23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 482/48

—

med beaktande av artiklarna 3.3 och 6.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 9, 53 och 151–157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 5, 15, 16, 27, 31, 34 och 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av artiklarna 1, 2, 3, 4, 11, 12, 13, 19 och 23 i den europeiska sociala stadgan (reviderad),

—

med beaktande av ILO:s (Internationella arbetsorganisationen) konvention nr 102 (1952) om social trygghet (miniminormer),

—

med beaktande av ILO:s konvention nr 117 (1962) om socialpolitik (grundläggande mål och normer),

—

med beaktande av ILO:s konvention nr 121 (1964) om förmåner vid yrkesskada; konvention nr 128 (1967) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner; konvention nr 130 (1969) om läkarvård och kontanta sjukförmåner; konvention nr 168 (1988) om främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet; och konvention nr 183 (2000) om översyn av konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd,

—

med beaktande av ILO:s rekommendation från 2012 om nationellt socialt grundskydd,

—

med beaktande av ILO:s rapport om den sociala tryggheten i världen 2010 (2010/11) Providing coverage in times of crisis and beyond  (1),

—

med beaktande av ILO:s rapport från november 2003 Social protection: a life cycle continuum investment for social justice, poverty reduction and development  (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (4),

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (5),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 24 juni 1992 om gemensamma kriterier för tillräckliga resurser och socialtjänstförmåner i de sociala trygghetssystemen (92/441/EEG) (6),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 27 juli 1992 om samstämmighet mellan mål och politik på det sociala skyddets område (92/442/EEG) (7),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 17 december 1999 om stärkt samarbete för att modernisera och förbättra den sociala tryggheten (8),

—

med beaktande av rapporten från kommittén för socialt skydd av den 10 februari 2011Bedömning av de sociala aspekterna av Europa 2020-strategin  (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 februari 2012Vitbok – En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärbara pensioner (COM(2012)0055),

—

med beaktande av kommissionens granskning av den 8 januari 2013Employment and Social Developments in Europe 2012  (10),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 augusti 2012Socialt skydd i EU:s utvecklingssamarbete (COM(2012)0446),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 22 november 2006En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar (COM(2006)0708),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 april 2010Nya utvecklingstendenser när det gäller egenföretagare: särfallet med ekonomiskt beroende egenföretagande  (11),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 mars 2013Missbruk av status som egenföretagare  (12),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2008 om en rekommendation från kommissionen om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (COM(2008)0639) och sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (13),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2009 (COM(2009)0545) och sin resolution av den 20 maj 2010 om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om atypiska anställningsformer, säkra yrkesgångar, flexibilitet och nya former för social dialog (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2006 om socialt skydd och social integration (16),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om minimiinkomstens roll när det gäller att bekämpa fattigdom och främja ett samhälle som är öppet för alla i Europa (17),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om att angripa ungdomsarbetslösheten (18),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om kraftfullare åtgärder mot odeklarerat arbete (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla (20),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 juli 2007 om en modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar (21),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om framtiden för sociala tjänster av allmänt intresse (22),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (23),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om en agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner (24),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (25),

—

med beaktande av studien från maj 2013 från utskottet för sysselsättning och sociala frågor om rätt till socialt skydd för ekonomiskt beroende egenföretagare (26),

—

med beaktande av Eurofounds (Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor) särskilda rapport från 2013 Self-employed or not self-employed? Working conditions of ‘economically dependent workers  (27),

—

med beaktande av Eurofounds rapport av den 2 mars 2009Self-employed workers: industrial relations and working conditions  (28),

—

med beaktande av Eurofounds jämförande rapport från april 2013 Social partners’ involvement in unemployment benefit regimes in Europe  (29),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0459/2013), och av följande skäl:

A.

Social trygghet är en grundläggande rättighet som, i överensstämmelse med unionsrätten och nationell rätt och praxis, är ett centralt inslag i den europeiska sociala modellen. Internationella arbetsorganisationen (ILO) har antagit rekommendationer om miniminivåer för den sociala tryggheten på nationell nivå för att garantera allas grundläggande rätt till social trygghet och en värdig levnadsnivå.

B.

Social trygghet är en nationell behörighet som samordnas på EU-nivå.

C.

Socialt skydd underlättar anpassning till utvecklingen på arbetsmarknaden, bekämpar fattigdom och social utestängning, tryggar möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden och är en investering i människor. Social trygghet verkar som en stabiliserande och konjunkturdämpande ekonomisk faktor som leder till ökad inhemsk efterfrågan och konsumtion.

