15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/1

Föredragande:

Bernardo Hernández Bataller

1.1

Den gradvisa minskningen av köpkraften inom medelklassen, den verkliga drivkraften bakom konsumtionssamhället, liksom generellt samtliga konsumenters köpkraft, och de ekonomiska svårigheter som hotar de små och medelstora företagens överlevnad, har mot bakgrund av de små vinstmarginalerna i det rådande affärsklimatet gjort det nödvändigt att se över stora delar av de normala affärsmetoderna på marknaden.

1.2

De snedvridningar som otillbörliga affärsmetoder skapar på marknaden har lett till en ökning av antalet konsumenter som hamnat i en besvärlig ekonomisk situation, som kännetecknas av förlorad valfrihet och svårigheter att hävda sina rättigheter på detta område. Dessa konsumenter bör också skyddas mot denna typ av metoder, i syfte att undvika utestängning.

1.3

På grund av den ekonomiska krisen är också den allmänna och ihållande tendensen att de potentiella konsumenternas situation gradvis försvagas, och denna konsumtionsklyfta kan förväntas öka. Hittills har de offentliga myndigheterna inte lagt fram några förslag på systemiska åtgärder för att förebygga detta och skydda konsumenterna mot denna försämring.

1.4

En korrigering av dessa obalanser kan dessutom förbättra producenternas och de små och medelstora företagens ställning, i den mån öppenhet och fri konkurrens lättar på det tryck som de utsätts för (minskad efterfrågan, underprissättning osv.) och som bidrar till att försämra den inre marknadens funktion.

1.5

Det bör antas riktade åtgärder av förebyggande karaktär, skyddsåtgärder, begränsande åtgärder och återhämtningsåtgärder som, utan att detta påverkar övriga förslag i yttrandet, omfattar minst följande:

1.6

Konsumenternas intressen bör i högre grad genomsyra alla politikområden i unionen. Därför bör man inom relevanta EU-program avsätta särskilda medel för att stödja konsumentorganisationernas medverkan, genom verksamhet av allmänt intresse, med målsättningen att inkludera konsumenter som på grund av oväntade händelser blivit ekonomiskt sårbara.

2.1

Den nuvarande ekonomiska och finansiella krisens varaktighet och djupgående verkningar, samt de åtgärder som vidtagits av regeringarna i ett stort antal EU-medlemsstater har påverkat utbudet och efterfrågan av varor och tjänster vilket återspeglas i den minskade köpkraft som majoriteten av konsumenterna har drabbats av och som håller på att leda till en social splittring.

2.2

Lönesänkningar har tvingat folk att ändra sina konsumtionsvanor i syfte att anpassa sin privatekonomi till den försämrade köpkraften.

2.3

Även om man i vissa fall kan räkna med familjenätverkens stöd, har bortfallet av inkomstkällor och de krympande ekonomiska tillgångarna ökat antalet ekonomiskt utsatta konsumenter som riskerar social utslagning, i synnerhet när det gäller vissa basvaror och bastjänster. Detta kan betraktas som en form av konjunkturbetingad sårbarhet.

2.4

Det faktum att vissa konsumentgruppers köpkraft minskar har, tillsammans med det finansiella utanförskapet och arbetslösheten, dessutom gett upphov till nya begränsningar i fråga om tillträdet till de konventionella marknaderna för varor och tjänster. Detta har gynnat uppkomsten av alternativa försäljningsnätverk och försäljningskanaler, vilket ibland stör marknadens funktion.

2.5

Det är viktigt att för statistiska ändamål utnyttja det flerdimensionella fattigdomsindexet (1) i syfte att utvärdera och fatta beslut som inte leder till social utestängning. Genom detta index undersöks olika grundläggande aspekter, t.ex. utbildning, hälsa och levnadsstandard, med hjälp av tio indikatorer (livskvalitet/social välfärd), där personer som saknar tillgång till minst 30 % av de vägda indikatorerna betraktas som fattiga. Därför är det viktigt att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att människor ska komma över denna tröskel.

2.6

De konsumenter som försvagats av krisen hindras också på grund av sin svaga ekonomiska ställning att få tillgång till vissa av de medel som krävs för att kunna handla elektroniskt, vilket begränsar deras möjligheter till ett gynnsammare tillträde till marknaden för varor och tjänster. Den digitala klyftan vidgar därmed den ”sociala klyftan”, eftersom konsumenterna får det svårare att skydda sig mot de risker som uppkommer till följd av den ekonomiska krisen och de komplexa digitala marknaderna.

