa
genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det
granskningsförfarande som avses i artikel 34.3. Artikel 17
Mekanismer för förenklad tillgång för arbetstagare och arbetsgivare 1. De offentliga
arbetsförmedlingarna ska se till att arbetstagare som använder deras tjänster,
genom att tillhandahålla dem platsansökningar och meritförteckningar, kan välja
att låta dessa arbetsförmedlingar hjälpa dem med registrering vid Euresportalen
och därvid använda det nationella centrum som avses i artikel 15.5. 2. De offentliga
arbetsförmedlingarna ska inrätta en liknande mekanism för att underlätta
registrering som arbetsgivare vid Euresportalen för de arbetsgivare som
använder deras tjänster för att offentliggöra lediga platser på nationell nivå,
antingen direkt genom sina arbetssökandeportaler eller via andra plattformar
som stöds av medlemsstaterna. 3. Euressamarbetspartner ska
också tillämpa de principer som avses i punkterna 1 och 2, i enlighet med det
val som gjorts av dessa organisationer enligt artikel 9.1. 4. Arbetstagare och arbetsgivare
ska ha tillgång till allmän information om hur, när och var de kan uppdatera,
ändra och ta bort uppgifterna i fråga. KAPITEL IV
STÖDTJÄNSTER Artikel 18
Principer 1. Medlemsstaterna ska se till
att arbetstagare och arbetsgivare kan få tillgång till stödtjänster på
nationell nivå. 2. Medlemsstaterna ska stödja
utarbetandet av en samordnad strategi på nationell nivå för dessa tjänster. 3. Medlemsstaterna ska garantera
tillhandahållande av de stödtjänster som avses i artiklarna 20–23 genom
Euressamarbetspartner på följande sätt: a) Av den offentliga arbetsförmedlingen i
den berörda medlemsstaten, i enlighet med artikel 10. b) Av organisationer som handlar under
ansvar av de offentliga arbetsförmedlingarna i den berörda medlemsstaten, på
grundval av delegation, utkontraktering eller särskilda avtal som undertecknas
antingen med dessa offentliga arbetsförmedlingar eller med andra organ om de
tjänster dessa organisationer tillhandahåller. c) Genom en eller flera
Euressamarbetspartner. d) Genom en kombination av leden a–c. 4. I varje medlemsstat ska de
stödtjänster som avses i artiklarna 20–23 tillhandahållas åtminstone av de
organisationer som avses i punkt 3 a eller punkt 3 b. 5. De stödtjänster för
arbetstagare som avses i artiklarna 20, 22 och 23 och den hjälp med
registrering vid Euresportalen som avses i artikel 17.1 ska vara
kostnadsfri. 6. De stödtjänster för
arbetsgivare som avses i artiklarna 21 och 22 och den hjälp med registrering
vid Euresportalen som avses i artikel 17.2 får vara avgiftsbelagd. I de
avgifter som tas ut får det inte göras någon åtskillnad mellan de avgifter som
tas ut för Eures tjänster och de som är tillämpliga på andra jämförbara
tjänster som tillhandahålls av organisationen i fråga. 7. Euressamarbetspartner ska
tydligt ange för arbetstagare och arbetsgivare de stödtjänster de
tillhandahåller, var och hur dessa tjänster är tillgängliga och de villkor
enligt vilka tillgång beviljas, med användning av sina informationskanaler.