D.

För att motverka krisen har de offentliga finanserna i vissa av medlemsstaterna skurits ned kraftigt samtidigt som efterfrågan på social trygghet har ökat på grund av ökad arbetslöshet. De statliga budgetmedlen för social trygghet har dessutom blivit än mer ansträngda genom att skatteinbetalningarna minskat till följd av att många förlorat arbetet eller fått sänkt lön, varför det har uppstått ett reellt hot mot den europeiska sociala modellen.

E.

Det sociala skyddet är fortfarande inte tillräckligt omfattande i vissa av medlemsstaterna och kan förbättras. Det förekommer fortfarande utnyttjande av sårbara arbetstagare i EU.

F.

En majoritet av de traditionella systemen för social trygghet – i synnerhet socialförsäkringssystemen – har liksom arbetsrätten skapats för att garantera arbetstagarnas sociala och arbetsrelaterade rättigheter, och det finns en risk att nya grupper av arbetstagare kan komma att sakna tillräckligt skydd med nya anställningsformer och med fler egenföretagare.

G.

Kvinnor som väljer att bli egenföretagare anger oftare än män att bättre möjligheter att förena arbete och familjeliv och/eller ekonomiska skäl främst legat till grund för deras beslut.

H.

Kvinnorna är i minoritet bland egenföretagarna, men löper högre risk att drabbas av fattigdom.

I.

Avsaknaden av tillgång till tillräckliga pensionsrätter, sjukersättning, betald ledighet och andra former av social trygghet för egenföretagare ökar löneskillnaderna mellan könen, till nackdel för egenföretagande kvinnor, särskilt efter det att de gått i pension.

J.

Allt fler egenföretagare eller de som har lite arbete eller arbete som är dåligt betalt, särskilt kvinnor, hamnar under fattigdomsgränsen utan att officiellt vara registrerade som arbetslösa.

K.

Det bör tydligt fastslås vad fiktivt egenföretagande innebär och förhindra detta, eftersom det inkräktar på arbetstagarnas sociala rättigheter, skadar konkurrensen och skapar risk för social dumpning.

L.

Falskt egenföretagande är i grunden en svårupptäckt partiell skatteflykt som undergräver pensionssystemens hållbarhet och tillräcklighet och berövar dessa system väsentliga medel.

M.

Den synnerliga höga arbetslöshet som observeras i många medlemsstater i kombination med den konstanta nedpressningen av arbetskostnaderna (sänkning av enhetsarbetskostnaderna) skapar tendenser eller praxis på de nationella arbetsmarknaderna som ytterligare gynnar utveckling av företeelsen fiktivt egenföretagande.

N.

Arbetsförhållandena för egenföretagare som inte är ekonomiskt oberoende skiljer sig inte radikalt från vanliga anställdas, och deras rätt till social trygghet och anställningsrättigheter bör i förekommande fall därför i större utsträckning likna vanliga anställdas.

O.

Det råder brist på tillförlitliga, exakta och jämförbara uppgifter och data om situationen, arbetsvillkoren och socialförsäkringsarrangemangen för egenföretagare som förenar arbete och omsorgsansvar.

P.

År 2012 stod egenföretagande för mer än 15 procent av all sysselsättning i EU. Egenföretagande är i många fall inte förstahandsvalet för den berörda personen, utan snarare en nödvändighet på grund av brist på andra jobbmöjligheter eller tillräckligt flexibla arbetsvillkor för att kunna förena arbete och omsorgsansvar. I många medlemsstater är det svårt för egenföretagare att tjäna in tillräckligt med pensionsrättigheter. Detta ökar risken för framtida fattigdom bland egenföretagare. Ekonomiskt beroende egenföretagare är sällan organiserade i eller företrädda av fackföreningar även om de löper större risk att drabbas av att arbetstidsregler och andra bestämmelser överträds.

1.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att på medlemsstatsnivå ständigt optimera och modernisera systemen för social trygghet i syfte att garantera alla en ordentlig, hållbar och adekvat nivå av social trygghet, i enlighet med principerna om allmän tillgång och icke-diskriminering och på grundval av förmågan att reagera flexibelt på demografiska förändringar och utvecklingen på arbetsmarknaden.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en ansvarsfull, hållbar och stabil finansiering av systemen för social trygghet, i synnerhet i ekonomiska kristider, samt att vidareutveckla den förebyggande delen av systemen för social trygghet och i ökad utsträckning betona aktiverande åtgärder. Därvidlag får man inte glömma att en av de sociala investeringarnas viktigaste egenskaper är att de skapar förutsättningar för samordning av de sociala och ekonomiska målen och på lång sikt kan bidra till att trygga och utveckla ekonomin. Sociala investeringar bör därför betraktas som just investeringar och inte som utgifter.