2.7

De konsumenter som blivit sårbara som en följd av den ekonomiska utvecklingen saknar också tillräcklig information och skydd av sina ekonomiska intressen vid transaktioner på de marknadsområden som de undan för undan blir alltmer hänvisade till.

2.8

Nedskärningen av offentliga resurser till konsumentens förfogande, som varit en del av myndigheternas anpassningspolitik de senaste åren, leder till en betydligt minskad effektivitet, särskilt när det gäller marknadskontroll och marknadsövervakning. Dessutom har EU anslagit mindre medel till det fleråriga konsumentprogrammet för perioden 2014–2020 (2), vilket EESK redan har påpekat (3).

3.1

Mångfalden av olika otillbörliga affärsmetoder och de effekter de får för de konsumenter som till följd av den ekonomiska krisen har den svagaste ställningen, försämrar dessa konsumenters möjligheter att tillgodose sina mest grundläggande behov.

3.2

Leverantörerna bör inte kunna förhandla om efterlevnaden av de normer som skyddar konsumenternas och användarnas hälsa och säkerhet. Konsumenterna bör i stället skyddas mot alla risker. Genom att tillämpa försiktighetsprincipen (i enlighet med kommissionens meddelande av den 2 februari 2000) bör man kunna förhindra försäljning av sådana produkter, varor och tjänster som äventyrar den fysiska och psykiska integriteten, eller missgynnar konsumenternas legitima ekonomiska intressen, utan att detta påverkar den allmänna skyldigheten att garantera säkerheten hos varje produkt som är avsedd för konsumenter eller som kan användas av konsumenter, inklusive de som används av konsumenterna inom ramen för tillhandahållandet av tjänster.

3.3

De grundläggande livsmedelsbehoven är inte bara svåra att uppfylla i situationer där konsumenterna är ekonomiskt utsatta, utan kan också påverkas negativt av ett utbud av livsmedelsprodukter vars näringsvärde minskar i förhållande till det lägre priset.

3.4

Samma sak inträffar när det rör sig om att tolka förhållandena i fråga om konservering och försäljning av färskvaror som är försedda med datummärkning.

3.5

Det kan också förekomma affärsmetoder där man för att drastiskt kunna sänka priset erbjuder produkter till försäljning som inte uppfyller kraven för att få släppas ut på marknaden. Motsvarande gäller för tjänster. Därför bör man vidta de åtgärder som krävs för att i förekommande fall förhindra försäljningen av dessa produkter genom ett aktivt och uppmärksamt ingripande från medlemsstaternas sida. Medlemsstaterna måste, vilket EESK påpekat (4), stärka samarbetet mellan de behöriga nationella organen och kommissionen och dessutom godkänna en ändring av reglerna om produktsäkerhet som borde träda i kraft omedelbart.

3.6

I detta sammanhang bör man också nämna den avsiktliga användningen av termer och beteckningar i erbjudanden och handelsrabatter som vilseleder konsumenterna när det gäller produkternas egenskaper. Likaså bör det nämnas att det på reklamområdet används vilseledande marknadsföringskampanjer som antyder etiska syften och som leder till ett köp baserat på en känsla av solidaritet, samt vilseledande påståenden om miljön vilkas sanningshalt är svåra att kontrollera.

3.7

Saluföringen av produkter med generiska beteckningar eller med ”egna varumärken” och som inte följer gällande saluföringskrav bör också granskas.

3.8

Det är också särskilt oroväckande att det på livsmedelsområdet dyker upp allt fler alternativa försäljningskanaler som slipper undan den administrativa kontrollen, t.ex. så kallade livsmedelsbedrägerier (5), som genomförs med hjälp av förfalskning av basvaror, olaglig livsmedelsförsäljning, återcirkulering av produkter som inte längre lämpar sig som livsmedel osv. Detsamma gäller försäljning av läkemedel utan recept som inte är OTC (6), som tillverkas utan garantier och som utgör förfalskningar av det ursprungligen godkända läkemedlet, med allvarliga hälsorisker som följd.

3.9

Därtill kommer att vissa produkter är särskilt utformade för planerat åldrande, så att deras livslängd blir kortare än förväntat och att nya produkter måste inhandlas. Detta strider mot kriterierna för hållbarhet och effektiv konsumtion, något som EESK redan har framhållit (7).