Informationen ska offentliggöras på Euresportalen. Artikel 19
Tillgång till grundläggande information 1. Medlemsstaterna ska se till
att alla arbetstagare och arbetsgivare som söker kundtjänster från arbetsförmedlingen
får eller underrättas om grundläggande information om det stöd för rörlighet
som finns att tillgå på nationell nivå och som a) ger dem information åtminstone om
Euresportalens och Euresnätverkets existens, kontaktuppgifter till relevanta
Euressamarbetspartner på nationell nivå, information om de rekryteringskanaler
de använder (e-tjänster, persontjänster, var kontaktpunkterna finns) och
relevanta länkar till webbplatser, och b) är lättillgänglig och presenteras på ett
användarvänligt sätt. 2. Medlemsstaterna ska utveckla
specifik information för gränsarbetare inom de gränsöverskridande regioner där
de berörda medlemsstaterna tillsammans anser det nödvändigt att upprätta
särskilda samarbets- och servicestrukturer. 3. Den europeiska samordningsbyrån
ska stödja utarbetandet av grundläggande information enligt denna artikel och
hjälpa medlemsstaterna att sörja för en lämplig språktäckning. Artikel 20
Stödtjänster för arbetstagare 1. De berörda
Euressamarbetspartnerna ska aktivt erbjuda alla arbetstagare som söker arbete
möjlighet att få tillgång till de tjänster som anges i denna artikel. I
förekommande fall ska detta erbjudande upprepas under arbetssökandets gång. 2. Om arbetstagarna är
intresserade av ytterligare hjälp ska de berörda Euressamarbetspartnerna
tillhandahålla information och vägledning om enskilda arbetstillfällen och i
synnerhet erbjuda dem följande tjänster: a) Tillhandahålla information om levnads-
och arbetsvillkor eller hänvisa till sådana uppgifter. b) Informera om aktiva arbetsmarknadsåtgärder
och tillgång till sådana åtgärder. c) På begäran bistå vid upprättande av
platsansökningar och meritförteckningar för att säkerställa överensstämmelsen
med de europeiska tekniska standarder och format som avses i artiklarna 14.8
och 16.5. d) Vid behov bistå med uppladdning av sådana
platsansökningar och med relevanta nationella arbetssökandeportaler och
Euresportalen. e) I förekommande fall inkludera uppföljning
om eventuell placering inom EU som del av en individuell handlingsplan. f) I förekommande fall hänvisa till en
annan Euressamarbetspartner. 3. Om arbetstagarna är
intresserade av ytterligare stöd och det finns en rimlig sannolikhet för
placering inom EU ska de berörda Euressamarbetspartnerna ge ytterligare hjälp
med att söka arbete, som består av tjänster som ett urval av lämpliga lediga
platser, stöd vid upprättande av platsansökningar och meritförteckningar och
tillhandahållande av översättningar eller klargöranden om specifika lediga
platser i andra medlemsstater. 4. Efter rekrytering av en
arbetstagare i en annan medlemsstat genom tjänster som tillhandahålls i
enlighet med denna artikel kan de berörda Euressamarbetspartnerna förse den
berörda personen med kontaktuppgifter till organisationer i den mottagande
medlemsstaten, vilka kan erbjuda stöd efter anställning. Artikel 21
Stödtjänster för arbetsgivare 1. Berörda Euressamarbetspartner
ska lämna information och vägledning till arbetsgivare som är intresserade av
att rekrytera arbetstagare från andra medlemsstater, och i synnerhet erbjuda
dem följande tjänster: a) Ge information om de specifika regler som
är tillämpliga när de anställer dessa arbetstagare. b) Främja användningen av Euresnätverket och
databasen för meritförteckningar vid Euresportalen som ett verktyg som bidrar
till att tillsätta lediga platser. c) Tillhandahålla information och vägledning
om faktorer som kan underlätta rekryteringen av arbetstagare och hur deras
integrering kan stödjas. d) På begäran tillhandahålla information och
vägledning som är begriplig för en europeisk målgrupp om utformningen av
enskilda krav som ställs för en ledig plats. e) På begäran bistå vid upprättandet av den
lediga platsen i enlighet med de europeiska tekniska standarder och format som
avses i artiklarna 14.8 och 16.5. f) Vid behov bistå vid registrering som
arbetsgivare vid Euresportalen. g) I förekommande fall hänvisa till en annan
Euressamarbetspartner. 2. Om arbetsgivarna är
intresserade av ytterligare stöd och det finns en rimlig sannolikhet för
rekrytering inom EU ska de berörda Euressamarbetspartner ge ytterligare hjälp
med att söka arbete, som består av sådana tjänster som ett urval av lämpliga
sökande och stöd med att tillhandahålla översättningar eller klargöranden om