3.

Europaparlamentet uppmärksammar att den åldrande befolkningen, de låga födelsetalen och de föränderliga arbetsmarknaderna i vissa medlemsstater kan komma att påskynda behovet av att reformera socialförsäkringssystemen, inklusive pensioner, så att systemens hållbarhet kan garanteras. Parlamentet understryker att det är vanligare att kvinnor gör avbrott i arbetslivet eller arbetar deltid för att ta hand om barn och andra anhöriga, vilket negativt kan påverka deras pensioner och göra att de löper större risk att drabbas av fattigdom. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att betrakta dessa avbrott i arbetslivet som försäkringsgrundande vid pensionsberäkningen. Parlamentet understryker att reformerna bör ske under medverkan av arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, samt av andra relevanta intressenter, och att allmänheten bör informeras om dem på lämpligt sätt.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sörja för socialt skydd som garanterar en av varje land fastställd värdig inkomst samt ett socialt grundskydd, i synnerhet i händelse av sjukdom, arbetslöshet, moderskap, funktionsnedsättning och pensionering, för att bekämpa fattigdom och social utestängning i medlemsstaterna. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram strategier för vidareutveckling av den sociala tryggheten, med beaktande av ILO:s förslag.

5.

Europaparlamentet understryker att ett effektivt socialt skydd av tillräckligt hög kvalitet bör baseras på incitament att vara aktiv på arbetsmarknaden, vilket bidrar till förbättrad hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och en ökad produktivitet vilket är en betydelsefull konkurrensfördel. Parlamentet betonar att ett försämrat socialt skydd inte bör ses som en lösning för att öka sysselsättningen.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla arbetstagare och egenföretagare har möjlighet till livslångt lärande genom att omfördela befintliga EU-medel och nationella medel så att de inte går enbart till arbetstagare med tillsvidareanställning, utan till alla arbetstagare, oavsett anställningsavtal, och till egenföretagare.

7.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa mer på strukturella reformer och åtgärder för att skapa sysselsättning för unga och se till att unga arbetstagare inte diskrimineras genom inskränkningar av deras rätt till social trygghet. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen garantera adekvat socialt skydd för ungdomar som gör praktiktjänst eller deltar i lärlingsprogram för att få arbetslivserfarenhet.

8.

Europaparlamentet betonar att äldre inte är en ekonomisk och samhällelig belastning, utan att de genom sin livserfarenhet och sin kunskap i stället är en tillgång. Arbetstagare som är äldre än 60 år bör inom ramen för solidariteten mellan generationerna uppmuntras att fortsätta att stå till arbetsmarknadens förfogande, för att de ska kunna föra vidare sina kunskaper och erfarenheter till nästa generation.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns överkomlig barnomsorg och skola samt att egenföretagare har lika tillgång till offentliga tjänster och skattemässiga eller andra sociala förmåner i samband med barnomsorg.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det lättare för alla förvärvsarbetande, inklusive egenföretagare och eventuella makar eller partner som deltar i deras verksamhet, att förena arbete och omsorgsansvar, bl.a. genom att påskynda tillämpningen av artiklarna 7 och 8 i direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 och genom att på arbetstagarnas begäran erbjuda dem flexibla arbetstider, distansarbete och deltidsarbete så att de kan ta hand om minderåriga barn och andra anhöriga.

11.

Europaparlamentet understryker behovet av möjligheter till vidareutbildning och omskolning för anställda, egenföretagare och de som är på väg från ett anställningsförhållande mot ett egenföretagande. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att undanröja hinder för vidareutbildning och omskolning samt att främja ett livslångt lärande för alla.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och underlätta egenföretagarnas, särskilt kvinnors, möjligheter att organisera sig, så att de lättare kan försvara sina kollektiva intressen.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillfredsställande social trygghet för de mest sårbara grupperna – arbetslösa, personer med funktionsnedsättning, ensamstående vårdnadshavare, unga familjer, ungdomar, äldre och pensionärer. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att se till att tillgängligheten till sociala tjänster ökar för alla socialt sårbara människor och människor som behöver långvarig omsorg, i synnerhet på landsbygden och i missgynnade områden.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i enlighet med sina behörigheter bekämpa alla former av diskriminering på arbetsmarknaden och inom systemen för social trygghet, inklusive diskriminering av kvinnor, så att kvinnor inte får lägre löner och socialförsäkringsförmåner än män för lika arbete och så att skyddet i samband med mödraskap tryggas, samt att vidta åtgärder för att förhindra att anställda sägs upp i samband med graviditet och skydda kvinnor och män med omsorgsansvar från att sägas upp. Parlamentet uppmanar också rådet att skynda på antagandet av direktivet om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar ledighet.