3.10

Produkter som tillhandahålls på ett icke-konventionellt sätt, inbegripet digital marknadsföring, skapar i allmänhet en osäkerhet hos de konsumenter som är mer sårbara, en osäkerhet när det gäller att uppfatta skillnader, och i många fall strävar leverantörerna efter att segmentera efterfrågan i denna grupp genom lockerbjudanden som baseras på pris, betalningssätt, fiktiva rabatter (ibland i form av ”dynamiska priser” (8), som uttryckligen bör förbjudas) eller rabattkuponger, som ofta uppmuntrar till köp och som utnyttjar den underlägsna ställning som konsumenterna i den kommersiella transaktionen befinner sig i. På prisjämförelsesidor på internet anges ofta inte tydligt vem som driver webbplatsen och/eller om handlarna betalar för att visa upp sina varor eller tjänster.

3.11

Man bör emellertid komma ihåg att ett optimalt utnyttjande av den nya teknikens potential också ger ekonomiskt svaga konsumenter möjlighet att få tillgång till ett större produktutbud och främjar konkurrensen mellan företagen. På samma sätt lyckas man sänka de distributionskostnader som inte hör ihop med den berörda produkten.

3.12

I allmänhet innebär en affärsmetod som minskar de garantier som konsumenterna har rätt till i utbyte mot ett lägre pris på den produkt eller den tjänst som erbjuds en stor försämring av konsumenternas ekonomiska rättigheter och intressen. Detta innebär i sin tur en ökad utsatthet som stärker uppkomsten av negativa konsekvenser som kan innebära nya problem för konsumenter som p.g.a. oväntade händelser blivit ekonomiskt svaga.

3.13

Något som särskilt påverkar hälsan hos ekonomiskt utsatta konsumenter är energifattigdomens allt större konsekvenser i de europeiska regioner där klimatet är av avgörande betydelse. Därför bör man också diskutera villkoren för betalningsuppskov under vintern och andra faktorer som de berörda operatörerna skulle kunna beakta i risksituationer som uppstår i samband med leveransavbrott vid betalningssvårigheter som i synnerhet beror på de rådande ekonomiska omständigheterna.

3.14

Rent allmänt bör man också ta upp de skadliga metoder som vissa företag ägnar sig åt och som ofta leder till oåterkalleliga skador för hushåll som redan har det svårt ekonomiskt. Det gäller framför allt sådana som tillämpas av vissa inlåningsinstitut, sparbanker och finansinstitut, vilka inte alltid ger korrekt information eller lämpliga garantier när avtal tecknas (t.ex. konsumentkrediter med mycket höga årliga räntesatser). Detta har för många konsumenter inneburit en extra kris eller att framtidsutsikter har gått förlorade när de har överskuldsatt sig eller till och med hamnat på obestånd.

3.15

De omständigheter som tas upp i föregående stycke kan utvidgas till mer specifika områden såsom bolånekrisen, ”underförsäkringar” osv., som har skapat en ackumulerad och permanent sårbarhet som är svår att ta sig ur för de konsumenter som hamnar i en sådan situation. I detta sammanhang måste man särskilt nämna oskäligt uttag av provisioner, som ofta är kopplat till avsaknaden av insyn i banksektorn och som till och med kan leda till att inte bara småsparare utan också privata investerare luras i samband med värdepapperstransaktioner som de lockas till att utföra antingen av finansinstituten själva eller av andra enheter som hör till sektorn men som inte har tillstånd att verka inom den.

3.16

När det gäller gränsöverskridande handel innebär det inkonsekventa införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder (9) en risk för att man undergräver direktivets räckvidd och för att den rättsliga säkerheten för företagen inte ökar. Ett bättre införlivande skulle bidra till att stärka konsumentskyddet. Kommissionen bör se till att det tillämpas korrekt i alla medlemsstater, något som skulle underlättas av ett snabbt antagande av ”riktlinjer” för att klargöra tolkningen i överensstämmelse med direktivets syfte.

3.17

När det rör sig om otillbörliga affärsmetoder är det mycket viktigt att kommissionen är vaksam när det gäller de nödvändiga påföljder som medlemsstaterna utdömer vid bristande efterlevnad av direktivet. Påföljderna bör som regel inte vara mindre än den vinst som erhållits genom en metod som anses otillbörlig eller vilseledande. För att uppfylla målen i direktivet krävs det adekvata och effektiva förfaranden. Detta gäller även de rättsliga förfarandena.