specifika platsansökningar i andra medlemsstater. 3. Efter rekrytering av en
arbetstagare från en annan medlemsstat på grund av de tjänster som
tillhandahålls i enlighet med denna artikel kan de berörda
Euressamarbetspartner förse den berörda arbetsgivaren med kontaktuppgifter till
organisationer som kan erbjuda stöd för integrering av nyligen rekryterade
arbetstagare från andra medlemsstater. 4. De offentliga
arbetsförmedlingarna ska sträva efter att träffa avtal med andra
arbetsförmedlingar som är verksamma på den medlemsstatens territorium i syfte
att a) gemensamt på en medlemsstats territorium
främja registrering av arbetsgivare vid Euresnätverket och deras användning av
den gemensamma plattformen för europeisk platsförmedling, b) utbyta information och bästa praxis om
stödtjänster för arbetsgivare som är intresserade av att rekrytera arbetstagare
från andra medlemsstater. Artikel 22
Stöd efter anställning 1. Berörda Euressamarbetspartner
ska på begäran av arbetstagare och arbetsgivare tillhandahålla allmän
information om stöd efter anställning och om var man kan få stöd efter
anställning, bland annat utbildning om interkulturell kommunikation,
språkkurser och stöd med integrering. 2. Genom undantag från
artikel 18.5 får Euressamarbetspartner erbjuda det stöd som avses i punkt
1 till arbetstagare mot en avgift. Artikel 23
Förenklad tillgång till information och tjänster avseende social trygghet 1. Medlemsstaterna ska
säkerställa samordningen mellan stödtjänster enligt denna förordning och
tjänster som de behöriga myndigheterna tillhandahåller för social trygghet. 2. Vid tillämpningen av punkt 1
ska medlemsstaterna stödja utvecklingen av integrerad tillgång via nätet som en
första informationskälla för arbetstagare, gränsarbetare och arbetsgivare. 3. På begäran av arbetstagare,
gränsarbetare och arbetsgivare ska Euressamarbetspartner tillhandahålla allmän
information om rättigheter som rör social trygghet och åta sig att
vidarebefordra begäran om specifik information till behöriga myndigheter och, i
förekommande fall, andra organ som stöder arbetstagare som utövar sina
rättigheter inom ramen för den fria rörligheten. Artikel 24
Tillgång till nationella arbetsmarknadsåtgärder En medlemsstat får inte begränsa tillgången
till nationella arbetsmarknadsåtgärder enbart av det skälet att en arbetstagare
söker detta bistånd för att få arbete i en annan medlemsstat. KAPITEL V
FÖRHÅLLANDET TILL RÖRLIGHETSSTRATEGIER Artikel 25
Utbyte av information om flöden och mönster Kommissionen och medlemsstaterna ska övervaka
flöden och mönster i arbetskraftens rörlighet inom unionen på grundval av
statistik från Eurostat och tillgängliga nationella uppgifter. Artikel 26
Utbyte av information mellan medlemsstaterna 1. Varje medlemsstat ska i
synnerhet samla in och analysera information om följande: a) Över- och underskott på arbetskraft på de
nationella och sektoriella arbetsmarknaderna och i vilken mån arbetskraftens
rörlighet kan vara en lösning på dem. b) Euresinsatser på nationell nivå. c) Euresnätverkets ställning på marknaden
för rekryteringstjänster på den nationella nivån i sin helhet. 2. De nationella
samordningskontoren är ansvariga för att samutnyttja informationen inom
Euresnätverket och att bidra till den gemensamma analysen. 3. Med beaktande av
informationsutbytet och den gemensamma analysen ska medlemsstaterna utarbeta
strategier för rörlighet som en integrerad del av sin sysselsättningspolitik.
Dessa strategier för rörlighet ska utgöra den ram på grundval av vilken
medlemsstaterna ska genomföra de program som avses i artikel 28. 4. Den europeiska samordningsbyrån
ska fastställa förfaranden och praktiska arrangemang för att underlätta utbytet
av information mellan de nationella samordningskontoren och utvecklingen av
gemensamma analyser. Artikel 27
Utbyte av information som åtföljer stödtjänster 1. Alla organisationer som
deltar i Euresnätverket som avses i artikel 4 ska samutnyttja och utbyta
information om situationen i medlemsstaterna avseende levnads- och
arbetsvillkor, administrativa förfaranden och de regler som är tillämpliga på
arbetstagare från andra medlemsstater och därmed ge vägledning till
arbetstagare och arbetsgivare. 2. De ska även och utbyta
information om situationen i medlemsstaterna som ger vägledning för
gränsarbetare. 3. Kommissionen ska genom
genomförandeakter anta mallar och förfaranden för utbyte av denna information.
Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande
förfarande som avses i artikel 34.2. Artikel 28
Programplanering 1. Varje nationellt
samordningskontor ska varje år utarbeta ett arbetsprogram för de organisationer
som deltar i Euresnätverket på den medlemsstatens territorium. 2. I arbetsprogrammen ska
följande anges: a) De viktigaste verksamheter som ska
genomföras i enlighet med denna förordning. b) De personalresurser och finansiella resurser
som totalt avsätts för dess genomförande. c) Formerna för övervakning och utvärdering
av den planerade verksamheten. 3. De nationella
samordningskontoren och Europeiska samordningsbyrån ska tillsammans se över
utkasten till arbetsprogram innan de lägger fram dem. 4. De företrädare för
arbetsmarknadens parter på EU-nivå som deltar i Eures samordningsgrupp ska
höras om utkasten till arbetsprogram. 5. Kommissionen ska genom
genomförandeakter fastställa de mallar och förfaranden som är nödvändiga för programplaneringen.
Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande
förfarande som avses i artikel 34.2. Artikel 29
Datainsamling och indikatorer 1. Medlemsstaterna ska
säkerställa att förfaranden finns för att framställa och samla in data om
verksamhet som bedrivs på nationell nivå i enlighet med följande kategorier av
gemensamma indikatorer: a) Information och vägledning av
Euresnätverket, på grundval av det antal kontakter Eures personal har med
arbetstagare och arbetsgivare. b) Placering och rekrytering till följd av
Eures verksamhet på grundval av antalet lediga platser, platsansökningar och
meritförteckningar som hanterats och bearbetats av Eures personal och antalet
arbetstagare som rekryterats i en annan medlemsstat i enlighet med detta. c) Uppgifter om kundnöjdhet avseende
Euresnätverket, som även inhämtats genom undersökningar. 2. Den europeiska
samordningsbyrån ansvarar för att samla in data om Euresportalen och
utvecklingen av samarbetet om platsförmedling enligt denna förordning. 3. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som avses i
artikel 33 för att vidareutveckla de gemensamma indikatorerna. Artikel 30
Genomföranderapporter Med beaktande av den information som samlats
in i enlighet med detta kapitel ska Europeiska kommissionen vartannat år
överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet, Regionkommittén och
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om arbetskraftsrörlighet inom
unionen och tjänster för arbetstagare för att underlätta utövandet av den fria
rörligheten i enlighet med artikel 46 i EUF-fördraget. KAPITEL VI
SLUTBESTÄMMELSER Artikel 31
Skydd av personuppgifter De åtgärder som föreskrivs i denna förordning
ska genomföras i enlighet med unionens lagstiftning om skydd av
personuppgifter, särskilt direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter[23]
och de nationella genomförandeåtgärderna för detta, samt förordning (EG)
nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och
gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för
sådana uppgifter[24]. Artikel 32
Efterhandsutvärdering Europeiska kommissionen ska förelägga
Europaparlamentet, rådet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala
kommittén en efterhandsutvärdering av driften och effekterna av denna
förordning fem år efter dess ikraftträdande. Rapporten kan åtföljas av lagstiftningsförslag
om ändring av denna förordning. Artikel 33
Utövande av delegering 1. Befogenheten att anta
delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i
denna artikel. 2. Den delegering av
befogenheter som avses i artiklarna 8 och 29 ska ges på obestämd tid från och
med datum för ikraftträdande av den grundläggande lagstiftningsakten eller från
och med något annat datum som fastställts av lagstiftaren. 3. Den delegering av befogenhet
som avses i artiklarna 8 och 29 får när som helst återkallas av
Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att
delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet
får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens
officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det
påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4. Så snart kommissionen antar
en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5. En delegerad akt som antas
enligt artiklarna 8 och 29 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet
eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av
två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om
både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har
underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period
ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Artikel 34
Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av
den Eureskommitté som inrättas genom denna förordning. Denna kommitté ska vara
en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. 3. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Artikel 35
Upphävande 1. Följande bestämmelser som
anges i nedanstående akter ska upphöra att gälla: a) Kapitel II och artikel 38 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april
2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen. b) Artikel 23 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om
Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation och om
ändring av beslut 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument
Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet. 2. Hänvisningar till de upphävda
rättsakterna ska anses som hänvisningar till denna förordning. Artikel 36
Tillämpning Förordningen ska gälla
medlemsstaterna och deras medborgare utan att det påverkar tillämpningen av
artiklarna 2 och 3 i förordning (EU) nr 492/2011. Artikel 37
Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande [1] EUT L 141, 27.5.2011, s. 1. [2] Kommissionens beslut 2003/8/EG av den 23 december 2002
om tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 med avseende på förmedling
av lediga platser och platsansökningar (EGT L 5, 10.1.2003, s. 16) upphävdes
genom kommissionens genomförandebeslut 2012/733/EU av den 26 november 2012
om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011
(EUT L 328, 28.11.2012, s. 21). Detta beslut träder i kraft den 1 januari 2014.