15.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna enligt direktiv 2010/41/EU om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare ska undanröja alla hinder som ligger i vägen för kvinnor och deras makar eller partner som erkänns i nationell lagstiftning att åtnjuta det sociala skydd som de har rätt till enligt detta direktiv.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt bemöta den brist på social trygghet som observeras för släktingar och i synnerhet för makar (partner) som arbetar i små och mycket små familjeföretag på grund av den diffusa och informella karaktär som reglerar dessa anställningsförhållanden eller på grund av att de är egenföretagare.

17.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att bekämpa fattigdom och social utestängning, genom att i enlighet med varje lands nationella praxis, inklusive bestämmelser i kollektivavtal eller nationell lagstiftning, tillhandahålla adekvata minimiinkomster och system för social trygghet, med beaktande av marginaliserade befolkningsgrupper och dem som riskerar att hamna i fattigdom.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera kampen mot svartarbete och otrygga arbetsförhållanden, inklusive falska deltidsarbeten, samt att säkerställa att alla arbetstagare har tillgång till tillfredsställande social trygghet. Det är inte heller acceptabelt att användningen av atypiska anställningsavtal missbrukas för att undvika att behöva uppfylla arbetsrättsliga skyldigheter och skyldigheter i fråga om social trygghet.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra det administrativa samarbetet mellan olika institutioner (arbetsinspektioner, skattemyndigheter, kommuner, socialförsäkringsmyndigheter) på nationell nivå och EU-nivå, då detta skulle underlätta tillämpningen av unionens arbetsrättslagstiftning, minska den svarta arbetsmarknaden samt skapa möjligheter till mer effektiva lösningar på problem som uppstår på grund av skillnader i arbetsrätten mellan olika medlemsstater.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över regleringen och övervaka genomförandet och samordningen av de sociala trygghetssystemen, vid behov med respekt för subsidiaritetsprincipen, och uppmärksammar medlemsstaterna på att man inte får tillämpa diskriminerande begränsningar av den sociala tryggheten för migrerande EU-arbetstagare som arbetar i en annan medlemsstat. Alla migrerande EU-arbetstagare bör garanteras tillfredsställande rättigheter och möjligheter till social trygghet när de arbetar i en annan medlemsstat. Arbetstagare som utstationerats inom ramen för fri rörlighet för tjänster bör informeras av sin arbetsgivare om löner och anställningsvillkor innan de utstationeras, i enlighet med direktiv 96/71/EG.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en lämplig balans mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden, till exempel genom att på ett heltäckande sätt tillämpa principerna för flexibilitet och trygghet och lösa problemen med klyftor på arbetsmarknaden genom att säkerställa ett lämpligt socialt skydd för individer under en övergångstid, för tillfälligt anställda eller deltidsanställda och samtidigt ge möjlighet att delta i utbildning. Om flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden inte kan garanteras kan det få konsekvenser för socialförsäkringssystemens hållbarhet, för kvaliteten på förmåner, arbetstagarnas inkomst och produktivitet, för den verkliga ekonomin och för den sociala sammanhållningen, vilket hotar Europa 2020-strategins mål att bevara och öka sysselsättningsnivån.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ur ett EU-perspektiv undersöka huruvida de förändringar som medlemsstaterna på senaste tiden gjort av sina respektive arbetslagstiftningar i syfte att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden inte faktiskt har minskat arbetstagarnas sociala trygghet och strider mot principerna om flexibilitet och trygghet.

23.

Europaparlamentet stöder helhjärtat förslaget om att skapa en resultattavla för viktiga sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer, som skulle kunna utgöra ett första steg mot fastställandet av konkreta riktmärken.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när så är lämpligt, i alla sina förslag inkludera de fyra mål som ingår i ILO:s agenda om anständigt arbete och att i sin årliga tillväxtöversikt överväga de mål som anges i ILO:s rekommendationer om miniminivåer för social trygghet, så att alla arbetstagare i EU omfattas av socialt skydd.

25.

