MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Unionens avelstekniska lagstiftning syftar till att främja fri handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem med beaktande av avelsprogrammens hållbarhet och bevarandet av genetiska resurser.

För närvarande består unionens avelstekniska lagstiftning av fyra artspecifika (vertikala) akter som fastställer de grundläggande principerna vad gäller avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur. Dessa direktiv från rådet ger den rättsliga grunden för kommissionen att anta detaljerade bestämmelser om

– godkännande eller erkännande och förtecknande av avelsorganisationer, föreningar för avelsuppfödare och privata företag,

– registrering och klassificering av djur i stamböcker och när det gäller hybridavelssvin i register,

– individprövning och avelsvärdering samt

– innehåll i och format på härstamningsintyg för djur, sädesvätska, ägg och embryon.

Liknande tekniska krav för godkännande av avelsdjur för avel fastställs för närvarande i tre direktiv från rådet och i ett beslut från kommissionen.

Vidare har inga genomförandeåtgärder antagits vad gäller rådets direktiv 91/174/EEG där principerna för handel med renrasiga avelsdjur av andra arter fastställs.

I ett horisontellt direktiv kompletterat med genomförandeåtgärder finns bestämmelser om import från tredjeländer av avelsdjur och avelsmaterial från dem.

Slutligen finns i ett särskilt rådsbeslut bestämmelser om utseendet av ett referenscentrum för avel av nötkreatur.

Föreliggande förslag består av tolv kapitel och fem tekniska bilagor.

Kapitlen I–VIII i förslaget innehåller bestämmelser från rådets direktiv 2009/157/EG (nötkreatur), 88/661/EEG (renrasiga avelssvin och hybridavelssvin), 89/361/EEG (får och getter), 90/427/EEG (hästdjur), 91/174/EEG (andra djur) och 94/28/EG (import) enligt jämförelsetabellen.

Kapitel III innehåller bestämmelser om förhållandet mellan uppfödare och rasföreningar samt om tvistlösning, med beaktande av de förfaranden som för närvarande fastställs i kommissionens beslut 92/354/EEG.

Kapitel IV innehåller bestämmelser om godkännande av avelsdjur för avelsändamål och artificiell insemination som för närvarande fastställs i rådets direktiv 87/328/EEG (nötkreatur), 90/118/EEG (renrasiga svin) och 90/119/EEG (hybridavelssvin) enligt jämförelsetabellen, men även i kommissionens beslut 90/257/EEG (får och getter).

Kapitel V om individprövning innehåller bestämmelser från rådets beslut 96/463/EG om att utse referensorgan för provningsmetoderna för renrasiga nötkreatur.

I kapitlen IX och X i förslaget fastställs en rättslig grund för genomförandet av offentlig kontroll på det avelstekniska området och samarbetet mellan behöriga myndigheter, med beaktande av de allmänna principer som tillämpas vid sådan kontroll. Dessa bestämmelser inkluderas mot bakgrund av den nya djurhälsolagen och ett förslag till förordning om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. På grund av dessa lagstiftningsinitiativ kommer lagstiftningen om kontroller av djur och avelsmaterial från dem vid handel inom unionen (rådets direktiv 90/425/EEG) och vid import från tredjeländer (rådets direktiv 91/496/EEG) samt om samarbetet mellan behöriga myndigheter (rådets direktiv 89/608/EEG) inte längre att gälla i fråga om avelsteknik. Den föreslagna texten följer särskilt nära avdelning II om offentlig kontroll, avdelning IV om administrativt stöd, avdelning VI om kommissionens kontroller och avdelning VII om verkställighetsåtgärder i förslaget till ny förordning om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Kapitel XI återspeglar Lissabonfördragets ikraftträdande, som innebär att bestämmelserna om befogenheter i de grundläggande akterna i unionens avelstekniska lagstiftning måste anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget). Därför är det nödvändigt att för varje bestämmelse som ska antas och som gäller de befogenheter som föreskrivs i den grundläggande akten, identifiera vilka delegerade befogenheter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget eller genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget som behövs.

I kapitel XII fastställs slutbestämmelserna om upphävanden och datumen för ikraftträdande och tillämpning.

Bilaga I (närmare kriterier för erkännande av rasföreningar och godkännande av avelsprogram) innehåller de bestämmelser som för närvarande fastställs i bilagorna till kommissionens beslut 84/247/EEG (nötkreatur), 89/501/EEG (renrasiga avelssvin), 89/504/EEG (hybridavelssvin), 90/257/EEG (får och getter) och 92/353/EEG (hästdjur).

Bilaga II (närmare kriterier för införande av avelsdjur i stamböcker) innehåller de bestämmelser som för närvarande fastställs i kommissionens beslut 84/419/EEG (nötkreatur), 89/502/EEG (renrasiga avelssvin), 89/505/EEG (hybridavelssvin), 90/255/EEG (får och getter) och 96/78/EG (hästdjur).

Bilaga III (närmare kriterier för individprövning och avelsvärdering) innehåller de bestämmelser som för närvarande fastställs i kommissionens beslut 2006/427/EG (nötkreatur), 89/507/EEG (renrasiga avelssvin och hybridavelssvin) och 90/256/EEG (får och getter).

Bilaga IV (uppgifter för Europeiska unionens referenscentrum) återspeglar bilaga II till rådets beslut 96/463/EG.

Bilaga V (härstamningsintyg) innehåller de grundläggande informationskrav som för närvarande fastställs i bilagorna till kommissionens beslut 2005/379/EG (nötkreatur), 89/503/EEG (renrasiga avelssvin), 89/506/EEG (hybridavelssvin), 90/258/EEG (får och getter), 96/79/EG (hästdjur), 96/509/EG (import av sperma från renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får och get) och 96/510/EG (import av avelsdjur, sperma, ägg och embryon).

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

De grundläggande principerna och allmänna bestämmelserna i unionens avelstekniska lagstiftning har visat sig vara adekvata och tillräckligt väl anpassade till den tekniska utvecklingen inom djuravel, och de har således bibehållits i förslaget. Eftersom den nuvarande avelstekniska lagstiftningen i unionen är organiserad vertikalt, efter art, har de nästan identiska bestämmelserna rationaliserats och formuleras på ett mer exakt och konsekvent sätt i form av en förordning för att undvika handelshinder till följd av nationellt införlivande.

Under de senaste tjugo åren har kommissionen regelbundet mött medlemsstaterna inom ständiga kommittén för husdjursavel för att diskutera avelstekniska frågor och de har tillsammans utvecklat lagstiftningen. Godkända rasföreningars gränsöverskridande verksamhet har varit en kontroversiell fråga eftersom vissa medlemsstater har framhållit de nationella skillnaderna i hur de bakomliggande direktiven har införlivats. Problemet kvarstod vid den avelstekniska arbetsgruppens senaste möte i februari 2012 där förslagets viktigaste punkter, struktur och nya delar presenterades och diskuterades.

Dessutom har kommissionen fått ta itu med åtskilliga problem som uppfödare, rasföreningar och behöriga myndigheter haft på grund av att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har tolkat de befintliga bestämmelserna olika. Kommissionen är därför väl medveten om avelssektorns och de behöriga tillsynsmyndigheternas behov.

De föreslagna bestämmelserna om offentlig kontroll inom det avelstekniska området är, efter nödvändiga anpassningar, helt i linje med bestämmelserna i det förslag till förordning om offentlig kontroll och verksamhet på veterinärområdet som kommissionen lagt fram efter intensiva samråd med berörda parter.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

I den föreslagna förordningen fastställs i en enda rättslig ram principerna för erkännande och förtecknande av avelsorganisationer, föreningar för avelsuppfödare och privata företag, godkännande av avelsprogram, införande av djur i stamböcker och klassificering av dem utifrån förtjänster, registrering av hybridavelssvin i register, individprövning och avelsvärdering samt innehållet i härstamningsintyg för avelsdjur och sädesvätska, ägg och embryon från dem.

Den innehåller dessutom bestämmelser om import från tredjeländer av avelsdjur och sädesvätska, ägg och embryon från dem samt om utseende av referenscentrum för djuravel.

Vidare fastställs bestämmelser om genomförande av offentlig kontroll och avelstekniska kontroller samt om lösning av de tvister som kan uppstå då avelstekniska kontroller visar på bristande efterlevnad av avelstekniska krav.

De föreslagna bestämmelserna motsvarar dem som fastställts i kommissionens förslag till ny förordning om offentlig kontroll som för närvarande diskuteras i Europaparlamentet och rådet. För att undvika inkonsekvenser mellan de två texterna och för att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt på kontrollområdet kommer kommissionen att noga följa diskussionerna om de två texterna och i god tid lägga fram nödvändiga förslag för att säkerställa att bestämmelserna om offentlig kontroll på det avelstekniska området ingår i den kommande förordningen om offentlig kontroll.

Den föreslagna förordningen utgör den rättsliga grunden för att anta delegerade åtgärder och genomförandeåtgärder i enlighet med artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Inga.

5.           ÖVRIGT

Inget.

2014/0032 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om avelstekniska och genealogiska villkor för handel med och import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 42 och 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag[1],

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[2],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[3],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)       Avel med husdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur, och i mindre utsträckning med andra djurarter, är en viktig del av unionens jordbruk och en inkomstkälla för lantbrukarna. Avel med dessa djurarter främjas bäst om renrasiga avelsdjur eller hybridavelssvin med dokumenterat högt avelsvärde används.

(2)       Således har medlemsstaterna som ett led i jordbrukspolitiken konsekvent strävat efter att stödja, bl.a. genom offentliga investeringar, produktionen av husdjur med särskilda genetiska egenskaper som uppfyller fastställda normer avseende individprövning. Skillnader mellan dessa normer kan skapa tekniska hinder för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och deras import till unionen.

(3)       I rådets direktiv 88/661/EEG av den 19 december 1988 om avelsmässiga normer för avelssvin[4], rådets direktiv 89/361/EEG av den 30 maj 1989 om renrasiga avelsfår och avelsgetter[5], rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenskapen[6], rådets direktiv 91/174/EEG av den 25 mars 1991 om krav beträffande avel och härstamning vid saluföring av renrasiga djur samt om ändring av direktiv 77/504/EEG och 90/425/EEG[7], rådets direktiv 94/28/EG av den 23 juni 1994 om principer för zootekniska och genealogiska villkor för import från tredje land av djur, sperma, ägg och embryon och om ändring av direktiv 77/504/EEG om renrasiga avelsdjur av nötkreatur[8] och rådets direktiv 2009/157/EG av den 30 november 2009 om renrasiga avelsdjur av nötkreatur[9] fastställs den rättsliga ramen för unionslagstiftningen om avel med renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur samt hybridavelssvin. Dessa direktiv syftar till att utveckla boskapsaveln i unionen, samtidigt som de reglerar handeln med avelsdjur och avelsmaterial från dem och deras import till unionen, och därmed bevarar de sektorns konkurrenskraft i unionen vad gäller avelsdjur och avelsmaterial från dem.

(4)       Rådets direktiv 87/328/EEG av den 18 juni 1987 om godkännande för avel av renrasiga avelsdjur av nötkreatur[10], rådets direktiv 90/118/EEG av den 5 mars 1990 om godkännande av renrasiga avelssvin för avel[11] och rådets direktiv 90/119/EEG av den 5 mars 1990 om godkännande av hybridavelssvin för avel[12] antogs för att förhindra att nationella bestämmelser om godkännande för avelsändamål av avelsdjur av nötkreatur och svin och om produktion och användning av sädesvätska, oocyter och embryon från dem innebär förbud, begränsningar eller hinder för handeln inom unionen, vare sig det gäller naturlig betäckning, artificiell insemination eller insamling av sädesvätska, oocyter eller embryon.

(5)       På grundval av de direktiv som avses i skäl 3 antog kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna inom ständiga kommittén för husdjursavel som inrättades genom rådets beslut 77/505/EEG av den 25 juli 1977 om inrättande av en ständig kommitté för husdjursavel[13], ett antal beslut som fastställer artspecifika kriterier för godkännande eller erkännande av avelsorganisationer och föreningar för avelsuppfödare (nedan kallade rasföreningar), införande av avelsdjur i stamböcker, godkännande av renrasiga får och getter för avel och artificiell insemination, individprövning och avelsvärdering av avelsdjur av nötkreatur, svin, får och get samt fastställande av härstamningsintyg för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem.

(6)       Kommissionen hade också upprättat en förteckning över avelsorgan i tredjeländer och förlagor till härstamningsintyg för import till unionen av avelsdjur samt sädesvätska, oocyter och embryon från dem.

(7)       Unionslagstiftningen om djuravel har också bidragit till bevarandet av husdjursgenetiska resurser, skyddet av genetisk mångfald och produktionen av typiska regionala kvalitetsprodukter som är beroende av de särskilda ärftliga egenskaperna hos lokala husdjursraser.

(8)       Direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 91/174/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG är lika varandra i fråga om struktur och innehåll. Flera av dessa direktiv har ändrats över tiden. I syfte att skapa enkelhet och enhetlighet i unionslagstiftningen bör de unionsbestämmelser som fastställs i dem rationaliseras.

(9)       Under de senaste tjugo åren har kommissionen varit tvungen att behandla ett betydande antal klagomål från uppfödare och avelsorganisationer när det gäller det nationella införlivandet och tolkningen av unionsrätten om djuravel i olika medlemsstater. För att se till att unionsbestämmelserna om djuravel tillämpas enhetligt och för att undvika hinder för handeln med avelsdjur och avelsmaterial från dem till följd av skillnader i det nationella införlivandet av direktiven, bör unionslagstiftningen om avelstekniska och genealogiska villkor för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och deras import till unionen fastställas i en förordning.

(10)     Erfarenheten har också visat att för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i direktiven behöver ett antal bestämmelser mer exakt ordalydelse och enhetlig terminologi. För att skapa klarhet och enhetlighet i unionslagstiftningen bör även fler definitioner fastställas.

(11)     Begreppet ras bör dock kvarstå som ett odefinierat rättsligt begrepp så att rasföreningar kan beskriva en grupp av djur som genetiskt är tillräckligt enhetliga och som de anser skiljer sig från andra djur av samma ras och föra in dem med uppgift om deras kända härstamning i stamböcker i syfte att reproducera deras ärvda egenskaper genom reproduktion, utbyte och urval inom ramen för ett fastställt avelsprogram.

(12)     I denna förordning bör man fastställa bestämmelser för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och deras import till unionen för att främja hållbara avelsprogram som syftar till att förbättra raser och till att bevara den genetiska mångfalden hos husdjur.

(13)     Följaktligen bör de bestämmelser om renrasiga avelsdjur som fastställs i denna förordning syfta till att möjliggöra handel på grundval av överenskomna principer som gäller erkännandet av rasföreningar som förvaltar raser och godkännandet av deras avelsprogram. I denna förordning bör det också fastställas kriterier för införande av renrasiga avelsdjur i olika klasser i huvudavsnittet i stamböcker, bestämmelser om individprövning och avelsvärdering, kriterier för godkännande av avelsdjur för avel och bestämmelser om innehållet i härstamningsintygen.

(14)     På liknande sätt bör de bestämmelser om hybridavelssvin som fastställs i denna förordning syfta till att möjliggöra handel på grundval av överenskomna principer som gäller erkännandet av avelsverksamheter som förvaltar olika korsningar av hybridavelssvin och godkännandet av deras respektive avelsprogram. I denna förordning bör det också fastställas kriterier för införande av hybridavelssvin i huvudavsnittet i register, bestämmelser om individprövning och avelsvärdering, kriterier för godkännande av hybridavelssvin för avel och bestämmelser om innehållet i härstamningsintygen.

(15)     Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och deras import till unionen samt för den offentliga kontroll som måste genomföras avseende de avelsprogram som rasföreningar och avelsverksamheter genomför, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av sin verkan, sin komplexitet, sin gränsöverskridande och internationella karaktär, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Eftersom tillämpningsområdet för denna förordning är begränsat till vad som är nödvändigt för att uppnå målen är den också förenlig med proportionalitetsprincipen enligt artikel 5.4 i fördraget.

(16)     Kvaliteten på de tjänster som rasföreningar och avelsverksamheter tillhandahåller och det sätt på vilket de bedömer och klassificerar djur påverkar avelsdjurens värde på marknaden. Följaktligen bör det fastställas bestämmelser om erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter enligt harmoniserade unionskriterier och om medlemsstaternas behöriga myndigheters tillsyn av dem i syfte att säkerställa att de fastställda bestämmelserna inte ger upphov till skillnader mellan avelsprogram och avelsstandarder, vilket kan orsaka tekniska hinder för handeln inom unionen.

(17)     Förfaranden som liknar dem som föreskrivs i direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 91/174/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG för upptagande av erkända rasföreningar och avelsverksamheter i förteckningar, inklusive uppdatering, överföring och offentliggörande av förteckningarna bör fastställas i denna förordning.

(18)     Rätten för en rasförening eller avelsverksamhet som uppfyller de fastställda kriterierna att bli erkänd är en grundläggande princip i unionens avelstekniska lagstiftning. Skyddet av en befintlig erkänd rasförenings ekonomiska verksamhet bör inte längre vara ett giltigt skäl för den behöriga myndigheten att inte erkänna ytterligare en rasförening för samma ras. Detsamma gäller för godkännandet av en geografisk utvidgning av ett avelsprogram som genomförs med samma ras eller med avelsdjur som kan värvas från den befintliga rasföreningens besättning. Den behöriga myndigheten bör dock ha en rättslig grund för att inte ge ett erkännande eller ett godkännande om det finns en dokumenterad risk för att ett sådant erkännande eller godkännande skulle äventyra bevarandet av en ovanlig ras eller skyddet av den genetiska mångfalden.

(19)     Bevarandet av ovanliga raser kräver att även rasföreningar med ett begränsat antal avelsdjur i sina stamböcker inrättas och erkänns och därför bör i allmänhet inte antalet avelsdjur som förts in i stamböcker vara ett grundläggande villkor för erkännande av en rasförening och godkännande av dess avelsprogram, speciellt som erkännandet sker nationellt medan lämpliga avelsdjur kan ha förts in i stamböcker i andra medlemsstater eller tredjeländer.

(20)     Rasföreningar och avelsverksamheter som erkänts i en medlemsstat bör ha möjlighet att genomföra sina godkända avelsprogram i en eller flera andra medlemsstater för att säkerställa bästa möjliga utnyttjande av avelsdjur med högt avelsvärde, som är en betydelsefull produktionsfaktor inom unionen. I detta syfte bör ett enkelt anmälningsförfarande införas för att se till att den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten är medveten om den planerade verksamheten.

(21)     För att förhindra framtida konflikter mellan de rasföreningar som vill erbjuda sina tjänster till uppfödare och de myndigheter som inte vill erkänna nya rasföreningar som konkurrerar med befintliga rasföreningar är det nödvändigt att skilja på det formella erkännandet av rasföreningen eller avelsverksamheten och godkännandet av det planerade avelsprogrammet.

(22)     Mot bakgrund av de olika klagomål som kommissionen har behandlat under de senaste åren bör det i denna förordning fastställas tydliga bestämmelser om förhållandet mellan rasföreningar som upprättar en dotterstambok för en viss ras av renrasiga avelsdjur av hästdjur och den rasförening som gör anspråk på att ha upprättat den ursprungliga stamboken för den rasen.

(23)     Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter som ändrar bilaga I i syfte att anpassa kriterierna för erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter och för godkännande av avelsprogram till utvecklingen inom avelssektorn.

(24)     Förhållandet mellan uppfödare och rasföreningar och avelsverksamheter måste klargöras, särskilt för att garantera uppfödares rätt till medlemskap i rasföreningar och avelsverksamheter samt deras rätt att delta i det avelsprogram som genomförs inom det geografiska området. Rasföreningar bör ha regler som förhindrar diskriminering av uppfödare på grund av deras ursprung och måste erbjuda ett minimum av tjänster.

(25)     De erfarenheter som gjorts, särskilt vid tillämpningen av direktiv 90/427/EEG och i mindre utsträckning direktiven 89/361/EEG och 2009/157/EG, visar att det krävs mer ingående bestämmelser för att effektivt lösa tvister mellan uppfödare och rasföreningar med utgångspunkt i en klart fastställd arbetsordning och tydliga beskrivningar av medlemmarnas rättigheter och skyldigheter. Detta kan bäst uppnås om tvisterna löses inom rättssystemet i den medlemsstat där de uppstått. Kommissionen bör bara agera i tvister som uppstår mellan parter i olika medlemsstater och som inte kan lösas effektivt genom rättssystemet i den medlemsstat där de uppstått.

(26)     Rasföreningar som upprättar och för stamböcker för renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur samt avelsverksamheter som upprättar och för register för hybridavelssvin bör föra in avelsdjur i sina stamböcker och register utan diskriminering på grund av djurens eller deras ägares ursprungsmedlemsstat och klassificera dessa djur i avelsprogram utifrån deras förtjänster om detta anges i avelsprogrammet.

(27)     Rasföreningar bör också ha rätt att upprätta bilagor för att inom sina avelsprogram uppgradera de djur som inte uppfyller kriterierna för renrasiga avelsdjur av den berörda rasen.

(28)     Rasföreningar som för stamböcker för vissa renrasiga avelsdjur av hästdjur bör dock få fortsätta att fastställa kriterier för införande av renrasiga hästdjur i dessa stamböcker om det finns ett behov av att reglera införandet av sådana hästdjur när de produceras genom artificiella reproduktionsmetoder.

(29)     Alla renrasiga avelsdjur, med undantag av hästdjur, som förs in i stamböcker identifieras i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning avseende identifiering. När det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur är det rasföreningarna som identifierar de hästar och åsnor som de för in eller registrerar för att föra in i sina stamböcker och som de utfärdar identitetshandling (pass) för. De tillhandahåller således inte bara en tjänst till uppfödare, utan även till den behöriga myndighet som ansvarar för identifiering och registrering av husdjur. Detta system har emellertid lett till att pass utfärdas av en mångfald organ, vilket har visat sig komplicera den offentliga kontrollen av efterlevnaden av unionens lagstiftning om livsmedelshygien och om veterinärmedicin i de fall där de behöriga veterinärmyndigheterna inte genast har haft tillgång till väsentliga uppgifter, t.ex. där en central databas saknats, där en gemensam hög standard för kvaliteten på identitetshandlingarna inte har följts och där den officiella tillsynen varit bristfällig. Därför är det nödvändigt att kräva att även renrasiga avelsdjur av hästdjur förs in i sina respektive stamböcker på grundval av identitetsmärkningen enligt djurhälsobestämmelserna, men samtidigt bör de behöriga veterinära myndigheterna ges möjligheten att på vissa villkor delegera det officiella utfärdandet av identitetshandlingar för renrasiga avelsdjur av hästdjur till erkända rasföreningar.