3.18

I syfte att i framtiden skapa en större överensstämmelse med EU-rätten bör man, såsom EESK redan har påpekat (10), se över direktivet om otillbörliga affärsmetoder och direktivet om vilseledande och jämförande reklam.

3.19

Det handlar helt enkelt om att förhindra att den inre marknaden omvandlas till en bipolär marknad, vars hårdare villkor kommer att märkas mest för dem som har minst och behöver mest. Affärsmetoder bör tillämpas med större försiktighet när de riktar sig mot ekonomiskt svagare konsumenter, och man bör beakta konsumenternas behov av att få tillgång till basvaror och bastjänster kontinuerligt och i tillräcklig omfattning för ett värdigt liv, vilket är något som relevanta offentliga myndigheter bör värna om.

4.1

EESK uppmanar de behöriga myndigheterna att vidta effektiva åtgärder för att garantera en säker tillgång till basvaror och bastjänster liksom ett uttryckligt och effektivt skydd när det gäller rättigheterna för konsumenter och användare som av ekonomiska skäl i högre grad har drabbats av den ekonomiska och finansiella krisen för att förhindra att de slås ut socialt. Detta bör, såsom EESK redan har påpekat, ske genom åtgärder som lagstiftning om hushålls överskuldsättning (11), som syftar till att mildra den stora ekonomiska press som vissa grupper i samhället utsätts för.

4.2

Det särskilda skyddet av rättigheterna för konsumenter som p.g.a. oväntade händelser blivit ekonomiskt sårbara och i synnerhet deras tillgång till marknaden för basvaror och bastjänster på värdiga villkor, bör också innebära en grundläggande uppgift för den offentliga europeiska konsumentskyddspolitiken vid tillämpningen av motsvarande regler.

4.3

De olika åtgärderna kan delas in i fyra kategorier: förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder, begränsningsåtgärder och återhämtningsåtgärder.

4.4

Vid utarbetandet av en handlingsplan bör man åtminstone inkludera insatser som tar hänsyn till dessa olika åtgärdskategorier.

4.5

I första hand bör en fond skapas av beloppen från de ekonomiska påföljder som åläggs dem som begår överträdelser på konsumentområdet: Dessa medel bör avsättas till konsumentskyddspolitiken, främst till åtgärder i allmänhetens intresse som, genom instrumentet för grupptalan, kommer hela befolkningen till del och som tas fram av konsumentorganisationerna och de offentliga förvaltningarna samt andra organ med verksamhet kopplad till genomförandet av denna politik, i enlighet med varje medlemsstats riktlinjer.

4.6

Vid allvarliga överträdelser med risk för eller faktisk skada på personers hälsa och säkerhet bör man stärka de behöriga myndigheternas befogenheter att ålägga påföljder, besluta om att förverka och/eller beslagta de instrument eller varor som används eller stänga ner företagets verksamhet, samtidigt som rättsstatsprincipen respekteras fullt ut.

4.7

Med förebyggande åtgärder avses sådana åtgärder som inverkar på de olika yttre faktorer som bidrar till att allt fler konsumenter blivit ekonomiskt sårbara på grund av den ekonomiska krisen och förebygger situationer eller metoder som kan påverka dessa konsumenter på olika sätt.

4.8

Utöver åtgärder som rör de yttre faktorerna bör man också vidta åtgärder för att förstärka konsumentrepresentanterna, t.ex. som ekonomiska och sociala aktörer. De bör uppmuntras att delta i bl.a. kooperativa projekt, gemensamma inköp eller ekonomiska samarbetsprojekt.

4.9

En grundläggande förebyggande åtgärd är dessutom inrättandet av en observationsgrupp med uppgift att övervaka de strategiska åtgärder som vidtas när det gäller centrala områden såsom tjänster av allmänt intresse, den audiovisuella sektorn, bränslen, banksektorn, energioligopol, bostäder etc., som kan utgöra en risk som de mest sårbara konsumenterna är särskilt utsatta för.

4.10

Det rör sig ytterst om insatser med anknytning till ekonomiska, finansiella och sysselsättningsrelaterade scenarier, liksom andra scenarier som har sin grund i de negativa effekter som ny teknik kan ha på tillträdet till marknaden för varor och tjänster, när det gäller skyddet av konsumenternas och användarnas rättigheter. I detta sammanhang bör man inkludera reklam- och marknadsföringsverksamhet som kan leda till beslut som inte är lämpliga med tanke på den situation som konsumenterna befinner sig i, eller som snedvrider inköpskriterierna.

4.11

Skyddsåtgärderna ska vara sådana som stärker mekanismerna för skydd av konsumenter och användare i situationer där de är underlägsna eller underordnade. Detta gäller framför allt tillgången till tekniskt och rättsligt skydd samt betalningen av skadestånd och skadeersättning, med särskild hänsyn tagen till den speciella situationen för konsumenter som p.g.a. oväntade händelser blivit ekonomiskt sårbara.

4.12

Man bör stärka samarbetet mellan de nationella myndigheterna och kommissionen och genomföra en omfattande översyn av tillämpningsområdet genom att införa likvärdiga kontrollmekanismer, och man bör harmonisera påföljderna, effektiviteten och de operativa kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete. Konsumenterna bör också ha tillgång till säkra varor och tjänster, något som kräver en effektiv marknadsövervakning. Därför förväntar sig EESK att man godkänner översynen av lagstiftningen om produktsäkerhet.

4.13

Med begränsningsåtgärder avses sådana som riktas till konsumenter vars ekonomiska situation redan är utsatt på grund av den ekonomiska krisen. Målet med dessa åtgärder är att stödja deras förmåga att hantera konsekvenserna av en sådan situation så att de i framtiden kan tillgodose sina grundläggande behov och leva ett värdigt liv.

4.14

Både i samband med denna typ av åtgärder och i samband med de återhämtningsåtgärder som kan vidtas av medlemsstaterna, är det viktigt att i vissa av dem överväga hjälp från familjenätverk och sociala nätverk. Dessa bör i sin tur få det institutionella stöd som krävs för att utföra denna uppgift. Strukturfonderna kan också hjälpa till att skapa sådana solidaritetsfonder för att förhindra socialt utanförskap.

4.15

Återhämtningsåtgärderna omfattar alla de åtgärder som möjliggör alternativ för att ta sig ur den ekonomiskt utsatta situationen utifrån vad som är möjligt i den aktuella situationen. I detta sammanhang föreslår vi att man utarbetar och inför en ”medborgarräddningsplan” som kan hjälpa till att förbättra hushållens ekonomi genom att stärka konsumenternas köpkraft och väga upp de förluster och nedskärningar de har drabbats av under den ekonomiska krisen, och som skulle vara en rättvis motsvarighet till åtgärderna i de bankräddningspaket som finansinstituten utnyttjade. Detta skulle ligga mer i linje med FN:s riktlinjer för konsumentskydd från 1999, där det i punkt 5 fastställs att politiken till stöd för hållbar konsumtion bör beakta mål som t.ex. fattigdomsbekämpning, tillgodoseende av alla medborgares grundläggande behov samt en minskning av ojämlikhet, både på det nationella planet och i förbindelserna mellan länder.

4.16

I artikel 34.3 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter fastställs också kampen mot social utestängning och fattigdom som mål, och medlemsstaterna och EU ges befogenheter att fastställa hur alla de som saknar tillräckliga resurser ska garanteras ett värdigt liv.

4.17

Slutligen vore det intressant att genomföra studier och undersökningar om de faktorer som skapar och möjliggör en ekonomisk sårbarhet hos konsumenter.

4.18

Bland de faktorer som kan hindra den inre marknadens funktion finns de ekonomiska påtryckningar som kan utövas mot konsumenterna när ett avtal ska tecknas på grund av att de befinner sig i en underlägsen situation präglad av obalans. Denna situation kan påverka konsumenternas vilja och utgöra ett kriterium för bristande samtycke när konsumenterna ska ingå avtal. I sådana fall pådyvlas konsumenterna avtal som de inte skulle ha ingått eller godtagit och klausuler med orimliga skyldigheter som de inte skulle ha accepterat om de fattat ett frivilligt beslut.

4.19

EESK bör överväga detta problem avseende konsumenternas samtycke när de ingår avtal och den snedvridning av konkurrensen som leder till störningar på den inre marknaden. EU:s övriga institutioner bör ägna vederbörlig uppmärksamhet åt detta och vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra ekonomiska påtryckningar när konsumenter som befinner sig i en svagare ställning ingår avtal.