Europaparlamentet framhåller att egenföretagande utan tvekan bör erkännas som en form av arbete som bidrar till att skapa arbetstillfällen och minska arbetslösheten. En positiv utveckling av egenföretagandet bör åtföljas av lämpliga åtgärder för att skapa social trygghet för egenföretagare i enlighet med bestämmelserna i varje medlemsstats nationella lagstiftning.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det lättare att förena arbete och omsorgsansvar genom att erbjuda arbetstagarna flexibla arbetstider och arbetsplatser för att förhindra att deras enda möjlighet till flexibilitet är att bli ekonomiskt beroende egenföretagare.

27.

Europaparlamentet framhåller att det behövs uppdaterad och mer detaljerad statistik som kan användas för att analysera den ekonomiska betydelsen av egenföretagare och deras olika grupper. Parlamentet begär också att frågor om egenföretagande ska ingå i EU:s arbetskraftsundersökning.

28.

Europaparlamentet erinrar om att avsaknaden av en tydlig nationell definition av begreppet egenföretagare ökar risken för fiktivt egenföretagande bland EU:s arbetstagare och kan försvåra deras tillgång till tillfredsställande social trygghet. Egenföretagares olika ställning i medlemsstaterna kräver lösningar som innebär bättre samordning mellan medlemsstaterna av egenföretagarnas sociala trygghet, så att arbetstagarnas fria rörlighet inte begränsas.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte mellan medlemsstaterna för att ge vägledning om de olika formerna av atypisk sysselsättning, inklusive egenföretagande, för att hjälpa medlemsstaterna att på ett korrekt sätt tillämpa relevant arbetsmarknadslagstiftning och relevanta åtgärder för social trygghet på sådana arbetstagare. Medlemsstaterna måste också klart och tydligt definiera fiktivt egenföretagande och i fastställda och styrkta fall kunna använda sig av sanktioner mot arbetsgivarna. Parlamentet betonar emellertid att det rättsliga ansvaret för att fastställa anställningsförhållande fortfarande bör ligga hos den medlemsstat där arbetet utförs.

30.

Europaparlamentet uppmanar de europeiska arbetsmarknadsparterna, kommissionen och medlemsstaterna att undersöka problemet med beroende egenföretagare och hitta praktiska lösningar, särskilt inom sektorer där gränsöverskridande verksamhet är ett viktigt inslag samt bland utsatta grupper såsom hushållsarbetare och lågavlönade.

31.

Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna måste se till att egenföretagande inte används som ett sätt att förvägra arbetstagarna de sociala och arbetsrelaterade förmåner som de är berättigade eller ett sätt för arbetsgivare att kringgå arbets- och sociallagstiftningen. Egenföretagare bör inte likställas med anställda arbetstagare, så att fördelarna med egenföretagande och sådan ekonomisk verksamhet inte går förlorade och så att man bidrar till att företagarandan utvecklas och tjänsternas kvalitet ökar.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov förbättra den sociala tryggheten i samband med pension, funktionsnedsättning, föräldraledighet och arbetslöshet i syfte att bättre anpassa den till egenföretagares behov.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och stödja gruppförsäkringar för arbetsplatsolyckor och yrkessjukdomar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att egenföretagare har tillträde till kollektiva och solidaritetsbaserade försäkrings- och pensionssystem.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla har tillgång till information om sin rätt till social trygghet och att personer som vill bli egenföretagare får adekvat information om hur deras sociala och arbetsrelaterade skydd kommer att påverkas om de får denna status, liksom om andra rättigheter och skyldigheter som hänger samman med deras ekonomiska verksamhet. Egenföretagare och rörliga arbetstagare måste också informeras av kommissionen om sina rättigheter och skyldigheter vid migration, invandring och gränsöverskridande arbete.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i enlighet med nationell praxis göra arbetsmarknadens parter delaktiga i en process för utveckling och modernisering av det sociala skyddet samt att utveckla den sociala dialogen på EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet uppmanar också arbetsmarknadens parter att ta upp frågor om egenföretagares rättigheter och sociala trygghet, i syfte att införa adekvat socialt skydd för egenföretagare baserat på avgiftsfinansiering och principen om likabehandling, och utreda om och i sådana fall hur egenföretagare bör omfattas av kollektivförhandlingar, inklusive särskilda strategier för hur hänsyn ska tas till frågor som rör egenföretagare när den nationella lagstiftningen inte tillåter fackföreningar att företräda egenföretagare. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att utbyta god praxis mellan fackföreningar och yrkesorganisationer om tjänster för egenföretagare, om bekämpandet av fiktivt egenföretagande och om organiserandet av dem som själva har valt att bli egenföretagare.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament.