Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Lettlands nationella reformprogram 2014, med avgivande av rådets yttrande om Lettlands stabilitetsprogram 2014 /* COM/2014/0415 final - 2014/ () */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Lettlands nationella reformprogram 2014,
med avgivande av rådets yttrande om Lettlands stabilitetsprogram 2014 EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr
1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga
finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt artikel 5.2, med beaktande av Europeiska kommissionens
rekommendation[2], med beaktande av Europaparlamentets
resolutioner[3], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs
yttrande, med beaktande av ekonomiska och finansiella
kommitténs yttrande, med beaktande av yttrandet från kommittén för
socialt skydd, med beaktande av yttrandet från kommittén för
ekonomisk politik, och av följande skäl: (1)
Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet
kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och sysselsättning,
Europa 2020, som bygger på en ökad samordning av den ekonomiska politiken med
inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka
förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU. (2)
Den 13 juli 2010 antog rådet på grundval av
kommissionens förslag en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för
medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober
2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik,
vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna
uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska
politik och sysselsättningspolitik. (3)
Den 29 juni 2012 beslutade stats- och regeringscheferna
om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för
insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå med hjälp av alla
tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De beslutade om insatser som
ska utföras på medlemsstatsnivå och uttryckte i synnerhet sitt fulla åtagande
att uppnå målen i Europa 2020-strategin och genomföra de landsspecifika
rekommendationerna. (4)
Den 9 juli 2013 antog rådet en rekommendation om
Lettlands nationella reformprogram 2013 och avgav ett yttrande om Lettlands
uppdaterade konvergensprogram för 2012–2016. (5)
Den 13 november 2013 antog kommissionen den årliga
tillväxtöversikten[4],
som markerar inledningen av 2014 års europeiska planeringstermin för samordning
av den ekonomiska politiken. Samma dag antog kommissionen, på grundval av
förordning (EU) nr 1176/2011, rapporten om varningsmekanismen[5], i vilken Lettland inte
identifierades som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en
fördjupad granskning. (6)
Den 20 december 2013 godkände Europeiska rådet
prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, budgetkonsolidering
och åtgärder för att främja tillväxt. Europeiska rådet betonade behovet av att
eftersträva differentierad och tillväxtvänlig budgetkonsolidering, återställa
en normal utlåning till ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa
arbetslöshet och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den
offentliga förvaltningen. (7)
Den 29 april 2014 lade Lettland fram sitt
nationella reformprogram 2014 och den 30 april 2014 sitt stabilitetsprogram
2014. I syfte att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts
samtidigt. (8)
Målet med den budgetstrategi som anges i
stabilitetsprogrammet 2014 är att gradvis reducera det totala underskottet och
att bibehålla en strukturell balans som ligger i linje med det medelfristiga
budgetmålet, med beaktande av den tillåtna tillfälliga avvikelsen från det
medelfristiga budgetmålet på grund av effekten av en reform av
pensionssystemet. I programmet ändras det medelfristiga budgetmålet från -0,5 %
till -1,0 %. Det nya medelfristiga budgetmålet speglar målen i stabilitets- och
tillväxtpakten. Den planerade utvecklingen av den totala balansen i Lettlands
program pekar på en gradvis försämring av den (omräknade) strukturella balansen,
även om den fortsätter att befinna sig inom den tillåtna marginalen med hänsyn
till genomförandet av pensionsreformen. Med beaktande av den tillåtna
avvikelsen från det medelfristiga budgetmålet är det beräknade strukturella
underskottet i linje med paktens krav till och med 2016. Den beräknade ökningen
av det omräknade strukturella underskottet 2017 leder dock till en avvikelse
från den nödvändiga anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet.
Sammantaget överensstämmer budgetstrategin i programmet till största delen med
stabilitets- och tillväxtpaktens krav. Statsskulden antas fortsätta ligga väl
under 60 % av BNP under hela programperioden, och sjunka till 31 % av BNP
2017. Det makroekonomiska scenario som inte formellt har framtagits av ett oberoende
organ och som ligger till grund för budgetprognoserna i programmet
är rimligt. Den ekonomiska tillväxten förväntas ligga kvar på cirka 4 %
per år under programperioden, och de beräknade prisökningarna är begränsade. I
programmets budgetscenario förutspås en kraftig sänkning av de statliga inkomsterna
och utgifternas andel av BNP, vilket återspeglar ett flertal inkomstsänkande
åtgärder gentemot riktade utgiftsbegränsningar. Ökade utgiftskrav inom ett
flertal politikområden utgör en risk för de beräknade utgiftssänkningarna i
programmet. Kommissionens vårprognos 2014 visar att även om finanspolitiken
2014 är i linje med paktens krav finns det en risk för avvikelse 2015. Baserat
på en bedömning av programmet och kommissionens prognos, enligt förordning (EG)
nr 1466/97, anser rådet att det strukturella underskottets avvikelse från det
medelfristiga budgetmålet 2014 avspeglar effekten av reformen av
pensionssystemet, medan det från och med 2015 finns en risk för avvikelse från
den nödvändiga anpassningsbanan. (9)
Lettland har vidtagit åtgärder för att sänka
skattebördan för låginkomsttagare och familjer med personer under
försörjningsplikt samt förstärka fastighets- och miljöbeskattningen. Dessa
skatters nivå och utformning påverkar inte de ekonomiska aktörernas beteende i
tillräckligt hög utsträckning, och vissa i miljömässigt hänseende skadliga
subventioner finns kvar. Samtidigt som myndigheterna har gjort vissa framsteg
med att förbättra skattedisciplinen och minska andelen odeklarerad ekonomisk
aktivitet, framför allt genom en bättre riskbedömning och skärpta sanktioner
mot bedrägeri, kvarstår utmaningar i kampen mot skattebedrägerier och
skatteflykt. Trots att konsumtionsskatter redan står för en betydande andel av
den totala skatten finns det särskilt stora möjligheter att ytterligare öka
intäkterna från dem om skattedisciplinen förbättras. (10)
Trots en ursprungligen ambitiös plan för att
reformera den högre utbildningen har Lettland inte gjort några framsteg med att
inrätta ett internationellt erkänt ackrediteringssystem, planerna att införa en
ny finansieringsmodell är osäkra, konsolideringen av institut för högre
utbildning har försvagats och begränsningar i användningen av främmande språk
kvarstår oförändrade. Detta trots att det finns betydande utrymme att reformera
systemet för högre utbildning, vilket är alltför stort i förhållande till den
minskande befolkningen, erbjuder alltför många separata utbildningsprogram och
har en begränsad attraktionskraft för utländska studenter och lärare.
Resultaten från den första oberoende utvärderingen av forskningsinstitutioner
visar att endast 10 % av de utvärderade forskningsinstitutionerna kan anses ha
en hög nivå i internationell jämförelse. Lettland hade dessutom en
FoU-intensitet på endast 0,66 % av BNP 2012 och är inte på väg att uppnå sitt
Europa 2020-mål att FoU ska stå för 1,5 % av BNP. (11)
Lettland har gjort framsteg i att bekämpa
arbetslösheten, vilken har sjunkit betydligt. Ungdomsarbetslösheten är dock
fortfarande relativt hög och åtgärder för att nå ut till inaktiva ungdomar som
inte är inskrivna på arbetsförmedlingen behövs. Även om Lettland har vidtagit
åtgärder för att komma till rätta med kompetensglapp och yrkesutbildningens
kvalitet, behöver dessa frågor fortfarande uppmärksamhet, framför allt när det
gäller att förbättra kvaliteten på lärlingskap och utveckla en övergripande yrkesvägledning.
Aktiva arbetsmarknadsåtgärder är fortfarande begränsade i omfattning och
alltför beroende av offentliga arbeten. (12)
Fattigdomen i arbetsför ålder fortsätter att vara
mycket stor i Lettland. Lettland har vidtagit vissa åtgärder för att reformera
det sociala stödet och har slutfört en storskalig utvärdering av
socialförsäkringssystemet som ger en bra grund för en evidensbaserad reform.
Olika barnrelaterade förmåner har höjts betydligt tillsammans med tröskeln för
skyldigheten att betala personlig inkomstskatt för familjemedlemmar. Det
sociala skyddets effektivitet när det gäller minskning av fattigdomen
fortsätter dock att vara bristfällig och problemet med att utforma ett effektivt
socialt skyddsnät kvarstår. Totalt sett riskerar en hög andel av befolkningen
att drabbas av fattigdom eller social utestängning, och för barn är risken ännu
högre. Barnfamiljer, arbetslösa, personer med funktionsnedsättning och
landsbygdsbefolkning löper särskilt hög risk att drabbas av fattigdom och
social utestängning. Uttryckt i procent av BNP är Lettlands utgifter för det
sociala skyddsnätet lägst i EU. Tillgången till hälsovård försvåras av
kostnaderna, bland annat höga direktbetalningar och ofta förekommande
informella betalningar, vilket leder till att hälso- och sjukvårdsbehoven för
en stor andel av befolkningen inte tillgodoses. Det finns betydande utrymme att
öka systemets effektivitet, säkerställa en kostnadseffektiv finansiering och
främja preventiva hälsoåtgärder. (13)
Lettland har gjort vissa framsteg när det gäller
att öppna sin elmarknad för konkurrens och även hushållssektorn kommer att
omfattas av öppningen från början av 2015. Lettland gick med i den
skandinavisk-baltiska marknaden för elkontrakt Nord Pool Spot i juni 2013.
Ytterligare utbyggnad av förbindelserna med EU:s energimarknad behövs eftersom
Lettland för närvarande är importberoende och den gränsöverskridande
elförbindelsen med Estland för det mesta är överbelastad. Utveckling av
infrastruktur är därför av central betydelse och Lettland står inför betydande
utmaningar för att avhjälpa brister i infrastrukturen. Vissa framsteg
har också gjorts inom naturgassektorn i och med att parlamentet godkände
ändringar av energilagen med ett gradvist öppnande av gasmarknaden från och med
april 2014. Det fulla marknadsöppnandet senarelades dock till 2017. Lettland
har lagt fram en väl avvägd blandning av åtgärder för energibesparingar inom de
viktigaste sektorerna av ekonomin och under de kommande åren kommer 70 % av
energibesparingarna genereras inom byggnadssektorn. Effektiviteten inom
transporter, byggnader och värmesystem behöver dock fortfarande förbättras. (14)
Lettland har vidtagit betydande åtgärder för att
förbättra rättsväsendets kapacitet för att minska antalet oavslutade ärenden
och längden på förfarandena. Den stora rättsliga eftersläpningen är dock
fortfarande ett hot mot näringslivet och reformer för att förbättra
rättsväsendets effektivitet och kvalitet behöver slutföras, däribland när det
gäller insolvenser, medling och förlikning. Lettland har föreslagit långtgående
reformer av den offentliga förvaltningen. Genomförandet av dessa går dock
långsamt och de är inte tillämpliga på lokala myndigheter. Reformen av de
statligt ägda företagen har också blivit avsevärt försenad. Ändringar i
konkurrenslagen behövs för att ge konkurrensrådet ett större institutionellt
och finansiellt oberoende för att på ett effektivt sätt kunna agera mot
konkurrensbegränsande åtgärder från offentliga och privata organ. (15)
Kommissionen har inom ramen för den europeiska
planeringsterminen gjort en omfattande analys av Lettlands ekonomiska politik.
Den har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet.
Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i
finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Lettland utan också i
vilken mån EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet
att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i Europeiska unionen genom
att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå.
Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska
planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–5. (16)
Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat
Lettlands stabilitetsprogram, och dess yttrande[6]
återspeglas särskilt i rekommendation 1. (17)
I samband med den europeiska planeringsterminen har
kommissionen dessutom analyserat den ekonomiska politiken i euroområdet som
helhet. På grundval av denna analys har rådet utfärdat särskilda
rekommendationer till de medlemsstater som har euron som valuta. Lettland bör
också se till att de rekommendationerna genomförs fullt ut inom rimlig tid. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Lettland att
vidta följande åtgärder under perioden 2014–2015: 1. Bevara
en sund finansiell ställning 2014 och förstärka budgetstrategin från och med
2015 samt säkerställa att avvikelsen från det medelfristiga budgetmålet
fortsätter att vara begränsat till effekten av reformen av pensionssystemet.
Fortsätta ansträngningarna att minska skattebördan för låginkomsttagare i
samband med en överföring av beskattning till mer tillväxtvänliga fastighets-
och miljöskatter och genom att förbättra skattedisciplinen och skatteuppbörden. 2. Intensifiera genomförandet av
reformen av den högre utbildningen, framför allt genom att inrätta ett
oberoende ackrediteringsorgan och en finansieringsmodell som främjar kvalitet.
Tillhandahålla yrkesvägledning på alla utbildningsnivåer, förbättra
yrkesutbildningens kvalitet, bland annat genom att satsa på lärlingskap, och
göra framsteg när det gäller ungdomars anställbarhet, däribland genom åtgärder
för att nå ut till ungdomar som inte är inskrivna på arbetsförmedlingen och som
varken arbetar eller studerar. Vidta åtgärder för ett mer integrerat och
heltäckande forskningssystem, bland annat genom att koncentrera finansiering
till internationellt konkurrenskraftiga forskningsinstitutioner. 3. Ytterligare reformera det
sociala stödet och dess finansiering för att säkerställa en bättre omfattning,
förmånernas tillräcklighet, ökad aktivering och riktade sociala tjänster. Öka
omfattningen av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Förbättra hälso- och
sjukvårdssystemets kostnadseffektivitet, kvalitet och tillgänglighet. 4. Påskynda utvecklingen av gas-
och elförbindelser med grannmedlemsstaterna för att diversifiera
elförsörjningen och främja konkurrens genom en ökad integration mellan de
baltiska energimarknaderna. Fortsätta ansträngningarna att öka
energieffektiviteten i transporter, byggnader och värmesystem. 5. Slutföra
reformer av rättsväsendet, däribland de pågående reformerna av lagstiftningen
för insolvenser, förlikning och medling för att säkerställa en mer företags-
och konsumentvänlig rättsmiljö. Intensifiera reformer av den offentliga
förvaltningen, bland annat genom att reformera ledningen av de statsägda
företagen och öka konkurrensrådets institutionella och finansiella oberoende. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [2] COM(2014) 415 final. [3] P7_TA(2014)0128 och
P7_TA(2014)0129. [4] COM(2013) 800 final. [5] COM(2013) 790 final. [6] I enlighet med artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr
1466/97.