[3] COM(2013) 430. [4] OECD
Economic Surveys European Union, March 2012 or
http://www.oecd-ilibrary.org/economics/oecd-economic-surveys-european-union-2012_eco_surveys-eur-2012-en [5] Denna andel omfattar inte arbetstagare som är bosatta i
en medlemsstat och arbetar i en annan (gränsarbetare). [6] EU:s kvartalsrapport ”Employment and Social Situation
Quarterly Review” (om sysselsättningen och den sociala situationen), juni 2013,
med hjälp av data från Gallup World Poll. [7] Genom att tillämpa den årliga andelen 0,29 % på den
totala arbetskraften (241 miljoner personer). [8] Genom att tillämpa data från Gallup World Poll om
andelen personer som planerar att flytta de kommande 12 månaderna, 1,2 %
under 2011 och 2012, på den totala arbetskraften (241 miljoner personer). [9] Särskild Eurobarometerundersökning 337: Geografisk
rörlighet och rörlighet på arbetsmarknaden (2009). [10] COM (2013)269 final [11] COM (2013)837 final [12] COM(2012)173 final [13] EUT L 328, 28.11.2012, s. 21. [14] EGT L 5, 10.1.2003, s. 16. [15] KOM(2010) 731 slutlig. [16] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013
av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning
och social innovation och om ändring av beslut 283/2010/EU om inrättande av ett
europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social
delaktighet, EUT L 347, 20.12.2013, s. 238. [17] EUT
C ,.[…], […], s.[…]. [18] EUT
C ,.[…], […], s.[…]. [19] EUT L 141, 27.5.2011, s. 1. [20] Särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG
av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L
281, 23.11.1995, s. 31) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna
och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för
sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1). [21] EUT L 141, 27.5.2011, s. 1. [22] COM (2013) 236 final. [23] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. [24] EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. BILAGA
1.
Tjänstenivå
1.
Det ska finnas tillräckliga mekanismer och rutiner
för att kontrollera och se till att tillämpliga arbetsnormer och lagfästa krav
följs fullständigt, inbegripet tillämplig lagstiftning om skydd av
personuppgifter och kvalitetskrav på uppgifter om lediga platser. 2.
Det ska styrkas att det finns kapacitet att
tillhandahålla tjänster för platsförmedling och stödtjänster i enlighet med
denna förordning, enligt organisationens val om detta är tillämpligt. 3.
Tjänster ska kunna tillhandahållas genom flera
kanaler samtidigt, och organisationen ska ha minst en webbplats tillgänglig. 4.
Arbetstagare och arbetsgivare ska kunna hänvisas
till andra Euressamarbetsparter eller organ med kunnande om fri rörlighet för
arbetstagare. 5.
Det ska bekräftas att principen om kostnadsfria
Eurestjänster för EU-arbetstagare följs.
2.
Deltagande i Euresnätverket
1.
Uppgifter ska kunna tillhandahållas i tid och
tillförlitligt. 2.
Deltagarna ska åta sig att följa tekniska
standarder och format för platsförmedling och informationsutbyte enligt denna
förordning. 3.
Deltagarna ska åta sig att lämna information till
det nationella samordningskontoret om tjänstenivå och prestationer i enlighet
med denna förordning och ska ha kapacitet att göra detta. 4.
Deltagarna ska förfoga över eller åta sig att
skaffa lämplig personal med tanke på det geografiska eller institutionella
uppdrag som deltagarna söker i egenskap av Euressamarbetspartner. 5.
Deltagarna ska åta sig att se till att personalen
uppfyller kvalitetskraven och anmäla personalen till det gemensamma
utbildningsprogrammet.