(30)     För att säkerställa att villkoren för införande av renrasiga avelsdjur i stamböcker och registrering av hybridavelssvin i register kan anpassas till utvecklingen inom avelssektorn bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att ändra bilaga II i enlighet med detta.

(31)     Godkännande av avelsdjur för avelsändamål, för naturlig betäckning eller assisterad befruktning bör regleras på unionsnivå för att förhindra handelshinder, i synnerhet om sådana avelsdjur har genomgått individprövning eller avelsvärdering som genomförts i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, särskilt i bilaga III.

(32)     Det har fastställts bestämmelser om individprövning och avelsvärdering på unionsnivå för avelsdjur av nötkreatur, svin, får och get som prövas för ett begränsat antal egenskaper, men när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur har de mångsidiga kraven för olika raser, användningsområden och urval hittills förhindrat en harmonisering av dessa bestämmelser. I stället finns det för närvarande rasspecifika bestämmelser för individprövning och avelsvärdering i den ursprungliga stamboken för rasen.

(33)     Kommissionen bör ges befogenhet att även fastställa villkor för individprövning och avelsvärdering för renrasiga avelsdjur av hästdjur och att ändra de nuvarande villkoren i bilaga III för att ta hänsyn till de tekniska och vetenskapliga framstegen eller till ändringar av den rättsliga miljö som påverkar prövningen, t.ex. rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”)[14], eller för att införa, på begäran av medlemsstaterna, villkor för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur av hästdjur.

(34)     Individprövning och avelsvärdering får genomföras av de institutioner som har utsetts av rasföreningen eller avelsverksamheten. De utsedda institutionerna ska samarbeta med de referenscentrum i Europeiska unionen som utsetts av kommissionen. Kommissionen bör därför ges befogenhet att genom genomförandeakter utse Europeiska unionens referenscentrum och att anta delegerade akter där dessa referenscentrums uppgifter beskrivs, vid behov genom ändring av bilaga IV. Dessa referenscentrum har rätt till unionsstöd i enlighet med rådets beslut 2009/470/EG av den 25 maj 2009 om utgifter inom veterinärområdet[15]. När det gäller den individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur av nötkreatur som en rasförening genomför ges för närvarande stöd av Interbull Centre som är det referensorgan i Europeiska unionen som utsetts genom rådets beslut 96/463/EG av den 23 juli 1996 om att utse ett referensorgan som skall ansvara för samarbetet vid harmoniseringen av provningsmetoderna och bedömningen av resultaten hos renrasiga avelsdjur av nötkreatur[16].

(35)     I denna förordning fastställs endast närmare bestämmelser för avel med nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur och därför måste kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter om erkännande av rasföreningar, godkännande av avelsprogram, införande av avelsdjur i stamböcker, individprövning, avelsvärdering och godkännande för avel samt att anta genomförandeakter om härstamningsintyg gällande handel med avelsdjur av andra arter och avelsmaterial från dem samt deras import till unionen, om detta skulle behövas för att undanröja handelshinder.

(36)     Import av avelsdjur och avelsmaterial från dem är mycket viktigt för det europeiska jordbruket. Denna import bör därför ske på villkor som nära överensstämmer med de bestämmelser som gäller för handeln mellan medlemsstater. Avelsdjur och avelsmaterial från dem bör endast ha rätt att föras in i huvudavsnittet i en stambok eller ett register i unionen om den offentliga kontrollen i det exporterande tredjelandet kan garantera samma grad av säkerhet vad gäller uppgifter om härstamning och resultaten av individprövning och avelsvärdering som i unionen Dessutom bör avelsorgan i tredjeländer på motsvarande sätt godta avelsdjur och avelsmaterial från dem från de rasföreningar eller avelsverksamheter som erkänts i unionen.

(37)     I rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan[17] föreskrivs att en varunomenklatur, nämligen den Kombinerade nomenklaturen, eller förkortat ”KN”, ska upprättas av kommissionen för att uppfylla kraven i Gemensamma tulltaxan, statistiken över unionens yttre handel och annan unionspolitik om import och export av varor. I bilaga I till den förordningen förtecknas KN-numren för renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur samt för sperma från nötkreatur och där anges även att dessa är undantagna från den konventionella tullsatsen. Dessa djur och avelsmaterial från dem bör i sådana fall åtföljas av lämpliga härstamningsintyg som visar att de klassificeras som renrasiga avelsdjur eller avelsmaterial från dem.

(38)     När avelsdjur och avelsmaterial från dem förs in i unionen bör de genomgå veterinärkontroller i enlighet med rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG[18] och rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen[19]. Dessutom bör dessa varor genomgå de nödvändiga avelstekniska kontroller som fastställs i denna förordning.

(39)     Kommission har antagit ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och välbefinnande, växters sundhet, växtförökningsmaterial och växtskyddsmedel samt om ändring av förordningarna (EG) nr 999/2001, (EG) nr 1829/2003, (EG) nr 1831/2003, (EG) nr 1/2005, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 834/2007, (EG) nr 1099/2009, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012 och (EU) nr [….]/2013 och direktiven 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG, 2008/120/EG och 2009/128/EG (förordningen om offentlig kontroll)[20]. Avsikten är att genom den förordningen upphäva Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd[21], rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden[22] och direktiven 91/496/EEG och 97/78/EG samt att i den nya förordningen införliva vissa bestämmelser som fastställs i dessa akter, med de nödvändiga anpassningarna. Däremot är avsikten inte att den förordningens tillämpningsområde ska omfatta avelstekniska och genealogiska villkor för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och deras import till unionen. Det är därför nödvändigt att i den här förordningen fastställa bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet med avseende på avelsdjur och avelsmaterial från dem.

(40)     För att de unionsbestämmelser om avelsdjur och avelsmaterial från dem som fastställs i denna förordning ska tillämpas effektivt måste medlemsstaternas behöriga myndigheter samarbeta och vid behov ge varandra administrativt stöd. Följaktligen bör allmänna bestämmelser om administrativt stöd och samarbete som liknar de som för närvarande anges i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 fastställas i den här förordningen, med de nödvändiga anpassningarna.

(41)     Om offentlig kontroll i medlemsstaterna eller kontroller av import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem har visat bristande efterlevnad av de avelstekniska och genealogiska kraven för sådan import i denna förordning och detta kan leda till störningar i handeln med avelsdjur och avelsmaterial från dem i unionen, bör kommissionen genom denna förordning ges befogenhet att anta särskilda åtgärder för att begränsa konsekvenserna av denna bristande efterlevnad.

(42)     De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör också ha de befogenheter som krävs för att se till att unionens avelstekniska och genealogiska bestämmelser om avelsdjur i denna förordning efterlevs, inklusive att tillfälligt upphäva godkännandet av ett avelsprogram eller återkalla ett erkännande av en rasförening eller avelsverksamhet vid bristande efterlevnad av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

(43)     Kommissionen bör vid behov utföra kontroller i medlemsstaterna, särskilt mot bakgrund av resultaten av den offentliga kontroll som medlemsstaterna genomfört, för att säkerställa tillämpningen av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning i alla medlemsstater.

(44)     Kommissionen bör, i tillämpliga fall och om en allvarlig överträdelse av de villkor för import som fastställs i denna förordning motiverar det, ges befogenhet att på unionens vägnar utföra kontroller i tredjeländer för att man ska kunna upprätta förteckningar över tredjeländer från vilka det är tillåtet att till unionen importera avelsdjur och sädesvätska, oocyter och embryon från dem, utarbeta villkoren för sådan import och få uppgifter om de bilaterala avtalens funktionssätt.

(45)     Eftersom direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG ska upphävas och ersättas med den här förordningen, måste också de kommissionsrättsakter som antagits enligt dessa direktiv upphävas och ersättas med antingen delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt den här förordningen. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta dessa delegerade akter och genomförandeakter.

(46)     I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning och komplettera den eller ändra bilagorna I–V till förordningen bör kommissionen delegeras befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) med avseende på de förfaranden och kriterier som används och de villkor som ställs för att erkänna rasföreningar och avelsverksamheter, godkänna avelsprogram, föra in djur i stamböcker och register, godkänna avelsdjur för avel, naturlig betäckning och assisterad befruktning, genomföra individprövning och avelsvärdering, fastställa avelstekniska och genealogiska villkor för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och för import från tredjeländer av avelsdjur och avelsmaterial från dem samt för att ange referenscentrumens uppgifter.

(47)     Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på handel med renrasiga avelsdjur av andra arter än nötkreatur, svin, får, get och hästdjur samt med avelsmaterial från dem och med avseende på deras import till unionen, så att medlemsstaterna kan agera vid störningar i handeln, och framförallt agera när en ovanlig ras är på väg att utrotas eller när skyddet av den genetiska mångfalden är hotat.

(48)     Det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(49)     För att säkerställa enhetliga förutsättningar för genomförandet av bestämmelserna i denna förordning vad gäller upptagande av rasföreningar och avelsverksamheter på förteckningen, utseende av referenscentrum för att säkerställa en enhetlig tillämpning av metoder för individprövning och avelsvärdering av avelsdjur, förlagorna till de härstamningsintyg som åtföljer avelsdjur och avelsmaterial från dem och vissa bestämmelser om genomförandet av offentlig kontroll, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[23].

(50)     De bestämmelser som fastställs i rådets direktiv 87/328/EEG, 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/118/EEG, 90/119/EEG, 90/427/EEG, 91/174/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG samt rådets beslut 96/463/EG ska ersättas av de bestämmelser som fastställs i denna förordning och i de delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen antagit enligt denna förordning. Följaktligen bör de rättsakterna upphävas.

(51)     Kommissionens beslut 84/247/EEG av den 27 april 1984 om villkor för godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar som upprättar eller för stamböcker för renrasiga avelsdjur av nötkreatur[24], kommissionens beslut 84/419/EEG av den 19 juli 1984 om villkor för stambokföring av nötkreatur[25], kommissionens beslut 2006/427/EG av den 20 juni 2006 om metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga avelsdjur av nötkreatur[26], kommissionens beslut 89/501/EEG av den 18 juli 1989 om villkor för godkännande och tillsyn av avelsföreningar och avelsorganisationer som upprättar eller för stamböcker för renrasiga avelssvin[27], kommissionens beslut 89/502/EEG av den 18 juli 1989 om villkor för stambokföring av renrasiga avelssvin[28], kommissionens beslut 89/504/EEG av den 18 juli 1989 om villkor för godkännande och tillsyn av avelsföreningar, avelsorganisationer och privata företag som upprättar eller för register för hybridavelssvin[29], kommissionens beslut 89/505/EEG av den 18 juli 1989 om villkor för registrering av hybridavelssvin[30], kommissionens beslut 89/507/EEG av den 18 juli 1989 om metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga avelssvin och hybridavelssvin[31], kommissionens beslut 90/254/EEG av den 10 maj 1990 om villkor för godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar som upprättar eller för stamböcker för renrasiga avelsfår och avelsgetter[32], kommissionens beslut 90/255/EEG av den 10 maj 1990 om villkor för stambokföring av renrasiga avelsfår och avelsgetter[33], kommissionens beslut 90/256/EEG av den 10 maj 1990 om metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga avelsfår och avelsgetter[34], kommissionens beslut 90/257/EEG av den 10 maj 1990 om villkor för godkännande för avel av renrasiga avelsfår och avelsgetter och för användning av deras sperma, ägg eller embryon[35], kommissionens beslut 92/353/EEG av den 11 juni 1992 om fastställande av kriterier för godkännande eller erkännande av organisationer och sammanslutningar som för eller upprättar stamböcker för registrerade hästdjur[36] och kommissionens beslut 96/78/EG av den 10 januari 1996 om fastställande av kriterier för införande och registrering av hästdjur i stamböcker för avelsändamål[37] har antagits enligt de grundläggande akter som avses i skäl 46 och innehåller artspecifika kriterier för godkännande eller erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter, införande av avelsdjur i stamböcker, godkännande för avel och artificiell insemination samt individprövning och avelsvärdering. I denna förordning fastställs bestämmelser som ersätter dem som anges i ovannämnda kommissionsakter.

(52)     I denna förordning fastställs bestämmelser som liknar dem som anges i kommissionens beslut 92/354/EEG av den 11 juni 1992 om fastställande av vissa regler för att säkerställa samordningen mellan organisationer och sammanslutningar som för eller upprättar stamböcker för registrerade hästdjur[38].

(53)     Kommissionens beslut 89/503/EEG av den 18 juli 1989 om intyg för renrasiga avelssvin och för sperma, ägg och embryon från sådana djur[39], kommissionens beslut 89/506/EEG av den 18 juli 1989 om intyg för hybridavelssvin och för sperma, ägg och embryon från sådana djur[40], kommissionens beslut 90/258/EEG av den 10 maj 1990 om härstamningsbevis för renrasiga avelsfår och avelsgetter samt för deras sperma, ägg och embryon[41], kommissionens beslut 96/79/EG av den 12 januari 1996 om härstamningsbevis för sperma, ägg och embryon av registrerade hästdjur[42], kommissionens beslut 2005/379/EG av den 17 maj 2005 om härstamningsbevis för och uppgifter om renrasiga avelsdjur av nötkreatur, deras sperma, ägg och embryon[43], kommissionens förordning (EG) nr 504/2008 av den 6 juni 2008 om tillämpning av rådets direktiv 90/426/EEG och 90/427/EEG avseende metoder för identifiering av hästdjur[44] och kommissionens beslut 96/509/EG av den 18 juli 1996 om fastställande av härstamnings- och zootekniska krav för import av sperma från vissa djur[45] antogs enligt de grundläggande akter som avses i skäl 45.

(54)     För att säkerställa rättslig tydlighet och undvika överlappning bör upphävandet av rådets akter endast få verkan när kommissionens beslut om artspecifika kriterier för godkännande eller erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter, för införande av avelsdjur i stamböcker, för godkännande för avel och artificiell insemination samt för individprövning och avelsvärdering, vilka ingår i denna förordning, har upphävts genom delegerade akter samt när förlagorna till härstamningsintyg för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och för import till unionen från tredjeländer av avelsdjur och avelsmaterial från dem har fastställts genom genomförandeakter. Det är därför nödvändigt att se till att denna förordning börjar tillämpas tidigast arton månader efter det att den har trätt i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde

1.           I denna förordning fastställs följande:

a)      Avelstekniska och genealogiska bestämmelser för handel med avelsdjur och sädesvätska, oocyter och embryon från dem samt import till unionen av avelsdjur och sädesvätska, oocyter och embryon från dem.

b)      Bestämmelser om medlemskap och tvistlösning inom rasföreningar och avelsverksamheter.

c)      Allmänna bestämmelser om offentlig kontroll av rasföreningar och avelsverksamheter samt av de avelsprogram som genomförs på avelsdjur, inklusive användningen av sädesvätska, oocyter och embryon, i syfte att kontrollera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i led a, om annan offentlig verksamhet, administrativt stöd, samarbete och verkställighet i medlemsstaterna.

d)      Allmänna bestämmelser om kommissionens kontroller i medlemsstaterna och tredjeländer.

2.           Denna förordning ska inte gälla för handel med och import till unionen av avelsdjur samt sädesvätska, oocyter och embryon från dem om de är avsedda för tekniska eller vetenskapliga försök som utförs under den behöriga myndighetens kontroll.

3.           Tills de delegerade åtgärder eller genomförandeåtgärder som föreskrivs i denna förordning antas får medlemsstaterna fortsätta att tillämpa de nationella avelstekniska och genealogiska bestämmelser som reglerar handel med avelsdjur samt sädesvätska, oocyter och embryon från dem samt import till den berörda medlemsstaten av avelsdjur samt sädesvätska, oocyter och embryon från dem, förutsatt att de bestämmelser som gäller för importen inte är mer gynnsamma än de som gäller för handeln inom unionen.

Artikel 2 Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)           djur: ett husdjur av

i)       nötkreatur (Bos taurus och Bubalus bubalis), svin (Sus scrofa), får (Ovis aries) eller get (Capra hircus),

ii)      hästdjur (Equus caballus och Equus asinus),

iii)     en annan art än de som avses i leden i och ii och för vilken delegerade akter har antagits enligt artikel 35.1 eller 45.1.

b)           avelsdjur: ett renrasigt avelsdjur eller ett hybridavelssvin.

c)           avelsmaterial: sädesvätska, oocyter och embryon som samlas in från eller produceras av avelsdjur för assisterad befruktning.

d)           rasförening: avelsorganisation eller förening för avelsuppfödare som erkänns av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med artikel 4.2 för genomförande av ett avelsprogram på renrasiga avelsdjur som är införda i den stambok eller de stamböcker som förs eller upprättas.

e)           avelsverksamhet: avelsorganisation, förening för avelsuppfödare eller privat företag som erkänns av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med artikel 4.2 för genomförande av ett avelsprogram på hybridavelssvin som är registrerade i den stambok eller de stamböcker som förs eller upprättas.

f)            avelsorgan: avelsorganisation, förening för avelsuppfödare, privat företag eller offentligt organ i ett tredjeland som har godkänts av ett offentligt organ i ett tredjeland för import till unionen av renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get eller hästdjur eller av hybridavelssvin för avel.

g)           behörig myndighet: den centrala myndigheten i en medlemsstat som ansvarar för följande, samt varje annan myndighet som tilldelats detta ansvar:

i)       Erkännandet av rasföreningar och avelsverksamheter samt godkännandet av de avelsprogram som de genomför på avelsdjur.

ii)      Organisationen av offentlig kontroll av rasföreningar och avelsverksamheter i enlighet med de bestämmelser som anges i artikel 46 och de delegerade akter som antagits enligt artikel 52.1.

iii)     Tillhandahållandet av stöd till andra medlemsstater och tredjeländer om bristande efterlevnad konstateras enligt artiklarna 53, 54, 55 och 56.

iv)     Organisationen av annan offentlig verksamhet i enlighet med de bestämmelser som fastställs i denna förordning.

h)           erkännande: en formell och officiell förklaring av den behöriga myndigheten, efter en utvärdering, om att en rasförening eller avelsverksamhet uppfyller kraven i artikel 4.2.

i)            renrasigt avelsdjur: ett husdjur av

i)       den art som avses i led a i härstammande från föräldrar samt far- och morföräldrar som är införda i huvudavsnittet i en stambok för samma ras och som självt är infört eller registrerat och berättigat att föras in i huvudavsnittet i en sådan stambok i enlighet med artikel 19,

ii)      den art som avses i led a ii härstammande från föräldrar som är införda i huvudavsnittet i en stambok för samma ras och som självt är infört eller registrerat och berättigat att föras in i huvudavsnittet i en sådan stambok i enlighet med artikel 19,

iii)     en annan art än de som avses i leden i och ii för vilken de särskilda avelstekniska och genealogiska bestämmelserna för handel med sådana avelsdjur och avelsmaterial från dem och deras import till unionen fastställs i de delegerade akter som antagits enligt artikel 35.1 respektive 45.1.

j)            hybridavelssvin: ett svin som är registrerat i ett register och som tagits fram genom avsiktlig korsning mellan

i)       renrasiga avelssvin av olika raser eller linjer,

ii)      avelssvin som själva är resultatet av korsning (hybrid) mellan olika raser eller linjer,

iii)     avelssvin som tillhör en av de kategorier som avses i led i eller ii.

k)           stambok: varje typ av stambok, förteckning eller dataregister som förs av en rasförening och i vilken de renrasiga avelsdjur som ska ingå i ett avelsprogram är införda eller registrerade för att föras in med uppgift om deras härstamning och i tillämpliga fall deras förtjänster.

l)            godkännande: det tillstånd som den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 8.1 beviljar en rasförening eller avelsverksamhet för att genomföra avelsprogram.

m)          huvudavsnitt: det avsnitt i en stambok där renrasiga avelsdjur är införda eller registrerade för att föras in.

n)           klass: en horisontell indelning av huvudavsnittet i vilken avelsdjuren förs in utifrån sina förtjänster.

o)           förtjänst: en kvantifierbar ärftlig egenskap hos ett avelsdjur.

p)           register: förteckning eller dataregister som förs av en avelsverksamhet där de hybridavelssvin som ska ingå i ett avelsprogram är registrerade med uppgift om deras härstamning.

q)           offentlig kontroll: varje form av kontroll som den behöriga myndigheten eller kommissionen utför i syfte att kontrollera efterlevnaden av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

r)            annan offentlig verksamhet: all annan verksamhet än offentlig kontroll som de behöriga myndigheterna genomför i enlighet med denna förordning för att säkerställa att de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning tillämpas.

s)            härstamningsintyg: officiella härstamningsintyg, officiella attesteringar eller bestyrkta handelsdokument som ger information om härstamning, identitet och, i tillämpliga fall, avelsvärdering av avelsdjur eller avelsmaterial från dem och som måste åtfölja avelsdjur eller avelsmaterial från dem när de flyttas från en medlemsstat till en annan eller importeras till unionen.

t)            unikt livslångt nummer: en unik 15-siffrig alfanumerisk kod med information om ett enskilt hästdjur samt om den databas och det land där denna information första gången registrerades enligt kodsystemet för unikt livslångt nummer[46] (UELN) och som består av

i)       en sexsiffrig UELN-kompatibel identitetskod för den databas som upprätthålls av det organ som utfärdar pass och som utfärdat identitetshandlingen i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning åtföljd av

ii)      ett individuellt niosiffrigt identitetsnummer som tilldelats hästdjuret.

u)           import: varje handling varigenom avelsdjur och avelsmaterial från dem förs in till ett av de territorier som tagits upp på förteckningen i bilaga VI.

v)           avelsteknisk kontroll: den dokumentkontroll och identitetskontroll som utförs på de avelsdjur och det avelsmaterial från dem som importeras till unionen i syfte att kontrollera efterlevnaden av de avelstekniska villkor som anges i artikel 42 och de avelstekniska och genealogiska bestämmelser som fastställs i de delegerade akter som antagits enligt artikel 45.1.

w)          dokumentkontroll: granskning av de officiella intyg, officiella attesteringar och andra dokument, inbegripet handelsdokument, som ska åtfölja sändningar av följande:

i)       Avelsdjur och avelsmaterial från dem som importeras till unionen enligt artikel 39.

ii)      Renrasiga avelsdjur och avelsmaterial från dem när de importeras till unionen i enlighet med de delegerade akter som antagits enligt artikel 45.1.

x)           identitetskontroll: okulärbesiktning för att kontrollera att innehållet i och märkningen av en sändning, inklusive märkena på djur, förseglingar och transportmedel, överensstämmer med de uppgifter som lämnas i de härstamningsintyg, officiella attesteringar och andra dokument som åtföljer denna.

y)           bristande efterlevnad: underlåtenhet att följa de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 3 Allmänna avelstekniska och genealogiska bestämmelser om handel med och import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem

Handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem får inte förbjudas, begränsas eller hindras på andra avelstekniska eller genealogiska grunder än de som fastställs i denna förordning.

Det är förbjudet att diskriminera avelsdjur och avelsmaterial från dem, avelsdjurs ägare eller uppfödare, rasföreningar, avelsverksamheter eller avelsorgan på grund av deras ursprungsland.

KAPITEL II Erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter i medlemsstaterna samt godkännande av avelsprogram

Avsnitt 1 Erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter

Artikel 4 Erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter

1.           Rasföreningar och avelsverksamheter kan hos den behöriga myndigheten ansöka om erkännande i enlighet med punkt 2.

2.           Varje rasförening eller avelsverksamhet som ansöker om erkännande ska erkännas av den behöriga myndigheten förutsatt att följande krav är uppfyllda:

a)      Rasföreningens eller avelsverksamhetens huvudkontor finns i den medlemsstat där den behöriga myndigheten är belägen.

b)      Ansökan visa att den uppfyller kraven i del 1 i bilaga I.

c)      Följande anges i ansökan:

i)       En beskrivning av avelsprogrammet som måste syfta till att

– bevara rasen, eller

– förbättra rasen eller korsningen.

ii)      Avelsprogrammets tillämpningsområde och de regler som fastställts i enlighet med kraven i del 2 i bilaga I och när det gäller renrasiga hästdjur kraven i del 3 i bilaga I.

iii)     Det geografiska område där avelsprogrammet ska genomföras.

3.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på ändringar av de krav för erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter som anges i del 1 i bilaga I och när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur i del 3 i bilaga I för att beakta de olika rasföreningar och avelsverksamheter som påverkas av dem.

Artikel 5 Undantag från artikel 4.2 b vad gäller erkännande av rasföreningar

1.           Genom undantag från artikel 4.2 b får den behöriga myndigheten neka erkännandet av en rasförening som uppfyller kraven i del 1 i bilaga I om rasföreningens avelsprogram skulle äventyra bevarandet av eller den genetiska mångfalden hos renrasiga avelsdjur som är införda eller registrerade och berättigade att föras in i den stambok som upprättats för den rasen av en rasförening som redan erkänts i medlemsstaten.

2.           Vid tillämpning av punkt 1 ska den behöriga myndigheten ta vederbörlig hänsyn till följande kriterier:

a)      Antalet rasföreningar som redan erkänts för den berörda rasen i den medlemsstat där den ansökande rasföreningen är belägen.

b)      Storleken på populationen av renrasiga avelsdjur av den berörda rasen i medlemsstaten.

c)      Det möjliga genetiska bidraget från andra rasföreningar för samma ras vilka erkänts i andra medlemsstater eller i tredjeländer.

Artikel 6 Beslut om att inte erkänna rasföreningar och avelsverksamheter

1.           Om den behöriga myndighet som avses i artikel 4 inte avser att erkänna en rasförening eller avelsverksamhet ska den lämna en motiverad förklaring till detta och samtidigt bevilja rasföreningen eller avelsverksamheten rätten att överklaga beslutet inom 30 dagar från dagen för mottagandet av den motiverade förklaringen.

2.           Om den behöriga myndigheten efter att ha fått den överklagan som avses i punkt 1 håller fast vid sitt beslut ska den ge rasföreningen eller avelsverksamheten en motiverad förklaring inom 30 dagar från dagen för mottagandet av överklagandet och samtidigt underrätta kommissionen om sitt beslut att inte erkänna rasföreningen eller avelsverksamheten och om skälen till detta.

Artikel 7 Förteckning över erkända rasföreningar och avelsverksamheter

1.           Medlemsstaterna ska upprätta och uppdatera en förteckning över de rasföreningar och avelsverksamheter som deras behöriga myndighet har erkänt i enlighet med artikel 4.2 och offentliggöra denna förteckning.

2.           Den förteckning som föreskrivs i punkt 1 ska omfatta följande uppgifter:

a)      Namn på samt kontaktuppgifter och webbadress till rasföreningen eller avelsverksamheten.

b)      Den ras eller korsning för vilken avelsprogrammet har godkänts.

c)      När det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur, namn på och kontaktuppgifter till den rasförening som för stamboken över rasens ursprung.

3.           Medlemsstaterna ska i den förteckning som föreskrivs i punkt 1 ange om godkännandet av ett avelsprogram tillfälligt upphävts i enlighet med artikel 61.2 f.

4.           Medlemsstaterna ska omedelbart från den förteckning som föreskrivs i punkt 1 stryka en rasförening eller avelsverksamhet vars erkännande har återkallats i enlighet med artikel 61.2 g.

5.           Kommissionen får genom genomförandeakter upprätta förlagor avseende de uppgifter som medlemsstaterna ska offentliggöra från den förteckning som föreskrivs i punkt 1 över erkända rasföreningar och avelsverksamheter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

Avsnitt 2 Godkännande av avelsprogram

Artikel 8 Godkännande av de avelsprogram som rasföreningar och avelsverksamheter genomför

1.           Den behöriga myndigheten ska godkänna det avelsprogram som en rasförening eller avelsverksamhet som den erkänt i enlighet med artikel 4.2 genomför, förutsatt att rasföreningen eller avelsverksamheten lämnar in en ansökan om godkännande av avelsprogrammet vilken visar att kraven i artikel 4.2 c och i del 2 i bilaga I, och när det gäller renrasiga hästdjur kraven i del 3 i bilaga I, uppfyllts.

2.           Den behöriga myndighet som avses i artikel 4 får ge rasföreningar och avelsverksamheter tillåtelse att lägga ut den tekniska förvaltningen av stamboken eller registret och andra specifika delar av avelsprogrammet på en tredje part, förutsatt att

a)      rasföreningarna och avelsverksamheterna förblir ansvariga gentemot den behöriga myndigheten när det gäller att garantera efterlevnaden av kraven i artikel 4.2 c,

b)      det inte föreligger någon intressekonflikt mellan den tredje parten och den ekonomiska verksamheten hos de uppfödare som deltar i avelsprogrammet.

3.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på ändringar av de krav för godkännande av avelsprogram som anges i del 2 i bilaga I och när det gäller renrasiga hästdjur i del 3 i bilaga I för att beakta de olika avelsprogram som rasföreningar och avelsverksamheter genomför.

Artikel 9 Anmälan och godkännande av avelsprogram som genomförs i andra medlemsstater än den medlemsstat där rasföreningen eller avelsverksamheten är erkänd

1.           Om tillämpningsområdet för ett avelsprogram eller det geografiska område där det ska genomföras tyder på att en rasförening eller avelsverksamhet avser att genomföra det på avelsdjur som hålls i en annan medlemsstat, ska den behöriga myndighet som avses i artikel 8.1

a)      lämna en anmälan till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten minst 90 dagar före det planlagda startdatumet för avelsprogrammet,

b)      förse den behöriga myndighet som avses i led a både med anmälan och med en kopia av den ansökan om godkännande av avelsprogram enligt artikel 8.1.

2.           Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 a får inom 90 dagar från mottagandet av den anmälan som avses i punkt 1 a besluta att inte godkänna ett avelsprogram som genomförs på dess territorium av en rasförening som erkänts av den behöriga myndighet som avses i artikel 8.1 om

a)      ett godkänt avelsprogram redan genomförs i den medlemsstaten på renrasiga avelsdjur av samma ras,

b)      godkännandet av ytterligare ett avelsprogram skulle fragmentera den medlemsstatens population av renrasiga avelsdjur i en sådan utsträckning att det skulle äventyra rasens bevarande eller genetiska mångfald.

3.           Om den behöriga myndighet som avses i punkt 1 a inte svarar inom 90 dagar på den anmälan som avses i punkt 1 a ska det innebära ett godkännande.

4.           Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där rasföreningen eller avelsverksamheten är erkänd eller där den har lämnat in en ansökan om erkännande i enlighet med artikel 4 ska utan onödigt dröjsmål informera rasföreningen eller avelsverksamheten om resultaten av den anmälan som avses i punkt 1 a.

5.           Om den behöriga myndighet som avses i punkt 1 a inte tänker godkänna avelsprogrammet i enlighet med punkt 2 ska den informera kommissionen om detta och ge en motiverad förklaring.

KAPITEL III Rättigheter och skyldigheter för uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter

Artikel 10 Rättigheter för uppfödare som deltar i avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9

1.           Om reglerna för en rasförening eller avelsverksamhet kräver medlemskap får uppfödare ansöka om

a)      medlemskap i sådana rasföreningar eller avelsverksamheter,

b)      att delta i avelsprogrammet inom det tillämpningsområde och det geografiska område för verksamheten som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9.

2.           Om reglerna för en rasförening eller avelsverksamhet inte kräver medlemskap får uppfödare som deltar i ett avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 ansöka om

a)      att i enlighet med artikel 17.1 få sina renrasiga avelsdjur införda i huvudavsnittet i den stambok som rasföreningen upprättat för rasen,

b)      att i enlighet med artikel 17.3 få sina djur registrerade i en bilaga till den stambok som rasföreningen upprättat för rasen,

c)      att i enlighet med artikel 24 få sina hybridavelssvin registrerade i ett register som en avelsverksamhet upprättat för korsningen,

d)      att delta i individprövning och avelsvärdering i enlighet med artikel 27,

e)      att få ett härstamningsintyg i enlighet med artikel 33.1 och 33.2.

3.           Uppfödare ska ha rättigheten att välja i vilken stambok eller i vilket register som de vill få sina avelsdjur införda eller registrerade i enlighet med artiklarna 19 och 24.

Artikel 11 Rättigheter för uppfödare som invänder mot ett beslut fattat av en rasförening

1.           Uppfödare får tillgripa de åtgärder som föreskrivs i artikel 13 om de hävdar att en rasförening felaktigt avslagit något av följande:

a)      En ansökan i enlighet med artikel 10.1.

b)      En ansökan om att ett renrasigt avelsdjur ska föras in i huvudavsnittet i en stambok enligt artikel 19.

c)      En ansökan om att ett djur ska registreras i en bilaga till en stambok enligt artikel 20.3.

d)      Godkännande av ett renrasigt avelsdjur för

i)       avel enligt artikel 21, eller

ii)      artificiell insemination enligt artikel 23.1.

e)      Godkännande av ett renrasigt avelsdjur eller dess sädesvätska för officiell individprövning och avelsvärdering enligt artikel 23.2.

f)       Godkännande av resultaten av den individprövning och avelsvärdering som genomförts i enlighet med artikel 27.

2.           Uppfödare får tillgripa de åtgärder som föreskrivs i artikel 13 i om de hävdar att en rasförening har underlåtit att genomföra individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 27.

Artikel 12 Rättigheter för uppfödare som invänder mot ett beslut fattat av en avelsverksamhet

1.           Uppfödare får tillgripa de åtgärder som föreskrivs i artikel 13 om de hävdar att en avelsverksamhet felaktigt avslagit något av följande:

a)      En ansökan om registrering av ett hybridavelssvin i ett register enligt artikel 24.

b)      Godkännande av ett hybridavelssvin för artificiell insemination enligt artikel 26.1.

c)      Godkännande av ett hybridavelssvin eller dess sädesvätska för individprövning enligt artikel 26.2.

d)      Godkännande av resultaten av den individprövning som genomförts i enlighet med artikel 27.

2.           Uppfödare får tillgripa de åtgärder som föreskrivs i artikel 13 om de hävdar att en avelsverksamhet har underlåtit att genomföra individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 27.

Artikel 13 Åtgärder som kan vidtas av uppfödare som invänder mot ett beslut som fattats av rasförening eller avelsverksamhet

1.           I de fall som avses i artiklarna 11och 12 får uppfödare

a)      inhämta ett yttrande från en oberoende expert,

b)      överklaga de avslag som avses i artiklarna 11.1 och 12.1 eller resultaten av den individprövning och avelsvärdering som avses i artiklarna 11.2 och 12.2 inom 30 dagar från dagen för mottagandet av avslaget eller resultaten från rasföreningen eller avelsverksamheten.

2.           I det överklagande som avses i punkt 1 b ska uppfödaren beskriva de omständigheter och skäl, i förekommande fall på grundval av det yttrande från en oberoende expert som avses i punkt 1 a, enligt vilka den anser att

a)      rasföreningens eller avelsverksamhetens avslag inte följer bestämmelserna i artikel 19, 21, 23, 27, 28, 30 eller 32, eller

b)      resultaten av individprövningen och avelsvärderingen inte har erhållits i enlighet med artikel 27.

Artikel 14 Tvistlösning

1.           Om en rasförening eller avelsverksamhet beslutar att inte bifalla det överklagande från en uppfödare som avses i artikel 13.1 b ska den anmäla detta till uppfödaren och den behöriga myndighet som har erkänt rasföreningen eller avelsverksamheten i enlighet med artikel 4.2 inom 30 dagar från dagen för beslutet.

2.           Den behöriga myndighet som avses i artikel 8.1 eller 9 får ändra rasföreningens eller avelsverksamhetens beslut om den anser att beslutet inte följer bestämmelserna i artikel 19, 21, 23, 27, 28, 30 eller 32.

3.           Medlemsstaterna ska se till att det finns ett överklagandeförfarande och att besluten rörande överklaganden avges inom rimlig tid.

I detta syfte får den behöriga myndigheten besluta att inrätta en särskild domstol med rätt att ändra en rasförenings eller avelsverksamhets beslut i de fall då domstolen anser att rasföreningens eller avelsverksamhetens avslag av en uppfödares överklagande inte var motiverat.

Artikel 15 Rättigheter för rasföreningar och avelsverksamheter

1.           Rasföreningar och avelsverksamheter ska ha följande rättigheter med avseende på de avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9:

a)      Att genomföra avelsprogrammet inom det tillämpningsområde och det geografiska område för verksamheten som angetts enligt artikel 4.2 c.

b)      Att självständigt utforma och genomföra avelsprogrammen, men att stå under den behöriga myndighetens tillsyn vad gäller efterlevnaden av kraven i artikel 4.2.

2.           Rasföreningar eller avelsverksamhet som kräver medlemskap ska ha rätt att

a)      avslå en ansökan om medlemskap om avelsdjuren inte omfattas av avelsprogrammets tillämpningsområde eller det geografiska området enligt artikel 4.2 c ii och iii,

b)      utesluta uppfödare från medlemskap om de inte fullgör de skyldigheter som anges i arbetsordningen i del 1 punkt 3 e i bilaga I.

Artikel 16 Skyldigheter för rasföreningar och avelsverksamheter

1.           Rasföreningar och avelsverksamheter som kräver medlemskap ska ange medlemmarnas rättigheter och skyldigheter i sin arbetsordning i enlighet med del 1 punkt 3 e i bilaga I.

2.           Enligt tillämpningsområdet för de avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 ska rasföreningar i sina stamböcker föra in renrasiga avelsdjur och avelsverksamheter ska i sina register registrera hybridavelssvin som hålls på anläggningar inom det geografiska område för verksamheten som angetts enligt artikel 4.2 c.

3.           Rasföreningar och avelsverksamheter ska ha det främsta ansvaret för att förhindra och vid behov lösa tvister som kan uppstå mellan uppfödare och mellan uppfödare och rasföreningen eller avelsverksamheten vid genomförandet av de avelprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9, i enlighet med de bestämmelser som fastställts enligt artikel 14.3 av den medlemsstat där tvisten uppstår och de bestämmelser som anges i del 1 punkt 3 i bilaga I.

KAPITEL IV Införande av avelsdjur i stamböcker och register samt godkännande för avel, artificiell insemination och prövning

Avsnitt 1 Införande av renrasiga avelsdjur i stamböcker som förs av rasföreningar samt godkännande för avel, artificiell insemination och prövning

Artikel 17 Stamböckers uppbyggnad

1.           Stamböcker ska bestå av ett huvudavsnitt där de renrasiga avelsdjur som uppfyller kraven i del 1 kapitlen I och II i bilaga II kan föras in eller registreras för att föras in.

2.           Rasföreningar får dela in huvudavsnittet i klasser om de fastställer olika kriterier eller förfaranden enligt vilka de för in renrasiga avelsdjur i klasser utifrån deras förtjänster.

Före införandet i en särskild klass i huvudavsnittet kan det enligt dessa kriterier och förfaranden krävas att renrasiga avelsdjur genomgår den individprövning eller avelsvärdering som anges i artikel 27 eller som fastställs i den delegerade akt som antagits enligt artikel 28.1 eller någon annan bedömning som beskrivs i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9.

Rasföreningar får dela in klasserna efter kön och ålder.

3.           Rasföreningar får fastställa en eller flera bilagor till stamboken, utöver det huvudavsnitt som anges i punkt 1, för djur av samma art som inte är berättigade att föras in i huvudavsnittet, förutsatt att djuren uppfyller kraven i artikel 20.1 och att rasföreningens regler tillåter att djurens avkommor förs in i huvudavsnittet i enlighet med reglerna i

a)      del 1 kapitel III punkt 3 i bilaga II vad gäller hondjur av nötkreatur, svin, får och get, eller

b)      del 1 kapitel III punkt 4 i bilaga II vad gäller handjur och hondjur av hästdjur.

4.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på ändringar av de bestämmelser som anges i del 1 kapitel III punkterna 3 och 4 i bilaga II enligt vilka avkommor av djur som registrerats i en bilaga får föras in i huvudavsnittet.

Artikel 18 Särskilt avsnitt i stamboken

1.           Den behöriga myndigheten får godkänna ett avelsprogram som, genom undantag från artikel 17.2, kräver att vissa renrasiga avelsdjur av svin, får och get för vilka följande gäller förs in i ett särskilt avsnitt i stamboken:

a)      De är införda i huvudavsnittet i en stambok för rasen som förs av en rasförening i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.

b)      De har särskilda egenskaper som skiljer dem från djur av samma ras i den medlemsstat där avelsprogrammet är godkänt.

2.           De medlemsstater som avser att använda det undantag som föreskrivs i punkt 1 ska på förhand underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta och ge en motiverad förklaring.

Artikel 19 Införande av renrasiga avelsdjur i huvudavsnittet

1.           Efter ansökan från uppfödaren ska rasföreningar i huvudavsnittet föra in eller registrera för att föra in alla renrasiga avelsdjur av den ras som omfattas av avelsprogrammet och som uppfyller kraven i del 1 i bilaga II.

2.           Rasföreningar får inte neka att föra in ett renrasigt avelsdjur i huvudavsnittet i sina stamböcker på grund av att djuret redan är infört i huvudavsnittet i en annan stambok för samma ras eller, när det gäller ett korsningsprogram, en stambok för en annan ras som upprättats av en rasförening som erkänts i enlighet med artikel 4.2 i en annan medlemsstat eller av ett avelsorgan i ett tredjeland i enlighet med artikel 36.1.

3.           När huvudavsnittet är indelat i klasser ska rasföreningen föra in de renrasiga avelsdjur som uppfyller kriterierna för införande i huvudavsnittet i den klass som motsvarar de renrasiga avelsdjurens förtjänster, utan att diskriminera på grund av att de härstammar från en annan medlemsstat eller från tredjeländer.

4.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på ändringar av de krav som gäller införande av renrasiga avelsdjur i huvudavsnittet i stamböcker i del 1 kapitlen I och II i bilaga II.

Artikel 20 Registrering av djur i bilagor

1.           Efter ansökan från uppfödaren ska rasföreningar i berörd bilaga enligt artikel 17.3 registrera djur av den art som omfattas av deras avelsprogram men som inte är berättigade att föras in i huvudavsnittet, förutsatt att djuren uppfyller villkoren i del 1 kapitel III punkterna 1 och 2 i bilaga II.

2.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på ändringar av de villkoren för registrering av djur i bilagorna till stamböcker i del 1 kapitel III i bilaga II.

Artikel 21 Godkännande av renrasiga avelsdjur för avel

1.           Rasföreningar får inte på andra avelstekniska eller genealogiska grunder än de som följer av tillämpningen av artikel 19 utesluta att de renrasiga avelsdjur som är införda i huvudavsnittet i deras stambok används för avel med följande reproduktionstekniker:

a)      Naturlig betäckning.

b)      Insamling och användning för avelsändamål av oocyter och embryon.

c)      Insamling av sädesvätska från avelsdjur som, i tillämpliga fall, har genomgått individprövning och avelsvärdering i enlighet med artikel 27 eller en delegerad akt som antagits enligt artikel 28.1.

d)      Artificiell insemination med sädesvätska som avses i led c.

e)      Produktion in vitro och användning för avelsändamål av embryon som producerats från oocyter som avses i led b och befruktats med sädesvätska som avses i led c.

2.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på kriterier för följande:

a)      Rasföreningars godkännande av renrasiga avelsdjur för avel.

b)      Insamling och användning av avelsmaterial från renrasiga avelsdjur för avelsändamål.

Artikel 22 Metoder för verifiering av identitet

1.           Rasföreningar ska kräva att renrasiga avelsdjur av nötkreatur och renrasiga avelsdjur av hankön av mjölkraser av får och get identifieras genom blodgruppsanalys eller genom en annan lämplig metod med minst samma grad av säkerhet när de används för

a)      insamling av sädesvätska avsedd för artificiell insemination,

b)      insamling av oocyter och embryon.

2.           På begäran av en medlemsstat eller en europeisk sammanslutning av rasföreningar för renrasiga djur av den berörda arten, får kommissionen genom genomförandeakter godkänna metoder för verifiering av identiteten hos renrasiga avelsdjur av nötkreatur och renrasiga avelsdjur av hankön av mjölkraser av får och get med minst samma grad av säkerhet som blodgruppsanalyser av de renrasiga avelsdjuren, med beaktande av tekniska framsteg och rekommendationer från de referenscentrum i Europeiska unionen som avses i artikel 31.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

Artikel 23 Godkännande av sädesvätska avsedd för artificiell insemination och befruktning in vitro av oocyter samt av renrasiga avelsdjur och avelsmaterial från dem för prövning

1.           Rasföreningar får inte förbjuda användningen av sädesvätska avsedd för artificiell insemination av renrasiga avelsdjur av honkön eller för befruktning in vitro av oocyter som samlats in från renrasiga avelsdjur av honkön, förutsatt att sädesvätskan har samlats in från donatordjur som är renrasiga avelsdjur av

a)      nötkreatur, svin, får och get och som i en medlemsstat har godkänts för insamling av sädesvätska avsedd för artificiell insemination eller för befruktning in vitro av oocyter på grundval av den individprövning och avelsvärdering som genomförts i enlighet med artikel 27 och bilaga III,

b)      hästdjur och som godkänts för insamling av sädesvätska avsedd för artificiell insemination eller för befruktning in vitro av oocyter på grundval av det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9.

2.           Renrasiga avelsdjur och avelsmaterial från dem som är införda i huvudavsnittet i en stambok som upprättats av en rasförening som erkänts i en medlemsstat ska godkännas för individprövning och, i förekommande fall, avelsvärdering av en rasförening som genomför ett avelsprogram på samma ras i en annan medlemsstat, och detta godkännande ska ske på samma villkor och med samma kvantitativa begränsningar som gäller för de renrasiga avelsdjur och avelsmaterial från dem som är införda i en stambok som upprättats för samma ras av en rasförening som erkänts i den medlemsstat där individprövningen och avelsvärderingen ska genomföras i enlighet med artikel 27.

3.           Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska avelsmaterialet från de renrasiga avelsdjur som avses i dessa punkter samlas in, behandlas och lagras av en seminstation eller spermastation eller av en embryosamlingsgrupp och embryoproduktionsgrupp som officiellt godkänts för handel inom unionen med dessa varor i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning.

4.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på villkoren för godkännande av

a)      renrasiga avelsdjur av vissa raser av hästdjur för artificiell insemination och befruktning in vitro av oocyter,

b)      renrasiga avelsdjur av vissa raser av hästdjur och avelsmaterial från dem för individprövning och avelsvärdering.

Avsnitt 2 Registrering av hybridavelssvin i register som förs av avelsverksamheter samt godkännande för avel, artificiell insemination och prövning

Artikel 24 Registrering av hybridavelssvin i register

1.           Avelsverksamheter ska, i tillämpliga fall, efter ansökan från sina medlemmar i sina register registrera alla de hybridavelssvin av samma korsning som uppfyller kraven i del 2 i bilaga II.

2.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på ändringar av de krav som gäller registrering av hybridavelssvin i register enligt del 2 i bilaga II.

Artikel 25 Godkännande av hybridavelssvin för avel

1.           Avelsverksamheter får inte på andra avelstekniska eller genealogiska grunder än de som följer av tillämpningen av artikel 27 utesluta att de hybridavelssvin som är registrerade i deras register används för avel med följande reproduktionstekniker:

a)      Naturlig betäckning.

b)      Insamling och användning för avelsändamål av oocyter och embryon.

c)      Insamling och användning av sädesvätska från avelsdjur som har genomgått individprövning och avelsvärdering i enlighet med artikel 27 eller en delegerad akt som antagits enligt artikel 28.1.

d)      Artificiell insemination med sädesvätska som avses i led c.

e)      Produktion in vitro och användning för avelsändamål av embryon som producerats från oocyter som avses i led b och befruktats med sädesvätska som avses i led c.

2.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på kriterier för följande:

a)      Avelsverksamheters godkännande av hybridavelssvin för avel.

b)      Insamling och användning av sädesvätska, oocyter eller embryon från hybridavelssvin för avelsändamål.

Artikel 26 Godkännande av hybridavelssvin för artificiell insemination och prövning

1.           Avelsverksamheter får inte förbjuda användningen av sädesvätska för artificiell insemination eller för befruktning in vitro av oocyter som samlats in från hybridavelssvin av honkön, förutsatt att sädesvätskan samlats in från donatordjur av hybridavelssvin vars linje har genomgått individprövning och avelsvärdering i enlighet med artikel 27 och bilaga III.

2.           Hybridavelssvin av hankön och sädesvätska från dem som är registrerade i ett register som upprättats av en avelsverksamhet som erkänts i en medlemsstat ska godkännas för individprövning, och i förekommande fall avelsvärdering, av en avelsverksamhet som genomför ett avelsprogram på samma korsning i en annan medlemsstat, och detta godkännande ska ske på samma villkor och med samma kvantitativa begränsningar som för de hybridavelssvin av hankön och sädesvätska från dem som är registrerade i ett register som upprättats för samma korsning av en avelsverksamhet som erkänts i den medlemsstat där individprövningen och avelsvärderingen ska genomföras i enlighet med artikel 27.

3.           Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska den sädesvätska som avses i dessa punkter samlas in, behandlas och lagras av en seminstation eller spermastation som officiellt godkänts för handel inom unionen med dessa varor i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning.

4.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på villkoren för godkännande av hybridavelssvin för artificiell insemination och prövning.

KAPITEL V Individprövning, avelsvärdering och härstamningsintyg

Artikel 27 Metoder för individprövning och avelsvärdering

1.           Om det i ett avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 krävs individprövning och avelsvärdering för klassificeringen av renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får och get i stamböcker och för godkännande för avel med avelsdjur av hankön av dessa arter och sädesvätska från dem, ska rasföreningar se till att sådan individprövning och avelsvärdering genomförs i enlighet med de bestämmelser som anges i följande delar av bilaga III:

a)      Del 1 för renrasiga avelsdjur av nötkreatur.

b)      Del 2 kapitel I och del 2 kapitel II punkt 1 för renrasiga avelssvin.

c)      Del 3 för renrasiga avelsdjur av får och get.

2.           Om det i ett avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 krävs individprövning och avelsvärdering för klassificeringen av renrasiga avelsdjur av hästdjur i stamböcker och för godkännande för avel med avelsdjur av hankön av hästdjur och sädesvätska från dem, ska rasföreningar se till att sådan individprövning och avelsvärdering genomförs i enlighet med de bestämmelser som anges i följande delar av bilaga I:

a)      Del 2 punkt 1 e.

b)      Del 3 punkt 1 a i och b i samt punkt 2 b.

3.           Om det i ett avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 krävs avelsvärdering för klassificeringen av hybridavelssvin i register och för godkännande för avel med hybridavelssvin av hankön och sädesvätska från dem, ska avelsverksamheter se till att avelsvärderingen genomförs i enlighet med de bestämmelser som anges i del 2 kapitel II punkt 2 i bilaga III.

Artikel 28 Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter avseende kraven för individprövning och avelsvärdering

1.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på bestämmelser för individprövning och avelsvärdering och att vid behov ändra bilaga III för att beakta

a)      vetenskapliga framsteg,

b)      teknisk utveckling,

c)      den inre marknadens funktion, eller

d)      behovet av att skydda värdefulla genetiska resurser.

2.           Mot bakgrund av det yttrande av en oberoende expert som avses i artikel 13.1 a får kommissionen genom en genomförandeakt fastställa enhetliga bestämmelser för individprövning och avelsvärdering samt för tolkningen av resultaten från dessa.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

Artikel 29 Utsedda institutioner för individprövning och avelsvärdering

1.           Rasföreningar och avelsverksamheter ska, när detta är nödvändigt för genomförandet av ett avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9, utse den institution som ska genomföra den individprövning och avelsvärdering av avelsdjur som anges i artikel 27.

2.           De institutioner som avses i punkt 1 får antingen

a)      fungera som specialiserade enheter under en rasförenings eller avelsverksamhets ansvar, eller

b)      godkännas av den behöriga myndighet som har godkänt avelsprogrammet.

3.           Rasföreningar och avelsverksamheter ska föra en uppdaterad förteckning över de institutioner som de utsett i enlighet med punkt 1 och offentliggöra dessa uppgifter.

Artikel 30 Skyldigheter för institutioner som utsetts enligt artikel 29.1

1.           De institutioner som utsetts av rasföreningar eller avelsverksamheter enligt artikel 29.1 ska lämna följande uppgifter på den behöriga myndighetens begäran:

a)      Journaler med alla data från genomförda identitetsprövningar.

b)      Uppgift om den rasförening eller avelsverksamhet som utsett dem och den behöriga myndighet som avses i artikel 29.2 b.

c)      Uppgifter om de metoder som används för registrering av egenskaper.

d)      Uppgifter om den modell för individprövning som används för analys av resultaten av individprövningen.

e)      Uppgifter om den statistiska metod som används för analys av resultaten av individprövningen för varje utvärderad egenskap.

f)       Uppgifter om de genetiska parametrar som används för varje utvärderad egenskap.

2.           De institutioner som utsetts av rasföreningar eller avelsverksamheter enligt artikel 29.1 ska offentliggöra och uppdatera resultaten av avelsvärderingen av avelsdjur vars sädesvätska används för artificiell insemination.

Artikel 31 Utseende av Europeiska unionens referenscentrum

1.           Kommissionen ska genom genomförandeakter utse de referenscentrum i Europeiska unionen som ansvarar för samarbetet med rasföreningar vid harmoniseringen av metoderna för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur av nötkreatur.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

2.           Kommissionen får genom genomförandeakter utse de referenscentrum i Europeiska unionen som ansvarar för harmoniseringen av metoderna för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur av andra arter än nötkreatur.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

Artikel 32 Krav på och uppgifter för Europeiska unionens referenscentrum

1.           De referenscentrum i Europeiska unionen som utsetts i enlighet med artikel 31 ska

a)      uppfylla de krav som fastställs i punkt 1 i bilaga IV,

b)      utföra de uppgifter som fastställs i punkt 2 i bilaga IV,

c)      arbeta med rasföreningar och de institutioner som har utsetts av rasföreningar i enlighet med artikel 29.1 för att underlätta en enhetlig tillämpning av de metoder för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur som avses i artikel 27.

2.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på ändringar av följande:

a)      De krav på Europeiska unionens referenscentrum som fastställs i punkt 1 i bilaga IV.

b)      De uppgifter för Europeiska unionens referenscentrum som fastställs i punkt 2 i bilaga IV.

I de delegerade akter som anges i punkt 2 ska det tas vederbörlig hänsyn till de arter av renrasiga avelsdjur för vilka metoderna för individprövning och avelsvärdering ska harmoniseras och till de vetenskapliga och tekniska framstegen inom avelsvärdering.

3.           Kommissionen får genomföra revisioner vid de referenscentrum i Europeiska unionen som utsetts i enlighet med artikel 31.1 eller 31.2 för att kontrollera att

a)      de uppfyller de krav som fastställs i punkt 1 i bilaga IV,

b)      de utför de uppgifter som fastställs i punkt 2 i bilaga IV.

Om det vid dessa revisioner konstateras att ett referenscentrum i Europeiska unionen inte utför de uppgifter som fastställs i punkt 2 i bilaga IV får kommissionen minska det finansiella stöd från unionen som beviljats i enlighet med artikel 31 i rådets beslut 2009/470/EG eller återkalla utseendet i enlighet med det förfarande som avses i artikel 72.2.

Artikel 33 Utfärdande av samt innehåll i och format på härstamningsintyg för handel inom unionen med avelsdjur och avelsmaterial från dem

1.           För att avelsdjur och avelsmaterial från dem ska kunna införas i stamböcker eller registreras i register ska rasföreningar och avelsverksamheter utfärda härstamningsintyg som

a)      innehåller de uppgifter som fastställs i bilaga V,

b)      följer motsvarande förlagor till härstamningsintyg som föreskrivs i de genomförandeakter som antagits enligt punkt 4.

2.           De rasföreningar och avelsverksamheter som genomför individprövning och avelsvärdering i enlighet med de avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 ska ange följande i det härstamningsintyg som de utfärdar för ett avelsdjur eller avelsmaterial från det:

a)      Alla tillgängliga resultat av individprövningar.

b)      Aktuella resultat av avelsvärderingen.

c)      Eventuella genetiska egenheter och defekter hos det berörda djuret, dess föräldrar samt far- och morföräldrar enligt kraven i det godkända avelsprogrammet.

3.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på de uppgifter som krävs enligt punkt 1 a och vid behov ändringar av innehållet i de härstamningsintyg som föreskrivs i bilaga V.

4.           Kommissionen ska genom genomförandeakter upprätta förlagor till härstamningsintyg för avelsdjur och sädesvätska, oocyter och embryon från dem.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

Artikel 34 Undantag avseende utfärdande av samt innehåll i och format på härstamningsintyg för handel inom unionen med avelsdjur och avelsmaterial från dem

1.           Genom undantag från artikel 33.1 får den behöriga myndigheten tillåta följande:

a)      Att härstamningsintyg utfärdas av seminstationer och embryosamlingsgrupper eller embryoproduktionsgrupper som godkänts för handel med sådant avelsmaterial i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning.

b)      Att de uppgifter som ska anges i härstamningsintyget finns i andra dokument som åtföljer renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får eller get och hybridavelssvin, förutsatt att den rasförening eller avelsverksamhet som för stamboken eller registret intygar innehållet i dessa andra dokument i enlighet med del 1 punkt 2 i bilaga V.

c)      De uppgifter som ska anges i härstamningsintyget finns i den identitetshandling som utfärdats av rasföreningen i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning avseende identifiering av hästdjur.

2.           Genom undantag från artikel 33.2 b får rasföreningar eller avelsverksamheter i härstamningsintyget hänvisa till den webbplats där resultaten finns tillgänglig, om resultaten av avelsvärderingen är offentliggjorda på internet.

KAPITEL VI Avelstekniska och genealogiska bestämmelser om handel med renrasiga avelsdjur av andra arter

Artikel 35 Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter avseende avelstekniska och genealogiska bestämmelserna för handel med de renrasiga avelsdjur som avses i artikel 2 i iii och avelsmaterial från dem

1.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på avelstekniska och genealogiska bestämmelser om handel med de renrasiga avelsdjur som avses i artikel 2 i iii och avelsmaterial från dem när detta är nödvändigt antingen för den inre marknadens funktion eller för skyddet av värdefulla genetiska resurser, vad gäller följande:

a)      Erkännande av rasföreningar.

b)      Godkännande av avelsprogram.

c)      Villkor för införande av dessa renrasiga avelsdjur i stamböcker.

d)      Rasföreningars godkännande av dessa renrasiga avelsdjur för avel, artificiell insemination och insamling och användning av avelsmaterial från dem.

e)      Metoder för individprövning och avelsvärdering av dessa renrasiga avelsdjur.

f)       De uppgifter som ska ingå i de härstamningsintyg som ska åtfölja dessa renrasiga avelsdjur.

2.           Om kommissionen har antagit de delegerade akter som avses i punkt 1 ska den genom genomförandeakter upprätta förlagor till de härstamningsintyg som avses i punkt 1 f för de renrasiga avelsdjur som avses i artikel 2 i iii och för avelsmaterial från dem.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

KAPITEL VII Import från tredjeländer

Artikel 36 Avelsorgan

1.           Efter ansökan från uppfödaren ska rasföreningar eller avelsverksamheter föra in i sina stamböcker eller registrera i sina register avelsdjur som importeras till unionen och avkommor som producerats från avelsmaterial som importeras till unionen, förutsatt att avelsdjuren eller donatorerna till avelsmaterialet är införda i en stambok eller registrerade i ett register av ett avelsorgan i ett tredjeland och detta avelsorgan

a)      uppfyller de kriterier för upptagande av avelsorgan på förteckningen som anges i artikel 37,

b)      ingår i en förteckning över avelsorgan som anmälts till kommissionen av det tredjeland där avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem har sitt ursprung.

2.           Kommissionen ska upprätta, uppdatera och offentliggöra de förteckningar över avelsorgan i tredjeländer som avses i punkt 1 b.

Artikel 37 Kriterier för upptagande av avelsorgan på förteckningen

1.           Kommissionen ska i den förteckning som anges i artikel 36.2 endast ta upp sådana avelsorgan för vilka det offentliga organet i tredjelandet tillhandahållit dokumentation som visar att de avelsorgan som tredjelandet önskar ta upp på förteckningen uppfyller följande krav:

a)      De genomför avelsprogram som är likvärdiga med de avelsprogram som genomförs på samma ras eller korsning av rasföreningar eller avelsverksamheter vad gäller följande:

i)       Bestämmelser för införande av avelsdjur och avelsmaterial från dem i stamböcker eller registrering av dem i register.

ii)      Bestämmelser för godkännande av avelsdjur för avelsändamål.

iii)     Bestämmelser för användning av avelsmaterial från avelsdjur för prövning och avel.

iv)     Metoder för individprövning och avelsvärdering.

b)      Ett offentligt organ i tredjelandet utövar tillsyn och kontroll av dem och detta organ har de befogenheter som krävs för att genomdriva bestämmelser som motsvarar de bestämmelser som fastställs i denna förordning vad gäller följande:

i)       Erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter.

ii)      Godkännande av deras avelsprogram.

iii)     Införande av renrasiga avelsdjur i stamböcker och registrering av hybridavelssvin i register.

iv)     Metoder för individprövning och avelsvärdering.

2.           Kommissionen ska i den förteckning som anges i artikel 36.2 endast ta upp de avelsorgan i tredjeländer för vilka det offentliga organ i tredjelandet som avses i punkt 1 tillhandahållit dokumentation som visar att de avelsorgan som tredjelandet önskar ta upp på förteckningen har en arbetsordning som garanterar följande:

a)      Att renrasiga avelsdjur som rasföreningar för in i stamböcker redan är införda eller berättigade att föras in, utan diskriminering, i de stamböcker för samma ras som upprättats av avelsorgan i tredjelandet.

b)      Att hybridavelssvin som avelsverksamheter registrerar i register redan är registrerade eller berättigade att registreras, utan diskriminering, i de register för samma ras som upprättats av avelsorgan i tredjelandet.

Artikel 38 Likvärdighetsavtal

1.           Kommissionen får genom genomförandeakter fatta beslut om att åtgärder som tillämpas i ett tredjeland erkänns som likvärdiga med de som krävs enligt unionens avelstekniska lagstiftning vad gäller följande:

a)      Erkännande och tillsyn av rasföreningar och avelsverksamheter enligt artikel 4 eller den delegerade akt som antagits enligt artikel 35.1.

b)      Godkännande av rasföreningars och avelsverksamheters avelsprogram enligt artikel 8.1 eller den delegerade akt som antagits enligt artikel 35.1.

c)      Införande av avelsdjur i stamböcker och register enligt artiklarna 19 och 24 eller den delegerade akt som antagits enligt artikel 35.1.

d)      Godkännande av avelsdjur för avel enligt artiklarna 21 och 25 eller den delegerade akt som antagits enligt artikel 35.1.

e)      Användning av avelsmaterial för avel enligt artikel 23.1 eller den delegerade akt som antagits enligt artikel 35.1.

f)       Användning av sädesvätska för prövning enligt artikel 23.2 eller den delegerade akt som antagits enligt artikel 35.1.

g)      Individprövning och avelsvärdering enligt artikel 27 eller den delegerade akt som antagits enligt artikel 35.1.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

2.           De genomförandeakter som avses i punkt 1 ska antas på grundval av följande:

a)      En grundlig undersökning av de uppgifter och data som det berörda tredjelandet har lämnat enligt artikel 37.1.

b)      I förekommande fall, ett tillfredsställande resultat av en kontroll som utförts i enlighet med artikel 67.

3.           De genomförandeakter som avses i punkt 1 får innehålla närmare bestämmelser om införseln av avelsdjur och avelsmaterial från dem till unionen från det berörda tredjelandet och får omfatta följande:

a)      Vilken typ av härstamningsintyg eller dokument i enlighet med kraven i bilaga V som ska åtfölja avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem samt vad intyget eller dokumentet ska innehålla.

b)      Särskilda krav som gäller för införsel till unionen av avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem och den offentliga kontroll som ska genomföras vid införsel till unionen.

c)      Om nödvändigt, rutiner för att upprätta och göra ändringar i förteckningar över avelsorgan i det berörda tredjeland från vilket det är tillåtet att föra in avelsdjur och avelsmaterial från dem till unionen.

4.           Kommissionen ska genom genomförandeakter utan dröjsmål upphäva de genomförandeakter som avses i punkt 1 om något av de villkor för erkännande av likvärdighet av garantier som gällde vid tidpunkten för deras antagande inte längre uppfylls.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

Artikel 39 Avelstekniska villkor för import till union av avelsdjur och avelsmaterial från dem

1.           Uppfödare får till unionen importera avelsdjur och avelsmaterial från dem som införts i en stambok eller registrerats i ett register av ett avelsorgan som anges i den förteckning som upprättats i enlighet med artikel 36.2 eller med artikel 7 när likvärdighet har fastställts i enlighet med artikel 38.1, om avelsdjuret eller avelsmaterialet åtföljs av ett härstamningsintyg enligt artikel 40 och följande ytterligare villkor är uppfyllda:

a)      Avelsdjuren åtföljs av belägg för att de ska föras in i en rasförenings stambok eller registreras i en avelsverksamhets register.

b)      Sädesvätskan

i)       samlades in från avelsdjur som genomgått individprövning och avelsvärdering i enlighet med bilaga III, om sådan prövning och värdering krävs enligt artikel 27.1, eller

ii)      importeras i de mängder som behövs för den individprövning och avelsvärdering som anges i artikel 23.2.

c)      Oocyterna och embryona samlades in från eller producerades av avelsdjur som genomgått individprövning och avelsvärdering i enlighet med bilaga III, om sådan prövning och värdering krävs enligt artikel 27.1.

2.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på avelstekniska och genealogiska bestämmelser för import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem, för att ta hänsyn till den särskilda avelstekniska situationen i det tredjeland där avelsdjuret har sitt ursprung.

Artikel 40 Utfärdande av samt innehåll i och format på härstamningsintyg för import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem

1.           För att avelsdjur och avelsmaterial från dem ska föras in i stamböcker eller registreras i register ska de härstamningsintyg som avses i artikel 39.1

a)      utfärdas av det avelsorgan som upptagits på förteckningen i enlighet med artikel 36.2,

b)      innehålla de uppgifter som fastställs i bilaga V,

c)      upprättas i enlighet med den förlaga till härstamningsintyg som föreskrivs i en genomförandeakt som antagits enligt punkt 2.

2.           Kommissionen ska genom genomförandeakter upprätta förlagor till härstamningsintyg för import till unionen av avelsdjur och sädesvätska, oocyter och embryon från dem.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

Artikel 41 Undantag avseende utfärdande av samt innehåll i och format på härstamningsintyg för import till union av avelsdjur och avelsmaterial från dem

1.           Genom undantag från artikel 40.1 a får avelsmaterial åtföljas av ett härstamningsintyg som utfärdats på ett sådant avelsorgans vägnar som avses i artikel 40.1 a av en seminstation, embryosamlingsgrupp eller embryoproduktionsgrupp som fått tillstånd att importera detta avelsmaterial till unionen i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning.

2.           Genom undantag från artikel 40.1 b kan de uppgifter som ska finnas med i härstamningsintyget

a)      ingå i andra dokument som åtföljer avelsdjuret eller avelsmaterialet från det, förutsatt att det avelsorgan som för stamboken eller registret har intygat innehållet i dokumenten i enlighet med del 1 punkt 2 i bilaga V,

b)      bestå av en hänvisning till den webbplats där resultaten av avelsvärderingen finns tillgängliga om de är offentliggjorda på internet.

Artikel 42 Avelstekniska kontroller av avelsdjur och avelsmaterial från dem som importeras till unionen

1.           Medlemsstaterna ska utföra avelstekniska kontroller av sändningar av avelsdjur och avelsmaterial från dem som importeras till unionen från tredjeländer vid den gränskontrollstation där dokument- och identitetskontroller samt fysiska kontroller utförs i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr […] [COM/2013/0265 final - 2013/0140 (COD)].

2.           Vid tillämpningen av punkt 1 ska importörer av avelsdjur och avelsmaterial från dem till den tjänsteman som utför de dokument- och identitetskontroller samt fysiska kontroller som anges i punkt 1 uppvisa det härstamningsintyg som ska åtfölja sändningen i enlighet med artikel 39.1.

Artikel 43 Villkor för införande av renrasiga avelsdjur som importeras till unionen i stamböcker

1.           Rasföreningar ska i huvudavsnittet i sina stamböcker införa renrasiga avelsdjur som

a)      importerats till unionen i enlighet med artikel 39.1 a,

b)      är födda i en medlemsstat efter assisterad befruktning med

i)       sädesvätska som importerats i enlighet med artikel 39.1 b,

ii)      oocyter eller embryon som importerats i enlighet med artikel 39.1 c.

2.           Rasföreningar får i huvudavsnittet i sina stamböcker föra in renrasiga avelsdjur som importerats till unionen och som uppfyller de krav som fastställs för rasen i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9, förutsatt att

a)      avelsorganet uppfyller de kriterier för upptagande av avelsorgan på förteckningen som anges i artikel 37,

b)      införandet av sådana renrasiga avelsdjur i huvudavsnittet i stamboken anges i det godkända avelsprogrammet,

c)      de renrasiga avelsdjuren åtföljs av ett härstamningsintyg som

i)       är utfärdat av det avelsorgan som avses i led a,

ii)      innehåller de uppgifter som fastställs i bilaga V.

Artikel 44 Villkor för registrering av hybridavelssvin som importeras till unionen i register

1.           Avelsverksamheter ska i sina register registrera hybridavelssvin som

a)      importerats till unionen i enlighet med artikel 39.1 a,

b)      är födda i en medlemsstat efter assisterad befruktning med

i)       sädesvätska som importerats i enlighet med artikel 39.1 b,

ii)      oocyter eller embryon som importerats i enlighet med artikel 39.1 c.

2.           Avelsverksamheter får i sina register registrera hybridavelssvin som importerats till unionen och som uppfyller de krav som fastställs för korsningen i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9, förutsatt att

a)      avelsorganet som inrättats i tredjeland uppfyller kraven i artikel 37,

b)      registreringen av sådana hybridavelssvin i registret anges i det godkända avelsprogrammet.

KAPITEL VIII Avelstekniska och genealogiska villkor för import till unionen av renrasiga avelsdjur av andra arter

Artikel 45 Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter avseende avelstekniska och genealogiska bestämmelser för import till unionen av de renrasiga avelsdjur som avses i artikel 2 i iii och avelsmaterial från dem

1.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på särskilda bestämmelser för import till unionen av de renrasiga avelsdjur som avses i artikel 2 i iii och avelsmaterial från dem när detta är nödvändigt antingen för den inre marknadens funktion eller för skyddet av värdefulla genetiska resurser, vad gäller följande:

a)      Upptagande av avelsorgan på förteckningen.

b)      Villkor för införande av dessa renrasiga djur i stamböcker som upprättats av rasföreningar.

c)      Rasföreningars godkännande av dessa renrasiga avelsdjur för avel, artificiell insemination och insamling och användning av avelsmaterial från dem.

d)      Metoder för individprövning och avelsvärdering av dessa renrasiga avelsdjur.

e)      De huvudsakliga uppgifter som ska ingå i det härstamningsintyg som ska åtfölja dessa renrasiga avelsdjur och avelsmaterial från dem.

2.           Om kommissionen har antagit de delegerade akter som avses i punkt 1 ska den genom genomförandeakter upprätta förlagor till de härstamningsintyg som avses i punkt 1 f för de renrasiga avelsdjur som avses i artikel 2 i iii och sädesvätska, oocyter och embryon från dem.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

KAPITEL IX Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, administrativt stöd, samarbete och verkställighet i medlemsstaterna

Artikel 46 Allmänna bestämmelser om offentlig kontroll

1.           De behöriga myndigheterna ska regelbundet och med lämplig frekvens genomföra riskbaserad offentlig kontroll av rasföreningar och avelsverksamheter med hänsyn till följande:

a)      Konstaterade fall av bristande efterlevnad i samband med

i)       avelsdjur och avelsmaterial från dem,

ii)      verksamhet som står under rasföreningars och avelsverksamheters kontroll,

iii)     den plats där uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter bedriver sin verksamhet.

b)      Rasföreningars och avelsverksamheters tidigare resultat vid offentlig kontroll som de varit föremål för och deras efterlevnad av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

c)      Tillförlitligheten hos och resultaten av de egenkontroller som rasföreningarna och avelsverksamheterna genomfört, eller som tredje part genomfört på deras begäran, för att säkerställa att de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning följs.

d)      Information som skulle kunna tyda på bristande efterlevnad.

2.           Den behöriga myndigheten ska regelbundet och med lämplig frekvens genomföra offentlig kontroll för att upptäcka eventuella avsiktliga överträdelser av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning, med beaktande av kriterierna i punkt 1 samt den information om sådana eventuella avsiktliga överträdelser som delats genom de mekanismer för administrativt stöd som föreskrivs i artikel 53 och all annan information som tyder på sådana överträdelser.

3.           Offentlig kontroll före handel med vissa avelsdjur och avelsmaterial från dem i syfte att utfärda de officiella intyg eller attesteringar som krävs för denna handel enligt de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning, ska genomföras i enlighet med

a)      de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning,

b)      de delegerade akter som kommissionen antagit enligt artiklarna 35 och 45.

4.           Innan den offentliga kontrollen genomförs ska den förhandsanmälas till uppfödaren, rasföreningen eller avelsverksamheten, om inte det finns tungt vägande skäl för att genomföra kontrollen utan förvarning.

5.           Den offentliga kontrollen ska så långt möjligt genomföras på ett sätt som minimerar bördan för uppfödaren, rasföreningen eller avelsverksamheten.

6.           Den behöriga myndigheten ska genomföra den offentliga kontrollen med samma noggrannhet oavsett om avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem

a)      tillhandahålls på unionsmarknaden, oberoende av om de har sitt ursprung i den medlemsstat där den offentliga kontrollen genomförs eller i en annan medlemsstat, eller

b)      förs in till unionen från tredjeländer.

Artikel 47 Öppenhet i den offentliga kontrollen

1.           Den behöriga myndigheten ska genomföra den offentliga kontrollen med så stor öppenhet som möjligt och offentliggöra relevant information om hur den offentliga kontrollen är organiserad och hur den genomförs.

Den behöriga myndigheten ska se till att regelbundet och utan dröjsmål offentliggöra åtminstone följande information om den offentliga kontroll som den genomfört:

a)      Typ, antal och resultat av den offentliga kontroll som genomförs.

b)      Typ av och antal fall av bristande efterlevnad som påvisats.

c)      De fall där åtgärder vidtagits i enlighet med artikel 61.

d)      De fall där de påföljder som avses i artikel 62 har ålagts.

2.           Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa och vid behov uppdatera det format i vilket den information som avses i punkt 1 ska offentliggöras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

3.           Den behöriga myndigheten får offentliggöra eller på annat sätt tillhandahålla allmänheten information om klassningen av enskilda rasföreningar och avelsverksamheter på grundval av en bedömning av deras överensstämmelse med klassningskriterier och av resultaten av offentlig kontroll, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)      Klassningskriterierna är objektiva, öppet redovisade och allmänt tillgängliga.

b)      Lämpliga förfaranden har införts för att garantera klassningsförfarandets enhetlighet och öppenhet.

Artikel 48 Dokumenterade rutiner för kontroll och för verifiering av kontrollen

1.           Den behöriga myndigheten ska genomföra offentlig kontroll i enlighet med dokumenterade rutiner, vilka ska innehålla detaljerade instruktioner till den personal som genomför offentlig kontroll.

2.           Den behöriga myndigheten ska ha infört interna rutiner för att verifiera att den offentliga kontroll och annan offentlig verksamhet de genomför är enhetlig och effektiv.

3.           Den behöriga myndigheten ska

a)      vidta korrigerande åtgärder i samtliga fall där de interna rutiner som avses i punkt 2 visar att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet brister i enhetlighet och effektivitet,

b)      vid behov uppdatera de dokumenterade rutiner som avses i punkt 1.

Artikel 49 Rapporter om offentlig kontroll

1.           Den behöriga myndigheten ska upprätta rapporter om all offentlig kontroll som den genomför och dessa ska innehålla följande:

a)      En beskrivning av syftet med den offentliga kontrollen.

b)      De kontrollmetoder som tillämpats.

c)      Resultaten av den offentliga kontrollen.

d)      I förekommande fall de åtgärder som den behöriga myndigheten kräver att uppfödaren, rasföreningen och avelsverksamheten ska vidta till följd av den offentliga kontrollen.

2.           Den behöriga myndigheten ska lämna en kopia av den rapport som avses i punkt 1 till den uppfödare, rasförening eller avelsverksamhet som är föremål för offentlig kontroll.

Artikel 50 Metoder och tekniker för att genomföra offentlig kontroll

1.           Den behöriga myndigheten ska vid offentlig kontroll använda metoder och tekniker som i förekommande fall omfattar verifiering, inspektioner och revisioner.

2.           Den behöriga myndighetens offentliga kontroll av uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter ska omfatta följande, beroende på vad som är lämpligt:

a)      Granskning av de kontrollsystem som rasföreningarna och avelsverksamheterna har infört och de resultat som erhållits genom dessa kontrollsystem.

b)      Inspektion av

i)       uppfödares, rasföreningars och avelsverksamheters lokaler, kontor och utrustning,

ii)      uppfödares avelsdjur och avelsmaterial från dem,

iii)     märkning, presentation och reklam som används av uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter.

c)      Granskning av dokument och annan dokumentation som kan vara relevanta för bedömningen av efterlevnaden av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

d)      Intervjuer med medlemmar i och personal vid rasföreningar och avelsverksamheter.

e)      All annan verksamhet som är nödvändig för att konstatera fall av bristande efterlevnad.

Artikel 51 Skyldigheter för uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter

1.           När det är nödvändigt för genomförandet av offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter ge tjänstemän vid den behöriga myndigheten

a)      nödvändigt tillträde till lokaler, kontor och utrustning,

b)      nödvändig tillgång till elektroniska informationshanteringssystem,

c)      nödvändigt tillträde till avelsdjur och avelsmaterial från dem,

d)      nödvändig tillgång till dokument och andra relevanta uppgifter.

2.           Under offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter bistå den behöriga myndighetens tjänstemän när de utför sina uppgifter.

3.           Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om följande:

a)      Förfaranden för hur den behöriga myndighetens tjänstemän ska få tillgång till de elektroniska informationshanteringssystem som avses i punkt 1 b.

b)      Enhetliga bestämmelser om det stöd från uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter till den behöriga myndigheten som föreskrivs i punkt 2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

Artikel 52 Delegering av befogenheter avseende särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som den behöriga myndigheten ska vidta när det gäller avelsdjur och avelsmaterial från dem

1.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 71 med avseende på bestämmelser om följande:

a)      Genomförandet av offentlig kontroll av avelsdjur och avelsmaterial från dem för att kontrollera efterlevnaden av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

b)      De åtgärder som den behöriga myndigheten ska vidta med beaktande av de resultat som erhållits efter genomförandet av offentlig kontroll.

2.           De delegerade akter som avses i punkt 1 ska innehålla uppgifter om följande:

a)      Den behöriga myndighetens särskilda ansvarsområden och uppgifter utöver de som anges i artiklarna 46–50.

b)      De fall där den behöriga myndigheten i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de åtgärder som fastställs i de genomförandeakter som antagits enligt artikel 66.1 eller ytterligare åtgärder utöver de som anges i den artikeln.

Artikel 53 Allmänna bestämmelser om administrativt stöd och samarbete

1.           De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska ge varandra administrativt stöd för att se till att de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning tillämpas på ett korrekt sätt i de fall då orsaken till, omfattningen och verkningarna av den bristande efterlevnaden berör mer än en medlemsstat.

2.           Det administrativa stöd som anges i punkt 1 ska i förekommande fall bestå i en medlemsstats behöriga myndighet deltar i offentlig kontroll på plats som genomförs av en annan medlemsstats behöriga myndighet.

3.           Bestämmelserna i denna artikel ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om följande:

a)      Tillgång till dokument som är föremål för eller har anknytning till ett rättsligt förfarande.

b)      Skyddet för fysiska eller juridiska personers affärsintressen.

4.           Alla meddelanden mellan behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 54, 55 och 56 ska vara skriftliga.

Artikel 54 Stöd efter begäran

1.           Om den behöriga myndigheten (nedan kallad den begärande behöriga myndigheten) anser att den i samband med genomförandet av offentlig kontroll, eller för att effektivt kunna följa upp offentlig kontroll, behöver information från en behörig myndighet i en annan medlemsstat (nedan kallad den anmodade behöriga myndigheten), ska den lägga fram en motiverad begäran till den myndigheten.

Den anmodade behöriga myndigheten ska utan dröjsmål

a)      bekräfta mottagandet av den motiverade begäran och meddela hur lång tid den behöver för att lämna den begärda informationen,

b)      genomföra den offentliga kontroll eller de undersökningar som är nödvändiga för att

i)       ge den begärande behöriga myndigheten all nödvändig information och originaldokument eller bestyrkta kopior av dessa,

ii)      kontrollera, vid behov på plats, att de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning följs inom deras jurisdiktion.

2.           De begärande och de anmodade behöriga myndigheterna får komma överens om att tjänstemän som utsetts av den begärande myndigheten närvarar vid den offentliga kontroll som avses i punkt 1 b i.

I sådana fall ska tjänstemännen vid den begärande behöriga myndigheten

a)      alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt, där deras identitet och officiella behörighet anges,

b)      ges tillträde till samma lokaler och tillgång till samma dokument som den närvarande tjänstemannen vid den anmodade behöriga myndigheten och endast för ändamål som avser den den offentliga kontroll som genomförs,

c)      inte ha rätt att på eget initiativ utöva den befogenhet att genomföra offentlig kontroll som tilldelats tjänstemännen vid den anmodade behöriga myndigheten.

Artikel 55 Stöd utan begäran

1.           Om den behöriga myndigheten får kännedom om ett fall av bristande efterlevnad och om detta kan få konsekvenser för en annan medlemsstat, ska den utan onödigt dröjsmål och på eget initiativ anmäla detta till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten.

2.           Den behöriga myndighet som har tagit emot en anmälan enligt punkt 1 ska

a)      utan dröjsmål bekräfta att den tagit emot anmälan,

b)      inom tio dagar från den dag då anmälan inkom meddela

i)       vilka undersökningar den avser att genomföra med avseende på det fall av bristande efterlevnad som avses i punkt 1, eller

ii)      varför den anser att det inte är nödvändigt att genomföra några undersökningar.

3.           Om den behöriga myndighet som tagit emot anmälan i enlighet med punkt 1 beslutar att genomföra undersökningar i enlighet med punkt 2 ska den utan dröjsmål underrätta den anmälande behöriga myndigheten om resultaten av undersökningarna och, i förekommande fall, om vilka åtgärder som vidtagits till följd av detta.

Artikel 56 Stöd vid bristande efterlevnad

1.           Om den behöriga myndigheten i samband med offentlig kontroll av avelsdjur med ursprung i en annan medlemsstat och avelsmaterial från dem fastställer att dessa avelsdjur eller avelsmaterial från dem inte uppfyller kraven i de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning och detta innebär en allvarlig överträdelse av dessa bestämmelser, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål anmäla detta till den behöriga myndigheten i den avsändande medlemsstaten samt i övriga berörda medlemsstater så att de kan genomföra lämpliga undersökningar.

2.           De behöriga myndigheter som har tagit emot en anmälan enligt punkt 1 ska utan onödigt dröjsmål

a)      bekräfta att de tagit emot anmälan och meddela vilka undersökningar de har för avsikt att genomföra med avseende på det fall av bristande efterlevnad som avses i punkt 1,

b)      undersöka saken, vidta alla nödvändiga åtgärder och underrätta den anmälande behöriga myndigheten om vilka undersökningar och vilken typ av offentlig kontroll som genomförts samt om vilka beslut som fattats och varför.

3.           Om den anmälande behöriga myndighet som avses i punkt 1 har anledning att tro att de undersökningar som genomförts eller de åtgärder som i enlighet med punkt 2 vidtagits av de behöriga myndigheter som tagit emot anmälan inte i tillräcklig utsträckning åtgärdar det fall av bristande efterlevnad som konstaterats, ska den begära att de behöriga myndigheter som tagit emot anmälan genomför ytterligare offentlig kontroll eller vidtar ytterligare åtgärder.

I sådana fall ska de behöriga myndigheterna från de två medlemsstaterna

a)      gemensamt försöka finna en lösning för att på lämpligt sätt åtgärda den bristande efterlevnad som avses i punkt 1, bl.a. genom gemensam offentlig kontroll på plats som genomförs i enlighet med artiklarna 53.2 och 54.2,

b)      utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen om de inte kan enas om lämpliga åtgärder.

4.           Om den offentliga kontrollen av avelsdjur med ursprung i en annan medlemsstat eller avelsmaterial från dem vid upprepade tillfällen visar på bristande efterlevnad av bestämmelserna i punkt 1 ska den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om detta.

Artikel 57 Information från tredjeländer om bristande efterlevnad

1.           Om en behörig myndighet mottar information från ett tredjeland om bristande efterlevnad av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning ska den utan onödigt dröjsmål anmäla detta

a)      till kommissionen, om informationen är eller kan tänkas vara relevant på unionsnivå,

b)      till den behöriga myndigheten i andra berörda medlemsstater.

2.           Information som erhållits vid offentlig kontroll och undersökningar som har genomförts i enlighet med denna förordning får vidarebefordras till det tredjeland som avses i punkt 1, förutsatt att

a)      de behöriga myndigheter som har lämnat informationen har gett sitt samtycke,

b)      tredjelandet har åtagit sig att ge det stöd som behövs för att samla in belägg för praxis där unionsbestämmelserna inte efterlevs eller förefaller att inte efterlevas,

c)      relevanta unionsbestämmelser och nationella bestämmelser om överföring av personuppgifter till tredjeländer följs.

Artikel 58 Samordnat stöd och uppföljning från kommissionens sida

1.           Kommissionen ska utan dröjsmål samordna de åtgärder som den behöriga myndigheten vidtar i enlighet med detta kapitel om

a)      den information som kommissionen har tillgång till visar på verksamhet där bestämmelserna inte efterlevs eller förefaller att inte efterlevas, och denna verksamhet

i)       har eller kan ha följder i mer än en medlemsstat, eller

ii)      kan förekomma i mer än en medlemsstat,

b)      den behöriga myndigheten i de berörda medlemsstaterna inte kan enas om lämpliga åtgärder för att åtgärda den bristande efterlevnaden.

2.           I de fall som avses i punkt 1 får kommissionen

a)      i samarbete med den berörda medlemsstaten sända ut en grupp inspektörer för offentlig kontroll på plats,

b)      begära att den behöriga myndigheten i den avsändande medlemsstaten och, i förekommande fall, i andra berörda medlemsstater, på lämpligt sätt skärper den offentliga kontrollen och rapporterar till kommissionen om vilka åtgärder den vidtagit,

c)      lämna information om sådana fall till den kommitté som avses i artikel 72.1, tillsammans med ett förslag på åtgärder för att åtgärda den bristande efterlevnad som avses i punkt 1 a.

Artikel 59 Allmän princip för finansiering av offentlig kontroll

1.           Medlemsstaterna ska se till att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att tillhandahålla personal och andra resurser som den behöriga myndigheten behöver för att genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

2.           Medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för den offentliga kontroll som de genomför.

Artikel 60 De behöriga myndigheternas allmänna skyldigheter i fråga om verkställighetsåtgärder

1.           När de behöriga myndigheterna agerar i enlighet med detta kapitel ska de prioritera åtgärder för att undanröja bristande efterlevnad eller minimera effekten på handeln med avelsdjur och avelsmaterial från dem.

2.           När de behöriga myndigheterna misstänker bristande efterlevnad ska de genomföra en undersökning för att bekräfta eller undanröja dessa misstankar.

3.           Den undersökning som avses i punkt 2 ska om det är nödvändigt omfatta skärpt offentlig kontroll av avelsdjur och avelsmaterial från dem samt av uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter under en skälig tidsperiod.

Artikel 61 Undersökningar och åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad

1.           Om bristande efterlevnad konstateras ska de behöriga myndigheterna

a)      genomföra ytterligare undersökningar som är nödvändiga för att fastställa orsaken till och omfattningen av den bristande efterlevnaden samt fastställa uppfödares, rasföreningars och avelsverksamheters ansvar,

b)      vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att uppfödare, rasföreningar och avelsverksamheter åtgärdar den bristande efterlevnaden och ser till att detta inte upprepas.

När de behöriga myndigheterna beslutar vilka åtgärder som ska vidtas ska de ta hänsyn till den bristande efterlevnadens art och om uppfödaren, rasföreningen eller avelsverksamheten hittills har följt bestämmelserna.

2.           När de behöriga myndigheterna agerar i enlighet med punkt 1 ska de, beroende på vad som är lämpligt,

a)      skjuta upp införandet i stamböcker av renrasiga avelsdjur eller registreringen i register av hybridavelssvin,

b)      beordra en ändring av djurens eller deras avelsmaterials status som avsedda för avel i enlighet med denna förordning eller se till att korrigerande information lämnas till uppfödare,

c)      begränsa eller förbjuda handel med djur och avelsmaterial från dem som avelsdjur eller avelsmaterial enligt definitionen i artikel 2 eller deras import till unionen eller export till tredjeländer, eller förbjuda eller beordra att de återsänds till den avsändande medlemsstaten,

d)      beordra att uppfödaren, rasföreningen eller avelsverksamheten ökar egenkontrollernas frekvens,

e)      beordra att vissa av den berörda uppfödarens, rasföreningens eller avelsverksamhetens verksamheter ska bli föremål för skärpt eller systematisk offentlig kontroll,

f)       beordra att den berörda uppfödaren, rasföreningen eller avelsverksamheten under en lämplig tidsperiod lägger ner hela eller delar av sin verksamhet och, i förekommande fall, de webbplatser som den driver eller använder samt tillfälligt upphäva godkännandet av ett avelsprogram som en rasförening eller avelsverksamhet genomför om rasföreningen eller avelsverksamheten upprepade gånger, kontinuerligt eller i allmänhet inte uppfyller kraven i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9,

g)      beordra att det erkännande av rasföreningen eller avelsverksamheten som beviljats i enlighet med artikel 4.2 återkallas, om rasföreningens eller avelsverksamhetens administrativa rutiner visar att den upprepade gånger, kontinuerligt eller i allmänhet inte uppfyller kraven i artikel 4.2 c,

h)      vidta andra åtgärder som de behöriga myndigheterna anser vara lämpliga för att säkerställa att de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning följs.

3.           De behöriga myndigheterna ska till den berörda uppfödaren, rasföreningen eller avelsverksamheten eller till dennes företrädare överlämna

a)      en skriftlig anmälan om sitt beslut om vilka insatser eller åtgärder som ska vidtas i enlighet med punkterna 1 och 2 och om skälen till beslutet, och

b)      information om rätten att överklaga sådana beslut och om de förfaranden och tidsfrister som gäller för detta.

4.           Samtliga utgifter som uppstått till följd av tillämpningen av denna artikel ska bäras av den ansvariga uppfödaren, rasföreningen eller avelsverksamheten.

Artikel 62 Påföljder

Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag som anges i artikel 74 andra stycket, och alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt.

KAPITEL X Kommissionens kontroller

Avsnitt 1 Kommissionens kontroller i medlemsstaterna

Artikel 63 Kommissionens kontroller i medlemsstaterna

1.           Kommissionens experter ska utföra kontroller i varje medlemsstat för att

a)      försäkra sig om den övergripande tillämpningen av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning,

b)      försäkra sig om att de nationella kontrollsystem som avses i artikel 46 fungerar som de ska och att de behöriga myndigheter som förvaltar dem sköter sina uppgifter,

c)      undersöka och samla in information om

i)       offentlig kontroll och verkställighetspraxis,

ii)      betydande eller återkommande problem när det gäller tillämpningen av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning eller när det gäller kontrollen av att de följs,

iii)     nya problem eller ny utveckling i medlemsstaterna.

2.           Kommissionens kontroller enligt punkt 1 ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kan omfatta kontroller på plats i samarbete med personalen hos den behöriga myndighet som genomför offentlig kontroll.

3.           Experter från medlemsstaterna får bistå kommissionens experter.

Nationella experter som åtföljer kommissionens experter ska ges samma rätt till tillträde som kommissionens egna experter.

Artikel 64 Rapporter om kommissionens kontroller i medlemsstaterna

1.           Kommissionen ska

a)      utarbeta ett utkast till rapport om resultaten av sina kontroller samt skicka en kopia av utkastet för kommentarer till den medlemsstat där kontrollerna har utförts i enlighet med artikel 63.1,

b)      utarbeta den slutliga rapporten om resultaten av sina kontroller, med beaktande av kommentarerna från den medlemsstat som avses i led a,

c)      offentliggöra den slutliga rapport och kommentarerna från den medlemsstat som avses i led b respektive led a.

2.           I förekommande fall får kommissionen i den slutliga rapport som avses i punkt 1 b rekommendera korrigerande eller förebyggande åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att åtgärda de specifika eller systematiska brister som konstaterats i samband med de kontroller som kommissionen utfört i enlighet med artikel 63.1.

Artikel 65 Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller kommissionens kontroller

1.           För att bistå kommissionen vid utförandet av dess kontroller i enlighet med artikel 63.1 ska medlemsstaterna

a)      ge nödvändigt stöd samt tillhandahålla den dokumentation och annat tekniskt stöd som kommissionens experter begär, så att de kan utföra kontrollerna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt,

b)      se till att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler samt tillgång till information och datasystem som är nödvändiga för utförandet av kontrollerna.

2.           Medlemsstaterna ska vidta lämpliga uppföljningsåtgärder mot bakgrund av rekommendationerna i den slutliga rapport som avses i artikel 64.1 b för att säkerställa efterlevnaden av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 66 Allvarliga brister i en medlemsstats kontrollsystem

1.           Om kommissionen har belägg för att det finns en allvarlig brist i en medlemsstats kontrollsystem och denna brist kan resultera i omfattande överträdelser av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning, ska kommissionen genom genomförandeakter anta en eller flera av följande åtgärder, som ska gälla tills bristen har åtgärdats:

a)      Förbud mot handel med de avelsdjur eller det avelsmaterial från dem som berörs av bristerna i det offentliga kontrollsystemet.

b)      Införa särskilda villkor, utöver de som anges i kapitel II, för erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter, godkännande av avelsprogram eller handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem.

c)      Andra lämpliga tillfälliga åtgärder.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

2.           De åtgärder som anges i punkt 1 ska vidtas endast om den berörda medlemsstaten efter begäran från kommissionen inte har åtgärdat situationen inom den tidsfrist som kommissionen fastställt.

Avsnitt 2 Kommissionens kontroller i tredjeländer

Artikel 67 Kommissionens kontroller i tredjeländer

1.           Kommissionens experter får utföra kontroller i tredjeländer för att

a)      försäkra sig om att de avelstekniska och genealogiska bestämmelser om avelsdjur och avelsmaterial från dem som föreskrivs i tredjelandets lagstiftning ger garantier som är likvärdiga med de som föreskrivs i unionen genom denna förordning,

b)      försäkra sig om att det kontrollsystem som finns i det berörda tredjelandet säkerställer att sändningar av avelsdjur och avelsmaterial från dem som exporteras till unionen uppfyller relevanta krav i kapitel VII i denna förordning,

c)      samla in information för att kartlägga orsakerna till återkommande fall där avelsdjur och avelsmaterial från dem som importeras till unionen inte uppfyller de avelstekniska och genealogiska kraven för import till unionen och där överensstämmelse med kraven felaktigt intygats.

2.           I samband med kommissionens kontroller enligt punkt 1 ska särskild hänsyn tas till följande:

a)      Tredjelandets avelstekniska och genealogiska lagstiftning om avelsdjur och avelsmaterial från dem.

b)      Hur tredjelandets behöriga myndighet är organiserad, dess befogenheter och oberoende, vilken tillsyn den är föremål för och vilka befogenheter den har för att effektivt kunna säkerställa att den lagstiftning som avses i led a följs.

c)      Utbildning av personal i genomförandet av offentlig kontroll.

d)      De resurser som står till den behöriga myndighetens förfogande i tredjelandet.

e)      Om det finns dokumenterade, prioritetsbaserade kontrollrutiner och kontrollsystem och hur dessa fungerar.

f)       Omfattningen och genomförandet av offentlig kontroll när det gäller avelsdjur och avelsmaterial från dem som kommer från andra tredjeländer.

g)      Om tredjelandet kan försäkra att dess lagstiftning överensstämmer eller är likvärdig med kraven i de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 68 Frekvensen för och organisationen av kommissionens kontroller i tredjeländer

1.           Frekvensen för kommissionens kontroller i tredjeländer ska bestämmas utifrån följande:

a)      De avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning.

b)      Volym och typ av avelsdjur och avelsmaterial från dem som förs in till unionen från tredjelandet.

c)      Resultaten av de kontroller som kommissionen redan utfört.

d)      Resultaten av offentlig kontroll av avelsdjur och avelsmaterial från dem som förs in till unionen från tredjelandet och av annan offentlig kontroll som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har genomfört.

2.           För att kommissionens kontroller enligt punkt 1 ska kunna utföras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt får kommissionen, innan den utför kontrollerna, begära att tredjelandet tillhandahåller

a)      de uppgifter som avses i artikel 37.1 b,

b)      i förekommande fall, skriftlig dokumentation om den offentliga kontroll som genomförts i tredjelandet.

3.           Kommissionen får utse experter från medlemsstaterna som ska bistå dess egna experter vid kontrollerna enligt punkt 1.

Artikel 69 Rapporter från kommissionen om de kontroller som dess experter utfört i tredjeländer

1.           Om kommissionens kontroller har utförts i enlighet med artikel 67.1 ska kommissionen

a)      utarbeta ett utkast till rapport om resultaten av sina kontroller samt skicka en kopia av utkastet för kommentarer till det tredjeland där de har utförts,

b)      utarbeta den slutliga rapporten om resultaten av de kontroller som kommissionens experter utfört i tredjelandet, med beaktande av kommentarerna från det berörda tredjelandet,

c)      offentliggöra den slutliga rapporten och kommentarerna från det tredjeland där kontrollerna har utförts.

2.           I förekommande fall får kommissionen i den slutliga rapport som avses i punkt 1 rekommendera korrigerande eller förebyggande åtgärder som tredjelandet ska vidta för att åtgärda de specifika eller systematiska brister som kommissionens experter konstaterat i samband med de kontroller som utförts i enlighet med artikel 67.1.

Artikel 70 Fastställande av särskilda åtgärder när det gäller import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem

1.           Om det finns belägg för att det förekommer omfattande och allvarlig bristande efterlevnad av de avelstekniska och genealogiska bestämmelserna i denna förordning, ska kommissionen genom genomförandeakter anta särskilda åtgärder som är nödvändiga för att se till att den bristande efterlevnaden upphör.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 72.2.

2.           De särskilda åtgärder som föreskrivs i punkt 1 ska identifiera avelsdjuren och avelsmaterialet från dem genom att hänvisa till deras KN-nummer (Kombinerade nomenklaturen) och kan omfatta följande:

a)      Förbud på avelstekniska grunder mot import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem som har sitt ursprung i eller som avsänds från de tredjeländer som berörs av den bristande efterlevnad som avses i punkt 1.

b)      Krav på att de avelsdjur och det avelsmaterial som avses i punkt 1 och som har sitt ursprung i eller som avsänds från de tredjeländer som berörs av den bristande efterlevnad som avses i punkt 1

i)       är föremål för särskilda kontroller som utförs före avsändandet eller vid införsel till unionen,

ii)      åtföljs av ett officiellt intyg eller andra belägg som visar att avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem uppfyller de krav som fastställs i kapitel VII i denna förordning eller i den delegerade akt som antagits enligt artikel 45.1.

c)      Krav på att de belägg som avses i led b ii lämnas i ett särskilt format.

d)      Andra åtgärder som är nödvändiga för att korrigera den bristande efterlevnad som avses i punkt 1.

3.           Om de särskilda åtgärder som avses i punkt 2 vidtas ska hänsyn tas till följande:

a)      Den information som samlats in i enlighet med artikel 67.2.

b)      All annan information som lämnats av de tredjeländer som berörs av den bristande efterlevnad som avses i punkt 1.

c)      Vid behov resultaten av kommissions kontroller enligt artikel 67.1.

4.           Kommissionen ska bevaka situationen och i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 72.2 ändra eller upphäva de åtgärder som vidtagits alltefter vad situationen kräver.

KAPITEL XI Delegering och genomförande

Artikel 71 Delegeringens utövande

1.           Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.           Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3, 8.3, 17.4, 19.4, 20.2, 21.2, 23.4, 24.2, 28.1, 32.2, 33.3, 35.1, 39.2, 45.1 och 52.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.

3.           Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.3, 8.3, 17.4, 19.4, 20.2, 21.2, 23.4, 24.2, 28.1, 32.2, 33.3, 35.1, 39.2, 45.1 och 52.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.           Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.           En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.3, 8.3, 17.4, 19.4, 20.2, 21.2, 23.4, 24.2, 28.1, 32.2, 33.3, 35.1, 39.2, 45.1 och 52.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 72 Kommittéförfarande

1.           Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för husdjursavel, som inrättats genom rådets beslut 77/505/EEG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.           När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom tidsfristen för att avge yttrandet, kommitténs ordförande så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.

3.           När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

KAPITEL XII Slutbestämmelser

Artikel 73 Upphävanden

1.           Rådets direktiv 87/328/EEG, 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/118/EEG, 90/119/EEG, 90/427/EEG, 91/174/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG samt rådets beslut 96/463/EG ska upphöra att gälla.

2.           Hänvisningar till de upphävda direktiven och till det upphävda beslutet 96/463/EG ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VII.

Artikel 74 Ikraftträdande och tillämplighet

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med [1/mm/åååå] [date to be inserted: please insert the first day of the eighteen month following the date referred to in the first paragraph].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                                                           På rådets vägnar

Ordförande                                                                                          Ordförande

BILAGA I

Rasföreningar och avelsverksamheter som upprättar eller för stamböcker eller register och som avses i kapitel II

Del 1 Allmänna krav för erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter enligt artikel 4.2

För att få ett erkännande i enlighet med artikel 4.2 ska en rasförening som upprättar eller för en stambok eller en avelsverksamhet som upprättar eller för ett register uppfylla följande krav:

1.           Den ska vara en juridisk person enligt gällande lagstiftning i den medlemsstat där ansökan om erkännande görs.

2.           Den ska vara rättsligt och ekonomiskt oberoende av den behöriga myndigheten.

3.           Den ska lämna in dokumentation till den behöriga myndigheten som visar följande:

a)      Att den har tillräckligt stor och kvalificerad personal samt lämpliga lokaler och lämplig utrustning för att på ett effektivt sätt genomföra det avelsprogram som ska godkännas i enlighet med artikel 8.1 och, i tillämpliga fall, artikel 9.

b)      Att den kan utföra eller utför de kontroller som krävs för att registrera härstamningen för de avelsdjur som den använder i det avelsprogram som ska godkännas i enlighet med artikel 8.1 och, i tillämpliga fall, artikel 9.

c)      Att den kan få eller har en tillräckligt stor population av avelsdjur och att det finns ett tillräckligt antal uppfödare inom det geografiska område för verksamheten där det avelsprogram som ska godkännas i enlighet med artikel 8.1 och, i tillämpliga fall, artikel 9 genomförs, i syfte att förbättra rasen eller korsningen eller att bevara rasen.

d)      Att den kan generera och använda de uppgifter från individ- och avkommeprövningen av avelsdjur som behövs för genomförandet av det avelsprogram som ska godkännas i enlighet med artikel 8.1 och, i tillämpliga fall, artikel 9.

e)      Att den, när rasföreningen eller avelsverksamheten kräver medlemskap från uppfödare, har antagit en arbetsordning vad gäller följande:

i)       Likabehandling av de uppfödare som har ansökt eller ansöker om medlemskap och som håller sina avelsdjur på anläggningar som är belägna inom det geografiska område där det godkända avelsprogrammet genomförs.

ii)      Vissa tjänster som på begäran tillhandahålls uppfödare som är medlemmar och som flyttar sina avelsdjur till anläggningar som är belägna utanför det geografiska område där det godkända avelsprogrammet genomförs.

f)       Att den har antagit en arbetsordning för att lösa tvister som uppstår med uppfödare vid individprövning och avelsvärdering av avelsdjur, införande i klasser utifrån förtjänster samt godkännande av avelsdjur för avel och för insamling och användning av avelsmaterial från dem.

Del 2 Allmänna krav för godkännande av rasföreningars och avelsverksamheters avelsprogram i enlighet med artiklarna 8.1 och 9

1.           För att få sitt avelsprogram godkänt ska rasföreningen eller avelsverksamheten i enlighet med artiklarna 8.1 och 9 lämna in uppgifter om följande:

a)      Namn på och en beskrivning av särdragen hos den ras eller, vad gäller hybridavelssvin, den korsning som omfattas av stamboken eller registret för att förhindra sammanblandning med liknande avelsdjur som är införda eller registrerade i andra befintliga stamböcker eller register.

b)      Det system för identifiering av enskilda avelsdjur som säkerställer att avelsdjur inte förs in i en stambok eller ett register förrän de åtminstone har identifierats i enlighet med bestämmelserna i unionens djurhälsolagstiftning om identifiering och registrering av djur av den berörda arten.

c)      Systemet för registrering av härstamningen för de renrasiga avelsdjur som är införda eller registrerade och berättigade att föras in i stamböcker eller av de hybridavelssvin som är registrerade i register.

d)      Avelsprogrammets mål och detaljerade kriterier för urvalet av avelsdjur, samt om det gäller upprättandet av en stambok för en ny ras ska uppgifter om de närmare omständigheter som motiverar upprättandet av den nya rasen ingå.

e)      Systemen för att generera, registrera, meddela och använda resultaten av individprövningen och, om det krävs i enlighet med artikel 27, för att genomföra avelsvärderingen i syfte att beräkna avelsdjurens genetiska värde med tanke på rasens förbättring, urval eller rasens bevarande eller korsningens förbättring.

f)       Närmare uppgifter om reglerna för indelning av stambokens huvudavsnitt i klasser, om det finns olika kriterier eller förfaranden för klassificering av de renrasiga avelsdjur som är införda i stamboken utifrån deras förtjänster.

g)      Vid behov de system som används för att föra in en sådan härstamning i stamböcker som redan är införd i en annan stambok.

2.           Rasföreningar och avelsverksamheter ska utan dröjsmål och på ett öppet sätt underrätta den behöriga myndigheten, sina medlemmar och de uppfödare som avses i artikel 10.2 om alla ändringar av de uppgifter som avses i punkt 1.

Del 3 Särskilda krav på de rasföreningar som upprättar eller för stamböcker för renrasiga avelsdjur av hästdjur

1.           Följande särskilda krav ska gälla för renrasiga avelsdjur av hästdjur, utöver de som anges i del 2 punkt 1:

a)      En rasförening får till den behöriga myndigheten intyga att den stambok som den har upprättat är den ursprungliga stamboken för den ras som omfattas av dess avelsprogram, förutsatt att rasföreningen

i)       redan tidigare har fastställt de regler som anges i del 2 punkt 1 och har offentliggjort dem,

ii)      visar att det vid tidpunkten för den ansökan som avses i artikel 4.1 inte finns någon annan känd rasförening som är erkänd i samma eller en annan medlemsstat eller i ett tredjeland och som redan har upprättat en stambok för samma ras samt har fastställt och offentliggjort de regler som anges i del 2 punkt 1,

iii)     har ett nära samarbete med de rasföreningar som avses i led b, särskilt när det gäller de allmänna kraven i del 2 punkt 2,

iv)     vid behov har fastställt icke-diskriminerande uppföranderegler med avseende på de stamböcker som upprättats för samma ras av avelsorgan som inte upptagits på förteckningen i enlighet med artikel 37.2.

b)      En rasförening får till den behöriga myndigheten intyga att den stambok som den har upprättat är en dotterstambok för den ras som omfattas av dess avelsprogram, förutsatt att rasföreningen

i)       i sitt eget avelsprogram har införlivat de regler som fastställts av den rasförening som avses i led a och som för den ursprungliga stamboken för samma ras,

ii)      har offentliggjort information om tillämpningen av de regler som avses i led i och om deras ursprung,

iii)     har infört mekanismer för att och åtar sig att vid behov anpassa reglerna för det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 till de ändringar av dessa regler som gjorts av den rasförening som avses i led a och som för den ursprungliga stamboken för samma ras.

2.           Följande undantag ska gälla för renrasiga avelsdjur av hästdjur:

a)      Genom undantag från del 1 punkt 3 e i, när det för en ras inom unionens territorium enligt bilaga VI finns flera rasföreningar som för stamböcker för den rasen och deras avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 omfattar hela territoriet, gäller följande för de regler som avses i del 1 punkt 3 e i och som fastställts av rasföreningarna:

i)       I reglerna får föreskrivas att för att erhålla födelseintyg ska renrasiga avelsdjur av hästdjur av den rasen vara födda inom en viss del av unionens territorium för att ha rätt att föras in i stamboken för den rasen.

ii)      Reglerna ska säkerställa att den begränsning som anges i led i inte gäller vid införande i en stambok för den rasen för reproduktion.

b)      Genom undantag från punkt 1 a, när de regler som avses i del 2 punkt 1 d endast är fastställda av en internationell organisation som bedriver verksamhet på global nivå och det inte finns någon rasförening i en medlemsstat eller något avelsorgan i ett tredjeland som för den ursprungliga stamboken för den rasen, ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat erkänna rasföreningar som för en dotterstambok för den rasen, förutsatt att följande gäller för de regler som avses i del 2 punkt 1 d och som fastställts av den internationella organisationen:

i)       Rasföreningen ger den behöriga myndighet som avses i artikel 4.2 möjlighet att kontrollera reglerna.

ii)      Reglerna har införlivats i det avelsprogram som godkänts i i enlighet med artikel 8.1 och som genomförs av rasföreningen.

c)      Genom undantag från punkt 1 b får en rasförening som för en dotterstambok fastställa ytterligare klasser utifrån förtjänster, förutsatt att de renrasiga avelsdjur av hästdjur som är införda i klasser i huvudavsnittet i den ursprungliga stamboken för den rasen får föras in i motsvarande klasser i huvudavsnittet i dotterstamboken.

BILAGA II

Införande i stamböcker och registrering i register som avses i kapitel IV

Del 1 Införande av renrasiga avelsdjur i stamböcker

Kapitel I Huvudavsnitt

1.           Efter ansökan från uppfödaren ska rasföreningar enligt artikel 19.1 föra in eller registrera för att föra in i huvudavsnittet i sina stamböcker alla renrasiga avelsdjur som uppfyller följande villkor:

a)      De uppfyller de kriterier för föräldrahärstamning som fastställs

i)       i artikel 2 i i när det gäller renrasiga avelsdjur av nötkreatur (Bos taurus och Bubalus bubalis), svin (Sus scrofa), får (Ovis aries) och get (Capra hircus),

ii)      i artikel 2 i ii när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur (Equus caballus och Equus asinus),

ii)      i de delegerade akter som antagits enligt artiklarna 35.1 och 45.1 när det gäller de renrasiga avelsdjur av andra arter som avses i artikel 2 i iii.

b)      De har fått sin härstamning fastställd i enlighet med de regler som anges i stamboken i enlighet med det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9.

c)      De har identifierats efter födseln i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning för den berörda arten och de regler som anges i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 och som när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur ska kräva identifiering som sto med föl vid sidan och åtminstone ett betäckningsintyg.

d)      De åtföljs, om det krävs, av ett härstamningsintyg som utfärdats i enlighet med artikel 33.1.

2.           Genom undantag från punkt 1 a ii får en rasförening som genomför ett korsningsprogram med renrasiga avelsdjur av hästdjur i huvudavsnittet i sin stambok föra in ett renrasigt avelsdjur av hästdjur som är infört i huvudavsnittet i stamboken för en annan ras, förutsatt att den andra rasen och kriterierna för införande av dessa renrasiga avelsdjur anges i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9.

3.           En rasförening som i sin stambok för in ett renrasigt avelsdjur av hästdjur som redan har införts i en stambok som en rasförening i en annan medlemsstat upprättat ska föra in det renrasiga avelsdjuret under dess unika livslånga nummer och, utom när de två berörda rasföreningarna har kommit överens om ett undantag, under samma namn med angivande av födelselandets landskod, i enlighet med internationella överenskommelser för den berörda rasen.

Kapitel II Undantag för nyligen upprättade stamböcker för renrasiga avelsdjur

1.           Om en rasförening erkänns i enlighet med artikel 4.2 för upprättande av en stambok för en ras för vilken det inte finns någon stambok i en medlemsstat, får den behöriga myndigheten genom undantag från kapitel I punkt 1 a godkänna att renrasiga avelsdjur eller avkommor från renrasiga avelsdjur av olika raser direkt förs in i huvudavsnittet i den nyligen upprättade stamboken, förutsatt att

a)      en period för upprättande av den nya stamboken som är lämplig med beaktande av den berörda artens generationsintervall anges i det avelsprogram som ska godkännas i enlighet med artiklarna 8.1 och 9,

b)      det hänvisas till varje befintlig stambok i vilken de renrasiga avelsdjuren eller deras föräldrar infördes för första gången efter födseln och till den stambokens ursprungliga registreringsnummer,

c)      avelsdjuren är införda i huvudavsnittet, och i tillämpliga fall i lämpliga klasser, enligt de regler som anges i det avelsprogram som ska godkännas i enlighet med artiklarna 8.1 och 9.

2.           I slutet av den period för upprättande som avses i punkt 1 a ska den behöriga myndigheten genomföra den offentliga kontroll som föreskrivs i artikel 50.

Kapitel III Bilagor

1.           En rasförening som för en stambok får besluta att nötkreatur, svin, får, getter eller hästdjur som inte uppfyller villkoren i kapitel I punkt 1 i enlighet med artikel 20.1 får föras in i en bilaga till den stambok som upprättats, förutsatt att djuret uppfyller följande villkor:

a)      Djuret är identifierat i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning för den berörda arten och de regler som rasföreningen fastställt för stamboken.

b)      Rasföreningen bedömer att djuret har de särdrag för rasen som avses i del 2 punkt 1 a i bilaga I.

c)      Djuret uppfyller minimikraven enligt de regler som rasföreningen fastställt för stamboken vid prövning av de egenskaper för vilka de avelsdjur av den arten som förs in i huvudavsnittet prövas i enlighet med bilaga III.

2.           Rasföreningen får tillämpa olika krav vad gäller överensstämmelse med de särdrag för rasen som avses i punkt 1 b eller den individprövning som avses i punkt 1 c, beroende på om djuret

a)      tillhör rasen, även om dess ursprung är okänt, eller

b)      härrör från ett korsningsprogram som godkänts av rasföreningen.

3.           Rasföreningar får inte i enlighet med de villkor som fastställs i kapitel I neka att föra in ett hondjur av nötkreatur, svin, får eller get som anses vara renrasigt i huvudavsnittet i den stambok som de har upprättat om följande villkor gäller:

a)      Djurets mor och mormor är införda i en bilaga till en stambok för samma ras enligt punkt 1.

b)      Djurets far, farfar och morfar är införda i huvudavsnittet i en stambok för samma ras.

4.           Rasföreningar som har upprättat stamböcker för renrasiga avelsdjur av hästdjur ska i de avelsprogram som godkänts i enlighet med artiklarna 8.1 och 9 fastställa villkoren för införande i huvudavsnittet av de avelsdjur av han- och honkön som registrerats i bilagan.

När det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur av honkön får dessa villkor inte vara strängare än de villkor som fastställs i punkt 3 a och b.

Del 2 Registrering av hybridavelssvin i register

1.           Efter ansökan av en uppfödare ska en avelsverksamhet som erkänts i enlighet med artikel 4.2 i sitt register registrera varje hybridavelssvin av samma korsning

a)      som har identifierats efter födseln i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning för den berörda arten och de regler som anges i det registret,

b)      vars föräldrahärstamning har fastställts i enlighet med reglerna för det register i vilket djuret är avsett att registreras,

c)      som, om det krävs, åtföljs av ett härstamningsintyg som utfärdats i enlighet med artikel 33.1.

2.           Avelsverksamheter får inte neka att i sina register registrera sådana hybridavelssvin som en avelsverksamhet som erkänts i enlighet med artikel 4.2 i samma eller i en annan medlemsstat redan har registrerat i enlighet med punkt 1 i ett register som upprättats för samma korsning.

BILAGA III

INDIVIDPRÖVNING OCH AVELSVÄRDERING SOM AVSES I KAPITEL V

Del 1 Nötkreatur

Kapitel I Individprövning

Rasföreningar ska utföra individprövning för att bestämma avelsvärdet hos renrasiga avelsdjur av nötkreatur med hjälp av en eller en kombination av de metoder som fastställs i detta kapitel.

Individprövningen ska följa de regler och normer som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med Internationella kommittén för djurregistrering (International Committee for Animal Recording, ICAR).

Avsnitt 1 Köttproduktionsegenskaper

1.           Vid individprövning av ett avelsdjur eller dess avkommor (nedan kallade djur som ingår i prövningen) på en prövningsstation ska följande uppgifter anges:

a)      Prövningsmetoden och antalet djur som ingår i prövningen.

b)      Prövningsprotokollet ska innehålla följande uppgifter:

i)       Kriterierna för intagning av de djur som ingår i prövningen till prövningsstationen.

ii)      Tidigare resultat av prövningar som utförts på de djur som ingår i prövningen, inklusive i förekommande fall individprövning av dessa djur i en besättning.

iii)     Namnet på ägaren till de djur som ingår i prövningen.

iv)     Den högsta åldern för de djur som ingår i prövningen och som tas in på prövningsstationen samt åldersspannet för de djur som samtidigt finns på prövningsstationen.

v)      Anpassnings- och prövningsperiodens längd på prövningsstationen.

vi)     Foderstat och utfodringssystem som används under prövningen.

c)      De egenskaper som ska registreras vid prövningen ska omfatta ökning i levande vikt och köttansättning (slaktkroppskonformation) samt får omfatta, om uppgift finns, övriga egenskaper såsom foderomvandlingsförmåga och slaktkroppsegenskaper.

2.           Individprövning i fält (besättning)

Prövningsmetoden och metoden för validering av prövningsresultaten ska fastställas av den institution som utses i enlighet med artikel 29.1.

De egenskaper som ska registreras vid prövningen ska omfatta levande vikt och ålder samt får omfatta, om uppgift finns, övriga egenskaper såsom slaktkroppskonformation.

3.           Prövning med hjälp av undersökningsdata från besättningar och försäljnings- och slaktställen

Rasföreningen ska, om uppgift finns, registrera levande vikt, slaktkroppsvikt, försäljningspris, slaktkroppsklassificering enligt de unionsskalor för klassificering av slaktkroppar som fastställs i artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007, köttkvalitet och övriga köttegenskaper.

Avsnitt 2 Mjölkproduktionsegenskaper

Rasföreningar ska registrera mjölkavkastningsdata enligt de regler och normer som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med ICAR.

Avsnitt 3 Egenskaper som inte är relaterade till produktion

1.           Om rasföreningar i avelsvärderingen inkluderar fruktsamhet, kalvningsförmåga och livslängd ska dessa egenskaper värderas utifrån icke omlöpningsprocent eller andra fruktsamhetsdata, kalvningsförlopp samt längd på produktiv ålder och utslagningsålder.

2.           I avelsvärderingen får uppgifter om temperament, morfologisk bedömning och sjukdomsresistens endast inkluderas om de fåtts fram genom ett registreringssystem som godkänts av den institution som utses i enlighet med artikel 29.1.

Kapitel II Avelsvärdering

1.           Avelsvärderingen av avelsdjur ska utföras av den institution som utses i enlighet med artikel 29.1 och ska omfatta följande produktionsegenskaper enligt de mål för urval som anges i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artiklarna 8.1 och 9:

a)      Mjölkproduktionsegenskaper när det gäller avelsdjur av mjölkraser.

b)      Köttproduktionsegenskaper när det gäller avelsdjur av köttraser.

c)      Mjölk- och köttproduktionsegenskaper när det gäller raser för båda ändamålen.

2.           Avelsvärderingen ska omfatta de egenskaper som inte är relaterade till produktion och som avses i kapitel I avsnitt 3 när det gäller raser för vilka rasföreningar registrerar dessa egenskaper i enlighet med det avelsprogram som godkänts i enlighet med artiklarna 8.1 och 9.

Ett avelsdjurs avelsvärde ska beräknas på grundval av resultaten av individprövningen av det enskilda djuret eller dess släktingar och förtroendet för ett sådant avelsvärde får förbättras genom användning av genomisk information eller en annan metod som validerats av det referenscentrum i Europeiska unionen som avses i artikel 31.1.

3.           De statistiska metoder som används vid avelsvärderingen ska följa de regler och normer som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med ICAR, och de ska säkerställa att avelsvärderingen inte påverkas av de huvudsakliga miljöfaktorerna och datastrukturen.

Avelsvärderingens tillförlitlighet ska mätas som determinationskoefficienten i enlighet med de regler och normer som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med ICAR. När avelsvärdena offentliggörs ska såväl tillförlitligheten som datum för avelsvärderingen redovisas.

4.           Genetiska egenheter och defekter hos ett avelsdjur enligt rasföreningens definition ska offentliggöras.

5.           Tjurar som är avsedda för artificiell insemination, med undantag av tjurar av utrotningshotade arter, ska avelsvärderas med avseende på de obligatoriska egenskaper som anges i punkt 6 eller 7. Rasföreningen ska offentliggöra dessa avelsvärden.

Rasföreningen ska även offentliggöra andra tillgängliga avelsvärden för tjurar avsedda för artificiell insemination.

6.           Avelsvärdering av tjurar avsedda för artificiell insemination med avseende på mjölkproduktionsegenskaper ska omfatta följande:

a)      Mjölkavkastning samt mängd smörfett och protein.

b)      Andra tillgängliga och relevanta produktionsegenskaper och egenskaper som inte är relaterade till produktion.

Vid avelsvärderingen av tjurar av mjölkraser avsedda för artificiell insemination ska den lägsta tillförlitligheten vara minst 0,5 för egenskaperna mjölkavkastning samt mängd smörfett och protein enligt de regler och normer för utvärdering av de huvudsakliga produktionsegenskaperna som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med ICAR, med beaktande av alla tillgängliga uppgifter om avkommor och släktingar i sidled.

Genomiskt avelsvärderade unga tjurar, utan avkomma, ska anses vara lämpliga för artificiell insemination om deras genomiska avelsvärdering är validerad i enlighet med regler och normer som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med ICAR.

7.           Avelsvärdering av tjurar avsedda för artificiell insemination med avseende på köttproduktionsegenskaper ska utföras på grundval av någon av följande prövningsmetoder:

a)      Individprövning på en station.

b)      Avkommeprövning eller prövning av släktingar i sidled på en station eller en specialiserad enhet.

c)      Avkommeprövning eller prövning av släktingar i sidled i en besättning, på ett sådant sätt att avkommorna fördelas mellan de registrerade besättningarna så att en tillförlitlig jämförelse av tjurarna kan göras.

d)      Avkommeprövning eller prövning av släktingar i sidled genom insamling av data i besättningar, i auktionshallar eller slakterier på ett sådant sätt att en tillförlitlig jämförelse av tjurarna kan göras.

e)      Genomisk avelsvärdering eller någon annan metod, inklusive en kombination av dessa metoder, som validerats i enlighet med de regler och normer som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med ICAR.

Om slaktkroppsvikt och i förekommande fall köttegenskaper, tillväxt- och kalvningsförmåga registreras ska dessa egenskaper liksom alla andra relevanta egenskaper inkluderas i avelsvärderingen av tjuren.

Vid avelsvärderingen av tjurar av köttraser avsedda för artificiell insemination ska den lägsta tillförlitligheten vara minst 0,5 för egenskaperna ökning i levande vikt och köttansättning (slaktkroppskonformation) enligt de regler och normer för utvärdering av de huvudsakliga produktionsegenskaperna som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med ICAR.

Om genomiska avelsvärden beräknas ska dessa värden valideras för de berörda egenskaperna enligt de regler och normer som fastställs av det relevanta referenscentrum i Europeiska unionen som föreskrivs i artikel 31.1, i samarbete med ICAR.

Dessa värden ska regelbundet valideras på nytt och vid alla större ändringar i avelsvärderingen, den genomiska avelsvärderingen eller referenspopulationen.

Del 2 Svin

Kapitel I Individprövning

1.           Individprövning på en prövningsstation

Vid individprövning av ett avelsdjur eller dess avkommor (nedan kallade djur som ingår i prövningen) på en prövningsstation ska följande uppgifter anges:

a)      Namnet på rasföreningen, avelsverksamheten eller den behöriga myndighet som ansvarar för prövningsstationen.

b)      Prövningsmetoden och antalet djur som ingår i prövningen.

c)      Prövningsprotokollet ska innehålla följande uppgifter:

i)       Kriterierna för intagning av de djur som ingår i prövningen till prövningsstationen.

ii)      Den högsta åldern för de djur som ingår i prövningen och som tas in på prövningsstationen samt åldersspannet för de djur som samtidigt finns på prövningsstationen.

iii)     Prövningsperiodens längd på prövningsstationen.

iv)     Foderstat och utfodringssystem som används under prövningen.

v)      Namnet på ägaren till de djur som ingår i prövningen vid individprövning.

d)      De egenskaper som registreras, inklusive levande vikt, foderomvandlingsförmåga och skattning av kroppsammansättning samt eventuellt andra relevanta data.

e)      Den metod som används vid beräkning av genetiskt värde, som för varje egenskap ska anges som ett avelsvärde eller som en jämförelse med jämnåriga djur, ska vara vetenskapligt godtagen enligt vedertagna avelstekniska principer.

2.           Individprövning i en besättning

Om individprövningen utförs i en besättning ska rasföreningen eller avelsverksamheten se till att ett avelsvärde kan beräknas enligt vedertagna avelstekniska principer vid prövningens slut, med beaktande av de unionsskalor för klassificering av slaktkroppar som fastställs i artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007.

Kapitel II Avelsvärdering

1.           Avkommeprövning eller prövning av släktingar i sidled

a)      Avelsdjurets genetiska värde ska beräknas genom bedömning av produktionsegenskaperna hos ett lämpligt antal avkommor eller släktingar i sidled enligt följande:

i)       Den prövningsmetod som använts ska beskrivas utförligt eller hänvisas till.

ii)      Avkommorna eller släktingarna i sidled ska inte behandlas olika.

iii)     Följande tre typer av avkommeprövning eller prövning av släktingar i sidled ska erkännas:

– Central prövning på en station för avkommeprövning eller prövning av släktingar i sidled.

– Planerad prövning av avkommor eller släktingar i sidled i en besättning, förutsatt att avkommorna eller släktingarna i sidled har fördelats mellan besättningarna så att en tillförlitlig jämförelse av avelsdjuren kan göras.

– Insamlade data från identifierade slaktkroppar från avkommor eller släktingar i sidled.

b)      Avkommor eller släktingar i sidled ska vara slumpmässigt utvalda. Alla relevanta data ska användas för bedömning av avelsdjurets avelsvärde. Påverkan från andra faktorer än det genetiska värdet ska på lämpligt sätt avlägsnas vid beräkningen av avelsvärdet.

c)      De egenskaper som registreras ska anges, t.ex. ökning i levande vikt, foderomvandlingsförmåga, slaktkroppskvalitet, reproduktionsegenskaper, fruktsamhet, antal födda grisar, livskraft hos avkommor eller släktingar i sidled och andra relevanta data.

d)      Den metod som används vid beräkningen av genetiskt värde ska vara vetenskapligt godtagen enligt vedertagna avelstekniska principer.

2.           Prövning av jämnåriga hybridavelssvin

Om uppgifter från prövning eller genetiskt värde anges på ett härstamningsintyg som åtföljer hybridavelssvin eller avelsmaterial från dem ska de villkor som är tillämpliga på de avkommor eller släktingar i sidled som anges i punkt 1 a, b, c och d tillämpas på jämnåriga korsningar (hybridlinjer) av hybridavelssvin, med nödvändiga ändringar.

Del 3 Får och getter

Kapitel I Individprövning

1.           Individprövning på en station

a)      Den metod som används vid beräkningen av genetiskt värde ska vara vetenskapligt godtagen enligt vedertagna avelstekniska principer. Det genetiska värdet för prövade avelsdjur ska för varje egenskap anges som ett avelsvärde eller som en jämförelse med jämnåriga djur.

b)      Följande uppgifter ska tydligt anges:

i)       Kriterierna för intagning till stationen.

ii)      Den högsta åldern eller högsta vikten för unga avelsdjur vid prövningens början samt antalet djur.

iii)     Prövningsperiodens längd på stationen eller slutlig vikt.

iv)     Foderstat och utfodringssystem som används under prövningen.

2.           Individprövning i en besättning

Om individprövningen utförs i en besättning ska rasföreningen se till att ett avelsvärde kan beräknas enligt vedertagna avelstekniska principer vid prövningens slut, med beaktande av de unionsskalor för klassificering av slaktkroppar som fastställs i artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007.

3.           Registrering av mjölkavkastning och beräkning av hondjurs genetiska värde avseende mjölkproduktionsegenskaper ska ske enligt följande:

a)      De egenskaper som registreras enligt de principer som fastställts av ICAR ska anges, t.ex. mjölkavkastning, mjölksammansättning eller andra relevanta data.

b)      De uppgifter om mjölkavkastning som används vid beräkning av genetiskt värde för hondjur ska

i)       avse en tidsperiod som överensstämmer med den norm som fastställts av ICAR för registrering av mjölkboskaps produktivitet,

ii)      korrigeras för miljöfaktorer av betydelse.

Kapitel II Avelsvärdering

Avelsdjurets genetiska värde ska beräknas genom bedömning av egenskaperna hos ett lämpligt antal avkommor och, i förekommande fall, släktingar i sidled enligt följande:

a)           Köttproduktionsegenskaper

i)       Den prövningsmetod som använts ska beskrivas utförligt eller hänvisas till.

ii)      Avkommor eller släktingar i sidled ska behandlas lika.

iii)     Följande tre typer av avkommeprövning eller prövning av släktingar i sidled ska erkännas:

– Central prövning på en station för avkommeprövning eller prövning av släktingar i sidled.

– Planerad prövning av avkommor eller släktingar i sidled i en besättning, förutsatt att avkommorna eller släktingarna i sidled har fördelats mellan besättningarna så att en tillförlitlig jämförelse av avelsdjuren kan göras.

– Insamlade data från identifierade slaktkroppar från avkommor eller släktingar i sidled.

b)           Mjölkproduktionsegenskaper

i)       Det ska anges hur prövningen går till.

ii)      Hondjuren ska inte behandlas olika.

iii)     Mjölkavkastningen och mjölksammansättningen ska ingå vid beräkningen av genetiskt värde.

c)           Avkommor eller släktingar i sidled ska vara slumpmässigt utvalda. Alla relevanta data ska användas för bedömning av avelsdjurets avelsvärde. Påverkan från andra faktorer än det genetiska värdet ska på lämpligt sätt avlägsnas vid beräkningen av avelsvärdet.

d)           De egenskaper som registreras ska anges, t.ex. ökning i levande vikt, foderomvandlingsförmåga, slaktkroppskvalitet med beaktande av de unionsskalor för klassificering av slaktkroppar som fastställs i artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007, mjölkavkastning, mjölksammansättning, ullkvalitet, reproduktionsegenskaper, fruktsamhet, antal födda lamm eller killingar, livskraft hos avkommor och/eller släktingar i sidled eller andra relevanta data.

e)           Den metod som används vid beräkningen av genetiskt värde ska vara vetenskapligt godtagen enligt vedertagna avelstekniska principer.

BILAGA IV

Europeiska unionens referenscentrum

1.           De referenscentrum i Europeiska unionen som utsetts i enlighet med artikel 31.1 ska ha följande:

a)      Kvalificerad personal med lämplig utbildning i individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur.

b)      Lämplig administrativ infrastruktur.

c)      Personal som tar hänsyn till att vissa frågor, resultat eller meddelanden är av konfidentiell natur.

d)      Personal med tillräcklig kunskap om forskning på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå.

e)      Utrustning och instrument som behövs för att utföra de uppgifter som fastställs i punkt 2.

2.           De referenscentrum i Europeiska unionen som utsetts i enlighet med artikel 31.1 ska ha följande uppgifter:

a)      Att informera medlemsstaterna om metoder för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur på grundval av följande:

i)       Regelbundet mottagna och granskade resultat av den individprövning och avelsvärdering som rasföreningar utfört och data som ligger till grund för dessa.

ii)      Jämförelser av de olika metoderna för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur.

b)      Att på begäran av kommissionen eller en medlemsstat ge stöd

i)       till harmoniseringen av de olika metoderna för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur, särskilt vad gäller att rekommendera vilka beräkningsmetoder som ska användas,

ii)      vid upprättandet av en plattform för jämförelse av resultaten av metoderna för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur i medlemsstaterna, särskilt genom att

– utveckla kontrollprotokoll för den individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur som utförs i medlemsstaterna för att förbättra resultatens jämförbarhet och avelsprogrammens effektivitet,

– genomföra en internationell bedömning av djuren på grundval av de kombinerade resultaten av den individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur som utförs i medlemsstaterna,

– sprida information om de individuella resultaten av de internationella bedömningarna,

– offentliggöra omvandlingsmetoder och alla därmed sammanhängande genetiska beräkningar,

iii)     genom att tillhandahålla data om avelsvärdering av renrasiga avelsdjur och utbildning för att stödja den institution som utses i enlighet med artikel 29.1 och som deltar i internationella jämförelser av resultaten av avelsvärderingar,

iv)     genom att hjälpa till att lösa nya problem i medlemsstaterna i samband med avelsvärderingen av renrasiga avelsdjur,

v)      genom att på begäran av kommissionen tillhandahålla teknisk sakkunskap i ständiga kommittén för husdjursavel.

BILAGA V

UPPGIFTER SOM SKA ANGES I DE HÄRSTAMNINGSINTYG SOM AVSES I KAPITLEN VI OCH VII

Del 1 Allmänna krav

1.           Om resultaten av avelsvärderingen av ett avelsdjur är offentliggjorda på internet är det tillräckligt att i de härstamningsintyg som avses i delarna 2 och 3 hänvisa till den webbplats där resultaten finns tillgängliga.

2.           Om de uppgifter som i enlighet med del 2 kapitlen I och II eller del 3 kapitlen I och II i denna bilaga ska lämnas i härstamningsintyget finns i andra dokument som åtföljer avelsdjuret eller avelsmaterial från det ska rasföreningen eller avelsverksamheten

a)      med en förklaring intyga att dokumentet innehåller de uppgifter som krävs enligt den genomförandeakt som antagits enligt artikel 33.4,

b)      till förklaringen bifoga en uttömmande förteckning över relevanta bilagor.

3.           Härstamningsintygets rubrik ska

a)      hänvisa till den taxonomiska arten för levande avelsdjur eller sädesvätska, oocyter eller embryon från dem,

b)      ange om sändningen är avsedd för handel inom unionen eller för import till unionen.

Del 2 Härstamningsintyg för renrasiga avelsdjur samt för sädesvätska, oocyter eller embryon från dem

Kapitel I Härstamningsintyg för renrasiga avelsdjur

1.           Härstamningsintyg för renrasiga avelsdjur ska innehålla följande uppgifter:

a)      Namn på utfärdande rasförening eller, när det gäller import till unionen, avelsorgan.

b)      Stambokens namn.

c)      Ras.

d)      Kön.

e)      Införingsnummer i stamboken (stamboksnummer).

f)       Metod för identifiering av det renrasiga avelsdjuret.

g)      Identitetsnummer som tilldelats det renrasiga avelsdjuret antingen i enlighet med bestämmelserna i unionens djurhälsolagstiftning om identifiering av djur av den art som omfattas av härstamningsintyget eller i enlighet med nationell lagstiftning när det gäller import till unionen.

h)      Födelsedatum för det renrasiga avelsdjuret.

i)       Uppfödarens namn, adress och e-postadress.

j)       Ägarens namn och adress.

k)      Härstamning:

Far || Farfar || Farmor

Stamboksnummer || Stamboksnummer || Stamboksnummer

Mor || Morfar || Mormor

Stamboksnummer || Stamboksnummer || Stamboksnummer

l)       Alla tillgängliga resultat från individprövningar och aktuella resultat från avelsvärderingen, inklusive genetiska egenheter och defekter hos det renrasiga avelsdjuret, dess föräldrar samt far- och morföräldrar enligt kraven i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.1 eller 9 för den berörda kategorin och det berörda renrasiga avelsdjuret.

m)     För dräktiga hondjur, datum för insemination eller betäckning och identiteten på det handjur som använts för befruktningen.

n)      Namn och befattning på den som undertecknar intyget, datum och plats för utfärdande av det samt namnteckning av den person som godkänts av den utfärdande rasföreningen eller, när det gäller import till unionen, av avelsorganet.

2.           Genom undantag från punkt 1 får härstamningsintyget för handel med renrasiga avelsdjur av hästdjur utgöra den identitetshandling som krävs enligt unionens djurhälsolagstiftning, förutsatt att följande gäller:

a)      Härstamningsintyget innehåller, utöver de uppgifter som krävs enligt unionens lagstiftning om djurhälsa och om folkhälsa, åtminstone uppgifterna i punkt 1 a–k och n.

b)      Härstamningsintyget utfärdades av en rasförening som av den behöriga myndigheten har delegerats uppgiften att utfärda identitetshandlingen.

c)      Uppgifter om identiteten på renrasiga avelsdjur av hästdjur och om utfärdande av identitetshandlingar finns tillgänglig för de behöriga veterinärmyndigheterna i en central databas som upprättats i enlighet med unionens djurhälsolagstiftning.

Kapitel II Härstamningsintyg för sädesvätska från renrasiga avelsdjur

Härstamningsintyg för sädesvätska ska innehålla följande uppgifter:

a)           Alla uppgifter i kapitel I för det renrasiga avelsdjur som sädesvätskan kommer från och djurets blodgrupp eller prövningsresultat som ger likvärdiga vetenskapliga garantier för bekräftelse av dess identitet och föräldrahärstamning i enlighet med de genomförandeakter som antagits enligt artikel 22.2.

b)           Uppgifter som möjliggör identifiering av sädesvätskan, insamlingsdatum för sädesvätskan samt namn på och adress till seminstationen eller spermastationen och mottagaren.

c)           För sädesvätska avsedd för officiell prövning av renrasiga avelsdjur, namn på och adress till den rasförening eller den institution som utsetts i enlighet med artikel 29.1 för att utföra individprövningen i enlighet med artikel 27.

d)           Namn och befattning på den som undertecknar härstamningsintyget, datum och plats för utfärdande av det samt namnteckning av den person som godkänts av den utfärdande rasföreningen eller, när det gäller import till unionen, av avelsorganet.

Kapitel III Härstamningsintyg för oocyter från renrasiga avelsdjur

Härstamningsintyg för oocyter från renrasiga avelsdjur ska innehålla följande uppgifter:

a)           Alla uppgifter i kapitel I för det donatorhondjur som oocyterna kommer från och djurets blodgrupp eller prövningsresultat som ger likvärdiga vetenskapliga garantier för bekräftelse av dess identitet och föräldrahärstamning.

b)           Uppgifter som möjliggör identifiering av oocyterna, insamlingsdatum för oocyterna samt namn på och adress till embryosamlingsgruppen, embryoproduktionsgruppen och mottagaren.

c)           Om det finns mer än en oocyt i ett strå ska antalet oocyter tydligt anges och alla oocyter måste då ha samlats in från samma renrasiga avelsdjur.

d)           Namn och befattning på den som undertecknar härstamningsintyget, datum och plats för utfärdande av det samt namnteckning av den person som godkänts av den utfärdande rasföreningen eller, när det gäller import till unionen, av avelsorganet.

Kapitel IV Härstamningsintyg för embryon från renrasiga avelsdjur

Härstamningsintyg för embryon ska innehålla följande uppgifter:

a)           Alla uppgifter i kapitel I för donatorhondjuret och det handjur som använts för befruktningen samt båda djurens blodgrupper eller prövningsresultat som ger likvärdiga vetenskapliga garantier för bekräftelse av deras identitet och föräldrahärstamning.

b)           Uppgifter som möjliggör identifiering av embryona, insamlingsdatum eller produktionsdatum för embryona samt namn på och adress till embryosamlingsgruppen eller embryoproduktionsgruppen och mottagaren.

c)           Om det finns mer än ett embryo i ett strå ska antalet embryon tydligt anges och alla embryon måste då ha samma föräldrahärstamning.

d)           Namn och befattning på den som undertecknar härstamningsintyget, datum och plats för utfärdande av det samt namnteckning av den person som godkänts av den utfärdande rasföreningen eller, när det gäller import till unionen, av avelsorganet.

Del 3 Härstamningsintyg för hybridavelssvin samt för sädesvätska, oocyter och embryon från dem

Kapitel I Härstamningsintyg för hybridavelssvin

Härstamningsintyg för hybridavelssvin ska innehålla följande uppgifter:

a)           Namn på utfärdande avelsverksamhet eller, när det gäller import till unionen, avelsorgan.

b)           Registrets namn.

c)           Genetisk typ eller avelslinje.

d)           Kön.

e)           Införingsnummer i registret.

f)            Metod för identifiering av djuret.

g)           Identitetsnummer som tilldelats hybridavelssvinet antingen i enlighet med bestämmelserna i unionens djurhälsolagstiftning om identifiering av svin eller i enlighet med nationell lagstiftning när det gäller import till unionen.

h)           Födelsedatum för djuret.

i)            Uppfödarens namn och adress.

j)            Ägarens namn och adress.

k)           Namn och befattning på den som undertecknar härstamningsintyget, datum och plats för utfärdande av det samt namnteckning av den person som godkänts av den utfärdande avelsverksamheten eller, när det gäller import till unionen, av avelsorganet.

Kapitel II Härstamningsintyg för sädesvätska från hybridavelssvin

Härstamningsintyg för sädesvätska från hybridavelssvin ska innehålla följande uppgifter:

a)           Alla uppgifter i kapitel I för det hybridavelssvin som sädesvätskan kommer från.

b)           Uppgifter som möjliggör identifiering av sädesvätskan, insamlingsdatum för sädesvätskan samt namn på och adress till seminstationen och mottagaren.

c)           Namn och befattning på den som undertecknar härstamningsintyget, datum och plats för utfärdande av det samt namnteckning av den person som godkänts av den utfärdande avelsverksamheten eller, när det gäller import till unionen, av avelsorganet.

Kapitel III Härstamningsintyg för oocyter från hybridavelssvin

Härstamningsintyg för oocyter från hybridavelssvin ska innehålla följande uppgifter:

a)           Alla uppgifter i kapitel I för det hybridavelssvin som oocyterna kommer från.

b)           Uppgifter som möjliggör identifiering av oocyterna, insamlingsdatum för oocyterna samt namn på och adress till embryosamlingsgruppen eller embryoproduktionsgruppen och mottagaren.

c)           Namn och befattning på den som undertecknar härstamningsintyget, datum och plats för utfärdande av det samt namnteckning av den person som godkänts av den utfärdande avelsverksamheten eller, när det gäller import till unionen, av avelsorganet.

Kapitel IV Härstamningsintyg för embryon från hybridavelssvin

Härstamningsintyg för embryon som samlats in från eller producerats av hybridavelssvin ska innehålla följande uppgifter:

a)           Alla uppgifter i kapitel I för donatorhondjuret och det handjur som använts för befruktningen.

b)           Insamlingsdatum för embryona eller oocyterna samt namn på och adress till embryosamlingsgruppen eller embryoproduktionsgruppen och mottagaren samt identitetsuppgifter för den sädesvätska som använts för artificiell insemination eller befruktning av oocyterna.

c)           Om det finns mer än ett embryo i ett strå ska antalet embryon tydligt anges och alla embryon måste då ha samma föräldrahärstamning.

d)           Namn och befattning på den som undertecknar härstamningsintyget, datum och plats för utfärdande av det samt namnteckning av den person som godkänts av den utfärdande avelsverksamheten eller, när det gäller import till unionen, av avelsorganet.

BILAGA VI

TERRITORIER SOM AVSES I ARTIKEL 2 u

1.           Konungariket Belgien

2.           Republiken Bulgarien

3.           Republiken Tjeckien

4.           Konungariket Danmark utom Färöarna och Grönland

5.           Förbundsrepubliken Tyskland

6.           Republiken Estland

7.           Irland

8.           Republiken Grekland

9.           Konungariket Spanien utom Ceuta och Melilla

10.         Republiken Frankrike

11.         Republiken Kroatien

12.         Republiken Italien

13.         Republiken Cypern

14.         Republiken Lettland

15.         Republiken Litauen

16.         Storhertigdömet Luxemburg

17.         Ungern

18.         Republiken Malta

19.         Konungariket Nederländernas territorium i Europa

20.         Republiken Österrike

21.         Republiken Polen

22.         Republiken Portugal

23.         Rumänien

24.         Republiken Slovenien

25.         Republiken Slovakien

26.         Republiken Finland

27.         Konungariket Sverige

28.         Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

BILAGA VII

Jämförelsetabell

Rättsakt || Bestämmelse || Motsvarande bestämmelse i denna förordning

Rådets direktiv 2009/157/EG (tidigare 77/504/EEG) (Nötkreatur) || Artikel 1 || Artikel 2

Artikel 2 a, b och e || Artikel 3 första stycket

Artikel 2 c || Artikel 8.1

Artikel 2 d || Artikel 4.2

Artikel 3 || Artikel 19.1

Artikel 4.1 || Artikel 7.1

Artikel 4.2 || Artikel 7.5

Artikel 5 || Artikel 33.1 och del 1 kapitel I punkt 1 d i bilaga II

Artikel 6 || Artiklarna 28.1, 4.3, 8.3, 17.4, 19.4, 20.2 och 24.2

Artikel 7.1 || Artikel 72.1

Artikel 7.2 || Artikel 72.2

Artikel 8 || Ej tillämplig

Artikel 9 || Ej tillämplig

Artikel 10 || Ej tillämplig

Artikel 11 || Ej tillämplig

Rådets direktiv 87/328/EEG (godkännande för avel) || Artikel 1 || Artikel 21

Artikel 2.1 || Artikel 23.1 och 23.2

Artikel 2.2 || Artiklarna 12, 13 och 28.2

Artikel 2.3 || -

Artikel 3 || Artikel 22

Artikel 4 || Artikel 23.3

Artikel 5 || Artikel 33.1

Artikel 6 || Ej tillämplig

Artikel 7 || Ej tillämplig

Rådets beslut 96/463/EG (Interbull) || Artikel 1.2 || Artikel 32.1

Artikel 2 || -

Bilaga II || Bilaga IV

Rådets direktiv 88/661/EEG (Svin) || Artikel 1 || Artikel 2

Artikel 2.1 || Artikel 3 första stycket samt artiklarna 4.2 och 8.1

Artikel 2.2 || Artikel 1.3

Artikel 3 || Artikel 21.2

Artikel 4.1 || Artikel 19.1

Artikel 4.2 || Artikel 18.1

Artikel 4a första stycket || Artikel 7.1

Artikel 4a andra stycket || Artikel 7.5

Artikel 5 || Artikel 33.1 och del 1 kapitel I punkt 1 d i bilaga II

Artikel 6.1 || Artiklarna 28.1, 8.3, 17.4, 19.4, 4.3 och 33.3

Artikel 6.2 || Ej tillämplig

Artikel 7.1 || Artiklarna 3, 8.1 och 4.2

Artikel 7.2 || Artikel 1.3

Artikel 7a || Artikel 7.1

Artikel 8 || Artikel 25.2

Artikel 9 || Artikel 33.1 och del 2 punkt 1 c i bilaga II

Artikel 10.1 || Artiklarna 28.1, 8.3, 17.4, 19.4, 4.3 och 33.3

Artikel 10.2 || Ej tillämplig

Artikel 11.1 || Artikel 72.1

Artikel 11.2 || Artikel 72.2

Artikel 11.3 || Artikel 72.2

Artikel 12 || Artikel 1.3

Artikel 13 || Ej tillämplig

Artikel 14 || Ej tillämplig

Rådets direktiv 90/118/EEG (godkännande för avel – renrasiga svin) || Artikel 1 || Artikel 21.1

Artikel 2.1 || Artikel 23.1 och 23.2

Artikel 2.2 || Artiklarna 12, 13 och 28.2

Artikel 2.3 || Artiklarna 14 och 28.2

Artikel 3 || Artikel 23.3

Artikel 4 || Artikel 72.1

Artikel 5 || Ej tillämplig

Artikel 6 || Ej tillämplig

Rådets direktiv 90/119/EEG (godkännande för avel – hybridavelssvin) || Artikel 1 || Artiklarna 25.1, 26.1 och 26.2

Artikel 2 || Artikel 23.3

Artikel 3 || Ej tillämplig

Artikel 4 || Ej tillämplig

Rådets direktiv 89/361/EEG (Får och getter) || Artikel 1.1 || Artikel 1.1

Artikel 1.2 || Artikel 1.3

Artikel 2 || Artikel 2

Artikel 3.1 || Artikel 3 första stycket och artikel 4.2

Artikel 3.2 || Artikel 1.3

Artikel 4 || Artiklarna 4.3, 19.4, 28.1 och 21.2

Artikel 5 || Artikel 7.1

Artikel 6 || Artikel 33.1 och del 1 kapitel I punkt 1 d i bilaga II

Artikel 7 || Artikel 1.3

Artikel 8 || Artikel 72.1

Artikel 9 || Ej tillämplig

Artikel 10 || Ej tillämplig

Rådets direktiv 90/427/EEG (Hästdjur) || Artikel 1 || Artikel 1.1

Artikel 2 || Artikel 2

Artikel 3 första stycket || Artikel 3 första stycket

Artikel 3 andra stycket || Artikel 1.3

Artikel 4.1 a || Del 1 och del 3 punkt 1 a i bilaga I

Artikel 4.1 b || Del 1 kapitel I punkt 1 c i bilaga II

Artikel 4.2 || Artiklarna 4.3, 19.4, 33, 34.1 c och 14 samt del 1 kapitel I punkt 1 c i bilaga II

Artikel 5 || Artikel 7.1

Artikel 6 || Del 1 kapitel I punkt 3 i bilaga II

Artikel 7 || Artiklarna 28.1 och 21.2

Artikel 8.1 || Del 1 kapitel I punkt 1 c i bilaga II

Artikel 8.2 || Artikel 33.1

Artikel 9 || Artikel 1.3

Artikel 10 || Artikel 72.1

Artikel 11 || Ej tillämplig

Artikel 12 || Ej tillämplig

Bilaga || Ej tillämplig

Rådets direktiv 91/174/EEG (alla) || Artikel 1 || Artikel 2

Artikel 2 || Artiklarna 3, 35.1 och 45.1

Artikel 3 || Ej tillämplig

Artikel 4 || Ej tillämplig

Artikel 5 || Ej tillämplig

Artikel 6 || Ej tillämplig

Artikel 7 || Ej tillämplig

Artikel 8 || Ej tillämplig

Rådets direktiv 94/28/EG (Import) || Artikel 1 || Artikel 1

Artikel 2 || Artikel 2

Artikel 3 || Artikel 37

Artikel 4 || Artiklarna 39.1 a och 40.1

Artikel 5 || Artiklarna 39.1 b och 40.1

Artikel 6 || Artiklarna 39.1 c och 40.1

Artikel 7 || Artiklarna 39.1 c och 40.1

Artikel 8 || Artikel 39.2

Artikel 9.1 och 9.2 || Artikel 42

Artikel 9.3 || -

Artikel 10 || Artiklarna 67 och 70

Artikel 11 || Ej tillämplig

Artikel 12 || Artikel 72.1

Artikel 13 || Ej tillämplig

Artikel 14 || Ej tillämplig

Artikel 15 || Ej tillämplig

[1]               EUT C […], [dd/mm/yyyy], s. […].

[2]               EUT C […], [dd/mm/yyyy], s. […].

[3]               EUT C […], [dd/mm/yyyy], s. […].

[4]               EGT L 382, 31.12.1988, s. 36.

[5]               EGT L 153, 6.6.1989, s. 30.

[6]               EGT L 224, 18.8.1990, s. 55.

[7]               EGT L 85, 5.4.1991, s. 37.

[8]               EGT L 178, 12.7.1994, s. 66.

[9]               EUT L 323, 10.12.2009, s. 1.

[10]             EGT L 167, 26.6.1987, s. 54.

[11]             EGT L 71, 17.3.1990, s. 34.

[12]             EGT L 71, 17.3.1990, s. 36.

[13]             EGT L 206, 12.8.1977, s. 11.

[14]             EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

[15]             EUT L 155, 18.6.2009, s. 30.

[16]             EGT L 192, 2.8.1996, s. 19.

[17]             EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

[18]             EGT L 268, 24.9.1991, s. 56.

[19]             EGT L 24, 30.1.1998, s. 9.

[20]             COM/2013/0265 final - 2013/0140 (COD).

[21]             EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

[22]             EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

[23]             EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

[24]             EGT L 125, 12.5.1984, s. 58.

[25]             EGT L 237, 5.9.1984, s. 11.

[26]             EUT L 169, 22.6.2006, s. 56.

[27]             EGT L 247, 23.8.1989, s. 19.

[28]             EGT L 247, 23.8.1989, s. 21.

[29]             EGT L 247, 23.8.1989, s. 31.

[30]             EGT L 247, 23.8.1989, s. 33.

[31]             EGT L 247, 23.8.1989, s. 43.

[32]             EGT L 145, 8.6.1990, s. 30.

[33]             EGT L 145, 8.6.1990, s. 32.

[34]             EGT L 145, 8.6.1990, s. 35.

[35]             EGT L 145, 8.6.1990, s. 38.

[36]             EGT L 192, 11.7.1992, s. 63.

[37]             EGT L 19, 25.1.1996, s. 39.

[38]             EGT L 192, 11.7.1992, s. 66.

[39]             EGT L 247, 23.8.1989, s. 22.

[40]             EGT L 247, 23.8.1989, s. 34.

[41]             EGT L 145, 8.6.1990, s. 39.

[42]             EGT L 19, 25.1.1996, s. 41.

[43]             EUT L 125, 18.5.2005, s. 15.

[44]             EUT L 149, 7.6.2008, s. 3.

[45]             EGT L 210, 20.8.1996, s. 47.

[46]             Se http://www.ueln.net/.